När jag ser folk posta om hur deras investeringar går på sociala medier så är det ofta ögonblicksbilder. Min portfölj var upp med 3% i dag! Eller nytt all time high för min portfölj! Någon enstaka gång är det lite längre grafer men då handlar det fortfarande sällan om mer än hur portföljen gått i år.
En annan sak jag märkt är att dagar där det går dåligt är det ofta tunt med uppdateringar på sociala medier. Personen som normalt postar nästan dagligen om hur bra allt går väljer plötsligt att inte posta något den dag det går utför.
Detta är egentligen inge konstigt. Ingen tycker det är kul att visa när det går dåligt och det är mycket psykologi inblandat när det kommer till investeringar och sociala medier. Dessutom är många på sociala medier yngre vilket gör att de sällan har årtionden av investeringar att visa upp.
För några år sedan gjorde jag ett inlägg här där jag visade hur min portfölj gått under det föregående tio åren. Nu tänker jag att det är dags för en uppdatering. Den här gången har jag valt att fokusera på de senaste tre åren.
De senaste tre åren har varit oerhört goda för mig som ni kan se på grafen nedan, min portfölj upp strax över 130% under perioden.
En sådan här uppgång är så klart inte normal, åtminstone inte för mig, så är oerhört nöjd med den och förväntar väl mig att vilken dag som helst bär det av utåt. Det är säkert också en anledning till att jag postar det här inlägget. Dvs samma som de som dagligen postar när portföljen gått upp.
Jag vet att det kommer vara få tillfällen under mitt liv där jag kan visa upp en så positiv graf så jag passar på att göra det nu. Men grafen visar åtminstone tre års tid så kanske säger den något?
Hur har de senaste tre åren varit för din portfölj?
Halva 2025 har passerat, dags att ta sig en titt på hur min portfölj utvecklats under årets första sex månader. Året började positivt, i mitten av februari var portföljen upp över 10% vilket var något sämre än index men alltid trevligt med en positiv start på året.
Sen kommer det som nog få börsintresserade missa, en större nedgång orsakad av de tullar USA satte upp mot omvärlden. Skulle ett totalt handelskrig bryta ut? Vad kommer att hända med världsekonomin?
Detta blev en smärtsam period för portföljen som var ner över 21%. Nu fokuserar jag inte på belopp i kronor här men det var mycket stora summor som försvann. Men det är livet på börsen och kan man inte hantera det bör man nog inte vara där. För mig har alltid börsen varit ett maraton och ingen sprint, tillfälliga ras ser sällan lika skrämmande ut när du drar ut grafen så att den visar flera årtionden.
Vid större nedgångar brukar de ta ett skapligt tag innan börsen återhämtat sig. Men den här gången gick det fort uppåt igen för min portfölj.
Från att ha bottnat en vecka in i april så rörde sig min portfölj stadigt uppåt och när det första halvåret var över hade den stigit med över 27% sedan botten. Om vi tittar på hela halvåret så betyder detta att jag är tillbaka nästan exakt där portföljen toppade innan raset.
Så även om det varit ett turbulent börsår hittills så har det i skrivande stund också varit ett gott börsår. Jag skriver detta en vecka in på juli och portföljen har fortsatt något uppåt inledningsvis detta halvår med.
Vad säger då detta om de kommande sex månaderna? Egentligen väldigt lite. Jag tror inte att de turbulenta tiderna är över utan det är mycket möjligt att vi får se stora svängningar. Blir det fler tullar? Andra handelsutmaningar? Krig? Ingen aning, jag kan inte spå i framtiden. Så jag tänker att det bästa jag kan göra är att inte oroa mig för börsen. Går den upp ökar mina pengar i värde, går den ner får jag fler aktier för pengarna när jag köper nytt. Lika bra att ta det med ro och fortsätta spara och investera. Börsen är ju trots allt ett maraton och ingen sprint.
Hur har det första halvåret gått för in portfölj? Vad har du för tankar om framtiden?
