Kategorier
Tankar och funderingar

Hur uppmuntrar staten till sparande?

Jag tror att de flesta delar min åsikt om att ett sunt privatekonomiskt beteende omfattar att du är försiktig med lån samt att du har ett sparade. Sparandet kan gå till flera olika saker, allt från till nästa semester, till buffert för oväntade utgifter samt på längre sikt till att kompensera för låga pensioner så att du har möjlighet till lite guldkant på tillvaron även efter att du har slutat arbeta.

Lån i sig är inte av ondo, men du bör inte låna till saker du inte har råd med eller ta lån där du riskerar att hamnar i trångmål om räntan stiger med ett par procentenheter. Särskilt konsumtionslån bör du vara försiktig med. Vi har dessutom i relativ närtid, under den senaste finanskrisen, sett vilka problem hög skuldsättning kan medföra. En av grundorsakerna till krisen var att människor hade lånat till bostäder de inte hade råd med och följderna av krisen kom att påverka länder så väl som privatpersoner och företag under flera års tid.

Baserat på detta så väl som att många riskerar att få en person som inte räcker till är det rimligt att om staten skall försöka påverka människor ekonomiskt så ska den försöker uppmuntra folk att spara och att vara försiktiga med lån. Är detta vår svenska stat och politiker gör? Nej konstigt nog väljer dom att göra precis tvärt om?

I dag tar staten ut skatt på sparande, en skatt de dessutom höjt på senare år samtidigt som de ger bidrag till de som lånar i form av ränteavdrag. Är det bara i mitt huvud det inte känns rimligt? Särskilt som vi dagligen kan läsa nya artiklar i media om hur tufft det är för många pensionärer och att vi behöver spara om vi vill få oss en dräglig standard på ålderns höst? Vore det då inte lämpligare för staten att reducera skatten på sparande och minska eller till och med avskaffa de ränteavdrag du får när du lånar?

Faktum är ju att den som sparar först har betalt skatt på sin lön, sedan får den betala ytterligare skatt på den delen av lönen personen väljer att spara för att sedan, när personen använder sig av de sparade pengarna för konsumtion, kanske för att få en drägligare standard på ålderns höst beskattas på pengarna en tredje gång när personen använder dom. Är det rimligt om vi vill uppmuntra till sparande?

En sänkt skatt på sparande skulle kunna medföra att fler sparade och att folk sparade mera. Detta i sin tur får dubbelt effekt eftersom anledningen till att många företag börsnoteras är att få in kapital för att kunna växa och göra investeringar och det är ju vi som sparar som köper aktier och bidrar till dessa företags möjligheter att verka på börsen. Företag som växer och gör investeringar medför nya jobb och nya skatteintäkter.

På kort sikt är det möjligt att ett ökat sparande och att folk är mer restriktiva med konsumtionslån skulle ha en negativ effekt på samhällsekonomin, men jag är övertygad om att det på längre sikt skulle ha en positiv och sund effekt på så väl samhällsekonomi som privatekonomi och ge oss en rikare ålderdom med en högre levnadsstandard.

Kategorier
Tankar och funderingar Tips

När du behöver mer pengar än vad pensionssystemet ger dig

En gång i tiden var pension när du fyller 65-år något som alla tog för givet och som många såg fram emot. Äntligen kunde du få koppla av och leva hyggligt gott efter alla år av slit. Så ser det inte riktigt ut i dag utan allt fler förväntas jobba längre. Enligt en rapport som kom tidigare i år så är sex av tio av de som är under 35 år inställda på att jobba längre än till 65.

Enligt pensionsexperten som intervjuas i artikeln kommer du som är 30 år i dag att bara få ut drygt 50% av din slutlön i pension om du går i pension vid 65 år. Hur god pension skulle du få om du bara fick halva din nuvarande lön? Täcker det alla kostnader och allt du tänkt göra på ålderns höst?

I stället får någon som är 30 år i dag ställa in sig på att behöva jobba tills att de är 70 år. Av de som deltog i undersökningen så anser 74% att 70% av slutlönen vore en rimlig pension. Men det är en högre nivå än vad pensionssystemet kommer att ge även med höjd pensionsålder.

