Kategori: Tankar och funderingar

Systemet för kommunalekonomisk utjämning infördes 2005 och skall enligt regeringen skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för alla kommuner och landstinget när det kommer till att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av kommuninvånarnas inkomster och andra strukturella förhållanden. Under 2020 beräknas 129 miljarder kronor gå som bidrag till kommuner och regioner via utjämningssystemet.

Det kommunala utjämningssystemet består av flera olika delar, de två största är:
Inkomstutjämning – kommuner och landsting med en skattekraft under 115% av medelskattekraften får ett bidrag och de som ligger över 115% av medelskattekraften får betala en avgift. Detta är den absolut största delen av systemet och står för ca 70% av omfördelningen.

Kostnadsutjämning – kommuner och landsting med en ogynnsam kostnadsstruktur får ett bidrag från staten samtidigt som de med en gynnsam struktur får betala en avgift till staten.

Utöver dessa två finns även de mindre delarna strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag/regleringsavgift.

Många har åsikter om detta system. Vissa är positiva, andra är negativa, en del tycker att det bör begränsas medan några tycker att summorna som fördelas borde ökas då de anser att fattiga kommuner behöver mer pengar för att klara verksamheten. Detta inlägg kommer inte ta ställning kring om dessa frågor, i stället vill jag lyfta förutsättningarna för att få dessa bidrag.

Min personliga åsikt är att kommun och landsting först och främst bör fokusera på kärnverksamhet som skola, sjukvård och äldreomsorg. Klarar de inte av dessa saker kan frågan ställas om bidrag skulle kunna vara en lösning. Om däremot en kommun eller ett landsting har råd att lägga pengar på saker och ting som ligger långt från dessa kärnverksamheter, kanske på saker som vissa till och med skulle definiera som rent slöseri, då har dom uppenbarligen inget behov av dessa bidrag och borde inte heller få dom.

Den kommun som får i särklass mest pengar från det kommunala utjämningssystemet är Malmö. I dag dök nyheten om att Malmö valt att lägga en halv miljon kronor på att ”ta fram ljudet av Malmö” och skapa en ”ljudidentitet”. Något de är helt ensamma om bland landets kommuner och landsting. Ljudtekniker besökte bland annat Stadsbiblioteket i Malmö för spela in ljud som:
”Läsare som bläddrade i böcker, lånemaskiner och tystnaden i ljusets kalender.”

Förra året gick Slöseriombudsmannen ut och sa att ”i Malmö är slöseri med skattebetalarnas pengar en kommunalsport.” och lyfte att en granskning som gjorts av WSP visade att om Malmö bara kunde lära sig av andra kommuner så skulle de kunna spara omkring 1,4 miljarder kronor per år. Några exempel som lyftes då var bland annat att Malmö har en anställd skatesamordnare på gatukontoret som jobbar med rådgivning och planering av skateboardevenemang och har en budget på 2,5 miljoner kronor för detta. De har även nyligen börjat med Sveriges första e-sportsamordnare.

I Malmö gillar de även att resa upp skattemedlen, tex åkte två politiker och sex tjänstemän på musikfestival i Kalifornien. De skickade en delegation på 18 chefer till Detroit för att studera hur staden hanterat sin konkurs, de var dock noga med att påpeka att det inte fanns någon risk för konkurs för Malmö. Två medarbetare reste till Paris för att få inspiration till Malmös julfirande och på tre år flögs det tur och retur till Stockholm 10 000 gånger.

Ni börjar inse att något inte står rätt till i Malmö va? Men Malmö är inte ensam, var och varannan kommun tycks ha pengar till saker som verkligen går att ifrågasätta. Till exempel Nordmalings kommun, vilka också får utjämningsbidrag, valde förra året att lägga över en miljon kronor av skattemedel på konst för maskar:
”Det är inte säkert att vi människor alls kommer att kunna se denna konst, och förmodligen om den är synlig inte ha redskapen eller förutsättning att översätta och koda av konsten till begriplighet.”

