Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Sparsamhet och lyx

För ett par år sedan läste jag boken Det man ser och det man inte ser av den franska ekonomen Frédéric Bastiat (1801 – 1850) vilket är en samling av olika essäer, texter och artiklar av Bastiat. I den text som givit boken sin titel, Det man ser och det man inte ser så berättar Bastiat intressanta berättelser med ekonomisk anknytning. En av dessa fann jag särskilt intressant då den tar upp en väldigt vanlig fördom, att det är bättre för samhället att folk slösar än att folk sparar.

Detta är något som jag flera gånger mötes av när jag drev in gamla blogg men som jag även upprepade gånger sett som svar/kommentarer på webben när sparande och investerande diskuteras. Folk skriver saker i stil med att visst det är kanske möjligt att du lyckas bli rik men det vore knappast bra för Sverige om fler gjorde som du, det skulle aldrig fungera.

Essän har titeln Sparsamhet och lyx och nedan så citerar jag en del av denna, en berättelse som handlar om två bröder, Mondor och Ariste. Innan vi börjar så vill jag bara återigen påpeka att Bastiat levde i Frankrike samt att han dog 1850 vilket betyder att en del av innehållet här kan låta lite gammaldags och udda.

Sparsamhet och Lyx
Mondor och hans bror Ariste har delat upp arvet efter sin far och har en inkomst på femtio tusen francs var per år. Mondor är en filantrop. Han slösar. Han köper nya möbler flera gånger om året, byter vagn varje månad. Folk talar om alla geniala idéer han har för att göra av med pengarna fortare. Kort sagt, han får livsnjutarna Balzac och Alexander Dumas att blekna vid jämförelse.

Vilket korus av lovsångare han har omkring sig! ”Berätta om Mondor! Leve Mondor! Han är arbetarnas välgörare, folkets ängel! Det är sant att han vräker sig i lyx, han stänker gyttja på fotgängare; hans värdighet och människans värdighet i allmänhet lider visserligen lite av det… Men så vadå? Om han inte gör någon nytta personligen så gör i alla fall hans pengar det! Han får pengarna att cirkulera; hans gård är alltid full av köpmän som alltid går därifrån nöjda. Säger man inte att pengar är runda för att de skall kunna rulla?”

Ariste har valt ett helt annorlunda sätt att leva. Om han inte är egoist så är han i alla fall individualist, för han spenderar förnuftigt, söker bara måttfulla och rimliga nöjen, tänker på sina barns framtid och, för att säga det rent ut, han sparar. Och hör bara vad massan säger om honom:

”Vad är det för nytta med den där onödiga rike, den där snåljåpen? Det är klart att det finns något imponerande och rörande i enkelheten i hans liv. Han är för övrigt mänsklig, välvillig och generös. Men han räknar. Han gör inte av med hela sin inkomst. Hans hus är inte ständigt upplyst och fullt av folk. Vad har mattvävarna, vagnmakarna, hästhandlarna och skräddarna att vara honom tacksamma för?”

De här omdömena, förskräckliga som de är för moralen, grundar sig på det som fångar blicken: Slösarens utgifter, och på det som skyms: Den ekonomiska broderns likvärdiga eller större utgifter. Men allting är så väl arrangerat av den gudomlige skaparen av den sociala ordningen, att här som överallt annars är ekonomi och moral i harmoni i stället för att krocka, och Aristes vishet är inte bara mer värdig utan också mer lönsam än Mondors dårskap. Och när jag säger lönsam menar jag inte bara för Ariste, eller ens samhället generellt, utan för dagens arbetare och industri. För att bevisa detta behöver man bara göra klart för intellektets syn de dolda konsekvenserna av mänskligt handlande, som inte är tydliga för våra ögon.

Ja, effekterna av Mondors slösande syns lång väg; alla kan se hans vagnar, de utsökta målningarna i hans tak, hans tjocka mattor, hans ståtliga hus. Alla vet när hans fullblod tävlar. Hans middagar i Paris fascinerar massan på boulevarderna och folk säger till varandra: ”Det där är en rejäl karl som inte sparar sin inkomst utan säkert gör ett stort hål i sitt kapital.” Det är det man ser.

Det är inte lika lätt att ur arbetarnas synvinkel se vad som händer med Aristes inkomst. Men om vi spårar den så ser vi att allt, ner till sista centime, går till att ge folkarbete, lika väl som Mondors inkomst gör det. Det finns bara en skillnad: Mondors dumma slösande kommer kontinuerligt att minska och till slut med nödvändighet sina helt. Aristes kloka spenderingar kommer att öka från år till år. Och om det är på det viset så är ju allmänhetens intresse i överensstämmelse med moralen.

Ariste spenderar tjugo tusen per år på sig själv och sitt hus. Om inte det räcker för att göra honom lycklig förtjänar han inte att kallas vis. Han rörs av de fattigast villkor och känner ett moraliskt ansvar att hjälpa dem, så han ger tiotusen till välgörenhet. Han har vänner bland köpmän, fabrikörer och bönder som har tillfälliga ekonomiska problem. Han sätter sig in i deras situation för att effektivt och förnuftigt kunna hjälpa dem, och han sätter av tio tusen till detta. Han glömmer heller inte att han har döttrar som skall ha hemgifter, söner som skall ha en framtid, och därför ålägger han sig att spara tiotusen franc om året.

