Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Min sämsta löneförhandling

Tänkte passa på att berätta om en väldigt lärorik händelse i mitt liv, en händelse som jag kallar för min sämsta löneförhandling.

Jag har jobbat i hela mitt liv, något som jag är helt övertygad om både varit nyttigt, lärorikt samt givit mig en respekt för pengar och att tjäna dessa själv. När jag var liten sommarjobbade jag nästan varje sommar och då och då delade jag ut reklam med en kompis. Under ett av åren på gymnasiet så jobbade jag även extra på posten under julkortssorteringen. Vid dessa jobb löneförhandlade jag aldrig, samma lön gällde för alla, antingen accepterade jag den eller så tackade jag nej till jobbet.

Min första löneförhandling skedde i stället när jag var 21 år gammal och skulle börja jobba vid sidan av studierna. Då jag hade möjlighet att läsa kurser på distans det kommande året så tänkte jag jobba nästan heltid.

Jag var lite osäker när jag skulle gå på intervjun, men samtidigt var jag hoppfull då jag förstod att jag hade goda chanser att få jobbet, det hade dom mer eller mindre sagt rakt ut i förväg. Under intervjun dröjde det sedan inte länge innan de sa rakt ut att de ville ha mig och jag talade om att jag också ville ha jobbet så gick vi över till ett rent lönesamtal.

Jag kom som sagt var direkt från studentlivet, under de senaste två åren hade jag levt på studielån och innan dess hade jag som sagt var bara haft sommarjobb och tillfälliga extrajobb. Jag var av förståeliga själv van att leva på små medel. Personalchefen som jag förhandlar med säger en summa, jag mins inte riktigt vad, men var typ runt 17 000 – 18 000 kr i månaden. Wow! Tänkte jag, för mig som var van att leva på små medel var detta en förmögenhet! Särskilt som jag inte var klar med min utbildning utan skulle fortsätta plugga vid sidan om. Glad i hågen så sa jag naturligtvis genast ja med ett leende.

Personalchefen funderade ett par sekunder och skällde sedan ut mig! Han lät mig veta hur totalt urusel jag hade varit på att löneförhandla, troligtvis den sämsta någonsin! Hur fan kunde jag vara så jävla dum att jag acceptera det första erbjudandet han gav mig?

Sedan gick han genom för mig hur jag borde ha gjort. Han förklarade att när han sa den första summan så måste jag svara med en högre summa. Då kontrar han med en summa som är högre än den första han gav med lägre än den jag sagt. Då svarar jag med ett nytt bud och till sist möts vi på mitten med ett belopp som blir ungefär ”såhär” säger han samtidigt som han skriver upp en ny summa i mitt anställningsavtal som var högre än den jag hade accepterat.

Denna utskällning/lektion som jag fick av personalchefen lärde mig mycket. Sedan den dagen har jag varit betydligt självsäkrare vid löneförhandlingar, lagt ner mycket mer tid på att förbereda mig (har i regel massor nedskrivet i ett dokument jag har med mig till förhandlingarna) och framförallt så accepterar jag aldrig det första budet när det gäller liknande förhandlingar som jag beskrev ovan. Kan även nämna att vid nästa löneförhandling jag hade med personalchefen, året efter, var jag som sagt var betydligt bättre förbered och påläst och jag höjde min lön med ett par tusen.

—————————-
Publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Stora misslyckanden kan leda till stora framgångar

Robert G Allen, multimiljonär, författare och fastighetsinvesterare berättar i sin bok Multiple Streams of Income en liten historia om sitt eget liv och hur han praktiskt taget ”misslyckade” till sig sin förmögenhet. Denna berättelse citerar jag nedan:

Jag vet att det låter galet men hade det inte varit för misslyckanden så hade jag aldrig lyckats och jag hade aldrig blivit dollarmiljonär. Tro det eller ej men jag misslyckade mig till den första miljonen. Jag tog min MBA examen tillhörandes den tredjedelen av klassen som gjorde de två bästa tredjedelarna möjliga. Jag kände mig tursam som över huvud taget lyckades ta min examen. Jag minns hur jag ofta under de olika kurserna kände mig allmänt förvirrad och till och med dum.

När min examen kom allt närmare började jag aktivt att leta jobb. Jag skickade min CV till de 30 företag i landet som jag allra helst ville arbeta för. Jag ringde till flera av dem, vart kallad på en del intervjuer med mera. Jag hade stora förhoppningar om ett jobb. Allt fler av mina klasskamrater fick jobb och skröt om hur höga deras ingångslöner var men allt jag fick var brev på brev som talade om att jag inte fått jobbet.

