Kategorier
Tankar och funderingar

400 000 svenskar fast hos kronofogden

I går presenterade Kronofogdemyndigheten statistik för 2019 som visade att strax under 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden. De lyfter det positiva att det är en minskning med 16 751 personer jämfört med 2018 men samtidigt har den sammanlagda summan dessa personer är skyldiga ökat och ligger i dag på 82,7 miljarder kronor. I Ljusnarsberg, den kommun där flest har skulder hos Kronofogden har över 10% av befolkningen det.

Visst är det bra att antalet minskar men i mina öron låter fortfarande siffrorna helt sjuka, strax under 400 000 personer, inse hur många människor det är! Och tänk om du besöker Ljusnarsberg, mer än var tionde person du ser när du går runt på stan där har skulder hos Kronofogden, det är helt galet!

Deras statistik visar också på att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män, 62% av de skuldsatta som bor i Sverige är män och 38% är kvinnor. Denna skillnad kan ha att göra med att män är överrepresenterade bland brottslingar då brottsrelaterade skulder tillsammans med fordonsrelaterade skulder är nämligen två typer av skulder där män är kraftigt överrepresenterade. För kvinnorna gäller i stället att de är överrepresenterade inom skulder kopplade till näthandel och kreditgivare.

Även om antalet skuldsatta sjunkit så lyfter Kronofogden att det finns risker för att detta kommer att ändras, framförallt baserat på att vi haft en period av väldigt stark ekonomi och låg ränta vilket gör att många klarar av sina skulder. När ekonomin försvagas och räntan stiger är risken stor att antalet skuldsatta åter ökar.

Troligtvis kommer vi aldrig nå ett samhälle där ingen hamnar hos Kronofogden men vad kan vi göra för att åtminstone minska antalet personer som hamnar där? En del tror jag är att byta riktning från dagens samhälle där staten uppmuntrar att vi lånar och straffar de som sparar till ett samhälle som uppmuntrar sparande. Allra viktigast tror jag dock att utbildning är, många människor förstår inte konsekvensen av lånande, ränta på skulder, vad som händer om en räkning inte betalas i tid eller ens hur man gör för att spara på riktigt.

Själv började jag, i min gamla blogg, redan i mitten av 00-talet att lyfta frågan att ett ämne i stil med ”Privatekonomi och sparande” borde bli obligatoriskt på gymnasiet. Detta är något jag åter kommer att lyfta i min nya blogg. Skulle det lösa alla problem? Knappast men det är en start.

Hur tror du vi skulle kunna minska antalet personer som hamnar hos Kronofogden?

Kategorier
Tankar och funderingar

Skaffa inte barn du inte har råd med!

Strax innan jul publicerade Aftonbladet en artikel kring hur synd det är om familjer som ”inte har råd med julen”. Jag håller helt med, många familjer är det verkligen synd om, det har inträffat oväntade saker och de har hamnat i svåra situationer.

Artikeln kan du läsa följande citat av och om en av familjerna:
”Kommer vi kunna äta varje dag?”
”När man får pengarna andas man ut en sekund sen kommer den här ångesten över att allt kommer gå åt”
”Varje månad oroar de sig för hur de ska ha råd med allt. Vad händer om det kommer en oförutsägbar utgift?”
”Min man har bara ett par byxor då vi inte har råd att köpa ytterligare ett par till honom”

Ni börjar förstå problemet va? Det blir inte bättre när det framgår att mannen i familjen är så sjuk att han tex inte har möjlighet att vara tomte på julafton och lever på ersättning från försäkringskassan. Det här låter verkligen som en familj det är synd om.

Artikeln avslöjar att en bidragande orsak till att de har problem med ekonomin är att kvinnan i familjen pluggar och bara har CSN-bidraget (bidraget inte lånet) som inkomst. Lånet vågar hon inte ta då hon inte vet vilka arbetsmöjligheter hon har efter avklarade studier. Men det låter som att om hon skulle skaffa ett jobb när hon är färdig med studierna så skulle deras ekonomiska problem skulle lösas.

Men så kommer bomben, dom har tre barn och hon är gravid med ett fjärde! Vänta nu? Dom är osäkra om de kommer ha råd med mat på bordet och väljer ändå att skaffa ett fjärde barn? Medan hon fortfarande pluggar? I stället för att vänta till hon är färdig med studierna, har fått ett jobb och ekonomin är trygg igen?

