Kategorier
Från min gamla blogg Tankar och funderingar

Lycka kan köpas för pengar!

För många år sedan läste jag en artikel med titeln ”Beviset: Lycka kan inte köpas”. Det var Aftonbladet som kort berättade om vad en amerikansk journalist kommit fram till när han vältrat sig i lyx för att besvara den klassiska frågan ”går lycka att köpa för pengar?”. När jag läste artikeln kunde jag inte undgå att bli lite upprörd, det kändes som journalisten var helt fel ute.

Problemet är själva upplägget, han ska undersöka om pengar kan köpa lycka och för att göra detta så lever journalisten under en period ett liv så går ut på att i princip leva så dyrt det bara går. Han sover i en säng för en halv miljon, han tvättar sig med silvertvål, åker runt i en bil som kostar över 11 miljoner kronor, äter kött som kostar 5 500 kr kilot, spelar golf med klubbor som tillsammans kostar nästan en halv miljon, bor i en svit som kostar 235 000 kr natt och så vidare.

Naturligtvis konstaterar han när experimentet är över att han inte blev särskilt mycket lyckligare av det hela:
”Den vita tryffeln tappade fort smaken och Kobe-biffen var faktiskt ingen höjdare.”

Det första jag tänker när jag läst allt detta är att den här mannen inte vet vad lycka är. Han har inte heller insett att lycka är olika från person till person. I stället för att använda pengarna till något som gör honom lycklig så väljer han att slösa bort dem på lyx, något som uppenbarligen med tanke på hans slutsats, inte är något som gör honom lycklig.

Det är inte pengarna i sig som är lyckan utan det är de möjligheter som uppstår när du har pengar, saker som låter dig leva det liv du själv vill och ger dig möjlighet att följa dina drömmar som bidrar till att göra dig lycklig.

För mig och många andra människor så handlar inte den lyckan vi strävar efter att kunna leva något jetsetliv med champagne till frukost varje dag och att ta sitt privata flygplan vart man än ska. Det handlar snarare om den frihet och trygghet pengar medför. Friheten att själv kunna styra över sitt liv och göra vad man vill. Friheten att veta att jag kan köpa den där ”saken”, vare sig den är billig eller dyr, om jag skulle vilja. Därmed inte sagt att du vill det. Frihet bidrar till att många människor känner sig lyckligare. Det medför också mycket i trygghetsväg. Du veta att mer eller mindre vad som än händer så klarar du dig. Tänk bara vilken trygghet det skulle innebära för många föräldrar att veta att om något händer en, du råkar ut för en olycka och kanske till och med i värsta fall dör så är ändå ens barns försörjning tryggad. Trygghet kan bidra till att folk människor känner sig lyckligare.

Tänk också vilka möjligheter man skulle ha till att hjälpa andra människor, oavsett om det handlar om nära och kära eller personer man inte känner eller varför inte människor på andra sidan världen som lever i fattigdom. Möjligheten att kunna hjälpa andra kan bidra till att människor känner sig lyckligare.

En sak som gör många människor olyckliga är oro, en sak som många oroar sig för är just av ekonomisk karaktär. Hur ska jag ha råd med hyran? Finns det några pengar kvar på kortet? Ska pengarna räcka till barnens julklappar? Hur ska vi får råd att åka på semester? Att ha pengar motverkar en hel del oro som många upplever i sin vardag. Minskad oro i sitt liv gör människor lyckligare.

Journalisten spelar golf. Tänk om han i stället för att spela en omgång med klubbor som kostar en halv miljon gjort något åt detta hållet:
I sin ungdom brukade han spela golf med två barndomsvänner men nu på gamla dar med jobb, familjer kanske utspridda över landet så träffas det alldeles för sällan och det var flera år sedan de gick en golfrunda tillsammans. Tack vare de där pengarna kan de nu alla vara lediga ett par veckor och tillsammans med familjer och allt åka på en semesterresa där de får massor av tid tillsammans och för att spela golf.

Hade han då upplevt att pengarna gav honom lycka?

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2009. Det har dock skrivits om rätt ordentligt här.

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Därför blir så få svenskar rika

En sak som förundrat många med ett intresse för privatekonomi är hur den stora massan av invånare i vårt land kan vara så vilse när det kommer till privatekonomi och sparande. Medan finanstwitter diskuterar om de ska köra på en sparkvot på 50 eller 60 procent diskuterar många vanliga Svenssons hur de ska klara de sista dagarna innan nästa lön, trots att de i många fall tjänar mer än vad dessa twittrare med hög sparkvot gör.

Det är mer regel än undantag att dagstidningarna har olika artiklar om hur synd det är om människor som inte kan hantera sin privatekonomi. Jag minns tex när det var dags för skatteåterbäring och den inte dök upp på folks konton direkt på morgonen utan det kunde dröja hela dagen innan man fick pengarna. Då intervjuade Aftonbladet en besviken familj som planerat att storhandla den dagen, bland annat blöjor till sitt barn. Men eftersom skatteåterbäringen nu kom några timmar senare än vanligt så blev de tvungna att låna pengar till deras shoppande.

Vad beror det egentligen på att en stor del av vår befolkning har så svårt att hantera pengar, leva efter sina tillgångar, spara och investera?

Under mina studier vid Universitet har jag läst kurser som använt sig av olika teorier från beteendevetenskap och psykologi för att försöka förklara och förutse människors handlade och agerande. En sådan teori är The Theory of Planned Behavior som togs fram av psykologiprofessorn Icek Ajzen under mitten av 80-talet. Denna teori anser att beteenden bäst kan förutses genom en individs intentioner att genomföra beteendet och att intentionerna i sin tur bestäms av tre faktorer.

