Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Jobba med det du älskar så blir du rik!

En sak jag ofta lagt märke till när jag lyssnat på riktigt rika personer är att de nästan alltid jobbar med något de tycker är roligt. Det märks tydligt hur passionerade de är för det dom gör. Detta tror jag är en nyckel för många personers rikedom och framgång. Om du gillar det du gör och har roligt samtidigt så är det dessutom betydligt lättare att motivera dig själv och lägga de där extra timmarna som ibland krävs för att bli riktigt duktig och nå resultat utöver det vanliga.

Jag tror inte heller det är en slump att många som blivit rika fortsätter att jobba även efter att de lyckats. Fast företaget de en gång startade i dag drar in så mycket pengar att de inte skulle behöva jobba en sekund mer i sina liv så vaknar de ändå varje morgon och bara längtar efter att få gå till jobbet. Det blir lätt så om du älskar det du gör!

Därför är det viktigt att så många som möjligt lär sig hur de skall göra för att kunna få ett jobb de älskar. När du jobbar med det du gillar så är det inte längre ett jobb utan ett nöje som du råkar få betalt för. Detta är inte något lätt, ibland kan man ha tur och hitta det perfekta jobbet, men räkna inte med det. Ofta kan du behöva byta jobb flera gånger innan du hittar rätt. Det kan även vara så att du själv måste göra något åt det, läsa en specifik utbildning och kanske är du den enda som kan starta det företag som kan ge det perfekta jobbet för dig.

Tror du inte att Messi hade spelat fotboll även om han inte fick betalt för det?
Hade inte Picasso målat även om han inte kunde sälja sina tavlor?
Skulle inte din favoritlärare på något sätt ha lärt ut saker till folk även om inte läraryrket fanns?
Skulle inte Bill Gates hållit på med datorer även om han aldrig hade startat Microsoft?
Hade inte din favorit TV-kock med glädje experimenterat i köket även om han eller hon inte hade ett TV-program?

Vad dessa personer har gemensamt är att de med största sannolikhet inte började med dessa saker för att bli rika utan för att det var något dom tyckte var roligt eller intressant och som de snart insåg att de älskade att hålla på med. Sedan råkade det för en del av dessa ha den trevliga bieffekten att deras plånböcker växt något enormt.

————————————-
Ursprungligen publicerat i min gamla blogg under 2007, kraftigt redigerad för 2020.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Kärlek först, sedan pengar och sist saker

I boken Courage to be rich av Suze Orman presenterar hon en intressant prioriteringsordning mellan kärlek, pengar och saker. Denna berättar hon med en liten historia som jag fastnade för och jag tänkte citera den för er nedan.

Nyligen hade jag ett samtal med en av mina grannars sjuåriga dotter, Alicia. Hon hade ställt upp ett litet bord på deras tomt och sålde saft. Hon berättade om sina funderingar om att eventuellt höja priset från en krona glaset till två kronor. Då frågade jag henne: Vilka är de fem viktigaste sakerna i ditt liv? Hon svarade: först min familj, sedan huset vi bor i, sen vår tv, därefter godis och slutligen pengar.

Jag fortsatte då med att ställa följande följdfrågor:
Suze -Alicia, vad behöver du för att kunna få godiset som du tycker så mycket om?
Alicia – Pengar.

Suze – Och TVn, vad behöver du för att få en sådan?
Alicia – Pengar.

Suze – Och huset ni bor i?
Alicia – Pengar.

Suze – Slutligen, din familj, vad behöver du för att få dem?
Alicia – Kärlek.

Du har helt rätt. Men tror du inte att du behöver göra om din lista lite? Om du behöver pengar för att köpa godiset, tvn och huset, borde då inte pengar vara viktigare än dessa saker? Alicia tittade på mig i några sekunder och tänkte efter. Sedan svarade hon: du har rätt!

Under den här korta tiden så fick Alicia sin första introduktion till en av de viktigaste reglerna för visa och smarta investeringar – Kärlek först, sedan pengar och sist saker.

De flesta människor är som Alicia, de värderar saker mer än pengar. Vi bryr oss mer om det pengar kan köpa än själva pengarna. Om vi värderade pengar lika högt som vi värderar det man kan köpa för pengar så skulle vi inte göra oss av med pengarna så lätt som de flesta gör i dag och vi skulle inte heller göra av med pengar vi inte har genom att köpa saker på kredit och avbetalning.

Detta är en mycket viktig regel, en regel som visar så mycket respekt för pengar att om du verkligen följer den så kommer så kommer du att bli riktigt, riktigt rik.

Kärlek
De saker som skapas av och med kärlek måste alltid komma före allt annat. Familjen, vänner, din partner, dina barn, dig själv. De kända ordspråken ”pengar kan inte köpa dig kärlek” och ”man blir inte lycklig av pengar” stämmer. Ett liv utan kärlek är oavsett hur mycket pengar du har ett fattigt liv.

Pengar
Kan du tänka dig att du besöker någons hem och den personen stolt visar dig ett rum fyllt av tusentals tusenlappar utspridda över hela rummet? Dessutom så berättar personen historien om hur han eller hon fått ihop alla dessa tusenlappar!

Skulle någon göra detta skulle du antagligen bli chockad och må illa, kanske till och med bli arg. Du skulle garanterat i alla fall prata illa om personer som skrytigt så om sin förmögenhet när du träffar andra människor. Skulle någon å andra sidan visa ditt ett nyinrett rum med fina möbler och andra saker så skulle du inte alls reagera på samma sätt.

Men vad krävdes egentligen för att inreda det här rummet? Pengar! Allt kostade pengar. Lamporna, mattorna, möblerna, tapeterna osv.

I bägge exemplen ovan så blir du visad ett rum fullt av pengar, det som skiller sig åt är de värderingar du har. Ett rum fullt av saker är okej, men ett rum fullt av pengar är det inte. Detta beror på att du värderar saker mer än pengar.

Saker
När dina finansiella prioriteringar är rätt så kommer saker sist.

