Kategorier
Från min gamla blogg Tankar och funderingar

Lycka kan köpas för pengar!

För många år sedan läste jag en artikel med titeln ”Beviset: Lycka kan inte köpas”. Det var Aftonbladet som kort berättade om vad en amerikansk journalist kommit fram till när han vältrat sig i lyx för att besvara den klassiska frågan ”går lycka att köpa för pengar?”. När jag läste artikeln kunde jag inte undgå att bli lite upprörd, det kändes som journalisten var helt fel ute.

Problemet är själva upplägget, han ska undersöka om pengar kan köpa lycka och för att göra detta så lever journalisten under en period ett liv så går ut på att i princip leva så dyrt det bara går. Han sover i en säng för en halv miljon, han tvättar sig med silvertvål, åker runt i en bil som kostar över 11 miljoner kronor, äter kött som kostar 5 500 kr kilot, spelar golf med klubbor som tillsammans kostar nästan en halv miljon, bor i en svit som kostar 235 000 kr natt och så vidare.

Naturligtvis konstaterar han när experimentet är över att han inte blev särskilt mycket lyckligare av det hela:
”Den vita tryffeln tappade fort smaken och Kobe-biffen var faktiskt ingen höjdare.”

Det första jag tänker när jag läst allt detta är att den här mannen inte vet vad lycka är. Han har inte heller insett att lycka är olika från person till person. I stället för att använda pengarna till något som gör honom lycklig så väljer han att slösa bort dem på lyx, något som uppenbarligen med tanke på hans slutsats, inte är något som gör honom lycklig.

Det är inte pengarna i sig som är lyckan utan det är de möjligheter som uppstår när du har pengar, saker som låter dig leva det liv du själv vill och ger dig möjlighet att följa dina drömmar som bidrar till att göra dig lycklig.

För mig och många andra människor så handlar inte den lyckan vi strävar efter att kunna leva något jetsetliv med champagne till frukost varje dag och att ta sitt privata flygplan vart man än ska. Det handlar snarare om den frihet och trygghet pengar medför. Friheten att själv kunna styra över sitt liv och göra vad man vill. Friheten att veta att jag kan köpa den där ”saken”, vare sig den är billig eller dyr, om jag skulle vilja. Därmed inte sagt att du vill det. Frihet bidrar till att många människor känner sig lyckligare. Det medför också mycket i trygghetsväg. Du veta att mer eller mindre vad som än händer så klarar du dig. Tänk bara vilken trygghet det skulle innebära för många föräldrar att veta att om något händer en, du råkar ut för en olycka och kanske till och med i värsta fall dör så är ändå ens barns försörjning tryggad. Trygghet kan bidra till att folk människor känner sig lyckligare.

Tänk också vilka möjligheter man skulle ha till att hjälpa andra människor, oavsett om det handlar om nära och kära eller personer man inte känner eller varför inte människor på andra sidan världen som lever i fattigdom. Möjligheten att kunna hjälpa andra kan bidra till att människor känner sig lyckligare.

En sak som gör många människor olyckliga är oro, en sak som många oroar sig för är just av ekonomisk karaktär. Hur ska jag ha råd med hyran? Finns det några pengar kvar på kortet? Ska pengarna räcka till barnens julklappar? Hur ska vi får råd att åka på semester? Att ha pengar motverkar en hel del oro som många upplever i sin vardag. Minskad oro i sitt liv gör människor lyckligare.

Journalisten spelar golf. Tänk om han i stället för att spela en omgång med klubbor som kostar en halv miljon gjort något åt detta hållet:
I sin ungdom brukade han spela golf med två barndomsvänner men nu på gamla dar med jobb, familjer kanske utspridda över landet så träffas det alldeles för sällan och det var flera år sedan de gick en golfrunda tillsammans. Tack vare de där pengarna kan de nu alla vara lediga ett par veckor och tillsammans med familjer och allt åka på en semesterresa där de får massor av tid tillsammans och för att spela golf.

Hade han då upplevt att pengarna gav honom lycka?

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2009. Det har dock skrivits om rätt ordentligt här.

Kategorier
Från min gamla blogg

Det här är ett problem vi kan lösa!

För några år sedan såg jag en dokumentär på Discovery Channel, kom av någon outgrundlig anledning att tänka på den och två av historierna som berättades i den. Dessa historier handlar om när två olika företag, Atari och Nintendo drabbas av liknande problem vid helt olika tillfällen.

Den första historien i dokumentären handlar om hur företaget Ataris första spel fick sitt genombrott och gjorde skillnaden mellan jättesuccé och konkurs. Spelet de hade skapat hette Pong och året var 1972. Företaget hade inga intäkter alls så de satte samman en ful trälåda med en tv i och satte fast en myntbox från en gammal karusell. För att testa det hela blev de sedan tvungen att övertala ägaren till en lokal krog om att få ställa den där. Ägaren ville det inte men de lyckades övertala honom. Men redan dagen efter så ringer ägaren och talar om att spelet har gått sönder. Åh nej tänker Atarikillarna, nu kan det hela vara över.

