Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Är du rationell? Är andra människor rationella? Är du rationell när du investerar?

Ekonomiska modeller bygger ofta på att människor tar rationella beslut. Dessutom anser sig en hel del investerare vara rationella när de investerar. Är du en sådan? Tar du rationella beslut i ditt privatliv? Är du rationell när du investerar?

För att göra det hela lite tydligare så kan vi reda ut vad ordet rationell betyder. Enligt Svenska akademins ordbok och Svenska akademins ordlista så betyder det förnuftigt, logiskt grundad, ändamålsenlig och väl planlagd. Så om du agerar rationellt så tar du alltså genomtänkta logiska och förnuftiga beslut.

Men vad är ens det? Att handla logiskt och ta förnuftiga beslut? I början av året så skedde till exempel en galen rusning i aktien GameStop efter att den hade trissats upp i en stor Redditgrupp med miljoner medlemmar som ville uppnå en David mot Goliat-kamp mot stora företag som blankade aktien. En aktie som så sent som förra året varit nere på under $3 och länge pendlat på mellan 3-6 dollar stod plötsligt i över $300.

Jag tror att vi alla kan vara överens om att det inte är logiskt eller förnuftigt att en aktie utan några nyheter och utan att läget blivit direkt bättre för bolaget rusar från småsummor till över $300. Det finns inget som motiverar att bolaget har blivit mer värt, tvärt om säger mer eller mindre allt att det handlar om ett luftslott. Baserat på det vore det verkligen inte rationellt att köpa aktien.

Men är det rationellt att köpa aktier i ett luftslott eller en bubbla om du vet att det är ett luftslott och du gör det medvetet för att ta del av bubblan innan den spricker? Den frågan lämnar jag obesvarad här men jag ser fram emot att höra din tanke om det som en kommentar nedan!

Just nu håller jag på och lyssnar på Misbehaving, The Making of Behavioral Economics av nobelpristagaren (Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne) Richard Thaler i den tar han upp många exempel som ifrågasätter människors rationella beslutsfattande, både forskningsstudier och anekdoter från sitt eget liv. Jag tänkte återge några av de exemplen här. Jag kanske inte återger dom ordagrant eftersom jag tar det direkt från minnet men grundprincipen är korrekt.

Under studietiden fick två basketintresserade vänner till författaren biljetter till slutspelet i NBA. Dessa var för Chicago Bulls på den tiden Michel Jordan spelade för dom och intresset för att se honom var enormt vilket gjorde att du lätt kunde sälja din biljett till en slutspelsmatch för 10 000 kr. För en student som kanske har det lite knapert är 10 000 kr väldigt mycket pengar. Hans ena kompis sålde sin biljett med motiveringen att han inte hade råd att lägga 10 000 kr på en match, hans andra kompis kunde inte förstå hur den första inte kunde ha råd med något som var gratis. Vem av dom tänker rationellt?

En granne till författaren klipper gräsmattan regelbundet trots att detta ger honom stora allergiproblem. Richard frågade sin granne varför han inte anlitar en av grannpojkarna för att klippa gräset åt honom. Grannen svarade då att han inte vill betala de 100 kr per tillfälle det skulle kosta honom. Författaren frågade då om han skulle klippa en av grannarnas gräsmattor för 200 kr, grannen svarar att det skulle han naturligtvis inte göra.

En man ser en svindyr cashmeretröja i ett fönster. Han gillar den verkligen men han inser att kostnaden är för hög för att motivera att köpa den. Den är helt enkelt inte värd så mycket pengar. Ett par veckor senare, på sin födelsedag, så får han tröjan av sin fru och blir jätteglad. Han har inte minsta problem med att den inte är värd pengarna, trots att de har helt delad ekonomi.

Vid en forskningsstudie undersökte de folks vilja att ta sig till en annan butik som ligger en timma bort för att spara pengar. Det visade sig att om folk går in i en butik och skall köpa en sak för 1000 kr och butiksbiträdet då talar om att i deras andra butik, den som låg en timma bort, så är just den produkten på rea för endast 750 kr så valde betydligt fler att åka dit och köpa den än vid alternativ två. Alternativ två var samma butik men kunden skulle köpa en produkt som kostade 10 000 kr och butiksbiträdet talade om att den var på rea i den andra butiken för endast 9 700 kr.  

Folk var alltså villigare att åka en timma till de andra butiken för att spara 250 kr än vad de var att åka dit för att spara 300 kr.

Studier visar att många personer som drabbats av en hjärtattack efter en tid slutar att ta sin medicin trots att det är extremt rationellt att ta den. Mer rationellt än att ta medicinen efter att du drabbats av en hjärtattack kan det väl inte bli? Det ökar ju dina chanser att leva längre!

