Kategorier
Tips

Undvik plastpåseskatten – vinster för plånbok och miljö?

Från och med den första mars i år börjar den nya plastpåseskatten att gälla. Denna innebär bland annat en skatt på tre kronor på bärkassar. Detta medför att de vanliga kassar du köper för att bära hem matvaror beräknas kosta 6-7 kronor styck i de flesta butiker efter att skatten införts.

Skatten presenterades först ur en miljösynvinkel, för att minska bruket av plastpåsar. Detta har dock mötts av en hel del kritik, bland annat att lagen inte gör någon skillnad på de bärkassar som är tillverkade av förnyelsebar plast som är lätt att återvinna och på de plastpåsar som är tillverkade av fossila bränslen. I regeringens egen promemoria för lagen så lyfter utredarna själva bland annat att:

Minskad förbrukning av plastbärkassar innebär som tidigare beskrivits en övergång till andra typer av bärkassar. I regeringsuppdraget om minskad förbrukning av plastbärkassar jämför Naturvårdsverket miljöpåverkan från olika typer av bärkassar. Där konstateras att pappersbärkassar kräver lägre energi- och vattenförbrukning än en plastbärkasse men att utsläppen från transporter är högre för pappersbärkassar då de väger mer och upptar större volym.

Flergångskassar har en avsevärt högre miljöpåverkan än engångskassar och de behöver därför användas betydligt fler gånger för att väga upp sin miljöpåverkan. Naturvårdsverket skriver att en bomullskasse ska användas mellan 130–400 gånger för att väga upp sin miljöpåverkan. Dessa resultat är i linje med en analys som gjordes av det danska Naturvårdsverket, även om det uppskattas att miljöpåverkan från bomullskassar är ännu högre.

Detta tillsammans med en del annan data som presenteras i Regeringens promemoria gör att många ifrågasätter miljösynvinkeln och om detta till och med kan vara värre för miljön än de plastkassar som vi ofta återanvänder flera gånger innan de till sist används som soppåsar snarare än att vi slänger dom fritt ute i skogen. I stället verkar det snarast som att regeringen med miljön som alibi försöker höja våra skatter då skatten beräknas dra in ett par miljarder om året till statskassan.

Här i bloggen tänker jag inte ta en ställning för eller emot, jag har helt enkelt varken haft tiden eller orken att gräva ner mig i den forskning som gjorts inom området för att bilda mig en vetenskapligt baserad uppfattning snarare än en emotionell eller ideologisk.

Varför skriver jag då detta inlägg frågar du dig säkert. Jo därför att i dag är det den 27 februari, inte mycket tid kvar tills skatten införs! Därför vill ja ge dig som kommer fram till beslutet att du vill fortsätta använda plastkassar, oavsett om det handlar om att du tror att det är bästa alternativet för miljon eller om det handlar om att du tycker att plastkassar är bekvämt och smidigt att få chansen till sparad krona.

Du har nämligen här och nu möjlighet att köpa massor av plastkassar innan lagen införs och därför spara en hel del pengar. Då jag själv aldrig handlat plastkassar online så kan jag inte rekommendera någon specifik leverantör men genom att bara Googla plastkasse så hittar du många återförsäljare som säljer storpack av plastkassar för under 1,5 kr per påse.

Kategorier
Tankar och funderingar

Börsen rasar, börskrasch! Vad ska jag göra?

I dag föll börser runt om i världen stort, svenska OMXS30 var ner 4,31% vilket tydligen är det största nedgången på en dag sedan Brexitraset 2016. Flera storbolag som Sandvik, Holmen, Alfa Laval, H&M, SKF med flera var ner ännu mer och hamnade alla på mer än -6%. Tittar man på de lite mindre listorna fanns flera företag som var ner 10-20%. Var betyder detta? Är krisen här nu? Bör du sälja alla aktier och fonder du äger för att rädda det som räddas kan eller är det nu rean kommer, tillfället där du kan köpa fina bolag till lägre priser?

Jag köpte min första aktie under IT-bubblan så även om det finns folk som är långt mycket erfarnare än mig så har jag åtminstone varit med ett tag och upplevt några större kriser och flera mindre. Vi kan ju börja med att titta vad som hände förra gången den svenska börsen föll med mer än i dag, Brexitraset 2016. Då var OMXS30 ner 7,32%. Om du tyckte dagens ras var jobbigt kan du ju tänka dig hur du skulle ha känt om börsen var ner ytterligare tre procentenheter jämfört med i dag.

Brexitraset 2016

Slår man ut det hela över två månader, från första juni till sista juli så ser Brexitraset ut att ha varit kortsiktigt:

Juni 2016 – Juli 2016

Tar vi ytterligare ett steg och tittar över hela 2016 så märks raset knappt och vi ser att börsen slutade på plus det året.

2016

En annan stor nedgång i närtid var under hösten 2018, då var börsen ner en hel del, en jobbig period för många.

Hösten 2018

Slår man i stället ut det över tre år från början av 2017 till slutet av 2019 så visst syns nedgången men den verkar inte allt för farlig.

2017-2019

Tar vi oss en titt på en betydligt värre period, finanskrisen, så var OMXS30 ner nästan 53% från toppen. Nu om någonsin var goda råd dyra, företag gick i konkurs och folk förlorade enorma summor.

Finanskrisen

Om vi tittar på det hela över en längre period, från början av 2005 tills i dag så kan vi verkligen se finanskrisen, den hade ett stort avtryck på börsen som syns även i denna mer långsiktiga skalan. Men samtidigt kan vi se att även om det tog ett bra tag så har börsen också lyckats återhämta sig och stiga en bra bit till.