Den första faktorn är individens attityd till beteendet. Om attityden är positiv eller negativ bestäms av alla olika aspekter kring beteendet och den situation där det skall genomföras. Vissa av dessa kan vara positiva och andra negativa, i slutändan är det den sida som väger tyngst för individen som avgör om personens övergripande attityd till beteendet blir positiv eller negativ.

Den andra faktorn består av individens personliga normer samt upplevt socialt tryck för att genomföra beteendet. Med detta menas att individens intentioner till att genomföra ett beteende påverkas både av sin egen inställning till det så väl som av de förväntningar andra har på individen.

Den tredje faktorn är vilken grad av kontroll individen upplever att denne har över beteendet. Detta påverkas av både interna faktorer som personens förmågor, brister och känslor såväl som av externa saker som möjligheter, hinder och beroende av andra personer.

Vad har då denna teori att göra med svenskarnas brist på ekonomisk kompetens att göra? Personligen tror jag att de tre faktorerna ovan kan förklarar varför så många i vårt land vekar ha noll koll på sin ekonomi eller åtminstone inte sparar och investerar aktivt.

Jag har självklart inte genomfört någon studie inom området, detta är bara mina egna spekulationer och även om jag tror att dom stämmer på många människor i vårt land så skall det hela inte ses som fakta.

Attityd
Om vi tittar närmare på attityder så är det uppenbart att många i vårt land inte har en positiv attityd till sparande och investerande. I vårt land är det många som har en negativ attityd till personer som är rika, personer som har pengar, till aktier och företagande. Det känns mer som regel än undantag att rika personer, företag och aktieägare ses som de onda människorna i vårt samhälle, de som suger ut och utnyttjar den stora massan och att världen skulle vara en mycket bättre plats utan dom. Med den grundsynen är det så klart svårt att ha en positiv attityd till något som kan medföra att man själv bli en av de onda, en av utsugarna.

Jag läste en artikel som någon hade delat på Facebook, artikeln handlade om hur många människor som hade en miljonlön ”där du bor”. När jag själv såg artikeln tänkte jag, vad kul, det här kan nog vara inspirerande och motiverande, visa vad som är möjligt att nå i ens liv om man strävar efter en hög lön. Sedan klickade jag för att läsa kommentarer och en helt annan värld öppnades. Av de runt 40 kommentarer som fanns var det fullt av folk som spydde galla över artikeln, författaren, tidningen som publicerat den och människorna som hade miljonlöner. Vad jag kan minnas fanns det inte en enda positiv kommentar, inte en enda människa som såg det som positivt, inspirerande eller motiverande att någon annan lyckats. Inte konstigt att så få har en positiv syn till sparande och investerande om de har en så extremt negativ syn på att det går bra för någon annan ekonomiskt.

Normer och socialt tryck
Vi lever i en kultur där normen och det sociala trycket för många skriker ut att det är fel och fult att vara rikare än någon annan. Redan som små barn får vi läsa Bamse där Krösus sork, den ende som bryr sig om pengar i serien är ond, sedan går det hela vidare upp i åldrarna via media till vissa organisationer till en del av de politiska partierna osv. Den här delen tror jag dock att ni alla har god koll på, så låt oss gå vidare till en annan synvinkel som också påverkar normer och socialt tryck och det är överkonsumtion och konsumtionshets.

Dina grannar byter bil vart annat år, de åker på utlandssemester 2-3 gånger om året, de totalrenoverar köket trots att det bara är fyra år gammalt, de byter mobiltelefoner lika ofta som en annan borstar tänderna. Om alla grannar lever så här då kan ju inte din familj vara sämre? Då måste ju ni också göra det? Jag tror de flesta som läser detta känner igen det här beteendet och även om ni själva inte lever på det viset så har de flesta av er nog både en och två vänner eller kollegor som lever så.

Om den sociala normen och trycket säger att du skall konsumenterna mycket, ofta och dyrt så är det lätt att också göra det. För många har nog slösande och överkonsumtion blivit en så självklar livsstil att de inte ens reflekterar över att det skulle finnas något annat alternativ. Att ta ett lån då och då för att finansiera den där resan är ju inget konstigt, det gör ju alla andra och räntorna är ju ändå så låga att det typ nästan är gratis. Om du lever en livsstil med alla dessa utgifter är det inte heller lätt att få något över som du kan spara och investera.

Upplevd kontroll
Slutligen så har vi den sista faktorn, upplevd kontroll. Om en individ upplever att möjligheten att genomföra ett specifikt beteende ligger utanför dennes kontroll så kommer personen inte heller att genomföra det. Här är det i mina ögon väldigt uppenbart att en hel del personer i vårt land är mer eller mindre ekonomiskt handikappade vilket gör att de saknar kontroll över situationen. Om du inte vet hur man sparar, hur man flyttar pengar till tex en nätmäklare, hur man köper aktier, vilken aktie eller fond man bör köpa osv så kommer många inte heller att göra det. För många kan det nog till och med handla om ett ännu större steg, att man inte vet riktigt vad en aktie är eller hur dom fungerar, vilket gör aktier till något främmande, avlägset och kanske lite skrämmande.

En annan faktor som kan påverka synen på upplevd kontroll är att man inte tror att det är möjligt att bli rik eller i vissa fall ens att spara. Jag vet inte hur många gånger jag hört synpunkter i stil med att enda sättet att bli rik är att födas till det, vinna på lotto eller typ bli VD för nått stort företag och tjäna sjuka summor. På samma sätt har jag många gånger hört att det är nästintill omöjligt för personen i fråga att spara något med dennes dåliga lön eller med den livssituationen personen befinner sig i. Jag har själv suttit och talat med kollegor som tjänat mer än mig som tydligt förklarar att i dennes situation är det helt omöjligt att spara något samtidigt som jag själv satt där och tänkte att jag inte hade några större problem att spara halva min lön varje månad trots att jag tjänade mindre än min kollega.