Jag vet inte om artikeln utelämnar något, kanske var hennes man fullt frisk och bägge jobbade bara några månader tidigare när hon blev gravid och så plötsligt vart han sjuk och hon förlorade jobbet och kunde inte få något nytt så hon tvingades börja plugga för att kunna få ett nytt jobb. Men inget i artikeln får det att verka som att så skulle vara fallet.

Hur tänker man då? Om man skaffar ett fjärde barn när man inte ens har råd att ta han om sig själva och de tre barn man har redan i dag? I mina öron låter det extremt egoistiskt av föräldrarna samtidigt som mitt hjärta lider med barnen.

Jag undrar även varför journalister som skriver denna typ av artiklar aldrig lyfter dessa frågor utan bara skriver om hur synd det är om personerna artikeln handlar om. Varför frågar tex inte journalisten hur dom tänkte när de bestämde sig för att skaffa ett fjärde barn när de redan innan har svårt att få vardagen att gå ihop? Varför frågade dom inte om varför de inte kunde vänta med ett fjärde barn tills att hon var klar med studierna har skaffat ett jobb?

Vilken är din syn på det hela? Kommentera!

Kategorier
Tankar och funderingar

Har du verkligen råd att köpa ny mobil?

Förra veckan gick min mobil oväntat sönder då jag klantade mig och den åkte i golv en gång för mycket. Jag brukar ha som mål att en mobil skall hålla i minst fem år och då min bara hade några månader kvar till dess samtidigt som den har börjat strula lite så hade jag med största sannolikhet ändå bytt ut den under 2020 så det var ingen stor katastrof om än irriterande.

Detta fick mig dock att tänka på en diskussion jag hade med en bekant i julas. Av någon anledning kom vi in på mobiler och att köpa ny. Jag berättade då att jag brukar köpa ny runt vart femte år men det varierade lite på när min gick sönder och att man så klart hoppades att den skulle hålla så länge som möjligt. Han berättade då att han just skaffat ny mobil och undrade varför jag själv haft mobilen i uppåt fem år, själv hade han haft sin gamla i ca ett och ett halvt år.

Detta fick mig att börja räkna lite på vilken effekt att byta mobil var 1,5 år jämfört med vart femte år har på ekonomin, särskilt om man som min vän köper nyaste dyra till skillnad från mig som ofta köper förra årets modell på någon rea. För att göra det enkelt för mig så räknade jag på att den dyra mobilen kostar 10 000 kr och förra årets modell på rea kostar 5 000 kr. Men som alla vet så finns det mobiler som är betydligt dyrare än 10 000 kr och mycket billigare än 5 000 kr så i praktiken kan skillnaden vara mycket större än mina beräkningar nedan.

Om du köper en ny mobil för 10 000 kr vart 1,5 år blir ca 556 kr i månaden medan 5000 kr över 5 år blir ca 83 kr i månaden. Låt oss säga att du köper din första mobil när du fyller 20 år och du lever fram tills du fyller 80 år. Då har du med 556 kr i månaden lagt över 400 000 kr på telefoner medan om du i stället lägger 83 kr i månaden så har du lagt nästan 60 000 kr på telefoner, dvs en skillnad på 340 000 kr över en livstid, rätt stor skillnad va?

Men vad händer om du skulle köra på 83 kr i månaden och investera mellanskillnad, 473 kr i månaden eller 5 676 kr om året. Med 8% årlig avkastning växer mellanskillnaden till nästan 7,7 miljoner kronor till den dag du fyller 80 år. Skulle du lyckas nå en avkastning på 12% blir summan 47,5 miljoner kronor.

Har du verkligen råd med en ny mobil? Eller råd har du nog, men är det värt det?

Kategorier
Tankar och funderingar

Spara eller låna?

Regelbundet dyker artiklar upp i media som lyfter problematiken med att folk är högt skuldsatta. Artiklar som handlar om hur folk kommer få lämna sina hem eller drabbas av stora problem om räntan höjs. Att låna tycks även blir allt vanligare när det kommer till helt vanlig konsumtion, folk lånar för att köpa prylar, teknik, resor och mycket annat. Minst lika ofta dyker artiklar om hur svårt pensionärerna har det upp. Fattigpensionärer som knappt har råd att betala hyra. Dessutom tror många att det kan bli ännu värre i framtiden med en åldrande befolkning.

