Kategorier
Från min gamla blogg Tankar och funderingar

Lycka kan köpas för pengar!

För många år sedan läste jag en artikel med titeln ”Beviset: Lycka kan inte köpas”. Det var Aftonbladet som kort berättade om vad en amerikansk journalist kommit fram till när han vältrat sig i lyx för att besvara den klassiska frågan ”går lycka att köpa för pengar?”. När jag läste artikeln kunde jag inte undgå att bli lite upprörd, det kändes som journalisten var helt fel ute.

Problemet är själva upplägget, han ska undersöka om pengar kan köpa lycka och för att göra detta så lever journalisten under en period ett liv så går ut på att i princip leva så dyrt det bara går. Han sover i en säng för en halv miljon, han tvättar sig med silvertvål, åker runt i en bil som kostar över 11 miljoner kronor, äter kött som kostar 5 500 kr kilot, spelar golf med klubbor som tillsammans kostar nästan en halv miljon, bor i en svit som kostar 235 000 kr natt och så vidare.

Naturligtvis konstaterar han när experimentet är över att han inte blev särskilt mycket lyckligare av det hela:
”Den vita tryffeln tappade fort smaken och Kobe-biffen var faktiskt ingen höjdare.”

Det första jag tänker när jag läst allt detta är att den här mannen inte vet vad lycka är. Han har inte heller insett att lycka är olika från person till person. I stället för att använda pengarna till något som gör honom lycklig så väljer han att slösa bort dem på lyx, något som uppenbarligen med tanke på hans slutsats, inte är något som gör honom lycklig.

Det är inte pengarna i sig som är lyckan utan det är de möjligheter som uppstår när du har pengar, saker som låter dig leva det liv du själv vill och ger dig möjlighet att följa dina drömmar som bidrar till att göra dig lycklig.

För mig och många andra människor så handlar inte den lyckan vi strävar efter att kunna leva något jetsetliv med champagne till frukost varje dag och att ta sitt privata flygplan vart man än ska. Det handlar snarare om den frihet och trygghet pengar medför. Friheten att själv kunna styra över sitt liv och göra vad man vill. Friheten att veta att jag kan köpa den där ”saken”, vare sig den är billig eller dyr, om jag skulle vilja. Därmed inte sagt att du vill det. Frihet bidrar till att många människor känner sig lyckligare. Det medför också mycket i trygghetsväg. Du veta att mer eller mindre vad som än händer så klarar du dig. Tänk bara vilken trygghet det skulle innebära för många föräldrar att veta att om något händer en, du råkar ut för en olycka och kanske till och med i värsta fall dör så är ändå ens barns försörjning tryggad. Trygghet kan bidra till att folk människor känner sig lyckligare.

Tänk också vilka möjligheter man skulle ha till att hjälpa andra människor, oavsett om det handlar om nära och kära eller personer man inte känner eller varför inte människor på andra sidan världen som lever i fattigdom. Möjligheten att kunna hjälpa andra kan bidra till att människor känner sig lyckligare.

En sak som gör många människor olyckliga är oro, en sak som många oroar sig för är just av ekonomisk karaktär. Hur ska jag ha råd med hyran? Finns det några pengar kvar på kortet? Ska pengarna räcka till barnens julklappar? Hur ska vi får råd att åka på semester? Att ha pengar motverkar en hel del oro som många upplever i sin vardag. Minskad oro i sitt liv gör människor lyckligare.

Journalisten spelar golf. Tänk om han i stället för att spela en omgång med klubbor som kostar en halv miljon gjort något åt detta hållet:
I sin ungdom brukade han spela golf med två barndomsvänner men nu på gamla dar med jobb, familjer kanske utspridda över landet så träffas det alldeles för sällan och det var flera år sedan de gick en golfrunda tillsammans. Tack vare de där pengarna kan de nu alla vara lediga ett par veckor och tillsammans med familjer och allt åka på en semesterresa där de får massor av tid tillsammans och för att spela golf.

Hade han då upplevt att pengarna gav honom lycka?

————————
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2009. Det har dock skrivits om rätt ordentligt här.

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Därför blir så få svenskar rika

En sak som förundrat många med ett intresse för privatekonomi är hur den stora massan av invånare i vårt land kan vara så vilse när det kommer till privatekonomi och sparande. Medan finanstwitter diskuterar om de ska köra på en sparkvot på 50 eller 60 procent diskuterar många vanliga Svenssons hur de ska klara de sista dagarna innan nästa lön, trots att de i många fall tjänar mer än vad dessa twittrare med hög sparkvot gör.

Det är mer regel än undantag att dagstidningarna har olika artiklar om hur synd det är om människor som inte kan hantera sin privatekonomi. Jag minns tex när det var dags för skatteåterbäring och den inte dök upp på folks konton direkt på morgonen utan det kunde dröja hela dagen innan man fick pengarna. Då intervjuade Aftonbladet en besviken familj som planerat att storhandla den dagen, bland annat blöjor till sitt barn. Men eftersom skatteåterbäringen nu kom några timmar senare än vanligt så blev de tvungna att låna pengar till deras shoppande.

