Kategorier
Tankar och funderingar

Dags att belåna portföljen?

Jag har en konservativ investeringsfilosofi, det mesta av mina pengar är investerade i stora, stabila och tråkiga företag. Jag har aldrig satsat på att bli rik fort eller snabba cash. Det har alltid handlat om långsiktighet, årtionden, sekel och generationer. Jag har också under majoriteten av tiden inte haft någon belåning alls även om jag på senare år vid några få tillfällen utnyttjad möjligheten att låna till 0% ränta hos Avanza när tillfälliga möjligheter uppstått.

Den enda sak jag ångrar från finanskrisen är att jag inte lånade massor, det var ett perfekt tillfälle att verkligen låna så mycket jag bara kunde och dra maximal nytta av hävstångseffekten. Jag insåg vilket gyllene tillfälle finanskrisen var och jag gick verkligen all in där på alla andra sätt än kraftfull belåning. Det har fått mig att börja tänka på nuvarande situation, kanske är det dags att belåna portföljen ordentligt eller om räntan blir lägre den vägen belåna bostaden för att köpa aktier.

Personligen tycker jag att situationen är svårare att bedöma än finanskrisen. Under finanskrisen gjorde jag mina första större köp när börsen var ner 46% och jag fortsatte därefter att investera regelbundet hela vägen ner den sista biten tills det vände runt 52-53% ner om jag minns rätt. Då investerade jag i bolag som jag upplevde hade straffats orimligt hårt av finanskrisen och som dessutom i vissa fall var sådana som faktiskt kunde gynnas av krisen. Det kändes verkligen som att jag handlade på rea och fick fina bolag för småpengar.

I dag är i skrivande stund börsen ner runt 28% sedan årsskiften och då var ju börsen först upp en 7-8% i början av året innan det vände nedåt så själva nedgången är större än så. Men trots att börsen är ner mycket tycker jag att det är klart svårare att bedöma situationen nu än under finanskrisen. Har det värsta passerat eller är detta böra början? Vilka långsiktiga effekter i form av lågkonjunktur, nedskärningar, konkurser osv väntar oss under de närmaste året eller två?

För varje procentenheter börsen går ner blir jag dock allt mer sugen på att shoppa igen och för att kunna göra det riktigt rejält antingen belåna portföljen eller belåna bostaden om det ger bättre ränta. Då jag i dagsläget inte har några direkta skulder och lägenhetslånet sedan länge är avbetalat skulle inte en belåning, ens om den var riktigt stor, kännas riskfyllt då den fortfarande bara skulle utgöra en mindre del av mina totala tillgångar och räntan är verkligen inget problem. Skulle det vara så att nedgången passerar -40% kommer jag seriöst börja överväga belåning och når den -50% kommer jag nog nästan säkert göra det även om osäkerheten den här gången troligtvis medför att jag inte lånar så mycket som jag hade gjort under en ny finanskris.

Vilka är dina egna tankar om belåning och nuvarande situation? Du kanske redan har belånat portföljen eller på annat sätt lånat för investeringar? Eller så kanske du absolut inte kommer göra det. Berätta!

Kategorier
Tankar och funderingar Tips

Snålmånad?

För länge sedan myntade ekonomibloggaren Miljonär innan 30 uttrycket snålmånad. På den tiden uppgick hans totala månadsutgifter normalt till 8000 kr resterande pengar sparades och investerades. Regelbundet höll han dock snålmånader där planen var att halvera utgifterna så att han levde på 4000 kr och alltså kunde spara ytterligare 4000 kr i månaden. Med en låg hyra, relativt låga lån/räntor och en matsedel som kunde se ut som nedan klarade han detta galant.

Frukost: 3 dl fil och 1 dl müsli och 1 glas juice = 7 kr
Lunch: Matlåda makaroner + 1 burk tonfisk + grönsaker = 10 kr
Middag: Blodpudding + lite sylt = 10 kr
Övrigt: en multivitamintablett + en omega3 kapsel = 2 kr

Än i dag många år senare är hans klassiker där han resandes i tjänsten, för att kunna spara det traktamente han fick brukade äta en burk vita bönor i tomatsås eller ett paket nudlar värmda i ett glas varmvatten från kranen på hotellrummet. Många ekonomibloggare inspirerades av detta och höll egna snålmånader.  Än i dag ser man då och då på Finanstwitter folk som håller snålmånader för att kunna spara lite extra. Själv höll jag aldrig någon snålmånad, jag var lite för bekväm och lat av mig, det var helt enkelt okej för mig att spara lite mindre för att leva den typ av liv jag själv trivdes bäst med. Men det är kanske dags att ändra på det?

Finns det något tillfälle där snålmånad kan vara extra kraftfullt så är det verkligen i tider där börsen rasar att kunna skjuta in extra pengar på börsen i svåra tider kan verkligen betala tillbaka mångfalt när börsen stiger. Jag tror alla som hade möjlighet att skjuta in extra kapital under finanskrisen är väldigt glada att dom gjorde det.

Om vi bortser från börskriser så påverkas effekten av ditt sparande av hur mycket kapital du redan har. Om du sitter på tio miljoner så innebär ett nysparande på 10 000 kr en månad endast en ökning på 0,1%, inte särskilt mycket alltså! Om du däremot är nyare i din sparresa och endast sitter på 100 000 kr så blir plötsligt ett nysparande på 10 000 kr en ökning på 10%!