2005 till i dag

Vad kan vi då lära oss av historiken? Kan vi ens lära oss något av den? Till att börja med vill jag uttrycka en varning, bara för att något inträffat förr så är det ingen garanti för att samma sak kommer inträffa igen. Bara för att det inte tog många dagar för börsen att återhämta sig efter Brexitraset så betyder det inte att den kommer återhämta sig på några dagar nu. Det betyder inte heller att bara för att det fortsatte att rasa över en längre period under finanskrisen så kommer det att fortsätta rasa över en längre period nu.

Vad vi däremot kan se är att börsen långsiktigt alltid tycks stiga, frågan är hur långa och djupa nedgångarna blir, håller de i sig i en dag eller ett halvår? Jag vet inte, jag är inte duktig nog att kunna förutsäga hur börsen kommer att gå i morgon. Eftersom jag inte är duktig nog att kunna förutspå hur börsen kommer att gå så brukar jag inte heller göra något särskilt vid större svängningar upp eller ner. Däremot vid ett jätteras som finanskrisen så passade jag på att köpa så mycket jag bara kunde och visst har det hänt att jag försökt bottenfiska i enskilda aktier som rasat mycket vi speciella händelser, men då har det normalt handlar om en aktie och inte svängningar i hela marknaden.

Det finns säkert dom som är duktigare än mig och tycker det är korkat att inte sälja på toppen och köpa på botten eller kanske utnyttja stora svängningar som denna och trada till sig en fin vinst. Hatten av till er som lyckas gör det år ut och år in, själv är jag inte på den nivån och hade jag chansat och försökt tima marknaden genom att hoppa av och på hela tiden så hade jag säkerligen misslyckats och hoppat av för tidigt ibland och på för sent ibland. Så i stället för att sälja dyrt och köpa billigt hade jag nog många gånger sålt billigt och köpt dyrt. Min gissning är att du som läser detta med största sannolikhet likt mig inte är duktig nog för att tima dessa saker, visst både du och jag kan säkert ha tur ibland men i det långa loppet skulle det troligtvis bli många missar.

Vad skall du göra då? Jag skall ge dig några enkla grundläggande tips. Om du har pengar på börsen som du behöver för att klara din vardag eller som du av någon annan anledning planerar att använda inom en snar framtid så skall du aldrig ha dessa pengar på börsen, på kort sikt kan det alltid gå åt helvete, så som det gjorde i dag.

Om pengar på börsen får dig att sova dåligt om natten eller att må dåligt, då ska du heller aldrig ha pengar på börsen.

Om du är långsiktig och tålmodig då bör du ha pengar på börsen. I de flesta fall så är en stabil och diversifierad portfölj innehållandes rätt tråkiga bolag alltid en bra start. Ju mer du kan och lär dig desto mer kan du naturligtvis frångå dessa tips kring hur portföljen bör vara utformad och bygga dig en egen strategi.

Har du pengar som du vill investera på börsen så kan ett bra tillfälle vara vid en större nedgång, men om det vänder uppåt i morgon eller om detta bara är starten på en längre nedgång kan jag inte svara på.

Köp eller sälj aldrig aktier baserat på något nån ”random” person på internet skriver det, detta inkluderar mig. Du skall inte fatta något beslut på vad jag skriver här. Om det går åt helvete så är det dina pengar som går åt helvete, inte mina. Däremot kan det jag skriver här tillsammans med information du får från många andra källor ligga till grund för att du själv skall kunna fatta beslut kring hur du vill göra med dina pengar.

Lyssna aldrig på någon som säger sig veta hur börsen skall gå i morgon.

Så vilken är din plan? Hur påverkar dagens stora nedgång dig? Kommer du göra något? Kanske har du redan sålt? Kanske kommer du gå all in när lönen kommer i morgon? Berätta!

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Min sämsta löneförhandling

Tänkte passa på att berätta om en väldigt lärorik händelse i mitt liv, en händelse som jag kallar för min sämsta löneförhandling.

Jag har jobbat i hela mitt liv, något som jag är helt övertygad om både varit nyttigt, lärorikt samt givit mig en respekt för pengar och att tjäna dessa själv. När jag var liten sommarjobbade jag nästan varje sommar och då och då delade jag ut reklam med en kompis. Under ett av åren på gymnasiet så jobbade jag även extra på posten under julkortssorteringen. Vid dessa jobb löneförhandlade jag aldrig, samma lön gällde för alla, antingen accepterade jag den eller så tackade jag nej till jobbet.

Min första löneförhandling skedde i stället när jag var 21 år gammal och skulle börja jobba vid sidan av studierna. Då jag hade möjlighet att läsa kurser på distans det kommande året så tänkte jag jobba nästan heltid.

Jag var lite osäker när jag skulle gå på intervjun, men samtidigt var jag hoppfull då jag förstod att jag hade goda chanser att få jobbet, det hade dom mer eller mindre sagt rakt ut i förväg. Under intervjun dröjde det sedan inte länge innan de sa rakt ut att de ville ha mig och jag talade om att jag också ville ha jobbet så gick vi över till ett rent lönesamtal.