Så här använder han alltså sin inkomst:
1. Personliga utgifter                20 000 fr
2. Välgörenhet                            10 000 fr
3. Hjälp åt vänner                      10 000 fr
4. Sparande                                  10 000 fr

Om vi går igenom var och en av posterna så ser vi att inte en centime undgår att gå in i landets näringsliv.

  1. Personliga utgifter. Dessa utgifter har exakt samma effekter för arbetare och affärsmän som samma summa från Mondor. Det är självklart; vi behöver inte prata mer om det.

  2. Välgörenhet. De tio tusen francs som går hit går också till att nära industrin och arbetet; de går till bagaren, slaktaren, skräddaren, möbelhandlaren. Men brödet, köttet, kläderna och möblerna går inte direkt till Ariste själv, utan till dem som han har valt i sitt ställe. Det här enkla bytet från en konsument till en annan har ingen som helst effekt på näringslivet. Om Ariste spenderar hundra sous eller ber en fattig att göra det i hans ställe har ingen betydelse.

  3. Hjälp till vänner. Vännen som Ariste ger eller lånar tio tusen francs får dem inte för att gräva ner dem; det strider mot vår hypotes. Vännerna använder dem för att köpa varor eller betala en skuld. I första fallet gynnas näringslivet. Vågar någon säga att det ligger en större vinst i Mondors köp av ett fullblod för tio tusen än i Aristes eller hans väns köp av tyg för tio tusen. Om pengarna används till att betala av en skuld blir resultatet bara att en tredje person, borgenären, får pengarna och säkert kommer att använda dem i sina affärer, sin fabrik eller för utvinning av naturresurser. Han blir bara ytterligare en mellanhand mellan Ariste och arbetarna. Andra namn, samma utgifter, och samma vinst för näringslivet.

  4. Sparande. Då återstår de sparade tio tusen francen. Om man bara ser till gynnande av konst, industri och arbetstillfällen så är det här Mondor verkar vara Ariste överlägsen, även om Ariste moraliskt verkar vara lite överlägsen Mondor.

Det är inte utan fysisk smärta jag åser sådana motsägelser mellan naturens stora lagar. Om människan vore tvungen att välja mellan de här båda sidorna, varav en skadar hennes intressen och den andra hennes samvete, skulle vi förlora hoppet om hennes framtid. Lyckligtvis är det inte så. För att se Ariste återfå sin ekonomiska överlägsenhet så väl som sin moraliska, behöver vi bara lära oss det tröstande axiomet, som även om det ser motsägelsefullt ut, är sant: Att spara är att spendera.

Vad är Aristes mål när han spar tio tusen francs? Är det att gräva ner tvåtusen hundrasousmynt i trädgården? Absolut inte. Han vill få sitt kapital och sin inkomst att växa. Följaktligen använder han de pengarna han själv inte behöver till att köpa mark, ett hus, statsobligationer, aktier eller så sätter han in dem på en bank eller hos en börsmäklare. Följ pengarna i alla dessa hypotetiska användningsområden så blir ni övertygade om att genom olika mellanhänder, som säljare eller låntagare, går pengarna till näringslivet lika säkert som om Ariste, liksom sin bror, hade köpt möbler, juveler eller hästar för dem. För när Ariste köper mark eller obligationer för tio tusen gör han det för att han inte tycker att han behöver spendera pengarna. Det tycks vara det ni har emot honom. Men på samma sätt kommer den som säljer marken eller obligationerna till honom att vilja använda pengarna som han får, på ett eller annat vis.

Från arbetarnas och industrins synvinkel finns det alltså bara en skillnad mellan Aristes och Mondors handlande. Eftersom Mondors utgifter sker direkt genom och omkring honom så ser man dem. Aristes utgifter sker delvis genom olika mellanhänder och en bit ifrån, så ser man dem inte. Men för alla som kan koppla ihop verkan med dess orsaker är det man inte ser lika viktigt som det man ser. Beviset för detta är att i båda fallen cirkulerar pengarna, de ligger inte mer orörliga på kistbotten hos den ekonomiska brodern än hos den slösaktige.

Det är alltså fel att säga att sparande skadar industrin. I det avseendet är det lika bra som lyxkonsumtion. Men det framgår som långt mer överlägset, om våra tankar omfattar inte bara nuet utan en längre tidsperiod.

Tio år har gått. Vad har hänt med Mondor och hans rikedom och hans enorma popularitet? Allt har försvunnit, han är ruinerad. I stället för att varje år föra in femtio tusen francs i den offentliga ekonomin är han troligen en börda för den. I varje fall ger han ingen glädje åt köpmännen längre, han anses inte längre vara en gynnare av konsten och industrin. Han är inte längre till någon nytta för sina arbetare, eller för sina barn, som han lämnar i misär.

Vid slutet av samma tioårsperiod fortsätter Ariste att omsätta sina inkomster, och han bidrar dessutom med större inkomster varje år. Han får det nationella kapitalet att växa, det som utgör grunden för alla löner. Och eftersom efterfrågan på arbetare bestäms av storleken på kapitalet bidrar han till arbetarklassens progressivt ökande välstånd. Om han skulle dö lämnar han efter sig barn som kan ta över detta arbete för utveckling och civilisation.

Det är ingen tvekan om att sparande är moraliskt överlägset lyxkonsumtion. Det är trösterikt att tänka för den som kan se bortom de omedelbara effekterna till de mer långsiktiga, innebär sparande samma ekonomiska överlägsenhet.

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2007

Kategorier
Tankar och funderingar

Goda investeringar under Coronakrisen?