Nu finns alltså möjligheten att kombinera både och för dig som är i början av din sparresa och du som redan har ett ansenligt kapital har åtminstone möjligheten att skjuta till extra kapital under nedgången. Jag vill dock lägga in en stor brasklapp som jag även gjort i tidigare inlägg, ingen vet när botten är nådd, kanske vänder det i morgon kanske är detta bara början du får själv försöka avgöra när det är rätt läge för just dig att köpa.

Själv har jag aldrig haft någon snålmånad men man kanske skulle säga att jag ändå har påbörjat en superlight version av det då jag inför mars bestämde mig för att för åtminstone en tid var det slut med att köpa frukost på jobbet. Det är nämligen som så att jag under många år varit bekväm av mig och köpt frukost i kafeterian på jobbet. Mackan är god och inte allt för dyr men det byggs ju snabbt på om du köper en macka varje dag under ett års tid så jag bestämde mig alltså för två veckor sedan att nu var det slut med det åtminstone för en tid. I stället så har jag havregryn på jobbet och äter en portion gröt om morgnarna. Jag hade inte börsen som främsta orsak då utan det handlade mer om att äta bättre och nyttigare men sparandet blir ju en bonus.

En rätt futtig snålmånad måste jag erkänna, Miljonär innan 30 hade nog sett det som en förolämpning att ens överväga att kalla något sådant för en snålmånad. Men ju mer börsen går ner desto mer motiverad blir jag att spara in på utgifter för att kunna lägga mer på börsen så vem vet kanske tar jag snart ytterligare ett steg och börjar minska ner på all restaurangmat jag äter! Men att värma nudlar i ett handfat eller äta vita bönor i tomatsås direkt ur burken kommer nog aldrig att inträffa trots att jag gillar både nudlar och bönor.

Hade jag varit i början av min sparresa hade jag nog varit än mer motiverad och det är någon stans det jag vill få till med det här inlägget, om du är i början av din sparkarriär så om du någonsin funderat på att spara lite extra för att kunna investera så är detta ett gyllene tillfälle. Mina mackor sparar inte något enormt belopp varje månad men det blir ändå ett antal tusenlappar på ett år och jag tror de flesta av oss skulle kunna spara ett antal tusenlappar extra varje månad om vi gav oss på en snålmånad.

Har du själv någonsin haft en sparmånad? Hur var den i sådana fall, berätta! Funderar du kanske på att ha din första nu för att utnyttja börskrisen?

Kategorier
Tankar och funderingar

Goda investeringar under Coronakrisen?

Coronaviruset sprider sig som en löpeld över världen och tidningar och annan media svämmar över av artiklar om vilka som drabbats, var de drabbats, hur det sprids, dödlighet osv. Den mänskliga aspekten av det hela är naturligtvis stor och berör många, men då detta är en ekonomiblogg lämnar jag den biten till andra som är mer lämpade att skriva om den och fokuserar på ekonomibiten.

Vi aktieintresserade har fått se börsen och våra portföljer slaktas. Trots att min egen portfölj gått förhållandevis bra och just nu slår index stort så är jag ner ett par hundratusen. Det är dessutom omöjligt att veta hur djup och lång den ekonomiska svackan blir, har vi sett det värsta nu eller är detta bara starten på en lång börsnedgång?

Jag är ingen expert på Corona, virus eller pandemier och jag kan endast spekulera i de långsiktiga ekonomiska effekterna och påverkan på börsutvecklingen. Om du ser en ekonom, ekonomibloggare, finanstwitterprofil eller annat löst pack som ger konkreta råd och säger vad som kommer hända och hur börsen kommer att utvecklas på grund av Coronautbrottet så var mycket försiktig och källkritisk.

Vad vi kan göra är däremot att spekulera, särskilt på lite kortare sikt, finns det företag som på kort sikt kan gynnas av Coronautbrottet? Företag som kanske kommer slå alla förväntningarna när Q1 rapporterna börjar trilla in senare i vår och Q2orna därefter? Är det möjligt? Finns det sådana företag? Ja det borde det finnas, åtminstone på kortare sikt, på längre sikt är det svårare att veta.

Till att börja med så kan vi konstatera att världen över undviker folk aktiviteter som innebär mycket folk på liten yta eller bara att umgås mindre face to face och stannar hemma i stället. Avanzas Nicklas Andersson noterade att ”tiotals miljoner människor befinner sig i lockdown i Kina. Hur spenderar man tiden? Kineserna laddar ned appar, tonvis av appar”. Massor av mobilspel men även andra typer av appar som utbildningsappar har ökat drastiskt då föräldrar inte vill att deras barn skall missa utbildning när skolorna har stängt.

Det är rimligt att anta att detta även gäller annan typ av underhållning som folk konsumerar i hemmet. Kanske har Netflixtittandet och andra liknande streamingtjänster ökat drastiskt? Troligtvis är det inte bara mobilspelandet som ökat utan även dator och tv-spelandet. Lyssnar folk mer på ljudböcker? Om folk undviker att gå ut på restaurang beställer dom då mat för hemkörning i stället? Ni förstår tänket.