Egna tankar
Även om ingen vetenskaplig studie genomförts och detta bara handlar om mina egna tankar och gissningar så tror jag verkligen att dessa faktorer är starkt bidragande till varför många i vårt land är så dåliga när det kommer till privatekonomi och sparande. Det finns säkert andra faktorer som också spelar in och vissa människor är säkert en mix av de olika delarna, dvs kanske har en positiv attityd men upplever att den inte har kontroll över beteendet och liknande men jag tror verkligen att om vi kunde ändra på hur folk i vårt land ser på de olika beståndsdelarna The Theory of Planned Behavior tar upp så skulle betydligt fler i vårt land vara i situationen där de funderar över hur hög deras sparkvot skall vara snarare än hur de ska klara sig sista dagarna av månaderna när lönen är slut.

Hur ändrar man då på dessa saker? Mycket av den upplevda kontrollen tror jag man kan förändra genom utbildning och positiva exempel från verkligheten. Men i många fall tror jag att attityder och normer kan vara väldigt svåra att förändra, särskilt om de sitter djupt ideologiskt förankrade. Jag har själv genom åren förändrat en del människors attityder och normer bara genom mitt bloggande, detta vet jag då jag fått meddelanden och mail genom åren från folk som tackat mig för att jag öppnat deras ögon och visat vad som är möjligt och att de nu håller på och föräldrar sin livsstil. Jag har till och med haft folk som skrivit att de nu är miljonärer efter att ha inspirerats av mig för många år sedan och jag tror att de flesta andra ekonomibloggare som funnits med ett tag varit med om liknande saker.

Men det är stor skillnad på att genom kunskap, exempel och inspiration få någon som i dag överkonsumerar till att börja konsumera lite mindre och spara det som blir över och något helt annat att försöka förändra någon som sedan barnsben fått lära sig att ha mer pengar än någon annan är något fult och att aktier, företag och liknande är av ondo.

Vad tycker och tänker du om det hela? Och hur tror du att vi bäst kan förändra folks attityder, normer och upplevd kontroll när det kommer till privatekonomi och sparande?

Kategorier
Tankar och funderingar

Min strategi under krisen

Jag har alltid känt en åtminstone hygglig förståelse börsen och jag har känt mig trygg i min investeringsstrategi. Så har jag känt under så väl goda år som turbulenta år som finanskrisen. Men så kom 2020 med Covid-19 och Coronakrisen, för första gången någonsin känner jag att jag inte riktigt förstår börsens agerande och jag känner mig inte helt trygg med min egen investeringsstrategi.

Missförstå mig rätt, min portfölj har sett till index gått extremt bra i år. Den är på plus och när börsen stängde i går så låg den nästan 20 procentenheter över index. Detta tror jag beror på att även om jag likt börsen i stort har haft ett antal bolag som rasat ordentligt så har jag samtidigt haft ett antal bolag som gynnats av krisen och därmed gått strålande samt ett par bolag som inte påverkas så mycket av krisen och därför stått emot fallet rätt skapligt.

Paradox Interactive

Branscher som gaming, streamingtjänster och e-handel har gått strålande, åtminstone de bolag jag äger, där flera är upp mellan 15-35% och bäst av alla har Paradox gått som i skrivande stund är upp nästan 50%. Jag har även haft ett par branscher som är åtminstone hyggligt defensiva och fortsätter sälja oavsett konjunktur som dagligvaruhandeln och hygien och hälsa.

Naturligtvis har jag haft några bottennapp med ett par aktier som är ner en 15-25% och allra värst Tethys Oil där jag lyckades med konststycket att gå in i bolaget vid absoluta toppen i januari och sen ner 47% sedan köp.

Tethys Oil

Det syns knappt på bilen ovan men tittar du i vänstra delen av grafen så kan du se ett blått K sticka fram delvist som visar att jag verkligen köpte på absoluta toppen. Enda positiva med detta antar jag är att det var ett nytt innehav som endast uppgick till en väldigt lite del av portföljen.

Historiskt så har jag alltid varit mer eller mindre fullinvesterad på börsen, jag har köpt bolag jag verkligen gillar och jag har behållit dom länge och det har givit mig resa som jag är mer än nöjd med.

Men den nuvarande krisen har verkligen fått mig att grubbla över min portfölj och min strategi, ja den har fungerar bra historiskt, men är det verkligen värt att fortsätta på en strategi när en av grundpelarna för den inte längre stämmer? Nämligen det att jag inte längre känner att jag riktigt förstår börsens agerande under den Coronakrisen. Jag upplever inte att den reaktion vi sett på börsen i stort matchar de problem som världens företag och länder går igenom. Jag tror att risken är stor att ytterligare en större nedgång kommer.

Samtidigt har jag alltid sagt mig att jag inte upplever mig duktig nog för att trada med min portfölj, köpa på botten och sälja på toppen. Varför skulle jag då lyckas med det nu helt plötsligt? Det tror jag inte heller att jag kommer lyckas med. Därför har jag kommit fram till något av en kompromiss för min portfölj. Jag kommer inte sälja av allt, däremot kommer jag inte heller att vara fullinvesterad för en tid.

Tanken är att behålla de bolag jag har i min portfölj som jag tror borde gynnas mest av den rådande krisen, samt några få bolag som jag tror på men som åkt på ordentligt med stryk, ofta åtminstone delvis oberoende av krisen, där jag tror det kan finnas en ordentlig uppsida även om krisen blir djupare innan det vänder. Jag började sälja av några bolag i går och har fortsatt i dag. För första gången någonsin är jag riktigt likvid.