Vad beror det egentligen på att en stor del av vår befolkning har så svårt att hantera pengar, leva efter sina tillgångar, spara och investera?

Under mina studier vid Universitet har jag läst kurser som använt sig av olika teorier från beteendevetenskap och psykologi för att försöka förklara och förutse människors handlade och agerande. En sådan teori är The Theory of Planned Behavior som togs fram av psykologiprofessorn Icek Ajzen under mitten av 80-talet. Denna teori anser att beteenden bäst kan förutses genom en individs intentioner att genomföra beteendet och att intentionerna i sin tur bestäms av tre faktorer.

Den första faktorn är individens attityd till beteendet. Om attityden är positiv eller negativ bestäms av alla olika aspekter kring beteendet och den situation där det skall genomföras. Vissa av dessa kan vara positiva och andra negativa, i slutändan är det den sida som väger tyngst för individen som avgör om personens övergripande attityd till beteendet blir positiv eller negativ.

Den andra faktorn består av individens personliga normer samt upplevt socialt tryck för att genomföra beteendet. Med detta menas att individens intentioner till att genomföra ett beteende påverkas både av sin egen inställning till det så väl som av de förväntningar andra har på individen.

Den tredje faktorn är vilken grad av kontroll individen upplever att denne har över beteendet. Detta påverkas av både interna faktorer som personens förmågor, brister och känslor såväl som av externa saker som möjligheter, hinder och beroende av andra personer.

Vad har då denna teori att göra med svenskarnas brist på ekonomisk kompetens att göra? Personligen tror jag att de tre faktorerna ovan kan förklarar varför så många i vårt land vekar ha noll koll på sin ekonomi eller åtminstone inte sparar och investerar aktivt.

Jag har självklart inte genomfört någon studie inom området, detta är bara mina egna spekulationer och även om jag tror att dom stämmer på många människor i vårt land så skall det hela inte ses som fakta.

Attityd
Om vi tittar närmare på attityder så är det uppenbart att många i vårt land inte har en positiv attityd till sparande och investerande. I vårt land är det många som har en negativ attityd till personer som är rika, personer som har pengar, till aktier och företagande. Det känns mer som regel än undantag att rika personer, företag och aktieägare ses som de onda människorna i vårt samhälle, de som suger ut och utnyttjar den stora massan och att världen skulle vara en mycket bättre plats utan dom. Med den grundsynen är det så klart svårt att ha en positiv attityd till något som kan medföra att man själv bli en av de onda, en av utsugarna.

Jag läste en artikel som någon hade delat på Facebook, artikeln handlade om hur många människor som hade en miljonlön ”där du bor”. När jag själv såg artikeln tänkte jag, vad kul, det här kan nog vara inspirerande och motiverande, visa vad som är möjligt att nå i ens liv om man strävar efter en hög lön. Sedan klickade jag för att läsa kommentarer och en helt annan värld öppnades. Av de runt 40 kommentarer som fanns var det fullt av folk som spydde galla över artikeln, författaren, tidningen som publicerat den och människorna som hade miljonlöner. Vad jag kan minnas fanns det inte en enda positiv kommentar, inte en enda människa som såg det som positivt, inspirerande eller motiverande att någon annan lyckats. Inte konstigt att så få har en positiv syn till sparande och investerande om de har en så extremt negativ syn på att det går bra för någon annan ekonomiskt.

Normer och socialt tryck
Vi lever i en kultur där normen och det sociala trycket för många skriker ut att det är fel och fult att vara rikare än någon annan. Redan som små barn får vi läsa Bamse där Krösus sork, den ende som bryr sig om pengar i serien är ond, sedan går det hela vidare upp i åldrarna via media till vissa organisationer till en del av de politiska partierna osv. Den här delen tror jag dock att ni alla har god koll på, så låt oss gå vidare till en annan synvinkel som också påverkar normer och socialt tryck och det är överkonsumtion och konsumtionshets.

Dina grannar byter bil vart annat år, de åker på utlandssemester 2-3 gånger om året, de totalrenoverar köket trots att det bara är fyra år gammalt, de byter mobiltelefoner lika ofta som en annan borstar tänderna. Om alla grannar lever så här då kan ju inte din familj vara sämre? Då måste ju ni också göra det? Jag tror de flesta som läser detta känner igen det här beteendet och även om ni själva inte lever på det viset så har de flesta av er nog både en och två vänner eller kollegor som lever så.

Om den sociala normen och trycket säger att du skall konsumenterna mycket, ofta och dyrt så är det lätt att också göra det. För många har nog slösande och överkonsumtion blivit en så självklar livsstil att de inte ens reflekterar över att det skulle finnas något annat alternativ. Att ta ett lån då och då för att finansiera den där resan är ju inget konstigt, det gör ju alla andra och räntorna är ju ändå så låga att det typ nästan är gratis. Om du lever en livsstil med alla dessa utgifter är det inte heller lätt att få något över som du kan spara och investera.