Sedan har vi så klart butikerna, ingen kan nog ha undgått tidningsrubrikerna med tillhörande bilder på tomma hyllor i matvarubutiker och apotek. I vissa områden verkar folk bunkra upp ordentligt konserver, toapapper, alla möjliga typer av mediciner, munskydd har varit slut länge osv. Kan vi förvänta oss att de stora matvarukedjorna slå Q1 förväntningarna med råge? Det går även att ta steget längre, vilka är det som tillverkar dessa produkter som säljer slut? Vilka gör toalettpapper? Vilka producerar råvarorna som används för att skapa det? Osv osv. Jag tror ni fattar principen.

Det går även att lägga läkemedelsbolag till listan även om det med min bristfälliga kompetens gör det svårare att förutspå vinnarna där. Vilka mediciner är det apoteken länsats på? Är något läkemedelsbolag ledande inom vaccin och kan ses som en favorit till att få fram ett vaccin mot detta?

Slutligen om du vill vara riktigt cynisk och tror att det kommer bli mycket värre än vad det redan är så är även begravningsbyråer vinnare.

Vad tror du själv? Vilka typer av företag kan gynnas på kort eller lång sikt av detta virusutbrott?

Kategorier
Tankar och funderingar

Svår att följa dina mål?

I går publicerade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg där han lyfte att flera blogg och twitterprofiler inom ekonomi och finans har haft svårt att följa de mål de satte i unga dagar. Han lyfter bland annat hur jag tröttnade på bloggandet och under flera års tid inte hade något nysparande då jag jobbade halvtid och pluggade på universitet. Han lyfter att Finanskvinnan valde att sälja av sin portfölj för att i stället köpa hus för pengarna. Han berättar om hur Framtidsfeministen skjutit upp sina mål för att lägga pengar på sonen och hus. Han berättar även att någon som kom igång med det hela i lite äldre dagar, Onkel Tom som numera använder namnet Tid och pengar, hoppade av ekorrhjulet och flyttade ut på landet men att de några år senare är tillbaka i stan med heltidsjobb.

Därefter reflekterar han kring vad det kan beror på, han lyfter att många av oss satte mål i unga dagar och att mycket sedan kan hända genom åren som förändrar förutsättningarna eller ändrar målen. Men att detta också är okej, det är så livet fungerar, saker förändras och det gör inget. Om någon blir miljonär ett år tidigare eller ett år senare spelar ingen större roll och de som börjat med att bygga upp grunden till en förmögenhet nog är glada över det och har användning av det. Han använder även frasen FIRE är en uthållighetssport.

I det stora hela håller jag med om allt det han skriver, känns som sunda och visa ord. Men jag skulle vilja lyfta lite ur min synvinkel, hur jag ser på det hela och mina val. Till att börja med så har mitt fokus aldrig handlat om FIRE, jag tror inte ens att jag hade hört den termen under de åren jag drev min gamla ekonomiblogg och jag hade aldrig något specifikt mål om att sluta jobba eller så mitt mål var snarare att hamna i en situation där jag jobbar för att jag vill det inte för att jag måste. Men jag har ett liknande uttryck som jag brukar använda mig av och det är att sparande och investerande är ett maraton, inte en sprint.

Jag har alltid varit extremt långsiktig med mitt sparande och mycket annat i mitt liv, när det kommer till sparandet så har jag ofta inte bara tänkt tio eller tjugo år framåt i tiden. Jag har drömmar, tankar och idéer om hur det jag börjar bygga i dag skall utvecklas över århundraden. Troligtvis storhetsvansinne men det händer att jag har tankar kring hur det jag bygger i dag skulle kunna vara grunden för att bygga upp min familj finansiellt över generationer likt Wallenbergarna med flera.

Därför har jag heller aldrig satt några kortsiktiga mål som tio miljoner innan jag fyller 40 år eller att sluta arbeta innan jag fyller 35 år och liknande. När jag vart intervjuad av media back in the days så ville dom ha sensationsrubriker och fokuserade på att bli rik fort. Då hände det att jag sa saker som att det är möjligt att bli miljonär innan 30 och jag vet att det går att bli ekonomiskt fri innan 35 och liknande. Men det var som svar på deras frågor om vad som var möjligt och inte mina personliga mål, i min gamla blogg nämnde jag aldrig någonsin denna typ av mål.

Personligen tror jag att bristen på kortsiktiga mål kan ha bidragit till att jag hade ett antal år där jag inte hade något nysparande, för mig var det ju bara en kort paus från ett 100+ år långt projekt och inte att jag missade nått mål om att sluta jobba innan jag fyllde 35 tex. Därför upplevde jag inte att jag på nått sätt hade misslyckats med mina mål eller att dom var i fara, tvärt om allt tuffade ju på som det skulle, bostadslånen var avbetalade, portföljen passerade den första miljonen och jag såg det som att alla mina mål var på väg att gå i uppfyllelse.

Vad som hände mig personligen började med att jag tappade motivationen till att blogga, jag hade haft huvudet överfullt av tankar och idéer när jag började, massor av saker jag ville dela med mig av men efter ett par år kände jag att jag hade skrivit av mig och fått ut det jag ville ha sagt och jag ville inte publicera skräpinlägg bara för att dra in läsare och tjäna pengar. I samband med detta hamnade även min passion för aktier och börsen i en svacka under ett par års tid. Men det var inte så att jag började shoppa upp alla pengar och överkonsumera eller på något sätt hade lagt ner planerna för min portfölj och min ekonomi. Tvärt om fortsatte jag förvalta portföljen och jag var hela tiden tvärsäker på att jag var på väg att lyckas om än lite långsammare än om jag jobbat på. Jag jobbade halvtid först en tid för att belöna mig själv för att lägenhetslånet var avbetalat men också för att jag var lite osäker kring vilken riktning jag ville ta med mitt yrkesliv. Sen fortsattes det med halvtidsarbetande när jag gick tillbaka till universitet och började plugga igen under ett par år.