Jag kommer att fortsätta att noggrant utvärdera bolagen i min portfölj den närmaste tiden. Jag har ett tvåsiffrigt antal bolag kvar i portföljen och det är inte omöjligt att jag säljer av ytterligare något eller några.

Smart idé eller det största misstag jag gjort sedan jag vart aktiv på börsen? Det kan endast tiden visa men med tanke på att jag just nu ligger nästan 20% över index i år så känns det som att jag har lite marginaler att spela på och hur det än går så kommer jag att sova gott om natten och portföljen kommer att fortsätta växa årtionde för årtionde.

När skall likviderna investeras på börsen igen? Det får bli ett framtida blogginlägg.

Kategorier
Tankar och funderingar

Dags att sälja allt

Jag har alltid köpt för att behålla, målet är att hitta investeringar jag vill äga resten av mitt liv. Sedan händer det naturligtvis att de förutsättningar som gjorde att jag en gång investerade i ett bolag har förändrats och jag får omvärdera situationen och byta ut ett innehav. Men de flesta innehav stannar i min portfölj i åratal.

Jag har inte heller försökt trada med mitt innehav, dvs sälja av det när det är på topp och köpa tillbaka det på botten. Som jag nämnt tidigare här i bloggen anser jag mig inte duktigt nog för att tajma marknaden och risken är stor att jag i stället skulle köpa dyrt och sälja billigt om jag försökte.

Denna strategi har minst sagt varit god för min portfölj historiskt:

Därför kan det nog låta konstigt när jag berättar att jag på riktigt överväger att göra tvärt emot det som historiskt har fungerat så bra för mig. Jag överväger att sälja hela mitt innehav!

Varför överväger jag då detta? Mycket kan spåras till mitt förra inlägg om att börsen inte känns riktigt logisk just nu. Jag jämför Sveriges utveckling under Coronakrisen med den under finanskrisen och konstaterat att i princip allt verkar värre nu, arbetslösheten, antalet konkurser, bnp, varsel per månad osv. Allt utom börsen, börsen går markant bättre än under finanskrisen. Är det verkligen rimligt? Vad kommer hända när Q2 rapporterna kommer in med fler dåliga resultat? När folk börjar inse hur snabbt arbetslösheten stiger och vad de kostar stat och företag, när hela Sverige bromsar in och BNP drastiskt minskar, när konkurserna når rekordnivåer?

Dessutom handlar ju Sverige massor med omvärlden och många av våra handelspartner har stängt ner betydligt hårdare än vad vi gjort hittills under krisen vilket gör det rimligt att tro att vår export också kommer att minska kraftigt den närmaste tiden.

Därför tror jag att risken är stor att den återhämtning vi sett den senaste tiden bara är ett hack på vägen innan det bär utför igen en period. Ytterligare ett stålbad på börsen kan bli ett faktum innan världen så väl som börserna på riktigt börjar återhämta sig från Corona. Om så är fallet vore det nog inte så dumt att sälja av allt nu för att sedan återinvestera längre fram.

Min portfölj har gått mycket bättre än index under 2020, faktum är att min portfölj ligger på plus i år. Kanske värt att sluta när man ligger så långt före?

De senaste dagarna har jag vid flera tillfällen sett över mina innehav och funderat på att sälja. Men det är svårt av flera anledningar. Dels skulle det betyda att jag övergav hela min investeringsfilosofi som tjänat mig så väl under så många år till förmån för något helt obeprövat. Dels så har ju min portfölj, sett till nuvarande förhållanden gått väldigt bra, ska man verkligen ändra på något som går så bra? Dessutom är det ju möjligt att jag har helt fel om situationen i Sverige och omvärlden, jag långt från någon expert, jag är bara en glad amatör som ingen borde lyssna på i så allvarliga frågor.

Men framförallt så gillar jag min portfölj, bolagen som finns i den finns där av en anledning, det är bolag som jag gillar och som jag tror på. Nu säger experter att man skall skilja på bolag och på aktie vilket är helt rätt. Kanske är jag partiskt men även när jag neutralt försöker kolla på aktierna så är det aktier jag vill äga. Flera av dom är dessutom i branscher som skulle kunna tänkas gynnas av Corona (som gaming, e-handel och streamingtjänster) eller som har produkter folk köper även under sämre tider (som matbutiker och hygienartiklar). Det är helt enkelt svårt att hitta bolag i min portfölj som jag känner att jag borde sälja.

Jag har ännu inte bestämt mig hur jag kommer göra, kommer jag fortsätta med den strategin jag haft under så många år? Kommer jag sälja allt? Eller kanske en kompromiss där jag behåller de bolag jag tror kommer tjäna allra mest under rådande situation och säljer resten?

Hur skulle du gjort i min situation? Hur har du själv gjort eller planerar att göra med din egen portfölj?

Kategorier
Tankar och funderingar

Börsen känns inte logisk?

Jag har för många år sedan insett att jag inte är i närheten av så duktig att jag kan förutspå börsen och dess svängningar, ibland går den upp, ibland går den ner. Visst vore det underbart att kunna tajma toppar och bottnar, köpa på botten och sälja på toppen, men jag vet att om jag skulle försöka mig på det är det minst lika troligt att jag skulle misslyckas totalt och köpa på toppen och sälja på botten. Det sagt så känner jag mig mer vilse än någonsin på börsen just nu, jag tycker inte att den känns logisk alls.

Jag var med på börsen under finanskrisen och jag är med i dag. Nu kanske bara det är jag som är en taskig amatör som tror mig veta betydligt mer än vad jag egentligen gör. Men i mina ögon så upplever jag den nuvarande krisen som betydligt värre än finanskrisen. Under finanskrisen tuffade de flesta företag på som vanligt, ja vissa fick ekonomiska bekymmer, vissa tvingades säga upp folk men samhället fortsatte, de flesta gick till jobbet, tjänade pengar, shoppade och konsumerade som vanligt. Nu under finanskrisen så befinner sig många länder i mer eller mindre total isolation, i princip allt stängt.