Jag slår vad om att majoriteten av er som läser detta anser att detta inte är en bra utveckling. I stället vore en lägre skuldsättningsgrad, gärna i kombination med sparande som kan ge en tryggare ålderdom att föredra. Därför är det lätt att finna det märkligt att våra politiker tycker precis tvärt om, de gillar att vi skuldsätter oss och vill motverka sparande. För mig låter detta både konstigt och ohållbart på längre sikt.

I dag tar staten ut skatt på sparande och ger bidrag till de som lånar, kan det bli ett tydligare för oss invånare vad staten vill att vi skall göra? Om jag sparar blir jag bestraffad av staten och om jag lånar belönar staten mig? Vore det inte rimligare att staten i stället sänkte skatten på sparande och minskade eller ännu bättre helt avskaffade de bidrag du får när du lånar? Det skulle vara en politik som sände en tydlig signal till invånarna att ta ansvar för sin egen ekonomi, att sparande är något bra och att lånande är något som de bör vara försiktiga med. Det om något vore väl en ansvarsfull politik som skulle bidra till att många fick en ekonomiskt tryggare ålderdom?

Varför gör då staten detta trots att det låter som ren galenskap och uppmuntrar till något som är på gränsen till rent destruktivt beteende? Jag tror svaret är enkelt, kortsiktighet och maktberoende. För många politiker och politiska partier är det viktigare att hålla sig kvar vid makten än att föra en ansvarsfull politik. På kort sikt är sparande något dåligt och lånande något bra. När du sparar skjuter du upp konsumtion i dag för att i stället kunna konsumera mer i framtiden, när du lånar gör du tvärt om, du konsumerar extra i dag för att i stället kunna konsumera mindre i framtiden.

På kort sikt betyder ökad konsumtion här och nu att det går bättre för landet, fler jobb skapas, mer skatteintäkter kommer in, politikerna kan helt enkelt klappa sig om magen och säga till väljarna titta vad bra det går under vår ledning och så röstar vi på dom i nästa val igen! Men detta är bara kortsiktigt, en dag kommer skulderna och de tomma plånböckerna i kapp och då går det brant utför. Det är lite som att kissa i byxan när det är kallt ute, för en liten stund blir det varmt men snart fryser det till och blir ännu kallare och jävligare än vad det var innan.

Kategorier
Tankar och funderingar

Risken med aktier

Hur kommer det sig att så många människor i vårt land ser aktier som något extremt riskfyllt samtidigt som de kan vara stolta över det där stora stabila företaget de arbetat för i 25 års tid och som existerat i ytterligare 75 år? En aktie är inte en lott, en aktie är ett delägarskap i det där företaget som du är så stolt över!

Självklart kan ett företag börja gå sämre eller till och med gå i konkurs, men om du jobbar på ett företag och märker att det går sämre och sämre år för år så börjar du antagligen se dig om efter ett nytt jobb vid ett annat företag. På samma sätt så när du märker att de kriterier som från början bidrog till att du köpte en aktie börjar förändras så bör du utvärdera din aktie och se om den fortfarande är värd att behålla eller om du bör flytta dina pengar över till ett annat företag.

Problemet är förstås att allt inte alltid går som man tänket sig, ibland går företaget du jobbar för i konkurs eller drastiskt måste skära ner på personal och du står där helt överraskad utan ett jobb. Så är det med aktier med, hur mycket tid du än lägger på att analysera företag och följa med i aktuella händelser så kommer det inte alltid att gå som du förväntat dig.

Men vad är värst och mest riskabelt? Att du blir av med ditt enda jobb och alltså hela din inkomst eller att företaget du investerat alla dina pengar i går i konkurs och du förlorar alla pengarna du investerat i det?

Blir du av med ditt jobb finns det skyddsnät, under ett antal månader kan du få a-kassa om du är medlem i den, men det systemet betyder också att du under dessa månader måste klara dig med mindre pengar än vad du är van vid. Därefter kan du, om du uppfyller villkoren, få försörjningsstöd (ofta kallat socialbidrag i folkmun) och då måste du klara dig på drastiskt lägre summor än vad du är van vid.