___________________
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007
3D graphics image by Quince Creative

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Sparsamhet och lyx

För ett par år sedan läste jag boken Det man ser och det man inte ser av den franska ekonomen Frédéric Bastiat (1801 – 1850) vilket är en samling av olika essäer, texter och artiklar av Bastiat. I den text som givit boken sin titel, Det man ser och det man inte ser så berättar Bastiat intressanta berättelser med ekonomisk anknytning. En av dessa fann jag särskilt intressant då den tar upp en väldigt vanlig fördom, att det är bättre för samhället att folk slösar än att folk sparar.

Detta är något som jag flera gånger mötes av när jag drev in gamla blogg men som jag även upprepade gånger sett som svar/kommentarer på webben när sparande och investerande diskuteras. Folk skriver saker i stil med att visst det är kanske möjligt att du lyckas bli rik men det vore knappast bra för Sverige om fler gjorde som du, det skulle aldrig fungera.

Essän har titeln Sparsamhet och lyx och nedan så citerar jag en del av denna, en berättelse som handlar om två bröder, Mondor och Ariste. Innan vi börjar så vill jag bara återigen påpeka att Bastiat levde i Frankrike samt att han dog 1850 vilket betyder att en del av innehållet här kan låta lite gammaldags och udda.

Sparsamhet och Lyx
Mondor och hans bror Ariste har delat upp arvet efter sin far och har en inkomst på femtio tusen francs var per år. Mondor är en filantrop. Han slösar. Han köper nya möbler flera gånger om året, byter vagn varje månad. Folk talar om alla geniala idéer han har för att göra av med pengarna fortare. Kort sagt, han får livsnjutarna Balzac och Alexander Dumas att blekna vid jämförelse.

Vilket korus av lovsångare han har omkring sig! ”Berätta om Mondor! Leve Mondor! Han är arbetarnas välgörare, folkets ängel! Det är sant att han vräker sig i lyx, han stänker gyttja på fotgängare; hans värdighet och människans värdighet i allmänhet lider visserligen lite av det… Men så vadå? Om han inte gör någon nytta personligen så gör i alla fall hans pengar det! Han får pengarna att cirkulera; hans gård är alltid full av köpmän som alltid går därifrån nöjda. Säger man inte att pengar är runda för att de skall kunna rulla?”

Ariste har valt ett helt annorlunda sätt att leva. Om han inte är egoist så är han i alla fall individualist, för han spenderar förnuftigt, söker bara måttfulla och rimliga nöjen, tänker på sina barns framtid och, för att säga det rent ut, han sparar. Och hör bara vad massan säger om honom:

”Vad är det för nytta med den där onödiga rike, den där snåljåpen? Det är klart att det finns något imponerande och rörande i enkelheten i hans liv. Han är för övrigt mänsklig, välvillig och generös. Men han räknar. Han gör inte av med hela sin inkomst. Hans hus är inte ständigt upplyst och fullt av folk. Vad har mattvävarna, vagnmakarna, hästhandlarna och skräddarna att vara honom tacksamma för?”

De här omdömena, förskräckliga som de är för moralen, grundar sig på det som fångar blicken: Slösarens utgifter, och på det som skyms: Den ekonomiska broderns likvärdiga eller större utgifter. Men allting är så väl arrangerat av den gudomlige skaparen av den sociala ordningen, att här som överallt annars är ekonomi och moral i harmoni i stället för att krocka, och Aristes vishet är inte bara mer värdig utan också mer lönsam än Mondors dårskap. Och när jag säger lönsam menar jag inte bara för Ariste, eller ens samhället generellt, utan för dagens arbetare och industri. För att bevisa detta behöver man bara göra klart för intellektets syn de dolda konsekvenserna av mänskligt handlande, som inte är tydliga för våra ögon.

Ja, effekterna av Mondors slösande syns lång väg; alla kan se hans vagnar, de utsökta målningarna i hans tak, hans tjocka mattor, hans ståtliga hus. Alla vet när hans fullblod tävlar. Hans middagar i Paris fascinerar massan på boulevarderna och folk säger till varandra: ”Det där är en rejäl karl som inte sparar sin inkomst utan säkert gör ett stort hål i sitt kapital.” Det är det man ser.

Det är inte lika lätt att ur arbetarnas synvinkel se vad som händer med Aristes inkomst. Men om vi spårar den så ser vi att allt, ner till sista centime, går till att ge folkarbete, lika väl som Mondors inkomst gör det. Det finns bara en skillnad: Mondors dumma slösande kommer kontinuerligt att minska och till slut med nödvändighet sina helt. Aristes kloka spenderingar kommer att öka från år till år. Och om det är på det viset så är ju allmänhetens intresse i överensstämmelse med moralen.

Ariste spenderar tjugo tusen per år på sig själv och sitt hus. Om inte det räcker för att göra honom lycklig förtjänar han inte att kallas vis. Han rörs av de fattigast villkor och känner ett moraliskt ansvar att hjälpa dem, så han ger tiotusen till välgörenhet. Han har vänner bland köpmän, fabrikörer och bönder som har tillfälliga ekonomiska problem. Han sätter sig in i deras situation för att effektivt och förnuftigt kunna hjälpa dem, och han sätter av tio tusen till detta. Han glömmer heller inte att han har döttrar som skall ha hemgifter, söner som skall ha en framtid, och därför ålägger han sig att spara tiotusen franc om året.

Så här använder han alltså sin inkomst:
1. Personliga utgifter                20 000 fr
2. Välgörenhet                            10 000 fr
3. Hjälp åt vänner                      10 000 fr
4. Sparande                                  10 000 fr

Om vi går igenom var och en av posterna så ser vi att inte en centime undgår att gå in i landets näringsliv.

  1. Personliga utgifter. Dessa utgifter har exakt samma effekter för arbetare och affärsmän som samma summa från Mondor. Det är självklart; vi behöver inte prata mer om det.