Så här beskrev en av mina släktingar, som bor i ett annat europeiskt land, situationen där för mig:
Sitter hemma och har mina föreläsningar online. Allting är typ stängt utom mataffärer. Försöker komma ut varje dag för en promenad eller idrotta lite på en gräsmatta, mycket mer finns det inte att göra. Värst är att man inte kan träffa sina vänner på så länge”

I mina ögon så borde detta rimligtvis leda till en betydligt värre situation för de flesta företag jämfört med finanskrisen där nästan allt tuffade på som vanligt.

För att jämföra med finanskrisen så enligt Ekonomifakta gick ca 483,5 bolag i konkurs per månad under 2008 och ca 570 i månaden under 2009. I mars i år, dvs förra månaden, så gick 770 företag i konkurs enligt Tillväxtanalys.

Enligt SCB var arbetslösheten som högst 8,6% under finanskrisen. Enligt finansminister Magdalena Andersson så finns risken arbetslösheten når 13,5% i år. Då vet vi ju att troligtvis är både siffran med konkurser och arbetslösheten lägre än vad den skulle kunna vara då mycket hålls vid konstgjord andning tack vare de korttispermitteringar staten infört. Vad kommer hända när dessa upphör? Jag har redan nu bekanta som är permitterade som räknar med att vara arbetslösa snart.

Tittar man på antal varsel så krossar nuvarande läget både 90-talskrisen, it-bubblan och finanskrisen, se bilden nedan:

Slutligen BNP, när det var som värst under finanskrisen, det fjärde kvartalet 2008 så föll BNP med ca 4%. Redan nu räknar konjunkturinstitutet i sitt basscenario med att BNP kommer att falla med 5% under andra kvartalet 2020 och Finansministern säger att BNP kan komma att falla med så mycket som 10% sett till hela året.

Nu kanske ni förstår varför denna krisen i mina amatörögon verkar mycket värre än finanskrisen. Då talar jag naturligtvis om den finansiella synvinkeln, med tanke på att folk dör av Corona är den humanitära krisen givetvis redan mycket värre. Men då kommer det konstiga, börsen. Så här agerade börsen och min portfölj under finanskrisen:

Som ni kan se var börsen ned över 50% från toppen till botten och i slutet av grafen, december 2009 så är den fortfarande inte i närheten av vad den var innan det började gå ut för. Som tur var gick min egen portfölj lite bättre.

Då har vi coronakrisen, som i mina ögon verkar vara så mycket värre, men uppenbarligen delar inte börsen den synen:

Som ni kan se så ser coronakrisen knappt ut att vara nått alls i jämförelse med finanskrisen, en pytteliten ”bump on the road”. Är det verkligen så här? Var finanskrisen mycket värre än coronakrisen? Eller har vi bara sett början på coronakrisen, är detta lugnet före stormen? ligger det riktiga börsraset framför oss?

Vad tror du?

Kategorier
Tankar och funderingar

Dags att belåna portföljen?

Jag har en konservativ investeringsfilosofi, det mesta av mina pengar är investerade i stora, stabila och tråkiga företag. Jag har aldrig satsat på att bli rik fort eller snabba cash. Det har alltid handlat om långsiktighet, årtionden, sekel och generationer. Jag har också under majoriteten av tiden inte haft någon belåning alls även om jag på senare år vid några få tillfällen utnyttjad möjligheten att låna till 0% ränta hos Avanza när tillfälliga möjligheter uppstått.

Den enda sak jag ångrar från finanskrisen är att jag inte lånade massor, det var ett perfekt tillfälle att verkligen låna så mycket jag bara kunde och dra maximal nytta av hävstångseffekten. Jag insåg vilket gyllene tillfälle finanskrisen var och jag gick verkligen all in där på alla andra sätt än kraftfull belåning. Det har fått mig att börja tänka på nuvarande situation, kanske är det dags att belåna portföljen ordentligt eller om räntan blir lägre den vägen belåna bostaden för att köpa aktier.

Personligen tycker jag att situationen är svårare att bedöma än finanskrisen. Under finanskrisen gjorde jag mina första större köp när börsen var ner 46% och jag fortsatte därefter att investera regelbundet hela vägen ner den sista biten tills det vände runt 52-53% ner om jag minns rätt. Då investerade jag i bolag som jag upplevde hade straffats orimligt hårt av finanskrisen och som dessutom i vissa fall var sådana som faktiskt kunde gynnas av krisen. Det kändes verkligen som att jag handlade på rea och fick fina bolag för småpengar.

I dag är i skrivande stund börsen ner runt 28% sedan årsskiften och då var ju börsen först upp en 7-8% i början av året innan det vände nedåt så själva nedgången är större än så. Men trots att börsen är ner mycket tycker jag att det är klart svårare att bedöma situationen nu än under finanskrisen. Har det värsta passerat eller är detta böra början? Vilka långsiktiga effekter i form av lågkonjunktur, nedskärningar, konkurser osv väntar oss under de närmaste året eller två?

För varje procentenheter börsen går ner blir jag dock allt mer sugen på att shoppa igen och för att kunna göra det riktigt rejält antingen belåna portföljen eller belåna bostaden om det ger bättre ränta. Då jag i dagsläget inte har några direkta skulder och lägenhetslånet sedan länge är avbetalat skulle inte en belåning, ens om den var riktigt stor, kännas riskfyllt då den fortfarande bara skulle utgöra en mindre del av mina totala tillgångar och räntan är verkligen inget problem. Skulle det vara så att nedgången passerar -40% kommer jag seriöst börja överväga belåning och når den -50% kommer jag nog nästan säkert göra det även om osäkerheten den här gången troligtvis medför att jag inte lånar så mycket som jag hade gjort under en ny finanskris.