I många fall ger vår nobelpristagare förklaringar till de olika beteendena, varför folk inte agerar rationellt, i de flesta fall utelämnar jag dom här så du själv få tänka och reflektera över det, samt så att du har en anledning att själv läsa eller lyssna på boken. Men här kommer ett exempel med förklaring:

En av författarens vänner skulle köpa ett nytt täcke. Butiken hade en modell hon verkligen gillade. Den fanns i tre olika storlekar för att passa olika stora sängar. Alla täckena var stora och även det minsta passade bra till en normalstor dubbelsäng. Den största kostade 2500 kr, den mellersta 2000 kr och den minsta 1500 kr. Dessa var nu på rea och kostade 1000 kr styck oavsett storlek. Hon köpte den jättestora trots att det var alldeles för stort för hennes säng.

Rent rationellt borde ett täcke som passar sängen perfekt ge en människa ett större upplevt värde än ett som inte passar utan hänger ner på golvet åt alla håll. Men en verklig människa väger också in hur bra dealen anses vara vilket i det här fallet är priset på rean vs det normala priset. Jämför detta med att du brukar köpa en öl för 40 kr på din lokala pub, men en dag är du på ett stort evenemang där en lika dan öl kostar 120 kr, hutlöst dyrt! Det motsatta gäller här, ett jättestort täcke för samma pris som ett normalt, ett fynd!

Apropå öl, Richard berättar om en studie som genomfördes med öl-entusiaster som sattes in i ett scenario där de befann sig på stranden en solig dag. Det hade varit där i en timma och vart allt sugnare på en iskall öl när en vän som skall i väg i ett snabbt ärende erbjuder sig att handla en flaska öl åt försöksobjektet på vägen tillbaka. Naturligtvis försöksobjektets favoritmärke! Vännen frågar hur mycket försöksobjektet är villig att betala för ölen som mest och säger att hon bara kommer köpa ölen om den kostar under eller lika med den summan.

I studien presenteras två olika ställen där köpet skall ske, i baren på ett hotell en bit bort och i en matvarubutik som ligger ungefär lika långt bort. Öl-entusiasten har inte besökt något av ställena tidigare eller vet något om dom. Studien visade att folk var villiga att betala markant mer för ölen från hotellet än från butiken trots att det handlade om lika dana flaskor av samma ölmärke som skulle drickas på exakt samma plats. Det rationella svaret hade så klart varit att vara villig att betala samma summa var det än kom från.

Forskning visar att folk ofta väljer alternativ som inte är rationella eller det bästa för dom. Detta jämför författaren med biljard där komplexa formler inom matematik och fysik kan beräkna den perfekta vinkeln och hårdheten du skall träffa bollen med för att lyckas. Ändå sitter inte skickliga biljardspelare och gör matematiska beräkningar innan de stöter till bollen, de snarast har en inombords känslan av vad som är rätt vinkel och styrka. Men sedan finns nästa steg den vanliga personen, långt från en mästerlig biljardspelare, som spelar ett parti biljard med sina vänner på en pub. Denne tar i regel bara och skjuter lite på chans på en boll som ligger nära ett hål i hopp om det bästa.

Samma går att säga om mycket, du spelar troligtvis inte schack som en stormästare, du investerat säkert inte lika bra som Warren Buffett och du lagar inte mat som en mästerkock. Det är nog mer troligt att du lagar mat som Warren Buffett.

Så tänk efter nu, hur rationell är du egentligen? Hur rationella är människor i din närhet? Investerar du rationellt? Går det ens att investera rationellt om andra människor inte är rationella och därmed kommer inget med aktien att ske som det borde? Eller är det rationellt att ta med att andra inte är rationella i ditt beslutsunderlag för en investering?

Kategorier
Tankar och funderingar

Kostnadseffektiva, hållbara fonder av hög kvalitet. Enligt vem?

När Premiepensionssystemet infördes så fanns det massor av fonder att välja på, du hade verkligen ett brett utbud och valfriheten och den egna kontrollen var stor. Sedan dess har antalet tillgängliga fonder minskat i omgångar och i dag återstår bara en bråkdel av det ursprungliga utbudet.

Tidigare i år så bestämde sig staten för att återigen uppdatera vad som gällde för dessa fonder och följande är ett citat:
Det ska till fondtorget upphandlas sådana fonder som är lämpliga för premiepensionssystemet. Fonderna ska vara kostnadseffektiva, hållbara, kontrollerbara och av hög kvalitet.

Upphandlingen ska ske på strikt professionella och marknadsmässiga grunder och inga andra hänsyn ska tas än att erbjuda spararna så bra och prisvärda fonder som möjligt. Det betyder inte att det i upphandlingarna bara är priset som styr utan istället är det förhållandet mellan pris och kvalitet som är avgörande.

I mitt huvud uppstår massor av frågetecken när jag läser texten ovan. I princip allt är ju tolkningsbart och kan betyda helt olika saker för två olika personer. Jag har tidigare skrivit om problemet med etiska eller oetiska fonder, där något som en person undviker av etiska skäl är något en annan person vill investera i av etiska skäl. Är tex kärnkraft en miljöbov eller det som kan rädda oss från den globala uppvärmningen som användandet av fossila bränslen orsakar?

