Kategorier
Tankar och funderingar

Köpa en bostad i Stockholm som ung

Att lägenhetspriserna i Stockholm och andra större städer i Sverige stigit ordentligt under de senaste 15 åren är ingen nyhet. De låga räntorna vi haft under de senaste åren har visserligen gjort det lättare att ha råd med större lån men samtidigt har de varit med och eldat på priserna. Dessutom är det inte alla som kan få så stora lån som krävs och regelbundet läser man artiklar i tidningarna om folk som riskerar att behöva lämna sina hem om räntan stiger.

Detta gör att bostadsmarknaden kan verka nästan hopplös för den som är ung och som skulle vilja köpa sitt första egna boende. Är det ens möjligt? Är drömmen över innan den ens börjat? Eller är det faktiskt möjligt att stå på egna ben och köpa sin första egna bostad redan i unga år?

För ett par år sedan var jag på gamla dagar tillbaka på Universitet och utbildade mig. Många av de kursare som jag lärde känna var unga och hoppades kunna köpa sina första egna lägenheter efter avklarade studier. I de flesta fall letade de bostad i Stockholm, dels för att flera av dom kom därifrån men det var också där jobben många av dom var intresserade av fanns.

Hur gick det då för mina unga kursare, har de kunnat köpa bostad efter avklarade studier? Ja ett antal av dom har faktiskt det, men det kräver mer disciplin och hårt arbete än vad det krävdes för bara några årtionden sedan. En tjej som blev en av mina närmare vänner under studierna jobbade till exempel hela tiden vid sidan av universitet. Dessutom hade hon jobbat ett år innan hon började plugga med tror jag. En stor del av lönen sparade hon disciplinerat, dessutom hade hon, under åtminstone en tid, pengarna på börsen så de växte extra där. När vi var klara med våra studier hade hon ett kapital på runt en miljon kronor.

Bara någon månad eller två efter examen, 23 år gammal, köpte hon också sin första lägenhet i Stockholm. Låg den innanför tullarna? Nej. Men den verkar passa henne utmärkt. För att göra det lite lättare så gjorde hon dessutom som många andra yngre jag känner, hon köpte den inte på egen hand utan tillsammans med någon, i det här fallet hennes pojkvän. Är man två personer som sparar innan och delar på lånen efter så blir det betydligt lättare även för en ung person att köpa en lägenhet för ett par miljoner.

Men det finns ungdomar som tar det här med sparande och disciplin till ytterligare en nivå. Nyligen publicerades en artikel där Robert 21 år intervjuades. Han berättar att när han var 15 år gammal bestämde sig för att han skulle flytta hemifrån om fem år. Därför började han jobba extra vid sidan av skolan. Efter ett halvår hade han fått ihop 30 000 kr, mycket pengar för de flesta 15-åringar men inte för Robert som i stället insåg att han hade ett problem. En lägenhet av den typen han var intresserad av kostade nämligen över tre miljoner kronor.

Då fick han upp ögonen för börsen, han insåg att för att ha en chans att få råd med lägenheten han ville ha inom fem år behövde pengarna växa mer än bara det han kunde tillföra genom att jobba extra vid sidan av skolan. Han jobbade många timmar varje vecka och för pengarna köpte han aktier som sedan i sin tur steg i värde. Lagom till att han tog studenten slog han till, flytt till Stockholm och en nyrenoverad tvåa.

Att ha pengar på börsen var rätt vanligt även bland mina unga kursare, flera hade dessutom rätt ansenliga summor där. Även om det är positiva historier ovan så personligen rekommenderar jag ingen att ha pengar på börsen som du tänk använda inom en snar framtid. Även om börsen historiskt alltid tickat på uppåt över tid kan mycket gå illa på kort sikt. När jag till exempel hörde att min kursare som jag berättade om tidigare hade ”bostadspengarna” på börsen ett halvår innan vi skulle ta vår examen och hon skulle köpa lägenhet så rekommenderade jag henne att sälja vilket hon också gjorde.

Det är alltså, trots att det blivit svårare på senare år, möjligt för en ung person att köpa sitt boende även i de större städerna. Men det kräver hårt arbete och mycket disciplin. Du som läser detta har troligtvis inte förmånen av att endast vara 15 år gammal med flera år tillgodo innan du planerar att flytta hemifrån, men även om du passerat 20-årsstecket eller för den delen 40-årsstrecket är det inte för sent bara du är villig att ge det lite tid. Kunde min kursare och Robert lyckas så kan även du. Om det sedan tar 3 år eller 10 år beror på din nuvarande situation och hur hårt du är villig att jobba för att nå ditt mål.

Kategorier
Tankar och funderingar

Det kommunala utjämningssystemet

Systemet för kommunalekonomisk utjämning infördes 2005 och skall enligt regeringen skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landstinget när det kommer till att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. Under 2020 beräknas 129 miljarder kronor gå som bidrag till kommuner och regioner via utjämningssystemet.

Det kommunala utjämningssystemet består av flera olika delar, de två största är:
Inkomstutjämning – kommuner och landsting med en skattekraft under 115% av medelskattekraften får ett bidrag och de som ligger över 115% av medelskattekraften får betala en avgift. Detta är den absolut största delen av systemet och står för ca 70% av omfördelningen.

Kostnadsutjämning – kommuner och landsting med en ogynnsam kostnadsstruktur får ett bidrag från staten samtidigt som de med en gynnsam struktur får betala en avgift till staten.

Utöver dessa två finns även de mindre delarna strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag/regleringsavgift.

Många har åsikter om detta system. Vissa är positiva, andra är negativa, en del tycker att det bör begränsas medan några tycker att summorna som fördelas borde ökas då de anser att fattiga kommuner behöver mer pengar för att klara verksamheten. Detta inlägg kommer inte ta ställning kring om dessa frågor, i stället vill jag lyfta förutsättningarna för att få dessa bidrag.

Min personliga åsikt är att kommun och landsting först och främst bör fokusera på kärnverksamhet som skola, sjukvård och äldreomsorg. Klarar de inte av dessa saker kan frågan ställas om bidrag skulle kunna vara en lösning. Om däremot en kommun eller ett landsting har råd att lägga pengar på saker och ting som ligger långt från dessa kärnverksamheter, kanske på saker som vissa till och med skulle definiera som rent slöseri, då har dom uppenbarligen inget behov av dessa bidrag och borde inte heller få dom.