Upplevd kontroll
Slutligen så har vi den sista faktorn, upplevd kontroll. Om en individ upplever att möjligheten att genomföra ett specifikt beteende ligger utanför dennes kontroll så kommer personen inte heller att genomföra det. Här är det i mina ögon väldigt uppenbart att en hel del personer i vårt land är mer eller mindre ekonomiskt handikappade vilket gör att de saknar kontroll över situationen. Om du inte vet hur man sparar, hur man flyttar pengar till tex en nätmäklare, hur man köper aktier, vilken aktie eller fond man bör köpa osv så kommer många inte heller att göra det. För många kan det nog till och med handla om ett ännu större steg, att man inte vet riktigt vad en aktie är eller hur dom fungerar, vilket gör aktier till något främmande, avlägset och kanske lite skrämmande.

En annan faktor som kan påverka synen på upplevd kontroll är att man inte tror att det är möjligt att bli rik eller i vissa fall ens att spara. Jag vet inte hur många gånger jag hört synpunkter i stil med att enda sättet att bli rik är att födas till det, vinna på lotto eller typ bli VD för nått stort företag och tjäna sjuka summor. På samma sätt har jag många gånger hört att det är nästintill omöjligt för personen i fråga att spara något med dennes dåliga lön eller med den livssituationen personen befinner sig i. Jag har själv suttit och talat med kollegor som tjänat mer än mig som tydligt förklarar att i dennes situation är det helt omöjligt att spara något samtidigt som jag själv satt där och tänkte att jag inte hade några större problem att spara halva min lön varje månad trots att jag tjänade mindre än min kollega.

Egna tankar
Även om ingen vetenskaplig studie genomförts och detta bara handlar om mina egna tankar och gissningar så tror jag verkligen att dessa faktorer är starkt bidragande till varför många i vårt land är så dåliga när det kommer till privatekonomi och sparande. Det finns säkert andra faktorer som också spelar in och vissa människor är säkert en mix av de olika delarna, dvs kanske har en positiv attityd men upplever att den inte har kontroll över beteendet och liknande men jag tror verkligen att om vi kunde ändra på hur folk i vårt land ser på de olika beståndsdelarna The Theory of Planned Behavior tar upp så skulle betydligt fler i vårt land vara i situationen där de funderar över hur hög deras sparkvot skall vara snarare än hur de ska klara sig sista dagarna av månaderna när lönen är slut.

Hur ändrar man då på dessa saker? Mycket av den upplevda kontrollen tror jag man kan förändra genom utbildning och positiva exempel från verkligheten. Men i många fall tror jag att attityder och normer kan vara väldigt svåra att förändra, särskilt om de sitter djupt ideologiskt förankrade. Jag har själv genom åren förändrat en del människors attityder och normer bara genom mitt bloggande, detta vet jag då jag fått meddelanden och mail genom åren från folk som tackat mig för att jag öppnat deras ögon och visat vad som är möjligt och att de nu håller på och föräldrar sin livsstil. Jag har till och med haft folk som skrivit att de nu är miljonärer efter att ha inspirerats av mig för många år sedan och jag tror att de flesta andra ekonomibloggare som funnits med ett tag varit med om liknande saker.

Men det är stor skillnad på att genom kunskap, exempel och inspiration få någon som i dag överkonsumerar till att börja konsumera lite mindre och spara det som blir över och något helt annat att försöka förändra någon som sedan barnsben fått lära sig att ha mer pengar än någon annan är något fult och att aktier, företag och liknande är av ondo.

Vad tycker och tänker du om det hela? Och hur tror du att vi bäst kan förändra folks attityder, normer och upplevd kontroll när det kommer till privatekonomi och sparande?

Kategorier
Från min gamla blogg

Det här är ett problem vi kan lösa!

För några år sedan såg jag en dokumentär på Discovery Channel, kom av någon outgrundlig anledning att tänka på den och två av historierna som berättades i den. Dessa historier handlar om när två olika företag, Atari och Nintendo drabbas av liknande problem vid helt olika tillfällen.

Den första historien i dokumentären handlar om hur företaget Ataris första spel fick sitt genombrott och gjorde skillnaden mellan jättesuccé och konkurs. Spelet de hade skapat hette Pong och året var 1972. Företaget hade inga intäkter alls så de satte samman en ful trälåda med en tv i och satte fast en myntbox från en gammal karusell. För att testa det hela blev de sedan tvungen att övertala ägaren till en lokal krog om att få ställa den där. Ägaren ville det inte men de lyckades övertala honom. Men redan dagen efter så ringer ägaren och talar om att spelet har gått sönder. Åh nej tänker Atarikillarna, nu kan det hela vara över.

Men när de kommer till krogen och öppnar maskinen så inser de att anledningen till att det hela inte fungerade var att myntboxen var så full att det inte gick i en krona till. Det här är ett problem vi kan lösa insåg genast Atarikillarna.

Den andra historian från dokumentären, den som handlade om Nintendo utspelare sig år 1981. I Nintendos fall, som grundades redan på 1800-talet, så var det kanske inte en fråga om liv och död för hela företagen men i mångt och mycket för deras amerikanska del. Under en tid hade de försökt slå sig in på den amerikanska marknaden, men allt de hade försökt med hade lett till katastrofala misslyckanden.