Fonder som är lämpliga för premiepensionssystemet? Vad är det, är det fonder som gynnar staten eller är det fonder som gynnar mitt pensionssparande? Hur mäter vi om en fond är kostnadseffektiv/prisvärd? Särskilt som börsen och fonders utveckling går i vågor, betyder det att en fond som räknas som kostnadseffektiv ett år slängs ut nästa år om den har ett par dåliga månader? Eller kanske en fond som inte fick vara med då den inte var ”prisvärd” för att den haft en dålig period just innan PPM skulle välja fonder, kanske av anledningar som låg helt utanför fondens möjligheter att påverka, inte får vara med alls trots att den kanske är den mest prisvärda fonden de kommande åren? Det samma går naturligtvis att säga om hög kvalitet.

Hur mäts hög kvalitet? Den som förvaltar en fond kan ju bytas ut när som helst, säg att fond A har gått superbra under flera års tid, under dessa år har Lisa förvaltat fonden. Lisa slutar sedan på fondbolaget och börjar på ett annat bolag där hon förvaltar fond B. Är det då den gamla fond A eller den helt nya fond B som kommer att räknas som en fond av hög kvalitet?

Om du går in på Pensionsmyndighetens webbsida för att titta på din PPM-portfölj blir det snarast mer förvirrande. Där möts du av följande inforuta i din portföljöversikt:

Vad sjutton är en hållbarhetsrisk? Vad innebär det om min risk är mycket hög eller mycket låg? Normalt sätt när du talar om risk när det handlar om en aktie eller fondportfölj handlar det ju om svängningar och hur stora dessa svängningar uppåt och nedåt beräknas kunna vara. Dvs med låg risk så förväntas inte din portfölj rusa i värde men inte heller krascha medan med en hög risk så beräknas hoppet uppåt så väl som nedåt kunna vara stort.

Betyder då detta att risken är stor att du förlorar massa pengar om du har en hög hållbarshetsrisk? Eller att det är en trygg, stabil och kanske lite tråkig investering om du har en låg hållbarhetsrisk? Men då har det ju samtidigt inte direkt något med hållbarhet att göra utan handlar om helt vanlig riskanalys? Jag har ingen aning vad detta betyder! Men jag vet, det finns ju faktiskt en liten knapp med ett ? på, den lär förklara för mig vad det innebär!

Följande text dyker upp:
Hållbarhetsrisk är ett värde mellan 100-0 på hur väl fondens innehav hanterar finansiella risker kopplade till ESG – miljö, arbetsförhållanden och ägarfrågor. Lägre värde visar på lägre risk att fonden kan få oväntade förluster kopplat till ESG.

Innehavsanalysen utförs av Sustainalytics utifrån börsdata och frågeformulär och sammanställs av Morningstar till fondnivå. Samma betygsskala används för alla typer av företag och branscher. Hållbarhetsrisken uppdateras varje månad och bygger på analys av fondens underliggande innehav de senaste tolv månaderna och där senaste innehaven väger tyngre än äldre.

Okej efter att ha läst den texten blir det inte direkt glasklart vad som menas? Men det verkar åtminstone enbart handla om finansiella risker och inte om hållbarhet? I mina ögon känns det lite märkligt att du grupperar in saker som arbetsförhållanden och ägarfrågor i hållbarhet? Kanske beror på mig och i mitt huvud har hållbarhet en helt annan betydelse och handlar mer om miljöpåverkan och liknande? Men jag hade i alla fall personligen inte kallat det hela för hållbarhet och hållbarhetsrisk då det i mina ögon kan vara missvisande och svårtolkat.

Detta borde väl dessutom betyda att företag som är bra ur en miljösynpunkt kan ge en fond en hög hållbarhetsrisk och ett företag som är dåligt ur en miljösynpunkt kan ge en fond en låg hållbarhetsrisk? Vad jag menar med detta är att om företag X och Y är i samma bransch och företag X har bestämt sig att satsa massor på att vara ett bra miljöalternativ, vilket medför att de får mycket högre kostnader än företag Y och därmed måste sälja sina produkter mycket dyrare så uppstår en finansiell risk. Eftersom företag Xs produkter är mycket dyrare finns risken att kunder väljer företag Ys produkter i stället vilket leder till att företag X tappar marknadsandelar och kanske till och med går i konkurs? Får då inte detta så kallade hållbarhetsindex en rent motsatt funktion än vad folk tror att den skall ha, dvs en fond med en låg risk kan vara det sämre miljöalternativet?

Dessutom är väl redan saker som berör finansiella risker, bolagsledning och liknande redan inbakat i de normala analyser som görs av fonder och som de redan graderas efter enligt olika institut? Du får ju redan på Pensionsmyndighetens webbsida en riskrankning av fonderna baserat på det som normalt brukar anses som en risk och om det stämmer som det står att det handlar om finansiella risker så borde ju allt detta redan vara inbakat i den normala riskanalysen som finns där? Dvs det borde räcka med den högra kolumnen nedan då den redan omfattar risken i den vänstra?

