En relativt vanlig fråga som ofta dyker när personer som valt att spara i stället för att konsumera i hopp om att en dag kunna leva på avkastningen intervjuas i media är: ”Men vad skulle hända om alla bestämde sig för att sluta jobba och i stället leva på börsen? Hur skulle det då gå för vårt samhälle?”.
Dyker frågan inte upp i själva intervjun så gör den det nästan
garanterat i kommentarsfältet eller på olika forum eller bloggar där intervjun
eller ämnet diskuteras. Det är inte heller ovanligt att den kommentaren dyker
upp om personer med det målet råkar nämna det för andra i sin bekantskapskrets.
Är det bara jag som tycker att detta är en extremt korkad
fråga? Varför frågar ingen en polis: Men vad skulle hända om alla plötsligt
bestämde sig för att bli poliser? Eller till sjuksköterskestudenten: Men hur
skulle det gå för vårt samhälle om alla vart sjuksköterskor?
Svaret är enkelt, för det är inte en relevant
frågeställning, det kommer aldrig att inträffa att alla i vårt samhälle
plötsligt bestämmer sig för att bli poliser eller sjuksköterskor, på samma sätt
som att det aldrig kommer att inträffa att alla i vårt samhälle plötsligt
bestämmer sig för att spara stenhårt under många långa år i hopp om att en
vacker dag i framtiden kunna leva på avkastningen.
Ofta hör man det klassiska uttrycket det är inte de stora intäkterna som gör dig rik, det är de små
utgifterna. Ett uttryck som både hyllats och bespottas. Nu går det
naturligtvis allra snabbast att bli rik om du har både stora intäkter och små
utgifter, men det ligger ändå mycket i detta klassiska ordspråk.
För länge sedan läste jag en bok som innehöll statistik och forskning kring rika personer i USA. En av sakerna som hade undersökts var hur vanligt det var att folk ur olika yrkesgrupper blev rika. De noterade att även om det var vanligare att läkare blev rika än lärare, eftersom läkarna tjänade mycket mer pengar, så var det sett till inkomsten förhållandevis många lärare som blev rika och förhållandevis få läkare som blev det. Vad kunde det bero på?
Förklaringen till detta handlade om vilken livsstil och förväntningar som ställdes på olika yrken. Som nyexaminerad läkare kastas du genast in i en värld där dina kollegor åker på dyra utlandssemestrar flera gånger om året, de kör nya dyra bilar, de bor i dyra villor i stadens finare områden osv. Så den nyexaminerade läkaren tar ett billån för att köpa en ny fin bil, lånar för att köpa ett dyrt hus och de få pengar blir över efter att räntorna betalats bränns på resor och annat ”lyx”. Allt eftersom läkarens lön sedan stiger genom åren byts bilen ut mot ännu nyare och dyrare modeller, villan byts ut mot en ännu större i ett ännu finare område. Det enda som återstår i slutet av månaden är lånen.
Samtidigt i andra ändan finns den nyexaminerade läraren. Där ses det inte som något konstigt när han köper en begagnad gammal bil för några tusenlappar, bor i en mindre lägenhet i ett område som inte tillhör stadens finare och ingen reagerar på att han tio år senare kör runt i samma begagnade bil eller att han fortfarande har samma gamla kavaj med lappar under armbågarna som han hade första dagen han klev in på jobbet. Denna livsstil medför att många lärare har pengar över i slutet av månaden, pengar som rätt förvaltade växer med tiden.
Allt detta trillade upp i minnet när jag läste en av kommentar till ett gammalt inlägg i influensern Sparos blogg. Tyvärr valde personen att kommentera anonymt så jag kan inte ge denne den kred som förtjänas, men såhär skrev personen: Hade en fantastiskt spännande diskussion med min bästa vän sedan barndomen angående sparande och ekonomi. Vi kommer båda från ”arbetarhem” och är uppvuxna i miljonprojektet på 70-80-talet. Under de senaste 15 åren har min vän tjänat nästan dubbelt så mycket som mig. Skillnaden är att han spenderat pengarna på allt vi inte hade när vi var små. Han har de dyra bilarna, den stora villan, poolen, osv. När vi skulle boka en gemensam semester så kom vi in på ekonomi.
Han sa: ”Jag skulle vilja åka till XXXX över julhelgen, har du verkligen råd med det!?”
Jag svarade: ” Inga problem, använder alltid en del av mina utdelningar till semesterresorna”.
Han: ”Utdelningar??!”
Jag: ”Ja, utdelningar
från mina aktier, man får utdelning en eller flera gånger per år”
Det hela slutade med att jag visade mitt avanzakonto. Kompisen var chockad. Han: ”Helvete! Du är ju tät som f…n”
Själv hade han 25 000:- på ett sparkonto. Mitt var då strax över 2 miljoner. Skillnaden mellan att lära sig hur man förbättrar sin privatekonomi när man är runt 25år gammal istället för att slösa upp allt. Han har nu börjat sin resa som investerare.