Den kommun som får i särklass mest pengar från det kommunala utjämningssystemet är Malmö. I dag dök nyheten om att Malmö valt att lägga en halv miljon kronor på att ”ta fram ljudet av Malmö” och skapa en ”ljudidentitet”. Något de är helt ensamma om bland landets kommuner och landsting. Ljudtekniker besökte bland annat Stadsbiblioteket i Malmö för spela in ljud som:
”Läsare som bläddrade i böcker, lånemaskiner och tystnaden i ljusets kalender.”

Förra året gick Slöseriombudsmannen ut och sa att ”i Malmö är slöseri med skattebetalarnas pengar en kommunalsport.” och lyfte att en granskning som gjorts av WSP visade att om Malmö bara kunde lära sig av andra kommuner så skulle de kunna spara omkring 1,4 miljarder kronor per år. Några exempel som lyftes då var bland annat att Malmö har en anställd skatesamordnare på gatukontoret som jobbar med rådgivning och planering av skateboardevenemang och har en budget på 2,5 miljoner kronor för detta. De har även nyligen börjat med Sveriges första e-sportsamordnare.

I Malmö gillar de även att resa upp skattemedlen, tex åkte två politiker och sex tjänstemän på musikfestival i Kalifornien. De skickade en delegation på 18 chefer till Detroit för att studera hur staden hanterat sin konkurs, de var dock noga med att påpeka att det inte fanns någon risk för konkurs för Malmö. Två medarbetare reste till Paris för att få inspiration till Malmös julfirande och på tre år flögs det tur och retur till Stockholm 10 000 gånger.

Ni börjar inse att något inte står rätt till i Malmö va? Men Malmö är inte ensam, var och varannan kommun tycks ha pengar till saker som verkligen går att ifrågasätta. Till exempel Nordmalings kommun, vilka också får utjämningsbidrag, valde förra året att lägga över en miljon kronor av skattemedel på konst för maskar:
Det är inte säkert att vi människor alls kommer att kunna se denna konst, och förmodligen om den är synlig inte ha redskapen eller förutsättning att översätta och koda av konsten till begriplighet.

När jag läser om all dessa saker som kommunerna lägger pengar på kan jag inte låta bli att tänka på den gamle Socialdemokratiske partisekreteraren och ministern Gustav Möllers kloka ord:
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket

Min personliga åsikt är att kommuner och landsting som har råd att lägga pengar på saker som dessa inte behöver något utjämningsbidrag. Om skattemedel som hårt arbetande svenska kämpat ihop läggs på dessa saker är det inte bara en stöld från folket utan också ett hån mot folket.

Vad tycker du om det kommunala utjämningssystemet? Bör kommuner som har råd med sakerna ovan få ta del av bidragen? Dela med dig av dina åsikter!

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Stora misslyckanden kan leda till stora framgångar

Robert G Allen, multimiljonär, författare och fastighetsinvesterare berättar i sin bok Multiple Streams of Income en liten historia om sitt eget liv och hur han praktiskt taget ”misslyckade” till sig sin förmögenhet. Denna berättelse citerar jag nedan:

Jag vet att det låter galet men hade det inte varit för misslyckanden så hade jag aldrig lyckats och jag hade aldrig blivit dollarmiljonär. Tro det eller ej men jag misslyckade mig till den första miljonen. Jag tog min MBA examen tillhörandes den tredjedelen av klassen som gjorde de två bästa tredjedelarna möjliga. Jag kände mig tursam som över huvud taget lyckades ta min examen. Jag minns hur jag ofta under de olika kurserna kände mig allmänt förvirrad och till och med dum.

När min examen kom allt närmare började jag aktivt att leta jobb. Jag skickade min CV till de 30 företag i landet som jag allra helst ville arbeta för. Jag ringde till flera av dem, vart kallad på en del intervjuer med mera. Jag hade stora förhoppningar om ett jobb. Allt fler av mina klasskamrater fick jobb och skröt om hur höga deras ingångslöner var men allt jag fick var brev på brev som talade om att jag inte fått jobbet.

Under ett par månaders tid fick jag brev från företag som Gillett, General Food, Kodak, Lipton, Max Factor, General Motors och många, många fler. Du skulle troligtvis känna igen namnen på dem allihop. Alla dessa brev tackade mig för visat intresse men talade om att de inte ville ha mig. Men jag hade ett ess kvar i rockärmen, Proctor and Gamble. Företaget som var på förstaplatsen över de företag jag allra helst ville arbeta för hörde av sig och de betalade för min flygresa så att jag kunde åka till dem för en intervju!

När intervjun var över var jag upphetsad, hade skyhöga förväntningar och längtade efter att få börja arbeta för dem. Sedan kom brevet. Det kom den 15 april. Jag borde ha förstått att jag inte skulle ha öppnat brevet den 15 april. Inget bra händer denna dag! Det var detta datum Titanic sjönk, Abraham Lincoln vart skjuten, den dagen vi betalar våra skatter. Och den dagen fick jag brevet från Proctor and Gamble. Naturligtvis stod det att de inte ville ha mig. Detta var mitt sista företag, jag hade ingen stans kvar att vända mig.

Vet ni vad det var som fick mig att fortsätta under dessa hårda stunder? Det var dom där breven. Dom gjorde mig arg, till och med rasande! Jag satte in alla dessa brev i en pärm för att spara dem. Jag svor att jag skulle lyckas även om Amerikas största och bästa företag tyckte annorlunda. Trotts min bestämdhet och övertygelse så hade jag fortfarande inte något jobb. Jag berättade om mina problem för en bekant som var en av de mer lyckade inom fastighetsbranschen i staden där jag bodde. Han erbjöd mig ett jobb som försäljare av fastigheter.

Jag förkastade genast idén. Det kändes som att det var under min värdighet. Jag har ju en fin examen och du vill att jag ska sälja fastigheter? Vad skulle mina kursare då tänka om mig? Men nöden efter pengar, jag måste ju ha mat på bordet, fick mig att svälja min stolthet och under den första sommaren efter jag hade tagit min examen så jobbade jag vid den här mannens sida och lärde mig massor. Saker som jag aldrig hade kunnat lära mig någon annan stans. Samtidigt så växte mitt självförtroende snabbt.