Under ett par månaders tid fick jag brev från företag som Gillett, General Food, Kodak, Lipton, Max Factor, General Motors och många, många fler. Du skulle troligtvis känna igen namnen på dem allihop. Alla dessa brev tackade mig för visat intresse men talade om att de inte ville ha mig. Men jag hade ett ess kvar i rockärmen, Proctor and Gamble. Företaget som var på förstaplatsen över de företag jag allra helst ville arbeta för hörde av sig och de betalade för min flygresa så att jag kunde åka till dem för en intervju!

När intervjun var över var jag upphetsad, hade skyhöga förväntningar och längtade efter att få börja arbeta för dem. Sedan kom brevet. Det kom den 15 april. Jag borde ha förstått att jag inte skulle ha öppnat brevet den 15 april. Inget bra händer denna dag! Det var detta datum Titanic sjönk, Abraham Lincoln vart skjuten, den dagen vi betalar våra skatter. Och den dagen fick jag brevet från Proctor and Gamble. Naturligtvis stod det att de inte ville ha mig. Detta var mitt sista företag, jag hade ingen stans kvar att vända mig.

Vet ni vad det var som fick mig att fortsätta under dessa hårda stunder? Det var dom där breven. Dom gjorde mig arg, till och med rasande! Jag satte in alla dessa brev i en pärm för att spara dem. Jag svor att jag skulle lyckas även om Amerikas största och bästa företag tyckte annorlunda. Trotts min bestämdhet och övertygelse så hade jag fortfarande inte något jobb. Jag berättade om mina problem för en bekant som var en av de mer lyckade inom fastighetsbranschen i staden där jag bodde. Han erbjöd mig ett jobb som försäljare av fastigheter.

Jag förkastade genast idén. Det kändes som att det var under min värdighet. Jag har ju en fin examen och du vill att jag ska sälja fastigheter? Vad skulle mina kursare då tänka om mig? Men nöden efter pengar, jag måste ju ha mat på bordet, fick mig att svälja min stolthet och under den första sommaren efter jag hade tagit min examen så jobbade jag vid den här mannens sida och lärde mig massor. Saker som jag aldrig hade kunnat lära mig någon annan stans. Samtidigt så växte mitt självförtroende snabbt.

Med hjälp av mina nya kunskaper och mitt stärkta självförtroende köpte jag min första egna fastighet som en investering. Den andra, tredje osv följde snart. Resten är historia som man brukar säga. För ett par år sedan tog jag ut alla de där breven jag hade fått från de olika företagen från pärmen jag hade satt dem i och tog med dem till en bokbindare som fick sätta samman det hela med ett snyggt omslag. Stort på omslaget stod titeln: Robert Allens många misslyckanden.

Medan det finns miljontals exemplar av mina andra böcker världen över så finns det endast ett enda ex av denna. Och denna bok ser jag som en av mina mest värdefulla egendomar. Varför ser jag den som en så värdefull egendom? Jo därför att den ständigt påminner mig om att det var från mina misslyckanden som min framgång växte fram. Var skulle jag befinna mig i dag om något av dessa stora företag hade anställt mig? Troligtvis hade jag varit kvar där än, levt ett helt ok liv och ständigt hoppas att företaget inte skulle få för sig att göra några nerskärningar så att jag vart av med mitt jobb.

Eftersom jag inte fick något av dessa jobb tvingades jag att börja leta på andra platser, inom andra branscher. Att ta en väg som färre personer hade valt på förhand. Och vart har då denna väg tagit mig? Till ett liv av ekonomiskt oberoende. I dag tjänar jag mer och jobbar mindre än de flesta VDs på dessa företag. Ibland besvaras inte böner genom att dörrar öppnas utan genom att de stängs. Det är inte fören många år senare som du kan se hur dina misslyckanden tagit dig till andra framgångar. Du måste kunna se det positiva med alla misslyckanden. När du kan se det positiva med dessa misslyckanden så är de inte misslyckanden längre.

—————————–
Ursprungligen publicerad i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Skapa din egen tur

I helgen lyssnade jag på ljudboken Don’t worry, make money av Richard Carlson. Boken var helt okej, men inga direkta nyheter, inget som jag inte redan kände till. Men han hade ett stycke som jag tyckte var väldigt bra och som jag tänkte citera här i bloggen som handlar om att skapa sin egen tur:

——————–
En del människor ser ut att få all tur i världen, men när man tar sig en närmare titt på det hela blir man nästan chockad över hur mycket av turen som är skapad på egen hand. Sanningen är att även om tur ofta är en del av det som fått lyckade personer att lyckas så är tursamma personer nästan alltid sådana som sätter sig själva i situationer som ökar deras chans till tur. De ser till att synas och märkas, de jobbar hårt, de deltar i olika aktiviteter och ser till att de omkring dem får veta om de behöver hjälp, har en bra ide eller bara letar efter ett jobb.

