Kategorier
Forskning Tips

Undvik livsinflation

Har du någonsin undrat varför vissa som tjänar mycket pengar ändå inte lyckas bygga upp en förmögenhet, medan andra med mer blygsamma löner gör det? För några år sedan läste jag en bok som presenterade fascinerande forskning om detta fenomen. En av de mest överraskande insikterna var att relativt få läkare (som tjänar mycket) och relativt många lärare (som tjänar lite) var dollarmiljonärer. Forskaren bakom dessa data presenterade en teori som jag valt att kalla livsinflation, och som förklarar varför det är så.

När den nyexaminerade läkaren kliver ut i arbetslivet möts hon av en värld där kollegorna kör nya, fina bilar. Hon köper också en dyr bil, men eftersom hon just börjat jobba lånefinansieras bilen. Hennes kollegor bor inte i små, trånga lägenheter i stadens billigare områden. Nej, de bor i stora villor i stadens mest exklusiva kvarter, vilket kräver stora lån för att finansiera.

Hennes kollegor bär dyra märkeskläder och byter mobiltelefon oftare än vad vissa byter underkläder. De åker på flera lyxiga utlandsresor varje år och äter sina luncher på fina restauranger. Intressen och hobbys måste kosta pengar – det är nästan viktigare än att faktiskt njuta av dem. Varje helg spenderar hon några tusenlappar på aktiviteter. För att hinna med allt anlitar hon städhjälp, trädgårdsmästare och poolskötare.

Pengarna räcker knappt till eftersom utgifterna ökar i samma takt som lönen ökar. Skulle hon få lite marginaler äts de snabbt upp av att då köps en ny ännu finare bil eller hon flyttar till ett större hus i ett finare läge. Lånen ökar, räntan äter upp mer och mer av lönen och ibland är det till och med lite för mycket månad kvar i slutet av lönen.

Medan läkaren kämpar med stigande utgifter, lever läraren i en annan verklighet. Han kör en tio år gammal bil och använder samma kavaj år efter år. Han flyttar från sin studentbostad till en liten tvåa i ett prisvärt område. Lunchen intas genom en medhavd matlåda som värms i en av mikrovågsugnarna i personalrummet. Läsning är populärt bland hans kollegor och ofta diskuteras den senaste boken de läser vilket medför att några timmar varje helg läggs på att läsa. Träning är viktigt tycker han, som tur var slipper han köpa ett dyrt gymkort eftersom han kan träna gratis i skolans gym.

Det händer att han eller någon av hans kollegor åker utomlands men det sker sällan fler än en gång per år och alltid med pengar de har sparat ihop och resealternativen och boendet ligger på en rimlig kostnad.

Så vad är livsinflation? Det är när dina levnadskostnader ökar i takt med din inkomst och dina vanor. Både läkaren och läraren kommer att uppleva livsinflation, men i olika takt och på olika nivåer. För läkaren sker det snabbt och med större kostnader, medan lärarens livsinflation är långsammare och mer hanterbar.

Livsinflation är inte nödvändigtvis negativt. Det vore tragiskt om dina ekonomiska förutsättningar inte förändrades från första jobbet fram till pensionen. Problemet uppstår när livsinflationen ökar lika snabbt eller snabbare än inkomsterna. När lånen ökar i samma takt som lönen är risken för ekonomiska bekymmer hög.

För att hålla din livsinflation på en hanterbar nivå, se till att ha goda marginaler mellan dina inkomster och utgifter. Varje gång du får en löneökning kan du till exempel dela upp den: lägg hälften på livsinflation och hälften på sparande. Om du får en löneökning på 1 000 kr, öka ditt månadssparande med 500 kr och din konsumtion med 500 kr.

Tack vare att min egen livsinflation varit lägre än min löneutveckling, har jag idag ett antal hundratusen på banken redo för mitt nästa bostadsköp och en redig börsportfölj. Trots att mer än halva året återstår har min portfölj under 2024 redan har stigit med mer än vad de flesta tjänar på ett år. Genom att begränsa min livsinflation tidigare, kan jag nu njuta av större ekonomisk frihet och möjligheten att köpa dyrare saker som bilar eller bostäder om jag skulle vilja.