Vilka är dina egna tankar om belåning och nuvarande situation? Du kanske redan har belånat portföljen eller på annat sätt lånat för investeringar? Eller så kanske du absolut inte kommer göra det. Berätta!

Kategorier
Tankar och funderingar Tips

Snålmånad?

För länge sedan myntade ekonomibloggaren Miljonär innan 30 uttrycket snålmånad. På den tiden uppgick hans totala månadsutgifter normalt till 8000 kr resterande pengar sparades och investerades. Regelbundet höll han dock snålmånader där planen var att halvera utgifterna så att han levde på 4000 kr och alltså kunde spara ytterligare 4000 kr i månaden. Med en låg hyra, relativt låga lån/räntor och en matsedel som kunde se ut som nedan klarade han detta galant.

Frukost: 3 dl fil och 1 dl müsli och 1 glas juice = 7 kr
Lunch: Matlåda makaroner + 1 burk tonfisk + grönsaker = 10 kr
Middag: Blodpudding + lite sylt = 10 kr
Övrigt: en multivitamintablett + en omega3 kapsel = 2 kr

Än i dag många år senare är hans klassiker där han resandes i tjänsten, för att kunna spara det traktamente han fick brukade äta en burk vita bönor i tomatsås eller ett paket nudlar värmda i ett glas varmvatten från kranen på hotellrummet. Många ekonomibloggare inspirerades av detta och höll egna snålmånader.  Än i dag ser man då och då på Finanstwitter folk som håller snålmånader för att kunna spara lite extra. Själv höll jag aldrig någon snålmånad, jag var lite för bekväm och lat av mig, det var helt enkelt okej för mig att spara lite mindre för att leva den typ av liv jag själv trivdes bäst med. Men det är kanske dags att ändra på det?

Finns det något tillfälle där snålmånad kan vara extra kraftfullt så är det verkligen i tider där börsen rasar att kunna skjuta in extra pengar på börsen i svåra tider kan verkligen betala tillbaka mångfalt när börsen stiger. Jag tror alla som hade möjlighet att skjuta in extra kapital under finanskrisen är väldigt glada att dom gjorde det.

Om vi bortser från börskriser så påverkas effekten av ditt sparande av hur mycket kapital du redan har. Om du sitter på tio miljoner så innebär ett nysparande på 10 000 kr en månad endast en ökning på 0,1%, inte särskilt mycket alltså! Om du däremot är nyare i din sparresa och endast sitter på 100 000 kr så blir plötsligt ett nysparande på 10 000 kr en ökning på 10%!

Nu finns alltså möjligheten att kombinera både och för dig som är i början av din sparresa och du som redan har ett ansenligt kapital har åtminstone möjligheten att skjuta till extra kapital under nedgången. Jag vill dock lägga in en stor brasklapp som jag även gjort i tidigare inlägg, ingen vet när botten är nådd, kanske vänder det i morgon kanske är detta bara början du får själv försöka avgöra när det är rätt läge för just dig att köpa.

Själv har jag aldrig haft någon snålmånad men man kanske skulle säga att jag ändå har påbörjat en superlight version av det då jag inför mars bestämde mig för att för åtminstone en tid var det slut med att köpa frukost på jobbet. Det är nämligen som så att jag under många år varit bekväm av mig och köpt frukost i kafeterian på jobbet. Mackan är god och inte allt för dyr men det byggs ju snabbt på om du köper en macka varje dag under ett års tid så jag bestämde mig alltså för två veckor sedan att nu var det slut med det åtminstone för en tid. I stället så har jag havregryn på jobbet och äter en portion gröt om morgnarna. Jag hade inte börsen som främsta orsak då utan det handlade mer om att äta bättre och nyttigare men sparandet blir ju en bonus.

En rätt futtig snålmånad måste jag erkänna, Miljonär innan 30 hade nog sett det som en förolämpning att ens överväga att kalla något sådant för en snålmånad. Men ju mer börsen går ner desto mer motiverad blir jag att spara in på utgifter för att kunna lägga mer på börsen så vem vet kanske tar jag snart ytterligare ett steg och börjar minska ner på all restaurangmat jag äter! Men att värma nudlar i ett handfat eller äta vita bönor i tomatsås direkt ur burken kommer nog aldrig att inträffa trots att jag gillar både nudlar och bönor.

Hade jag varit i början av min sparresa hade jag nog varit än mer motiverad och det är någon stans det jag vill få till med det här inlägget, om du är i början av din sparkarriär så om du någonsin funderat på att spara lite extra för att kunna investera så är detta ett gyllene tillfälle. Mina mackor sparar inte något enormt belopp varje månad men det blir ändå ett antal tusenlappar på ett år och jag tror de flesta av oss skulle kunna spara ett antal tusenlappar extra varje månad om vi gav oss på en snålmånad.

Har du själv någonsin haft en sparmånad? Hur var den i sådana fall, berätta! Funderar du kanske på att ha din första nu för att utnyttja börskrisen?

Kategorier
Tankar och funderingar

Goda investeringar under Coronakrisen?

Coronaviruset sprider sig som en löpeld över världen och tidningar och annan media svämmar över av artiklar om vilka som drabbats, var de drabbats, hur det sprids, dödlighet osv. Den mänskliga aspekten av det hela är naturligtvis stor och berör många, men då detta är en ekonomiblogg lämnar jag den biten till andra som är mer lämpade att skriva om den och fokuserar på ekonomibiten.