Jag hade tur i en kurs jag läste på universitet för länge sedan. Mina vänner kunde inte tro sina ögon när jag fick högsta på kursen fast jag inte riktigt hade de kunskaper som krävdes eller hade uppfyllt alla de mål som hörde ihop med det bästa betyget. Vad de inte visste var att jag under hela kursens gång hade besökt läraren dagligen för att få extra hjälp. Läraren visste tack vare detta att jag verkligen försökte och la ner all min tid på kursen. Han visste att jag tagit del av och kunde nästan allt det material som vi skulle kunna för kursen.

Hade jag tur som fick högsta betyg? Absolut hade jag det. Men hade jag inte visat ett brinnande intresse för att lära mig det kursen innehöll hade jag inte haft i närheten av den turen jag hade. Läraren hade inte ens vetat vem jag var och än mindre brytt sig om jag klarade kursen eller ej. Men nu hade han lärt känna mig och börjat tycka om mig. Han ville att jag skulle lyckas, nästan lika mycket som jag själv ville det. Han visste att jag var ärlig, inte bara när det gällde att lära mig och att klara kursen men även i min vänskap till han och min respekt för honom som lärare och de kunskaper han besatt. Uppenbarligen befann jag mig nu i position för att ha tur.

Sedan dess har jag haft tur hundratals gånger. Jag har varit riktigt tursam tex det större antalet gånger jag fått varit gäst i olika radio och tv-program och där kunnat marknadsföra det jag gör. Medan andra gnäller över den bristfälliga marknadsföringen de får och sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa så är jag upptagen med att skicka de böcker jag skrivit och det pressmaterial och annat marknadsföringsmaterial jag tagit fram till producenter runt om i hela landet, ibland gör jag detta flera gånger om dagen och jag gör det månad in och månad ut.

Har jag tur? Utan tvekan! Men jag skapar en hel del av den turen själv genom att låta människor veta att jag finns och att jag är redo för lite tur. Jag har en bekant som nyligen fick sitt stora genombrott i karriären. Han har haft sån tur säger alla och de har helt rätt, han har haft en massa tur. Men var det bara tur eller hade det något att göra med att han kom till jobbet före de flesta av hans kollegor stigit ur sängen eller att han kom ihåg sin chefs födelsedag och chefens barns födelsedagar eller att han inte var rädd för att be om ursäkt när han hade fel och delade med sig av äran när han förtjänat den på egen hand? Jag tror att bägge delarna stämmer, han hade tur men han satte sig även i rätt situationer för att få tur.

Att skapa sin egen tur är ungefär som att plantera blommor. Du har mer tur med dina blommor om du planterar dem i den bästa jorden och ger dem optimala förutsättningar när det gäller vatten, sol och andra växtmöjligheter. Om du inte ger blommorna dessa förutsättningar kan du fortfarande ha tur och få riktigt fina blommor men chansen är lägre.

——————–
Eller som vår egna Ingmar Stenmark ska ha sagt:
”Jag vet ingenting om tur… bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.”

Hur skapar du din egen tur?

——————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007. Språket har reviderats något.

Kategorier
Från min gamla blogg

Miljonär innan 30

Okej det här inlägget är rätt meta och troligtvis bara roligt och intressant för ett fåtal. Jag satt och kollade igenom gamla inlägg jag skrev i mitten av 00-talet och hittade ett inlägg jag skrivit om den då helt nya ekonomibloggaren Miljonär innan 30. Delar av inlägget fick mig att skratta och jag bara kände att jag måste publicera det igen. Då var jag orolig för om han skulle fortsätta blogga eller ej, i dag driver han som du säkert vet en av de absolut populäraste ekonomibloggarna och är en av de största profilerna på Finanstwitter.

Du gör nog bäst att lämna här och komma tillbaka i morgon i hopp om ett bättre inlägg. Men om du mot förmodan är intresserad så kommer här inlägget ursprungligen publicerat 2006-11-26:

——————————
Tänkte tipsa om en ny blogg som startade tidigare den här månaden och kanske är lite inspirerad av min, i alla fall har den samma riktning. Därför tror jag också att den kan vara intressant för dig som läser min blogg. Den heter Miljonären och drivs av en kille som har som mål att bli miljonär innan han fyller 30 år, ha tre miljoner när han fyller 35 år och 10 miljoner när han fyller 40 år.

Han är 25 år gammal, så nära mig i ålder. Till skillnad från honom har jag inte satt något tidsbestämt mål annat än att det vore nice att vara skuldfri (lägenhetslån och CSN) innan 30. Lyckas jag med det så kommer jag vara miljonär bara genom lägenhetens värde även om min portfölj troligtvis inte kommer vara där än pga fokuset på amorteringar.