Men när de kommer till krogen och öppnar maskinen så inser de att anledningen till att det hela inte fungerade var att myntboxen var så full att det inte gick i en krona till. Det här är ett problem vi kan lösa insåg genast Atarikillarna.

Den andra historian från dokumentären, den som handlade om Nintendo utspelare sig år 1981. I Nintendos fall, som grundades redan på 1800-talet, så var det kanske inte en fråga om liv och död för hela företagen men i mångt och mycket för deras amerikanska del. Under en tid hade de försökt slå sig in på den amerikanska marknaden, men allt de hade försökt med hade lett till katastrofala misslyckanden.

Donkey Kong

Dom bestämde sig för att ge det hela en sista chans och behövde ta fram ett nytt arkadspel. Problemet var bara att alla deras speldesigners var upptagna med andra projekt. Det hela slutade med att de gav uppgiften till deras yngsta medarbetare, som aldrig tidigare hade skapat ett spel, Shigeru Miyamoto. Ett beslut som de inte fick ångra. Spelet han skapade hette Donkey Kong. Dock var Nintendos avdelning i USA rädda efter alla misslyckanden så de vågade inte slå på stort, de tog endast in ett enda exemplar och valde att göra som Atari hade gjort nästan tio år tidigare. De placerade ut det på en lokal krog och väntade på resultatet.

Dagen efter så upptäcker de att de råkat ut för samma problem som Atari hade råkade ut för, myntboxen är full upp till bristningsgränsen! När killarna på Nintendo räknar mängden pengar så inser dom att för att detta spel skulle ha kunnat dragit in så mycket pengar så måste folk ha spelat det nästan non stop hela den tiden krogen hade haft öppet.

Shigeru Miyamoto

Det här är all marknadsundersökning vi behöver insåg Nintendo och slog på stora trumman. Bara första året så tjänade de 100 miljoner dollar på spelet! Och den där unga killen, Shigeru Miyamoto, även han lyckades i fortsättningen och är i dag branschens troligtvis största stjärna. Efter Donkey Kong skapade han flera andra kända titlar, bland annat Mario och Zelda.

Så vilka problem har du råkat ut för som fått dig att med ett stort leende på läpparna säga att det här är ett problem du kan lösa!

——————————
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2008.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Jobba med det du älskar så blir du rik!

En sak jag ofta lagt märke till när jag lyssnat på riktigt rika personer är att de nästan alltid jobbar med något de tycker är roligt. Det märks tydligt hur passionerade de är för det dom gör. Detta tror jag är en nyckel för många personers rikedom och framgång. Om du gillar det du gör och har roligt samtidigt så är det dessutom betydligt lättare att motivera dig själv och lägga de där extra timmarna som ibland krävs för att bli riktigt duktig och nå resultat utöver det vanliga.

Jag tror inte heller det är en slump att många som blivit rika fortsätter att jobba även efter att de lyckats. Fast företaget de en gång startade i dag drar in så mycket pengar att de inte skulle behöva jobba en sekund mer i sina liv så vaknar de ändå varje morgon och bara längtar efter att få gå till jobbet. Det blir lätt så om du älskar det du gör!

Därför är det viktigt att så många som möjligt lär sig hur de skall göra för att kunna få ett jobb de älskar. När du jobbar med det du gillar så är det inte längre ett jobb utan ett nöje som du råkar få betalt för. Detta är inte något lätt, ibland kan man ha tur och hitta det perfekta jobbet, men räkna inte med det. Ofta kan du behöva byta jobb flera gånger innan du hittar rätt. Det kan även vara så att du själv måste göra något åt det, läsa en specifik utbildning och kanske är du den enda som kan starta det företag som kan ge det perfekta jobbet för dig.

Tror du inte att Messi hade spelat fotboll även om han inte fick betalt för det?
Hade inte Picasso målat även om han inte kunde sälja sina tavlor?
Skulle inte din favoritlärare på något sätt ha lärt ut saker till folk även om inte läraryrket fanns?
Skulle inte Bill Gates hållit på med datorer även om han aldrig hade startat Microsoft?
Hade inte din favorit TV-kock med glädje experimenterat i köket även om han eller hon inte hade ett TV-program?

Vad dessa personer har gemensamt är att de med största sannolikhet inte började med dessa saker för att bli rika utan för att det var något dom tyckte var roligt eller intressant och som de snart insåg att de älskade att hålla på med. Sedan råkade det för en del av dessa ha den trevliga bieffekten att deras plånböcker växt något enormt.

————————————-
Ursprungligen publicerat i min gamla blogg under 2007, kraftigt redigerad för 2020.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Kärlek först, sedan pengar och sist saker

I boken Courage to be rich av Suze Orman presenterar hon en intressant prioriteringsordning mellan kärlek, pengar och saker. Denna berättar hon med en liten historia som jag fastnade för och jag tänkte citera den för er nedan.