Många gånger har jag hört att januari är årets fattigaste månad. Personligen tycker jag sällan ett den ena månaden skiljer sig drastiskt från den andra när det kommer till ekonomi. Men det kanske har att göra med att jag tycker det är dötrist att shoppa, historiskt haft billiga hobbyer och jag brukar försöka genomföra dyrare inköp vid reor.
Jag förstår att alla inte lever så, tvärt om är ju till och med många öppna med att shoppande är en hobby för dom. Men det finns goda nyheter för er där januari verkligen är en fattigmånad. En av rubrikerna i en artikel Aftonbladet publicerade i veckan är just att ”Fattigjanuari blir lättare”.
Anledningen till att fattigjanuari kan komma att bli lättare är att inflationen sjönk mer än väntat i december. Att inflationen sjunker betyder fortfarande att saker bli dyrare, så det är inte det i säg som räddar fattigjanuari. I stället handlar det om att den sjuknade inflationen kan leda till en räntesänkning i slutet av januari. Dessutom kan fler räntesänkningar följa under året. En räntesänkning skulle naturligtvis betyda mer pengar kvar i plånboken för alla som har obundna lån.
Personligen vet jag inte hur positiv jag är till räntesänkningar då jag tror att låga räntor leder till att folk lånar mer än vad de borde. Men tyvärr är det ju så inflationen hanteras och är inflationen låg ska det eldas på, på samma sätt som det ska bromsas när den är hög.
Frågan är dock hur årets fattigaste månad märks i praktiken. Jag hade själv tänkt att det kanske var något jag kunde använda mig av för min nya hobby som jag berättade om tidigare i år. Den omfattar en hel del spenderande. Därför har jag följt priserna sen jag fick upp intresset för ett par månader sedan. Då märktes det tydligt att priserna var lägre i början av hösten för att sedan stiga i november och december när folk shoppar julklappar.
Men jag hade förväntat mig att priserna skulle gå tillbaka efter jul och kanske dessutom gå ner ännu lägre pga att januari ska vara årets fattigaste månad vilket skulle kunna betyda att fler säljer då de behöver pengarna till annat.
Än så länge har jag inte sett skymten av att jul är över och att januari skall vara fattig. I stället för att gå tillbaka till de priser som rådde under första halvan av hösten ligger de fortfarande kvar på de nivåer som var från december fram till jul.
Så kanske är bara fattigjanuari en myt? Eller mer troligt det är en marknad som jag är ny till och inte har tillräckligt bra koll på än. Kanske var det priserna under första halvan av hösten som var låga och perioden innan jul bara tog tillbaka dem till normala nivåer? Eller så är det helt enkelt en eftersläpning där säljare försöker hålla kvar med julpriserna så länge de kan men där det undan för undan när lite mer tid passerat kommer börja gå tillbaka. Dessutom är vi inte halvvägs genom januari än så fattigeffekterna syns kanske först om en vecka eller så?
Hur är januari för din ekonomi? Vilka erfarenheter har du att dela med dig av om årets fattigaste månad?
Att någon som regelbundet skriver om privatekonomi i form av sparande och investerande säger att just privatekonomi är livsviktigt är kanske inte så förvånande. Men ta inte mitt ord för det, lyssna på forskarna!
”Sambandet mellan överskuldsatta och psykisk ohälsa är väldigt starkt, säger Henrik Levinsson, lektor i psykologi”
Då sambandet är så starkt anser Henrik att vårdpersonal måste börja ställa frågor om patientens ekonomiska situation om denne visar symptom på att må psykiskt dåligt. Han säger att detta kan kännas närgånget, men att göra det kan rädda liv. Detta då en studie vid Lunds universitet visat att en av fem personer med stora skulder har försökt att ta sitt liv.
Att din ekonomi är på liv och död är något jag skrev om i bloggen redan för fem år sedan så Folkhälsomyndigheten hade släppt en rapport som konstaterade att privatekonomi tillsammans med sysselsättning var bland de absolut viktigaste faktorerna när det kommer till psykisk hälsa.