Många uppger att de behöver en pension på minst 20 000 kr i månaden för att klara sig, men för att få en pension på 20 000 kr i månaden krävs en lön som ligger högt över medianlönen i Sverige i dag och av de som tjänar 33 000 kr eller mindre så kommer uppåt 70% att få en pension som är lägre än vad de uppger att de behöver för att klara sig.

Att behöva jobba längre än till 65 år är kanske inte jättekul, särskilt inte om du inte älskar ditt jobb eller om du har ett väldigt slitsamt jobb, men tänk att du trots detta behöver mer pengar för att klara dig än vad systemet ger? Vad gör du då?

Naturligtvis är att sitta stilla i båten alltid ett alternativ, chansa och hoppas på att någon annat löser problemet åt dig. Plötsligt får staten för sig att drastiskt höja våra pensioner eller kanske trillar äntligen den där storvinsten på lotto in!

Men mer realistiskt när vi är missnöjda över vår situation, oavsett vad det handlar om här i livet, så händer det sällan något om vi bara lutar oss tillbaka och hoppas att någon annan skall lösa våra problem. Det är först när vi själva tar ansvar för situationen och aktivt försöker förändra den som vi faktiskt ser resultat. Det samma gäller när det kommer till pensionen.

Säg att du faktiskt vill gå vi pension vid 65, du har inget intresse av att jobba till 70. Du räknar sedan med att leva tills du blir 85 år. Säg att du skulle behöva 10 000 kr i månaden för att kompensera för att du inte jobbar till 70 och att pensionssystemet även om du jobbar till 70 ger mindre pengar än vad majoriteten anser sig behöva för att klara vardagen. 10 000 kr i månaden under 20 års tid blir 2 400 000 kr, pengar som du själv behöver spara ihop.

Låt oss säga att du efter gymnasiet pluggade vidare och sedan börjar jobba när du är 25 år gammal. Du jobbar alltså i 40 års tid innan du går i pension vid 65. Med lite enkel matte får vi fram att du behöver spara 5 000 kr i månaden under hela ditt yrkesliv för att komma upp i 2,4 miljoner kronor. Gör du det? Dessutom skulle jag gissa på att majoriteten av er som läser den här texten är betydligt äldre än 25 år. Säg att du i stället är 35 år, då behöver du spara 6 667 kr i månaden för att nå 2,4 miljoner kr tills du fyller 60 år. Om du är 45 år så blir motsvarande summa 10 000 kr i månaden!

Det finns säker vissa av er som läser den här texten och tänker det är chill jag sparar redan massor av tusenlappar i månaden, det är grymt men då är nog inte heller pension något du behöver oroa dig allt för mycket för, skönt va? Men för alla andra, alla där att spara 5 000 kr eller ännu värre 10 000 kr i månaden känns som en total omöjlighet, vad kan du göra då?

Nycken till problemet ovan är att vi bara haft pengarna liggandes på hög i exemplet ovan vi har inte fått någon form av ränta eller investerat dom. Det vore i de flesta fall extremt korkat att ha en framtida pension du behöver först om 40 år liggandes i madrassen. Tittar du i stället på bankkonton så ger dessa i dag knappt någon ränta alls, pengarna måste investeras!

Vid en avkastning på 6% om året så skulle 1250 kr i månaden i 40 år ta dig till mer än 2,4 miljoner kronor. Vid 8% så skulle det räcka med 750 kr i månaden och då dessutom ta dig lite extra, fram till 2,5 miljoner och vid 10% avkastning skulle 450 kr i månaden ta dig ända till 2,6 miljoner!

För dig som är 35 år skulle det betyda att vid 8% avkastning så i stället för 6 667 kr i månaden så skulle det räcka med 1 700 kr för att nå nästan 2,5 miljoner och för 45-åringen så i stället för 10 000 kr så skulle det räcka med 4 000 kr i månaden för att nå nästan 2,4 miljoner kronor. Visst börjar det att kännas lite med görbart och möjligt nu?

