Kategorier
Från min gamla blogg Tips

Hur skulle du göra?

Hur skulle du göra om du ville bli bra på fotboll?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att sy?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att laga mat?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att svetsa?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att köra bil?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på schack?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att spela gitarr?

Oavsett vilken av frågorna ovan någon ställer till dig så hade svaret varit det samma. Du skulle studera hur de bästa inom just det området gör. Du skulle kanske skaffa dig en lärare eller tränare som kunde hjälpa dig på vägen och framförallt så skulle du träna och öva ofantligt mycket.

Du skulle också veta att även om du tränade fotboll varje dag resten av ditt liv så är det ändå inte säkert att du skulle bli den nya Messi, du skulle veta att även om du lagade mat resten av ditt liv så skulle du kanske inte bli tv-kock, du skulle veta att även om du spelade schack varje dag resten av ditt liv så skulle du troligtvis ändå inte slå Kasparov. Men lika väl så skulle du veta att denna träning skulle göra dig ofantligt mycket bättre än vad du är på just den saken i dag. Och du har givetvis drömmen om att nå ännu längre.

Om detta nu är så självklart varför är det nästan ingen som resonerar på det viset när det gäller pengar? Jag har träffat många som klagat över att pengarna inte räcker till. Jag har träffat många som säger att det är omöjligt att bli rik. Jag har träffat många som trampar runt på samma plats hela sitt liv och ändå inte är nöjda med var de befinner sig. Jag har träffat många som säger att enda sättet att bli rik är att ha en jävla tur eller födas rik.

Om nu dessa människor tycker att svaret på frågorna ovan är så självklara, ingen av dem skulle säga emot om jag sa åt dem att de skulle bli bättre på att spela gitarr om de tog gitarrlektioner samt tränade dagligen varför gör de då inte samma sak när det gäller pengar?

Vill du bli bättre på ekonomi så studera ekonomi! Vill du bli rik så studera de rika, vad är det som de har gjort och gör för att bli rika? Och sen börjar du träna!
___________________
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007

Kategorier
Tankar och funderingar

Dags att belåna portföljen?

Jag har en konservativ investeringsfilosofi, det mesta av mina pengar är investerade i stora, stabila och tråkiga företag. Jag har aldrig satsat på att bli rik fort eller snabba cash. Det har alltid handlat om långsiktighet, årtionden, sekel och generationer. Jag har också under majoriteten av tiden inte haft någon belåning alls även om jag på senare år vid några få tillfällen utnyttjad möjligheten att låna till 0% ränta hos Avanza när tillfälliga möjligheter uppstått.

Den enda sak jag ångrar från finanskrisen är att jag inte lånade massor, det var ett perfekt tillfälle att verkligen låna så mycket jag bara kunde och dra maximal nytta av hävstångseffekten. Jag insåg vilket gyllene tillfälle finanskrisen var och jag gick verkligen all in där på alla andra sätt än kraftfull belåning. Det har fått mig att börja tänka på nuvarande situation, kanske är det dags att belåna portföljen ordentligt eller om räntan blir lägre den vägen belåna bostaden för att köpa aktier.

Personligen tycker jag att situationen är svårare att bedöma än finanskrisen. Under finanskrisen gjorde jag mina första större köp när börsen var ner 46% och jag fortsatte därefter att investera regelbundet hela vägen ner den sista biten tills det vände runt 52-53% ner om jag minns rätt. Då investerade jag i bolag som jag upplevde hade straffats orimligt hårt av finanskrisen och som dessutom i vissa fall var sådana som faktiskt kunde gynnas av krisen. Det kändes verkligen som att jag handlade på rea och fick fina bolag för småpengar.

I dag är i skrivande stund börsen ner runt 28% sedan årsskiften och då var ju börsen först upp en 7-8% i början av året innan det vände nedåt så själva nedgången är större än så. Men trots att börsen är ner mycket tycker jag att det är klart svårare att bedöma situationen nu än under finanskrisen. Har det värsta passerat eller är detta böra början? Vilka långsiktiga effekter i form av lågkonjunktur, nedskärningar, konkurser osv väntar oss under de närmaste året eller två?