Donkey Kong

Dom bestämde sig för att ge det hela en sista chans och behövde ta fram ett nytt arkadspel. Problemet var bara att alla deras speldesigners var upptagna med andra projekt. Det hela slutade med att de gav uppgiften till deras yngsta medarbetare, som aldrig tidigare hade skapat ett spel, Shigeru Miyamoto. Ett beslut som de inte fick ångra. Spelet han skapade hette Donkey Kong. Dock var Nintendos avdelning i USA rädda efter alla misslyckanden så de vågade inte slå på stort, de tog endast in ett enda exemplar och valde att göra som Atari hade gjort nästan tio år tidigare. De placerade ut det på en lokal krog och väntade på resultatet.

Dagen efter så upptäcker de att de råkat ut för samma problem som Atari hade råkade ut för, myntboxen är full upp till bristningsgränsen! När killarna på Nintendo räknar mängden pengar så inser dom att för att detta spel skulle ha kunnat dragit in så mycket pengar så måste folk ha spelat det nästan non stop hela den tiden krogen hade haft öppet.

Shigeru Miyamoto

Det här är all marknadsundersökning vi behöver insåg Nintendo och slog på stora trumman. Bara första året så tjänade de 100 miljoner dollar på spelet! Och den där unga killen, Shigeru Miyamoto, även han lyckades i fortsättningen och är i dag branschens troligtvis största stjärna. Efter Donkey Kong skapade han flera andra kända titlar, bland annat Mario och Zelda.

Så vilka problem har du råkat ut för som fått dig att med ett stort leende på läpparna säga att det här är ett problem du kan lösa!

——————————
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2008.

Kategorier
Tankar och funderingar

Min strategi under krisen

Jag har alltid känt en åtminstone hygglig förståelse börsen och jag har känt mig trygg i min investeringsstrategi. Så har jag känt under så väl goda år som turbulenta år som finanskrisen. Men så kom 2020 med Covid-19 och Coronakrisen, för första gången någonsin känner jag att jag inte riktigt förstår börsens agerande och jag känner mig inte helt trygg med min egen investeringsstrategi.

Missförstå mig rätt, min portfölj har sett till index gått extremt bra i år. Den är på plus och när börsen stängde i går så låg den nästan 20 procentenheter över index. Detta tror jag beror på att även om jag likt börsen i stort har haft ett antal bolag som rasat ordentligt så har jag samtidigt haft ett antal bolag som gynnats av krisen och därmed gått strålande samt ett par bolag som inte påverkas så mycket av krisen och därför stått emot fallet rätt skapligt.

Paradox Interactive

Branscher som gaming, streamingtjänster och e-handel har gått strålande, åtminstone de bolag jag äger, där flera är upp mellan 15-35% och bäst av alla har Paradox gått som i skrivande stund är upp nästan 50%. Jag har även haft ett par branscher som är åtminstone hyggligt defensiva och fortsätter sälja oavsett konjunktur som dagligvaruhandeln och hygien och hälsa.

Naturligtvis har jag haft några bottennapp med ett par aktier som är ner en 15-25% och allra värst Tethys Oil där jag lyckades med konststycket att gå in i bolaget vid absoluta toppen i januari och sen ner 47% sedan köp.

Tethys Oil

Det syns knappt på bilen ovan men tittar du i vänstra delen av grafen så kan du se ett blått K sticka fram delvist som visar att jag verkligen köpte på absoluta toppen. Enda positiva med detta antar jag är att det var ett nytt innehav som endast uppgick till en väldigt lite del av portföljen.

Historiskt så har jag alltid varit mer eller mindre fullinvesterad på börsen, jag har köpt bolag jag verkligen gillar och jag har behållit dom länge och det har givit mig resa som jag är mer än nöjd med.

Men den nuvarande krisen har verkligen fått mig att grubbla över min portfölj och min strategi, ja den har fungerar bra historiskt, men är det verkligen värt att fortsätta på en strategi när en av grundpelarna för den inte längre stämmer? Nämligen det att jag inte längre känner att jag riktigt förstår börsens agerande under den Coronakrisen. Jag upplever inte att den reaktion vi sett på börsen i stort matchar de problem som världens företag och länder går igenom. Jag tror att risken är stor att ytterligare en större nedgång kommer.

Samtidigt har jag alltid sagt mig att jag inte upplever mig duktig nog för att trada med min portfölj, köpa på botten och sälja på toppen. Varför skulle jag då lyckas med det nu helt plötsligt? Det tror jag inte heller att jag kommer lyckas med. Därför har jag kommit fram till något av en kompromiss för min portfölj. Jag kommer inte sälja av allt, däremot kommer jag inte heller att vara fullinvesterad för en tid.

Tanken är att behålla de bolag jag har i min portfölj som jag tror borde gynnas mest av den rådande krisen, samt några få bolag som jag tror på men som åkt på ordentligt med stryk, ofta åtminstone delvis oberoende av krisen, där jag tror det kan finnas en ordentlig uppsida även om krisen blir djupare innan det vänder. Jag började sälja av några bolag i går och har fortsatt i dag. För första gången någonsin är jag riktigt likvid.