Förra året skrev jag dessutom om en studie vid Universitet i Bristol som hade undersökt hur sparande påverkar människors välbefinnande, både på kort och lång sikt. Studien visade på flera olika positiva effekter av sparande och även små mängder som sparas regelbundet ger förbättringar i psykisk hälsa och livskvalitet.
Med så mycket forskning som stöd vågar jag säga att min titel är korrekt, en sund privatekonomi är livsviktigt. Därför är det också viktigt att vi fortsätter att kämpa för att ge människor den ekonomiska kompetens som krävs för att ta goda ekonomiska beslut. Med tanke på att det regelbundet kommer rapporter om att antalet personer med skulder hos kronofogden är rekordstort så är det uppenbarligen så att vi inte är i närheten av att lyckas.
Själv tror jag på att göra en kurs i privatekonomi och sparande obligatorisk på gymnasiet är en start. Absolut jag vet att det finns privatekonomi i hemkunskapen i grundskolan och i samhällskunskapen på gymnasiet. Men det räcker uppenbarligen inte.
Hur tror du att vi bäst kan hjälpa människor att ta goda ekonomiska beslut och därmed också göra deras liv bättre?
För ganska exakt ett år sedan skrev jag mitt första inlägg kopplat till hälsa. Där satte jag upp hälsomål för året inom kategorierna sömn, kost och träning med det större övergripande målet att jag i slutet av 2024 skulle vara i bättre form än vad jag varit under de senaste tio åren. Inget litet mål. Men hur gick det då?
Sömn Sömn är en svår fråga. Jag berättade senast att jag hela mitt liv varit en kvälls/nattmänniska vilket inte går perfekt ihop med ett jobb där du börjar jobba på morgonen. Jag hade lyssnat mycket på vad sömnforskningen sa och försökt börja somna ett par timmar tidigare. Problemet var att när jag somnade några timmar tidigare så sov jag också mycket kortare tid. I stället för att ofta sova 7-8 timmar så vaknade jag plötsligt efter 6 timmar och kände mig inte utvilad när jag vaknade.
Jag har en klocka som mäter sömn och graderar den inom flera områden, tex hur länge du sovit, vad din vilopuls var, hur mycket tid som spenderas i djupsömn, rem-sömn och lätt sömn osv. Jag fick i regel rätt bra i alla kategorier förutom just längden på sömnen.
Sömnmätaren sätter sedan en poäng på sömnkvaliteten baserat på dessa graderat på en skala mellan 1 – 100. När jag skrev mitt förra inlägg så hade min snittpoäng månaderna innan legat på 80. Jag satte som mål att mot slutet av året haft åtminstone ett par veckor där snittpoängen hamnade på 90.
Tyvärr är sömnen en stor utmaning och jag är ännu inte i närheten av ett snitt på 90. Men den har åtminstone gått upp något, senaste månaden hade jag ett snitt på 82. Jag har börjat somna senare igen, dock tidigare än förr vilket gör att jag också sover lite längre. Sedan hände en annan sak jag kommer berätta om senare i detta inlägg som jag tror också haft en negativ effekt på poängen. Målet kvarstår för 2025 att mot slutet av året haft åtminstone ett par veckor med en snittpoäng på 90.
Kost Detta benämnde jag som något av min akilleshäl senast då en svaghet jag har är att äta restaurangmat. Målet jag satte upp var att minska antalet tillfällen jag äter restaurangmat. Jag har inte fört någon statistik på det men jag är rätt säker på att jag lyckats. Det har fortfarande blivit för många jobbluncher ute men när jag varit ledig har antalet restaurangluncher minskat ordentligt. Men även om jag lyckats så är målet det samma, att försöka minska restaurangmaten ytterligare under 2025.
Träning Här berättade jag att jag historiskt tränat mycket men att jag under ett par års tid pga ett antal olika skador tränat väldigt lite och i stället fokuserat på att promenera. Mellan 10 000 – 25 000 steg om dagen vart det i regel. Målet för året var att träna mer än vad jag gjort de senaste åren men utan att gå in för träningen så hårt och intensivt som jag gjort historiskt, vilket lett till skador.