Nyligen hade jag ett samtal med en av mina grannars sjuåriga dotter, Alicia. Hon hade ställt upp ett litet bord på deras tomt och sålde saft. Hon berättade om sina funderingar om att eventuellt höja priset från en krona glaset till två kronor. Då frågade jag henne: Vilka är de fem viktigaste sakerna i ditt liv? Hon svarade: först min familj, sedan huset vi bor i, sen vår tv, därefter godis och slutligen pengar.

Jag fortsatte då med att ställa följande följdfrågor:
Suze -Alicia, vad behöver du för att kunna få godiset som du tycker så mycket om?
Alicia – Pengar.

Suze – Och TVn, vad behöver du för att få en sådan?
Alicia – Pengar.

Suze – Och huset ni bor i?
Alicia – Pengar.

Suze – Slutligen, din familj, vad behöver du för att få dem?
Alicia – Kärlek.

Du har helt rätt. Men tror du inte att du behöver göra om din lista lite? Om du behöver pengar för att köpa godiset, tvn och huset, borde då inte pengar vara viktigare än dessa saker? Alicia tittade på mig i några sekunder och tänkte efter. Sedan svarade hon: du har rätt!

Under den här korta tiden så fick Alicia sin första introduktion till en av de viktigaste reglerna för visa och smarta investeringar – Kärlek först, sedan pengar och sist saker.

De flesta människor är som Alicia, de värderar saker mer än pengar. Vi bryr oss mer om det pengar kan köpa än själva pengarna. Om vi värderade pengar lika högt som vi värderar det man kan köpa för pengar så skulle vi inte göra oss av med pengarna så lätt som de flesta gör i dag och vi skulle inte heller göra av med pengar vi inte har genom att köpa saker på kredit och avbetalning.

Detta är en mycket viktig regel, en regel som visar så mycket respekt för pengar att om du verkligen följer den så kommer så kommer du att bli riktigt, riktigt rik.

Kärlek
De saker som skapas av och med kärlek måste alltid komma före allt annat. Familjen, vänner, din partner, dina barn, dig själv. De kända ordspråken ”pengar kan inte köpa dig kärlek” och ”man blir inte lycklig av pengar” stämmer. Ett liv utan kärlek är oavsett hur mycket pengar du har ett fattigt liv.

Pengar
Kan du tänka dig att du besöker någons hem och den personen stolt visar dig ett rum fyllt av tusentals tusenlappar utspridda över hela rummet? Dessutom så berättar personen historien om hur han eller hon fått ihop alla dessa tusenlappar!

Skulle någon göra detta skulle du antagligen bli chockad och må illa, kanske till och med bli arg. Du skulle garanterat i alla fall prata illa om personer som skrytigt så om sin förmögenhet när du träffar andra människor. Skulle någon å andra sidan visa ditt ett nyinrett rum med fina möbler och andra saker så skulle du inte alls reagera på samma sätt.

Men vad krävdes egentligen för att inreda det här rummet? Pengar! Allt kostade pengar. Lamporna, mattorna, möblerna, tapeterna osv.

I bägge exemplen ovan så blir du visad ett rum fullt av pengar, det som skiller sig åt är de värderingar du har. Ett rum fullt av saker är okej, men ett rum fullt av pengar är det inte. Detta beror på att du värderar saker mer än pengar.

Saker
När dina finansiella prioriteringar är rätt så kommer saker sist.

___________________
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007
3D graphics image by Quince Creative

Kategorier
Från min gamla blogg Tips

Hur skulle du göra?

Hur skulle du göra om du ville bli bra på fotboll?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att sy?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att laga mat?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att svetsa?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att köra bil?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på schack?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att spela gitarr?

Oavsett vilken av frågorna ovan någon ställer till dig så hade svaret varit det samma. Du skulle studera hur de bästa inom just det området gör. Du skulle kanske skaffa dig en lärare eller tränare som kunde hjälpa dig på vägen och framförallt så skulle du träna och öva ofantligt mycket.

Du skulle också veta att även om du tränade fotboll varje dag resten av ditt liv så är det ändå inte säkert att du skulle bli den nya Messi, du skulle veta att även om du lagade mat resten av ditt liv så skulle du kanske inte bli tv-kock, du skulle veta att även om du spelade schack varje dag resten av ditt liv så skulle du troligtvis ändå inte slå Kasparov. Men lika väl så skulle du veta att denna träning skulle göra dig ofantligt mycket bättre än vad du är på just den saken i dag. Och du har givetvis drömmen om att nå ännu längre.