Hur investerar du då? Särskild du som känner att du inte kan något om detta och är rädd att för att göra dåliga investeringar. Att skriva en hel nybörjarguide till investerande skulle göra det här till en bok i längd snarare än ett blogginlägg eller artikel så det är inget jag kommer att gå igenom här. Men webben är full av resurser för dig som vill lära dig mera, bara att ge dig ut på din favoritsökmotor och leta, även den här bloggen innehåller nog en hel del intressant för dig. Men ett snabbt grundtips kommer här:
Vet du inte vad du skall investera i så investera i ett par stycken fonder med låg avgift. En svensk indexfond kan till exempel vara en utmärkt start, sedan kan du om du vill komplettera den med mer specifika fonder, kanske en småbolagsfond, en teknikfond och så vidare.

Dela gärna med dig om dina egna tankar om pensionen i kommentarsfältet nedan. Tror du att du kommer att få tillräckligt i pension för att leva så som du skulle önska under ålderns höst? Om inte vad gör du för att ändra på det?

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Är du rationell? Är andra människor rationella? Är du rationell när du investerar?

Ekonomiska modeller bygger ofta på att människor tar rationella beslut. Dessutom anser sig en hel del investerare vara rationella när de investerar. Är du en sådan? Tar du rationella beslut i ditt privatliv? Är du rationell när du investerar?

För att göra det hela lite tydligare så kan vi reda ut vad ordet rationell betyder. Enligt Svenska akademins ordbok och Svenska akademins ordlista så betyder det förnuftigt, logiskt grundad, ändamålsenlig och väl planlagd. Så om du agerar rationellt så tar du alltså genomtänkta logiska och förnuftiga beslut.

Men vad är ens det? Att handla logiskt och ta förnuftiga beslut? I början av året så skedde till exempel en galen rusning i aktien GameStop efter att den hade trissats upp i en stor Redditgrupp med miljoner medlemmar som ville uppnå en David mot Goliat-kamp mot stora företag som blankade aktien. En aktie som så sent som förra året varit nere på under $3 och länge pendlat på mellan 3-6 dollar stod plötsligt i över $300.

Jag tror att vi alla kan vara överens om att det inte är logiskt eller förnuftigt att en aktie utan några nyheter och utan att läget blivit direkt bättre för bolaget rusar från småsummor till över $300. Det finns inget som motiverar att bolaget har blivit mer värt, tvärt om säger mer eller mindre allt att det handlar om ett luftslott. Baserat på det vore det verkligen inte rationellt att köpa aktien.

Men är det rationellt att köpa aktier i ett luftslott eller en bubbla om du vet att det är ett luftslott och du gör det medvetet för att ta del av bubblan innan den spricker? Den frågan lämnar jag obesvarad här men jag ser fram emot att höra din tanke om det som en kommentar nedan!

Just nu håller jag på och lyssnar på Misbehaving, The Making of Behavioral Economics av nobelpristagaren (Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne) Richard Thaler i den tar han upp många exempel som ifrågasätter människors rationella beslutsfattande, både forskningsstudier och anekdoter från sitt eget liv. Jag tänkte återge några av de exemplen här. Jag kanske inte återger dom ordagrant eftersom jag tar det direkt från minnet men grundprincipen är korrekt.

Under studietiden fick två basketintresserade vänner till författaren biljetter till slutspelet i NBA. Dessa var för Chicago Bulls på den tiden Michel Jordan spelade för dom och intresset för att se honom var enormt vilket gjorde att du lätt kunde sälja din biljett till en slutspelsmatch för 10 000 kr. För en student som kanske har det lite knapert är 10 000 kr väldigt mycket pengar. Hans ena kompis sålde sin biljett med motiveringen att han inte hade råd att lägga 10 000 kr på en match, hans andra kompis kunde inte förstå hur den första inte kunde ha råd med något som var gratis. Vem av dom tänker rationellt?

En granne till författaren klipper gräsmattan regelbundet trots att detta ger honom stora allergiproblem. Richard frågade sin granne varför han inte anlitar en av grannpojkarna för att klippa gräset åt honom. Grannen svarade då att han inte vill betala de 100 kr per tillfälle det skulle kosta honom. Författaren frågade då om han skulle klippa en av grannarnas gräsmattor för 200 kr, grannen svarar att det skulle han naturligtvis inte göra.