Hur håller du din egen livsinflation på en lagom nivå?

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Att inte gå i pension

Många som är aktiva inom ”spara och investera”-communityt online på tex Twitter och i bloggar har som mål att kunna gå i tidig pension. Planen är i regel att jobba hårt och spara mycket under ett antal år för att sedan kunna sluta arbeta tidigt och i stället leva på pengarna de sparat ihop.

I några extrema fall planeras det till och med att sluta arbeta innan de fyller 30 år. Men mer vanligt är kanske en 5-15 år innan normal pensionsålder. Det är inte orimligt att ha det målet, särskilt om du upplever ditt jobb som tråkigt och understimulerande.

Detta är säkert okej om du trivs på ditt jobb. Men om anledningen till att du vill sluta arbeta tidigt är att du vantrivs på jobbet, varför då fortsätta i 25 år till? Det leder bara till ytterligare 25 års lidande. Vore det inte bättre att skola om dig till något du brinner för, där du har roligt varje dag så att du kommer bort från lidandet inom en snar framtid? Samtidigt bör så klart inte jobb vara meningen med livet och det är fullt rimligt att alla inte vilja jobba fram till en pensionsålder.

Personligen var jag extremt driven och passionerad när jag började jobba. Men sen efter ett några år fick jag en downperiod där motivationen tröt. Då kändes tanken på en tidig ”pension” inte så dum. Men i stället gick jag tillbaka till universitet och pluggade några år och efter det har motivationen varit på topp. Varje dag har jag roligt på jobbet och just nu skulle jag inga tankar på att vilja sluta. Men det kan så klart komma att ändras, mer om det senare.

Staten flyttar dock ofta fram pensionsåldern, vilket gör det svårt att veta när du faktiskt kan gå i pension. När jag började jobba så var min beräknade pensionsålder 65 år. Förra året stod den som 67 år och i dag står den som 68 år när jag loggar in på Pensionsmyndighetens webbplats. Jag förväntar mig att gränsen flyttats fram till minst 70 år innan jag är i pensionsåldern och för den som föds i dag vågar jag inte ens tänka på var den kommer ligga på när det väl är deras tur.

Alltså är det logiskt och rimligt att spara och investera för att inte behöva jobba livet ut. Men behöver målet nödvändigtvis vara att sluta jobba tidigt? Kan målet i stället vara att försätta dig själv i en ekonomisk situation där du har möjlighet att jobba så länge du tycker att det är roligt? Det kan betyda att du slutar jobba relativt tidigt, det kan också betyda att du fortsätter med ett jobb du älskar långt efter normal pensionsålder.

Motsatsen till att vilja sluta jobba tidigt existerar faktiskt, de som vill fortsätta jobba även långt efter att de nått pensionsålder. Tittar du på många av de mest framgångsrika personerna i världen så jobbar de långt efter pensionsålder helt enkelt för att de har så roligt på jobbet. I kändisvärlden finns det gott om aktiva skådespelare, artister, konstnärer osv som jobbar mer eller mindre fram till döden. Nyligen gick finansprofilen Charlie Munger bort, 99 år gammal. Han var aktiv inom Warren Buffetts smått legendariska Berkshire Hathaway ända fram till slutet.

Tidigare i höst publicerade Sveriges Radio en intervju med 94-åriga Reimar Westerlind på teamat. Reimar berättar att han helt enkelt hoppade över att gå i pension. När han var i pensionsåldern så var det kris i hans bransch så han tyckte helt enkelt inte det var läge att lämna företaget och efter det har han bara fortsatt. Reimar säger att han inte har några planer på att trappa av utan att det tvärt om är en glädje att gå till jobbet varje dag, att han går dit med nöje eftersom det är så roligt.

I höst släpptes även en forskningsstudie inom området som studerat svenskar födda mellan 1949 och 1955, det vill säga deltagarna var mellan 68 och 74 år gamla. Enligt studien fortsätter ungefär en tredjedel av svenskarna att jobba när de nått pensionsåldern. En summa som var mycket högre än vad jag själv hade förväntat mig.