  2. Välgörenhet. De tio tusen francs som går hit går också till att nära industrin och arbetet; de går till bagaren, slaktaren, skräddaren, möbelhandlaren. Men brödet, köttet, kläderna och möblerna går inte direkt till Ariste själv, utan till dem som han har valt i sitt ställe. Det här enkla bytet från en konsument till en annan har ingen som helst effekt på näringslivet. Om Ariste spenderar hundra sous eller ber en fattig att göra det i hans ställe har ingen betydelse.

  3. Hjälp till vänner. Vännen som Ariste ger eller lånar tio tusen francs får dem inte för att gräva ner dem; det strider mot vår hypotes. Vännerna använder dem för att köpa varor eller betala en skuld. I första fallet gynnas näringslivet. Vågar någon säga att det ligger en större vinst i Mondors köp av ett fullblod för tio tusen än i Aristes eller hans väns köp av tyg för tio tusen. Om pengarna används till att betala av en skuld blir resultatet bara att en tredje person, borgenären, får pengarna och säkert kommer att använda dem i sina affärer, sin fabrik eller för utvinning av naturresurser. Han blir bara ytterligare en mellanhand mellan Ariste och arbetarna. Andra namn, samma utgifter, och samma vinst för näringslivet.

  4. Sparande. Då återstår de sparade tio tusen francen. Om man bara ser till gynnande av konst, industri och arbetstillfällen så är det här Mondor verkar vara Ariste överlägsen, även om Ariste moraliskt verkar vara lite överlägsen Mondor.

Det är inte utan fysisk smärta jag åser sådana motsägelser mellan naturens stora lagar. Om människan vore tvungen att välja mellan de här båda sidorna, varav en skadar hennes intressen och den andra hennes samvete, skulle vi förlora hoppet om hennes framtid. Lyckligtvis är det inte så. För att se Ariste återfå sin ekonomiska överlägsenhet så väl som sin moraliska, behöver vi bara lära oss det tröstande axiomet, som även om det ser motsägelsefullt ut, är sant: Att spara är att spendera.

Vad är Aristes mål när han spar tio tusen francs? Är det att gräva ner tvåtusen hundrasousmynt i trädgården? Absolut inte. Han vill få sitt kapital och sin inkomst att växa. Följaktligen använder han de pengarna han själv inte behöver till att köpa mark, ett hus, statsobligationer, aktier eller så sätter han in dem på en bank eller hos en börsmäklare. Följ pengarna i alla dessa hypotetiska användningsområden så blir ni övertygade om att genom olika mellanhänder, som säljare eller låntagare, går pengarna till näringslivet lika säkert som om Ariste, liksom sin bror, hade köpt möbler, juveler eller hästar för dem. För när Ariste köper mark eller obligationer för tio tusen gör han det för att han inte tycker att han behöver spendera pengarna. Det tycks vara det ni har emot honom. Men på samma sätt kommer den som säljer marken eller obligationerna till honom att vilja använda pengarna som han får, på ett eller annat vis.

Från arbetarnas och industrins synvinkel finns det alltså bara en skillnad mellan Aristes och Mondors handlande. Eftersom Mondors utgifter sker direkt genom och omkring honom så ser man dem. Aristes utgifter sker delvis genom olika mellanhänder och en bit ifrån, så ser man dem inte. Men för alla som kan koppla ihop verkan med dess orsaker är det man inte ser lika viktigt som det man ser. Beviset för detta är att i båda fallen cirkulerar pengarna, de ligger inte mer orörliga på kistbotten hos den ekonomiska brodern än hos den slösaktige.

Det är alltså fel att säga att sparande skadar industrin. I det avseendet är det lika bra som lyxkonsumtion. Men det framgår som långt mer överlägset, om våra tankar omfattar inte bara nuet utan en längre tidsperiod.

Tio år har gått. Vad har hänt med Mondor och hans rikedom och hans enorma popularitet? Allt har försvunnit, han är ruinerad. I stället för att varje år föra in femtio tusen francs i den offentliga ekonomin är han troligen en börda för den. I varje fall ger han ingen glädje åt köpmännen längre, han anses inte längre vara en gynnare av konsten och industrin. Han är inte längre till någon nytta för sina arbetare, eller för sina barn, som han lämnar i misär.

Vid slutet av samma tioårsperiod fortsätter Ariste att omsätta sina inkomster, och han bidrar dessutom med större inkomster varje år. Han får det nationella kapitalet att växa, det som utgör grunden för alla löner. Och eftersom efterfrågan på arbetare bestäms av storleken på kapitalet bidrar han till arbetarklassens progressivt ökande välstånd. Om han skulle dö lämnar han efter sig barn som kan ta över detta arbete för utveckling och civilisation.

Det är ingen tvekan om att sparande är moraliskt överlägset lyxkonsumtion. Det är trösterikt att tänka för den som kan se bortom de omedelbara effekterna till de mer långsiktiga, innebär sparande samma ekonomiska överlägsenhet.

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2007

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Lika ambitiös privat som på jobbet?

När det kommer till yrkeslivet har många människor ambitiösa planer, göra karriär, hur de ska få upp lönen, hur ofta de bör byta jobb, göra det där lilla extra, chefsroller och så vidare. Många människor har helt enkelt aktiva strategier för att bli framgångsrika i yrkeslivet.

Varför gör folk detta? Jo för att det fungerar! Med en uttalad strategi och höga ambitioner så når man i regel längre inom yrkeslivet, man blir befordrad, man får höjd lön, man byter jobb till andra man trivs bättre med eller som hjälper en att utvecklas. Om detta fungerar så bra, varför gör många det inte när det kommer till sina privatliv? Varför inte skapa mål, planer och ambitioner här att sträva efter på samma sätt som på jobbet?

Det är väl logiskt att anta att om dina planer, ambitioner, hårda arbete och liknande hjälper dig att nå dina mål i yrkeslivet så borde ett liknande upplägg ha samma effekt på ditt privatliv?