Med hjälp av mina nya kunskaper och mitt stärkta självförtroende köpte jag min första egna fastighet som en investering. Den andra, tredje osv följde snart. Resten är historia som man brukar säga. För ett par år sedan tog jag ut alla de där breven jag hade fått från de olika företagen från pärmen jag hade satt dem i och tog med dem till en bokbindare som fick sätta samman det hela med ett snyggt omslag. Stort på omslaget stod titeln: Robert Allens många misslyckanden.

Medan det finns miljontals exemplar av mina andra böcker världen över så finns det endast ett enda ex av denna. Och denna bok ser jag som en av mina mest värdefulla egendomar. Varför ser jag den som en så värdefull egendom? Jo därför att den ständigt påminner mig om att det var från mina misslyckanden som min framgång växte fram. Var skulle jag befinna mig i dag om något av dessa stora företag hade anställt mig? Troligtvis hade jag varit kvar där än, levt ett helt ok liv och ständigt hoppas att företaget inte skulle få för sig att göra några nerskärningar så att jag vart av med mitt jobb.

Eftersom jag inte fick något av dessa jobb tvingades jag att börja leta på andra platser, inom andra branscher. Att ta en väg som färre personer hade valt på förhand. Och vart har då denna väg tagit mig? Till ett liv av ekonomiskt oberoende. I dag tjänar jag mer och jobbar mindre än de flesta VDs på dessa företag. Ibland besvaras inte böner genom att dörrar öppnas utan genom att de stängs. Det är inte fören många år senare som du kan se hur dina misslyckanden tagit dig till andra framgångar. Du måste kunna se det positiva med alla misslyckanden. När du kan se det positiva med dessa misslyckanden så är de inte misslyckanden längre.

—————————–
Ursprungligen publicerad i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Skapa din egen tur

I helgen lyssnade jag på ljudboken Don’t worry, make money av Richard Carlson. Boken var helt okej, men inga direkta nyheter, inget som jag inte redan kände till. Men han hade ett stycke som jag tyckte var väldigt bra och som jag tänkte citera här i bloggen som handlar om att skapa sin egen tur:

——————–
En del människor ser ut att få all tur i världen, men när man tar sig en närmare titt på det hela blir man nästan chockad över hur mycket av turen som är skapad på egen hand. Sanningen är att även om tur ofta är en del av det som fått lyckade personer att lyckas så är tursamma personer nästan alltid sådana som sätter sig själva i situationer som ökar deras chans till tur. De ser till att synas och märkas, de jobbar hårt, de deltar i olika aktiviteter och ser till att de omkring dem får veta om de behöver hjälp, har en bra ide eller bara letar efter ett jobb.

Jag hade tur i en kurs jag läste på universitet för länge sedan. Mina vänner kunde inte tro sina ögon när jag fick högsta på kursen fast jag inte riktigt hade de kunskaper som krävdes eller hade uppfyllt alla de mål som hörde ihop med det bästa betyget. Vad de inte visste var att jag under hela kursens gång hade besökt läraren dagligen för att få extra hjälp. Läraren visste tack vare detta att jag verkligen försökte och la ner all min tid på kursen. Han visste att jag tagit del av och kunde nästan allt det material som vi skulle kunna för kursen.

Hade jag tur som fick högsta betyg? Absolut hade jag det. Men hade jag inte visat ett brinnande intresse för att lära mig det kursen innehöll hade jag inte haft i närheten av den turen jag hade. Läraren hade inte ens vetat vem jag var och än mindre brytt sig om jag klarade kursen eller ej. Men nu hade han lärt känna mig och börjat tycka om mig. Han ville att jag skulle lyckas, nästan lika mycket som jag själv ville det. Han visste att jag var ärlig, inte bara när det gällde att lära mig och att klara kursen men även i min vänskap till han och min respekt för honom som lärare och de kunskaper han besatt. Uppenbarligen befann jag mig nu i position för att ha tur.

Sedan dess har jag haft tur hundratals gånger. Jag har varit riktigt tursam tex det större antalet gånger jag fått varit gäst i olika radio och tv-program och där kunnat marknadsföra det jag gör. Medan andra gnäller över den bristfälliga marknadsföringen de får och sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa så är jag upptagen med att skicka de böcker jag skrivit och det pressmaterial och annat marknadsföringsmaterial jag tagit fram till producenter runt om i hela landet, ibland gör jag detta flera gånger om dagen och jag gör det månad in och månad ut.

Har jag tur? Utan tvekan! Men jag skapar en hel del av den turen själv genom att låta människor veta att jag finns och att jag är redo för lite tur. Jag har en bekant som nyligen fick sitt stora genombrott i karriären. Han har haft sån tur säger alla och de har helt rätt, han har haft en massa tur. Men var det bara tur eller hade det något att göra med att han kom till jobbet före de flesta av hans kollegor stigit ur sängen eller att han kom ihåg sin chefs födelsedag och chefens barns födelsedagar eller att han inte var rädd för att be om ursäkt när han hade fel och delade med sig av äran när han förtjänat den på egen hand? Jag tror att bägge delarna stämmer, han hade tur men han satte sig även i rätt situationer för att få tur.

Att skapa sin egen tur är ungefär som att plantera blommor. Du har mer tur med dina blommor om du planterar dem i den bästa jorden och ger dem optimala förutsättningar när det gäller vatten, sol och andra växtmöjligheter. Om du inte ger blommorna dessa förutsättningar kan du fortfarande ha tur och få riktigt fina blommor men chansen är lägre.

——————–
Eller som vår egna Ingmar Stenmark ska ha sagt:
”Jag vet ingenting om tur… bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.”

Hur skapar du din egen tur?

——————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007. Språket har reviderats något.

Kategorier
Tankar och funderingar

SMS-lån på en halv miljon!

Något år eller två innan finanskrisen var SMS-lån en stor grej i Sverige som uppmärksammades på löpsedlar och i media. Efter det har ett antal lag och regeländringar inom området skett och nu för tiden är det sällan man hör om företeelsen, faktiskt så sällan att jag var osäker på om det fortfarande förekom. Sedan kom en artikel för ett par dagar sedan om en kvinna som hade nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån! Vi tar det en gång till, nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån!

Denna 29-åring hade gått bakom sin sambos och barns rygg och finansierat shopping och spel via sms-lån. Så här uttalar hon sig själv om det hela:
Jag kan inte riktigt förklara varför man gör det utan du bara gör det. Det är jättesvårt att komma till insikt om varför man lånar.