Hur lyckades jag då? Jag skulle säga att jag lyckades rätt bra under våren. Både spinning och styrketräning regelbundet. Men sen direkt i början av juni vart jag sjuk. Mykoplamsa, sånt där du kan få lunginflammation av. Det fick inte jag, för mig visades symptomen på andra sätt. Först fick jag feber och var ordentligt sjukt några dagar, ungefär som när du har influensa. Sedan fick jag så där ont i halsen så att du har svårt att svälja vilket satt i under ett antal dagar.
Detta var dock den lätta biten. Det dryga var när det började bli lite bättre. Att det aldrig vart helt bra. Jag hade konstant hosta i kanske en månad och därefter sporadisk hosta i ytterligare en och en halv månad. Jag hade ont i halsen, dock inte alls lika ont som i början, vilket satt i under typ två månader. Det kom och gick lite, vissa dagar hade jag nästan inte ont i halsen alls för att sedan ha ont igen dagen efter. Ett annat tydligt tecken på att något var fel var min puls. Vid en lugn promenad till matvarubutiken (vi pratar verkligen lugn här, ingen powerwalk) kunde pulsen plötsligt vara uppe i 150.
Först mot mitten av december började jag känna mig helt återställd igen. Var du inte till vårdcentralen är naturligtvis en lätt fråga att ställa. Jag var inte dit först men efter att två personer som vart smittade vid samma tillfälle som mig varit in och de konstaterade lunginflammation och de fick antibiotika mot den så åkte jag också dit. De testade mig, konstaterade mykoplamsa men att i mitt fall så hade det inte satt sig på lungorna utan halsen samt att det verkade som att mitt immunförsvar var bättre än normalt på att bekämpa det.
Därför fick inte jag någon antibiotika utan fick gå runt och vara smårisig i tre och en halv månads tid. Detta gjorde naturligtvis att jag tappade tränandet helt under den perioden. På jobbet jobbat jag i ett team på fyra personer, det finns ytterligare några till runt teamet men huvudteamet är fyra. Inte långt efter att jag till sist börjat känna mig återställd så blir en i teamet långtidssjukskriven och en annan gick på föräldraledighet. Så plötsligt var teamet halverat. Vikarie togs så klart in, men dessa kan inte göra allt så det betydde drastiskt mycket mer övertid, kvällar och helger för mig. Detta gjorde att jag aldrig riktigt kom igång med träningen igen.
Jag tror att detta varit en bidragande faktor att jag inte nått så långt med sömnmålet som jag hade önskat då träning bidrar till bättre sömn. Så hade jag kunnat träna resten av året som jag gjorde de första månaderna så är det möjligt att min sömnpoäng hade varit åtminstone ett par poäng högre.
Det går att säga att jag nådde träningsmålet eftersom jag tränade mer under första halvan än vad jag gjorde under föregående år. Men jag skulle ändå se det som ett misslyckande om än utanför min kontroll. Under julledigheten kom jag äntligen igång med tränandet igen och målet för 2025 blir att träna mer än 2024 vilket inte borde vara svårt om jag får vara frisk.
Det större övergripande målet Att komma i bättre form än vad jag varit de senaste tio åren var ett stort mål. Och som jag skrev när jag satte det så att om jag misslyckades med målet och bara vart i den bästa form jag varit under de senaste fem åren, är det då verkligen ett misslyckande? Uppenbarligen gjorde min långa sjukperiod att jag inte var i närheten av att nå det målet. Men hade jag fortsatt som de första månaderna hade jag åtminstone nått några års förbättring.
Jag väljer att hålla kvar med samma mål för 2025, gäller bara att vara frisk och kunna träna över hela året så tillsammans med god sömn och kost är det inte omöjligt. Och skulle jag bara nå den bästa form jag varit i under de senaste fem åren i stället för tio så är det ju inte fy skam det heller.