Jag ser tiden innan jag började plugga igen som lite bortkastad, jag hade massor av tankar kring vad jag ville göra när jag jobbade deltid men det vart nästan inget av det. När jag väl började plugga igen så var det just vad jag behövde, extremt roligt och motiverande och jag lärde mig massor. Så fort jag var klar med studierna så vart det sedan heltid igen och sparandet har flutit på riktigt bra sedan dess och portföljen har flutit på bra hela tiden även åren då jag inte hade något nysparande.

Däremot räknade jag för något år sedan på hur mycket mer pengar jag hade haft i dag om jag fortsatt jobba heltid och sparat under dessa år och det rör sig om miljonbelopp, något jag tänkt skriva ett inlägg om i framtiden!

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Lika ambitiös privat som på jobbet?

När det kommer till yrkeslivet har många människor ambitiösa planer, göra karriär, hur de ska få upp lönen, hur ofta de bör byta jobb, göra det där lilla extra, chefsroller och så vidare. Många människor har helt enkelt aktiva strategier för att bli framgångsrika i yrkeslivet.

Varför gör folk detta? Jo för att det fungerar! Med en uttalad strategi och höga ambitioner så når man i regel längre inom yrkeslivet, man blir befordrad, man får höjd lön, man byter jobb till andra man trivs bättre med eller som hjälper en att utvecklas. Om detta fungerar så bra, varför gör många det inte när det kommer till sina privatliv? Varför inte skapa mål, planer och ambitioner här att sträva efter på samma sätt som på jobbet?

Det är väl logiskt att anta att om dina planer, ambitioner, hårda arbete och liknande hjälper dig att nå dina mål i yrkeslivet så borde ett liknande upplägg ha samma effekt på ditt privatliv?

Vad tror du skulle hända om du satte upp mål och ambitioner för din hälsa, din träning, dina vänner, din hemmiljö, dina intressen och liknande? Och sedan regelbundet följer upp hur väl dina planer och dina ambitioner fungerar och om du märker att du är på väg att missa ett mål genast agerade för att styra upp situationen?

Det behöver ju inte ens handla om komplexa saker, säg att när du var yngre så umgicks du och din bästa vän nästan dagligen, men i dag när ni blivit äldre, fått familjer och kanske till och med bor en bit från varandra så träffas ni inte mer än någon gång i halvåret om ens det. Du saknar din vän och inser att ditt liv vore ännu bättre om ni kunde ses oftare. Lägg då upp en ambition för att träffa vännen en gång i månaden eller kanske till och med en gång i veckan om det är möjligt. Prata igenom läget med vännen och ni kanske kan hitta bestämda tider som fungerar för bägge, kanske ses ni andra lördagen varje månad, kanske kan ni träffas en kväll i veckan.

Detta skulle så klart kunna kombineras med andra av dina mål och ambitioner för privatlivet, kanske har du som mål att komma i bättre form, varför då inte styra upp så att du och din bästa vän spelar tex badminton tillsammans en gång i veckan.

Är du ambitiösare eller mer målmedveten i ditt yrkesliv än du är privat? Skulle du vilja ändra på det? Vilka saker i ditt privatliv tror du skulle kunna bli bättre om du skapade en plan för dessa och aktivt jobbade för att utföra den planen på samma sätt som du aktivt jobbar för olika mål på ditt jobb?

Kategorier
Tankar och funderingar

Börsen rasar, börskrasch! Vad ska jag göra?

I dag föll börser runt om i världen stort, svenska OMXS30 var ner 4,31% vilket tydligen är det största nedgången på en dag sedan Brexitraset 2016. Flera storbolag som Sandvik, Holmen, Alfa Laval, H&M, SKF med flera var ner ännu mer och hamnade alla på mer än -6%. Tittar man på de lite mindre listorna fanns flera företag som var ner 10-20%. Var betyder detta? Är krisen här nu? Bör du sälja alla aktier och fonder du äger för att rädda det som räddas kan eller är det nu rean kommer, tillfället där du kan köpa fina bolag till lägre priser?

Jag köpte min första aktie under IT-bubblan så även om det finns folk som är långt mycket erfarnare än mig så har jag åtminstone varit med ett tag och upplevt några större kriser och flera mindre. Vi kan ju börja med att titta vad som hände förra gången den svenska börsen föll med mer än i dag, Brexitraset 2016. Då var OMXS30 ner 7,32%. Om du tyckte dagens ras var jobbigt kan du ju tänka dig hur du skulle ha känt om börsen var ner ytterligare tre procentenheter jämfört med i dag.

Brexitraset 2016

Slår man ut det hela över två månader, från första juni till sista juli så ser Brexitraset ut att ha varit kortsiktigt:

Juni 2016 – Juli 2016

Tar vi ytterligare ett steg och tittar över hela 2016 så märks raset knappt och vi ser att börsen slutade på plus det året.

2016

En annan stor nedgång i närtid var under hösten 2018, då var börsen ner en hel del, en jobbig period för många.