Det är inte de stora intäkterna som gör dig rik, det är de
små utgifterna!
Har du tänkt på hur företag arbetar för att öka produktion, kundnöjdhet, motivation och trivsel hos de anställda, försäljningssiffror och mycket annat? Hur företagen sätter upp mål och visioner och hela tiden strävar efter att överträffa föregående år? Hur de regelbundet genomför undersökningar bland både anställda och kunder för att hitta sina starka och svaga sidor och därefter systematiskt arbetar med att följa upp resultaten samt tar fram en plan för hur de nästa år ska fokusera extra på att försöka förbättra en eller två av svagheterna?
Det är ingen slump att företag arbetar på det här sättet,
det ligger åratal av erfarenhet och forskning bakom det hela, det fungerar!
Varför då inte ta lärdom av detta och försöka införliva det
i ditt privatliv? På samma sätt som företagen hela tiden strävar efter att bli
bättre och lyckas bättre än föregående år kan du som privatperson göra det
samma. Du och din familj kan sätta er ner och utvärdera föregående år och sätta
mål för nästa. Vad har gått bra? Vad har gått mindre bra? Hur såg sparandet och
investerandet ut? Hur såg konsumtionen ut? Hur ser det ut med lån osv. Det här
behöver så klart inte enbart handla om ekonomi, det kan handla om vänner,
semestrar, tid med familjen, träning, hälsa, kost, fritidsintressen osv.
Baserat på vad som gått bra eller mindre bra under
föregående år samt vad ni kommer fram till för tankar, mål och ambitioner för
nästa år så kan ni sedan ha regelbundna uppföljningar, på samma sätt som
företagen regelbundet följer upp och utvärderar hur det går, är ni på väg att
nå era mål eller måste något drastiskt förändras.
Tänk på att mål och ambitioner på något sätt bör vara
mätbara och saker som du själv faktiskt kan styra över. Att träna tre gånger i
veckan, ha med matlåda till jobbet minst fyra dagar i veckan, ha en heldag
varje vecka dedikerad till bara dig och din partner osv. Mål och drömmar i stil
med att jag hoppas att Sverige kvalificerar sig till fotbolls-VM eller jag
hoppas att jag vinner på lottot kan visserligen vara fantastiska men samtidigt
väldigt svåra att själv påverka.
Själv är jag rätt bra att jobba på detta sätt när det kommer till saker som jag tycker är roliga, tex vissa av mina hobbys och intressen, vissa av dom analyserar jag regelbundet vad jag gör, hur jag gör det, resultatet av detta och försöker komma på sätt att nå ännu bättre resultat i framtiden. Däremot är jag dålig på det när det kommer till saker jag är mindre intresserad av eller saker jag tycker är tråkiga. Här har jag helt klart själv ett utvecklingsområde.
Hur ser du på detta? Vilka saker i ditt liv skulle du kunna
förbättra genom att tänka och arbeta så som företag gör? Eller gör du kanske
redan det?
Folkhälsomyndigheten publicerade förra året en rapport där ett antal faktorer som påverkar den psykiska hälsan presenterades. Vissa av dessa faktorer som var du är född eller vem du tycker om är svårt att göra något åt, men en av nyckelfaktorerna som du har ett stort inflytande över är din egen ekonomi. Faktum är att rapporten konstaterar att ekonomi tillsammans med sysselsättning är de två absolut viktigaste faktorerna när det kommer till psykisk hälsa.
Folkhälsomyndigheten har delat upp befolkningen i fem
grupper baserat på inkomst och i den gruppen med lägst inkomst fanns hälften av
alla psykiatriska diagnoser samt en tredjedel av alla självmord.
Nu vet nog de flesta att hög inkomst och god ekonomi långt
från alltid är samma sak, det finns gott om människor med hög lön som badar i
skulder och knappt får det att gå runt samtidigt som det finns en hel del
människor med mer blygsam lön som i stället för att slösa och överkonsumera
tålmodigt över tid byggt upp en förmögenhet. Men jag tror ändå att man kan dra
slutsatsen att god ekonomi minskar risken för psykiska problem och en dålig
ekonomi ökar risken.
Men det är en sak att göra val i ditt liv som drabbar dig
själv negativt, något som är betydligt värre är att ekonomiska svårigheter inte
bara drabbar dig själv, det drabbar dina barn! Rapporten visar att barn till föräldrar
med dålig ekonomi oftare drabbas av psykisk ohälsa än barn till föräldrar med
ordnad ekonomi.