Jag kom som sagt var direkt från studentlivet, under de senaste två åren hade jag levt på studielån och innan dess hade jag som sagt var bara haft sommarjobb och tillfälliga extrajobb. Jag var av förståeliga själv van att leva på små medel. Personalchefen som jag förhandlar med säger en summa, jag mins inte riktigt vad, men var typ runt 17 000 – 18 000 kr i månaden. Wow! Tänkte jag, för mig som var van att leva på små medel var detta en förmögenhet! Särskilt som jag inte var klar med min utbildning utan skulle fortsätta plugga vid sidan om. Glad i hågen så sa jag naturligtvis genast ja med ett leende.

Personalchefen funderade ett par sekunder och skällde sedan ut mig! Han lät mig veta hur totalt urusel jag hade varit på att löneförhandla, troligtvis den sämsta någonsin! Hur fan kunde jag vara så jävla dum att jag acceptera det första erbjudandet han gav mig?

Sedan gick han genom för mig hur jag borde ha gjort. Han förklarade att när han sa den första summan så måste jag svara med en högre summa. Då kontrar han med en summa som är högre än den första han gav med lägre än den jag sagt. Då svarar jag med ett nytt bud och till sist möts vi på mitten med ett belopp som blir ungefär ”såhär” säger han samtidigt som han skriver upp en ny summa i mitt anställningsavtal som var högre än den jag hade accepterat.

Denna utskällning/lektion som jag fick av personalchefen lärde mig mycket. Sedan den dagen har jag varit betydligt självsäkrare vid löneförhandlingar, lagt ner mycket mer tid på att förbereda mig (har i regel massor nedskrivet i ett dokument jag har med mig till förhandlingarna) och framförallt så accepterar jag aldrig det första budet när det gäller liknande förhandlingar som jag beskrev ovan. Kan även nämna att vid nästa löneförhandling jag hade med personalchefen, året efter, var jag som sagt var betydligt bättre förbered och påläst och jag höjde min lön med ett par tusen.

—————————-
Publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Tankar och funderingar

Köpa en bostad i Stockholm som ung

Att lägenhetspriserna i Stockholm och andra större städer i Sverige stigit ordentligt under de senaste 15 åren är ingen nyhet. De låga räntorna vi haft under de senaste åren har visserligen gjort det lättare att ha råd med större lån men samtidigt har de varit med och eldat på priserna. Dessutom är det inte alla som kan få så stora lån som krävs och regelbundet läser man artiklar i tidningarna om folk som riskerar att behöva lämna sina hem om räntan stiger.

Detta gör att bostadsmarknaden kan verka nästan hopplös för den som är ung och som skulle vilja köpa sitt första egna boende. Är det ens möjligt? Är drömmen över innan den ens börjat? Eller är det faktiskt möjligt att stå på egna ben och köpa sin första egna bostad redan i unga år?

För ett par år sedan var jag på gamla dagar tillbaka på Universitet och utbildade mig. Många av de kursare som jag lärde känna var unga och hoppades kunna köpa sina första egna lägenheter efter avklarade studier. I de flesta fall letade de bostad i Stockholm, dels för att flera av dom kom därifrån men det var också där jobben många av dom var intresserade av fanns.

Hur gick det då för mina unga kursare, har de kunnat köpa bostad efter avklarade studier? Ja ett antal av dom har faktiskt det, men det kräver mer disciplin och hårt arbete än vad det krävdes för bara några årtionden sedan. En tjej som blev en av mina närmare vänner under studierna jobbade till exempel hela tiden vid sidan av universitet. Dessutom hade hon jobbat ett år innan hon började plugga med tror jag. En stor del av lönen sparade hon disciplinerat, dessutom hade hon, under åtminstone en tid, pengarna på börsen så de växte extra där. När vi var klara med våra studier hade hon ett kapital på runt en miljon kronor.

Bara någon månad eller två efter examen, 23 år gammal, köpte hon också sin första lägenhet i Stockholm. Låg den innanför tullarna? Nej. Men den verkar passa henne utmärkt. För att göra det lite lättare så gjorde hon dessutom som många andra yngre jag känner, hon köpte den inte på egen hand utan tillsammans med någon, i det här fallet hennes pojkvän. Är man två personer som sparar innan och delar på lånen efter så blir det betydligt lättare även för en ung person att köpa en lägenhet för ett par miljoner.

Men det finns ungdomar som tar det här med sparande och disciplin till ytterligare en nivå. Nyligen publicerades en artikel där Robert 21 år intervjuades. Han berättar att när han var 15 år gammal bestämde sig för att han skulle flytta hemifrån om fem år. Därför började han jobba extra vid sidan av skolan. Efter ett halvår hade han fått ihop 30 000 kr, mycket pengar för de flesta 15-åringar men inte för Robert som i stället insåg att han hade ett problem. En lägenhet av den typen han var intresserad av kostade nämligen över tre miljoner kronor.

Då fick han upp ögonen för börsen, han insåg att för att ha en chans att få råd med lägenheten han ville ha inom fem år behövde pengarna växa mer än bara det han kunde tillföra genom att jobba extra vid sidan av skolan. Han jobbade många timmar varje vecka och för pengarna köpte han aktier som sedan i sin tur steg i värde. Lagom till att han tog studenten slog han till, flytt till Stockholm och en nyrenoverad tvåa.

Att ha pengar på börsen var rätt vanligt även bland mina unga kursare, flera hade dessutom rätt ansenliga summor där. Även om det är positiva historier ovan så personligen rekommenderar jag ingen att ha pengar på börsen som du tänk använda inom en snar framtid. Även om börsen historiskt alltid tickat på uppåt över tid kan mycket gå illa på kort sikt. När jag till exempel hörde att min kursare som jag berättade om tidigare hade ”bostadspengarna” på börsen ett halvår innan vi skulle ta vår examen och hon skulle köpa lägenhet så rekommenderade jag henne att sälja vilket hon också gjorde.