En man ser en svindyr cashmeretröja i ett fönster. Han gillar den verkligen men han inser att kostnaden är för hög för att motivera att köpa den. Den är helt enkelt inte värd så mycket pengar. Ett par veckor senare, på sin födelsedag, så får han tröjan av sin fru och blir jätteglad. Han har inte minsta problem med att den inte är värd pengarna, trots att de har helt delad ekonomi.

Vid en forskningsstudie undersökte de folks vilja att ta sig till en annan butik som ligger en timma bort för att spara pengar. Det visade sig att om folk går in i en butik och skall köpa en sak för 1000 kr och butiksbiträdet då talar om att i deras andra butik, den som låg en timma bort, så är just den produkten på rea för endast 750 kr så valde betydligt fler att åka dit och köpa den än vid alternativ två. Alternativ två var samma butik men kunden skulle köpa en produkt som kostade 10 000 kr och butiksbiträdet talade om att den var på rea i den andra butiken för endast 9 700 kr.  

Folk var alltså villigare att åka en timma till de andra butiken för att spara 250 kr än vad de var att åka dit för att spara 300 kr.

Studier visar att många personer som drabbats av en hjärtattack efter en tid slutar att ta sin medicin trots att det är extremt rationellt att ta den. Mer rationellt än att ta medicinen efter att du drabbats av en hjärtattack kan det väl inte bli? Det ökar ju dina chanser att leva längre!

I många fall ger vår nobelpristagare förklaringar till de olika beteendena, varför folk inte agerar rationellt, i de flesta fall utelämnar jag dom här så du själv få tänka och reflektera över det, samt så att du har en anledning att själv läsa eller lyssna på boken. Men här kommer ett exempel med förklaring:

En av författarens vänner skulle köpa ett nytt täcke. Butiken hade en modell hon verkligen gillade. Den fanns i tre olika storlekar för att passa olika stora sängar. Alla täckena var stora och även det minsta passade bra till en normalstor dubbelsäng. Den största kostade 2500 kr, den mellersta 2000 kr och den minsta 1500 kr. Dessa var nu på rea och kostade 1000 kr styck oavsett storlek. Hon köpte den jättestora trots att det var alldeles för stort för hennes säng.

Rent rationellt borde ett täcke som passar sängen perfekt ge en människa ett större upplevt värde än ett som inte passar utan hänger ner på golvet åt alla håll. Men en verklig människa väger också in hur bra dealen anses vara vilket i det här fallet är priset på rean vs det normala priset. Jämför detta med att du brukar köpa en öl för 40 kr på din lokala pub, men en dag är du på ett stort evenemang där en lika dan öl kostar 120 kr, hutlöst dyrt! Det motsatta gäller här, ett jättestort täcke för samma pris som ett normalt, ett fynd!

Apropå öl, Richard berättar om en studie som genomfördes med öl-entusiaster som sattes in i ett scenario där de befann sig på stranden en solig dag. Det hade varit där i en timma och vart allt sugnare på en iskall öl när en vän som skall i väg i ett snabbt ärende erbjuder sig att handla en flaska öl åt försöksobjektet på vägen tillbaka. Naturligtvis försöksobjektets favoritmärke! Vännen frågar hur mycket försöksobjektet är villig att betala för ölen som mest och säger att hon bara kommer köpa ölen om den kostar under eller lika med den summan.

I studien presenteras två olika ställen där köpet skall ske, i baren på ett hotell en bit bort och i en matvarubutik som ligger ungefär lika långt bort. Öl-entusiasten har inte besökt något av ställena tidigare eller vet något om dom. Studien visade att folk var villiga att betala markant mer för ölen från hotellet än från butiken trots att det handlade om lika dana flaskor av samma ölmärke som skulle drickas på exakt samma plats. Det rationella svaret hade så klart varit att vara villig att betala samma summa var det än kom från.