Coronaviruset sprider sig som en löpeld över världen och tidningar och annan media svämmar över av artiklar om vilka som drabbats, var de drabbats, hur det sprids, dödlighet osv. Den mänskliga aspekten av det hela är naturligtvis stor och berör många, men då detta är en ekonomiblogg lämnar jag den biten till andra som är mer lämpade att skriva om den och fokuserar på ekonomibiten.

Vi aktieintresserade har fått se börsen och våra portföljer slaktas. Trots att min egen portfölj gått förhållandevis bra och just nu slår index stort så är jag ner ett par hundratusen. Det är dessutom omöjligt att veta hur djup och lång den ekonomiska svackan blir, har vi sett det värsta nu eller är detta bara starten på en lång börsnedgång?

Jag är ingen expert på Corona, virus eller pandemier och jag kan endast spekulera i de långsiktiga ekonomiska effekterna och påverkan på börsutvecklingen. Om du ser en ekonom, ekonomibloggare, finanstwitterprofil eller annat löst pack som ger konkreta råd och säger vad som kommer hända och hur börsen kommer att utvecklas på grund av Coronautbrottet så var mycket försiktig och källkritisk.

Vad vi kan göra är däremot att spekulera, särskilt på lite kortare sikt, finns det företag som på kort sikt kan gynnas av Coronautbrottet? Företag som kanske kommer slå alla förväntningarna när Q1 rapporterna börjar trilla in senare i vår och Q2orna därefter? Är det möjligt? Finns det sådana företag? Ja det borde det finnas, åtminstone på kortare sikt, på längre sikt är det svårare att veta.

Till att börja med så kan vi konstatera att världen över undviker folk aktiviteter som innebär mycket folk på liten yta eller bara att umgås mindre face to face och stannar hemma i stället. Avanzas Nicklas Andersson noterade att ”tiotals miljoner människor befinner sig i lockdown i Kina. Hur spenderar man tiden? Kineserna laddar ned appar, tonvis av appar”. Massor av mobilspel men även andra typer av appar som utbildningsappar har ökat drastiskt då föräldrar inte vill att deras barn skall missa utbildning när skolorna har stängt.

Det är rimligt att anta att detta även gäller annan typ av underhållning som folk konsumerar i hemmet. Kanske har Netflixtittandet och andra liknande streamingtjänster ökat drastiskt? Troligtvis är det inte bara mobilspelandet som ökat utan även dator och tv-spelandet. Lyssnar folk mer på ljudböcker? Om folk undviker att gå ut på restaurang beställer dom då mat för hemkörning i stället? Ni förstår tänket.

Sedan har vi så klart butikerna, ingen kan nog ha undgått tidningsrubrikerna med tillhörande bilder på tomma hyllor i matvarubutiker och apotek. I vissa områden verkar folk bunkra upp ordentligt konserver, toapapper, alla möjliga typer av mediciner, munskydd har varit slut länge osv. Kan vi förvänta oss att de stora matvarukedjorna slå Q1 förväntningarna med råge? Det går även att ta steget längre, vilka är det som tillverkar dessa produkter som säljer slut? Vilka gör toalettpapper? Vilka producerar råvarorna som används för att skapa det? Osv osv. Jag tror ni fattar principen.

Det går även att lägga läkemedelsbolag till listan även om det med min bristfälliga kompetens gör det svårare att förutspå vinnarna där. Vilka mediciner är det apoteken länsats på? Är något läkemedelsbolag ledande inom vaccin och kan ses som en favorit till att få fram ett vaccin mot detta?

Slutligen om du vill vara riktigt cynisk och tror att det kommer bli mycket värre än vad det redan är så är även begravningsbyråer vinnare.

Vad tror du själv? Vilka typer av företag kan gynnas på kort eller lång sikt av detta virusutbrott?

Kategorier
Tankar och funderingar

Svår att följa dina mål?

I går publicerade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg där han lyfte att flera blogg och twitterprofiler inom ekonomi och finans har haft svårt att följa de mål de satte i unga dagar. Han lyfter bland annat hur jag tröttnade på bloggandet och under flera års tid inte hade något nysparande då jag jobbade halvtid och pluggade på universitet. Han lyfter att Finanskvinnan valde att sälja av sin portfölj för att i stället köpa hus för pengarna. Han berättar om hur Framtidsfeministen skjutit upp sina mål för att lägga pengar på sonen och hus. Han berättar även att någon som kom igång med det hela i lite äldre dagar, Onkel Tom som numera använder namnet Tid och pengar, hoppade av ekorrhjulet och flyttade ut på landet men att de några år senare är tillbaka i stan med heltidsjobb.

Därefter reflekterar han kring vad det kan beror på, han lyfter att många av oss satte mål i unga dagar och att mycket sedan kan hända genom åren som förändrar förutsättningarna eller ändrar målen. Men att detta också är okej, det är så livet fungerar, saker förändras och det gör inget. Om någon blir miljonär ett år tidigare eller ett år senare spelar ingen större roll och de som börjat med att bygga upp grunden till en förmögenhet nog är glada över det och har användning av det. Han använder även frasen FIRE är en uthållighetssport.

I det stora hela håller jag med om allt det han skriver, känns som sunda och visa ord. Men jag skulle vilja lyfta lite ur min synvinkel, hur jag ser på det hela och mina val. Till att börja med så har mitt fokus aldrig handlat om FIRE, jag tror inte ens att jag hade hört den termen under de åren jag drev min gamla ekonomiblogg och jag hade aldrig något specifikt mål om att sluta jobba eller så mitt mål var snarare att hamna i en situation där jag jobbar för att jag vill det inte för att jag måste. Men jag har ett liknande uttryck som jag brukar använda mig av och det är att sparande och investerande är ett maraton, inte en sprint.

