Kategorier
Från min gamla blogg Tankar och funderingar

Lycka kan köpas för pengar!

För många år sedan läste jag en artikel med titeln ”Beviset: Lycka kan inte köpas”. Det var Aftonbladet som kort berättade om vad en amerikansk journalist kommit fram till när han vältrat sig i lyx för att besvara den klassiska frågan ”går lycka att köpa för pengar?”. När jag läste artikeln kunde jag inte undgå att bli lite upprörd, det kändes som journalisten var helt fel ute.

Problemet är själva upplägget, han ska undersöka om pengar kan köpa lycka och för att göra detta så lever journalisten under en period ett liv så går ut på att i princip leva så dyrt det bara går. Han sover i en säng för en halv miljon, han tvättar sig med silvertvål, åker runt i en bil som kostar över 11 miljoner kronor, äter kött som kostar 5 500 kr kilot, spelar golf med klubbor som tillsammans kostar nästan en halv miljon, bor i en svit som kostar 235 000 kr natt och så vidare.

Naturligtvis konstaterar han när experimentet är över att han inte blev särskilt mycket lyckligare av det hela:
”Den vita tryffeln tappade fort smaken och Kobe-biffen var faktiskt ingen höjdare.”

Det första jag tänker när jag läst allt detta är att den här mannen inte vet vad lycka är. Han har inte heller insett att lycka är olika från person till person. I stället för att använda pengarna till något som gör honom lycklig så väljer han att slösa bort dem på lyx, något som uppenbarligen med tanke på hans slutsats, inte är något som gör honom lycklig.

Det är inte pengarna i sig som är lyckan utan det är de möjligheter som uppstår när du har pengar, saker som låter dig leva det liv du själv vill och ger dig möjlighet att följa dina drömmar som bidrar till att göra dig lycklig.

För mig och många andra människor så handlar inte den lyckan vi strävar efter att kunna leva något jetsetliv med champagne till frukost varje dag och att ta sitt privata flygplan vart man än ska. Det handlar snarare om den frihet och trygghet pengar medför. Friheten att själv kunna styra över sitt liv och göra vad man vill. Friheten att veta att jag kan köpa den där ”saken”, vare sig den är billig eller dyr, om jag skulle vilja. Därmed inte sagt att du vill det. Frihet bidrar till att många människor känner sig lyckligare. Det medför också mycket i trygghetsväg. Du veta att mer eller mindre vad som än händer så klarar du dig. Tänk bara vilken trygghet det skulle innebära för många föräldrar att veta att om något händer en, du råkar ut för en olycka och kanske till och med i värsta fall dör så är ändå ens barns försörjning tryggad. Trygghet kan bidra till att folk människor känner sig lyckligare.

Tänk också vilka möjligheter man skulle ha till att hjälpa andra människor, oavsett om det handlar om nära och kära eller personer man inte känner eller varför inte människor på andra sidan världen som lever i fattigdom. Möjligheten att kunna hjälpa andra kan bidra till att människor känner sig lyckligare.

En sak som gör många människor olyckliga är oro, en sak som många oroar sig för är just av ekonomisk karaktär. Hur ska jag ha råd med hyran? Finns det några pengar kvar på kortet? Ska pengarna räcka till barnens julklappar? Hur ska vi får råd att åka på semester? Att ha pengar motverkar en hel del oro som många upplever i sin vardag. Minskad oro i sitt liv gör människor lyckligare.

Journalisten spelar golf. Tänk om han i stället för att spela en omgång med klubbor som kostar en halv miljon gjort något åt detta hållet:
I sin ungdom brukade han spela golf med två barndomsvänner men nu på gamla dar med jobb, familjer kanske utspridda över landet så träffas det alldeles för sällan och det var flera år sedan de gick en golfrunda tillsammans. Tack vare de där pengarna kan de nu alla vara lediga ett par veckor och tillsammans med familjer och allt åka på en semesterresa där de får massor av tid tillsammans och för att spela golf.

Hade han då upplevt att pengarna gav honom lycka?

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2009. Det har dock skrivits om rätt ordentligt här.

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Därför blir så få svenskar rika

En sak som förundrat många med ett intresse för privatekonomi är hur den stora massan av invånare i vårt land kan vara så vilse när det kommer till privatekonomi och sparande. Medan finanstwitter diskuterar om de ska köra på en sparkvot på 50 eller 60 procent diskuterar många vanliga Svenssons hur de ska klara de sista dagarna innan nästa lön, trots att de i många fall tjänar mer än vad dessa twittrare med hög sparkvot gör.