Jag tror att det kan finnas en vinst av att de ansvariga för Pensionssystemet granskar de fonder som finns med och rensar ut eventuella bedragare och sådana som rakt av försöker lura folk. Men jag tror att med tanke på hur tolkningsbart och individuellt allt annat är så borde dom ta bort alla fina flådiga ord. Inte tala om att fonderna som finns med där är vare sig de mest hållbara, kostnadseffektiva, högst kvalitet eller mest prisvärda utan i stället sikta på att skapa så mycket transparens som möjligt.

Ha ett så stort utbud av fonder som möjligt utan en statlig gallring över vilka fonder som är fina nog att få vara med, men se till att all information finns tillgänglig. Vad fonden investerar i, vilka innehav den innehåller i vilka branscher, vem som förvaltar den, eventuella tidigare fonder som förvaltaren förvaltat, historisk utveckling, jämförelser med andra liknande fonder osv. Då kan vi medborgare, baserat på våra egna preferenser och synvinklar välja de fonder som för oss är de mest hållbara, kostnadseffektiva, högst kvalitet och mest prisvärda.

Kategorier
Tankar och funderingar

Allt är alltid någon annans fel, rör inte min offerkofta!

Allt är alltid någon annans fel, det trodde jag att du visste? Och ge fan i min offerkofta utan den skulle jag ju vara tvungen att ta ansvar för mitt eget liv och handlingar, det är inte rimligt!

En av de saker jag stör mig på i Sverige och kanske framför allt i svensk media är att allt alltid är någon annans fel. Om ditt liv är dåligt så är inte frågan vad du gjort för att förändra på situationen utan vems felet är och felet är alltid någon annans än ditt.

Själv har jag alltid sett det hela från motsatt synvinkel, kanske därför jag känner mig så främmande för den inställningen eller till och med irriterad över den. Om jag vill ha något så köper jag det bara om jag har råd med det, det är ingen rättighet för mig att äga allt jag kan peka på. Om jag är överviktig så beror det på att jag stoppar i mig för många kalorier i förhållande till hur många jag gör av med, det beror inte på restaurangerna serverar dålig mat, att butiken så ofta har rea på godis eller att skatten är för låg på socker.

Om jag vantrivs på mitt jobb och är väldigt missnöjd över min lön så byter jag jobb. Om jag har dålig kondition så skyller jag inte på att jag inte har tid att motionera, det handlar bara om vad jag prioriterar i mitt liv. Om jag är arbetslös så fixar jag ett snabbt nytt jobb och om det inte går så går jag tillbaka till skolbänken och skaffar mig en utbildning som ger jobb. Om jag inte drar in tillräckligt med pengar som egenföretagare så är det en hobby, där är inte en rättighet att kunna leva på sitt företag.

För mig har det alltid varit en självklarhet att tänka på det här sättet, men uppenbarligen gäller inte det samma för resten av landet. För en tid sedan så utsatte en journalist från SVTs Aktuellt en sparekonom för i mina ögon på gränsen till rent osmakliga frågor och påståenden när programledaren försökte lägga ansvaret på att vissa förlorar pengar på börsen på bankerna snarare än på investerarna själva. Inte en kommentar lyftes av programledaren om att dessa människor kanske borde ta ansvar för sina egna pengar och investeringar.  Tyvärr har de på sidan nu bara kvar ett klipp av intervjun där inte den delen av intervjun är borta, men jag kan intyga att det var illa.

Tidigare i år fick en artikel om kändisen Regina Lund stor uppmärksamhet, artikeln lyfter att hon nu riskerar att bli hemlös. Här vill jag tydliggöra att pandemin har ställt till ett helvete för många branscher och det är verkligen inte lätt för många. Min text här menar inte att klanka ner på att någon har det svårt pga pandemin utan den handlar om de svar och påståenden som ges i artikeln.

Men med det sagt var det ett par saker i artikeln som jag reagerade på. Enligt artikeln har hon inte betalt hyra mellan augusti och december, det framgår inte om hon sedan dess börjat betala hyra under 2021. Det första citat från Regina som dyker upp i artikeln är sedan:
Det står i papperen att jag måste lämna min lägenhet omgående. Jag trodde inte detta hände i Sverige”.

Jag säger inte att hon inte haft det svårt, en riktigt jobbig situation. Men hur kan en 53-åring inte veta att om du inte betalar din hyra på flera månader så blir du vräkt från lägenheten? Så mycket förstår väl de flesta som bara är halva hennes ålder? Vad skulle annars hända om du inte kan betala hyran? Hon har ju dessutom inte betalt den på nästan ett halvår, det är inte som att hon vart utslängd när hon i slutet av augusti inte betalade hyran i tid utan fastighetsägaren har verkligen givit henne tid att komma till rätta med problemet och skulden.

Frågar då journalisten om detta? Hur hon som 53-åring inte kan känna till att du blir vräkt om du inte betalar hyran eller vad hon trodde skulle hända om du inte betalade hyran på ett halvår? Nej så klart inte, så fungerar sällan svensk media.