Jag har alltid varit extremt långsiktig med mitt sparande och mycket annat i mitt liv, när det kommer till sparandet så har jag ofta inte bara tänkt tio eller tjugo år framåt i tiden. Jag har drömmar, tankar och idéer om hur det jag börjar bygga i dag skall utvecklas över århundraden. Troligtvis storhetsvansinne men det händer att jag har tankar kring hur det jag bygger i dag skulle kunna vara grunden för att bygga upp min familj finansiellt över generationer likt Wallenbergarna med flera.

Därför har jag heller aldrig satt några kortsiktiga mål som tio miljoner innan jag fyller 40 år eller att sluta arbeta innan jag fyller 35 år och liknande. När jag vart intervjuad av media back in the days så ville dom ha sensationsrubriker och fokuserade på att bli rik fort. Då hände det att jag sa saker som att det är möjligt att bli miljonär innan 30 och jag vet att det går att bli ekonomiskt fri innan 35 och liknande. Men det var som svar på deras frågor om vad som var möjligt och inte mina personliga mål, i min gamla blogg nämnde jag aldrig någonsin denna typ av mål.

Personligen tror jag att bristen på kortsiktiga mål kan ha bidragit till att jag hade ett antal år där jag inte hade något nysparande, för mig var det ju bara en kort paus från ett 100+ år långt projekt och inte att jag missade nått mål om att sluta jobba innan jag fyllde 35 tex. Därför upplevde jag inte att jag på nått sätt hade misslyckats med mina mål eller att dom var i fara, tvärt om allt tuffade ju på som det skulle, bostadslånen var avbetalade, portföljen passerade den första miljonen och jag såg det som att alla mina mål var på väg att gå i uppfyllelse.

Vad som hände mig personligen började med att jag tappade motivationen till att blogga, jag hade haft huvudet överfullt av tankar och idéer när jag började, massor av saker jag ville dela med mig av men efter ett par år kände jag att jag hade skrivit av mig och fått ut det jag ville ha sagt och jag ville inte publicera skräpinlägg bara för att dra in läsare och tjäna pengar. I samband med detta hamnade även min passion för aktier och börsen i en svacka under ett par års tid. Men det var inte så att jag började shoppa upp alla pengar och överkonsumera eller på något sätt hade lagt ner planerna för min portfölj och min ekonomi. Tvärt om fortsatte jag förvalta portföljen och jag var hela tiden tvärsäker på att jag var på väg att lyckas om än lite långsammare än om jag jobbat på. Jag jobbade halvtid först en tid för att belöna mig själv för att lägenhetslånet var avbetalat men också för att jag var lite osäker kring vilken riktning jag ville ta med mitt yrkesliv. Sen fortsattes det med halvtidsarbetande när jag gick tillbaka till universitet och började plugga igen under ett par år.

Jag ser tiden innan jag började plugga igen som lite bortkastad, jag hade massor av tankar kring vad jag ville göra när jag jobbade deltid men det vart nästan inget av det. När jag väl började plugga igen så var det just vad jag behövde, extremt roligt och motiverande och jag lärde mig massor. Så fort jag var klar med studierna så vart det sedan heltid igen och sparandet har flutit på riktigt bra sedan dess och portföljen har flutit på bra hela tiden även åren då jag inte hade något nysparande.

Däremot räknade jag för något år sedan på hur mycket mer pengar jag hade haft i dag om jag fortsatt jobba heltid och sparat under dessa år och det rör sig om miljonbelopp, något jag tänkt skriva ett inlägg om i framtiden!

Kategorier
Från min gamla blogg Tips

Hur du fyller ett badkar med vatten

Ett badkar har ett litet hål i botten där vatten rinner ut. Vill du fylla badkaret så kan du sätta kranen på max så att vattnet vräker ner, men det är inte säkert att det räcker, kanske måste du även hälla på extra vatten från andra källor än kranen om du vill ha det fullt. Eller så kan du täppa igen det där lilla hålet i botten av badkaret innan du slår på kranen. Gör du det så kommer badkaret att bli fullt även om du bara låter kranen stå på minimum och droppa.

Om du inte har täppt till hålet kommer det att krävas oerhört mycket större mängder vatten som hela tiden fyller på badkaret för att både uppväga vattnet som rinner ut i botten samt att öka den totala mängden vatten som finns i badkaret.

När det gäller pengar så tror många att det bästa sättet att bli rik är att hela tiden öka intäkterna. Det är delvist rätt, men samtidigt så bryr sig de många inte om att täppa till hålen där pengarna rinner ut. Det är mer regel än undantag att folk lever så. De bränner hela tiden alla sina pengar och kämpar ständigt efter nya inkomster.

Vill du bli rik så bör det första du gör att täppa till läckorna i botten där pengarna rinner ut på samma sätt som du hade gjort med badkaret. Ju bättre du täpper till dessa desto snabbare kommer du att bli rik och desto rikare kommer du att bli. Även om du aldrig lyckas få någon ”kran” som släpper ut några större mängder pengar.

Det naturligtvis en stor fördel om du även ökar mängden pengar som kommer in till dig, men så länge du har stora luckor där samma pengar strax efter rinner ut så kommer du aldrig att bli särskilt rik.