Jag slängde pengar på skit. Det var väldigt jobbigt att se. Jag tänkte, hur har jag kunnat göra så här mot mina barn?

Först har jag svårt att tro att det jag läser artikeln i artikeln är sant, hur kan en person utsätta sig själv och nära och kära för detta? Sedan kommer jag ihåg ett inlägg jag skrev för en tid sedan om att nästan 400 000 svenskar har skulder hos kronofogden och inser att det är pga människor som henne som den siffran är så hög.

Men hon är inte ensam, artikeln länkade vidare till en annan artikel på liknande tema. Här har vi Alexander som är rädd att han kommer förlora vårdnaden över sin son pga sjutton lån på sammanlagt en kvarts miljon.

Det har gått sämre och sämre för jag har bara spenderat och spenderat och tagit flera lån. Nästan hela min lön går åt att betala av lånen och då har jag knappt någonting kvar i slutet av månaden. Då har jag tagit lån för att kunna betala de räkningarna

När det var som värst gick han back 17 000 kr varje månad, samtidigt spenderade han 4000 kr i månaden på godis och läsk!

Jag bryr mig egentligen inte jättemycket vad folk väljer att göra med sina egna liv så länge det inte går ut över andra. Men i bägge dessa fallen så finns det oskyldiga barn med i bilden och då är det i mina ögon oförlåtligt. Det går att ifrågasätta om dessa personer ens borde blivit föräldrar, åtminstone inte i deras nuvarande situation och i Alexanders fall kan man undra om han ens ville bli förälder:
Alexander reagerade inte som han trott när han fick reda på att han skulle bli pappa. Lycka, absolut, men känslan översköljdes av en personlig kris.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att inte skaffa barn du inte har råd med men det borde kanske utökas med att inte skaffa barn du inte vill ha och att även om du har råd med barnen när du skaffar dom är det ditt ansvar att fortsätta ha råd med dom när du väl skaffat dom.

Vad tycker och tänker du själv om det hela? Hur kommer vi tillrätta med dessa problem? Finns det någon lösning?

Kategorier
Från min gamla blogg

Miljonär innan 30

Okej det här inlägget är rätt meta och troligtvis bara roligt och intressant för ett fåtal. Jag satt och kollade igenom gamla inlägg jag skrev i mitten av 00-talet och hittade ett inlägg jag skrivit om den då helt nya ekonomibloggaren Miljonär innan 30. Delar av inlägget fick mig att skratta och jag bara kände att jag måste publicera det igen. Då var jag orolig för om han skulle fortsätta blogga eller ej, i dag driver han som du säkert vet en av de absolut populäraste ekonomibloggarna och är en av de största profilerna på Finanstwitter.

Du gör nog bäst att lämna här och komma tillbaka i morgon i hopp om ett bättre inlägg. Men om du mot förmodan är intresserad så kommer här inlägget ursprungligen publicerat 2006-11-26:

——————————
Tänkte tipsa om en ny blogg som startade tidigare den här månaden och kanske är lite inspirerad av min, i alla fall har den samma riktning. Därför tror jag också att den kan vara intressant för dig som läser min blogg. Den heter Miljonären och drivs av en kille som har som mål att bli miljonär innan han fyller 30 år, ha tre miljoner när han fyller 35 år och 10 miljoner när han fyller 40 år.

Han är 25 år gammal, så nära mig i ålder. Till skillnad från honom har jag inte satt något tidsbestämt mål annat än att det vore nice att vara skuldfri (lägenhetslån och CSN) innan 30. Lyckas jag med det så kommer jag vara miljonär bara genom lägenhetens värde även om min portfölj troligtvis inte kommer vara där än pga fokuset på amorteringar.

Men nu vart det massor av snack om mig, tillbaka till bloggen miljonären. Som sagt var är den här bloggen väldigt ny, mindre än en månad gammal så det är förtidigt att säga om den kommer bli bra, kanske killen ledsnar på att skriva om någon månad och lägger ner det hela. Vet själv hur enkelt det är att skriva i början och hur mycket svårare det blir efter att man hållit på någon eller några månader. Men jag hoppas att den här bloggen fortsätter för hittills har den börjat riktigt lovande, kul läsning, man vill gärna följa bloggen och se hur det går för killen.

Till skillnad från mig verkar han inte ha några egna företagsplaner, dvs inget entreprenörskap, i alla fall nämns inget om detta i bloggen än. Utan grunden till hans förmögenhet skall i stället vara regelbundna investeringar av lönen. Dvs att konsumera för mindre än han tjänar och investera mellanskillnaden. Sedan kommer ränta på ränta att göra honom rik, väldigt rik.

Trots att vi verkar ha ungefär lika mycket kvar efter skatten varje månad så investerar han 6 000 kr i månaden att jämföra med mina 3000 – 4000 kr i månaden. Jag måste bättra mig lite här! Dock är det viktigt för mig att leva som jag trivs med snarare än att bli rik fort så jag kommer nog inte att kunna hålla jämna steg med miljonären här. Jag får nog främst koncentrera mig att på öka den summan jag investerar varje månad genom att öka mina intäkter snarare än att minska mina utgifter med extremt mycket.

En kul sak som han kör med är något som han kallar för snålmånad. Varannan månad under ett halvår skall han ha snålmånad vilket innebär att han halverar sina normala kostnader den månaden. Normalt konsumerar (inklusive fasta kostnader som tex hyra) han för ca 8 000 kr och investerar resterande 6 000 kr, men under en snålmånad ska han konsumera för 4 000 kr och investera 10 000 kr.

De 6 000 kronorna investerar han i fonder, ungefär hälften i fonder med lite högre risk i hopp om högre avkastning och andra halvan i lågrisk med lägre avkastning. De extra 4 000 kr han spar varje snålmånad skall han investera i saker med riktigt hög risk. Tanken med detta är att om det går bra blir vinsten väldigt stor och om det går åt helvete så har hans normala investerande inte påverkats.