Hur mycket de jobbar varierar dock med åldern. Första året efter att de nått pensionsålder så jobbade 23% heltid men fem år senare så jobbade endast 11,5% heltid. Detta känns mer i linje men vad jag hade förväntat mig, dvs att folk väljer att trappa ner steg för steg.

Studien identifierar fyra huvudanledningar till varför folk väljer att jobba vidare efter pensionsålder och vilken effekt de olika anledningarna har på deras drivkraft att jobba vidare:

Ekonomiskt motiv
Är så simpelt som det låter, folk fortsätter att arbeta för att de behöver pengarna. Personer som jobbar vidare av ekonomiska skäl tenderar att behålla eller till och med öka arbetsengagemanget och ta på sig mer arbete. Dessa går sällan ner i tid.

Socialt motiv
För vissa är sociala kontakter på arbetsplatsen viktiga och de väljer att arbeta vidare för att behålla dessa sociala relationer. Enligt studien så går denna grupp ofta ner i tid eller helt lämnar arbetsmarknaden. Något forskarna tror kan bero på att de över tid hittar vägar att täcka sina sociala behov utanför arbetslivet.

Personliga motiv
Många fortsätter att arbeta för att de finner personlig mening och tillfredsställelse i sitt arbete. Dessa går sällan ner i tid och lämnar sällan arbetsmarknaden. Enligt studien så tyder mycket på att personlig tillfredställelse är en viktig faktor för att behålla arbetsengagemang.

Organisatoriskt motiv
Här hamnar alla de som fortsätter att arbeta baserat på efterfrågan från arbetsgivaren eller organisationens behov snarare än egna personliga motiv. Likt gruppen socialt behov så trappar dessa i regel ner i tid eller sluttar jobba helt med tiden.

Förhoppningsvis kommer ingen som är privatekonomiskt intresserade och spenderar tid på ekonomibloggar som denna att hamna i gruppen som fortsätter att jobba för att det måste, av ekonomiska skäl. Än bättre har du kanske till och med lyckas inspirera och motivera några av dina nära och kära så att de inte heller hamnar där. Av de fyra grupperna är denna verkligen mardrömmen, att du tvingas jobba kvar fast du inte vill då du behöver pengarna för att klara din vardag.

Det sociala alternativet känns logiskt om du trivs på din arbetsplats, då får du många vänner där och det kan vara svårt att lämna dessa. Men jag tror detta är något som kanske är värst om du är först i din sociala grupp att nå pensionsålder. Ju fler av dina vänner som går i pension, oavsett om de jobbar på samma arbetsplats eller andra desto större del av ditt sociala liv kan ske på vardagar utanför arbetsplatsen.

När det kommer till organisation och att arbetsgivaren ber dig att stanna så är det förstås smickrande att vara uppskattad och att de vill ha kvar en, så jag förstår att många inledningsvis tackar ja. Men jag förstår också att dessa inom en relativt snar framtid börjar trappa ner. Lojalitet är inte nödvändigtvis något negativt, men du har varit lojal mot arbetsgivare i årtionden, förr eller senare måste du börja prioritera dig själv.

Slutligen har vi det personliga motivet vilket är anledningen till att tidigare nämnda Reimar Westerlind och många andra inom sina områden framgångsrika personer väljer att jobba kvar. Du har helt enkelt för roligt på jobbet för att inte gå till det. Ditt jobb känns givande och meningsfullt. Om du har ett sådant jobb kommer du kanske inte vilja gå i pension och det är kanske just för dig rätt val att fortsätta jobba betydligt längre än de flesta.

Driv, motivation och hur roligt något är kan så klart ändras med tiden. Kanske känner jag inte detsamma om mitt jobb om tio år eller om tjugo år som jag gör i dag. Mitt långsiktiga mål är att ha roligt och göra det jag trivs med. Den dagen jag slutar ha roligt på jobbet är nog den dagen jag slutar att jobba. Alternativt blir dagen då något annat lockar mycket mer dagen jag slutar att jobba.