Vi aktieintresserade har fått se börsen och våra portföljer slaktas. Trots att min egen portfölj gått förhållandevis bra och just nu slår index stort så är jag ner ett par hundratusen. Det är dessutom omöjligt att veta hur djup och lång den ekonomiska svackan blir, har vi sett det värsta nu eller är detta bara starten på en lång börsnedgång?

Jag är ingen expert på Corona, virus eller pandemier och jag kan endast spekulera i de långsiktiga ekonomiska effekterna och påverkan på börsutvecklingen. Om du ser en ekonom, ekonomibloggare, finanstwitterprofil eller annat löst pack som ger konkreta råd och säger vad som kommer hända och hur börsen kommer att utvecklas på grund av Coronautbrottet så var mycket försiktig och källkritisk.

Vad vi kan göra är däremot att spekulera, särskilt på lite kortare sikt, finns det företag som på kort sikt kan gynnas av Coronautbrottet? Företag som kanske kommer slå alla förväntningarna när Q1 rapporterna börjar trilla in senare i vår och Q2orna därefter? Är det möjligt? Finns det sådana företag? Ja det borde det finnas, åtminstone på kortare sikt, på längre sikt är det svårare att veta.

Till att börja med så kan vi konstatera att världen över undviker folk aktiviteter som innebär mycket folk på liten yta eller bara att umgås mindre face to face och stannar hemma i stället. Avanzas Nicklas Andersson noterade att ”tiotals miljoner människor befinner sig i lockdown i Kina. Hur spenderar man tiden? Kineserna laddar ned appar, tonvis av appar”. Massor av mobilspel men även andra typer av appar som utbildningsappar har ökat drastiskt då föräldrar inte vill att deras barn skall missa utbildning när skolorna har stängt.

Det är rimligt att anta att detta även gäller annan typ av underhållning som folk konsumerar i hemmet. Kanske har Netflixtittandet och andra liknande streamingtjänster ökat drastiskt? Troligtvis är det inte bara mobilspelandet som ökat utan även dator och tv-spelandet. Lyssnar folk mer på ljudböcker? Om folk undviker att gå ut på restaurang beställer dom då mat för hemkörning i stället? Ni förstår tänket.

Sedan har vi så klart butikerna, ingen kan nog ha undgått tidningsrubrikerna med tillhörande bilder på tomma hyllor i matvarubutiker och apotek. I vissa områden verkar folk bunkra upp ordentligt konserver, toapapper, alla möjliga typer av mediciner, munskydd har varit slut länge osv. Kan vi förvänta oss att de stora matvarukedjorna slå Q1 förväntningarna med råge? Det går även att ta steget längre, vilka är det som tillverkar dessa produkter som säljer slut? Vilka gör toalettpapper? Vilka producerar råvarorna som används för att skapa det? Osv osv. Jag tror ni fattar principen.

Det går även att lägga läkemedelsbolag till listan även om det med min bristfälliga kompetens gör det svårare att förutspå vinnarna där. Vilka mediciner är det apoteken länsats på? Är något läkemedelsbolag ledande inom vaccin och kan ses som en favorit till att få fram ett vaccin mot detta?

Slutligen om du vill vara riktigt cynisk och tror att det kommer bli mycket värre än vad det redan är så är även begravningsbyråer vinnare.

Vad tror du själv? Vilka typer av företag kan gynnas på kort eller lång sikt av detta virusutbrott?

Kategorier
Tankar och funderingar

Svår att följa dina mål?

I går publicerade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg där han lyfte att flera blogg och twitterprofiler inom ekonomi och finans har haft svårt att följa de mål de satte i unga dagar. Han lyfter bland annat hur jag tröttnade på bloggandet och under flera års tid inte hade något nysparande då jag jobbade halvtid och pluggade på universitet. Han lyfter att Finanskvinnan valde att sälja av sin portfölj för att i stället köpa hus för pengarna. Han berättar om hur Framtidsfeministen skjutit upp sina mål för att lägga pengar på sonen och hus. Han berättar även att någon som kom igång med det hela i lite äldre dagar, Onkel Tom som numera använder namnet Tid och pengar, hoppade av ekorrhjulet och flyttade ut på landet men att de några år senare är tillbaka i stan med heltidsjobb.

Därefter reflekterar han kring vad det kan beror på, han lyfter att många av oss satte mål i unga dagar och att mycket sedan kan hända genom åren som förändrar förutsättningarna eller ändrar målen. Men att detta också är okej, det är så livet fungerar, saker förändras och det gör inget. Om någon blir miljonär ett år tidigare eller ett år senare spelar ingen större roll och de som börjat med att bygga upp grunden till en förmögenhet nog är glada över det och har användning av det. Han använder även frasen FIRE är en uthållighetssport.

I det stora hela håller jag med om allt det han skriver, känns som sunda och visa ord. Men jag skulle vilja lyfta lite ur min synvinkel, hur jag ser på det hela och mina val. Till att börja med så har mitt fokus aldrig handlat om FIRE, jag tror inte ens att jag hade hört den termen under de åren jag drev min gamla ekonomiblogg och jag hade aldrig något specifikt mål om att sluta jobba eller så mitt mål var snarare att hamna i en situation där jag jobbar för att jag vill det inte för att jag måste. Men jag har ett liknande uttryck som jag brukar använda mig av och det är att sparande och investerande är ett maraton, inte en sprint.

Jag har alltid varit extremt långsiktig med mitt sparande och mycket annat i mitt liv, när det kommer till sparandet så har jag ofta inte bara tänkt tio eller tjugo år framåt i tiden. Jag har drömmar, tankar och idéer om hur det jag börjar bygga i dag skall utvecklas över århundraden. Troligtvis storhetsvansinne men det händer att jag har tankar kring hur det jag bygger i dag skulle kunna vara grunden för att bygga upp min familj finansiellt över generationer likt Wallenbergarna med flera.