Sedan så nöjer vi oss så klart inte heller med att fylla badkaret, vi vill få det att svämma över!

—————
Ursprungligen publicerat i min gamla blogg 2007.

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Lika ambitiös privat som på jobbet?

När det kommer till yrkeslivet har många människor ambitiösa planer, göra karriär, hur de ska få upp lönen, hur ofta de bör byta jobb, göra det där lilla extra, chefsroller och så vidare. Många människor har helt enkelt aktiva strategier för att bli framgångsrika i yrkeslivet.

Varför gör folk detta? Jo för att det fungerar! Med en uttalad strategi och höga ambitioner så når man i regel längre inom yrkeslivet, man blir befordrad, man får höjd lön, man byter jobb till andra man trivs bättre med eller som hjälper en att utvecklas. Om detta fungerar så bra, varför gör många det inte när det kommer till sina privatliv? Varför inte skapa mål, planer och ambitioner här att sträva efter på samma sätt som på jobbet?

Det är väl logiskt att anta att om dina planer, ambitioner, hårda arbete och liknande hjälper dig att nå dina mål i yrkeslivet så borde ett liknande upplägg ha samma effekt på ditt privatliv?

Vad tror du skulle hända om du satte upp mål och ambitioner för din hälsa, din träning, dina vänner, din hemmiljö, dina intressen och liknande? Och sedan regelbundet följer upp hur väl dina planer och dina ambitioner fungerar och om du märker att du är på väg att missa ett mål genast agerade för att styra upp situationen?

Det behöver ju inte ens handla om komplexa saker, säg att när du var yngre så umgicks du och din bästa vän nästan dagligen, men i dag när ni blivit äldre, fått familjer och kanske till och med bor en bit från varandra så träffas ni inte mer än någon gång i halvåret om ens det. Du saknar din vän och inser att ditt liv vore ännu bättre om ni kunde ses oftare. Lägg då upp en ambition för att träffa vännen en gång i månaden eller kanske till och med en gång i veckan om det är möjligt. Prata igenom läget med vännen och ni kanske kan hitta bestämda tider som fungerar för bägge, kanske ses ni andra lördagen varje månad, kanske kan ni träffas en kväll i veckan.

Detta skulle så klart kunna kombineras med andra av dina mål och ambitioner för privatlivet, kanske har du som mål att komma i bättre form, varför då inte styra upp så att du och din bästa vän spelar tex badminton tillsammans en gång i veckan.

Är du ambitiösare eller mer målmedveten i ditt yrkesliv än du är privat? Skulle du vilja ändra på det? Vilka saker i ditt privatliv tror du skulle kunna bli bättre om du skapade en plan för dessa och aktivt jobbade för att utföra den planen på samma sätt som du aktivt jobbar för olika mål på ditt jobb?

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Farfars gamla aktie

För snart 100 år sedan, 1921 gav Borgholms Elverk ut 416 aktier i företaget. De flesta aktier köptes av ortsbor. Det nominella värdet var 100 kr per aktie och en stor del av pengarna företaget fick in användes till att bytta ett nytt vackert hus som först blev elverk men i dag är bolagets kontor.

Inget konstigt med detta kan man tycka, det som gör denna historia lite speciell och mysig är det som hände senare. På 70-talet löstes de flesta av aktierna in men 23 aktier köpta av 12 olika personer löstes aldrig in. Borgholms Energi som företaget numer heter efterlyser nu de tolv aktieägarna för att kunna köpa tillbaka de sista aktierna. Det finns dock en stor skillnad mot när aktierna såldes, i dag har företaget en omsättning på 200 miljoner kronor och de saknade 23 aktierna är tillsammans värda flera miljoner. Allt detta berättar Aftonbladet om i en artikel.

Fyrabarnsmamman Susanne Grundstedt, 47, sondotter till Henning Ljungström som drev järnhandel i Borgholm på 20-talet och som köpte en aktie:
Detta låter ju helt otroligt, säger hon. Klart man blir jätteglad! Jag minns min farfar, han dog när jag var fem år. Och för ett par veckor sedan var jag faktiskt tillbaka i Borgholm där jag inte varit sedan min pappa avled för tio år sedan.”

Joakim Dillner, 46, från Lund tror att det är ett skämt när Aftonbladet berättar att hans morfar på 20-talet köpte en aktie som nu kan ge barnbarnen en rejäl slant.
”Vad ska jag tro? Är detta dolda kameran? undrar han. Men är det sant är det ju helt osannolikt.”

Visst är det en charmig historia? Inte den typ av snyftartiklar Aftonbladet normalt publicerar när de skriver något om ekonomi. Men främsta anledningen till att jag skriver detta inlägget är som så många gånger tidigare för att visa att det lönar sig att investera pengar. Gör du det inte i dag som måste du börja, hur mycket eller lite pengar du än tjänar.

Naturligtvis kan du aldrig räkna med att göra en affär som Borgholms Energi, troligtvis kommer till och med någon eller några av dina investeringar går åt helvete. Men jag är helt övertygad om att du alltid bör spara och investera en del av de pengar du tjänar och även om du råkar ut för några hack på vägen så kommer det med stor marginal att löna sig i slutändan.