Nästa grej som jag reagerar på är att hon säger:
Jag jobbar hårt dygnet runt utan lön. En rätt normal vardag för mig som frilans men nu under pandemin har det varit extra hårt, bortom vad jag kunnat förutspå

Naturligtvis är det inte det minsta kul att inte kunna leva på det du vill leva på, men om du lägger ner massor av tid på något utan att få någon lön för det är det inte snarare en hobby än ett jobb? Och om du dessutom är på väg att bli vräkt för att du inte kunnat betala hyran under ett halvår är det verkligen rätt sak att lägga din tid och energi på?

Så här säger influensern och frilansaren Sparo:
Varför jobbar hon dygnet runt utan lön? Min gissning är att hon jobbar med sånt som saknar marknad. Det är inte helt ovanligt för oss frilansare. Man drar igång projekt för att se om det kan bli något, och kan det inte det tjänar man inga pengar och får antingen släppa det eller göra det vid sidan av något som sätter mat på bordet.

Jag har själv ofta perioder där jag ”jobbar” massor med mina intressen och hobbys, kvällar, helger eller hela dagar under semestern. Jag har dessutom under mitt liv haft flera intressen som dessutom råkat dra in lite pengar. Men jag skulle inte ha mage att sen stå och påstå att jag jobbat dygnet runt utan att få betalt för det, jag skulle säga som det är att jag haft roligt medan jag hållit på med nått av mina nördiga intressen dygnet runt och tyvärr ville ingen betala mig för det. Hade jag inte haft mat på bordet eller kunnat betala min hyra hade jag lagt tiden på något annat, något som faktiskt gav pengar.

Som tur var finns det människor som tänker på det här viset och åtminstone tillfälligt bytt bransch under pandemin eller som satt sig i skolbänken för att lära sig ett nytt yrke. Något som media också faktiskt lyfter i en artikel. Ett exempel är artisten Linda Bengtzing efter att hennes revisor sagt följande:
Min revisor sa ganska tidigt, du måste skaffa dig ett annat jobb för han såg vart det här skulle bära hän

Detta fick Linda att både börja jobba för en cateringverksamhet samt att läsa in Ljudböcker. Hennes artistkollega spelmannen Kalle Moraeus tog anställning som kock och Morgan Milacki började jobba halvtid med att sy båtkapell:
Jag har faktiskt kört hela året, det har blivit varannan vecka. Jag har pendlat mellan hemmet i Stockholm och Varberg. Jag var snabb med omställningen. Jag har haft turen att det har gått bra under ganska många år så jag har haft så jag har klarat mig, men det får absolut inte fortsätta. Och min privata ekonomi har räddats av att jag har kunnat sadla om och sy båtkapell och det är dessutom en framtidsvision jag har haft ändå så det var en bra tajming”.

En som valt att utbilda sig till ett nytt yrke är artisten Anna Hedlund som när den redan utsålda turnén vart inställd sökte in till universitet och börjat läsa till socionom.

Jag vill tydliggöra att detta inlägg inte handlar om att håna eller trycka ner personer som drabbats illa av pandemin, den har orsakat en stor tragedi i mångas liv, jag vill bara lyfta att det finns stor skillnad på hur folk agerat när de drabbats av krisen. Det vart också mycket om artister och kändisar här, det är egentligen inte vad inlägget handlar om, det vart bara ett bra exempel på något som hänt i närtid. Om du regelbundet följer media så ser du regelbundet liknande exempel om snyftartiklar och offerkoftor som handlar om helt vanliga personer det är synd om.

Hur hade du själv gjort om livet skickat in dig i en svårare bana än vad du hoppats på? Vilka erfarenheter har du från andra människor i din umgängeskrets, tar de ansvar för sina liv eller skyller de på någon annan?

Kategorier
Tankar och funderingar Tips

Vikten av att behandla dina kunder väl

Jag äter regelbundet restaurangmat, antingen hos restaurangen men även ofta via hemkörning. Vissa skulle kalla det en svaghet, andra skulle se det som att leva det goda livet och unna sig något. Personligen är jag nog villig att erkänna att jag kanske gör det lite oftare än vad som är bra för vare sig plånbok eller midjemått och att jag definitivt hade varit rikare om jag lagade all mat själv och investerade pengarna jag sparade på det.

Det här inlägget handlar dock inte om mina matvanor utan om hur olika företag behandlar sina kunder och vilka konsekvenser det kan få för företaget om de behandlar kunderna bra eller dåligt. Som exempel för den här artikeln kommer jag att använda just restaurangen då jag uppenbarligen är en frekvent kund hos dessa.

Jag har bott i samma stadsdel i femton års tid. Ett kvarter bort har jag min närmaste restaurang, en restaurang som troligtvis hade varit ett av mina standardval. Dom har både mer vanlig mat samt snabbmat i form av Pizza. Den mer vanliga maten hade varit något jag regelbundet köpt hem till middag och pizzan nått jag köpte någon gång då och då till exempel när kompisarna kom över för att kolla fotboll en helg och liknande. Med tanke på hur länge jag har bott i den här stadsdelen är det inte orimligt att anta att jag vid det här laget skulle ha spenderat ett 5-siffrigt belopp på den restaurangen genom åren. Men det har jag inte.