Men nu vart det massor av snack om mig, tillbaka till bloggen miljonären. Som sagt var är den här bloggen väldigt ny, mindre än en månad gammal så det är förtidigt att säga om den kommer bli bra, kanske killen ledsnar på att skriva om någon månad och lägger ner det hela. Vet själv hur enkelt det är att skriva i början och hur mycket svårare det blir efter att man hållit på någon eller några månader. Men jag hoppas att den här bloggen fortsätter för hittills har den börjat riktigt lovande, kul läsning, man vill gärna följa bloggen och se hur det går för killen.

Till skillnad från mig verkar han inte ha några egna företagsplaner, dvs inget entreprenörskap, i alla fall nämns inget om detta i bloggen än. Utan grunden till hans förmögenhet skall i stället vara regelbundna investeringar av lönen. Dvs att konsumera för mindre än han tjänar och investera mellanskillnaden. Sedan kommer ränta på ränta att göra honom rik, väldigt rik.

Trots att vi verkar ha ungefär lika mycket kvar efter skatten varje månad så investerar han 6 000 kr i månaden att jämföra med mina 3000 – 4000 kr i månaden. Jag måste bättra mig lite här! Dock är det viktigt för mig att leva som jag trivs med snarare än att bli rik fort så jag kommer nog inte att kunna hålla jämna steg med miljonären här. Jag får nog främst koncentrera mig att på öka den summan jag investerar varje månad genom att öka mina intäkter snarare än att minska mina utgifter med extremt mycket.

En kul sak som han kör med är något som han kallar för snålmånad. Varannan månad under ett halvår skall han ha snålmånad vilket innebär att han halverar sina normala kostnader den månaden. Normalt konsumerar (inklusive fasta kostnader som tex hyra) han för ca 8 000 kr och investerar resterande 6 000 kr, men under en snålmånad ska han konsumera för 4 000 kr och investera 10 000 kr.

De 6 000 kronorna investerar han i fonder, ungefär hälften i fonder med lite högre risk i hopp om högre avkastning och andra halvan i lågrisk med lägre avkastning. De extra 4 000 kr han spar varje snålmånad skall han investera i saker med riktigt hög risk. Tanken med detta är att om det går bra blir vinsten väldigt stor och om det går åt helvete så har hans normala investerande inte påverkats.

Jag tycker tanken med en snålmånad känns riktigt spännande, intressant och utmanande. Jag gillar att leva gott, jag gillar att festa och jag gillar att äta ute regelbundet. Men jag försöker göra det med eftertanke och försöker undvika den mest onödiga och slösaktiga konsumtionen. Jag tror att en snålmånad skulle kunna vara väldigt nyttigt för alla människor, kanske inte främst för pengarna man får över och kan investera, men jag tror att man skulle lära sig en hel del om sig själv, vad man slösar bort pengar på och vad man verkligen behöver här i livet.

Här fann ni bloggen 2006:
http://miljonar.blogspot.com/
Numera håller dock miljonären till här:
https://tradevenue.se/miljonarinnan30

——————————
Inlägget har redigerats, jag har försökt förbättra språket, off topicdelar om mig, politik och annat som råkade vara aktuellt just när inlägget skrevs har tagits bort eller begränsats.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Hur du får ett jobb

En del människor tycker att det är svårt att få ett jobb, särskilt yngre som jagar sitt första jobb men även en del äldre har svårt att hitta ett jobb. Ibland låter det på dom som att det är hopplöst. Hur får man ett jobb?

Samtidigt känner jag många yngre som haft flera jobb, extrajobb vid sidan av skolan, sommarjobb, nytt jobb så fort de bytt stad och ett heltidsjobb när de är klara med studierna. Jag känner till och med flera som haft klart med heltidsanställning redan innan de gått ut gymnasiet. Självklart även många äldre som inte gått arbetslösa en dag under deras liv. Hur kan det vara så lätt för vissa att få ett jobb och så svårt för andra?

Jag skulle nog vilja vara lite kaxig här och säga att för de allra flesta (självklart finns det undantag) går det att få tag på ett jobb, däremot kan det vara mycket svårt att få sitt drömjobb. Men är du villig att jobba med saker du inte tycker är roliga eller en lön som inte motsvarar dina förväntningar är det oftast möjligt. Är du inte villig till detta, ja då blir det så klart mycket svårare. Jag hade själv en kompis från gymnasiet som inte hade haft ett jobb sedan han tog studenten, arbetslös i flera års tid. När en bekant till honom fick höra det sa han att till min kompis att han lätt fixa jobb åt honom på en välkänd hamburgerkedja där han själv jobbade. Då fnös min gamla gymnasiekompis högt och förklarade bestämt att det var under hans värdighet att jobba på ett sådant ställe. Jag kan inte säga att jag blev förvånad när jag träffade på honom många år senare och han fortfarande var arbetslös.