Självklart kan ekonomiska problem komma plötsligt och det
finns definitivt människor som det är synd om då de drabbats av så mycket
elände i livet att det inte är rimligt att de skulle ha kunnat skydda sig mot
det. Men de allra flesta i vårt land har definitivt goda möjligheter till en
trygg ekonomi om de aktivt väljer det och strävar efter det. Så länge du har en
inkomst kan du göra av med mindre pengar än du får in och spara
mellanskillnaden. Självklart är detta lättare ju mer du tjänar men det finns
gott om människor som sparar en del av studiemedlet, pensionen,
a-kasseersättningen, socialbidraget, deltidsjobbet osv. När du nu tagit del av resultatet av denna
rapport och vet vilka negativa effekter en ekonomi i oordning kan ha för ditt
liv borde det kunna motivera dig till att styra upp en bättre ekonomisk framtid
och där med också en hälsosammare framtid för dig och din familj.
Vill man gå ett steg längre kan man också ifråga sätta om du verkligen ska skaffa barn innan du fått ordning på ekonomin. Med vad vi nu vet, vad du riskerar att utsätta ditt barn för, kan det uppfattas som rätt egoistiskt att skaffa barn innan ekonomin är under åtminstone någorlunda kontroll. Men det är inget jag kommer att diskutera i den här bloggposten, men använd gärna kommentarfunktionen för att dela med dig av dina egna tankar och åsikter.
Ränta på ränta har många gånger kallats för jordens åttonde
underverk och jag är verkligen beredd att hålla med, det har haft en fantastisk
effekt på min portfölj och min ekonomi. Men jag vet att ni vill ha klara
siffror, svart på vitt så här kommer dom!
I början av min sparkarriär ägde jag främst Avanza Zero, så
är inte direkt intressant eller meningsfullt att jämföra i siffror från den
tiden. Det var första under hösten 2008, dvs under brinnande finanskris som jag
gick över till aktier, dvs att förvalta min portfölj själv. I början hade jag
dock aktier och Avanza Zero parallellt, det var först under 2009 jag sålde av
fonden och enbart satsade på aktier.
Tittar man på från slutet av oktober 2008 vilket var då jag
börjat köpa ordentligt med aktier så var min portfölj upp nästan 30% fram till
årsskiftet. Ser man till helåret för 2008 slutade det enligt Avanza (dom
beräknar % och kr olika) på -29,78% men faktiskt i plus när det kommer till
kronor då jag hade lite pengar på börsen under större delen av året för att
sedan lägga in relativt mycket pengar mot slutet när den steg.
Den sista lite mer detaljerade uppdateringen om min ekonomi skrev jag 2008 och sista gången jag gick in på den lite löst var i februari 2009, då hade jag slagit index två år i rad. Sedan dess har min portfölj utvecklats så här. Jag har inte hunnit uppdatera mitt dokument än så bilden nedan är bara fram till och med 2018. Men efter att ha gått på en stor nit i Swedbank, slutade jag på strax under +28% förra året.
Nu finns det så klart många olika index att jämföra med, då en
kraftig majoritet av mina innehav under dessa år varit just stora svenska bolag
så har det känts som ett ok val. På senare år har dock både mindre bolag och
bolag noterade utanför landets gränser trillat in i portföljen, dessa utgör än
så länge en relativt liten del av portföljen men i framtiden blir det kanske
att lägga till ytterligare något jämförelseindex om den utvecklingen
fortsätter.
En mer lättöverskådlig bild
Intressant är att 2010-2011, två år som jag nämnt i tidigare inlägg att mitt börsintresse nästan var helt borta och att jag knappt loggade in på mitt konto alls är två av de sämsta åren jämfört med index. Jag undrar hur dom sett ut om jag varit med aktiv och engagerad då?
Så exakt vilka aktier innehåller min portfölj? Det har jag inga planer på att avslöja, inte för att min portfölj innehåller något ”hemligt vapen”, någon superaktie få känner till, tvärt om är majoriteten välkända företag som många av er läsare säkerligen har i era portföljer. Det är stora, stabila och lite småtråkiga svenska företag tillsammans med några tillväxtaktier och några internationella företag.
Jag är egentligen inte superhemlig när det kommer till mitt innehav, om du tex följer mig på Twitter har du kanske sett jag kommenterar eller nämner specifika företag som ingår i min portfölj då och då. Anledningen att jag väljer att inte lista min portfölj i helhet är simpel, jag vill inte att du eller någon annan skall köpa en aktie bara för att jag äger den. Jag anser mig inte vara någon aktieguru, visst de senaste tio åren har gått bra, men det var nog mer tur än skicklighet och bara för att de senaste tio åren gått bra så är det inte på något sätt en garanti för att de kommande tio kommer gå lika bra.
Det är dina pengar det handlar om, det är du som förlorar pengarna om en investering du gör går dåligt. Därför ska du aldrig köpa en aktie bara baserat på att någon annan gjort det. Gör alltid din egen utvärdering av aktien och företaget och ta sedan ta sedan ett välgrundat och genomtänkt beslut.
Där var det sista av mina tillbakablickande inlägg över, nu är bloggen igång på riktigt!