Motsvarande skyddssystem för aktier heter diversifiering, dvs att du inte lägger alla äggen i en korg. I stället för att investera alla pengarna i ett bolag kanske du investerar dom i tjugo olika som är aktiva inom olika branscher och kanske till och med företag som är aktiva i olika länder. Om då ett av företagen går dåligt eller i värsta fall i konkurs så förlorar du endast en tjugondel av dina investerade pengar om de olika innehaven var lika stora. Men det kan bli bättre än så! Det kan ju faktiskt vara så att de övriga 19 innehaven i din portfölj ökar i värde så att du faktiskt tjänat pengar trots att ett av dina innehav gick dåligt.

Själv hade jag Swedbank i min portfölj förra året och som du kanske vet så drabbades dom av en stor skandal och kursen rasade med nästan 43% från när den stod som högst under året till när den stod som lägst. Min portfölj då var inte särskilt välbalanserad, faktum är att Swedbank med stor marginal var ett av mina två största innehav innan skandalen. Trots detta slutade min portfölj på nästan +28% för hela året.

Det om något säger väl en del om risken med en aktieportfölj i jämförelse med risken av att bara ha ett jobb? Men oroa dig inte, du kan ju faktiskt kombinera de båda, du kan ha både ett jobb och aktier. Då kan aktierna hjälpa dig i stunder du är mellan två jobb och jobbet kan hjälpa dig under perioder då hela börsen går lite knackigt, det om något är trygghet och låg risk!

Självklart bör under normala omständigheter aldrig ha pengar du behöver för att klara din vardag eller pengar du på annat sätt behöver inom en snar framtid på börsen då även den bästa väldiversiferade portföljen kan falla drastiskt under perioder och det kan ta ett bra tag innan den återhämtar sig.

Skulle det vara så att du tycker att börsen är svår att förstå sig på, bökigt eller tidskrävande så oroa dig inte. För dig som inte vill köpa aktier finns i stället fonder där någon annan gör större delen av jobbet åt dig och du får en hel del diversifiering per automatik då fonder innehåller många olika bolag. Dessutom kan du ju öka diversifieringen och sänka risken ytterligare genom att äga flera olika typer av fonder!

I framtiden kommer jag kanske nörda ner mig mer tekniskt inom detta område och diskutera saker som marknadsrisk och bolagsrisk, men som en första introduktion för dig som hittills känt att börsen är för riskabel så hoppas jag att denna text givit dig några nya tankar och funderingar.

Kategorier
Tankar och funderingar

Investera på börsen på samma sätt som du köper bostad!

Människor lägger månader på att köpa hus/lägenhet, de besöker massor av olika potentiella bostäder som är till salu, de undersöker områdena bostäderna ligger i. Hur ser det ut med närhet till skola och vårdcentral? Finns det någon busshållplats? De läser information om objektet, de läser bostadsrättsföreningarnas årsredovisningar, kollar på skuldsättningsgrad, de kollar på potentiella risker både när det kommer till olika typer av fel och skador som skulle kunna finnas i bostaden men även risker i form av ränteändringar. Dessutom kanske de frågar någon vän eller två om råd kring de delar av dessa de själva är lite osäkra på.

När de till sist äntligen hittat den perfekta drömbostaden så lägger de dessutom tid på att jämföra olika banker, var kan de få bästa räntan?

Om folk lägger så mycket tid på ett bostadsköp är det kanske inte så konstigt att många gör framgångsrika bostadsaffärer? Självklart är förarbetet inte den enda orsaken, vi har haft en bostadsmarknad som gått väldigt bra i många år, men det är säkert en del av det hela.

Vad skulle hända om alla som köpte en bostad även valde att investera på börsen och la ner tid på samma sätt som de gjorde med bostaden? Utvärdera många olika alternativ enligt flera olika kriterier och därefter köpa de aktier eller fonder som bäst uppfyller dessa krav? Detta, i kombination med att vi även haft en börs som likt bostadsmarknaden har gått bra i många år, vad skulle det ha för effekt på vårt land?

Troligtvis skulle vi ha en mycket rikare befolkning då.

Kategorier
Tankar och funderingar

Är det verkligen bra för dig att börsen stiger?

Den senaste tiden har många glatt postat och skrivit om ATH (all time high) och rekordår för sina portföljer. 2019 var ett fantastiskt år och för många som kommit igång och sparat och investerat de senaste åren så var de det bästa året någonsin.

Men för dig som sparar och investerar är det verkligen alltid bra att börsen stiger? Frågan kan kännas dum, självklart vill du att dina pengar skall öka i värde. Jag skulle själv inte ha något emot en portfölj som alltid steg massor år ut och år in oavsett hur börsen i stort gick, men under ett mer realistiskt scenario skulle det kunna vara så att du skulle tjäna ännu mer pengar om börsen gick ner?