Jag kommer att fortsätta att noggrant utvärdera bolagen i min portfölj den närmaste tiden. Jag har ett tvåsiffrigt antal bolag kvar i portföljen och det är inte omöjligt att jag säljer av ytterligare något eller några.

Smart idé eller det största misstag jag gjort sedan jag vart aktiv på börsen? Det kan endast tiden visa men med tanke på att jag just nu ligger nästan 20% över index i år så känns det som att jag har lite marginaler att spela på och hur det än går så kommer jag att sova gott om natten och portföljen kommer att fortsätta växa årtionde för årtionde.

När skall likviderna investeras på börsen igen? Det får bli ett framtida blogginlägg.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Jobba med det du älskar så blir du rik!

En sak jag ofta lagt märke till när jag lyssnat på riktigt rika personer är att de nästan alltid jobbar med något de tycker är roligt. Det märks tydligt hur passionerade de är för det dom gör. Detta tror jag är en nyckel för många personers rikedom och framgång. Om du gillar det du gör och har roligt samtidigt så är det dessutom betydligt lättare att motivera dig själv och lägga de där extra timmarna som ibland krävs för att bli riktigt duktig och nå resultat utöver det vanliga.

Jag tror inte heller det är en slump att många som blivit rika fortsätter att jobba även efter att de lyckats. Fast företaget de en gång startade i dag drar in så mycket pengar att de inte skulle behöva jobba en sekund mer i sina liv så vaknar de ändå varje morgon och bara längtar efter att få gå till jobbet. Det blir lätt så om du älskar det du gör!

Därför är det viktigt att så många som möjligt lär sig hur de skall göra för att kunna få ett jobb de älskar. När du jobbar med det du gillar så är det inte längre ett jobb utan ett nöje som du råkar få betalt för. Detta är inte något lätt, ibland kan man ha tur och hitta det perfekta jobbet, men räkna inte med det. Ofta kan du behöva byta jobb flera gånger innan du hittar rätt. Det kan även vara så att du själv måste göra något åt det, läsa en specifik utbildning och kanske är du den enda som kan starta det företag som kan ge det perfekta jobbet för dig.

Tror du inte att Messi hade spelat fotboll även om han inte fick betalt för det?
Hade inte Picasso målat även om han inte kunde sälja sina tavlor?
Skulle inte din favoritlärare på något sätt ha lärt ut saker till folk även om inte läraryrket fanns?
Skulle inte Bill Gates hållit på med datorer även om han aldrig hade startat Microsoft?
Hade inte din favorit TV-kock med glädje experimenterat i köket även om han eller hon inte hade ett TV-program?

Vad dessa personer har gemensamt är att de med största sannolikhet inte började med dessa saker för att bli rika utan för att det var något dom tyckte var roligt eller intressant och som de snart insåg att de älskade att hålla på med. Sedan råkade det för en del av dessa ha den trevliga bieffekten att deras plånböcker växt något enormt.

————————————-
Ursprungligen publicerat i min gamla blogg under 2007, kraftigt redigerad för 2020.

Kategorier
Tankar och funderingar

Dags att sälja allt

Jag har alltid köpt för att behålla, målet är att hitta investeringar jag vill äga resten av mitt liv. Sedan händer det naturligtvis att de förutsättningar som gjorde att jag en gång investerade i ett bolag har förändrats och jag får omvärdera situationen och byta ut ett innehav. Men de flesta innehav stannar i min portfölj i åratal.

Jag har inte heller försökt trada med mitt innehav, dvs sälja av det när det är på topp och köpa tillbaka det på botten. Som jag nämnt tidigare här i bloggen anser jag mig inte duktigt nog för att tajma marknaden och risken är stor att jag i stället skulle köpa dyrt och sälja billigt om jag försökte.

Denna strategi har minst sagt varit god för min portfölj historiskt:

Därför kan det nog låta konstigt när jag berättar att jag på riktigt överväger att göra tvärt emot det som historiskt har fungerat så bra för mig. Jag överväger att sälja hela mitt innehav!

Varför överväger jag då detta? Mycket kan spåras till mitt förra inlägg om att börsen inte känns riktigt logisk just nu. Jag jämför Sveriges utveckling under Coronakrisen med den under finanskrisen och konstaterat att i princip allt verkar värre nu, arbetslösheten, antalet konkurser, bnp, varsel per månad osv. Allt utom börsen, börsen går markant bättre än under finanskrisen. Är det verkligen rimligt? Vad kommer hända när Q2 rapporterna kommer in med fler dåliga resultat? När folk börjar inse hur snabbt arbetslösheten stiger och vad de kostar stat och företag, när hela Sverige bromsar in och BNP drastiskt minskar, när konkurserna når rekordnivåer?

Dessutom handlar ju Sverige massor med omvärlden och många av våra handelspartner har stängt ner betydligt hårdare än vad vi gjort hittills under krisen vilket gör det rimligt att tro att vår export också kommer att minska kraftigt den närmaste tiden.