För varje procentenheter börsen går ner blir jag dock allt mer sugen på att shoppa igen och för att kunna göra det riktigt rejält antingen belåna portföljen eller belåna bostaden om det ger bättre ränta. Då jag i dagsläget inte har några direkta skulder och lägenhetslånet sedan länge är avbetalat skulle inte en belåning, ens om den var riktigt stor, kännas riskfyllt då den fortfarande bara skulle utgöra en mindre del av mina totala tillgångar och räntan är verkligen inget problem. Skulle det vara så att nedgången passerar -40% kommer jag seriöst börja överväga belåning och når den -50% kommer jag nog nästan säkert göra det även om osäkerheten den här gången troligtvis medför att jag inte lånar så mycket som jag hade gjort under en ny finanskris.

Vilka är dina egna tankar om belåning och nuvarande situation? Du kanske redan har belånat portföljen eller på annat sätt lånat för investeringar? Eller så kanske du absolut inte kommer göra det. Berätta!

Kategorier
Tankar och funderingar Tips

Snålmånad?

För länge sedan myntade ekonomibloggaren Miljonär innan 30 uttrycket snålmånad. På den tiden uppgick hans totala månadsutgifter normalt till 8000 kr resterande pengar sparades och investerades. Regelbundet höll han dock snålmånader där planen var att halvera utgifterna så att han levde på 4000 kr och alltså kunde spara ytterligare 4000 kr i månaden. Med en låg hyra, relativt låga lån/räntor och en matsedel som kunde se ut som nedan klarade han detta galant.

Frukost: 3 dl fil och 1 dl müsli och 1 glas juice = 7 kr
Lunch: Matlåda makaroner + 1 burk tonfisk + grönsaker = 10 kr
Middag: Blodpudding + lite sylt = 10 kr
Övrigt: en multivitamintablett + en omega3 kapsel = 2 kr

Än i dag många år senare är hans klassiker där han resandes i tjänsten, för att kunna spara det traktamente han fick brukade äta en burk vita bönor i tomatsås eller ett paket nudlar värmda i ett glas varmvatten från kranen på hotellrummet. Många ekonomibloggare inspirerades av detta och höll egna snålmånader.  Än i dag ser man då och då på Finanstwitter folk som håller snålmånader för att kunna spara lite extra. Själv höll jag aldrig någon snålmånad, jag var lite för bekväm och lat av mig, det var helt enkelt okej för mig att spara lite mindre för att leva den typ av liv jag själv trivdes bäst med. Men det är kanske dags att ändra på det?

Finns det något tillfälle där snålmånad kan vara extra kraftfullt så är det verkligen i tider där börsen rasar att kunna skjuta in extra pengar på börsen i svåra tider kan verkligen betala tillbaka mångfalt när börsen stiger. Jag tror alla som hade möjlighet att skjuta in extra kapital under finanskrisen är väldigt glada att dom gjorde det.

Om vi bortser från börskriser så påverkas effekten av ditt sparande av hur mycket kapital du redan har. Om du sitter på tio miljoner så innebär ett nysparande på 10 000 kr en månad endast en ökning på 0,1%, inte särskilt mycket alltså! Om du däremot är nyare i din sparresa och endast sitter på 100 000 kr så blir plötsligt ett nysparande på 10 000 kr en ökning på 10%!

Nu finns alltså möjligheten att kombinera både och för dig som är i början av din sparresa och du som redan har ett ansenligt kapital har åtminstone möjligheten att skjuta till extra kapital under nedgången. Jag vill dock lägga in en stor brasklapp som jag även gjort i tidigare inlägg, ingen vet när botten är nådd, kanske vänder det i morgon kanske är detta bara början du får själv försöka avgöra när det är rätt läge för just dig att köpa.