Jag tycker tanken med en snålmånad känns riktigt spännande, intressant och utmanande. Jag gillar att leva gott, jag gillar att festa och jag gillar att äta ute regelbundet. Men jag försöker göra det med eftertanke och försöker undvika den mest onödiga och slösaktiga konsumtionen. Jag tror att en snålmånad skulle kunna vara väldigt nyttigt för alla människor, kanske inte främst för pengarna man får över och kan investera, men jag tror att man skulle lära sig en hel del om sig själv, vad man slösar bort pengar på och vad man verkligen behöver här i livet.

Här fann ni bloggen 2006:
http://miljonar.blogspot.com/
Numera håller dock miljonären till här:
https://tradevenue.se/miljonarinnan30

——————————
Inlägget har redigerats, jag har försökt förbättra språket, off topicdelar om mig, politik och annat som råkade vara aktuellt just när inlägget skrevs har tagits bort eller begränsats.

Kategorier
Tankar och funderingar

Första månaden, hur har det gått?

Nu har det gått strax över en månad sedan jag gjorde bloggcomeback efter tio års frånvaro. Hur har första månaden gått? Hur är det att vara tillbaka och skriva igen? Har saker gång som jag hade förväntat mig? Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?

Hur har första månaden gått?
När jag publicerade mina första inlägg i nya bloggen fick dom massor av uppmärksamhet så bloggen fullkomligt exploderade från start. Totalt nådde jag ungefär 11 000 sidvisningar den första månaden vilket ger ett snitt på ca 355 om dagen. De har dock varit ojämnt fördelat, många besökare inledningsvis, sedan skapligt jämn period på 200 – 300 om dagen, med vissa större toppar när enstaka inlägg fick mycket uppmärksamhet för att sedan de sista tio dagarna droppa av lite då antalet inlägg blev färre.

Hur är det att vara tillbaka och skriva igen?
Det är kul, men jag hade glömt bort hur galet tidskrävande det är. Jag hade några färdigskrivna inlägg redan innan bloggen startade, vilket hjälpte mig att publicera ett om dagen första veckorna. Men jäklar så mycket tid det tar att skriva nya. Ett inlägg tar sällan under 2-3 timmar. Komma på idé, leta fakta, källor, skriva utkast, korrekturläsning, skriva om, hitta bilder osv. Faktum är att hur tidskrävande det är gör mig lite osäker på hur länge jag kommer orka, vilja fortsätta. Jag har kul och jag tycker det är intressant, men att lägga flera timmar dagligen och känna press på att jag måste publicera ett nytt inlägg i dag, det är inte alltid toppen.

Är saker som jag förväntat mig?
Ja och nej. Jag förstod att första inläggen skulle få en extra push eftersom allt var nytt och folk skulle hjälpa mig att marknadsföra bloggen genom att tex skriva om den på Twitter. Därefter utgick jag från att det skulle lugna ner sig vilket det också gjorde. Det jag kanske inte riktigt hade förväntat mig är hur stor roll Twitter skulle spela efter att den inledande pushen var över. Jag trodde att när den väl var över så skulle bloggen börja leva ett eget liv, visserligen med klart färre besökare, men också mer oberoende av Twitter då allt fler började följa bloggen. Så har det inte riktigt blivit.

Nästan alla besökare kommer från Twitter. Givetvis är jag tacksam för alla som hittat hit från Twitter men det gör också det hela lite konstigt då det verkar som att hur många besökare ett nytt inlägg får beror nästan helt på om rätt personer ser och uppmärksammar tweeten om inlägget än själva kvaliteten på inlägget. Det är nämligen som så att om ”rätt” person interagerar med inlägget så kan det dyka upp de som följer personens flöde så att många fler ser det, samtidigt som ett inlägg som ingen interagerar med tidigt helt försvinner då Twitter visar ”populära” saker överst i folks flöden.

Detta medför att jag skrivit inlägg som jag själv tyckt varit riktigt bra, som jag lagt massor av tid på knappt fått några läsare alls pga att tweeten inte sågs av rätt personer och inte fick några kommentarer, delningar eller likes alls. Samtidigt som ett annat inlägg, av lägre kvalitet som jag bara slängde ihop då jag var stressad för jag behövde publicera ett inlägg i dag, får massor av läsare då rätt person kommenterade eller delade eller liknande. Men kan så klart vara min bild av bra och dåligt inte matchar den stora massans.

Jag tror att jag måste börja jobba mer aktivt för organisk tillväxt och besökare som hittar hit utanför Twitter. Om du har en egen ekonomiblogg får du gärna lägga till mig på din länklista, jag planerar själv att lägga till en egen sådan när jag får tid att se över bloggens utformning och layout.

Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?
Framförallt har den blivit så oerhört mycket större. När jag slutade för tio år sedan så fanns det fortfarande bara en handfull större ekonomibloggare så det var lätt att hålla reda på alla. Nu känns det som att det finns hundratals, särskilt om man även räknar in de profiler som kanske inte bloggar men är aktiva på finanstwitter och den vägen bidrar till att sprida spar och investerarglädje.

Detta är naturligtvis inte något negativt, tvärt om det är helt fantastiskt, jag hade aldrig kunnat drömma om det när jag startade Sveriges första ekonomiblogg. Det är ett lyxproblem att jag känner att jag har för dålig koll på alla för att de är så många! En annan stor förändring är kommentarer. I min gamla blogg fick jag massor av kommentarer till mina inlägg. Det var vanligt att inlägg fick 30-50 kommentarer. Det saknar jag nu, mina inlägg får knappt några kommentarer alls, inte ens de inlägg som får 500-1000 läsare. I stället kommenterar folk på de tweets jag postar om inläggen. Jag är tacksam för dessa kommentarer men jag tycker det är lite synd att de inte hamnar på bloggen då många av dom är så bra och intressanta att de tillför inlägget en hel del, nu kommer de som läser inlägget om ett halvår aldrig att se de kommentarerna.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Hur du får ett jobb

En del människor tycker att det är svårt att få ett jobb, särskilt yngre som jagar sitt första jobb men även en del äldre har svårt att hitta ett jobb. Ibland låter det på dom som att det är hopplöst. Hur får man ett jobb?

Samtidigt känner jag många yngre som haft flera jobb, extrajobb vid sidan av skolan, sommarjobb, nytt jobb så fort de bytt stad och ett heltidsjobb när de är klara med studierna. Jag känner till och med flera som haft klart med heltidsanställning redan innan de gått ut gymnasiet. Självklart även många äldre som inte gått arbetslösa en dag under deras liv. Hur kan det vara så lätt för vissa att få ett jobb och så svårt för andra?