Vad tror du skulle hända om du satte upp mål och ambitioner för din hälsa, din träning, dina vänner, din hemmiljö, dina intressen och liknande? Och sedan regelbundet följer upp hur väl dina planer och dina ambitioner fungerar och om du märker att du är på väg att missa ett mål genast agerade för att styra upp situationen?

Det behöver ju inte ens handla om komplexa saker, säg att när du var yngre så umgicks du och din bästa vän nästan dagligen, men i dag när ni blivit äldre, fått familjer och kanske till och med bor en bit från varandra så träffas ni inte mer än någon gång i halvåret om ens det. Du saknar din vän och inser att ditt liv vore ännu bättre om ni kunde ses oftare. Lägg då upp en ambition för att träffa vännen en gång i månaden eller kanske till och med en gång i veckan om det är möjligt. Prata igenom läget med vännen och ni kanske kan hitta bestämda tider som fungerar för bägge, kanske ses ni andra lördagen varje månad, kanske kan ni träffas en kväll i veckan.

Detta skulle så klart kunna kombineras med andra av dina mål och ambitioner för privatlivet, kanske har du som mål att komma i bättre form, varför då inte styra upp så att du och din bästa vän spelar tex badminton tillsammans en gång i veckan.

Är du ambitiösare eller mer målmedveten i ditt yrkesliv än du är privat? Skulle du vilja ändra på det? Vilka saker i ditt privatliv tror du skulle kunna bli bättre om du skapade en plan för dessa och aktivt jobbade för att utföra den planen på samma sätt som du aktivt jobbar för olika mål på ditt jobb?

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Farfars gamla aktie

För snart 100 år sedan, 1921 gav Borgholms Elverk ut 416 aktier i företaget. De flesta aktier köptes av ortsbor. Det nominella värdet var 100 kr per aktie och en stor del av pengarna företaget fick in användes till att bytta ett nytt vackert hus som först blev elverk men i dag är bolagets kontor.

Inget konstigt med detta kan man tycka, det som gör denna historia lite speciell och mysig är det som hände senare. På 70-talet löstes de flesta av aktierna in men 23 aktier köpta av 12 olika personer löstes aldrig in. Borgholms Energi som företaget numer heter efterlyser nu de tolv aktieägarna för att kunna köpa tillbaka de sista aktierna. Det finns dock en stor skillnad mot när aktierna såldes, i dag har företaget en omsättning på 200 miljoner kronor och de saknade 23 aktierna är tillsammans värda flera miljoner. Allt detta berättar Aftonbladet om i en artikel.

Fyrabarnsmamman Susanne Grundstedt, 47, sondotter till Henning Ljungström som drev järnhandel i Borgholm på 20-talet och som köpte en aktie:
Detta låter ju helt otroligt, säger hon. Klart man blir jätteglad! Jag minns min farfar, han dog när jag var fem år. Och för ett par veckor sedan var jag faktiskt tillbaka i Borgholm där jag inte varit sedan min pappa avled för tio år sedan.”

Joakim Dillner, 46, från Lund tror att det är ett skämt när Aftonbladet berättar att hans morfar på 20-talet köpte en aktie som nu kan ge barnbarnen en rejäl slant.
”Vad ska jag tro? Är detta dolda kameran? undrar han. Men är det sant är det ju helt osannolikt.”

Visst är det en charmig historia? Inte den typ av snyftartiklar Aftonbladet normalt publicerar när de skriver något om ekonomi. Men främsta anledningen till att jag skriver detta inlägget är som så många gånger tidigare för att visa att det lönar sig att investera pengar. Gör du det inte i dag som måste du börja, hur mycket eller lite pengar du än tjänar.

Naturligtvis kan du aldrig räkna med att göra en affär som Borgholms Energi, troligtvis kommer till och med någon eller några av dina investeringar går åt helvete. Men jag är helt övertygad om att du alltid bör spara och investera en del av de pengar du tjänar och även om du råkar ut för några hack på vägen så kommer det med stor marginal att löna sig i slutändan.

—————————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Min sämsta löneförhandling

Tänkte passa på att berätta om en väldigt lärorik händelse i mitt liv, en händelse som jag kallar för min sämsta löneförhandling.

Jag har jobbat i hela mitt liv, något som jag är helt övertygad om både varit nyttigt, lärorikt samt givit mig en respekt för pengar och att tjäna dessa själv. När jag var liten sommarjobbade jag nästan varje sommar och då och då delade jag ut reklam med en kompis. Under ett av åren på gymnasiet så jobbade jag även extra på posten under julkortssorteringen. Vid dessa jobb löneförhandlade jag aldrig, samma lön gällde för alla, antingen accepterade jag den eller så tackade jag nej till jobbet.

Min första löneförhandling skedde i stället när jag var 21 år gammal och skulle börja jobba vid sidan av studierna. Då jag hade möjlighet att läsa kurser på distans det kommande året så tänkte jag jobba nästan heltid.

Jag var lite osäker när jag skulle gå på intervjun, men samtidigt var jag hoppfull då jag förstod att jag hade goda chanser att få jobbet, det hade dom mer eller mindre sagt rakt ut i förväg. Under intervjun dröjde det sedan inte länge innan de sa rakt ut att de ville ha mig och jag talade om att jag också ville ha jobbet så gick vi över till ett rent lönesamtal.

Jag kom som sagt var direkt från studentlivet, under de senaste två åren hade jag levt på studielån och innan dess hade jag som sagt var bara haft sommarjobb och tillfälliga extrajobb. Jag var av förståeliga själv van att leva på små medel. Personalchefen som jag förhandlar med säger en summa, jag mins inte riktigt vad, men var typ runt 17 000 – 18 000 kr i månaden. Wow! Tänkte jag, för mig som var van att leva på små medel var detta en förmögenhet! Särskilt som jag inte var klar med min utbildning utan skulle fortsätta plugga vid sidan om. Glad i hågen så sa jag naturligtvis genast ja med ett leende.