—————————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007

Kategorier
Forskning

Din tidshorisont avgör om du blir fattig eller rik

Den före detta Harvardprofessorn Edward Banfield studerade social och ekonomisk rörlighet i USA och internationellt under nästan 50 års tid. Han försökte ta reda på anledningen till att vissa individer och familjer över ett par generationer klättrade från de lägre socioekonomiska grupperna till högre samtidigt som andra gjorde motsatsen. Vissa gick till och med hela vägen från en av de lägre gruppera till en av de högsta under bara en livstid. Faktum är att 2015 fanns det i USA över tio miljoner dollarmiljonärer och majoriteten av dessa var så kallade ”self-made” dvs de startade utan förmögenhet eller stora arv och lyckades bli dollarmiljonärer under sin egen livstid.

Varför sker detta för en grupp människor och inte för alla? Banfield försökte genom sin forskning ta reda på vilka gemensamma nämnare de personer som lyckas göra denna resa har. 1970 presenterade han vad han hade kommit fram till i boken The Unheavenly City. Tyvärr har jag själv inte haft möjlighet att läsa den boken, så det jag skriver i detta inlägg är baserat på hur andra beskrivit hans forskning i texter jag har läst.

På den tiden då Banfield publicerade sin bok trodde många eller åtminstone ville de tro att fattigdom och rikedom bara handlade om slump, tur eller otur. Att det var något som drabbade oskyldiga personer som inte själva hade någon kontroll eller val över vad som hände och att enskilda människor inte själva kunde styra över om de vart fattiga eller rika. Resultaten av Banfields forskning var kontroversiella då de kraftigt skiljde sig från denna gängse tro.

Han forskning visade att när han studerade folks ekonomiska framgångar eller misslyckanden så var deras tidshorisont den största och tydligaste faktorn till om folk lyckades eller misslyckades ekonomiskt. I sin forskning delade han in samhället i sju klasser, i en skala från lägst till högst:
Lower lower class
Upper lower class
Lower middle class
Middle middle class
Upper middle class
Lower upper class
Upper upper class

Hans forskning visade att personerna som tillhörde dessa olika grupper hade ett längre tidsperspektiv eller tidshorisont ju högre upp i skalan de låg nu oavsett vilken grupp de hade tillhört från början av sina liv, deras utbildningsnivå eller deras nuvarande livssituation. Deras tidshorisont var den enda konstanta skillnaden mellan personerna i de olika samhällsgrupperna.

För individerna i den lägsta gruppen Lower lower class var deras tidshorisont ofta bara några timmar eller till och med endast några minuter, till exempel en alkoholist som endast tänker på nästa sup. På andra sidan av skalan, de högst upp, Upper upper class så är deras tidshorisont åratal, årtionden och till och med framtida generationer. Banfields forskning visade att framgångsrika människor är extremt framtidsorienterade och tänker ofta år in i framtiden när de fattar sina dagliga beslut och tänker på vilka effekter dessa beslut kan få på lång sikt för personens liv, familj eller jobb.

Det är ingen slump att vissa människor köper en lott varje dag i hopp om att bli rika i dag medan andra människor i stället lägger de lottpengarna på investeringar som åratal senare gör dom rika.

Vilken är din egen tidshorisont? Själv har jag alltid varit väldigt långsiktig, ett bra exempel på det är när jag var liten, då ville folk sällan spela brädspel med mig då mina favoritspel var sådana där en spelomgång ofta tog 1-2 timmar medan dom ville spela spel som tog 5-10 minuter. Jag älskade de längre spelen där jag kunde ha en långsiktig plan och strategi och jobba för något nu som jag skulle skörda frukterna av en timma senare.  Detta har levt kvar hela mitt liv och jag har nästan alltid varit långsiktig och haft långsiktiga planer i det mesta jag gjort, däribland sparandet och investerandet där jag från första början varit långsiktig och då menar jag inte långsiktig som 5-10 år, snarare 30, 40, 50, 60 år.

Kategorier
Tips

Undvik plastpåseskatten – vinster för plånbok och miljö?

Från och med den första mars i år börjar den nya plastpåseskatten att gälla. Denna innebär bland annat en skatt på tre kronor på bärkassar. Detta medför att de vanliga kassar du köper för att bära hem matvaror beräknas kosta 6-7 kronor styck i de flesta butiker efter att skatten införts.

Skatten presenterades först ur en miljösynvinkel, för att minska bruket av plastpåsar. Detta har dock mötts av en hel del kritik, bland annat att lagen inte gör någon skillnad på de bärkassar som är tillverkade av förnyelsebar plast som är lätt att återvinna och på de plastpåsar som är tillverkade av fossila bränslen. I regeringens egen promemoria för lagen så lyfter utredarna själva bland annat att:

Minskad förbrukning av plastbärkassar innebär som tidigare beskrivits en övergång till andra typer av bärkassar. I regeringsuppdraget om minskad förbrukning av plastbärkassar jämför Naturvårdsverket miljöpåverkan från olika typer av bärkassar. Där konstateras att pappersbärkassar kräver lägre energi- och vattenförbrukning än en plastbärkasse men att utsläppen från transporter är högre för pappersbärkassar då de väger mer och upptar större volym.

Flergångskassar har en avsevärt högre miljöpåverkan än engångskassar och de behöver därför användas betydligt fler gånger för att väga upp sin miljöpåverkan. Naturvårdsverket skriver att en bomullskasse ska användas mellan 130–400 gånger för att väga upp sin miljöpåverkan. Dessa resultat är i linje med en analys som gjordes av det danska Naturvårdsverket, även om det uppskattas att miljöpåverkan från bomullskassar är ännu högre.