Det är alltså, trots att det blivit svårare på senare år, möjligt för en ung person att köpa sitt boende även i de större städerna. Men det kräver hårt arbete och mycket disciplin. Du som läser detta har troligtvis inte förmånen av att endast vara 15 år gammal med flera år tillgodo innan du planerar att flytta hemifrån, men även om du passerat 20-årsstecket eller för den delen 40-årsstrecket är det inte för sent bara du är villig att ge det lite tid. Kunde min kursare och Robert lyckas så kan även du. Om det sedan tar 3 år eller 10 år beror på din nuvarande situation och hur hårt du är villig att jobba för att nå ditt mål.

Kategorier
Tankar och funderingar

Det kommunala utjämningssystemet

Systemet för kommunalekonomisk utjämning infördes 2005 och skall enligt regeringen skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landstinget när det kommer till att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. Under 2020 beräknas 129 miljarder kronor gå som bidrag till kommuner och regioner via utjämningssystemet.

Det kommunala utjämningssystemet består av flera olika delar, de två största är:
Inkomstutjämning – kommuner och landsting med en skattekraft under 115% av medelskattekraften får ett bidrag och de som ligger över 115% av medelskattekraften får betala en avgift. Detta är den absolut största delen av systemet och står för ca 70% av omfördelningen.

Kostnadsutjämning – kommuner och landsting med en ogynnsam kostnadsstruktur får ett bidrag från staten samtidigt som de med en gynnsam struktur får betala en avgift till staten.

Utöver dessa två finns även de mindre delarna strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag/regleringsavgift.

Många har åsikter om detta system. Vissa är positiva, andra är negativa, en del tycker att det bör begränsas medan några tycker att summorna som fördelas borde ökas då de anser att fattiga kommuner behöver mer pengar för att klara verksamheten. Detta inlägg kommer inte ta ställning kring om dessa frågor, i stället vill jag lyfta förutsättningarna för att få dessa bidrag.

Min personliga åsikt är att kommun och landsting först och främst bör fokusera på kärnverksamhet som skola, sjukvård och äldreomsorg. Klarar de inte av dessa saker kan frågan ställas om bidrag skulle kunna vara en lösning. Om däremot en kommun eller ett landsting har råd att lägga pengar på saker och ting som ligger långt från dessa kärnverksamheter, kanske på saker som vissa till och med skulle definiera som rent slöseri, då har dom uppenbarligen inget behov av dessa bidrag och borde inte heller få dom.

Den kommun som får i särklass mest pengar från det kommunala utjämningssystemet är Malmö. I dag dök nyheten om att Malmö valt att lägga en halv miljon kronor på att ”ta fram ljudet av Malmö” och skapa en ”ljudidentitet”. Något de är helt ensamma om bland landets kommuner och landsting. Ljudtekniker besökte bland annat Stadsbiblioteket i Malmö för spela in ljud som:
”Läsare som bläddrade i böcker, lånemaskiner och tystnaden i ljusets kalender.”

Förra året gick Slöseriombudsmannen ut och sa att ”i Malmö är slöseri med skattebetalarnas pengar en kommunalsport.” och lyfte att en granskning som gjorts av WSP visade att om Malmö bara kunde lära sig av andra kommuner så skulle de kunna spara omkring 1,4 miljarder kronor per år. Några exempel som lyftes då var bland annat att Malmö har en anställd skatesamordnare på gatukontoret som jobbar med rådgivning och planering av skateboardevenemang och har en budget på 2,5 miljoner kronor för detta. De har även nyligen börjat med Sveriges första e-sportsamordnare.

I Malmö gillar de även att resa upp skattemedlen, tex åkte två politiker och sex tjänstemän på musikfestival i Kalifornien. De skickade en delegation på 18 chefer till Detroit för att studera hur staden hanterat sin konkurs, de var dock noga med att påpeka att det inte fanns någon risk för konkurs för Malmö. Två medarbetare reste till Paris för att få inspiration till Malmös julfirande och på tre år flögs det tur och retur till Stockholm 10 000 gånger.

Ni börjar inse att något inte står rätt till i Malmö va? Men Malmö är inte ensam, var och varannan kommun tycks ha pengar till saker som verkligen går att ifrågasätta. Till exempel Nordmalings kommun, vilka också får utjämningsbidrag, valde förra året att lägga över en miljon kronor av skattemedel på konst för maskar:
Det är inte säkert att vi människor alls kommer att kunna se denna konst, och förmodligen om den är synlig inte ha redskapen eller förutsättning att översätta och koda av konsten till begriplighet.

När jag läser om all dessa saker som kommunerna lägger pengar på kan jag inte låta bli att tänka på den gamle Socialdemokratiske partisekreteraren och ministern Gustav Möllers kloka ord:
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket

Min personliga åsikt är att kommuner och landsting som har råd att lägga pengar på saker som dessa inte behöver något utjämningsbidrag. Om skattemedel som hårt arbetande svenska kämpat ihop läggs på dessa saker är det inte bara en stöld från folket utan också ett hån mot folket.

Vad tycker du om det kommunala utjämningssystemet? Bör kommuner som har råd med sakerna ovan få ta del av bidragen? Dela med dig av dina åsikter!