Personalchefen funderade ett par sekunder och skällde sedan ut mig! Han lät mig veta hur totalt urusel jag hade varit på att löneförhandla, troligtvis den sämsta någonsin! Hur fan kunde jag vara så jävla dum att jag acceptera det första erbjudandet han gav mig?

Sedan gick han genom för mig hur jag borde ha gjort. Han förklarade att när han sa den första summan så måste jag svara med en högre summa. Då kontrar han med en summa som är högre än den första han gav med lägre än den jag sagt. Då svarar jag med ett nytt bud och till sist möts vi på mitten med ett belopp som blir ungefär ”såhär” säger han samtidigt som han skriver upp en ny summa i mitt anställningsavtal som var högre än den jag hade accepterat.

Denna utskällning/lektion som jag fick av personalchefen lärde mig mycket. Sedan den dagen har jag varit betydligt självsäkrare vid löneförhandlingar, lagt ner mycket mer tid på att förbereda mig (har i regel massor nedskrivet i ett dokument jag har med mig till förhandlingarna) och framförallt så accepterar jag aldrig det första budet när det gäller liknande förhandlingar som jag beskrev ovan. Kan även nämna att vid nästa löneförhandling jag hade med personalchefen, året efter, var jag som sagt var betydligt bättre förbered och påläst och jag höjde min lön med ett par tusen.

—————————-
Publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Stora misslyckanden kan leda till stora framgångar

Robert G Allen, multimiljonär, författare och fastighetsinvesterare berättar i sin bok Multiple Streams of Income en liten historia om sitt eget liv och hur han praktiskt taget ”misslyckade” till sig sin förmögenhet. Denna berättelse citerar jag nedan:

Jag vet att det låter galet men hade det inte varit för misslyckanden så hade jag aldrig lyckats och jag hade aldrig blivit dollarmiljonär. Tro det eller ej men jag misslyckade mig till den första miljonen. Jag tog min MBA examen tillhörandes den tredjedelen av klassen som gjorde de två bästa tredjedelarna möjliga. Jag kände mig tursam som över huvud taget lyckades ta min examen. Jag minns hur jag ofta under de olika kurserna kände mig allmänt förvirrad och till och med dum.

När min examen kom allt närmare började jag aktivt att leta jobb. Jag skickade min CV till de 30 företag i landet som jag allra helst ville arbeta för. Jag ringde till flera av dem, vart kallad på en del intervjuer med mera. Jag hade stora förhoppningar om ett jobb. Allt fler av mina klasskamrater fick jobb och skröt om hur höga deras ingångslöner var men allt jag fick var brev på brev som talade om att jag inte fått jobbet.

Under ett par månaders tid fick jag brev från företag som Gillett, General Food, Kodak, Lipton, Max Factor, General Motors och många, många fler. Du skulle troligtvis känna igen namnen på dem allihop. Alla dessa brev tackade mig för visat intresse men talade om att de inte ville ha mig. Men jag hade ett ess kvar i rockärmen, Proctor and Gamble. Företaget som var på förstaplatsen över de företag jag allra helst ville arbeta för hörde av sig och de betalade för min flygresa så att jag kunde åka till dem för en intervju!

När intervjun var över var jag upphetsad, hade skyhöga förväntningar och längtade efter att få börja arbeta för dem. Sedan kom brevet. Det kom den 15 april. Jag borde ha förstått att jag inte skulle ha öppnat brevet den 15 april. Inget bra händer denna dag! Det var detta datum Titanic sjönk, Abraham Lincoln vart skjuten, den dagen vi betalar våra skatter. Och den dagen fick jag brevet från Proctor and Gamble. Naturligtvis stod det att de inte ville ha mig. Detta var mitt sista företag, jag hade ingen stans kvar att vända mig.

Vet ni vad det var som fick mig att fortsätta under dessa hårda stunder? Det var dom där breven. Dom gjorde mig arg, till och med rasande! Jag satte in alla dessa brev i en pärm för att spara dem. Jag svor att jag skulle lyckas även om Amerikas största och bästa företag tyckte annorlunda. Trotts min bestämdhet och övertygelse så hade jag fortfarande inte något jobb. Jag berättade om mina problem för en bekant som var en av de mer lyckade inom fastighetsbranschen i staden där jag bodde. Han erbjöd mig ett jobb som försäljare av fastigheter.

Jag förkastade genast idén. Det kändes som att det var under min värdighet. Jag har ju en fin examen och du vill att jag ska sälja fastigheter? Vad skulle mina kursare då tänka om mig? Men nöden efter pengar, jag måste ju ha mat på bordet, fick mig att svälja min stolthet och under den första sommaren efter jag hade tagit min examen så jobbade jag vid den här mannens sida och lärde mig massor. Saker som jag aldrig hade kunnat lära mig någon annan stans. Samtidigt så växte mitt självförtroende snabbt.

Med hjälp av mina nya kunskaper och mitt stärkta självförtroende köpte jag min första egna fastighet som en investering. Den andra, tredje osv följde snart. Resten är historia som man brukar säga. För ett par år sedan tog jag ut alla de där breven jag hade fått från de olika företagen från pärmen jag hade satt dem i och tog med dem till en bokbindare som fick sätta samman det hela med ett snyggt omslag. Stort på omslaget stod titeln: Robert Allens många misslyckanden.

Medan det finns miljontals exemplar av mina andra böcker världen över så finns det endast ett enda ex av denna. Och denna bok ser jag som en av mina mest värdefulla egendomar. Varför ser jag den som en så värdefull egendom? Jo därför att den ständigt påminner mig om att det var från mina misslyckanden som min framgång växte fram. Var skulle jag befinna mig i dag om något av dessa stora företag hade anställt mig? Troligtvis hade jag varit kvar där än, levt ett helt ok liv och ständigt hoppas att företaget inte skulle få för sig att göra några nerskärningar så att jag vart av med mitt jobb.