Första gången jag besökte restaurangen för en herrans massa år sedan och jag skulle betala så räckte jag fram mitt kort till personen i kassan. Döm om förvåning när personen i kassan börjar att skälla ut mig! Jag får bestämt förklarat för mig att ”cash is king” och att restaurangen får betala avgifter på alla kortköp och hur korkad jag är och vilken dålig kund och människa jag är som vill betala med kort och att jag verkligen borde betala med kontanter i stället. Jag vart så chockad och förvånad att jag inte ens vart arg eller sa något jag bara betalade och gick. Sedan dess har jag inte satt min fot där igen.

I ett köpcentrum i min närhet har jag en restaurang som jag regelbundet besökte under ett par års tid. Sedan beställde jag från dom online. När det hade gått 40 minuter längre än utlovad leveranstid hör jag av mig till supporten och får till svar att dom är sena pga brist på bud men att dom jobbar på det. När maten fortfarande inte kommit efter 80 min efter utlovad tid hör jag av mig på nytt. Då bekräftar dom att de till sist fått tag i ett bud och att dom nu kan lova att maten kommer, med beräknad leveranstid till ganska exakt två timmar efter den ursprungliga leveranstiden.

Det intressanta är att hela tiden medan det här pågår är att om jag går in för att göra en ny beställning så anges beräknad leveranstid till att vara lika kort som när jag ursprungligen la mig beställning (då var beräknad leveranstid 50 min). Alltså ljuger dom antingen när de talar med mig eller så ljuger dom i appen där du beställer.

Jag och mina vänner som väntar på maten är hungriga som djur, men äntligen ska vi få äta, det är bara 5 min kvar till leverans! Då plingar det till i mobilen med meddelandet ”restaurangen har avbrutit beställningen”. Dom hör alltså inte av sig, dom ber inte om ursäkt trots att dom vet att vi väntat i flera timmar och blivit lovad leverans, dom erbjuder inte någon kompensation, ingenting. När jag försöker få tag i dom så svarar dom inte utan har stängt för kvällen. Som jag tror ni förstår har jag inte besökt den restaurangen igen, vare sig fysiskt eller online och mina vänner som skulle äta med mig har naturligtvis inte heller gjort det.

En tredje restaurang jag handlade från online levererade bara hälften av de maträtter vi hade beställt. Jag kontaktade dom direkt över telefon för att meddela att dom glömt packa ner mat och att vi var hungriga och bad dom leverera den saknade maten så fort som möjligt. Jag fick då till svar att det tydligen var helt omöjligt för dom att skicka ny mat och att jag i stället, om några dagar, skulle få tillbaka pengarna för maten som inte hade levererats. Dom lämnade oss alltså hungriga då alla inte fått sin mat och dom försökte inte rätta till sitt misstag, dom bad oss inte ens om ursäkt eller erbjöd nån form av kompensation.

Det är mycket möjligt att en enda kund inte är något för dom, att det handlar om så små belopp att dom inte bryr sig. Men samtidigt är det lätt att misstänka att om en restaurang behandlar en kund som skit så är risken stor att de även behandlar andra kunder som skit och ser man till över flera års tid kan det till sist bli hundratals personer som undviker restaurangen i stället för att äta där regelbundet. Kanske hade dessa människor gjort stor skillnad för restaurangen nu under pandemin?

Sedan så sprider sig sånt här, det är inte bara personen som blivit dåligt behandlad som kan komma att bojkotta restaurangen, det är även personer i dennes närhet. Om vi går tillbaka till den första restaurangen i texten ovan. Jag har tre släktingar som bor i samma stadsdel, en som bor i stadsdelen bredvid samt en som tidigare jobbade i stadsdelen. För alla dessa släktingar berättade jag om hur restaurangen behandlat mig och varnade dom för den. Lika så har jag haft ett par kollegor som bott i stadsdelen och några vänner. Alla följer säkert inte mitt råd om att undvika restaurangen, men jag vet att ett antal av dom gör det.

När ett företag behandlar en kund dåligt så sprids det helt enkelt och får till effekt att personer i deras nätverk undviker företaget. I slutändan sett till över flera års tid så kan det nog handla om rätt ansenliga belopp för mindre butiker och restauranger.

Vad kan då företag göra annorlunda när nått blir fel för att hålla kunderna nöjda och komma trots allt? Låt oss ta två positiva exempel som hänt mig, som gjort att jag fortsätt att vara kund hos restaurangerna trots att dom gjort fel.

Det första exemplet är en restaurang jag beställde från men när maten levererades så upptäckte jag att jag bara hade fått en av de två maträtterna jag beställt. När jag ringde dom så bad dom genast om ursäkt och sa att dom skulle rätta till det hela så fort som möjligt. Dom skickade en ny bil med den saknade maten och som kompensation skickade dom dessutom med gratis efterrätt (vilket jag inte hade beställt) samt att dom talade om att nästa gång jag vart hungrig så var det bara att höra av sig till dom så skulle jag få en gratis lunch.