Själv har jag aldrig haft någon snålmånad men man kanske skulle säga att jag ändå har påbörjat en superlight version av det då jag inför mars bestämde mig för att för åtminstone en tid var det slut med att köpa frukost på jobbet. Det är nämligen som så att jag under många år varit bekväm av mig och köpt frukost i kafeterian på jobbet. Mackan är god och inte allt för dyr men det byggs ju snabbt på om du köper en macka varje dag under ett års tid så jag bestämde mig alltså för två veckor sedan att nu var det slut med det åtminstone för en tid. I stället så har jag havregryn på jobbet och äter en portion gröt om morgnarna. Jag hade inte börsen som främsta orsak då utan det handlade mer om att äta bättre och nyttigare men sparandet blir ju en bonus.

En rätt futtig snålmånad måste jag erkänna, Miljonär innan 30 hade nog sett det som en förolämpning att ens överväga att kalla något sådant för en snålmånad. Men ju mer börsen går ner desto mer motiverad blir jag att spara in på utgifter för att kunna lägga mer på börsen så vem vet kanske tar jag snart ytterligare ett steg och börjar minska ner på all restaurangmat jag äter! Men att värma nudlar i ett handfat eller äta vita bönor i tomatsås direkt ur burken kommer nog aldrig att inträffa trots att jag gillar både nudlar och bönor.

Hade jag varit i början av min sparresa hade jag nog varit än mer motiverad och det är någon stans det jag vill få till med det här inlägget, om du är i början av din sparkarriär så om du någonsin funderat på att spara lite extra för att kunna investera så är detta ett gyllene tillfälle. Mina mackor sparar inte något enormt belopp varje månad men det blir ändå ett antal tusenlappar på ett år och jag tror de flesta av oss skulle kunna spara ett antal tusenlappar extra varje månad om vi gav oss på en snålmånad.

Har du själv någonsin haft en sparmånad? Hur var den i sådana fall, berätta! Funderar du kanske på att ha din första nu för att utnyttja börskrisen?

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Sparsamhet och lyx

För ett par år sedan läste jag boken Det man ser och det man inte ser av den franska ekonomen Frédéric Bastiat (1801 – 1850) vilket är en samling av olika essäer, texter och artiklar av Bastiat. I den text som givit boken sin titel, Det man ser och det man inte ser så berättar Bastiat intressanta berättelser med ekonomisk anknytning. En av dessa fann jag särskilt intressant då den tar upp en väldigt vanlig fördom, att det är bättre för samhället att folk slösar än att folk sparar.

Detta är något som jag flera gånger mötes av när jag drev in gamla blogg men som jag även upprepade gånger sett som svar/kommentarer på webben när sparande och investerande diskuteras. Folk skriver saker i stil med att visst det är kanske möjligt att du lyckas bli rik men det vore knappast bra för Sverige om fler gjorde som du, det skulle aldrig fungera.

Essän har titeln Sparsamhet och lyx och nedan så citerar jag en del av denna, en berättelse som handlar om två bröder, Mondor och Ariste. Innan vi börjar så vill jag bara återigen påpeka att Bastiat levde i Frankrike samt att han dog 1850 vilket betyder att en del av innehållet här kan låta lite gammaldags och udda.

Sparsamhet och Lyx
Mondor och hans bror Ariste har delat upp arvet efter sin far och har en inkomst på femtio tusen francs var per år. Mondor är en filantrop. Han slösar. Han köper nya möbler flera gånger om året, byter vagn varje månad. Folk talar om alla geniala idéer han har för att göra av med pengarna fortare. Kort sagt, han får livsnjutarna Balzac och Alexander Dumas att blekna vid jämförelse.

Vilket korus av lovsångare han har omkring sig! ”Berätta om Mondor! Leve Mondor! Han är arbetarnas välgörare, folkets ängel! Det är sant att han vräker sig i lyx, han stänker gyttja på fotgängare; hans värdighet och människans värdighet i allmänhet lider visserligen lite av det… Men så vadå? Om han inte gör någon nytta personligen så gör i alla fall hans pengar det! Han får pengarna att cirkulera; hans gård är alltid full av köpmän som alltid går därifrån nöjda. Säger man inte att pengar är runda för att de skall kunna rulla?”