Om detta nu är så självklart varför är det nästan ingen som resonerar på det viset när det gäller pengar? Jag har träffat många som klagat över att pengarna inte räcker till. Jag har träffat många som säger att det är omöjligt att bli rik. Jag har träffat många som trampar runt på samma plats hela sitt liv och ändå inte är nöjda med var de befinner sig. Jag har träffat många som säger att enda sättet att bli rik är att ha en jävla tur eller födas rik.

Om nu dessa människor tycker att svaret på frågorna ovan är så självklara, ingen av dem skulle säga emot om jag sa åt dem att de skulle bli bättre på att spela gitarr om de tog gitarrlektioner samt tränade dagligen varför gör de då inte samma sak när det gäller pengar?

Vill du bli bättre på ekonomi så studera ekonomi! Vill du bli rik så studera de rika, vad är det som de har gjort och gör för att bli rika? Och sen börjar du träna!
___________________
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Sparsamhet och lyx

För ett par år sedan läste jag boken Det man ser och det man inte ser av den franska ekonomen Frédéric Bastiat (1801 – 1850) vilket är en samling av olika essäer, texter och artiklar av Bastiat. I den text som givit boken sin titel, Det man ser och det man inte ser så berättar Bastiat intressanta berättelser med ekonomisk anknytning. En av dessa fann jag särskilt intressant då den tar upp en väldigt vanlig fördom, att det är bättre för samhället att folk slösar än att folk sparar.

Detta är något som jag flera gånger mötes av när jag drev in gamla blogg men som jag även upprepade gånger sett som svar/kommentarer på webben när sparande och investerande diskuteras. Folk skriver saker i stil med att visst det är kanske möjligt att du lyckas bli rik men det vore knappast bra för Sverige om fler gjorde som du, det skulle aldrig fungera.

Essän har titeln Sparsamhet och lyx och nedan så citerar jag en del av denna, en berättelse som handlar om två bröder, Mondor och Ariste. Innan vi börjar så vill jag bara återigen påpeka att Bastiat levde i Frankrike samt att han dog 1850 vilket betyder att en del av innehållet här kan låta lite gammaldags och udda.

Sparsamhet och Lyx
Mondor och hans bror Ariste har delat upp arvet efter sin far och har en inkomst på femtio tusen francs var per år. Mondor är en filantrop. Han slösar. Han köper nya möbler flera gånger om året, byter vagn varje månad. Folk talar om alla geniala idéer han har för att göra av med pengarna fortare. Kort sagt, han får livsnjutarna Balzac och Alexander Dumas att blekna vid jämförelse.

Vilket korus av lovsångare han har omkring sig! ”Berätta om Mondor! Leve Mondor! Han är arbetarnas välgörare, folkets ängel! Det är sant att han vräker sig i lyx, han stänker gyttja på fotgängare; hans värdighet och människans värdighet i allmänhet lider visserligen lite av det… Men så vadå? Om han inte gör någon nytta personligen så gör i alla fall hans pengar det! Han får pengarna att cirkulera; hans gård är alltid full av köpmän som alltid går därifrån nöjda. Säger man inte att pengar är runda för att de skall kunna rulla?”

Ariste har valt ett helt annorlunda sätt att leva. Om han inte är egoist så är han i alla fall individualist, för han spenderar förnuftigt, söker bara måttfulla och rimliga nöjen, tänker på sina barns framtid och, för att säga det rent ut, han sparar. Och hör bara vad massan säger om honom:

”Vad är det för nytta med den där onödiga rike, den där snåljåpen? Det är klart att det finns något imponerande och rörande i enkelheten i hans liv. Han är för övrigt mänsklig, välvillig och generös. Men han räknar. Han gör inte av med hela sin inkomst. Hans hus är inte ständigt upplyst och fullt av folk. Vad har mattvävarna, vagnmakarna, hästhandlarna och skräddarna att vara honom tacksamma för?”

De här omdömena, förskräckliga som de är för moralen, grundar sig på det som fångar blicken: Slösarens utgifter, och på det som skyms: Den ekonomiska broderns likvärdiga eller större utgifter. Men allting är så väl arrangerat av den gudomlige skaparen av den sociala ordningen, att här som överallt annars är ekonomi och moral i harmoni i stället för att krocka, och Aristes vishet är inte bara mer värdig utan också mer lönsam än Mondors dårskap. Och när jag säger lönsam menar jag inte bara för Ariste, eller ens samhället generellt, utan för dagens arbetare och industri. För att bevisa detta behöver man bara göra klart för intellektets syn de dolda konsekvenserna av mänskligt handlande, som inte är tydliga för våra ögon.

Ja, effekterna av Mondors slösande syns lång väg; alla kan se hans vagnar, de utsökta målningarna i hans tak, hans tjocka mattor, hans ståtliga hus. Alla vet när hans fullblod tävlar. Hans middagar i Paris fascinerar massan på boulevarderna och folk säger till varandra: ”Det där är en rejäl karl som inte sparar sin inkomst utan säkert gör ett stort hål i sitt kapital.” Det är det man ser.