Hur fick jag själv jobb? Jag började sommarjobba från att jag var tio år tror jag det var och sommarjobbade sedan dess de flesta somrar därefter medan jag gick i skolan. Jag delade även då och då ut reklam tillsammans med en kompis och när jag gick på gymnasiet jobbade jag även extra på posten med julkortssorteringen. Så redan från unga år tjänade jag egna pengar men kanske än viktigare jag skaffade mig erfarenhet av att jobba och jag fick referenser jag kunde använda när jag sökte nya jobb.

Det finns gott om yrken som inte kräver akademiska studier, men jag valde att utbilda mig inom ett område jag var intresserad av. Medan jag pluggade sista året så kollade jag upp potentiella framtida arbetsgivare och på ett av företagen på min lista arbetade en gammal lärare jag hade haft några år tidigare.

Jag kontaktade min gamla lärare och som tur var kom han ihåg mig. Jag berättade om utbildningen jag gick och hur den var relaterad mot det dom gjorde på företaget. Frågade honom mer om vad dom gjorde och knöt an till vilka praktiska erfarenheter jag hade av det. När han dessutom talade om deras framtidsplaner och hur de skulle utöka och kommer behöva anställa flera inom några månader så insåg jag att det här var ett guldläge till att få ett jobb. Så jag frågade honom om han kunde fixa så att jag fick göra en praktik där vid sidan av mina studier, ett par månaders obetalt arbete där jag fick chansen att använda mig av det jag lärde mig på min utbildning på riktigt. Detta gick så klart utmärkt.

När jag kom dit för att praktisera hade jag ett tydligt mål, att få ett jobb. Så under perioden jag var där såg jag till att göra ett bättre jobb än vad de hade förväntat sig, allt för att de skulle få en riktigt positiv bild av mig. Jag såg även till att lära känna så många som möjligt, bland annat folk i lite högre ställning och se till så att de visste vem jag var. När praktik var över fick jag höra från flera där hur nöjda det var över min praktik och jag fick en del presenter och liknande.

Ungefär två månader senare utannonserades jobben som jag visste skulle komma, de sökte fyra personer med de kompetenser jag hade. Jag skickar in min ansökan, i den berättar jag så klart om den tiden jag haft på företaget, hur bra jag trivdes där och jag gav några konkreta exempel på saker jag tillförde under min tid där samt att jag lyfte fler saker jag skulle vilja tillföra om jag fick chansen.

Som referenser så förutom några tidigare chefer från sommarjobb och julkortssorteringar skrev jag två mellanchefer på det aktuella företaget, som jag lärt känna rätt väl och som jag visste hade en positiv bild av mig. Självklart fick jag komma på intervju och det tog inte många minuter innan de förklarade att det ville anställa mig.

Jag trivdes bra på jobbet men det var inte drömjobbet och jag visste att jag hade fått gå in lågt lönemässigt som ung och ny på arbetsmarknaden så efter en tid började jag snegla efter andra jobb. Eftersom jag nu hade ett jobb hade jag ingen anledning till att vara desperat efter ett jobb eller behöva sälja mig billigt så jag kunde ta det lugnt och metodiskt och bara söka om det dök upp nått jag verkligen ville ha.

Efter ungefär ett år på mitt första jobb så var det ett företag som hade en ledig tjänst ute som jag vart intresserad av. Ett problem var bara att jag inte kände någon som jobbade där, hade inga som helst kontakter jag kunde använda mig av. Dessutom var jag betydligt yngre än vad som brukar vara normalt när företag anställer personer för den här typen av jobb.

Därför visste jag att det skulle bli svårt att få jobbet, men jag bestämde mig för att försöka ändå och gick in för intervjun till 100%. Jag la ner ett antal timmar på att ta reda på mer om företaget, jag läste all information jag kunde hitta på deras webbsida om deras planer, mål, visioner och historia. Därefter vävde jag ihop dessa med min ansökan. Detta visade för företaget att jag verkligen var intresserad av att jobba för dem och jag fick komma på intervju trotts min ringa ålder.

Under intervjun använde jag mig utav det jag lärt mig om företaget under de konversationer vi hade, jag berättade om vad jag skulle kunna bidraga med, vilka mina visioner var. Jag hade även förberett mig med ett 20 tal frågor om företaget och jobbet som jag hade uppskrivna i blocket jag hade med mig.

Dessa saker är något som alla borde göra, när jag pratar med bekanta som aldrig fått något jobb och jag frågar dem om hur mycket tid det lagt ner på att ta reda på mer om företaget, hur de förberett sig, vilka frågor de haft, hur de anpassat sin CV efter företaget så har de oftast sett ut som frågetecken.