Hösten 2018

Slår man i stället ut det över tre år från början av 2017 till slutet av 2019 så visst syns nedgången men den verkar inte allt för farlig.

2017-2019

Tar vi oss en titt på en betydligt värre period, finanskrisen, så var OMXS30 ner nästan 53% från toppen. Nu om någonsin var goda råd dyra, företag gick i konkurs och folk förlorade enorma summor.

Finanskrisen

Om vi tittar på det hela över en längre period, från början av 2005 tills i dag så kan vi verkligen se finanskrisen, den hade ett stort avtryck på börsen som syns även i denna mer långsiktiga skalan. Men samtidigt kan vi se att även om det tog ett bra tag så har börsen också lyckats återhämta sig och stiga en bra bit till.

2005 till i dag

Vad kan vi då lära oss av historiken? Kan vi ens lära oss något av den? Till att börja med vill jag uttrycka en varning, bara för att något inträffat förr så är det ingen garanti för att samma sak kommer inträffa igen. Bara för att det inte tog många dagar för börsen att återhämta sig efter Brexitraset så betyder det inte att den kommer återhämta sig på några dagar nu. Det betyder inte heller att bara för att det fortsatte att rasa över en längre period under finanskrisen så kommer det att fortsätta rasa över en längre period nu.

Vad vi däremot kan se är att börsen långsiktigt alltid tycks stiga, frågan är hur långa och djupa nedgångarna blir, håller de i sig i en dag eller ett halvår? Jag vet inte, jag är inte duktig nog att kunna förutsäga hur börsen kommer att gå i morgon. Eftersom jag inte är duktig nog att kunna förutspå hur börsen kommer att gå så brukar jag inte heller göra något särskilt vid större svängningar upp eller ner. Däremot vid ett jätteras som finanskrisen så passade jag på att köpa så mycket jag bara kunde och visst har det hänt att jag försökt bottenfiska i enskilda aktier som rasat mycket vi speciella händelser, men då har det normalt handlar om en aktie och inte svängningar i hela marknaden.

Det finns säkert dom som är duktigare än mig och tycker det är korkat att inte sälja på toppen och köpa på botten eller kanske utnyttja stora svängningar som denna och trada till sig en fin vinst. Hatten av till er som lyckas gör det år ut och år in, själv är jag inte på den nivån och hade jag chansat och försökt tima marknaden genom att hoppa av och på hela tiden så hade jag säkerligen misslyckats och hoppat av för tidigt ibland och på för sent ibland. Så i stället för att sälja dyrt och köpa billigt hade jag nog många gånger sålt billigt och köpt dyrt. Min gissning är att du som läser detta med största sannolikhet likt mig inte är duktig nog för att tima dessa saker, visst både du och jag kan säkert ha tur ibland men i det långa loppet skulle det troligtvis bli många missar.

Vad skall du göra då? Jag skall ge dig några enkla grundläggande tips. Om du har pengar på börsen som du behöver för att klara din vardag eller som du av någon annan anledning planerar att använda inom en snar framtid så skall du aldrig ha dessa pengar på börsen, på kort sikt kan det alltid gå åt helvete, så som det gjorde i dag.

Om pengar på börsen får dig att sova dåligt om natten eller att må dåligt, då ska du heller aldrig ha pengar på börsen.

Om du är långsiktig och tålmodig då bör du ha pengar på börsen. I de flesta fall så är en stabil och diversifierad portfölj innehållandes rätt tråkiga bolag alltid en bra start. Ju mer du kan och lär dig desto mer kan du naturligtvis frångå dessa tips kring hur portföljen bör vara utformad och bygga dig en egen strategi.

Har du pengar som du vill investera på börsen så kan ett bra tillfälle vara vid en större nedgång, men om det vänder uppåt i morgon eller om detta bara är starten på en längre nedgång kan jag inte svara på.

Köp eller sälj aldrig aktier baserat på något nån ”random” person på internet skriver det, detta inkluderar mig. Du skall inte fatta något beslut på vad jag skriver här. Om det går åt helvete så är det dina pengar som går åt helvete, inte mina. Däremot kan det jag skriver här tillsammans med information du får från många andra källor ligga till grund för att du själv skall kunna fatta beslut kring hur du vill göra med dina pengar.

Lyssna aldrig på någon som säger sig veta hur börsen skall gå i morgon.

Så vilken är din plan? Hur påverkar dagens stora nedgång dig? Kommer du göra något? Kanske har du redan sålt? Kanske kommer du gå all in när lönen kommer i morgon? Berätta!

Kategorier
Tankar och funderingar

Köpa en bostad i Stockholm som ung

Att lägenhetspriserna i Stockholm och andra större städer i Sverige stigit ordentligt under de senaste 15 åren är ingen nyhet. De låga räntorna vi haft under de senaste åren har visserligen gjort det lättare att ha råd med större lån men samtidigt har de varit med och eldat på priserna. Dessutom är det inte alla som kan få så stora lån som krävs och regelbundet läser man artiklar i tidningarna om folk som riskerar att behöva lämna sina hem om räntan stiger.

Detta gör att bostadsmarknaden kan verka nästan hopplös för den som är ung och som skulle vilja köpa sitt första egna boende. Är det ens möjligt? Är drömmen över innan den ens börjat? Eller är det faktiskt möjligt att stå på egna ben och köpa sin första egna bostad redan i unga år?