När jag läser om all dessa saker som kommunerna lägger pengar på kan jag inte låta bli att tänka på den gamle Socialdemokratiske partisekreteraren och ministern Gustav Möllers kloka ord:
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”

Min personliga åsikt är att kommuner och landsting som har råd att lägga pengar på saker som dessa inte behöver något utjämningsbidrag. Om skattemedel som hårt arbetande svenska kämpat ihop läggs på dessa saker är det inte bara en stöld från folket utan också ett hån mot folket.

Vad tycker du om det kommunala utjämningssystemet? Bör kommuner som har råd med sakerna ovan få ta del av bidragen? Dela med dig av dina åsikter!

Något år eller två innan finanskrisen var SMS-lån en stor grej i Sverige som uppmärksammades på löpsedlar och i media. Efter det har ett antal lag och regeländringar inom området skett och nu för tiden är det sällan man hör om företeelsen, faktiskt så sällan att jag var osäker på om det fortfarande förekom. Sedan kom en artikel för ett par dagar sedan om en kvinna som hade nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån! Vi tar det en gång till, nästan en halv miljon i skulder via SMS-lån!

Denna 29-åring hade gått bakom sin sambos och barns rygg och finansierat shopping och spel via sms-lån. Så här uttalar hon sig själv om det hela:
”Jag kan inte riktigt förklara varför man gör det utan du bara gör det. Det är jättesvårt att komma till insikt om varför man lånar.”

”Jag slängde pengar på skit. Det var väldigt jobbigt att se. Jag tänkte, hur har jag kunnat göra så här mot mina barn?”

Först har jag svårt att tro att det jag läser artikeln i artikeln är sant, hur kan en person utsätta sig själv och nära och kära för detta? Sedan kommer jag ihåg ett inlägg jag skrev för en tid sedan om att nästan 400 000 svenskar har skulder hos kronofogden och inser att det är pga människor som henne som den siffran är så hög.

Men hon är inte ensam, artikeln länkade vidare till en annan artikel på liknande tema. Här har vi Alexander som är rädd att han kommer förlora vårdnaden över sin son pga sjutton lån på sammanlagt en kvarts miljon.

”Det har gått sämre och sämre för jag har bara spenderat och spenderat och tagit flera lån. Nästan hela min lön går åt att betala av lånen och då har jag knappt någonting kvar i slutet av månaden. Då har jag tagit lån för att kunna betala de räkningarna”

När det var som värst gick han back 17 000 kr varje månad, samtidigt spenderade han 4000 kr i månaden på godis och läsk!

Jag bryr mig egentligen inte jättemycket vad folk väljer att göra med sina egna liv så länge det inte går ut över andra. Men i bägge dessa fallen så finns det oskyldiga barn med i bilden och då är det i mina ögon oförlåtligt. Det går att ifrågasätta om dessa personer ens borde blivit föräldrar, åtminstone inte i deras nuvarande situation och i Alexanders fall kan man undra om han ens ville bli förälder:
”Alexander reagerade inte som han trott när han fick reda på att han skulle bli pappa. Lycka, absolut, men känslan översköljdes av en personlig kris.”

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om att inte skaffa barn du inte har råd med men det borde kanske utökas med att inte skaffa barn du inte vill ha och att även om du har råd med barnen när du skaffar dom är det ditt ansvar att fortsätta ha råd med dom när du väl skaffat dom.

Vad tycker och tänker du själv om det hela? Hur kommer vi tillrätta med dessa problem? Finns det någon lösning?

Nu har det gått strax över en månad sedan jag gjorde bloggcomeback efter tio års frånvaro. Hur har första månaden gått? Hur är det att vara tillbaka och skriva igen? Har saker gång som jag hade förväntat mig? Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?