Jag skulle nog vilja vara lite kaxig här och säga att för de allra flesta (självklart finns det undantag) går det att få tag på ett jobb, däremot kan det vara mycket svårt att få sitt drömjobb. Men är du villig att jobba med saker du inte tycker är roliga eller en lön som inte motsvarar dina förväntningar är det oftast möjligt. Är du inte villig till detta, ja då blir det så klart mycket svårare. Jag hade själv en kompis från gymnasiet som inte hade haft ett jobb sedan han tog studenten, arbetslös i flera års tid. När en bekant till honom fick höra det sa han att till min kompis att han lätt fixa jobb åt honom på en välkänd hamburgerkedja där han själv jobbade. Då fnös min gamla gymnasiekompis högt och förklarade bestämt att det var under hans värdighet att jobba på ett sådant ställe. Jag kan inte säga att jag blev förvånad när jag träffade på honom många år senare och han fortfarande var arbetslös.

Hur fick jag själv jobb? Jag började sommarjobba från att jag var tio år tror jag det var och sommarjobbade sedan dess de flesta somrar därefter medan jag gick i skolan. Jag delade även då och då ut reklam tillsammans med en kompis och när jag gick på gymnasiet jobbade jag även extra på posten med julkortssorteringen. Så redan från unga år tjänade jag egna pengar men kanske än viktigare jag skaffade mig erfarenhet av att jobba och jag fick referenser jag kunde använda när jag sökte nya jobb.

Det finns gott om yrken som inte kräver akademiska studier, men jag valde att utbilda mig inom ett område jag var intresserad av. Medan jag pluggade sista året så kollade jag upp potentiella framtida arbetsgivare och på ett av företagen på min lista arbetade en gammal lärare jag hade haft några år tidigare.

Jag kontaktade min gamla lärare och som tur var kom han ihåg mig. Jag berättade om utbildningen jag gick och hur den var relaterad mot det dom gjorde på företaget. Frågade honom mer om vad dom gjorde och knöt an till vilka praktiska erfarenheter jag hade av det. När han dessutom talade om deras framtidsplaner och hur de skulle utöka och kommer behöva anställa flera inom några månader så insåg jag att det här var ett guldläge till att få ett jobb. Så jag frågade honom om han kunde fixa så att jag fick göra en praktik där vid sidan av mina studier, ett par månaders obetalt arbete där jag fick chansen att använda mig av det jag lärde mig på min utbildning på riktigt. Detta gick så klart utmärkt.

När jag kom dit för att praktisera hade jag ett tydligt mål, att få ett jobb. Så under perioden jag var där såg jag till att göra ett bättre jobb än vad de hade förväntat sig, allt för att de skulle få en riktigt positiv bild av mig. Jag såg även till att lära känna så många som möjligt, bland annat folk i lite högre ställning och se till så att de visste vem jag var. När praktik var över fick jag höra från flera där hur nöjda det var över min praktik och jag fick en del presenter och liknande.

Ungefär två månader senare utannonserades jobben som jag visste skulle komma, de sökte fyra personer med de kompetenser jag hade. Jag skickar in min ansökan, i den berättar jag så klart om den tiden jag haft på företaget, hur bra jag trivdes där och jag gav några konkreta exempel på saker jag tillförde under min tid där samt att jag lyfte fler saker jag skulle vilja tillföra om jag fick chansen.

Som referenser så förutom några tidigare chefer från sommarjobb och julkortssorteringar skrev jag två mellanchefer på det aktuella företaget, som jag lärt känna rätt väl och som jag visste hade en positiv bild av mig. Självklart fick jag komma på intervju och det tog inte många minuter innan de förklarade att det ville anställa mig.

Jag trivdes bra på jobbet men det var inte drömjobbet och jag visste att jag hade fått gå in lågt lönemässigt som ung och ny på arbetsmarknaden så efter en tid började jag snegla efter andra jobb. Eftersom jag nu hade ett jobb hade jag ingen anledning till att vara desperat efter ett jobb eller behöva sälja mig billigt så jag kunde ta det lugnt och metodiskt och bara söka om det dök upp nått jag verkligen ville ha.

Efter ungefär ett år på mitt första jobb så var det ett företag som hade en ledig tjänst ute som jag vart intresserad av. Ett problem var bara att jag inte kände någon som jobbade där, hade inga som helst kontakter jag kunde använda mig av. Dessutom var jag betydligt yngre än vad som brukar vara normalt när företag anställer personer för den här typen av jobb.

Därför visste jag att det skulle bli svårt att få jobbet, men jag bestämde mig för att försöka ändå och gick in för intervjun till 100%. Jag la ner ett antal timmar på att ta reda på mer om företaget, jag läste all information jag kunde hitta på deras webbsida om deras planer, mål, visioner och historia. Därefter vävde jag ihop dessa med min ansökan. Detta visade för företaget att jag verkligen var intresserad av att jobba för dem och jag fick komma på intervju trotts min ringa ålder.

Under intervjun använde jag mig utav det jag lärt mig om företaget under de konversationer vi hade, jag berättade om vad jag skulle kunna bidraga med, vilka mina visioner var. Jag hade även förberett mig med ett 20 tal frågor om företaget och jobbet som jag hade uppskrivna i blocket jag hade med mig.

Dessa saker är något som alla borde göra, när jag pratar med bekanta som aldrig fått något jobb och jag frågar dem om hur mycket tid det lagt ner på att ta reda på mer om företaget, hur de förberett sig, vilka frågor de haft, hur de anpassat sin CV efter företaget så har de oftast sett ut som frågetecken.

Tyvärr fick jag inte jobbet, men jag hade gjort ett så gott och proffsigt intryck att företagets chef personligen ringde upp mig i stället för det vanliga ”tack för visat intresse men tjänsten är tyvärr tillsatt” brev som de normalt skickade ut till de som sökt men inte fått jobbet. Chefen började prata om lite allt möjligt, han var tydligen på semester nu och befann sig uppe i fjällen eller något sådant. Jag hakade så klart på och visade intresse för det han sa och vi pratade rätt länge. Chefen sa i princip rakt ut att de inte anställt mig pga min unga ålder men att de verkligen funnit mig intressant och att han var intresserad av mig för framtiden. Han berättade att då de är ett växande företag så räknar han med att anställa fler nästa år och att han då gärna såg att jag sökte.