Det är mer regel än undantag att dagstidningarna har olika artiklar om hur synd det är om människor som inte kan hantera sin privatekonomi. Jag minns tex när det var dags för skatteåterbäring och den inte dök upp på folks konton direkt på morgonen utan det kunde dröja hela dagen innan man fick pengarna. Då intervjuade Aftonbladet en besviken familj som planerat att storhandla den dagen, bland annat blöjor till sitt barn. Men eftersom skatteåterbäringen nu kom några timmar senare än vanligt så blev de tvungna att låna pengar till deras shoppande.

Vad beror det egentligen på att en stor del av vår befolkning har så svårt att hantera pengar, leva efter sina tillgångar, spara och investera?

Under mina studier vid Universitet har jag läst kurser som använt sig av olika teorier från beteendevetenskap och psykologi för att försöka förklara och förutse människors handlade och agerande. En sådan teori är The Theory of Planned Behavior som togs fram av psykologiprofessorn Icek Ajzen under mitten av 80-talet. Denna teori anser att beteenden bäst kan förutses genom en individs intentioner att genomföra beteendet och att intentionerna i sin tur bestäms av tre faktorer.

Den första faktorn är individens attityd till beteendet. Om attityden är positiv eller negativ bestäms av alla olika aspekter kring beteendet och den situation där det skall genomföras. Vissa av dessa kan vara positiva och andra negativa, i slutändan är det den sida som väger tyngst för individen som avgör om personens övergripande attityd till beteendet blir positiv eller negativ.

Den andra faktorn består av individens personliga normer samt upplevt socialt tryck för att genomföra beteendet. Med detta menas att individens intentioner till att genomföra ett beteende påverkas både av sin egen inställning till det så väl som av de förväntningar andra har på individen.

Den tredje faktorn är vilken grad av kontroll individen upplever att denne har över beteendet. Detta påverkas av både interna faktorer som personens förmågor, brister och känslor såväl som av externa saker som möjligheter, hinder och beroende av andra personer.

Vad har då denna teori att göra med svenskarnas brist på ekonomisk kompetens att göra? Personligen tror jag att de tre faktorerna ovan kan förklarar varför så många i vårt land vekar ha noll koll på sin ekonomi eller åtminstone inte sparar och investerar aktivt.

Jag har självklart inte genomfört någon studie inom området, detta är bara mina egna spekulationer och även om jag tror att dom stämmer på många människor i vårt land så skall det hela inte ses som fakta.

Attityd
Om vi tittar närmare på attityder så är det uppenbart att många i vårt land inte har en positiv attityd till sparande och investerande. I vårt land är det många som har en negativ attityd till personer som är rika, personer som har pengar, till aktier och företagande. Det känns mer som regel än undantag att rika personer, företag och aktieägare ses som de onda människorna i vårt samhälle, de som suger ut och utnyttjar den stora massan och att världen skulle vara en mycket bättre plats utan dom. Med den grundsynen är det så klart svårt att ha en positiv attityd till något som kan medföra att man själv bli en av de onda, en av utsugarna.

Jag läste en artikel som någon hade delat på Facebook, artikeln handlade om hur många människor som hade en miljonlön ”där du bor”. När jag själv såg artikeln tänkte jag, vad kul, det här kan nog vara inspirerande och motiverande, visa vad som är möjligt att nå i ens liv om man strävar efter en hög lön. Sedan klickade jag för att läsa kommentarer och en helt annan värld öppnades. Av de runt 40 kommentarer som fanns var det fullt av folk som spydde galla över artikeln, författaren, tidningen som publicerat den och människorna som hade miljonlöner. Vad jag kan minnas fanns det inte en enda positiv kommentar, inte en enda människa som såg det som positivt, inspirerande eller motiverande att någon annan lyckats. Inte konstigt att så få har en positiv syn till sparande och investerande om de har en så extremt negativ syn på att det går bra för någon annan ekonomiskt.

Normer och socialt tryck
Vi lever i en kultur där normen och det sociala trycket för många skriker ut att det är fel och fult att vara rikare än någon annan. Redan som små barn får vi läsa Bamse där Krösus sork, den ende som bryr sig om pengar i serien är ond, sedan går det hela vidare upp i åldrarna via media till vissa organisationer till en del av de politiska partierna osv. Den här delen tror jag dock att ni alla har god koll på, så låt oss gå vidare till en annan synvinkel som också påverkar normer och socialt tryck och det är överkonsumtion och konsumtionshets.