Hur har första månaden gått?
När jag publicerade mina första inlägg i nya bloggen fick dom massor av uppmärksamhet så bloggen fullkomligt exploderade från start. Totalt nådde jag ungefär 11 000 sidvisningar den första månaden vilket ger ett snitt på ca 355 om dagen. De har dock varit ojämnt fördelat, många besökare inledningsvis, sedan skapligt jämn period på 200 – 300 om dagen, med vissa större toppar när enstaka inlägg fick mycket uppmärksamhet för att sedan de sista tio dagarna droppa av lite då antalet inlägg blev färre.

Hur är det att vara tillbaka och skriva igen?
Det är kul, men jag hade glömt bort hur galet tidskrävande det är. Jag hade några färdigskrivna inlägg redan innan bloggen startade, vilket hjälpte mig att publicera ett om dagen första veckorna. Men jäklar så mycket tid det tar att skriva nya. Ett inlägg tar sällan under 2-3 timmar. Komma på idé, leta fakta, källor, skriva utkast, korrekturläsning, skriva om, hitta bilder osv. Faktum är att hur tidskrävande det är gör mig lite osäker på hur länge jag kommer orka, vilja fortsätta. Jag har kul och jag tycker det är intressant, men att lägga flera timmar dagligen och känna press på att jag måste publicera ett nytt inlägg i dag, det är inte alltid toppen.

Är saker som jag förväntat mig?
Ja och nej. Jag förstod att första inläggen skulle få en extra push eftersom allt var nytt och folk skulle hjälpa mig att marknadsföra bloggen genom att tex skriva om den på Twitter. Därefter utgick jag från att det skulle lugna ner sig vilket det också gjorde. Det jag kanske inte riktigt hade förväntat mig är hur stor roll Twitter skulle spela efter att den inledande pushen var över. Jag trodde att när den väl var över så skulle bloggen börja leva ett eget liv, visserligen med klart färre besökare, men också mer oberoende av Twitter då allt fler började följa bloggen. Så har det inte riktigt blivit.

Nästan alla besökare kommer från Twitter. Givetvis är jag tacksam för alla som hittat hit från Twitter men det gör också det hela lite konstigt då det verkar som att hur många besökare ett nytt inlägg får beror nästan helt på om rätt personer ser och uppmärksammar tweeten om inlägget än själva kvaliteten på inlägget. Det är nämligen som så att om ”rätt” person interagerar med inlägget så kan det dyka upp de som följer personens flöde så att många fler ser det, samtidigt som ett inlägg som ingen interagerar med tidigt helt försvinner då Twitter visar ”populära” saker överst i folks flöden.

Detta medför att jag skrivit inlägg som jag själv tyckt varit riktigt bra, som jag lagt massor av tid på knappt fått några läsare alls pga att tweeten inte sågs av rätt personer och inte fick några kommentarer, delningar eller likes alls. Samtidigt som ett annat inlägg, av lägre kvalitet som jag bara slängde ihop då jag var stressad för jag behövde publicera ett inlägg i dag, får massor av läsare då rätt person kommenterade eller delade eller liknande. Men kan så klart vara min bild av bra och dåligt inte matchar den stora massans.

Jag tror att jag måste börja jobba mer aktivt för organisk tillväxt och besökare som hittar hit utanför Twitter. Om du har en egen ekonomiblogg får du gärna lägga till mig på din länklista, jag planerar själv att lägga till en egen sådan när jag får tid att se över bloggens utformning och layout.

Hur har ekonomibloggsverige förändrats under de tio år jag varit borta?
Framförallt har den blivit så oerhört mycket större. När jag slutade för tio år sedan så fanns det fortfarande bara en handfull större ekonomibloggare så det var lätt att hålla reda på alla. Nu känns det som att det finns hundratals, särskilt om man även räknar in de profiler som kanske inte bloggar men är aktiva på finanstwitter och den vägen bidrar till att sprida spar och investerarglädje.