Ariste har valt ett helt annorlunda sätt att leva. Om han inte är egoist så är han i alla fall individualist, för han spenderar förnuftigt, söker bara måttfulla och rimliga nöjen, tänker på sina barns framtid och, för att säga det rent ut, han sparar. Och hör bara vad massan säger om honom:

”Vad är det för nytta med den där onödiga rike, den där snåljåpen? Det är klart att det finns något imponerande och rörande i enkelheten i hans liv. Han är för övrigt mänsklig, välvillig och generös. Men han räknar. Han gör inte av med hela sin inkomst. Hans hus är inte ständigt upplyst och fullt av folk. Vad har mattvävarna, vagnmakarna, hästhandlarna och skräddarna att vara honom tacksamma för?”

De här omdömena, förskräckliga som de är för moralen, grundar sig på det som fångar blicken: Slösarens utgifter, och på det som skyms: Den ekonomiska broderns likvärdiga eller större utgifter. Men allting är så väl arrangerat av den gudomlige skaparen av den sociala ordningen, att här som överallt annars är ekonomi och moral i harmoni i stället för att krocka, och Aristes vishet är inte bara mer värdig utan också mer lönsam än Mondors dårskap. Och när jag säger lönsam menar jag inte bara för Ariste, eller ens samhället generellt, utan för dagens arbetare och industri. För att bevisa detta behöver man bara göra klart för intellektets syn de dolda konsekvenserna av mänskligt handlande, som inte är tydliga för våra ögon.

Ja, effekterna av Mondors slösande syns lång väg; alla kan se hans vagnar, de utsökta målningarna i hans tak, hans tjocka mattor, hans ståtliga hus. Alla vet när hans fullblod tävlar. Hans middagar i Paris fascinerar massan på boulevarderna och folk säger till varandra: ”Det där är en rejäl karl som inte sparar sin inkomst utan säkert gör ett stort hål i sitt kapital.” Det är det man ser.

Det är inte lika lätt att ur arbetarnas synvinkel se vad som händer med Aristes inkomst. Men om vi spårar den så ser vi att allt, ner till sista centime, går till att ge folkarbete, lika väl som Mondors inkomst gör det. Det finns bara en skillnad: Mondors dumma slösande kommer kontinuerligt att minska och till slut med nödvändighet sina helt. Aristes kloka spenderingar kommer att öka från år till år. Och om det är på det viset så är ju allmänhetens intresse i överensstämmelse med moralen.

Ariste spenderar tjugo tusen per år på sig själv och sitt hus. Om inte det räcker för att göra honom lycklig förtjänar han inte att kallas vis. Han rörs av de fattigast villkor och känner ett moraliskt ansvar att hjälpa dem, så han ger tiotusen till välgörenhet. Han har vänner bland köpmän, fabrikörer och bönder som har tillfälliga ekonomiska problem. Han sätter sig in i deras situation för att effektivt och förnuftigt kunna hjälpa dem, och han sätter av tio tusen till detta. Han glömmer heller inte att han har döttrar som skall ha hemgifter, söner som skall ha en framtid, och därför ålägger han sig att spara tiotusen franc om året.

Så här använder han alltså sin inkomst:
1. Personliga utgifter                20 000 fr
2. Välgörenhet                            10 000 fr
3. Hjälp åt vänner                      10 000 fr
4. Sparande                                  10 000 fr

Om vi går igenom var och en av posterna så ser vi att inte en centime undgår att gå in i landets näringsliv.

  1. Personliga utgifter. Dessa utgifter har exakt samma effekter för arbetare och affärsmän som samma summa från Mondor. Det är självklart; vi behöver inte prata mer om det.

  2. Välgörenhet. De tio tusen francs som går hit går också till att nära industrin och arbetet; de går till bagaren, slaktaren, skräddaren, möbelhandlaren. Men brödet, köttet, kläderna och möblerna går inte direkt till Ariste själv, utan till dem som han har valt i sitt ställe. Det här enkla bytet från en konsument till en annan har ingen som helst effekt på näringslivet. Om Ariste spenderar hundra sous eller ber en fattig att göra det i hans ställe har ingen betydelse.