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Stora misslyckanden kan leda till stora framgångar

Robert G Allen, multimiljonär, författare och fastighetsinvesterare berättar i sin bok Multiple Streams of Income en liten historia om sitt eget liv och hur han praktiskt taget ”misslyckade” till sig sin förmögenhet. Denna berättelse citerar jag nedan:

Jag vet att det låter galet men hade det inte varit för misslyckanden så hade jag aldrig lyckats och jag hade aldrig blivit dollarmiljonär. Tro det eller ej men jag misslyckade mig till den första miljonen. Jag tog min MBA examen tillhörandes den tredjedelen av klassen som gjorde de två bästa tredjedelarna möjliga. Jag kände mig tursam som över huvud taget lyckades ta min examen. Jag minns hur jag ofta under de olika kurserna kände mig allmänt förvirrad och till och med dum.

När min examen kom allt närmare började jag aktivt att leta jobb. Jag skickade min CV till de 30 företag i landet som jag allra helst ville arbeta för. Jag ringde till flera av dem, vart kallad på en del intervjuer med mera. Jag hade stora förhoppningar om ett jobb. Allt fler av mina klasskamrater fick jobb och skröt om hur höga deras ingångslöner var men allt jag fick var brev på brev som talade om att jag inte fått jobbet.

Under ett par månaders tid fick jag brev från företag som Gillett, General Food, Kodak, Lipton, Max Factor, General Motors och många, många fler. Du skulle troligtvis känna igen namnen på dem allihop. Alla dessa brev tackade mig för visat intresse men talade om att de inte ville ha mig. Men jag hade ett ess kvar i rockärmen, Proctor and Gamble. Företaget som var på förstaplatsen över de företag jag allra helst ville arbeta för hörde av sig och de betalade för min flygresa så att jag kunde åka till dem för en intervju!

När intervjun var över var jag upphetsad, hade skyhöga förväntningar och längtade efter att få börja arbeta för dem. Sedan kom brevet. Det kom den 15 april. Jag borde ha förstått att jag inte skulle ha öppnat brevet den 15 april. Inget bra händer denna dag! Det var detta datum Titanic sjönk, Abraham Lincoln vart skjuten, den dagen vi betalar våra skatter. Och den dagen fick jag brevet från Proctor and Gamble. Naturligtvis stod det att de inte ville ha mig. Detta var mitt sista företag, jag hade ingen stans kvar att vända mig.

Vet ni vad det var som fick mig att fortsätta under dessa hårda stunder? Det var dom där breven. Dom gjorde mig arg, till och med rasande! Jag satte in alla dessa brev i en pärm för att spara dem. Jag svor att jag skulle lyckas även om Amerikas största och bästa företag tyckte annorlunda. Trotts min bestämdhet och övertygelse så hade jag fortfarande inte något jobb. Jag berättade om mina problem för en bekant som var en av de mer lyckade inom fastighetsbranschen i staden där jag bodde. Han erbjöd mig ett jobb som försäljare av fastigheter.

Jag förkastade genast idén. Det kändes som att det var under min värdighet. Jag har ju en fin examen och du vill att jag ska sälja fastigheter? Vad skulle mina kursare då tänka om mig? Men nöden efter pengar, jag måste ju ha mat på bordet, fick mig att svälja min stolthet och under den första sommaren efter jag hade tagit min examen så jobbade jag vid den här mannens sida och lärde mig massor. Saker som jag aldrig hade kunnat lära mig någon annan stans. Samtidigt så växte mitt självförtroende snabbt.

Med hjälp av mina nya kunskaper och mitt stärkta självförtroende köpte jag min första egna fastighet som en investering. Den andra, tredje osv följde snart. Resten är historia som man brukar säga. För ett par år sedan tog jag ut alla de där breven jag hade fått från de olika företagen från pärmen jag hade satt dem i och tog med dem till en bokbindare som fick sätta samman det hela med ett snyggt omslag. Stort på omslaget stod titeln: Robert Allens många misslyckanden.

Medan det finns miljontals exemplar av mina andra böcker världen över så finns det endast ett enda ex av denna. Och denna bok ser jag som en av mina mest värdefulla egendomar. Varför ser jag den som en så värdefull egendom? Jo därför att den ständigt påminner mig om att det var från mina misslyckanden som min framgång växte fram. Var skulle jag befinna mig i dag om något av dessa stora företag hade anställt mig? Troligtvis hade jag varit kvar där än, levt ett helt ok liv och ständigt hoppas att företaget inte skulle få för sig att göra några nerskärningar så att jag vart av med mitt jobb.

Eftersom jag inte fick något av dessa jobb tvingades jag att börja leta på andra platser, inom andra branscher. Att ta en väg som färre personer hade valt på förhand. Och vart har då denna väg tagit mig? Till ett liv av ekonomiskt oberoende. I dag tjänar jag mer och jobbar mindre än de flesta VDs på dessa företag. Ibland besvaras inte böner genom att dörrar öppnas utan genom att de stängs. Det är inte fören många år senare som du kan se hur dina misslyckanden tagit dig till andra framgångar. Du måste kunna se det positiva med alla misslyckanden. När du kan se det positiva med dessa misslyckanden så är de inte misslyckanden längre.

—————————–
Ursprungligen publicerad i min gamla blogg under 2007.