Detta är naturligtvis inte något negativt, tvärt om det är helt fantastiskt, jag hade aldrig kunnat drömma om det när jag startade Sveriges första ekonomiblogg. Det är ett lyxproblem att jag känner att jag har för dålig koll på alla för att de är så många! En annan stor förändring är kommentarer. I min gamla blogg fick jag massor av kommentarer till mina inlägg. Det var vanligt att inlägg fick 30-50 kommentarer. Det saknar jag nu, mina inlägg får knappt några kommentarer alls, inte ens de inlägg som får 500-1000 läsare. I stället kommenterar folk på de tweets jag postar om inläggen. Jag är tacksam för dessa kommentarer men jag tycker det är lite synd att de inte hamnar på bloggen då många av dom är så bra och intressanta att de tillför inlägget en hel del, nu kommer de som läser inlägget om ett halvår aldrig att se de kommentarerna.

Förra året gjorde Sifo en undersökning som visade att kvinnor är mer oroliga än män för sin ekonomi som pensionär och att var tredje kvinna tror att hon kommer ha svårt att klara sig, eller inte klara sig alls på sin pension. Detta är enligt artikeln en följd av lägre lön, att de oftare jobbar deltid, att de har kortare arbetsliv och ett lägre sparande än män. Men även bristen på kunskap lyfts som ett problem, hälften av alla kvinnor vet tex inte hur deras pension påverkas av att jobba deltid.

En lösning som föreslås är att jobba längre, bara att extra år i arbetslivet kan öka pensionen med 1000 kr i månaden. Men även sparande lyfts och det är något jag skulle vilja fokusera på här. Det är svårt för oss att över en natt ändra folks lön, få dem att jobba heltid och att se till att ha ett längre arbetsliv. Vad som varje person däremot kan ändra direkt här i dag är att börja spara och de som redan sparar kan öka sitt sparande.

I dagsläget så sparar alltså kvinnor mindre än män och hela 46% av alla kvinnor har inget sparande alls. Vad kan vi göra åt det och vilken effekt skulle ett ökat sparande att ha för dessa kvinnor? Om en 20-årig kvinna som just börjat på sitt första jobb sparar 1000 kr i månaden från dag ett fram till pensionen vid 65 år så sparar hon 12 000 kr om året vilket över ett 45 år långt yrkesliv blir 540 000 kr. Redan den summan borde betyda att hon skulle kunna gå i pension ett år tidigt eller åtminstone få lite guldkant på tillvaron under pensionen.

Men om hon i stället för att bara spara dessa pengar på ett bankkonto utan ränta väljer att köpa någon eller några breda aktiefonder så blir plötsligt 12 000 kr om året under 45 år till hela 6,9 miljoner vid 9% årlig avkastning. Vill du räkna mer konservativt, på 6% avkastning så blir summan 2,7 miljoner kronor och om du räknar lite mer optimistiskt, 12% avkastning så blir summan 18,3 miljoner kronor. Att pengar ökar i värde på detta sätt kallas för ränta på ränta och är något du kan lära dig mer om genom att läsa andra inlägg i den här bloggen.

Dessa summor skulle onekligen både kunna trygga pensionen och sätta en hel del guldkant på den! Säg att hon motiverad av detta väljer att fokusera lite extra på sparandet, hon har med sig matlådor till jobbet, byter inte mobil innan den nuvarande gått sönder osv och i stället sparar 2000 kr i månaden, då får vi följande siffror:
6% – 5,4 miljoner kronor
9% – 13,8 miljoner kronor
12% – 36,5 miljoner kronor

Jag tror vi alla kan vara överens om att beloppen ovan skulle ta bort all oro du kan tänkas känna inför pensionen. Problemet är bara att du som läser detta kanske inte började spara och investera när du var 20 år gammal, det är först nu, när du just fyllt 50 år som du börjat inse att pensionen är nära och du känner att det är för sent för att rädda situationen.