Forskning visar att folk ofta väljer alternativ som inte är rationella eller det bästa för dom. Detta jämför författaren med biljard där komplexa formler inom matematik och fysik kan beräkna den perfekta vinkeln och hårdheten du skall träffa bollen med för att lyckas. Ändå sitter inte skickliga biljardspelare och gör matematiska beräkningar innan de stöter till bollen, de snarast har en inombords känslan av vad som är rätt vinkel och styrka. Men sedan finns nästa steg den vanliga personen, långt från en mästerlig biljardspelare, som spelar ett parti biljard med sina vänner på en pub. Denne tar i regel bara och skjuter lite på chans på en boll som ligger nära ett hål i hopp om det bästa.

Samma går att säga om mycket, du spelar troligtvis inte schack som en stormästare, du investerat säkert inte lika bra som Warren Buffett och du lagar inte mat som en mästerkock. Det är nog mer troligt att du lagar mat som Warren Buffett.

Så tänk efter nu, hur rationell är du egentligen? Hur rationella är människor i din närhet? Investerar du rationellt? Går det ens att investera rationellt om andra människor inte är rationella och därmed kommer inget med aktien att ske som det borde? Eller är det rationellt att ta med att andra inte är rationella i ditt beslutsunderlag för en investering?

Kategorier
Tankar och funderingar

Kostnadseffektiva, hållbara fonder av hög kvalitet. Enligt vem?

När Premiepensionssystemet infördes så fanns det massor av fonder att välja på, du hade verkligen ett brett utbud och valfriheten och den egna kontrollen var stor. Sedan dess har antalet tillgängliga fonder minskat i omgångar och i dag återstår bara en bråkdel av det ursprungliga utbudet.

Tidigare i år så bestämde sig staten för att återigen uppdatera vad som gällde för dessa fonder och följande är ett citat:
Det ska till fondtorget upphandlas sådana fonder som är lämpliga för premiepensionssystemet. Fonderna ska vara kostnadseffektiva, hållbara, kontrollerbara och av hög kvalitet.

Upphandlingen ska ske på strikt professionella och marknadsmässiga grunder och inga andra hänsyn ska tas än att erbjuda spararna så bra och prisvärda fonder som möjligt. Det betyder inte att det i upphandlingarna bara är priset som styr utan istället är det förhållandet mellan pris och kvalitet som är avgörande.

I mitt huvud uppstår massor av frågetecken när jag läser texten ovan. I princip allt är ju tolkningsbart och kan betyda helt olika saker för två olika personer. Jag har tidigare skrivit om problemet med etiska eller oetiska fonder, där något som en person undviker av etiska skäl är något en annan person vill investera i av etiska skäl. Är tex kärnkraft en miljöbov eller det som kan rädda oss från den globala uppvärmningen som användandet av fossila bränslen orsakar?

Fonder som är lämpliga för premiepensionssystemet? Vad är det, är det fonder som gynnar staten eller är det fonder som gynnar mitt pensionssparande? Hur mäter vi om en fond är kostnadseffektiv/prisvärd? Särskilt som börsen och fonders utveckling går i vågor, betyder det att en fond som räknas som kostnadseffektiv ett år slängs ut nästa år om den har ett par dåliga månader? Eller kanske en fond som inte fick vara med då den inte var ”prisvärd” för att den haft en dålig period just innan PPM skulle välja fonder, kanske av anledningar som låg helt utanför fondens möjligheter att påverka, inte får vara med alls trots att den kanske är den mest prisvärda fonden de kommande åren? Det samma går naturligtvis att säga om hög kvalitet.

Hur mäts hög kvalitet? Den som förvaltar en fond kan ju bytas ut när som helst, säg att fond A har gått superbra under flera års tid, under dessa år har Lisa förvaltat fonden. Lisa slutar sedan på fondbolaget och börjar på ett annat bolag där hon förvaltar fond B. Är det då den gamla fond A eller den helt nya fond B som kommer att räknas som en fond av hög kvalitet?