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Skapa din egen tur

I helgen lyssnade jag på ljudboken Don’t worry, make money av Richard Carlson. Boken var helt okej, men inga direkta nyheter, inget som jag inte redan kände till. Men han hade ett stycke som jag tyckte var väldigt bra och som jag tänkte citera här i bloggen som handlar om att skapa sin egen tur:

——————–
En del människor ser ut att få all tur i världen, men när man tar sig en närmare titt på det hela blir man nästan chockad över hur mycket av turen som är skapad på egen hand. Sanningen är att även om tur ofta är en del av det som fått lyckade personer att lyckas så är tursamma personer nästan alltid sådana som sätter sig själva i situationer som ökar deras chans till tur. De ser till att synas och märkas, de jobbar hårt, de deltar i olika aktiviteter och ser till att de omkring dem får veta om de behöver hjälp, har en bra ide eller bara letar efter ett jobb.

Jag hade tur i en kurs jag läste på universitet för länge sedan. Mina vänner kunde inte tro sina ögon när jag fick högsta på kursen fast jag inte riktigt hade de kunskaper som krävdes eller hade uppfyllt alla de mål som hörde ihop med det bästa betyget. Vad de inte visste var att jag under hela kursens gång hade besökt läraren dagligen för att få extra hjälp. Läraren visste tack vare detta att jag verkligen försökte och la ner all min tid på kursen. Han visste att jag tagit del av och kunde nästan allt det material som vi skulle kunna för kursen.

Hade jag tur som fick högsta betyg? Absolut hade jag det. Men hade jag inte visat ett brinnande intresse för att lära mig det kursen innehöll hade jag inte haft i närheten av den turen jag hade. Läraren hade inte ens vetat vem jag var och än mindre brytt sig om jag klarade kursen eller ej. Men nu hade han lärt känna mig och börjat tycka om mig. Han ville att jag skulle lyckas, nästan lika mycket som jag själv ville det. Han visste att jag var ärlig, inte bara när det gällde att lära mig och att klara kursen men även i min vänskap till han och min respekt för honom som lärare och de kunskaper han besatt. Uppenbarligen befann jag mig nu i position för att ha tur.

Sedan dess har jag haft tur hundratals gånger. Jag har varit riktigt tursam tex det större antalet gånger jag fått varit gäst i olika radio och tv-program och där kunnat marknadsföra det jag gör. Medan andra gnäller över den bristfälliga marknadsföringen de får och sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa så är jag upptagen med att skicka de böcker jag skrivit och det pressmaterial och annat marknadsföringsmaterial jag tagit fram till producenter runt om i hela landet, ibland gör jag detta flera gånger om dagen och jag gör det månad in och månad ut.

Har jag tur? Utan tvekan! Men jag skapar en hel del av den turen själv genom att låta människor veta att jag finns och att jag är redo för lite tur. Jag har en bekant som nyligen fick sitt stora genombrott i karriären. Han har haft sån tur säger alla och de har helt rätt, han har haft en massa tur. Men var det bara tur eller hade det något att göra med att han kom till jobbet före de flesta av hans kollegor stigit ur sängen eller att han kom ihåg sin chefs födelsedag och chefens barns födelsedagar eller att han inte var rädd för att be om ursäkt när han hade fel och delade med sig av äran när han förtjänat den på egen hand? Jag tror att bägge delarna stämmer, han hade tur men han satte sig även i rätt situationer för att få tur.

Att skapa sin egen tur är ungefär som att plantera blommor. Du har mer tur med dina blommor om du planterar dem i den bästa jorden och ger dem optimala förutsättningar när det gäller vatten, sol och andra växtmöjligheter. Om du inte ger blommorna dessa förutsättningar kan du fortfarande ha tur och få riktigt fina blommor men chansen är lägre.

——————–
Eller som vår egna Ingmar Stenmark ska ha sagt:
”Jag vet ingenting om tur… bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.”

Hur skapar du din egen tur?

——————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007. Språket har reviderats något.

Kategorier
Tankar och funderingar

SMS-lån på en halv miljon!

Något år eller två innan finanskrisen var SMS-lån en stor grej i Sverige som uppmärksammades på löpsedlar och i media. Efter det har ett antal lag och regeländringar inom området skett och nu för tiden är det sällan man hör om företeelsen, faktiskt så sällan att jag var osäker på om det fortfarande förekom. Sedan kom en artikel för ett par dagar sedan om en kvinna som hade nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån! Vi tar det en gång till, nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån!

Denna 29-åring hade gått bakom sin sambos och barns rygg och finansierat shopping och spel via sms-lån. Så här uttalar hon sig själv om det hela:
Jag kan inte riktigt förklara varför man gör det utan du bara gör det. Det är jättesvårt att komma till insikt om varför man lånar.

Jag slängde pengar på skit. Det var väldigt jobbigt att se. Jag tänkte, hur har jag kunnat göra så här mot mina barn?

Först har jag svårt att tro att det jag läser artikeln i artikeln är sant, hur kan en person utsätta sig själv och nära och kära för detta? Sedan kommer jag ihåg ett inlägg jag skrev för en tid sedan om att nästan 400 000 svenskar har skulder hos kronofogden och inser att det är pga människor som henne som den siffran är så hög.

Men hon är inte ensam, artikeln länkade vidare till en annan artikel på liknande tema. Här har vi Alexander som är rädd att han kommer förlora vårdnaden över sin son pga sjutton lån på sammanlagt en kvarts miljon.

Det har gått sämre och sämre för jag har bara spenderat och spenderat och tagit flera lån. Nästan hela min lön går åt att betala av lånen och då har jag knappt någonting kvar i slutet av månaden. Då har jag tagit lån för att kunna betala de räkningarna

När det var som värst gick han back 17 000 kr varje månad, samtidigt spenderade han 4000 kr i månaden på godis och läsk!