Vad kan du som är 50 år göra? Om vi börjar med exemplet ovan, 2000 kr i månaden men i stället för 45 år så blir det bara 15 år:
6% – 592 000 kronor
9% – 768 000 kronor
12% – 1 miljon kronor

Det här såg ju inte alls lika roligt ut! Men vi glömmer att även dessa mindre belopp kan göra stor skillnad. Säg att du blir pensionär när du fyller 65 år och dör när du fyller 85 år. Vad skulle 780 000 kr göra under dessa 20 år? Till att börja med så blir det 39 000 kr per år, vilket blir 3250 kr i månaden. Det är ingen liten summa, faktum är att 3250 kr extra i månaden skulle troligtvis kunna göra stor skillnad i de flesta pensionärers liv!

Det främsta du kan göra för att kompensera en sen start att spara mer. Troligtvis har du som är 50+ en högre lön än 20-åringen samtidigt som dina ev barn är utflugna eller på väg att flytta hemifrån vilket ofta drastiskt ökar möjligheten till sparande. Säg att du i stället sparar 5 000 kr i månaden blir resultatet över 15 år:
6% – 1,5 miljoner kronor
9% – 2,1 miljoner kronor
12% – 2,5 miljoner kronor

Är det då extra viktigt för kvinnor att spara och investera? Svaret är i mina ögon nja, jag skulle vilja säga att det är viktigt för alla att spara och investera oavsett kön. Du vet aldrig vad framtiden kan föra med sig och att då ha ett eget kapital som trygghet är värt mycket. Om du dessutom råkar tillhöra den grupp som tjänar mindre och är orolig för din pension, då borde detta inlägg motivera dig att börja göra något åt det.

Hur får vi då så väl kvinnor som män att spara mera samt få sina besparingar att växa genom att investera dom? Utbildning! Utbildning är nyckeln till det mesta, inte bara detta utan även tex okunskapen om vilken effekt deltidsarbete har på pensionen. Jag har tidigare många gånger förespråkat att en kurs i privatekonomi och sparande borde bli obligatorisk på gymnasiet, men är du 40 år i dag är det försent för att börja läsa på gymnasiet även om en sådan kurs någon gång skulle införas. Det positiva är att mycket av det här inte är mycket svårare än mina exempel ovan, om du sparar pengar varje månad och får pengarna att växa genom att investera dom så kommer du med tiden att få en riktigt ansenlig summa och genom att köpa fonder med låg avgift så behöver du inte kunna särskilt mycket om aktier heller.

Känner du att du behöver mer hjälp på traven så förutom att regelbundet läsa den här bloggen så finns det massor av svenska böcker inom området, bara besök din favoritbokhandel och kolla in ekonomiavdelningen efter grundböcker inom sparande och investerande.

Har du några egna tips för en rikare pension? Hur skulle du göra om du var ung i dag? Hur skulle du göra om du var äldre och pensionen började närma sig utan att du hade något sparkapital?

De senaste åren har termen etiska eller oetiska investeringar blivit allt vanligare, ofta förknippat med till exempel gröna investeringar eller att ta avstånd till vissa typer av investeringar. Särskilt fonder marknadsför sig med dessa ord. Du vill väl månadsspara i en etisk fond? Det är inte heller ovanligt att se rubriker i stil med ”så etisk är din fond” eller ”så sparar du klimatsmart”.

Det finns en tveksamhet till hur dessa etiska fonder faktiskt skiljer sig från vanliga fonder. Morningstars analyschef sa tidigare i år i en intervju med DI (betalvägg) att han såg dessa fonder som ett marknadsföringsknep från storbankerna och att de så kallade ”etiska” fonderna i stora drag innehåller exakt samma bolag som vanliga fonder, men till en mycket högre avgift. Något han även kallade för ”Det är det nya sättet att ta betalt”.