Detta tillsammans med en del annan data som presenteras i Regeringens promemoria gör att många ifrågasätter miljösynvinkeln och om detta till och med kan vara värre för miljön än de plastkassar som vi ofta återanvänder flera gånger innan de till sist används som soppåsar snarare än att vi slänger dom fritt ute i skogen. I stället verkar det snarast som att regeringen med miljön som alibi försöker höja våra skatter då skatten beräknas dra in ett par miljarder om året till statskassan.

Här i bloggen tänker jag inte ta en ställning för eller emot, jag har helt enkelt varken haft tiden eller orken att gräva ner mig i den forskning som gjorts inom området för att bilda mig en vetenskapligt baserad uppfattning snarare än en emotionell eller ideologisk.

Varför skriver jag då detta inlägg frågar du dig säkert. Jo därför att i dag är det den 27 februari, inte mycket tid kvar tills skatten införs! Därför vill ja ge dig som kommer fram till beslutet att du vill fortsätta använda plastkassar, oavsett om det handlar om att du tror att det är bästa alternativet för miljon eller om det handlar om att du tycker att plastkassar är bekvämt och smidigt att få chansen till sparad krona.

Du har nämligen här och nu möjlighet att köpa massor av plastkassar innan lagen införs och därför spara en hel del pengar. Då jag själv aldrig handlat plastkassar online så kan jag inte rekommendera någon specifik leverantör men genom att bara Googla plastkasse så hittar du många återförsäljare som säljer storpack av plastkassar för under 1,5 kr per påse.

Kategorier
Tankar och funderingar

Börsen rasar, börskrasch! Vad ska jag göra?

I dag föll börser runt om i världen stort, svenska OMXS30 var ner 4,31% vilket tydligen är det största nedgången på en dag sedan Brexitraset 2016. Flera storbolag som Sandvik, Holmen, Alfa Laval, H&M, SKF med flera var ner ännu mer och hamnade alla på mer än -6%. Tittar man på de lite mindre listorna fanns flera företag som var ner 10-20%. Var betyder detta? Är krisen här nu? Bör du sälja alla aktier och fonder du äger för att rädda det som räddas kan eller är det nu rean kommer, tillfället där du kan köpa fina bolag till lägre priser?

Jag köpte min första aktie under IT-bubblan så även om det finns folk som är långt mycket erfarnare än mig så har jag åtminstone varit med ett tag och upplevt några större kriser och flera mindre. Vi kan ju börja med att titta vad som hände förra gången den svenska börsen föll med mer än i dag, Brexitraset 2016. Då var OMXS30 ner 7,32%. Om du tyckte dagens ras var jobbigt kan du ju tänka dig hur du skulle ha känt om börsen var ner ytterligare tre procentenheter jämfört med i dag.

Brexitraset 2016

Slår man ut det hela över två månader, från första juni till sista juli så ser Brexitraset ut att ha varit kortsiktigt:

Juni 2016 – Juli 2016

Tar vi ytterligare ett steg och tittar över hela 2016 så märks raset knappt och vi ser att börsen slutade på plus det året.

2016

En annan stor nedgång i närtid var under hösten 2018, då var börsen ner en hel del, en jobbig period för många.

Hösten 2018

Slår man i stället ut det över tre år från början av 2017 till slutet av 2019 så visst syns nedgången men den verkar inte allt för farlig.

2017-2019

Tar vi oss en titt på en betydligt värre period, finanskrisen, så var OMXS30 ner nästan 53% från toppen. Nu om någonsin var goda råd dyra, företag gick i konkurs och folk förlorade enorma summor.

Finanskrisen

Om vi tittar på det hela över en längre period, från början av 2005 tills i dag så kan vi verkligen se finanskrisen, den hade ett stort avtryck på börsen som syns även i denna mer långsiktiga skalan. Men samtidigt kan vi se att även om det tog ett bra tag så har börsen också lyckats återhämta sig och stiga en bra bit till.

2005 till i dag

Vad kan vi då lära oss av historiken? Kan vi ens lära oss något av den? Till att börja med vill jag uttrycka en varning, bara för att något inträffat förr så är det ingen garanti för att samma sak kommer inträffa igen. Bara för att det inte tog många dagar för börsen att återhämta sig efter Brexitraset så betyder det inte att den kommer återhämta sig på några dagar nu. Det betyder inte heller att bara för att det fortsatte att rasa över en längre period under finanskrisen så kommer det att fortsätta rasa över en längre period nu.

Vad vi däremot kan se är att börsen långsiktigt alltid tycks stiga, frågan är hur långa och djupa nedgångarna blir, håller de i sig i en dag eller ett halvår? Jag vet inte, jag är inte duktig nog att kunna förutsäga hur börsen kommer att gå i morgon. Eftersom jag inte är duktig nog att kunna förutspå hur börsen kommer att gå så brukar jag inte heller göra något särskilt vid större svängningar upp eller ner. Däremot vid ett jätteras som finanskrisen så passade jag på att köpa så mycket jag bara kunde och visst har det hänt att jag försökt bottenfiska i enskilda aktier som rasat mycket vi speciella händelser, men då har det normalt handlar om en aktie och inte svängningar i hela marknaden.