Så här skrev en av världens bästa investerare, Warren Buffett, i ett brev till aktieägarna i hans bolag Berkshire Hathaway:
————————-
A short quiz:
Om du planerar att äta hamburgare resten av ditt liv och du inte är en nötkreatursuppfödare skulle du då hoppas på högre eller lägre pris på kött? Om du planerar att då och då genom ditt liv köpa en ny bil och du själv inte är en biltillverkare, skulle du då hoppas på högre eller lägre pris på bilar? Svaret på bägge dessa frågor är nog självklart för alla.

But now for the final exam:
Om du under de närmaste fem åren planerar att vara en nettoköpare av aktier, ska du då hoppas på högre eller lägre aktiepriser? Många investerar svarar fel på den här frågan. Trots att de kommer vara nettoköpare av aktier under många års tid så blir de glada när priserna stiger och ledsna när priserna sjunker.

Detta är samma sak som om de hade blivit glada över att priset på hamburgaren de snart skall köpa stiger. Denna reaktion är oförståelig! Endast den som skall sälja tillgångar inom en snar framtid borde bli glada om priset stiger. Den som skall köpa bör föredra sjunkande priser.
————————-

Denna text av Warren Buffett ger onekligen ett annat perspektiv av det hela. Jag tror dock inte att Buffett menar det rakt av utan eftertanke eller kompromisser. Om tex hamburgarna sjunker pga att köttet är ruttet så gör det ingen glad på samma sätt som om att aktiekursen på ett företag sjunker för att det är ett riktigt skitbolag så bör du ju inte köpa det bara för att skiten blivit billigare.

Det hela påverkas det hela av din nuvarande situation och dina mål. Warren Buffett gör tex så stora köp att han ofta når en inflytelserik position över företaget. Då är det naturligtvis en stor fördel med lägre kurser eftersom du köper en större andel av företaget till ett lägre pris. Dessutom när uppgången väl kommer är det ju en fördel för dig ju fler aktier du äger.

Det hela påverkas även av din kassa. Buffett är känd för att ha en enorm krigskassa på flera miljarder tillgängliga för köp vilket ger honom goda möjligheter att slå till om möjligheter till bra affärer plötsligt dyker upp. Har du inga pengar så tjänar du inte mycket på sjunkande priser.

Var du befinner dig spelar också roll, om du sitter på 100 miljoner och en krasch tar 50 av dom är du nog mindre glad om du inte också har massor av kontanter du kan fynda för under kraschen. Om du däremot sitter på 10 000 kr och kraschen tar 5000 av dom så är det onekligen stort fyndläge för ditt månadssparande samtidigt som du inte förlorat mycket.

Om vi går tillbaka till hamburgare så vad som verkligen är intressant är om priset på kött från tillverkare AAA går ner pga att det varit en stor skandal där tillverkare BBB och CCC fuskat och myglat med sitt kött vilket medfört att priset på det felfria köttet från tillverkare AAA dragits med i fallet när hela marknaden gått ner.

På samma sätt kan du se på börsen, som jag sa tidigare att om ett enskilt företag rasar för att det är ett dåligt företag så vill du inte äga det även om priset gått ner. Men om hela börsen drabbas av en stor nedgång så kommer ofta så väl dåliga som bra företag att dras med i fallet. Här uppstår lägen där du kan köpa fantastiska bolag till fyndpris, det gäller bara att du lyckas identifiera vilka företag som är vad.

Tittar du på när IT-Bubblan brast så fanns det massor av företag som inte hade något alls med IT att göra som drogs med i fallet, företag som var sunda och tuffade på bra. Samma inträffade under finanskrisen, i princip hela börsen föll fritt oavsett om företaget hade något med den lånekris som pågick att göra eller ej.

Själv tjänade jag massor av pengar tack vare finanskrisen och den har varit otroligt bra för min portfölj. Faktum är att jag tack vare denna ser fram emot nästa stora börskris och hur jag skall kunna dra nytta av det jag lärde mig förra gången för att tjäna ännu mer pengar då.