Det är inte lika lätt att ur arbetarnas synvinkel se vad som händer med Aristes inkomst. Men om vi spårar den så ser vi att allt, ner till sista centime, går till att ge folkarbete, lika väl som Mondors inkomst gör det. Det finns bara en skillnad: Mondors dumma slösande kommer kontinuerligt att minska och till slut med nödvändighet sina helt. Aristes kloka spenderingar kommer att öka från år till år. Och om det är på det viset så är ju allmänhetens intresse i överensstämmelse med moralen.

Ariste spenderar tjugo tusen per år på sig själv och sitt hus. Om inte det räcker för att göra honom lycklig förtjänar han inte att kallas vis. Han rörs av de fattigast villkor och känner ett moraliskt ansvar att hjälpa dem, så han ger tiotusen till välgörenhet. Han har vänner bland köpmän, fabrikörer och bönder som har tillfälliga ekonomiska problem. Han sätter sig in i deras situation för att effektivt och förnuftigt kunna hjälpa dem, och han sätter av tio tusen till detta. Han glömmer heller inte att han har döttrar som skall ha hemgifter, söner som skall ha en framtid, och därför ålägger han sig att spara tiotusen franc om året.

Så här använder han alltså sin inkomst:
1. Personliga utgifter                20 000 fr
2. Välgörenhet                            10 000 fr
3. Hjälp åt vänner                      10 000 fr
4. Sparande                                  10 000 fr

Om vi går igenom var och en av posterna så ser vi att inte en centime undgår att gå in i landets näringsliv.

  1. Personliga utgifter. Dessa utgifter har exakt samma effekter för arbetare och affärsmän som samma summa från Mondor. Det är självklart; vi behöver inte prata mer om det.

  2. Välgörenhet. De tio tusen francs som går hit går också till att nära industrin och arbetet; de går till bagaren, slaktaren, skräddaren, möbelhandlaren. Men brödet, köttet, kläderna och möblerna går inte direkt till Ariste själv, utan till dem som han har valt i sitt ställe. Det här enkla bytet från en konsument till en annan har ingen som helst effekt på näringslivet. Om Ariste spenderar hundra sous eller ber en fattig att göra det i hans ställe har ingen betydelse.

  3. Hjälp till vänner. Vännen som Ariste ger eller lånar tio tusen francs får dem inte för att gräva ner dem; det strider mot vår hypotes. Vännerna använder dem för att köpa varor eller betala en skuld. I första fallet gynnas näringslivet. Vågar någon säga att det ligger en större vinst i Mondors köp av ett fullblod för tio tusen än i Aristes eller hans väns köp av tyg för tio tusen. Om pengarna används till att betala av en skuld blir resultatet bara att en tredje person, borgenären, får pengarna och säkert kommer att använda dem i sina affärer, sin fabrik eller för utvinning av naturresurser. Han blir bara ytterligare en mellanhand mellan Ariste och arbetarna. Andra namn, samma utgifter, och samma vinst för näringslivet.

  4. Sparande. Då återstår de sparade tio tusen francen. Om man bara ser till gynnande av konst, industri och arbetstillfällen så är det här Mondor verkar vara Ariste överlägsen, även om Ariste moraliskt verkar vara lite överlägsen Mondor.

Det är inte utan fysisk smärta jag åser sådana motsägelser mellan naturens stora lagar. Om människan vore tvungen att välja mellan de här båda sidorna, varav en skadar hennes intressen och den andra hennes samvete, skulle vi förlora hoppet om hennes framtid. Lyckligtvis är det inte så. För att se Ariste återfå sin ekonomiska överlägsenhet så väl som sin moraliska, behöver vi bara lära oss det tröstande axiomet, som även om det ser motsägelsefullt ut, är sant: Att spara är att spendera.

Vad är Aristes mål när han spar tio tusen francs? Är det att gräva ner tvåtusen hundrasousmynt i trädgården? Absolut inte. Han vill få sitt kapital och sin inkomst att växa. Följaktligen använder han de pengarna han själv inte behöver till att köpa mark, ett hus, statsobligationer, aktier eller så sätter han in dem på en bank eller hos en börsmäklare. Följ pengarna i alla dessa hypotetiska användningsområden så blir ni övertygade om att genom olika mellanhänder, som säljare eller låntagare, går pengarna till näringslivet lika säkert som om Ariste, liksom sin bror, hade köpt möbler, juveler eller hästar för dem. För när Ariste köper mark eller obligationer för tio tusen gör han det för att han inte tycker att han behöver spendera pengarna. Det tycks vara det ni har emot honom. Men på samma sätt kommer den som säljer marken eller obligationerna till honom att vilja använda pengarna som han får, på ett eller annat vis.