Dina grannar byter bil vart annat år, de åker på utlandssemester 2-3 gånger om året, de totalrenoverar köket trots att det bara är fyra år gammalt, de byter mobiltelefoner lika ofta som en annan borstar tänderna. Om alla grannar lever så här då kan ju inte din familj vara sämre? Då måste ju ni också göra det? Jag tror de flesta som läser detta känner igen det här beteendet och även om ni själva inte lever på det viset så har de flesta av er nog både en och två vänner eller kollegor som lever så.

Om den sociala normen och trycket säger att du skall konsumenterna mycket, ofta och dyrt så är det lätt att också göra det. För många har nog slösande och överkonsumtion blivit en så självklar livsstil att de inte ens reflekterar över att det skulle finnas något annat alternativ. Att ta ett lån då och då för att finansiera den där resan är ju inget konstigt, det gör ju alla andra och räntorna är ju ändå så låga att det typ nästan är gratis. Om du lever en livsstil med alla dessa utgifter är det inte heller lätt att få något över som du kan spara och investera.

Upplevd kontroll
Slutligen så har vi den sista faktorn, upplevd kontroll. Om en individ upplever att möjligheten att genomföra ett specifikt beteende ligger utanför dennes kontroll så kommer personen inte heller att genomföra det. Här är det i mina ögon väldigt uppenbart att en hel del personer i vårt land är mer eller mindre ekonomiskt handikappade vilket gör att de saknar kontroll över situationen. Om du inte vet hur man sparar, hur man flyttar pengar till tex en nätmäklare, hur man köper aktier, vilken aktie eller fond man bör köpa osv så kommer många inte heller att göra det. För många kan det nog till och med handla om ett ännu större steg, att man inte vet riktigt vad en aktie är eller hur dom fungerar, vilket gör aktier till något främmande, avlägset och kanske lite skrämmande.

En annan faktor som kan påverka synen på upplevd kontroll är att man inte tror att det är möjligt att bli rik eller i vissa fall ens att spara. Jag vet inte hur många gånger jag hört synpunkter i stil med att enda sättet att bli rik är att födas till det, vinna på lotto eller typ bli VD för nått stort företag och tjäna sjuka summor. På samma sätt har jag många gånger hört att det är nästintill omöjligt för personen i fråga att spara något med dennes dåliga lön eller med den livssituationen personen befinner sig i. Jag har själv suttit och talat med kollegor som tjänat mer än mig som tydligt förklarar att i dennes situation är det helt omöjligt att spara något samtidigt som jag själv satt där och tänkte att jag inte hade några större problem att spara halva min lön varje månad trots att jag tjänade mindre än min kollega.

Egna tankar
Även om ingen vetenskaplig studie genomförts och detta bara handlar om mina egna tankar och gissningar så tror jag verkligen att dessa faktorer är starkt bidragande till varför många i vårt land är så dåliga när det kommer till privatekonomi och sparande. Det finns säkert andra faktorer som också spelar in och vissa människor är säkert en mix av de olika delarna, dvs kanske har en positiv attityd men upplever att den inte har kontroll över beteendet och liknande men jag tror verkligen att om vi kunde ändra på hur folk i vårt land ser på de olika beståndsdelarna The Theory of Planned Behavior tar upp så skulle betydligt fler i vårt land vara i situationen där de funderar över hur hög deras sparkvot skall vara snarare än hur de ska klara sig sista dagarna av månaderna när lönen är slut.

Hur ändrar man då på dessa saker? Mycket av den upplevda kontrollen tror jag man kan förändra genom utbildning och positiva exempel från verkligheten. Men i många fall tror jag att attityder och normer kan vara väldigt svåra att förändra, särskilt om de sitter djupt ideologiskt förankrade. Jag har själv genom åren förändrat en del människors attityder och normer bara genom mitt bloggande, detta vet jag då jag fått meddelanden och mail genom åren från folk som tackat mig för att jag öppnat deras ögon och visat vad som är möjligt och att de nu håller på och föräldrar sin livsstil. Jag har till och med haft folk som skrivit att de nu är miljonärer efter att ha inspirerats av mig för många år sedan och jag tror att de flesta andra ekonomibloggare som funnits med ett tag varit med om liknande saker.

Men det är stor skillnad på att genom kunskap, exempel och inspiration få någon som i dag överkonsumerar till att börja konsumera lite mindre och spara det som blir över och något helt annat att försöka förändra någon som sedan barnsben fått lära sig att ha mer pengar än någon annan är något fult och att aktier, företag och liknande är av ondo.

Vad tycker och tänker du om det hela? Och hur tror du att vi bäst kan förändra folks attityder, normer och upplevd kontroll när det kommer till privatekonomi och sparande?