Om du går in på Pensionsmyndighetens webbsida för att titta på din PPM-portfölj blir det snarast mer förvirrande. Där möts du av följande inforuta i din portföljöversikt:

Vad sjutton är en hållbarhetsrisk? Vad innebär det om min risk är mycket hög eller mycket låg? Normalt sätt när du talar om risk när det handlar om en aktie eller fondportfölj handlar det ju om svängningar och hur stora dessa svängningar uppåt och nedåt beräknas kunna vara. Dvs med låg risk så förväntas inte din portfölj rusa i värde men inte heller krascha medan med en hög risk så beräknas hoppet uppåt så väl som nedåt kunna vara stort.

Betyder då detta att risken är stor att du förlorar massa pengar om du har en hög hållbarshetsrisk? Eller att det är en trygg, stabil och kanske lite tråkig investering om du har en låg hållbarhetsrisk? Men då har det ju samtidigt inte direkt något med hållbarhet att göra utan handlar om helt vanlig riskanalys? Jag har ingen aning vad detta betyder! Men jag vet, det finns ju faktiskt en liten knapp med ett ? på, den lär förklara för mig vad det innebär!

Följande text dyker upp:
Hållbarhetsrisk är ett värde mellan 100-0 på hur väl fondens innehav hanterar finansiella risker kopplade till ESG – miljö, arbetsförhållanden och ägarfrågor. Lägre värde visar på lägre risk att fonden kan få oväntade förluster kopplat till ESG.

Innehavsanalysen utförs av Sustainalytics utifrån börsdata och frågeformulär och sammanställs av Morningstar till fondnivå. Samma betygsskala används för alla typer av företag och branscher. Hållbarhetsrisken uppdateras varje månad och bygger på analys av fondens underliggande innehav de senaste tolv månaderna och där senaste innehaven väger tyngre än äldre.

Okej efter att ha läst den texten blir det inte direkt glasklart vad som menas? Men det verkar åtminstone enbart handla om finansiella risker och inte om hållbarhet? I mina ögon känns det lite märkligt att du grupperar in saker som arbetsförhållanden och ägarfrågor i hållbarhet? Kanske beror på mig och i mitt huvud har hållbarhet en helt annan betydelse och handlar mer om miljöpåverkan och liknande? Men jag hade i alla fall personligen inte kallat det hela för hållbarhet och hållbarhetsrisk då det i mina ögon kan vara missvisande och svårtolkat.

Detta borde väl dessutom betyda att företag som är bra ur en miljösynpunkt kan ge en fond en hög hållbarhetsrisk och ett företag som är dåligt ur en miljösynpunkt kan ge en fond en låg hållbarhetsrisk? Vad jag menar med detta är att om företag X och Y är i samma bransch och företag X har bestämt sig att satsa massor på att vara ett bra miljöalternativ, vilket medför att de får mycket högre kostnader än företag Y och därmed måste sälja sina produkter mycket dyrare så uppstår en finansiell risk. Eftersom företag Xs produkter är mycket dyrare finns risken att kunder väljer företag Ys produkter i stället vilket leder till att företag X tappar marknadsandelar och kanske till och med går i konkurs? Får då inte detta så kallade hållbarhetsindex en rent motsatt funktion än vad folk tror att den skall ha, dvs en fond med en låg risk kan vara det sämre miljöalternativet?

Dessutom är väl redan saker som berör finansiella risker, bolagsledning och liknande redan inbakat i de normala analyser som görs av fonder och som de redan graderas efter enligt olika institut? Du får ju redan på Pensionsmyndighetens webbsida en riskrankning av fonderna baserat på det som normalt brukar anses som en risk och om det stämmer som det står att det handlar om finansiella risker så borde ju allt detta redan vara inbakat i den normala riskanalysen som finns där? Dvs det borde räcka med den högra kolumnen nedan då den redan omfattar risken i den vänstra?

Jag tror att det kan finnas en vinst av att de ansvariga för Pensionssystemet granskar de fonder som finns med och rensar ut eventuella bedragare och sådana som rakt av försöker lura folk. Men jag tror att med tanke på hur tolkningsbart och individuellt allt annat är så borde dom ta bort alla fina flådiga ord. Inte tala om att fonderna som finns med där är vare sig de mest hållbara, kostnadseffektiva, högst kvalitet eller mest prisvärda utan i stället sikta på att skapa så mycket transparens som möjligt.