Därför tror jag att risken är stor att den återhämtning vi sett den senaste tiden bara är ett hack på vägen innan det bär utför igen en period. Ytterligare ett stålbad på börsen kan bli ett faktum innan världen så väl som börserna på riktigt börjar återhämta sig från Corona. Om så är fallet vore det nog inte så dumt att sälja av allt nu för att sedan återinvestera längre fram.

Min portfölj har gått mycket bättre än index under 2020, faktum är att min portfölj ligger på plus i år. Kanske värt att sluta när man ligger så långt före?

De senaste dagarna har jag vid flera tillfällen sett över mina innehav och funderat på att sälja. Men det är svårt av flera anledningar. Dels skulle det betyda att jag övergav hela min investeringsfilosofi som tjänat mig så väl under så många år till förmån för något helt obeprövat. Dels så har ju min portfölj, sett till nuvarande förhållanden gått väldigt bra, ska man verkligen ändra på något som går så bra? Dessutom är det ju möjligt att jag har helt fel om situationen i Sverige och omvärlden, jag långt från någon expert, jag är bara en glad amatör som ingen borde lyssna på i så allvarliga frågor.

Men framförallt så gillar jag min portfölj, bolagen som finns i den finns där av en anledning, det är bolag som jag gillar och som jag tror på. Nu säger experter att man skall skilja på bolag och på aktie vilket är helt rätt. Kanske är jag partiskt men även när jag neutralt försöker kolla på aktierna så är det aktier jag vill äga. Flera av dom är dessutom i branscher som skulle kunna tänkas gynnas av Corona (som gaming, e-handel och streamingtjänster) eller som har produkter folk köper även under sämre tider (som matbutiker och hygienartiklar). Det är helt enkelt svårt att hitta bolag i min portfölj som jag känner att jag borde sälja.

Jag har ännu inte bestämt mig hur jag kommer göra, kommer jag fortsätta med den strategin jag haft under så många år? Kommer jag sälja allt? Eller kanske en kompromiss där jag behåller de bolag jag tror kommer tjäna allra mest under rådande situation och säljer resten?

Hur skulle du gjort i min situation? Hur har du själv gjort eller planerar att göra med din egen portfölj?

Kategorier
Tankar och funderingar

Börsen känns inte logisk?

Jag har för många år sedan insett att jag inte är i närheten av så duktig att jag kan förutspå börsen och dess svängningar, ibland går den upp, ibland går den ner. Visst vore det underbart att kunna tajma toppar och bottnar, köpa på botten och sälja på toppen, men jag vet att om jag skulle försöka mig på det är det minst lika troligt att jag skulle misslyckas totalt och köpa på toppen och sälja på botten. Det sagt så känner jag mig mer vilse än någonsin på börsen just nu, jag tycker inte att den känns logisk alls.

Jag var med på börsen under finanskrisen och jag är med i dag. Nu kanske bara det är jag som är en taskig amatör som tror mig veta betydligt mer än vad jag egentligen gör. Men i mina ögon så upplever jag den nuvarande krisen som betydligt värre än finanskrisen. Under finanskrisen tuffade de flesta företag på som vanligt, ja vissa fick ekonomiska bekymmer, vissa tvingades säga upp folk men samhället fortsatte, de flesta gick till jobbet, tjänade pengar, shoppade och konsumerade som vanligt. Nu under finanskrisen så befinner sig många länder i mer eller mindre total isolation, i princip allt stängt.

Så här beskrev en av mina släktingar, som bor i ett annat europeiskt land, situationen där för mig:
Sitter hemma och har mina föreläsningar online. Allting är typ stängt utom mataffärer. Försöker komma ut varje dag för en promenad eller idrotta lite på en gräsmatta, mycket mer finns det inte att göra. Värst är att man inte kan träffa sina vänner på så länge”

I mina ögon så borde detta rimligtvis leda till en betydligt värre situation för de flesta företag jämfört med finanskrisen där nästan allt tuffade på som vanligt.

För att jämföra med finanskrisen så enligt Ekonomifakta gick ca 483,5 bolag i konkurs per månad under 2008 och ca 570 i månaden under 2009. I mars i år, dvs förra månaden, så gick 770 företag i konkurs enligt Tillväxtanalys.

Enligt SCB var arbetslösheten som högst 8,6% under finanskrisen. Enligt finansminister Magdalena Andersson så finns risken arbetslösheten når 13,5% i år. Då vet vi ju att troligtvis är både siffran med konkurser och arbetslösheten lägre än vad den skulle kunna vara då mycket hålls vid konstgjord andning tack vare de korttispermitteringar staten infört. Vad kommer hända när dessa upphör? Jag har redan nu bekanta som är permitterade som räknar med att vara arbetslösa snart.

Tittar man på antal varsel så krossar nuvarande läget både 90-talskrisen, it-bubblan och finanskrisen, se bilden nedan:

Slutligen BNP, när det var som värst under finanskrisen, det fjärde kvartalet 2008 så föll BNP med ca 4%. Redan nu räknar konjunkturinstitutet i sitt basscenario med att BNP kommer att falla med 5% under andra kvartalet 2020 och Finansministern säger att BNP kan komma att falla med så mycket som 10% sett till hela året.