Tyvärr fick jag inte jobbet, men jag hade gjort ett så gott och proffsigt intryck att företagets chef personligen ringde upp mig i stället för det vanliga ”tack för visat intresse men tjänsten är tyvärr tillsatt” brev som de normalt skickade ut till de som sökt men inte fått jobbet. Chefen började prata om lite allt möjligt, han var tydligen på semester nu och befann sig uppe i fjällen eller något sådant. Jag hakade så klart på och visade intresse för det han sa och vi pratade rätt länge. Chefen sa i princip rakt ut att de inte anställt mig pga min unga ålder men att de verkligen funnit mig intressant och att han var intresserad av mig för framtiden. Han berättade att då de är ett växande företag så räknar han med att anställa fler nästa år och att han då gärna såg att jag sökte.

Ett år senare annonserade dom också ut att de sökte mer personal och när jag såg det så skickade jag på nytt in en ansökan till dom. Den här gången hade jag en relation att använda mig av, den lilla korta jag fått med chefen. Så jag skrev helt sonika i min ansökan om vår träff förra året och att jag fortfarande var väldigt intresserad av att jobba för dem. Hänvisade till mitt och chefens samtal förra året och om att han sagt att han gärna ville träffa mig i år. Vart så klart kallad till intervju och den han knappt börja innan de förklarade att de ville ha mig.

Detta är två exempel på hur jag fått jobb, hur jag tänkt, hur jag gått tillväga, hur jag förberett mig, hur jag jobbat extra för att bygga upp meriter och referenser osv. Men varför inte hjälpa till du med och göra den här texten ännu bättre för folk som letar jobb genom att dela med dig av dina egna tips och erfarenheter genom att kommentera!

—————————————————-
Detta inlägg publicerades ursprungligen under 2006 i min gamla blogg, texten har dock uppdaterats och bearbetats en hel del för denna nypublicering.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration Tips

Ladda, skjut, sikta!

Ett vanligt misstag som folk gör är att de aldrig slutför sina idéer. De går runt med huvudet överfull av olika projekt de skulle vilja genomföra och som de tror skulle kunna ge dem ekonomisk eller annan typ av framgång. Det kan vara allt från ett företag de vill starta till en uppfinning de jobbar på till en ny tjänst de tror kommer att revolutionera marknaden eller varför bara inte ta en hobby till nästa nivå.

Vad många gör är att de fastnar i tillverknings eller planeringsfaserna, de vill helt enkel få fram den perfekta produkten innan de börjar sälja den. Tyvärr är det sällan går att få fram en perfekt produkt, hitta det perfekta läget att starta sitt företag, de perfekta anställda osv. Detta kallar jag för ”ladda, sikta, skjut”. De flesta fastnar i att sikta fasen, om inte för alltid så för en väldigt lång tid. Detta är en tid som du hade kunnat använda för att marknadsföra din produkt, sälja den, hitta nya kunder.

Ett exempel på detta är om du styr en kanon så kan du spendera år med att flytta kanonen, rikta den åt sidorna, höja den och sänka den i hopp mot att du skall träffa exakt rätt när du väl skjuter. Jag slår vad om att nästan alla ni som läser detta har minst ett ”ladda, sikta, skjut” projekt eller idé bakom er. En idé ni ville genomföra men som fastnat i planerings eller tillverkningsstadiet. Har jag inte rätt?

Dit vi vill nå är ”ladda, skjut, sikta”. Om vi i stället för en kanon har en kryssningsmissil så kan vi genast avfyra den, sedan medan den är i luften så kan vi i efterhand styra den mot målet. Och det är viktigt att kunna sikta i efterhand för troligtvis kommer målet ständigt att röra på sig. Så är det i företagsvärlden.

Det är så du måste börja lansera alla dina projekt, idéer, företag, drömmar osv. För om du jobbar på detta sätt så kommer dina produkter, dina idéer eller vad de nu är du håller på med att nå ut, du kommer att kunna börja sälja, tjäna pengar. Även om produkten inte är perfekt. Jag säger naturligtvis inte att ni inte ska tänka, planera eller att du skall göra massa förhastade saker, men det är viktigt att du kommer vidare och inte bara planerar din dröm resten av ditt liv.

Ett lysande exempel på detta är datorprogram. Hade tex Microsoft jobbat efter ”ladda, sikta skjut” principen hade dom fortfarande inte släppt ett program, Windows hade inte funnits och Bill Gates hade inte tjänat ett öre. Han och de andra på Microsoft hade än i dag suttit och försök få till det perfekta operativsystemet i stället för att varit ute och sålt operativsystem som bara är bra.

Vad Microsoft och andra företag som håller på med mjukvara i stället gör är att de tar fram en hyfsat bra produkt och börjar genast sälja den. Sedan medan produkten säljs så tar det parallellt fram nya förbättrade versionen av den. Version 1, version 2, version 3 osv.