Ha ett så stort utbud av fonder som möjligt utan en statlig gallring över vilka fonder som är fina nog att få vara med, men se till att all information finns tillgänglig. Vad fonden investerar i, vilka innehav den innehåller i vilka branscher, vem som förvaltar den, eventuella tidigare fonder som förvaltaren förvaltat, historisk utveckling, jämförelser med andra liknande fonder osv. Då kan vi medborgare, baserat på våra egna preferenser och synvinklar välja de fonder som för oss är de mest hållbara, kostnadseffektiva, högst kvalitet och mest prisvärda.

Kategorier
Tankar och funderingar

Allt är alltid någon annans fel, rör inte min offerkofta!

Allt är alltid någon annans fel, det trodde jag att du visste? Och ge fan i min offerkofta utan den skulle jag ju vara tvungen att ta ansvar för mitt eget liv och handlingar, det är inte rimligt!

En av de saker jag stör mig på i Sverige och kanske framför allt i svensk media är att allt alltid är någon annans fel. Om ditt liv är dåligt så är inte frågan vad du gjort för att förändra på situationen utan vems felet är och felet är alltid någon annans än ditt.

Själv har jag alltid sett det hela från motsatt synvinkel, kanske därför jag känner mig så främmande för den inställningen eller till och med irriterad över den. Om jag vill ha något så köper jag det bara om jag har råd med det, det är ingen rättighet för mig att äga allt jag kan peka på. Om jag är överviktig så beror det på att jag stoppar i mig för många kalorier i förhållande till hur många jag gör av med, det beror inte på restaurangerna serverar dålig mat, att butiken så ofta har rea på godis eller att skatten är för låg på socker.

Om jag vantrivs på mitt jobb och är väldigt missnöjd över min lön så byter jag jobb. Om jag har dålig kondition så skyller jag inte på att jag inte har tid att motionera, det handlar bara om vad jag prioriterar i mitt liv. Om jag är arbetslös så fixar jag ett snabbt nytt jobb och om det inte går så går jag tillbaka till skolbänken och skaffar mig en utbildning som ger jobb. Om jag inte drar in tillräckligt med pengar som egenföretagare så är det en hobby, där är inte en rättighet att kunna leva på sitt företag.

För mig har det alltid varit en självklarhet att tänka på det här sättet, men uppenbarligen gäller inte det samma för resten av landet. För en tid sedan så utsatte en journalist från SVTs Aktuellt en sparekonom för i mina ögon på gränsen till rent osmakliga frågor och påståenden när programledaren försökte lägga ansvaret på att vissa förlorar pengar på börsen på bankerna snarare än på investerarna själva. Inte en kommentar lyftes av programledaren om att dessa människor kanske borde ta ansvar för sina egna pengar och investeringar.  Tyvärr har de på sidan nu bara kvar ett klipp av intervjun där inte den delen av intervjun är borta, men jag kan intyga att det var illa.

Tidigare i år fick en artikel om kändisen Regina Lund stor uppmärksamhet, artikeln lyfter att hon nu riskerar att bli hemlös. Här vill jag tydliggöra att pandemin har ställt till ett helvete för många branscher och det är verkligen inte lätt för många. Min text här menar inte att klanka ner på att någon har det svårt pga pandemin utan den handlar om de svar och påståenden som ges i artikeln.

Men med det sagt var det ett par saker i artikeln som jag reagerade på. Enligt artikeln har hon inte betalt hyra mellan augusti och december, det framgår inte om hon sedan dess börjat betala hyra under 2021. Det första citat från Regina som dyker upp i artikeln är sedan:
Det står i papperen att jag måste lämna min lägenhet omgående. Jag trodde inte detta hände i Sverige”.

Jag säger inte att hon inte haft det svårt, en riktigt jobbig situation. Men hur kan en 53-åring inte veta att om du inte betalar din hyra på flera månader så blir du vräkt från lägenheten? Så mycket förstår väl de flesta som bara är halva hennes ålder? Vad skulle annars hända om du inte kan betala hyran? Hon har ju dessutom inte betalt den på nästan ett halvår, det är inte som att hon vart utslängd när hon i slutet av augusti inte betalade hyran i tid utan fastighetsägaren har verkligen givit henne tid att komma till rätta med problemet och skulden.