Kategorier
Tankar och funderingar

Pressen att slå index

Om du håller på med aktier så strävar du alltid efter att slå index med den enkla motiveringen att om du inte kan slå index så kan du ju lika gärna lägga pengarna i en indexfond i stället. Själv har jag haft förmånen av en portfölj som slagit index ganska ordentligt de senaste åren, även om det troligtvis beror mer på tur än skicklighet.

Förra året låg jag 2-3 procentenheter över index när Swedbank, vilka då var ett av mina två överlägset största innehav, slog till med ett jätteras under andra halvan av februari och plötsligt låg jag i stället ett par procentenheter under index. Detta fortsatte sedan med fler nedgångar i aktien och som mest var Swedbank ner över 43%. Detta tillsammans med att även ett annat av mina större innehav gick knackigt gjorde att jag större delen av året låg efter index och även slutade året under index.

Senast jag fick stryk av index var 2014, då kändes det rätt okej. Dels för att det var under en period då mitt aktie- och börsintresse var lågt och jag varken följde portföljen eller börsen särskilt aktivt. Men kanske än mer för att jag de två föregående åren krossat index riktigt stort vilket fick det att kännas naturligt med ett lite sämre mellanår. Kanske är det också som så att 2014 är så länge sedan att jag inte riktigt minns hur jag verkligen kände och upplevde det hela så här i efterhand.

Nu och under föregående år är läget annorlunda, mitt börsintresse är på topp och jag kollar portföljen flera gånger om dagen, jag läser finansnyheter, jag följer ekonomibloggar och finanstwitter. Särskilt de två sista medför att jag hela tiden ser hur andra investerare lyckas eller misslyckas.

Mitt börsfokus har alltid varit långsiktigt, jag bryr mig inte så mycket om hur min portfölj går just i dag, jag bryr mig om hur den går på 5, 10, 20 års sikt. Så är det fortfarande men mitt ökade intresse och framförallt att jag numera dagligen ser hur det går för andra gör att jag omedvetet jämför mig kortsiktigt med andra på ett sätt som jag inte tidigare gjort. Dessutom så känns det på nått sätt att om man som jag skall twittra och blogga om ekonomi och börsen så bör man ju på något sätt visa att man verkligen vet vad man håller på med, att det inte bara är tomma ord. Varför ska jag lyssna på någon som inte ens slår index?

Självklart är allt det här korkat, det är långsiktigheten som räknas för den egna portföljen och alla vet att även världens bästa investerare (vilket jag inte är i närheten av att vara) har mindre bra år och man behöver inte ens själv vara särskilt framgångsrik för att ha både goda synpunkter och kunna lära ut bra saker. Men ändå är det något som påverkar mig, åtminstone lite, psykologiskt nu när jag är en aktiv del av finanstwitter och ekonomibloggarna. Samtidigt finns det kanske en välbehövligt positiv sida av det hela, att man kommer ner på jorden och blir lite ödmjukare till sin egen förmåga.

Vad tycker och tänker du om det hela? Hur påverkas du psykologiskt om du ligger över eller under index?

Kategorier
Tankar och funderingar

Vad skulle hända om alla slutade arbeta och levde på börsen i stället?

En relativt vanlig fråga som ofta dyker när personer som valt att spara i stället för att konsumera i hopp om att en dag kunna leva på avkastningen intervjuas i media är:
Men vad skulle hända om alla bestämde sig för att sluta jobba och i stället leva på börsen? Hur skulle det då gå för vårt samhälle?”.

Dyker frågan inte upp i själva intervjun så gör den det nästan garanterat i kommentarsfältet eller på olika forum eller bloggar där intervjun eller ämnet diskuteras. Det är inte heller ovanligt att den kommentaren dyker upp om personer med det målet råkar nämna det för andra i sin bekantskapskrets.

Är det bara jag som tycker att detta är en extremt korkad fråga? Varför frågar ingen en polis: Men vad skulle hända om alla plötsligt bestämde sig för att bli poliser? Eller till sjuksköterskestudenten: Men hur skulle det gå för vårt samhälle om alla vart sjuksköterskor?

Svaret är enkelt, för det är inte en relevant frågeställning, det kommer aldrig att inträffa att alla i vårt samhälle plötsligt bestämmer sig för att bli poliser eller sjuksköterskor, på samma sätt som att det aldrig kommer att inträffa att alla i vårt samhälle plötsligt bestämmer sig för att spara stenhårt under många långa år i hopp om att en vacker dag i framtiden kunna leva på avkastningen.

Så varför ställs denna fråga gång på gång?