Därför har jag heller aldrig satt några kortsiktiga mål som tio miljoner innan jag fyller 40 år eller att sluta arbeta innan jag fyller 35 år och liknande. När jag vart intervjuad av media back in the days så ville dom ha sensationsrubriker och fokuserade på att bli rik fort. Då hände det att jag sa saker som att det är möjligt att bli miljonär innan 30 och jag vet att det går att bli ekonomiskt fri innan 35 och liknande. Men det var som svar på deras frågor om vad som var möjligt och inte mina personliga mål, i min gamla blogg nämnde jag aldrig någonsin denna typ av mål.

Personligen tror jag att bristen på kortsiktiga mål kan ha bidragit till att jag hade ett antal år där jag inte hade något nysparande, för mig var det ju bara en kort paus från ett 100+ år långt projekt och inte att jag missade nått mål om att sluta jobba innan jag fyllde 35 tex. Därför upplevde jag inte att jag på nått sätt hade misslyckats med mina mål eller att dom var i fara, tvärt om allt tuffade ju på som det skulle, bostadslånen var avbetalade, portföljen passerade den första miljonen och jag såg det som att alla mina mål var på väg att gå i uppfyllelse.

Vad som hände mig personligen började med att jag tappade motivationen till att blogga, jag hade haft huvudet överfullt av tankar och idéer när jag började, massor av saker jag ville dela med mig av men efter ett par år kände jag att jag hade skrivit av mig och fått ut det jag ville ha sagt och jag ville inte publicera skräpinlägg bara för att dra in läsare och tjäna pengar. I samband med detta hamnade även min passion för aktier och börsen i en svacka under ett par års tid. Men det var inte så att jag började shoppa upp alla pengar och överkonsumera eller på något sätt hade lagt ner planerna för min portfölj och min ekonomi. Tvärt om fortsatte jag förvalta portföljen och jag var hela tiden tvärsäker på att jag var på väg att lyckas om än lite långsammare än om jag jobbat på. Jag jobbade halvtid först en tid för att belöna mig själv för att lägenhetslånet var avbetalat men också för att jag var lite osäker kring vilken riktning jag ville ta med mitt yrkesliv. Sen fortsattes det med halvtidsarbetande när jag gick tillbaka till universitet och började plugga igen under ett par år.

Jag ser tiden innan jag började plugga igen som lite bortkastad, jag hade massor av tankar kring vad jag ville göra när jag jobbade deltid men det vart nästan inget av det. När jag väl började plugga igen så var det just vad jag behövde, extremt roligt och motiverande och jag lärde mig massor. Så fort jag var klar med studierna så vart det sedan heltid igen och sparandet har flutit på riktigt bra sedan dess och portföljen har flutit på bra hela tiden även åren då jag inte hade något nysparande.

Däremot räknade jag för något år sedan på hur mycket mer pengar jag hade haft i dag om jag fortsatt jobba heltid och sparat under dessa år och det rör sig om miljonbelopp, något jag tänkt skriva ett inlägg om i framtiden!

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Lika ambitiös privat som på jobbet?

När det kommer till yrkeslivet har många människor ambitiösa planer, göra karriär, hur de ska få upp lönen, hur ofta de bör byta jobb, göra det där lilla extra, chefsroller och så vidare. Många människor har helt enkelt aktiva strategier för att bli framgångsrika i yrkeslivet.

Varför gör folk detta? Jo för att det fungerar! Med en uttalad strategi och höga ambitioner så når man i regel längre inom yrkeslivet, man blir befordrad, man får höjd lön, man byter jobb till andra man trivs bättre med eller som hjälper en att utvecklas. Om detta fungerar så bra, varför gör många det inte när det kommer till sina privatliv? Varför inte skapa mål, planer och ambitioner här att sträva efter på samma sätt som på jobbet?

Det är väl logiskt att anta att om dina planer, ambitioner, hårda arbete och liknande hjälper dig att nå dina mål i yrkeslivet så borde ett liknande upplägg ha samma effekt på ditt privatliv?

Vad tror du skulle hända om du satte upp mål och ambitioner för din hälsa, din träning, dina vänner, din hemmiljö, dina intressen och liknande? Och sedan regelbundet följer upp hur väl dina planer och dina ambitioner fungerar och om du märker att du är på väg att missa ett mål genast agerade för att styra upp situationen?

Det behöver ju inte ens handla om komplexa saker, säg att när du var yngre så umgicks du och din bästa vän nästan dagligen, men i dag när ni blivit äldre, fått familjer och kanske till och med bor en bit från varandra så träffas ni inte mer än någon gång i halvåret om ens det. Du saknar din vän och inser att ditt liv vore ännu bättre om ni kunde ses oftare. Lägg då upp en ambition för att träffa vännen en gång i månaden eller kanske till och med en gång i veckan om det är möjligt. Prata igenom läget med vännen och ni kanske kan hitta bestämda tider som fungerar för bägge, kanske ses ni andra lördagen varje månad, kanske kan ni träffas en kväll i veckan.

Detta skulle så klart kunna kombineras med andra av dina mål och ambitioner för privatlivet, kanske har du som mål att komma i bättre form, varför då inte styra upp så att du och din bästa vän spelar tex badminton tillsammans en gång i veckan.

Är du ambitiösare eller mer målmedveten i ditt yrkesliv än du är privat? Skulle du vilja ändra på det? Vilka saker i ditt privatliv tror du skulle kunna bli bättre om du skapade en plan för dessa och aktivt jobbade för att utföra den planen på samma sätt som du aktivt jobbar för olika mål på ditt jobb?