Frågar då journalisten om detta? Hur hon som 53-åring inte kan känna till att du blir vräkt om du inte betalar hyran eller vad hon trodde skulle hända om du inte betalade hyran på ett halvår? Nej så klart inte, så fungerar sällan svensk media.

Nästa grej som jag reagerar på är att hon säger:
Jag jobbar hårt dygnet runt utan lön. En rätt normal vardag för mig som frilans men nu under pandemin har det varit extra hårt, bortom vad jag kunnat förutspå

Naturligtvis är det inte det minsta kul att inte kunna leva på det du vill leva på, men om du lägger ner massor av tid på något utan att få någon lön för det är det inte snarare en hobby än ett jobb? Och om du dessutom är på väg att bli vräkt för att du inte kunnat betala hyran under ett halvår är det verkligen rätt sak att lägga din tid och energi på?

Så här säger influensern och frilansaren Sparo:
Varför jobbar hon dygnet runt utan lön? Min gissning är att hon jobbar med sånt som saknar marknad. Det är inte helt ovanligt för oss frilansare. Man drar igång projekt för att se om det kan bli något, och kan det inte det tjänar man inga pengar och får antingen släppa det eller göra det vid sidan av något som sätter mat på bordet.

Jag har själv ofta perioder där jag ”jobbar” massor med mina intressen och hobbys, kvällar, helger eller hela dagar under semestern. Jag har dessutom under mitt liv haft flera intressen som dessutom råkat dra in lite pengar. Men jag skulle inte ha mage att sen stå och påstå att jag jobbat dygnet runt utan att få betalt för det, jag skulle säga som det är att jag haft roligt medan jag hållit på med nått av mina nördiga intressen dygnet runt och tyvärr ville ingen betala mig för det. Hade jag inte haft mat på bordet eller kunnat betala min hyra hade jag lagt tiden på något annat, något som faktiskt gav pengar.

Som tur var finns det människor som tänker på det här viset och åtminstone tillfälligt bytt bransch under pandemin eller som satt sig i skolbänken för att lära sig ett nytt yrke. Något som media också faktiskt lyfter i en artikel. Ett exempel är artisten Linda Bengtzing efter att hennes revisor sagt följande:
Min revisor sa ganska tidigt, du måste skaffa dig ett annat jobb för han såg vart det här skulle bära hän

Detta fick Linda att både börja jobba för en cateringverksamhet samt att läsa in Ljudböcker. Hennes artistkollega spelmannen Kalle Moraeus tog anställning som kock och Morgan Milacki började jobba halvtid med att sy båtkapell:
Jag har faktiskt kört hela året, det har blivit varannan vecka. Jag har pendlat mellan hemmet i Stockholm och Varberg. Jag var snabb med omställningen. Jag har haft turen att det har gått bra under ganska många år så jag har haft så jag har klarat mig, men det får absolut inte fortsätta. Och min privata ekonomi har räddats av att jag har kunnat sadla om och sy båtkapell och det är dessutom en framtidsvision jag har haft ändå så det var en bra tajming”.

En som valt att utbilda sig till ett nytt yrke är artisten Anna Hedlund som när den redan utsålda turnén vart inställd sökte in till universitet och börjat läsa till socionom.

Jag vill tydliggöra att detta inlägg inte handlar om att håna eller trycka ner personer som drabbats illa av pandemin, den har orsakat en stor tragedi i mångas liv, jag vill bara lyfta att det finns stor skillnad på hur folk agerat när de drabbats av krisen. Det vart också mycket om artister och kändisar här, det är egentligen inte vad inlägget handlar om, det vart bara ett bra exempel på något som hänt i närtid. Om du regelbundet följer media så ser du regelbundet liknande exempel om snyftartiklar och offerkoftor som handlar om helt vanliga personer det är synd om.

Hur hade du själv gjort om livet skickat in dig i en svårare bana än vad du hoppats på? Vilka erfarenheter har du från andra människor i din umgängeskrets, tar de ansvar för sina liv eller skyller de på någon annan?