Exempel nummer två är en restaurang som av misstag hade råkat levererat fel maträtt till mig. Jag fick alltså mat och maten kom i tid, men det var inte den mat jag beställt (dock snarlik mat). Troligtvis hade dom blandat ihop det under leverans och en annan kund hade fått min beställning. Dom bad genast om ursäkt, jag fick behålla den felaktiga maten jag fått, vilket jag sa var okej när dom frågade (annars hade dom skickat ny mat) samt att jag ett par dagar senare fick ett presentkort för två måltider hos restaurangen i brevlådan.

Bägge dessa händelser gav mig en positiv bild av dessa restauranger och jag handlar gärna från dom igen i framtiden. Som ni märker är det inga stora saker som krävs för att behålla en kund när en restaurang gjort fel. En ursäkt, en omleverans, en gratis efterrätt, ett presentkort på en ny måltid eller liknande.

Hade jag varit restaurangägare hade det varit en självklarhet för mig att göra den här typen av saker, det kostar oss i princip ingenting samtidigt som det ju faktiskt är vi som gjort fel och det är vårt ansvar att ställa det tillrätta. Jag tycker att följande citat av Warren Buffett passar bra in här:
It takes 20 years to build a reputation and five minutes to ruin it. If you think about that, you’ll do things differently”.

Vilka erfarenheter har du av företag som behandlat dig så dåligt att du inte längre är kund hos dom eller tvärt om företag som gjort det där lilla extra så att du i stället rekommenderar dom till släkt och vänner?

Kategorier
Tankar och funderingar

Tjejer ska inte äga aktier!

Som kvinna har du verkligen inget på börsen att göra. Att du som kvinna är på börsen betyder att du försöker kopiera ett destruktivt beteende och dessutom befäster den vite mannens privilegium. Det betyder även att du bidrar till ökade klyftor, koldioxidutsläpp och att du är med och skördar folks liv! Att du som kvinna kämpar för att ta dig in i den mest vita, manliga sfären som finns måste ses som en egentlig förlust!

Om du som kvinna sparar och dessutom uppmuntrar andra kvinnor att göra det samma så skuld- och skambelägger du kvinnor som inte har den ekonomiska möjligheten att spara. Det är det ett rent och skärt klassförakt du håller på med. För en kvinna med ett låglöneyrke kommer det att ta många årtionden att spara ihop en summa på 100 000 kr. Det betyder att det är i princip en smärre omöjlighet för kvinnor med den typen av yrken att spara ihop ett sådant belopp.

Om du har läst min blogg tidigare så förstår säkert att dessa åsikter inte är mina. Jag står snarast på den totalt motsatta sidan, tjejer skall självklart vara på börsen! Åsikterna i det första stycket kommer i stället från en debattartikel i Expressen med rubriken ”Varför ska kvinnor stötta aktiemarknaden?” av Lena Bjärskog. I sin text får hon det att låta som att börsen bara är för några få privilegierade. Om någon annan som kvinnor, invandrare och andra som hon anser har det svårare att ta sig fram i dagens samhälle så är dessa på fel plats och bör sluta.

Lena är inte ensam, Klara van Blaricum och Clara Rydström vars debattartikel ”Fuck off-kapital hjälper inte utsatta kvinnor” (betalvägg) ligger till grund för det andra stycket i den här texten, uppvisar en skambeläggande syn mot kvinnor som sparar och investerar.

I mina ögon förminskar delar av de här artiklarna kvinnor och uppvisar bitvis en kvinnosyn som inte hör hemma 2021. Kvinnor är inte korkade, tvärt om är de minst lika smarta som män och mina egna erfarenheter från Universitet säger snarare att kvinnor är på väg att ta över än att stå i bakgrunden hunsade av någon annan.

Jag skulle dock vilja ta ytterligare ett steg och säga att sparande och investerande inte är en kvinnofråga, det är något som alla borde göra oavsett kön eller hudfärg. Ju längre du står från dagens ”elit” desto mer har du troligtvis att vinna på det. Jag har tidigare tydliggjort min ståndpunkt i frågan i inlägget ”Börsen är för låg- och medelinkomsttagare” och det är en syn jag står fast vid. Ju sämre dina ekonomiska förutsättningar är i dag desto viktigare att du sparar och investerar för att kunna stå på egna ben och förändra din framtid.

Om du sitter på en direktörslön och tjänar miljoner klarar du dig alldeles utmärkt utan börsen. Men om du är en vanlig knegare som hankar dig fram på en lön under medellönen i Sverige, kanske har du barn som kostar pengar, kanske har du inte så många tusenlappar över i slutet i månaden om ens någon. Då kan verkligen ett disciplinerat sparande och investerande över tid göra en enorm skillnad för dig.

Om skribenten tror att kvinnor skiljer sig åt från män, då om något är det väldigt viktigt att kvinnor investerar så att de kan vara med och påverka? Med sina pengar kan hon styra vilka bolag och branscher hon vill stötta eller bojkotta. Vilka bolag vars stämmor hon vill besöka för att göra sin röst hörd. Och om man skiter i allt sådant, så bara för att hon skall få en god ekonomisk framtid och stå på egna ben oberoende av någon man?