Nu kanske ni förstår varför denna krisen i mina amatörögon verkar mycket värre än finanskrisen. Då talar jag naturligtvis om den finansiella synvinkeln, med tanke på att folk dör av Corona är den humanitära krisen givetvis redan mycket värre. Men då kommer det konstiga, börsen. Så här agerade börsen och min portfölj under finanskrisen:

Som ni kan se var börsen ned över 50% från toppen till botten och i slutet av grafen, december 2009 så är den fortfarande inte i närheten av vad den var innan det började gå ut för. Som tur var gick min egen portfölj lite bättre.

Då har vi coronakrisen, som i mina ögon verkar vara så mycket värre, men uppenbarligen delar inte börsen den synen:

Som ni kan se så ser coronakrisen knappt ut att vara nått alls i jämförelse med finanskrisen, en pytteliten ”bump on the road”. Är det verkligen så här? Var finanskrisen mycket värre än coronakrisen? Eller har vi bara sett början på coronakrisen, är detta lugnet före stormen? ligger det riktiga börsraset framför oss?

Vad tror du?

Kategorier
Tips

Att köpa märkeskläder behöver inte vara dyrt

När fokus ligger på en hög sparkvot och investeringar är det lätt att skära ner på klädkostnaderna, märkeslösa plagg eller plagg av okända märken är i regel markant billigare än kläder av ”fina” märken. Men säg att du ändå gillar kläder, du vill klä dig med en viss stil, det kanske finns särskilda plagg och märken du identifierar dig med, går det att göra detta utan att hela ditt sparande går åt helvete?

Svaret är ja eller åtminstone delvist, det går faktiskt att köpa märkeskläder utan att betala en förmögenhet även om kostnaderna blir högre jämfört med lågprismärken. Hur gör man då detta?

Man fokuserar så klart på reor, särskilt slutreor. Med slutreor menar jag när rean pågått ett tag och priset sänkts ytterligare, tex kanske de börjar med 25% rabatt efter två veckor ändrar dom till 50% och efter ytterligare någon vecka till 75%. Själv gör jag majoriteten alla mina dyrare klädinköp under de större reorna. Detta innebär att jag sällan betalar mer än 50% av det ordinarie priset. Med sådan rabatt hamnar även dyra fina märkeskläder på en nivå som gör det åtminstone okej för många sparsamma budgetar.

För att ta det hela ytterligare en nivå kan man även beställa kläderna från utlandet, vilket kan göra det hela än billigare. För ett antal år sedan köpte jag ett gäng skjortor av ett välkänt märke från utlandet. I butik i Sverige kostade dessa skjortor runt 1400 kr styck. I landet jag beställde från var de redan från början billigare än i Sverige, men jag passade dessutom på att beställa under en slutrea när priserna var markant nedsatta och inklusive frakt hamnade priset per skjorta på ca 300 kr styck.

Sedan måste du naturligtvis alltid ställa dig frågan om du tycker att det är värt det, bara för att något säljs till stor rabatt så betyder det ju inte nödvändigtvis att det är värt priset. Du kommer alltid undan med en lägre kostnad om du inte köper märkeskläder. Personligen brukar jag fokusera mycket på kvalitet, jag är villig att betala mer för en produkt som håller längre. När det kommer till tex jeans har jag inte märkt av någon skillnad alls i hållbarhet därför köper jag sällan märkesjeans. Däremot när det kommer till tex t-shirts, piketröjor och skjortor har jag märkt stor skillnad på vissa märken.

Förra sommaren köpte jag riktigt billiga namnlösa t-shirts för 49 kr styck, efter bara runt två månader började dom förändras, tappa passform och blekas. Samtidigt så har jag några märkes t-shirts jag köpte på en slutrea för 150 kr styck tre år tidigare som fortfarande är nästan som i nyskick. Så hittar du märkesplagg kraftigt nedsatt och kvalitén på dessa är så bra att hållbarheten gör att du kommer ha dom mycket längre än lågprisplagget kan det till och med vara en ekonomisk vinst att gå för märkeskläderna. Men detta är nog ett undantag, i de flesta fall är det troligtvis mer ekonomiskt gynnsamt att köpa icke-märkeskläder, men detta inlägg handlar ju främst om för dig som faktiskt vill köpa märkeskläder bara att det inte skall bekosta kontot så mycket.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Kärlek först, sedan pengar och sist saker

I boken Courage to be rich av Suze Orman presenterar hon en intressant prioriteringsordning mellan kärlek, pengar och saker. Denna berättar hon med en liten historia som jag fastnade för och jag tänkte citera den för er nedan.

Nyligen hade jag ett samtal med en av mina grannars sjuåriga dotter, Alicia. Hon hade ställt upp ett litet bord på deras tomt och sålde saft. Hon berättade om sina funderingar om att eventuellt höja priset från en krona glaset till två kronor. Då frågade jag henne: Vilka är de fem viktigaste sakerna i ditt liv? Hon svarade: först min familj, sedan huset vi bor i, sen vår tv, därefter godis och slutligen pengar.