Jag tror dock att när jag slutar mitt vanliga jobb och får mer fritid, kommer en av mina hobbys att utvecklas till något större. Det vill säga att jag börjar dra in pengar på något av mina intressen till så stor skala att jag startar företag. Det behöver nödvändigtvis inte handla om enorma belopp bara större än för att räknas som vanlig hobbyverksamhet. Denna typ av jobb kommer jag nog att fortsätta med tills att jag dör, även om det mitt framtida företag gör så klart kan komma att förändras under resans gång i samband med vad jag tycker är roligt och är passionerad för förändras.

Vad har du själv för planer? När skall du sluta jobba? Eller ska du verkligen sluta jobba?

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Många är dåliga på ekonomi

Många människor har bristande förståelse när det kommer till privatekonomi och sparande. De senaste åren har jag läst ett par böcker av nobelpristagaren i ekonomi (Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne) professor Richard Thaler. Tyvärr minns jag inte vilken av hans böcker det var men det kan han varit Nudge, där ett gäng fakta om människors ekonomiska kompetens presenterades. Det var skrämmande läsning.

Enligt en undersökning som presenteras i boken så betalar inte fyra av tio amerikaner som använder kreditkort hela sin skuld varje månad på det kort de oftast använder. Detta trots att kreditkortsföretagen tar ut en hög ränta. Nästan en tredjedel hade ingen aning om hur mycket de betalade i ränta på det kortet. Ytterligare en tredjedel sa att räntan var på under 10% trots att majoriteten av alla kortföretag tog ut en ränta på över 10%, i vissa fall långt över 10%.

Mer än hälften av de tillfrågade i studien ovan sa att de inte lärt sig något eller bara väldigt lite om privatekonomi i skolan. En annan studie presenterad i boken visade att två tredjedelar av den vuxna befolkningen i USA inte förstod hur ränta på ränta fungerade.

Ytterligare en studie visade att endast 14% av highschool-studenterna förstod att över en period på 18 år så ger aktier normalt en större avkastning än statsobligationer. Under 23% av studenterna förstod hur och när inkomstskatt dras om de tjänade pengar, 53% förstod inte skillnaderna mellan de olika pensionslösningar och pensionssparande de har i USA. Hur ser det ut med folks koll på tjänstepension, premiepension, inkomstpension osv i Sverige?

En studie gjord i Storbritannien visade att en av fem inte hade någon aning om hur inflationen påverkar den framtida köpkraften på deras pensionssparande. Något jag själv kan känna igen hos en del av mina kollegor nu när inflationen i Sverige är hög och många dessutom råkar ut för reallönesänkningar.

En av tio av deltagarna i studien ovan visste inte vad som gav bäst rabatt på en TV som normalt kostar 250 pund, 10% eller 30 pund.

Thaler lyfter att frågorna i dessa undersökningar är på grundläggande nivån och baserat på dessa resultat är det rimligt att anta att endast en väldigt liten del av befolkningen skulle kunna besvara lite svårare frågor kopplade till privatekonomi och finans. Han säger att han tror att mycket av detta beror på politikers historiska ignorans när det kommer till att lära invånarna att klara sig själva och stå på egna ben.

Dessa studier var genomförde i USA och Storbritannien men jag är övertygad om att liknande brister finns även i Sverige. Det ser jag själv på människor i min närhet, kollegor, bekanta osv för att inte tala om att det var och varannan dag publicerar artiklar i media om folk med ekonomiska bekymmer. De senaste siffrorna jag hittar från Kronofogden är ett år gamla men då hade nästan 400 000 svenskar skulder där. Jag utgår från att risken är stor att dessa kan bli än fler till antalet när räntan stiger, elpriserna är galna och inflationen drar upp det mesta samtidigt som folk får reallönesänkningar.

Sedan behöver du ju inte ha skulder hos kronofogden för att ha ekonomiska bekymmer. Hur många ytterligare svenskar saknar marginaler? Har ett obefintligt sparande och ofta för mycket månad kvar i slutet på lönen?