Däremot är de viktigt att ge folk de kunskaper som krävs för att tex förstå hur du investera och när det kommer till kunskap så är det möjligt luckan är olika stor bland olika grupper i samhället. Kanske står vissa grupper pga detta längre från aktiemarknaden än andra. Detta är något som jag tidigare lyft i min artikel om ”Varför så få svenskar blir rika” där jag tittar på vad teorier från psykologin säger och hur dessa kan förklara varför så få sparar och investerar.

Att det tar lång tid att spara ihop till 100 000 kr som låginkomsttagare stämmer. Det tar betydligt längre tid att göra det om du tjänar 18 000 kr i månaden än om du tjänar 60 000 kr i månaden. Men som jag sagt tidigare, ju mindre du tjänar desto viktigare att du aktivt arbetar för att förbättra och trygga din ekonomiska situation. Sparande och investerande är ingen sprint, det är ett maraton. Ingen förväntas få ihop 100 000 kr på en månad men kan du få ihop det på några år kommer det att ge dig en fantastisk trygghet.

När jag var liten var dagisköerna så långa att jag under några år innan jag fick en plats i stället fick vara hos min pensionerade mormor om dagarna. Hon har det gott i dag men är uppvuxen under helt andra tider på 30- och 40-talet, med krig, ransoneringar och annat. Under hela hennes uppväxt var det en självklarhet att hur magert de än hade det så sparade du alltid lite. Detta innebär tex att hon än i dag lever efter principen att på en macka har du endast ett pålägg, detta inkluderar smör. Om du har smör, ost och skinka hemma så gör du alltså inte en ost och skinkmacka med allt på, utan antingen har du smör, eller så har du ost eller så har du skinka på din macka.

Jag har själv tjänat under medellönen i Sverige hela mitt liv men redan som student så sparade jag en del av studiemedlet. När studierna sedan var avklarade och jag fick mitt första jobb så har jag för mig att jag fick en lön på runt 17 000 – 18 000 kr i månaden, före skatt. Jag minns inte exakt hur mycket jag fick då ett antal år har passerat sedan dess, men det var under 00-talet för den som vill jämföra löner över tid. Verkligen ingen imponerande siffra men det var ju mycket mer än vad jag hade haft i studiemedel så för mig var det en smärre förmögenhet som jag kunde leva gott på och ändå spara ett par tusenlappar i månaden.

Nu förstår jag att allas livssituationer ser olika ut och alla verkligen inte har samma möjlighet att spara men att säga att det är mer eller mindre omöjligt att spara ihop till 100 000 kr om du har ett låglöneyrke stämmer bara inte. Jag säger inte att det är lätt eller gå fort men möjligt är det. Och det behöver inte heller ta så lång tid som de påstår i en av artiklarna där de skriver många årtionden.

Säg att du sparar 500 kr i månaden och investerar dessa i en vanlig svensk indexfond och den når en avkastning på 10% om året. Snittet för vad den svenska börsen stigit med under de senaste 50 åren ligger på mellan 11,5-13% om året beroende på vilken tidsperiod personen som tagit fram statistiken kollat på så 10% är inget extremt.

Då skulle det ta strax under 10 år att få ihop 100 000 kr. Kan du i stället pusha det hela lite, kanske drar du in lite extraintäkter genom att sälja av gamla saker du inte längre använder osv och kan spara 1 000 kr i månaden så skulle det ta strax under sex år.

Själv kunde jag, mindre än tre år efter att jag hade fått mitt första jobb, köpa min första bostadsrätt då jag från min låga lön tillsammans med lite pengar jag tidigare sparat från studielånet och sommarjobb fått ihop 200 000 kr till kontantinsatsen. Jag skriver inte detta för att på något vis verka som bättre än andra tvärt om finns det många som är betydligt bättre än mig på sparandet och det finns många som har det tuffare ekonomiskt än vad jag hade det. Jag vill bara visa på att allt är möjligt, sen är inte det viktigaste om det tar tre år eller tio, det viktigaste är att du som har det knapert i dag har en aktiv plan för att sakta men säkert förbättra din ekonomiska situation.

Vill du ha ett annat exempel på hur någon från ett arbetarhem och utan någon extraordinär lön vart mångmiljonär så läs den sanna berättelsen i slutet av det här inlägget ”Det är inte de stora intäkterna som gör dig rik, det är de små utgifterna”.

Men tillbaka till att kvinnor inte har något på börsen att göra. Jag inte ensam i min åsikt om texterna, många kvinnor är genuint upprörda över hur skribenterna minimerar kvinnor och målar ut dom som offer. Som tur var finns det också många fantastiska kvinnor som sätter ner sin fot och står upp för sina medsystrar. Här har ni några av de reaktioner som dykt upp på artiklarna:

Vad tycker du själv? Ska kvinnor hålla sig borta från börsen?