Det finns säkert dom som är duktigare än mig och tycker det är korkat att inte sälja på toppen och köpa på botten eller kanske utnyttja stora svängningar som denna och trada till sig en fin vinst. Hatten av till er som lyckas gör det år ut och år in, själv är jag inte på den nivån och hade jag chansat och försökt tima marknaden genom att hoppa av och på hela tiden så hade jag säkerligen misslyckats och hoppat av för tidigt ibland och på för sent ibland. Så i stället för att sälja dyrt och köpa billigt hade jag nog många gånger sålt billigt och köpt dyrt. Min gissning är att du som läser detta med största sannolikhet likt mig inte är duktig nog för att tima dessa saker, visst både du och jag kan säkert ha tur ibland men i det långa loppet skulle det troligtvis bli många missar.

Vad skall du göra då? Jag skall ge dig några enkla grundläggande tips. Om du har pengar på börsen som du behöver för att klara din vardag eller som du av någon annan anledning planerar att använda inom en snar framtid så skall du aldrig ha dessa pengar på börsen, på kort sikt kan det alltid gå åt helvete, så som det gjorde i dag.

Om pengar på börsen får dig att sova dåligt om natten eller att må dåligt, då ska du heller aldrig ha pengar på börsen.

Om du är långsiktig och tålmodig då bör du ha pengar på börsen. I de flesta fall så är en stabil och diversifierad portfölj innehållandes rätt tråkiga bolag alltid en bra start. Ju mer du kan och lär dig desto mer kan du naturligtvis frångå dessa tips kring hur portföljen bör vara utformad och bygga dig en egen strategi.

Har du pengar som du vill investera på börsen så kan ett bra tillfälle vara vid en större nedgång, men om det vänder uppåt i morgon eller om detta bara är starten på en längre nedgång kan jag inte svara på.

Köp eller sälj aldrig aktier baserat på något nån ”random” person på internet skriver det, detta inkluderar mig. Du skall inte fatta något beslut på vad jag skriver här. Om det går åt helvete så är det dina pengar som går åt helvete, inte mina. Däremot kan det jag skriver här tillsammans med information du får från många andra källor ligga till grund för att du själv skall kunna fatta beslut kring hur du vill göra med dina pengar.

Lyssna aldrig på någon som säger sig veta hur börsen skall gå i morgon.

Så vilken är din plan? Hur påverkar dagens stora nedgång dig? Kommer du göra något? Kanske har du redan sålt? Kanske kommer du gå all in när lönen kommer i morgon? Berätta!

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Min sämsta löneförhandling

Tänkte passa på att berätta om en väldigt lärorik händelse i mitt liv, en händelse som jag kallar för min sämsta löneförhandling.

Jag har jobbat i hela mitt liv, något som jag är helt övertygad om både varit nyttigt, lärorikt samt givit mig en respekt för pengar och att tjäna dessa själv. När jag var liten sommarjobbade jag nästan varje sommar och då och då delade jag ut reklam med en kompis. Under ett av åren på gymnasiet så jobbade jag även extra på posten under julkortssorteringen. Vid dessa jobb löneförhandlade jag aldrig, samma lön gällde för alla, antingen accepterade jag den eller så tackade jag nej till jobbet.

Min första löneförhandling skedde i stället när jag var 21 år gammal och skulle börja jobba vid sidan av studierna. Då jag hade möjlighet att läsa kurser på distans det kommande året så tänkte jag jobba nästan heltid.

Jag var lite osäker när jag skulle gå på intervjun, men samtidigt var jag hoppfull då jag förstod att jag hade goda chanser att få jobbet, det hade dom mer eller mindre sagt rakt ut i förväg. Under intervjun dröjde det sedan inte länge innan de sa rakt ut att de ville ha mig och jag talade om att jag också ville ha jobbet så gick vi över till ett rent lönesamtal.

Jag kom som sagt var direkt från studentlivet, under de senaste två åren hade jag levt på studielån och innan dess hade jag som sagt var bara haft sommarjobb och tillfälliga extrajobb. Jag var av förståeliga själv van att leva på små medel. Personalchefen som jag förhandlar med säger en summa, jag mins inte riktigt vad, men var typ runt 17 000 – 18 000 kr i månaden. Wow! Tänkte jag, för mig som var van att leva på små medel var detta en förmögenhet! Särskilt som jag inte var klar med min utbildning utan skulle fortsätta plugga vid sidan om. Glad i hågen så sa jag naturligtvis genast ja med ett leende.

Personalchefen funderade ett par sekunder och skällde sedan ut mig! Han lät mig veta hur totalt urusel jag hade varit på att löneförhandla, troligtvis den sämsta någonsin! Hur fan kunde jag vara så jävla dum att jag acceptera det första erbjudandet han gav mig?

Sedan gick han genom för mig hur jag borde ha gjort. Han förklarade att när han sa den första summan så måste jag svara med en högre summa. Då kontrar han med en summa som är högre än den första han gav med lägre än den jag sagt. Då svarar jag med ett nytt bud och till sist möts vi på mitten med ett belopp som blir ungefär ”såhär” säger han samtidigt som han skriver upp en ny summa i mitt anställningsavtal som var högre än den jag hade accepterat.

Denna utskällning/lektion som jag fick av personalchefen lärde mig mycket. Sedan den dagen har jag varit betydligt självsäkrare vid löneförhandlingar, lagt ner mycket mer tid på att förbereda mig (har i regel massor nedskrivet i ett dokument jag har med mig till förhandlingarna) och framförallt så accepterar jag aldrig det första budet när det gäller liknande förhandlingar som jag beskrev ovan. Kan även nämna att vid nästa löneförhandling jag hade med personalchefen, året efter, var jag som sagt var betydligt bättre förbered och påläst och jag höjde min lön med ett par tusen.

—————————-
Publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007.