Eftersom jag inte fick något av dessa jobb tvingades jag att börja leta på andra platser, inom andra branscher. Att ta en väg som färre personer hade valt på förhand. Och vart har då denna väg tagit mig? Till ett liv av ekonomiskt oberoende. I dag tjänar jag mer och jobbar mindre än de flesta VDs på dessa företag. Ibland besvaras inte böner genom att dörrar öppnas utan genom att de stängs. Det är inte fören många år senare som du kan se hur dina misslyckanden tagit dig till andra framgångar. Du måste kunna se det positiva med alla misslyckanden. När du kan se det positiva med dessa misslyckanden så är de inte misslyckanden längre.

—————————–
Ursprungligen publicerad i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Skapa din egen tur

I helgen lyssnade jag på ljudboken Don’t worry, make money av Richard Carlson. Boken var helt okej, men inga direkta nyheter, inget som jag inte redan kände till. Men han hade ett stycke som jag tyckte var väldigt bra och som jag tänkte citera här i bloggen som handlar om att skapa sin egen tur:

——————–
En del människor ser ut att få all tur i världen, men när man tar sig en närmare titt på det hela blir man nästan chockad över hur mycket av turen som är skapad på egen hand. Sanningen är att även om tur ofta är en del av det som fått lyckade personer att lyckas så är tursamma personer nästan alltid sådana som sätter sig själva i situationer som ökar deras chans till tur. De ser till att synas och märkas, de jobbar hårt, de deltar i olika aktiviteter och ser till att de omkring dem får veta om de behöver hjälp, har en bra ide eller bara letar efter ett jobb.

Jag hade tur i en kurs jag läste på universitet för länge sedan. Mina vänner kunde inte tro sina ögon när jag fick högsta på kursen fast jag inte riktigt hade de kunskaper som krävdes eller hade uppfyllt alla de mål som hörde ihop med det bästa betyget. Vad de inte visste var att jag under hela kursens gång hade besökt läraren dagligen för att få extra hjälp. Läraren visste tack vare detta att jag verkligen försökte och la ner all min tid på kursen. Han visste att jag tagit del av och kunde nästan allt det material som vi skulle kunna för kursen.

Hade jag tur som fick högsta betyg? Absolut hade jag det. Men hade jag inte visat ett brinnande intresse för att lära mig det kursen innehöll hade jag inte haft i närheten av den turen jag hade. Läraren hade inte ens vetat vem jag var och än mindre brytt sig om jag klarade kursen eller ej. Men nu hade han lärt känna mig och börjat tycka om mig. Han ville att jag skulle lyckas, nästan lika mycket som jag själv ville det. Han visste att jag var ärlig, inte bara när det gällde att lära mig och att klara kursen men även i min vänskap till han och min respekt för honom som lärare och de kunskaper han besatt. Uppenbarligen befann jag mig nu i position för att ha tur.

Sedan dess har jag haft tur hundratals gånger. Jag har varit riktigt tursam tex det större antalet gånger jag fått varit gäst i olika radio och tv-program och där kunnat marknadsföra det jag gör. Medan andra gnäller över den bristfälliga marknadsföringen de får och sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa så är jag upptagen med att skicka de böcker jag skrivit och det pressmaterial och annat marknadsföringsmaterial jag tagit fram till producenter runt om i hela landet, ibland gör jag detta flera gånger om dagen och jag gör det månad in och månad ut.

Har jag tur? Utan tvekan! Men jag skapar en hel del av den turen själv genom att låta människor veta att jag finns och att jag är redo för lite tur. Jag har en bekant som nyligen fick sitt stora genombrott i karriären. Han har haft sån tur säger alla och de har helt rätt, han har haft en massa tur. Men var det bara tur eller hade det något att göra med att han kom till jobbet före de flesta av hans kollegor stigit ur sängen eller att han kom ihåg sin chefs födelsedag och chefens barns födelsedagar eller att han inte var rädd för att be om ursäkt när han hade fel och delade med sig av äran när han förtjänat den på egen hand? Jag tror att bägge delarna stämmer, han hade tur men han satte sig även i rätt situationer för att få tur.

Att skapa sin egen tur är ungefär som att plantera blommor. Du har mer tur med dina blommor om du planterar dem i den bästa jorden och ger dem optimala förutsättningar när det gäller vatten, sol och andra växtmöjligheter. Om du inte ger blommorna dessa förutsättningar kan du fortfarande ha tur och få riktigt fina blommor men chansen är lägre.

——————–
Eller som vår egna Ingmar Stenmark ska ha sagt:
”Jag vet ingenting om tur… bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.”

Hur skapar du din egen tur?

——————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007. Språket har reviderats något.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Hur du får ett jobb

En del människor tycker att det är svårt att få ett jobb, särskilt yngre som jagar sitt första jobb men även en del äldre har svårt att hitta ett jobb. Ibland låter det på dom som att det är hopplöst. Hur får man ett jobb?

Samtidigt känner jag många yngre som haft flera jobb, extrajobb vid sidan av skolan, sommarjobb, nytt jobb så fort de bytt stad och ett heltidsjobb när de är klara med studierna. Jag känner till och med flera som haft klart med heltidsanställning redan innan de gått ut gymnasiet. Självklart även många äldre som inte gått arbetslösa en dag under deras liv. Hur kan det vara så lätt för vissa att få ett jobb och så svårt för andra?

Jag skulle nog vilja vara lite kaxig här och säga att för de allra flesta (självklart finns det undantag) går det att få tag på ett jobb, däremot kan det vara mycket svårt att få sitt drömjobb. Men är du villig att jobba med saker du inte tycker är roliga eller en lön som inte motsvarar dina förväntningar är det oftast möjligt. Är du inte villig till detta, ja då blir det så klart mycket svårare. Jag hade själv en kompis från gymnasiet som inte hade haft ett jobb sedan han tog studenten, arbetslös i flera års tid. När en bekant till honom fick höra det sa han att till min kompis att han lätt fixa jobb åt honom på en välkänd hamburgerkedja där han själv jobbade. Då fnös min gamla gymnasiekompis högt och förklarade bestämt att det var under hans värdighet att jobba på ett sådant ställe. Jag kan inte säga att jag blev förvånad när jag träffade på honom många år senare och han fortfarande var arbetslös.