Jag bryr mig egentligen inte jättemycket vad folk väljer att göra med sina egna liv så länge det inte går ut över andra. Men i bägge dessa fallen så finns det oskyldiga barn med i bilden och då är det i mina ögon oförlåtligt. Det går att ifrågasätta om dessa personer ens borde blivit föräldrar, åtminstone inte i deras nuvarande situation och i Alexanders fall kan man undra om han ens ville bli förälder:
Alexander reagerade inte som han trott när han fick reda på att han skulle bli pappa. Lycka, absolut, men känslan översköljdes av en personlig kris.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att inte skaffa barn du inte har råd med men det borde kanske utökas med att inte skaffa barn du inte vill ha och att även om du har råd med barnen när du skaffar dom är det ditt ansvar att fortsätta ha råd med dom när du väl skaffat dom.

Vad tycker och tänker du själv om det hela? Hur kommer vi tillrätta med dessa problem? Finns det någon lösning?

Kategorier
Från min gamla blogg

Miljonär innan 30

Okej det här inlägget är rätt meta och troligtvis bara roligt och intressant för ett fåtal. Jag satt och kollade igenom gamla inlägg jag skrev i mitten av 00-talet och hittade ett inlägg jag skrivit om den då helt nya ekonomibloggaren Miljonär innan 30. Delar av inlägget fick mig att skratta och jag bara kände att jag måste publicera det igen. Då var jag orolig för om han skulle fortsätta blogga eller ej, i dag driver han som du säkert vet en av de absolut populäraste ekonomibloggarna och är en av de största profilerna på Finanstwitter.

Du gör nog bäst att lämna här och komma tillbaka i morgon i hopp om ett bättre inlägg. Men om du mot förmodan är intresserad så kommer här inlägget ursprungligen publicerat 2006-11-26:

——————————
Tänkte tipsa om en ny blogg som startade tidigare den här månaden och kanske är lite inspirerad av min, i alla fall har den samma riktning. Därför tror jag också att den kan vara intressant för dig som läser min blogg. Den heter Miljonären och drivs av en kille som har som mål att bli miljonär innan han fyller 30 år, ha tre miljoner när han fyller 35 år och 10 miljoner när han fyller 40 år.

Han är 25 år gammal, så nära mig i ålder. Till skillnad från honom har jag inte satt något tidsbestämt mål annat än att det vore nice att vara skuldfri (lägenhetslån och CSN) innan 30. Lyckas jag med det så kommer jag vara miljonär bara genom lägenhetens värde även om min portfölj troligtvis inte kommer vara där än pga fokuset på amorteringar.

Men nu vart det massor av snack om mig, tillbaka till bloggen miljonären. Som sagt var är den här bloggen väldigt ny, mindre än en månad gammal så det är förtidigt att säga om den kommer bli bra, kanske killen ledsnar på att skriva om någon månad och lägger ner det hela. Vet själv hur enkelt det är att skriva i början och hur mycket svårare det blir efter att man hållit på någon eller några månader. Men jag hoppas att den här bloggen fortsätter för hittills har den börjat riktigt lovande, kul läsning, man vill gärna följa bloggen och se hur det går för killen.

Till skillnad från mig verkar han inte ha några egna företagsplaner, dvs inget entreprenörskap, i alla fall nämns inget om detta i bloggen än. Utan grunden till hans förmögenhet skall i stället vara regelbundna investeringar av lönen. Dvs att konsumera för mindre än han tjänar och investera mellanskillnaden. Sedan kommer ränta på ränta att göra honom rik, väldigt rik.

Trots att vi verkar ha ungefär lika mycket kvar efter skatten varje månad så investerar han 6 000 kr i månaden att jämföra med mina 3000 – 4000 kr i månaden. Jag måste bättra mig lite här! Dock är det viktigt för mig att leva som jag trivs med snarare än att bli rik fort så jag kommer nog inte att kunna hålla jämna steg med miljonären här. Jag får nog främst koncentrera mig att på öka den summan jag investerar varje månad genom att öka mina intäkter snarare än att minska mina utgifter med extremt mycket.

En kul sak som han kör med är något som han kallar för snålmånad. Varannan månad under ett halvår skall han ha snålmånad vilket innebär att han halverar sina normala kostnader den månaden. Normalt konsumerar (inklusive fasta kostnader som tex hyra) han för ca 8 000 kr och investerar resterande 6 000 kr, men under en snålmånad ska han konsumera för 4 000 kr och investera 10 000 kr.

De 6 000 kronorna investerar han i fonder, ungefär hälften i fonder med lite högre risk i hopp om högre avkastning och andra halvan i lågrisk med lägre avkastning. De extra 4 000 kr han spar varje snålmånad skall han investera i saker med riktigt hög risk. Tanken med detta är att om det går bra blir vinsten väldigt stor och om det går åt helvete så har hans normala investerande inte påverkats.

Jag tycker tanken med en snålmånad känns riktigt spännande, intressant och utmanande. Jag gillar att leva gott, jag gillar att festa och jag gillar att äta ute regelbundet. Men jag försöker göra det med eftertanke och försöker undvika den mest onödiga och slösaktiga konsumtionen. Jag tror att en snålmånad skulle kunna vara väldigt nyttigt för alla människor, kanske inte främst för pengarna man får över och kan investera, men jag tror att man skulle lära sig en hel del om sig själv, vad man slösar bort pengar på och vad man verkligen behöver här i livet.