På samma sätt måste du börja jobba oavsett om du gör och säljer datorprogram, strumpor, cyklar eller bara vill förverkliga en dröm. Spendera inte resten av ditt liv med att försöka fram den perfekta produkten för att sedan inte hinna med att sälja ett exemplar av den innan du dör. Ta i stället fram en fungerande produkt eller tjänst, börja genast sälja den och jobba vid sidan om försäljningen med att uppdatera och förbättra det du gör eller säljer. Eller bara så enkelt som att dö inte utan att ha prövat på en av dina stora drömmar.

Det är på detta sätt jag jobbar med den här bloggen, hade jag väntat med att starta den tills jag var superbra på ekonomi och kunde allt samt hade 30 års erfarenheter av aktier och företagande så hade med största sannolikhet denna blogg aldrig blivit av. Det jag i stället gör är att jag laddar och skjuter, dvs jag har fått upp bloggen på webben och börjat jobba med den. Samtidigt så kan jag sikta under resans gång.

Mitt stora intresse för ekonomi och företagande gör att jag hela tiden lär mig mera vilket förhoppningsvis även kommer att medföra att om du läser den här bloggen om 3 år så kommer de blogginlägg jag skriver då vara bättra än de jag skriver i dag. Varför då inte vänta tills om tre år med att göra den här bloggen om jag kommer att vara så mycket bättre då? Svaret är enkelt, dels så genom att jag har den här bloggen så tvingas jag till att hela tiden fortsätta utbilda mig, lära mig mer så att jag har något vettigt att skriva om här. Dessutom så kommer jag förhoppningsvis under dessa tre år att ha hunnit samla på mig en hel del trogna läsare, jag tycker det är bättre att om tre år ha 500 läsare om dagen i en blogg som gått från hyfsad till bra än att ha 0 läsare till den nystartade superbra bloggen.

Så åter igen, en av nycklarna till ekonomisk framgång och till att du skall lyckas med vad du åtar dig att göra är att LADDA, SKJUT, SIKTA!

—————————————————-
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg i mitten av 00-talet och var faktiskt ett av mina allra första inlägg. Jag har uppdaterat texten lite språkligt.

Kategorier
Från min gamla blogg

Därför ska jag bli rik

De flesta människor säger att de vill bli rika, men varför? Är det så att den som har mest pengar när han eller hon dör vinner? Vill du bli rik så att du kan ha den häftigaste Ferrarin, den dyraste kostymen, det största huset och bada i pengar som Joakim von Anka?

Personligen tror jag att få som vill bli rika bara för pengarnas skull lyckas, man måste ha andra mål som motiverar en, pengarna är bara är redskapet för att nå dessa mål. Anledningen till att jag ska bli ekonomiskt oberoende eller ekonomiskt fri handlar inte om någon av de ovanstående sakerna. Visst skulle säkert vara kul att köra en Ferrari och jag skulle nog känna mig fin i en svindyr skräddarsydd kostym och ett stort hus vore kanske inte helt fel det heller bara någon annan städade det. Men det är inte därför jag bestämde mig för att bli rik.

Anledningarna till att jag ska bli ekonomiskt fri är tre enkla saker:

  1. Frihet
  2. Trygghet
  3. Möjlighet att hjälpa andra

Med frihet menar jag att jag inte skall behöva jobba för att jag måste utan för att jag vill. Oavsett hur mycket pengar jag har tror jag aldrig att jag kommer sluta jobba helt, däremot kommer jag inte jobba för att jag måste, hyran ska betalas, jag måste ha mat på bordet osv. Jag kommer att kunna jobba med enbart saker jag älskar, tycker är roliga, saker som utvecklar mig som person.

Friheten kommer även att göra så jag kan spendera vardagen som jag känner. Kanske gör jag inte något alls en dag, umgås med vänner annan dag, kolla börskurserna på ett kaffe i Paris en tredje dag, jobbar stenhårt med ett eget litet roligt projekt jag brinner för en fjärde dag och spenderar en månad eller två någon annan stans när det är som mörkast och kallast i Sverige.

Trygghet står för vetskapen att om något skulle hända mig så kommer jag ändå att kunna klara mig. Det krävs inte allt för mycket för att du eller jag eller någon vi håller kär inte kan fortsätta jobba med de jobb vi har i dag. Det kan vara allt från olyckor, sjukdom, till nerskärning på ens arbetsplats eller att företaget man jobbar för helt enkelt går i konkurs. Att då ha olika former av investeringar som gör att jag inte är beroende av ett jobb för att klara vardagen skapar en stor trygghet både för mig och för min familj.

Möjlighet att hjälpa andra betyder att jag kommer att få ekonomiska möjligheter att hjälpa de som står mig nära, men även de långt borta. Jag kommer att kunna ge mina vänner och släkt den extra hjälpen som någon av dom kanske kommer att behöva. Oavsett om det gäller att skaffa boende åt en släkting, se till att min bästa vän klarar sig om han förlorar jobbet, se till att föräldrarna får det bra när de blir gamla eller om någon i min närhet plötsligt blir sjuk eller råkar ut för en olycka så kan jag hjälpa till om det skulle behövas. Pengar skapar stora möjligheter att hjälpa andra.