Hur fick jag själv jobb? Jag började sommarjobba från att jag var tio år tror jag det var och sommarjobbade sedan dess de flesta somrar därefter medan jag gick i skolan. Jag delade även då och då ut reklam tillsammans med en kompis och när jag gick på gymnasiet jobbade jag även extra på posten med julkortssorteringen. Så redan från unga år tjänade jag egna pengar men kanske än viktigare jag skaffade mig erfarenhet av att jobba och jag fick referenser jag kunde använda när jag sökte nya jobb.

Det finns gott om yrken som inte kräver akademiska studier, men jag valde att utbilda mig inom ett område jag var intresserad av. Medan jag pluggade sista året så kollade jag upp potentiella framtida arbetsgivare och på ett av företagen på min lista arbetade en gammal lärare jag hade haft några år tidigare.

Jag kontaktade min gamla lärare och som tur var kom han ihåg mig. Jag berättade om utbildningen jag gick och hur den var relaterad mot det dom gjorde på företaget. Frågade honom mer om vad dom gjorde och knöt an till vilka praktiska erfarenheter jag hade av det. När han dessutom talade om deras framtidsplaner och hur de skulle utöka och kommer behöva anställa flera inom några månader så insåg jag att det här var ett guldläge till att få ett jobb. Så jag frågade honom om han kunde fixa så att jag fick göra en praktik där vid sidan av mina studier, ett par månaders obetalt arbete där jag fick chansen att använda mig av det jag lärde mig på min utbildning på riktigt. Detta gick så klart utmärkt.

När jag kom dit för att praktisera hade jag ett tydligt mål, att få ett jobb. Så under perioden jag var där såg jag till att göra ett bättre jobb än vad de hade förväntat sig, allt för att de skulle få en riktigt positiv bild av mig. Jag såg även till att lära känna så många som möjligt, bland annat folk i lite högre ställning och se till så att de visste vem jag var. När praktik var över fick jag höra från flera där hur nöjda det var över min praktik och jag fick en del presenter och liknande.

Ungefär två månader senare utannonserades jobben som jag visste skulle komma, de sökte fyra personer med de kompetenser jag hade. Jag skickar in min ansökan, i den berättar jag så klart om den tiden jag haft på företaget, hur bra jag trivdes där och jag gav några konkreta exempel på saker jag tillförde under min tid där samt att jag lyfte fler saker jag skulle vilja tillföra om jag fick chansen.

Som referenser så förutom några tidigare chefer från sommarjobb och julkortssorteringar skrev jag två mellanchefer på det aktuella företaget, som jag lärt känna rätt väl och som jag visste hade en positiv bild av mig. Självklart fick jag komma på intervju och det tog inte många minuter innan de förklarade att det ville anställa mig.

Jag trivdes bra på jobbet men det var inte drömjobbet och jag visste att jag hade fått gå in lågt lönemässigt som ung och ny på arbetsmarknaden så efter en tid började jag snegla efter andra jobb. Eftersom jag nu hade ett jobb hade jag ingen anledning till att vara desperat efter ett jobb eller behöva sälja mig billigt så jag kunde ta det lugnt och metodiskt och bara söka om det dök upp nått jag verkligen ville ha.

Efter ungefär ett år på mitt första jobb så var det ett företag som hade en ledig tjänst ute som jag vart intresserad av. Ett problem var bara att jag inte kände någon som jobbade där, hade inga som helst kontakter jag kunde använda mig av. Dessutom var jag betydligt yngre än vad som brukar vara normalt när företag anställer personer för den här typen av jobb.

Därför visste jag att det skulle bli svårt att få jobbet, men jag bestämde mig för att försöka ändå och gick in för intervjun till 100%. Jag la ner ett antal timmar på att ta reda på mer om företaget, jag läste all information jag kunde hitta på deras webbsida om deras planer, mål, visioner och historia. Därefter vävde jag ihop dessa med min ansökan. Detta visade för företaget att jag verkligen var intresserad av att jobba för dem och jag fick komma på intervju trotts min ringa ålder.

Under intervjun använde jag mig utav det jag lärt mig om företaget under de konversationer vi hade, jag berättade om vad jag skulle kunna bidraga med, vilka mina visioner var. Jag hade även förberett mig med ett 20 tal frågor om företaget och jobbet som jag hade uppskrivna i blocket jag hade med mig.

Dessa saker är något som alla borde göra, när jag pratar med bekanta som aldrig fått något jobb och jag frågar dem om hur mycket tid det lagt ner på att ta reda på mer om företaget, hur de förberett sig, vilka frågor de haft, hur de anpassat sin CV efter företaget så har de oftast sett ut som frågetecken.

Tyvärr fick jag inte jobbet, men jag hade gjort ett så gott och proffsigt intryck att företagets chef personligen ringde upp mig i stället för det vanliga ”tack för visat intresse men tjänsten är tyvärr tillsatt” brev som de normalt skickade ut till de som sökt men inte fått jobbet. Chefen började prata om lite allt möjligt, han var tydligen på semester nu och befann sig uppe i fjällen eller något sådant. Jag hakade så klart på och visade intresse för det han sa och vi pratade rätt länge. Chefen sa i princip rakt ut att de inte anställt mig pga min unga ålder men att de verkligen funnit mig intressant och att han var intresserad av mig för framtiden. Han berättade att då de är ett växande företag så räknar han med att anställa fler nästa år och att han då gärna såg att jag sökte.