Här fann ni bloggen 2006:
http://miljonar.blogspot.com/
Numera håller dock miljonären till här:
https://tradevenue.se/miljonarinnan30

——————————
Inlägget har redigerats, jag har försökt förbättra språket, off topicdelar om mig, politik och annat som råkade vara aktuellt just när inlägget skrevs har tagits bort eller begränsats.

Kategorier
Tankar och funderingar

Första månaden, hur har det gått?

Nu har det gått strax över en månad sedan jag gjorde bloggcomeback efter tio års frånvaro. Hur har första månaden gått? Hur är det att vara tillbaka och skriva igen? Har saker gång som jag hade förväntat mig? Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?

Hur har första månaden gått?
När jag publicerade mina första inlägg i nya bloggen fick dom massor av uppmärksamhet så bloggen fullkomligt exploderade från start. Totalt nådde jag ungefär 11 000 sidvisningar den första månaden vilket ger ett snitt på ca 355 om dagen. De har dock varit ojämnt fördelat, många besökare inledningsvis, sedan skapligt jämn period på 200 – 300 om dagen, med vissa större toppar när enstaka inlägg fick mycket uppmärksamhet för att sedan de sista tio dagarna droppa av lite då antalet inlägg blev färre.

Hur är det att vara tillbaka och skriva igen?
Det är kul, men jag hade glömt bort hur galet tidskrävande det är. Jag hade några färdigskrivna inlägg redan innan bloggen startade, vilket hjälpte mig att publicera ett om dagen första veckorna. Men jäklar så mycket tid det tar att skriva nya. Ett inlägg tar sällan under 2-3 timmar. Komma på idé, leta fakta, källor, skriva utkast, korrekturläsning, skriva om, hitta bilder osv. Faktum är att hur tidskrävande det är gör mig lite osäker på hur länge jag kommer orka, vilja fortsätta. Jag har kul och jag tycker det är intressant, men att lägga flera timmar dagligen och känna press på att jag måste publicera ett nytt inlägg i dag, det är inte alltid toppen.

Är saker som jag förväntat mig?
Ja och nej. Jag förstod att första inläggen skulle få en extra push eftersom allt var nytt och folk skulle hjälpa mig att marknadsföra bloggen genom att tex skriva om den på Twitter. Därefter utgick jag från att det skulle lugna ner sig vilket det också gjorde. Det jag kanske inte riktigt hade förväntat mig är hur stor roll Twitter skulle spela efter att den inledande pushen var över. Jag trodde att när den väl var över så skulle bloggen börja leva ett eget liv, visserligen med klart färre besökare, men också mer oberoende av Twitter då allt fler började följa bloggen. Så har det inte riktigt blivit.

Nästan alla besökare kommer från Twitter. Givetvis är jag tacksam för alla som hittat hit från Twitter men det gör också det hela lite konstigt då det verkar som att hur många besökare ett nytt inlägg får beror nästan helt på om rätt personer ser och uppmärksammar tweeten om inlägget än själva kvaliteten på inlägget. Det är nämligen som så att om ”rätt” person interagerar med inlägget så kan det dyka upp de som följer personens flöde så att många fler ser det, samtidigt som ett inlägg som ingen interagerar med tidigt helt försvinner då Twitter visar ”populära” saker överst i folks flöden.

Detta medför att jag skrivit inlägg som jag själv tyckt varit riktigt bra, som jag lagt massor av tid på knappt fått några läsare alls pga att tweeten inte sågs av rätt personer och inte fick några kommentarer, delningar eller likes alls. Samtidigt som ett annat inlägg, av lägre kvalitet som jag bara slängde ihop då jag var stressad för jag behövde publicera ett inlägg i dag, får massor av läsare då rätt person kommenterade eller delade eller liknande. Men kan så klart vara min bild av bra och dåligt inte matchar den stora massans.

Jag tror att jag måste börja jobba mer aktivt för organisk tillväxt och besökare som hittar hit utanför Twitter. Om du har en egen ekonomiblogg får du gärna lägga till mig på din länklista, jag planerar själv att lägga till en egen sådan när jag får tid att se över bloggens utformning och layout.

Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?
Framförallt har den blivit så oerhört mycket större. När jag slutade för tio år sedan så fanns det fortfarande bara en handfull större ekonomibloggare så det var lätt att hålla reda på alla. Nu känns det som att det finns hundratals, särskilt om man även räknar in de profiler som kanske inte bloggar men är aktiva på finanstwitter och den vägen bidrar till att sprida spar och investerarglädje.

Detta är naturligtvis inte något negativt, tvärt om det är helt fantastiskt, jag hade aldrig kunnat drömma om det när jag startade Sveriges första ekonomiblogg. Det är ett lyxproblem att jag känner att jag har för dålig koll på alla för att de är så många! En annan stor förändring är kommentarer. I min gamla blogg fick jag massor av kommentarer till mina inlägg. Det var vanligt att inlägg fick 30-50 kommentarer. Det saknar jag nu, mina inlägg får knappt några kommentarer alls, inte ens de inlägg som får 500-1000 läsare. I stället kommenterar folk på de tweets jag postar om inläggen. Jag är tacksam för dessa kommentarer men jag tycker det är lite synd att de inte hamnar på bloggen då många av dom är så bra och intressanta att de tillför inlägget en hel del, nu kommer de som läser inlägget om ett halvår aldrig att se de kommentarerna.