För ett par år sedan var jag på gamla dagar tillbaka på Universitet och utbildade mig. Många av de kursare som jag lärde känna var unga och hoppades kunna köpa sina första egna lägenheter efter avklarade studier. I de flesta fall letade de bostad i Stockholm, dels för att flera av dom kom därifrån men det var också där jobben många av dom var intresserade av fanns.

Hur gick det då för mina unga kursare, har de kunnat köpa bostad efter avklarade studier? Ja ett antal av dom har faktiskt det, men det kräver mer disciplin och hårt arbete än vad det krävdes för bara några årtionden sedan. En tjej som blev en av mina närmare vänner under studierna jobbade till exempel hela tiden vid sidan av universitet. Dessutom hade hon jobbat ett år innan hon började plugga med tror jag. En stor del av lönen sparade hon disciplinerat, dessutom hade hon, under åtminstone en tid, pengarna på börsen så de växte extra där. När vi var klara med våra studier hade hon ett kapital på runt en miljon kronor.

Bara någon månad eller två efter examen, 23 år gammal, köpte hon också sin första lägenhet i Stockholm. Låg den innanför tullarna? Nej. Men den verkar passa henne utmärkt. För att göra det lite lättare så gjorde hon dessutom som många andra yngre jag känner, hon köpte den inte på egen hand utan tillsammans med någon, i det här fallet hennes pojkvän. Är man två personer som sparar innan och delar på lånen efter så blir det betydligt lättare även för en ung person att köpa en lägenhet för ett par miljoner.

Men det finns ungdomar som tar det här med sparande och disciplin till ytterligare en nivå. Nyligen publicerades en artikel där Robert 21 år intervjuades. Han berättar att när han var 15 år gammal bestämde sig för att han skulle flytta hemifrån om fem år. Därför började han jobba extra vid sidan av skolan. Efter ett halvår hade han fått ihop 30 000 kr, mycket pengar för de flesta 15-åringar men inte för Robert som i stället insåg att han hade ett problem. En lägenhet av den typen han var intresserad av kostade nämligen över tre miljoner kronor.

Då fick han upp ögonen för börsen, han insåg att för att ha en chans att få råd med lägenheten han ville ha inom fem år behövde pengarna växa mer än bara det han kunde tillföra genom att jobba extra vid sidan av skolan. Han jobbade många timmar varje vecka och för pengarna köpte han aktier som sedan i sin tur steg i värde. Lagom till att han tog studenten slog han till, flytt till Stockholm och en nyrenoverad tvåa.

Att ha pengar på börsen var rätt vanligt även bland mina unga kursare, flera hade dessutom rätt ansenliga summor där. Även om det är positiva historier ovan så personligen rekommenderar jag ingen att ha pengar på börsen som du tänk använda inom en snar framtid. Även om börsen historiskt alltid tickat på uppåt över tid kan mycket gå illa på kort sikt. När jag till exempel hörde att min kursare som jag berättade om tidigare hade ”bostadspengarna” på börsen ett halvår innan vi skulle ta vår examen och hon skulle köpa lägenhet så rekommenderade jag henne att sälja vilket hon också gjorde.

Det är alltså, trots att det blivit svårare på senare år, möjligt för en ung person att köpa sitt boende även i de större städerna. Men det kräver hårt arbete och mycket disciplin. Du som läser detta har troligtvis inte förmånen av att endast vara 15 år gammal med flera år tillgodo innan du planerar att flytta hemifrån, men även om du passerat 20-årsstecket eller för den delen 40-årsstrecket är det inte för sent bara du är villig att ge det lite tid. Kunde min kursare och Robert lyckas så kan även du. Om det sedan tar 3 år eller 10 år beror på din nuvarande situation och hur hårt du är villig att jobba för att nå ditt mål.

Kategorier
Tankar och funderingar

Det kommunala utjämningssystemet

Systemet för kommunalekonomisk utjämning infördes 2005 och skall enligt regeringen skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landstinget när det kommer till att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. Under 2020 beräknas 129 miljarder kronor gå som bidrag till kommuner och regioner via utjämningssystemet.

Det kommunala utjämningssystemet består av flera olika delar, de två största är:
Inkomstutjämning – kommuner och landsting med en skattekraft under 115% av medelskattekraften får ett bidrag och de som ligger över 115% av medelskattekraften får betala en avgift. Detta är den absolut största delen av systemet och står för ca 70% av omfördelningen.

Kostnadsutjämning – kommuner och landsting med en ogynnsam kostnadsstruktur får ett bidrag från staten samtidigt som de med en gynnsam struktur får betala en avgift till staten.

Utöver dessa två finns även de mindre delarna strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag/regleringsavgift.

Många har åsikter om detta system. Vissa är positiva, andra är negativa, en del tycker att det bör begränsas medan några tycker att summorna som fördelas borde ökas då de anser att fattiga kommuner behöver mer pengar för att klara verksamheten. Detta inlägg kommer inte ta ställning kring om dessa frågor, i stället vill jag lyfta förutsättningarna för att få dessa bidrag.

Min personliga åsikt är att kommun och landsting först och främst bör fokusera på kärnverksamhet som skola, sjukvård och äldreomsorg. Klarar de inte av dessa saker kan frågan ställas om bidrag skulle kunna vara en lösning. Om däremot en kommun eller ett landsting har råd att lägga pengar på saker och ting som ligger långt från dessa kärnverksamheter, kanske på saker som vissa till och med skulle definiera som rent slöseri, då har dom uppenbarligen inget behov av dessa bidrag och borde inte heller få dom.