Ett år senare annonserade dom också ut att de sökte mer personal och när jag såg det så skickade jag på nytt in en ansökan till dom. Den här gången hade jag en relation att använda mig av, den lilla korta jag fått med chefen. Så jag skrev helt sonika i min ansökan om vår träff förra året och att jag fortfarande var väldigt intresserad av att jobba för dem. Hänvisade till mitt och chefens samtal förra året och om att han sagt att han gärna ville träffa mig i år. Vart så klart kallad till intervju och den han knappt börja innan de förklarade att de ville ha mig.

Detta är två exempel på hur jag fått jobb, hur jag tänkt, hur jag gått tillväga, hur jag förberett mig, hur jag jobbat extra för att bygga upp meriter och referenser osv. Men varför inte hjälpa till du med och göra den här texten ännu bättre för folk som letar jobb genom att dela med dig av dina egna tips och erfarenheter genom att kommentera!

—————————————————-
Detta inlägg publicerades ursprungligen under 2006 i min gamla blogg, texten har dock uppdaterats och bearbetats en hel del för denna nypublicering.

Kategorier
Tankar och funderingar

Är det extra viktigt för kvinnor att spara och investera?

Förra året gjorde Sifo en undersökning som visade att kvinnor är mer oroliga än män för sin ekonomi som pensionär och att var tredje kvinna tror att hon kommer ha svårt att klara sig, eller inte klara sig alls på sin pension. Detta är enligt artikeln en följd av lägre lön, att de oftare jobbar deltid, att de har kortare arbetsliv och ett lägre sparande än män. Men även bristen på kunskap lyfts som ett problem, hälften av alla kvinnor vet tex inte hur deras pension påverkas av att jobba deltid.

En lösning som föreslås är att jobba längre, bara att extra år i arbetslivet kan öka pensionen med 1000 kr i månaden. Men även sparande lyfts och det är något jag skulle vilja fokusera på här. Det är svårt för oss att över en natt ändra folks lön, få dem att jobba heltid och att se till att ha ett längre arbetsliv. Vad som varje person däremot kan ändra direkt här i dag är att börja spara och de som redan sparar kan öka sitt sparande.

I dagsläget så sparar alltså kvinnor mindre än män och hela 46% av alla kvinnor har inget sparande alls. Vad kan vi göra åt det och vilken effekt skulle ett ökat sparande att ha för dessa kvinnor? Om en 20-årig kvinna som just börjat på sitt första jobb sparar 1000 kr i månaden från dag ett fram till pensionen vid 65 år så sparar hon 12 000 kr om året vilket över ett 45 år långt yrkesliv blir 540 000 kr. Redan den summan borde betyda att hon skulle kunna gå i pension ett år tidigt eller åtminstone få lite guldkant på tillvaron under pensionen.

Men om hon i stället för att bara spara dessa pengar på ett bankkonto utan ränta väljer att köpa någon eller några breda aktiefonder så blir plötsligt 12 000 kr om året under 45 år till hela 6,9 miljoner vid 9% årlig avkastning. Vill du räkna mer konservativt, på 6% avkastning så blir summan 2,7 miljoner kronor och om du räknar lite mer optimistiskt, 12% avkastning så blir summan 18,3 miljoner kronor. Att pengar ökar i värde på detta sätt kallas för ränta på ränta och är något du kan lära dig mer om genom att läsa andra inlägg i den här bloggen.

Dessa summor skulle onekligen både kunna trygga pensionen och sätta en hel del guldkant på den! Säg att hon motiverad av detta väljer att fokusera lite extra på sparandet, hon har med sig matlådor till jobbet, byter inte mobil innan den nuvarande gått sönder osv och i stället sparar 2000 kr i månaden, då får vi följande siffror:
6% – 5,4 miljoner kronor
9% – 13,8 miljoner kronor
12% – 36,5 miljoner kronor

Jag tror vi alla kan vara överens om att beloppen ovan skulle ta bort all oro du kan tänkas känna inför pensionen. Problemet är bara att du som läser detta kanske inte började spara och investera när du var 20 år gammal, det är först nu, när du just fyllt 50 år som du börjat inse att pensionen är nära och du känner att det är för sent för att rädda situationen.

Vad kan du som är 50 år göra? Om vi börjar med exemplet ovan, 2000 kr i månaden men i stället för 45 år så blir det bara 15 år:
6% – 592 000 kronor
9% – 768 000 kronor
12% – 1 miljon kronor

Det här såg ju inte alls lika roligt ut! Men vi glömmer att även dessa mindre belopp kan göra stor skillnad. Säg att du blir pensionär när du fyller 65 år och dör när du fyller 85 år. Vad skulle 780 000 kr göra under dessa 20 år? Till att börja med så blir det 39 000 kr per år, vilket blir 3250 kr i månaden. Det är ingen liten summa, faktum är att 3250 kr extra i månaden skulle troligtvis kunna göra stor skillnad i de flesta pensionärers liv!

Det främsta du kan göra för att kompensera en sen start att spara mer. Troligtvis har du som är 50+ en högre lön än 20-åringen samtidigt som dina ev barn är utflugna eller på väg att flytta hemifrån vilket ofta drastiskt ökar möjligheten till sparande. Säg att du i stället sparar 5 000 kr i månaden blir resultatet över 15 år:
6% – 1,5 miljoner kronor
9% – 2,1 miljoner kronor
12% – 2,5 miljoner kronor

Är det då extra viktigt för kvinnor att spara och investera? Svaret är i mina ögon nja, jag skulle vilja säga att det är viktigt för alla att spara och investera oavsett kön. Du vet aldrig vad framtiden kan föra med sig och att då ha ett eget kapital som trygghet är värt mycket. Om du dessutom råkar tillhöra den grupp som tjänar mindre och är orolig för din pension, då borde detta inlägg motivera dig att börja göra något åt det.

Hur får vi då så väl kvinnor som män att spara mera samt få sina besparingar att växa genom att investera dom? Utbildning! Utbildning är nyckeln till det mesta, inte bara detta utan även tex okunskapen om vilken effekt deltidsarbete har på pensionen. Jag har tidigare många gånger förespråkat att en kurs i privatekonomi och sparande borde bli obligatorisk på gymnasiet, men är du 40 år i dag är det försent för att börja läsa på gymnasiet även om en sådan kurs någon gång skulle införas. Det positiva är att mycket av det här inte är mycket svårare än mina exempel ovan, om du sparar pengar varje månad och får pengarna att växa genom att investera dom så kommer du med tiden att få en riktigt ansenlig summa och genom att köpa fonder med låg avgift så behöver du inte kunna särskilt mycket om aktier heller.