För mig är inte detta någon ny fråga, tvärt om var det en av anledningarna till att jag startade min första blogg för många år sedan. Jag upplevde detta problem och ville försöka inspirera folk till hur de kunde förbättra sin ekonomiska framtid. Men långt från alla människor hittar till denna typ av bloggar eller har ens intresse av att läsa dom. Samma så är det få människor som inser sina egna brister och samtidigt har ork och motivation nog att söka in till en kurs/utbildning för att lära sig mera.

Jag har själv varit med om många situationer som visat på dessa brister. En gång utbrast en kollega att i hennes situation och med hennes lön var det minsann helt omöjligt att spara. Då tjänade hon betydligt mer än mig. Samtidigt sparade jag, trots att jag tjänade ett antal tusenlappar mindre i månaden ofta halva min lön på den tiden. Värt att nämna är att hennes barn var utflugna så det var inte så att hon hade mycket högre kostnader än mig på grund av barn. En annan gång frågade en 18-åring jag kände mig hur om hon skulle göra för att betala en räkning, hon hade nämligen fått en och hade ingen aning om hur hon skulle gå till väga.

Det går att argumentera för att detta är något alla borde få lära sig från sina föräldrar. Det är logiskt att det borde vara så. Men tyvärr är verkligheten annorlunda, hur skall en förälder som själv inte behärskar dessa egenskaper kunna lära sina barn det?

Därför anser jag att detta borde vara något som fick större utrymme i skolan. Jag vet att så väl hemkunskapen i grundskolan och samhällskunskapen på gymnasiet innehåller en gnutta privatekonomi och i matematiken får de lära sig lite om ränta men det är uppenbart att detta inte räcker. Jag anser att det borde bli en egen kurs. En kurs i privatekonomi och sparande som lär eleverna allt från grundläggande saker som budget, betala räkningar och deklarera till effekten av ränta, skulder, amorteringar, ränta på ränta, sparande, investerande och grundläggande privatjuridik.

Detta skulle verkligen, rätt utformat kunna minska risken att människor hamnar i ekonomiska bekymmer öka chanserna till en rik och god ålderdom samt göra människor mer självständiga och oberoende. Ingen partner eller stat krävs längre för att de skall kunna stå på egna ben.

Har du människor i din bekantskapskrets som har svårt att hantera privatekonomin? Vad gör du för att försöka ändra deras beteenden? Upplever du ens att det är en idé att försöka?

Kategorier
Forskning

Bli rik av att träna?

Vid mönstringen i Sverige ingår både ett konditionstest och ett intelligenstest. En svensk studie la ihop testresultaten från över 1 200 000 mönstrande och ett tydligt mönster identifierades. De med bra kondition hade höga resultat vid intelligenstestet, ”18-åringar med bra flås var kort och gott smartare än jämnåriga med dåligt”.

Intelligenstestet prövade olika former av intelligens, till exempel förmågan att lösa matematiska problem, ordförståelse och förmågan att tänka tredimensionellt. Bra kondition var kopplat till höga resultat inom alla områden.

Vad har då allt detta med att göra med att bli rik genom att träna? Två viktiga områden för att bli rik är dina intäkter och dina utgifter. För att det skall finnas pengar kvar som du kan spara, investera på börsen, lägga in i ett nytt företag du startar etc så krävs det att dina intäkter är större än dina utgifter.

Forskningen tittade inte bara på resultatet från mönstringen den tittade även på hur de gått för dessa mönstrande många år senare i livet. Det visade sig då att de som hade haft bra kondition vid mönstringen nu hade både utbildning och mer välbetalda jobb. De hade även i lägre utsträckning drabbats av depression.

Jag tror inte att du behöver vara forskare för att förstå att det är lättare att bygga upp en förmögenhet om du tjänar mer pengar och mår bättre. Vad tror du?

Men är det verkligen så här enkelt? Att träning gör dig smartare så att du får en bättre utbildning och tjänar mer? Kan det inte vara så att orsakssambandet går åt det andra hållet? Det vill säga att anledningen till att du tränar mer är att du är intelligentare?