Men det är inte bara de närmaste man har möjlighet att hjälpa, som du säkert vet så ger förmögna personer som Bill Gates och Warren Buffett mer till behövande än de flesta länder.

Nu vill jag att du kommenterar här och berättar varför du själv ska bli rik!

—————————————————-
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2006. Jag har uppdaterat texten lite språkligt.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

En kronas kraft

Hur många av er som läser detta tycker att en krona är mycket pengar? Troligtvis ingen. Det är nog till och med vissa av er som inte skulle bry er om att plocka upp en krona ni såg liggandes någon stans på marken när ni var ute. Ni skulle inte heller tycka att något som bara kostar en krona eller två var särskilt dyrt. Tvärt om köper ni varje dag saker som kostar väldigt många fler kronor än bara en.

Men en sak är säker, alla som läser detta skulle, om ni vill, kunna spara en krona om dagen. Det är jag säker på att ingen förnekar, inte ens de som lever på studiemedel, är arbetslösa eller som lever på någon form av sjukpension/förtidspension.

Däremot så skulle nog de flesta av er också säga att visst kan ni spara en krona om dagen, det är ju inget problem men det vore ju helt meningslöst. En krona om dagen är ju inga pengar alls, det kommer inte att leda någon vart.

Låt oss se om du har rätt! Vi ska ta oss en titta på vad en krona om dagen kan göra. Låt oss anta att du eller någon du känner fick ett barn i dag. Under hela dennes uppväxt så ger du eller någon annan barnet en krona om dagen och från den dagen barnet fyller 18 så tar barnet som nu är en ungdom själv över sparandet och spar en krona om dagen.

Låt oss säga att barnet heter Sara och alla kronorna stoppar Sara i sin madrass. När hon 65 år senare ska gå i pension så har hon då 23 725 kronor i sin madrass. En okej summa men inte direkt imponerande, eller hur? Men vänta, ge inte upp så här fort. Vi ska nu ta oss en titt på hur Sara kan få betydligt mycket mer pengar.

Om Sara i stället valt att sätta alla kronor på ett bankkonto med 2% ränta så skulle hon när hon fyller 65 år i stället ha 48 818 kr. Inte heller detta är någon stor summa men i alla fall mer än dubbelt så stor som hon hade haft om hon lagt pengarna i madrassen. I dag erbjuder inte bankkonton särskilt mycket ränta, men så har det inte alltid sett ut och det kan mycket väl ändras igen i framtiden. Säg att hon i stället hade haft ett bankkonto med en ränta på 4%, då hade Sara haft 111 970 kr. Alltså över hundratusen kronor genom att bara spara en krona om dagen. Ingen hisklig summa men i alla fall lite pengar.

Säg att Sara i stället valt att investera pengarna på börsen. Hon lyckas nå en avkastning på 8% om året. Med den avkastningen växer pengarna till 728 185 kr. Nu börjar det likna något!

Snittet för vad den svenska börsen stigit med under de senaste 50 åren ligger på mellan 11,5-13% om året beroende på vilken tidsperiod personen som tagit fram statistiken kollat på. Skulle Sara i stället hålla det snittet (tex genom att lägga pengarna i en indexfond) så skulle pengarna, om vi räknar på 12% plötsligt ha växt till 5 385 505 kr! Alltså över 5 miljoner kronor. En krona om dagen som växer till över 5 miljoner kronor, I LIKE!

Warren Buffett, av många ansedd som en av världens bästa investerare har under de senaste 35 åren haft en snittavkastning på 17,1%. Om vi räknar på den summan får vi över 71 miljoner kronor! Ja du läste rätt, en krona om dagen hade blivit över 71 miljoner kronor! Nu tycker du inte längre att en krona om dagen är så litet och värdelöst va?

Att nå en avkastning i stil med den Buffett har nått är knappast rimligt att förvänta sig, men nån stans runt 7-13% om året är betydligt mer realistiskt.

Om Sara i stället för att spara och investera en krona om dagen sparade och investerade tio kronor om dagen. Då skulle Sara vid 12% avkastning ha nästan 54 miljoner kronor när hon fyller 65 år. Skulle hon spara och investera 3 000 kronor i månaden till 12% så skulle hon plötsligt ha över 531 miljoner kronor när hon fyller 65 år!

Detta fenomen kallas för ränta på ränta och är något jag kommer att skriva mer om i bloggen i framtiden. Tänk på allt detta nästa gång du har en krona i din hand och funderar på vad du ska göra med den!

—————————————————-
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2007. Jag har uppdaterat texten lite språkligt samt ändrat detaljer som ränta på bankkonton och snittavkastningar.