Känner du att du behöver mer hjälp på traven så förutom att regelbundet läsa den här bloggen så finns det massor av svenska böcker inom området, bara besök din favoritbokhandel och kolla in ekonomiavdelningen efter grundböcker inom sparande och investerande.

Har du några egna tips för en rikare pension? Hur skulle du göra om du var ung i dag? Hur skulle du göra om du var äldre och pensionen började närma sig utan att du hade något sparkapital?

Kategorier
Tankar och funderingar

Etiska eller oetiska investeringar?

De senaste åren har termen etiska eller oetiska investeringar blivit allt vanligare, ofta förknippat med till exempel gröna investeringar eller att ta avstånd till vissa typer av investeringar. Särskilt fonder marknadsför sig med dessa ord. Du vill väl månadsspara i en etisk fond? Det är inte heller ovanligt att se rubriker i stil med ”så etisk är din fond” eller ”så sparar du klimatsmart”.

Det finns en tveksamhet till hur dessa etiska fonder faktiskt skiljer sig från vanliga fonder. Morningstars analyschef sa tidigare i år i en intervju med DI (betalvägg) att han såg dessa fonder som ett marknadsföringsknep från storbankerna och att de så kallade ”etiska” fonderna i stora drag innehåller exakt samma bolag som vanliga fonder, men till en mycket högre avgift. Något han även kallade för ”Det är det nya sättet att ta betalt”.

En faktor som jag personligen tycker ofta glöms bort är att vad som faktiskt är etiskt eller oetiskt är något individuellt som kan varierar från person till person. Något som en person väljer bort på grund av att denna anser det vara oetiskt kan vara något som en annan person väljer att investera i och anser vara etiskt. Dessutom är det möjligt att människor gör skillnad på företag och företag inom samma bransch och gärna köper aktier i det ena och undviker det andra av etiska skäl.

Några exempel (dessa är påhittade och handlar inte om mig eller min syn på det hela):

Kärnkraft oetiskt
Kärnkraft är något som här i Sverige under flera årtionden setts som oetiskt. Vi får ett avfall som finns kvar oerhört länge för att inte tala om riskerna med kärnkraftsolyckor, utsläpp av radioaktiv strålning vilket kan innebära stora skador på människor så väl som djur. Därför gör jag av etiska skäl inga investeringar i företag som sysslar med kärnkraft direkt eller indirekt.

Kärnkraft etiskt
Klimatförändringar och globaluppvärmning är ett faktum, vi står inför en stor global utmaning. Kärnkraften är en av nycklarna till att lösa detta problem, den har låg klimatpåverkan och har stor betydelse för att nå en fossilfri elproduktion. Därför investerar jag av etiska skäl i kärnkraft.

Spel (gambling) oetiskt
Det finns människor med ett spelberoende, trots att de är vuxna, myndiga personer som borde kunna ta ansvar för sina egna liv inte klarar av detta och förlorar stora belopp till spelbolagen. Detta kan ruinera deras liv och slå hårt mot deras nära och kära. Vissa spelbolag tycks dessutom aktivt agera oetiskt och omoraliskt, titta tex på Socialdemokraterna som säljer lotter till skuldsatta mot kredit och driver tusentals till kronofogden (betalvägg). Därför väljer jag av etiska skäl att inte köpa aktier i spelbolag.

Spel (gambling) etiskt
En gång i månaden träffas jag och mina vänner för att kolla på fotboll tillsammans. För att göra det hela lite mer spännande och underhållande brukar vi lägga varsin tipsrad på omgångens matcher. Vi vinner sällan mer än några kronor, oftast inget alls, men det är inte därför vi spelar. Vi spelar för att det gör stunden tillsammans roligare och det ökar spänningen. Vi ser detta på samma sätt som ölen vi dricker till matchen och tacosarna vi äter efteråt, det är något som kostar ett par kronor och gör dagen trevligare. Jag anser det etiskt riktigt att äga aktier i ett företag som sprider glädje.

Jag tror ni börjar förstå principen, jag skulle kunna lägga till fler exempel som krigsmateriel, bilar osv men det är bara att konstatera att i de flesta fall där något är emot något av etiska skäl finns det andra som inte tycker det är oetiskt utan tvärt om något positivt och bra.

Tin Fonders Core Ny Teknik har ett förhållningssätt som jag finner intressant, de tror inte på exkludering av bolag som utgångspunkt för ansvarsfulla investeringar utan i stället på att föra dialoger med företagen:
”Genom exkludering flyr vi vårt ansvar. Genom inflytande kan vi påverka bolag i rätt riktning”

Det skulle alltså kunna ses som oetiskt att inte investera i oetiska bolag för om du inte gör det så kan du inte vara med att och styra dessa företag till det bättre.

Baserat på allt ovan tycker jag personligen att det blir lite konstigt med fonder och liknande som kallar sig för etiska, eftersom vad som är etiskt är så individuellt. I slutändan är fonden bara etisk ur fondförvaltarens synvinkel.

Därför vore det kanske lämpligare att kalla dessa fonder helt vanliga fonder sedan kan du som investerar själv välja om du vill investera i någon av dessa fonder baserat på fondens information kring vad den väljer att investera eller inte investera i snarare än att kalla det för etiskt eller oetiskt. Själv tror jag inte att jag skulle investera i något jag själv anser oetiskt, det har jag i alla fall inte gjort hittills. Men vad jag anser oetiskt är som vi redan konstaterat inte nödvändigtvis samma sak som du anser oetiskt. Jag tycker dock det är en intressant ide att i stället för att undvika det man tycker är oetiskt slänga sig med huvudet före in i det, investera och försöka vara med och styra till det bättre.

Hur tänker du? Vilken är din syn på etiskt vs oetiskt? Vad är etiskt och oetiskt för dig? Anser du att det varierar från person till person? Kan en hel bransch vara oetisk eller handlar det om individuella företag? Jag ser fram emot att ta del av dina tankar och åsikter i kommentarsfältet!