Från arbetarnas och industrins synvinkel finns det alltså bara en skillnad mellan Aristes och Mondors handlande. Eftersom Mondors utgifter sker direkt genom och omkring honom så ser man dem. Aristes utgifter sker delvis genom olika mellanhänder och en bit ifrån, så ser man dem inte. Men för alla som kan koppla ihop verkan med dess orsaker är det man inte ser lika viktigt som det man ser. Beviset för detta är att i båda fallen cirkulerar pengarna, de ligger inte mer orörliga på kistbotten hos den ekonomiska brodern än hos den slösaktige.

Det är alltså fel att säga att sparande skadar industrin. I det avseendet är det lika bra som lyxkonsumtion. Men det framgår som långt mer överlägset, om våra tankar omfattar inte bara nuet utan en längre tidsperiod.

Tio år har gått. Vad har hänt med Mondor och hans rikedom och hans enorma popularitet? Allt har försvunnit, han är ruinerad. I stället för att varje år föra in femtio tusen francs i den offentliga ekonomin är han troligen en börda för den. I varje fall ger han ingen glädje åt köpmännen längre, han anses inte längre vara en gynnare av konsten och industrin. Han är inte längre till någon nytta för sina arbetare, eller för sina barn, som han lämnar i misär.

Vid slutet av samma tioårsperiod fortsätter Ariste att omsätta sina inkomster, och han bidrar dessutom med större inkomster varje år. Han får det nationella kapitalet att växa, det som utgör grunden för alla löner. Och eftersom efterfrågan på arbetare bestäms av storleken på kapitalet bidrar han till arbetarklassens progressivt ökande välstånd. Om han skulle dö lämnar han efter sig barn som kan ta över detta arbete för utveckling och civilisation.

Det är ingen tvekan om att sparande är moraliskt överlägset lyxkonsumtion. Det är trösterikt att tänka för den som kan se bortom de omedelbara effekterna till de mer långsiktiga, innebär sparande samma ekonomiska överlägsenhet.

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2007

Kategorier
Från min gamla blogg Tips

Hur du fyller ett badkar med vatten

Ett badkar har ett litet hål i botten där vatten rinner ut. Vill du fylla badkaret så kan du sätta kranen på max så att vattnet vräker ner, men det är inte säkert att det räcker, kanske måste du även hälla på extra vatten från andra källor än kranen om du vill ha det fullt. Eller så kan du täppa igen det där lilla hålet i botten av badkaret innan du slår på kranen. Gör du det så kommer badkaret att bli fullt även om du bara låter kranen stå på minimum och droppa.

Om du inte har täppt till hålet kommer det att krävas oerhört mycket större mängder vatten som hela tiden fyller på badkaret för att både uppväga vattnet som rinner ut i botten samt att öka den totala mängden vatten som finns i badkaret.

När det gäller pengar så tror många att det bästa sättet att bli rik är att hela tiden öka intäkterna. Det är delvist rätt, men samtidigt så bryr sig de många inte om att täppa till hålen där pengarna rinner ut. Det är mer regel än undantag att folk lever så. De bränner hela tiden alla sina pengar och kämpar ständigt efter nya inkomster.

Vill du bli rik så bör det första du gör att täppa till läckorna i botten där pengarna rinner ut på samma sätt som du hade gjort med badkaret. Ju bättre du täpper till dessa desto snabbare kommer du att bli rik och desto rikare kommer du att bli. Även om du aldrig lyckas få någon ”kran” som släpper ut några större mängder pengar.

Det naturligtvis en stor fördel om du även ökar mängden pengar som kommer in till dig, men så länge du har stora luckor där samma pengar strax efter rinner ut så kommer du aldrig att bli särskilt rik.

Sedan så nöjer vi oss så klart inte heller med att fylla badkaret, vi vill få det att svämma över!

—————
Ursprungligen publicerat i min gamla blogg 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Farfars gamla aktie

För snart 100 år sedan, 1921 gav Borgholms Elverk ut 416 aktier i företaget. De flesta aktier köptes av ortsbor. Det nominella värdet var 100 kr per aktie och en stor del av pengarna företaget fick in användes till att bytta ett nytt vackert hus som först blev elverk men i dag är bolagets kontor.

Inget konstigt med detta kan man tycka, det som gör denna historia lite speciell och mysig är det som hände senare. På 70-talet löstes de flesta av aktierna in men 23 aktier köpta av 12 olika personer löstes aldrig in. Borgholms Energi som företaget numer heter efterlyser nu de tolv aktieägarna för att kunna köpa tillbaka de sista aktierna. Det finns dock en stor skillnad mot när aktierna såldes, i dag har företaget en omsättning på 200 miljoner kronor och de saknade 23 aktierna är tillsammans värda flera miljoner. Allt detta berättar Aftonbladet om i en artikel.

Fyrabarnsmamman Susanne Grundstedt, 47, sondotter till Henning Ljungström som drev järnhandel i Borgholm på 20-talet och som köpte en aktie:
Detta låter ju helt otroligt, säger hon. Klart man blir jätteglad! Jag minns min farfar, han dog när jag var fem år. Och för ett par veckor sedan var jag faktiskt tillbaka i Borgholm där jag inte varit sedan min pappa avled för tio år sedan.”