För att ta reda på detta så studerade forskarna konditionens utveckling bland de som mönstrade från att de var 15 år till att de mönstrade vid 18 år. Resultatet visade att de som förbättrat sin kondition under dessa år hade bättre resultat på intelligenstestet oavsett utgångsläge jämfört med de som inte hade förbättrat konditionen. Det går att anta att ju mer de förbättrat konditionen under dessa år desto mer har de också tränat. De som tränade mycket verkade alltså vara smartare.

Men forskarna nöjde sig inte här utan valde att ta ytterligare ett steg i sin studie. Då både kondition och intelligens till viss del är ärftligt tog de och enbart studerade resultaten från enäggstvillingar. Enäggstvillingar har i princip identiska gener samtidigt som de oftast vuxit upp i samma miljö och förhållanden. Detta betyder att skillnad i kondition mellan enäggstvillingar inte beror på arvet utan levnadsvanor som fysisk aktivitet.

De identifierade ett antal brödrapar där den ena tvillingen konditionstrände och därför hade god kondition samtidigt som den andre tvillingen mest höll sig stilla. Resultatet visade samma sak som den bredare studien. De vältränade tvillingarna hade bättre resultat på intelligenstestet än sina otränade bröder.

En annan studie som pekar åt samma håll gjordes vid en svensk skola där elever på lågstadiet fick ha skolidrott fem dagar i veckan jämfört med det normala två dagar. Resultaten jämfördes sedan med lågstadieelever på samma skola som fått haft normal mängd skolidrott. Det fanns ingen direkt skillnad mellan eleverna i de olika grupperna, de kom från samma områden, motionerade ungefär lika mycket, läste samma ämnen osv.

Experimentet med idrott fem dagar i veckan pågick endast under lågstadiet. Ändå var skillnaderna stora när de gick ut nian. Det visade sig att barnen som fått ha idrott fem dagar i veckan över lag hade högre betyg i matte, engelska och svenska. Dessutom var det fler av den gruppen som gick ut nian med godkända slutbetyg.

Även kopplingen mellan kondition och studieresultat har mätts i USA där närmare 12 000 skolbarn undersöktes. Där mättes deras kondition och därefter deras resultat vid standardprov i matematik och engelska. Även här hittades samma resultat, barn med bra kondition lyckades också bättre på proven än de med sämre kondition. En intressant sak de identifierade här var att övervikt inte tycks spela någon roll alls. Det var alltså bättre att vara överviktig med god kondition än normalviktig med dålig kondition.

Vad är det då som orsakar detta? Troligtvis finns det flera aspekter som påverkar. Hjärnan påverkas på många olika sätt av rörelse. Bland annat har forskningen identifierat att minnet förbättras när du motionerar, dessutom bidrar motion till att fler nya hjärnceller skapas.

Så vill du öka dina chanser till att bli rik bör du se till att träna! Och tro inte att detta inte gäller dig för att du är vuxen. Träning har enligt forskningen många positiva effekter på hjärnan för oss gamlingar, inklusive att förbättra minnet, skapa fler nya hjärnceller och minska risken för depression.

Källa för det jag skrivit ovan är boken Hälsa på recept: träna smartare, må bättre, lev längre vilken jag nyligen lyssnat på, i den presenteras alla ovanstående forskningsstudierna och många fler. Boken är skriven av den svenske läkaren och psykiatern Anders Hansen.

Vad gör du själv för att stärka din hjärna?

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Har du ett för stort självförtroende?

Visste du att studier har visat att omkring 90% av alla bilförare anser sig vara en bättre förare än medelbilisten? Lika så anser sig nästan alla människor ha en bättre humor än snittet, även människor som du nästan aldrig sett le. En studie vid ett universitet i USA visade att 94% av alla professorer där ansåg sig vara bättre än medelprofessorn.

Just optimism och ett för stort självförtroende är något som Nobelpristagaren Richard Thaler och juristen Cass Sunstein som var en del av Obamas team i Vita huset tar upp i ett av kapitlen i deras bok Nudge. Data visar gång på gång att människor är optimistiska och har ett alldeles för stort självförtroende jämfört med vad verkligheten säger att de borde ha.