Den kommun som får i särklass mest pengar från det kommunala utjämningssystemet är Malmö. I dag dök nyheten om att Malmö valt att lägga en halv miljon kronor på att ”ta fram ljudet av Malmö” och skapa en ”ljudidentitet”. Något de är helt ensamma om bland landets kommuner och landsting. Ljudtekniker besökte bland annat Stadsbiblioteket i Malmö för spela in ljud som:
”Läsare som bläddrade i böcker, lånemaskiner och tystnaden i ljusets kalender.”

Förra året gick Slöseriombudsmannen ut och sa att ”i Malmö är slöseri med skattebetalarnas pengar en kommunalsport.” och lyfte att en granskning som gjorts av WSP visade att om Malmö bara kunde lära sig av andra kommuner så skulle de kunna spara omkring 1,4 miljarder kronor per år. Några exempel som lyftes då var bland annat att Malmö har en anställd skatesamordnare på gatukontoret som jobbar med rådgivning och planering av skateboardevenemang och har en budget på 2,5 miljoner kronor för detta. De har även nyligen börjat med Sveriges första e-sportsamordnare.

I Malmö gillar de även att resa upp skattemedlen, tex åkte två politiker och sex tjänstemän på musikfestival i Kalifornien. De skickade en delegation på 18 chefer till Detroit för att studera hur staden hanterat sin konkurs, de var dock noga med att påpeka att det inte fanns någon risk för konkurs för Malmö. Två medarbetare reste till Paris för att få inspiration till Malmös julfirande och på tre år flögs det tur och retur till Stockholm 10 000 gånger.

Ni börjar inse att något inte står rätt till i Malmö va? Men Malmö är inte ensam, var och varannan kommun tycks ha pengar till saker som verkligen går att ifrågasätta. Till exempel Nordmalings kommun, vilka också får utjämningsbidrag, valde förra året att lägga över en miljon kronor av skattemedel på konst för maskar:
Det är inte säkert att vi människor alls kommer att kunna se denna konst, och förmodligen om den är synlig inte ha redskapen eller förutsättning att översätta och koda av konsten till begriplighet.

När jag läser om all dessa saker som kommunerna lägger pengar på kan jag inte låta bli att tänka på den gamle Socialdemokratiske partisekreteraren och ministern Gustav Möllers kloka ord:
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket

Min personliga åsikt är att kommuner och landsting som har råd att lägga pengar på saker som dessa inte behöver något utjämningsbidrag. Om skattemedel som hårt arbetande svenska kämpat ihop läggs på dessa saker är det inte bara en stöld från folket utan också ett hån mot folket.

Vad tycker du om det kommunala utjämningssystemet? Bör kommuner som har råd med sakerna ovan få ta del av bidragen? Dela med dig av dina åsikter!

Kategorier
Tankar och funderingar

SMS-lån på en halv miljon!

Något år eller två innan finanskrisen var SMS-lån en stor grej i Sverige som uppmärksammades på löpsedlar och i media. Efter det har ett antal lag och regeländringar inom området skett och nu för tiden är det sällan man hör om företeelsen, faktiskt så sällan att jag var osäker på om det fortfarande förekom. Sedan kom en artikel för ett par dagar sedan om en kvinna som hade nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån! Vi tar det en gång till, nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån!

Denna 29-åring hade gått bakom sin sambos och barns rygg och finansierat shopping och spel via sms-lån. Så här uttalar hon sig själv om det hela:
Jag kan inte riktigt förklara varför man gör det utan du bara gör det. Det är jättesvårt att komma till insikt om varför man lånar.

Jag slängde pengar på skit. Det var väldigt jobbigt att se. Jag tänkte, hur har jag kunnat göra så här mot mina barn?

Först har jag svårt att tro att det jag läser artikeln i artikeln är sant, hur kan en person utsätta sig själv och nära och kära för detta? Sedan kommer jag ihåg ett inlägg jag skrev för en tid sedan om att nästan 400 000 svenskar har skulder hos kronofogden och inser att det är pga människor som henne som den siffran är så hög.

Men hon är inte ensam, artikeln länkade vidare till en annan artikel på liknande tema. Här har vi Alexander som är rädd att han kommer förlora vårdnaden över sin son pga sjutton lån på sammanlagt en kvarts miljon.

Det har gått sämre och sämre för jag har bara spenderat och spenderat och tagit flera lån. Nästan hela min lön går åt att betala av lånen och då har jag knappt någonting kvar i slutet av månaden. Då har jag tagit lån för att kunna betala de räkningarna

När det var som värst gick han back 17 000 kr varje månad, samtidigt spenderade han 4000 kr i månaden på godis och läsk!

Jag bryr mig egentligen inte jättemycket vad folk väljer att göra med sina egna liv så länge det inte går ut över andra. Men i bägge dessa fallen så finns det oskyldiga barn med i bilden och då är det i mina ögon oförlåtligt. Det går att ifrågasätta om dessa personer ens borde blivit föräldrar, åtminstone inte i deras nuvarande situation och i Alexanders fall kan man undra om han ens ville bli förälder:
Alexander reagerade inte som han trott när han fick reda på att han skulle bli pappa. Lycka, absolut, men känslan översköljdes av en personlig kris.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att inte skaffa barn du inte har råd med men det borde kanske utökas med att inte skaffa barn du inte vill ha och att även om du har råd med barnen när du skaffar dom är det ditt ansvar att fortsätta ha råd med dom när du väl skaffat dom.