Joakim Dillner, 46, från Lund tror att det är ett skämt när Aftonbladet berättar att hans morfar på 20-talet köpte en aktie som nu kan ge barnbarnen en rejäl slant.
”Vad ska jag tro? Är detta dolda kameran? undrar han. Men är det sant är det ju helt osannolikt.”

Visst är det en charmig historia? Inte den typ av snyftartiklar Aftonbladet normalt publicerar när de skriver något om ekonomi. Men främsta anledningen till att jag skriver detta inlägget är som så många gånger tidigare för att visa att det lönar sig att investera pengar. Gör du det inte i dag som måste du börja, hur mycket eller lite pengar du än tjänar.

Naturligtvis kan du aldrig räkna med att göra en affär som Borgholms Energi, troligtvis kommer till och med någon eller några av dina investeringar går åt helvete. Men jag är helt övertygad om att du alltid bör spara och investera en del av de pengar du tjänar och även om du råkar ut för några hack på vägen så kommer det med stor marginal att löna sig i slutändan.

—————————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Min sämsta löneförhandling

Tänkte passa på att berätta om en väldigt lärorik händelse i mitt liv, en händelse som jag kallar för min sämsta löneförhandling.

Jag har jobbat i hela mitt liv, något som jag är helt övertygad om både varit nyttigt, lärorikt samt givit mig en respekt för pengar och att tjäna dessa själv. När jag var liten sommarjobbade jag nästan varje sommar och då och då delade jag ut reklam med en kompis. Under ett av åren på gymnasiet så jobbade jag även extra på posten under julkortssorteringen. Vid dessa jobb löneförhandlade jag aldrig, samma lön gällde för alla, antingen accepterade jag den eller så tackade jag nej till jobbet.

Min första löneförhandling skedde i stället när jag var 21 år gammal och skulle börja jobba vid sidan av studierna. Då jag hade möjlighet att läsa kurser på distans det kommande året så tänkte jag jobba nästan heltid.

Jag var lite osäker när jag skulle gå på intervjun, men samtidigt var jag hoppfull då jag förstod att jag hade goda chanser att få jobbet, det hade dom mer eller mindre sagt rakt ut i förväg. Under intervjun dröjde det sedan inte länge innan de sa rakt ut att de ville ha mig och jag talade om att jag också ville ha jobbet så gick vi över till ett rent lönesamtal.

Jag kom som sagt var direkt från studentlivet, under de senaste två åren hade jag levt på studielån och innan dess hade jag som sagt var bara haft sommarjobb och tillfälliga extrajobb. Jag var av förståeliga själv van att leva på små medel. Personalchefen som jag förhandlar med säger en summa, jag mins inte riktigt vad, men var typ runt 17 000 – 18 000 kr i månaden. Wow! Tänkte jag, för mig som var van att leva på små medel var detta en förmögenhet! Särskilt som jag inte var klar med min utbildning utan skulle fortsätta plugga vid sidan om. Glad i hågen så sa jag naturligtvis genast ja med ett leende.

Personalchefen funderade ett par sekunder och skällde sedan ut mig! Han lät mig veta hur totalt urusel jag hade varit på att löneförhandla, troligtvis den sämsta någonsin! Hur fan kunde jag vara så jävla dum att jag acceptera det första erbjudandet han gav mig?

Sedan gick han genom för mig hur jag borde ha gjort. Han förklarade att när han sa den första summan så måste jag svara med en högre summa. Då kontrar han med en summa som är högre än den första han gav med lägre än den jag sagt. Då svarar jag med ett nytt bud och till sist möts vi på mitten med ett belopp som blir ungefär ”såhär” säger han samtidigt som han skriver upp en ny summa i mitt anställningsavtal som var högre än den jag hade accepterat.

Denna utskällning/lektion som jag fick av personalchefen lärde mig mycket. Sedan den dagen har jag varit betydligt självsäkrare vid löneförhandlingar, lagt ner mycket mer tid på att förbereda mig (har i regel massor nedskrivet i ett dokument jag har med mig till förhandlingarna) och framförallt så accepterar jag aldrig det första budet när det gäller liknande förhandlingar som jag beskrev ovan. Kan även nämna att vid nästa löneförhandling jag hade med personalchefen, året efter, var jag som sagt var betydligt bättre förbered och påläst och jag höjde min lön med ett par tusen.