Till exempel genomförde Thaler ett test på sina universitetsstudenter där dessa innan kursen startade fick fylla i en anonym enkät. En av frågorna som ställdes var hur de skulle placera sig betygsmässigt i kursen. Bland de 10% bästa, bland de 10% som kom därefter osv. Om du fördelar betyg på det här sättet så måste hälften av eleverna nå ett betyg som är bättre än medel och hälften av eleverna nå ett betyg som är sämre än medel. Trots denna vetskap så var det färre än 5% av eleverna som angav att de trodde att de skulle få ett betyg som var sämre än medlet och mer än hälften trodde att de skulle hamna i någon av de två bästa tiondelarna.

I Sverige slutar omkring 40% av alla äktenskap med skilsmässa. I USA finns det inga exakta siffror men enligt författarna ligger det på någon stans runt 40-50%. Trots att en sådan stor andel av alla äktenskap slutar i skilsmässa så vid tidpunkten runt äktenskapets start så uppger nästan alla par att det är 0% risk att just de kommer skilja sig. Samma resultat visas även när personer som har skiljt sig tidigare gifter om sig med en ny person.

För oss som är ekonomiintresserade kan det vara intressant att titta närmare på företag. I så väl Sverige som USA är det många nya företag som inte överlever de första åren. Detta är ingen hemlighet utan något de flesta känner till då det återkommande dyker upp i artiklar och nyheter och liknande. En undersökning genomfördes bland de som skulle starta företag. I denna fick de först besvara frågan om hur många nya företag inom deras bransch de trodde lyckades och därefter följdfrågan om hur stor de trodde chansen var att just deras egna företag skulle lyckas. På den första frågan svarade de flesta 50%, på den andra frågan svarade de flesta 90% och många svarade till och med 100%.

Nu för tiden känner alla rökare till riskerna med rökning, många av dom brukar till och med själva överdriva riskerna. Men detta gäller naturligtvis endast för andra. Många rökarna anser att risken för att just dom själva skall drabbas av lungcancer eller hjärtsjukdomar är lägre än för de flesta personer som inte röker.

Att studenter är optimistiska med ett kanske för stort självförtroende gäller inte bara tidigare nämnda betyg utan forskningen visar även att när studenter spekulerar om sin framtid så gäller samma sak. De anser att jämfört med sina klasskamrater så är risken lägre att studenten själv skall få sparken från ett framtida jobb, drabbas av hjärtattack, skilja sig eller bli alkoholist.

Är det då bra eller dåligt att så många har ett för stort självförtroende? Denna fråga diskuterar inte författarna i detalj men det troliga är att det varierar från fall till fall. Det är uppenbarligen inte bra att du tar risker genom att du själv inte tror att du skall drabbas av lungcancer och lotterier, casinon och liknande lever på att folk överskattar sin egen förmåga och är orimligt positiva. Det kan också skapa andra typer av risker som att många väljer att inte skaffa äktenskapsförord eftersom de ändå aldrig kommer att skilja sig, något som kan leda till mycket smärta, gräl och personliga tragedier om det trots allt inträffar. Något som äktenskapsförorden hade kunnat minska eller helt förhindrats om dessa hade skrivits när de fortfarande brydde sig om varandra och ville den andre väl.

Samtidigt är det lika uppenbart att vi behöver företag för att vårt samhälle skall gå runt. Utan folk som trodde på sig själva och var villiga att starta företag trots riskerna så skulle vi få mycket stora problem. Det skulle även kunna vara så att om alla trodde att de skulle lyckas mindre bra med sina utbildningar så hade de valt att inte utbilda sig. Hur funkar du? Är du optimistisk? Har du ett för stort självförtroende? Är det ett problem eller en möjlighet? Kanske är dessutom så att du är optimistisk och har ett stort självförtroende inom vissa områden men inte inom andra?

Bild nummer ett i detta inlägg kommer från: Ego photo created by kues1 – www.freepik.com