  3. Hjälp till vänner. Vännen som Ariste ger eller lånar tio tusen francs får dem inte för att gräva ner dem; det strider mot vår hypotes. Vännerna använder dem för att köpa varor eller betala en skuld. I första fallet gynnas näringslivet. Vågar någon säga att det ligger en större vinst i Mondors köp av ett fullblod för tio tusen än i Aristes eller hans väns köp av tyg för tio tusen. Om pengarna används till att betala av en skuld blir resultatet bara att en tredje person, borgenären, får pengarna och säkert kommer att använda dem i sina affärer, sin fabrik eller för utvinning av naturresurser. Han blir bara ytterligare en mellanhand mellan Ariste och arbetarna. Andra namn, samma utgifter, och samma vinst för näringslivet.

  4. Sparande. Då återstår de sparade tio tusen francen. Om man bara ser till gynnande av konst, industri och arbetstillfällen så är det här Mondor verkar vara Ariste överlägsen, även om Ariste moraliskt verkar vara lite överlägsen Mondor.

Det är inte utan fysisk smärta jag åser sådana motsägelser mellan naturens stora lagar. Om människan vore tvungen att välja mellan de här båda sidorna, varav en skadar hennes intressen och den andra hennes samvete, skulle vi förlora hoppet om hennes framtid. Lyckligtvis är det inte så. För att se Ariste återfå sin ekonomiska överlägsenhet så väl som sin moraliska, behöver vi bara lära oss det tröstande axiomet, som även om det ser motsägelsefullt ut, är sant: Att spara är att spendera.

Vad är Aristes mål när han spar tio tusen francs? Är det att gräva ner tvåtusen hundrasousmynt i trädgården? Absolut inte. Han vill få sitt kapital och sin inkomst att växa. Följaktligen använder han de pengarna han själv inte behöver till att köpa mark, ett hus, statsobligationer, aktier eller så sätter han in dem på en bank eller hos en börsmäklare. Följ pengarna i alla dessa hypotetiska användningsområden så blir ni övertygade om att genom olika mellanhänder, som säljare eller låntagare, går pengarna till näringslivet lika säkert som om Ariste, liksom sin bror, hade köpt möbler, juveler eller hästar för dem. För när Ariste köper mark eller obligationer för tio tusen gör han det för att han inte tycker att han behöver spendera pengarna. Det tycks vara det ni har emot honom. Men på samma sätt kommer den som säljer marken eller obligationerna till honom att vilja använda pengarna som han får, på ett eller annat vis.

Från arbetarnas och industrins synvinkel finns det alltså bara en skillnad mellan Aristes och Mondors handlande. Eftersom Mondors utgifter sker direkt genom och omkring honom så ser man dem. Aristes utgifter sker delvis genom olika mellanhänder och en bit ifrån, så ser man dem inte. Men för alla som kan koppla ihop verkan med dess orsaker är det man inte ser lika viktigt som det man ser. Beviset för detta är att i båda fallen cirkulerar pengarna, de ligger inte mer orörliga på kistbotten hos den ekonomiska brodern än hos den slösaktige.

Det är alltså fel att säga att sparande skadar industrin. I det avseendet är det lika bra som lyxkonsumtion. Men det framgår som långt mer överlägset, om våra tankar omfattar inte bara nuet utan en längre tidsperiod.

Tio år har gått. Vad har hänt med Mondor och hans rikedom och hans enorma popularitet? Allt har försvunnit, han är ruinerad. I stället för att varje år föra in femtio tusen francs i den offentliga ekonomin är han troligen en börda för den. I varje fall ger han ingen glädje åt köpmännen längre, han anses inte längre vara en gynnare av konsten och industrin. Han är inte längre till någon nytta för sina arbetare, eller för sina barn, som han lämnar i misär.

Vid slutet av samma tioårsperiod fortsätter Ariste att omsätta sina inkomster, och han bidrar dessutom med större inkomster varje år. Han får det nationella kapitalet att växa, det som utgör grunden för alla löner. Och eftersom efterfrågan på arbetare bestäms av storleken på kapitalet bidrar han till arbetarklassens progressivt ökande välstånd. Om han skulle dö lämnar han efter sig barn som kan ta över detta arbete för utveckling och civilisation.