—————————-
Publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Stora misslyckanden kan leda till stora framgångar

Robert G Allen, multimiljonär, författare och fastighetsinvesterare berättar i sin bok Multiple Streams of Income en liten historia om sitt eget liv och hur han praktiskt taget ”misslyckade” till sig sin förmögenhet. Denna berättelse citerar jag nedan:

Jag vet att det låter galet men hade det inte varit för misslyckanden så hade jag aldrig lyckats och jag hade aldrig blivit dollarmiljonär. Tro det eller ej men jag misslyckade mig till den första miljonen. Jag tog min MBA examen tillhörandes den tredjedelen av klassen som gjorde de två bästa tredjedelarna möjliga. Jag kände mig tursam som över huvud taget lyckades ta min examen. Jag minns hur jag ofta under de olika kurserna kände mig allmänt förvirrad och till och med dum.

När min examen kom allt närmare började jag aktivt att leta jobb. Jag skickade min CV till de 30 företag i landet som jag allra helst ville arbeta för. Jag ringde till flera av dem, vart kallad på en del intervjuer med mera. Jag hade stora förhoppningar om ett jobb. Allt fler av mina klasskamrater fick jobb och skröt om hur höga deras ingångslöner var men allt jag fick var brev på brev som talade om att jag inte fått jobbet.

Under ett par månaders tid fick jag brev från företag som Gillett, General Food, Kodak, Lipton, Max Factor, General Motors och många, många fler. Du skulle troligtvis känna igen namnen på dem allihop. Alla dessa brev tackade mig för visat intresse men talade om att de inte ville ha mig. Men jag hade ett ess kvar i rockärmen, Proctor and Gamble. Företaget som var på förstaplatsen över de företag jag allra helst ville arbeta för hörde av sig och de betalade för min flygresa så att jag kunde åka till dem för en intervju!

När intervjun var över var jag upphetsad, hade skyhöga förväntningar och längtade efter att få börja arbeta för dem. Sedan kom brevet. Det kom den 15 april. Jag borde ha förstått att jag inte skulle ha öppnat brevet den 15 april. Inget bra händer denna dag! Det var detta datum Titanic sjönk, Abraham Lincoln vart skjuten, den dagen vi betalar våra skatter. Och den dagen fick jag brevet från Proctor and Gamble. Naturligtvis stod det att de inte ville ha mig. Detta var mitt sista företag, jag hade ingen stans kvar att vända mig.

Vet ni vad det var som fick mig att fortsätta under dessa hårda stunder? Det var dom där breven. Dom gjorde mig arg, till och med rasande! Jag satte in alla dessa brev i en pärm för att spara dem. Jag svor att jag skulle lyckas även om Amerikas största och bästa företag tyckte annorlunda. Trotts min bestämdhet och övertygelse så hade jag fortfarande inte något jobb. Jag berättade om mina problem för en bekant som var en av de mer lyckade inom fastighetsbranschen i staden där jag bodde. Han erbjöd mig ett jobb som försäljare av fastigheter.

Jag förkastade genast idén. Det kändes som att det var under min värdighet. Jag har ju en fin examen och du vill att jag ska sälja fastigheter? Vad skulle mina kursare då tänka om mig? Men nöden efter pengar, jag måste ju ha mat på bordet, fick mig att svälja min stolthet och under den första sommaren efter jag hade tagit min examen så jobbade jag vid den här mannens sida och lärde mig massor. Saker som jag aldrig hade kunnat lära mig någon annan stans. Samtidigt så växte mitt självförtroende snabbt.

Med hjälp av mina nya kunskaper och mitt stärkta självförtroende köpte jag min första egna fastighet som en investering. Den andra, tredje osv följde snart. Resten är historia som man brukar säga. För ett par år sedan tog jag ut alla de där breven jag hade fått från de olika företagen från pärmen jag hade satt dem i och tog med dem till en bokbindare som fick sätta samman det hela med ett snyggt omslag. Stort på omslaget stod titeln: Robert Allens många misslyckanden.

Medan det finns miljontals exemplar av mina andra böcker världen över så finns det endast ett enda ex av denna. Och denna bok ser jag som en av mina mest värdefulla egendomar. Varför ser jag den som en så värdefull egendom? Jo därför att den ständigt påminner mig om att det var från mina misslyckanden som min framgång växte fram. Var skulle jag befinna mig i dag om något av dessa stora företag hade anställt mig? Troligtvis hade jag varit kvar där än, levt ett helt ok liv och ständigt hoppas att företaget inte skulle få för sig att göra några nerskärningar så att jag vart av med mitt jobb.

Eftersom jag inte fick något av dessa jobb tvingades jag att börja leta på andra platser, inom andra branscher. Att ta en väg som färre personer hade valt på förhand. Och vart har då denna väg tagit mig? Till ett liv av ekonomiskt oberoende. I dag tjänar jag mer och jobbar mindre än de flesta VDs på dessa företag. Ibland besvaras inte böner genom att dörrar öppnas utan genom att de stängs. Det är inte fören många år senare som du kan se hur dina misslyckanden tagit dig till andra framgångar. Du måste kunna se det positiva med alla misslyckanden. När du kan se det positiva med dessa misslyckanden så är de inte misslyckanden längre.

—————————–
Ursprungligen publicerad i min gamla blogg under 2007.