Ett år senare annonserade dom också ut att de sökte mer personal och när jag såg det så skickade jag på nytt in en ansökan till dom. Den här gången hade jag en relation att använda mig av, den lilla korta jag fått med chefen. Så jag skrev helt sonika i min ansökan om vår träff förra året och att jag fortfarande var väldigt intresserad av att jobba för dem. Hänvisade till mitt och chefens samtal förra året och om att han sagt att han gärna ville träffa mig i år. Vart så klart kallad till intervju och den han knappt börja innan de förklarade att de ville ha mig.

Detta är två exempel på hur jag fått jobb, hur jag tänkt, hur jag gått tillväga, hur jag förberett mig, hur jag jobbat extra för att bygga upp meriter och referenser osv. Men varför inte hjälpa till du med och göra den här texten ännu bättre för folk som letar jobb genom att dela med dig av dina egna tips och erfarenheter genom att kommentera!

—————————————————-
Detta inlägg publicerades ursprungligen under 2006 i min gamla blogg, texten har dock uppdaterats och bearbetats en hel del för denna nypublicering.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration Tips

Ladda, skjut, sikta!

Ett vanligt misstag som folk gör är att de aldrig slutför sina idéer. De går runt med huvudet överfull av olika projekt de skulle vilja genomföra och som de tror skulle kunna ge dem ekonomisk eller annan typ av framgång. Det kan vara allt från ett företag de vill starta till en uppfinning de jobbar på till en ny tjänst de tror kommer att revolutionera marknaden eller varför bara inte ta en hobby till nästa nivå.

Vad många gör är att de fastnar i tillverknings eller planeringsfaserna, de vill helt enkel få fram den perfekta produkten innan de börjar sälja den. Tyvärr är det sällan går att få fram en perfekt produkt, hitta det perfekta läget att starta sitt företag, de perfekta anställda osv. Detta kallar jag för ”ladda, sikta, skjut”. De flesta fastnar i att sikta fasen, om inte för alltid så för en väldigt lång tid. Detta är en tid som du hade kunnat använda för att marknadsföra din produkt, sälja den, hitta nya kunder.

Ett exempel på detta är om du styr en kanon så kan du spendera år med att flytta kanonen, rikta den åt sidorna, höja den och sänka den i hopp mot att du skall träffa exakt rätt när du väl skjuter. Jag slår vad om att nästan alla ni som läser detta har minst ett ”ladda, sikta, skjut” projekt eller idé bakom er. En idé ni ville genomföra men som fastnat i planerings eller tillverkningsstadiet. Har jag inte rätt?

Dit vi vill nå är ”ladda, skjut, sikta”. Om vi i stället för en kanon har en kryssningsmissil så kan vi genast avfyra den, sedan medan den är i luften så kan vi i efterhand styra den mot målet. Och det är viktigt att kunna sikta i efterhand för troligtvis kommer målet ständigt att röra på sig. Så är det i företagsvärlden.

Det är så du måste börja lansera alla dina projekt, idéer, företag, drömmar osv. För om du jobbar på detta sätt så kommer dina produkter, dina idéer eller vad de nu är du håller på med att nå ut, du kommer att kunna börja sälja, tjäna pengar. Även om produkten inte är perfekt. Jag säger naturligtvis inte att ni inte ska tänka, planera eller att du skall göra massa förhastade saker, men det är viktigt att du kommer vidare och inte bara planerar din dröm resten av ditt liv.

Ett lysande exempel på detta är datorprogram. Hade tex Microsoft jobbat efter ”ladda, sikta skjut” principen hade dom fortfarande inte släppt ett program, Windows hade inte funnits och Bill Gates hade inte tjänat ett öre. Han och de andra på Microsoft hade än i dag suttit och försök få till det perfekta operativsystemet i stället för att varit ute och sålt operativsystem som bara är bra.

Vad Microsoft och andra företag som håller på med mjukvara i stället gör är att de tar fram en hyfsat bra produkt och börjar genast sälja den. Sedan medan produkten säljs så tar det parallellt fram nya förbättrade versionen av den. Version 1, version 2, version 3 osv.

På samma sätt måste du börja jobba oavsett om du gör och säljer datorprogram, strumpor, cyklar eller bara vill förverkliga en dröm. Spendera inte resten av ditt liv med att försöka fram den perfekta produkten för att sedan inte hinna med att sälja ett exemplar av den innan du dör. Ta i stället fram en fungerande produkt eller tjänst, börja genast sälja den och jobba vid sidan om försäljningen med att uppdatera och förbättra det du gör eller säljer. Eller bara så enkelt som att dö inte utan att ha prövat på en av dina stora drömmar.

Det är på detta sätt jag jobbar med den här bloggen, hade jag väntat med att starta den tills jag var superbra på ekonomi och kunde allt samt hade 30 års erfarenheter av aktier och företagande så hade med största sannolikhet denna blogg aldrig blivit av. Det jag i stället gör är att jag laddar och skjuter, dvs jag har fått upp bloggen på webben och börjat jobba med den. Samtidigt så kan jag sikta under resans gång.

Mitt stora intresse för ekonomi och företagande gör att jag hela tiden lär mig mera vilket förhoppningsvis även kommer att medföra att om du läser den här bloggen om 3 år så kommer de blogginlägg jag skriver då vara bättra än de jag skriver i dag. Varför då inte vänta tills om tre år med att göra den här bloggen om jag kommer att vara så mycket bättre då? Svaret är enkelt, dels så genom att jag har den här bloggen så tvingas jag till att hela tiden fortsätta utbilda mig, lära mig mer så att jag har något vettigt att skriva om här. Dessutom så kommer jag förhoppningsvis under dessa tre år att ha hunnit samla på mig en hel del trogna läsare, jag tycker det är bättre att om tre år ha 500 läsare om dagen i en blogg som gått från hyfsad till bra än att ha 0 läsare till den nystartade superbra bloggen.

Så åter igen, en av nycklarna till ekonomisk framgång och till att du skall lyckas med vad du åtar dig att göra är att LADDA, SKJUT, SIKTA!

—————————————————-
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg i mitten av 00-talet och var faktiskt ett av mina allra första inlägg. Jag har uppdaterat texten lite språkligt.