Jag fortsatte då med att ställa följande följdfrågor:
Suze -Alicia, vad behöver du för att kunna få godiset som du tycker så mycket om?
Alicia – Pengar.

Suze – Och TVn, vad behöver du för att få en sådan?
Alicia – Pengar.

Suze – Och huset ni bor i?
Alicia – Pengar.

Suze – Slutligen, din familj, vad behöver du för att få dem?
Alicia – Kärlek.

Du har helt rätt. Men tror du inte att du behöver göra om din lista lite? Om du behöver pengar för att köpa godiset, tvn och huset, borde då inte pengar vara viktigare än dessa saker? Alicia tittade på mig i några sekunder och tänkte efter. Sedan svarade hon: du har rätt!

Under den här korta tiden så fick Alicia sin första introduktion till en av de viktigaste reglerna för visa och smarta investeringar – Kärlek först, sedan pengar och sist saker.

De flesta människor är som Alicia, de värderar saker mer än pengar. Vi bryr oss mer om det pengar kan köpa än själva pengarna. Om vi värderade pengar lika högt som vi värderar det man kan köpa för pengar så skulle vi inte göra oss av med pengarna så lätt som de flesta gör i dag och vi skulle inte heller göra av med pengar vi inte har genom att köpa saker på kredit och avbetalning.

Detta är en mycket viktig regel, en regel som visar så mycket respekt för pengar att om du verkligen följer den så kommer så kommer du att bli riktigt, riktigt rik.

Kärlek
De saker som skapas av och med kärlek måste alltid komma före allt annat. Familjen, vänner, din partner, dina barn, dig själv. De kända ordspråken ”pengar kan inte köpa dig kärlek” och ”man blir inte lycklig av pengar” stämmer. Ett liv utan kärlek är oavsett hur mycket pengar du har ett fattigt liv.

Pengar
Kan du tänka dig att du besöker någons hem och den personen stolt visar dig ett rum fyllt av tusentals tusenlappar utspridda över hela rummet? Dessutom så berättar personen historien om hur han eller hon fått ihop alla dessa tusenlappar!

Skulle någon göra detta skulle du antagligen bli chockad och må illa, kanske till och med bli arg. Du skulle garanterat i alla fall prata illa om personer som skrytigt så om sin förmögenhet när du träffar andra människor. Skulle någon å andra sidan visa ditt ett nyinrett rum med fina möbler och andra saker så skulle du inte alls reagera på samma sätt.

Men vad krävdes egentligen för att inreda det här rummet? Pengar! Allt kostade pengar. Lamporna, mattorna, möblerna, tapeterna osv.

I bägge exemplen ovan så blir du visad ett rum fullt av pengar, det som skiller sig åt är de värderingar du har. Ett rum fullt av saker är okej, men ett rum fullt av pengar är det inte. Detta beror på att du värderar saker mer än pengar.

Saker
När dina finansiella prioriteringar är rätt så kommer saker sist.

___________________
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007

Kategorier
Från min gamla blogg Tips

Hur skulle du göra?

Hur skulle du göra om du ville bli bra på fotboll?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att sy?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att laga mat?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att svetsa?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att köra bil?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på schack?
Hur skulle du göra om du ville bli bra på att spela gitarr?

Oavsett vilken av frågorna ovan någon ställer till dig så hade svaret varit det samma. Du skulle studera hur de bästa inom just det området gör. Du skulle kanske skaffa dig en lärare eller tränare som kunde hjälpa dig på vägen och framförallt så skulle du träna och öva ofantligt mycket.

Du skulle också veta att även om du tränade fotboll varje dag resten av ditt liv så är det ändå inte säkert att du skulle bli den nya Messi, du skulle veta att även om du lagade mat resten av ditt liv så skulle du kanske inte bli tv-kock, du skulle veta att även om du spelade schack varje dag resten av ditt liv så skulle du troligtvis ändå inte slå Kasparov. Men lika väl så skulle du veta att denna träning skulle göra dig ofantligt mycket bättre än vad du är på just den saken i dag. Och du har givetvis drömmen om att nå ännu längre.

Om detta nu är så självklart varför är det nästan ingen som resonerar på det viset när det gäller pengar? Jag har träffat många som klagat över att pengarna inte räcker till. Jag har träffat många som säger att det är omöjligt att bli rik. Jag har träffat många som trampar runt på samma plats hela sitt liv och ändå inte är nöjda med var de befinner sig. Jag har träffat många som säger att enda sättet att bli rik är att ha en jävla tur eller födas rik.

Om nu dessa människor tycker att svaret på frågorna ovan är så självklara, ingen av dem skulle säga emot om jag sa åt dem att de skulle bli bättre på att spela gitarr om de tog gitarrlektioner samt tränade dagligen varför gör de då inte samma sak när det gäller pengar?

Vill du bli bättre på ekonomi så studera ekonomi! Vill du bli rik så studera de rika, vad är det som de har gjort och gör för att bli rika? Och sen börjar du träna!
___________________
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007