Det är ingen tvekan om att sparande är moraliskt överlägset lyxkonsumtion. Det är trösterikt att tänka för den som kan se bortom de omedelbara effekterna till de mer långsiktiga, innebär sparande samma ekonomiska överlägsenhet.

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2007

Kategorier
Tankar och funderingar

Goda investeringar under Coronakrisen?

Coronaviruset sprider sig som en löpeld över världen och tidningar och annan media svämmar över av artiklar om vilka som drabbats, var de drabbats, hur det sprids, dödlighet osv. Den mänskliga aspekten av det hela är naturligtvis stor och berör många, men då detta är en ekonomiblogg lämnar jag den biten till andra som är mer lämpade att skriva om den och fokuserar på ekonomibiten.

Vi aktieintresserade har fått se börsen och våra portföljer slaktas. Trots att min egen portfölj gått förhållandevis bra och just nu slår index stort så är jag ner ett par hundratusen. Det är dessutom omöjligt att veta hur djup och lång den ekonomiska svackan blir, har vi sett det värsta nu eller är detta bara starten på en lång börsnedgång?

Jag är ingen expert på Corona, virus eller pandemier och jag kan endast spekulera i de långsiktiga ekonomiska effekterna och påverkan på börsutvecklingen. Om du ser en ekonom, ekonomibloggare, finanstwitterprofil eller annat löst pack som ger konkreta råd och säger vad som kommer hända och hur börsen kommer att utvecklas på grund av Coronautbrottet så var mycket försiktig och källkritisk.

Vad vi kan göra är däremot att spekulera, särskilt på lite kortare sikt, finns det företag som på kort sikt kan gynnas av Coronautbrottet? Företag som kanske kommer slå alla förväntningarna när Q1 rapporterna börjar trilla in senare i vår och Q2orna därefter? Är det möjligt? Finns det sådana företag? Ja det borde det finnas, åtminstone på kortare sikt, på längre sikt är det svårare att veta.

Till att börja med så kan vi konstatera att världen över undviker folk aktiviteter som innebär mycket folk på liten yta eller bara att umgås mindre face to face och stannar hemma i stället. Avanzas Nicklas Andersson noterade att ”tiotals miljoner människor befinner sig i lockdown i Kina. Hur spenderar man tiden? Kineserna laddar ned appar, tonvis av appar”. Massor av mobilspel men även andra typer av appar som utbildningsappar har ökat drastiskt då föräldrar inte vill att deras barn skall missa utbildning när skolorna har stängt.

Det är rimligt att anta att detta även gäller annan typ av underhållning som folk konsumerar i hemmet. Kanske har Netflixtittandet och andra liknande streamingtjänster ökat drastiskt? Troligtvis är det inte bara mobilspelandet som ökat utan även dator och tv-spelandet. Lyssnar folk mer på ljudböcker? Om folk undviker att gå ut på restaurang beställer dom då mat för hemkörning i stället? Ni förstår tänket.

Sedan har vi så klart butikerna, ingen kan nog ha undgått tidningsrubrikerna med tillhörande bilder på tomma hyllor i matvarubutiker och apotek. I vissa områden verkar folk bunkra upp ordentligt konserver, toapapper, alla möjliga typer av mediciner, munskydd har varit slut länge osv. Kan vi förvänta oss att de stora matvarukedjorna slå Q1 förväntningarna med råge? Det går även att ta steget längre, vilka är det som tillverkar dessa produkter som säljer slut? Vilka gör toalettpapper? Vilka producerar råvarorna som används för att skapa det? Osv osv. Jag tror ni fattar principen.

Det går även att lägga läkemedelsbolag till listan även om det med min bristfälliga kompetens gör det svårare att förutspå vinnarna där. Vilka mediciner är det apoteken länsats på? Är något läkemedelsbolag ledande inom vaccin och kan ses som en favorit till att få fram ett vaccin mot detta?

Slutligen om du vill vara riktigt cynisk och tror att det kommer bli mycket värre än vad det redan är så är även begravningsbyråer vinnare.

Vad tror du själv? Vilka typer av företag kan gynnas på kort eller lång sikt av detta virusutbrott?