Vad tycker och tänker du själv om det hela? Hur kommer vi tillrätta med dessa problem? Finns det någon lösning?

Kategorier
Tankar och funderingar

Första månaden, hur har det gått?

Nu har det gått strax över en månad sedan jag gjorde bloggcomeback efter tio års frånvaro. Hur har första månaden gått? Hur är det att vara tillbaka och skriva igen? Har saker gång som jag hade förväntat mig? Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?

Hur har första månaden gått?
När jag publicerade mina första inlägg i nya bloggen fick dom massor av uppmärksamhet så bloggen fullkomligt exploderade från start. Totalt nådde jag ungefär 11 000 sidvisningar den första månaden vilket ger ett snitt på ca 355 om dagen. De har dock varit ojämnt fördelat, många besökare inledningsvis, sedan skapligt jämn period på 200 – 300 om dagen, med vissa större toppar när enstaka inlägg fick mycket uppmärksamhet för att sedan de sista tio dagarna droppa av lite då antalet inlägg blev färre.

Hur är det att vara tillbaka och skriva igen?
Det är kul, men jag hade glömt bort hur galet tidskrävande det är. Jag hade några färdigskrivna inlägg redan innan bloggen startade, vilket hjälpte mig att publicera ett om dagen första veckorna. Men jäklar så mycket tid det tar att skriva nya. Ett inlägg tar sällan under 2-3 timmar. Komma på idé, leta fakta, källor, skriva utkast, korrekturläsning, skriva om, hitta bilder osv. Faktum är att hur tidskrävande det är gör mig lite osäker på hur länge jag kommer orka, vilja fortsätta. Jag har kul och jag tycker det är intressant, men att lägga flera timmar dagligen och känna press på att jag måste publicera ett nytt inlägg i dag, det är inte alltid toppen.

Är saker som jag förväntat mig?
Ja och nej. Jag förstod att första inläggen skulle få en extra push eftersom allt var nytt och folk skulle hjälpa mig att marknadsföra bloggen genom att tex skriva om den på Twitter. Därefter utgick jag från att det skulle lugna ner sig vilket det också gjorde. Det jag kanske inte riktigt hade förväntat mig är hur stor roll Twitter skulle spela efter att den inledande pushen var över. Jag trodde att när den väl var över så skulle bloggen börja leva ett eget liv, visserligen med klart färre besökare, men också mer oberoende av Twitter då allt fler började följa bloggen. Så har det inte riktigt blivit.

Nästan alla besökare kommer från Twitter. Givetvis är jag tacksam för alla som hittat hit från Twitter men det gör också det hela lite konstigt då det verkar som att hur många besökare ett nytt inlägg får beror nästan helt på om rätt personer ser och uppmärksammar tweeten om inlägget än själva kvaliteten på inlägget. Det är nämligen som så att om ”rätt” person interagerar med inlägget så kan det dyka upp de som följer personens flöde så att många fler ser det, samtidigt som ett inlägg som ingen interagerar med tidigt helt försvinner då Twitter visar ”populära” saker överst i folks flöden.

Detta medför att jag skrivit inlägg som jag själv tyckt varit riktigt bra, som jag lagt massor av tid på knappt fått några läsare alls pga att tweeten inte sågs av rätt personer och inte fick några kommentarer, delningar eller likes alls. Samtidigt som ett annat inlägg, av lägre kvalitet som jag bara slängde ihop då jag var stressad för jag behövde publicera ett inlägg i dag, får massor av läsare då rätt person kommenterade eller delade eller liknande. Men kan så klart vara min bild av bra och dåligt inte matchar den stora massans.

Jag tror att jag måste börja jobba mer aktivt för organisk tillväxt och besökare som hittar hit utanför Twitter. Om du har en egen ekonomiblogg får du gärna lägga till mig på din länklista, jag planerar själv att lägga till en egen sådan när jag får tid att se över bloggens utformning och layout.

Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?
Framförallt har den blivit så oerhört mycket större. När jag slutade för tio år sedan så fanns det fortfarande bara en handfull större ekonomibloggare så det var lätt att hålla reda på alla. Nu känns det som att det finns hundratals, särskilt om man även räknar in de profiler som kanske inte bloggar men är aktiva på finanstwitter och den vägen bidrar till att sprida spar och investerarglädje.

Detta är naturligtvis inte något negativt, tvärt om det är helt fantastiskt, jag hade aldrig kunnat drömma om det när jag startade Sveriges första ekonomiblogg. Det är ett lyxproblem att jag känner att jag har för dålig koll på alla för att de är så många! En annan stor förändring är kommentarer. I min gamla blogg fick jag massor av kommentarer till mina inlägg. Det var vanligt att inlägg fick 30-50 kommentarer. Det saknar jag nu, mina inlägg får knappt några kommentarer alls, inte ens de inlägg som får 500-1000 läsare. I stället kommenterar folk på de tweets jag postar om inläggen. Jag är tacksam för dessa kommentarer men jag tycker det är lite synd att de inte hamnar på bloggen då många av dom är så bra och intressanta att de tillför inlägget en hel del, nu kommer de som läser inlägget om ett halvår aldrig att se de kommentarerna.