En faktor som jag personligen tycker ofta glöms bort är att vad som faktiskt är etiskt eller oetiskt är något individuellt som kan varierar från person till person. Något som en person väljer bort på grund av att denna anser det vara oetiskt kan vara något som en annan person väljer att investera i och anser vara etiskt. Dessutom är det möjligt att människor gör skillnad på företag och företag inom samma bransch och gärna köper aktier i det ena och undviker det andra av etiska skäl.

Några exempel (dessa är påhittade och handlar inte om mig eller min syn på det hela):

Kärnkraft oetiskt
Kärnkraft är något som här i Sverige under flera årtionden setts som oetiskt. Vi får ett avfall som finns kvar oerhört länge för att inte tala om riskerna med kärnkraftsolyckor, utsläpp av radioaktiv strålning vilket kan innebära stora skador på människor så väl som djur. Därför gör jag av etiska skäl inga investeringar i företag som sysslar med kärnkraft direkt eller indirekt.

Kärnkraft etiskt
Klimatförändringar och globaluppvärmning är ett faktum, vi står inför en stor global utmaning. Kärnkraften är en av nycklarna till att lösa detta problem, den har låg klimatpåverkan och har stor betydelse för att nå en fossilfri elproduktion. Därför investerar jag av etiska skäl i kärnkraft.

Spel (gambling) oetiskt
Det finns människor med ett spelberoende, trots att de är vuxna, myndiga personer som borde kunna ta ansvar för sina egna liv inte klarar av detta och förlorar stora belopp till spelbolagen. Detta kan ruinera deras liv och slå hårt mot deras nära och kära. Vissa spelbolag tycks dessutom aktivt agera oetiskt och omoraliskt, titta tex på Socialdemokraterna som säljer lotter till skuldsatta mot kredit och driver tusentals till kronofogden (betalvägg). Därför väljer jag av etiska skäl att inte köpa aktier i spelbolag.

Spel (gambling) etiskt
En gång i månaden träffas jag och mina vänner för att kolla på fotboll tillsammans. För att göra det hela lite mer spännande och underhållande brukar vi lägga varsin tipsrad på omgångens matcher. Vi vinner sällan mer än några kronor, oftast inget alls, men det är inte därför vi spelar. Vi spelar för att det gör stunden tillsammans roligare och det ökar spänningen. Vi ser detta på samma sätt som ölen vi dricker till matchen och tacosarna vi äter efteråt, det är något som kostar ett par kronor och gör dagen trevligare. Jag anser det etiskt riktigt att äga aktier i ett företag som sprider glädje.

Jag tror ni börjar förstå principen, jag skulle kunna lägga till fler exempel som krigsmateriel, bilar osv men det är bara att konstatera att i de flesta fall där något är emot något av etiska skäl finns det andra som inte tycker det är oetiskt utan tvärt om något positivt och bra.

Tin Fonders Core Ny Teknik har ett förhållningssätt som jag finner intressant, de tror inte på exkludering av bolag som utgångspunkt för ansvarsfulla investeringar utan i stället på att föra dialoger med företagen:
”Genom exkludering flyr vi vårt ansvar. Genom inflytande kan vi påverka bolag i rätt riktning”

Det skulle alltså kunna ses som oetiskt att inte investera i oetiska bolag för om du inte gör det så kan du inte vara med att och styra dessa företag till det bättre.

Baserat på allt ovan tycker jag personligen att det blir lite konstigt med fonder och liknande som kallar sig för etiska, eftersom vad som är etiskt är så individuellt. I slutändan är fonden bara etisk ur fondförvaltarens synvinkel.

Därför vore det kanske lämpligare att kalla dessa fonder helt vanliga fonder sedan kan du som investerar själv välja om du vill investera i någon av dessa fonder baserat på fondens information kring vad den väljer att investera eller inte investera i snarare än att kalla det för etiskt eller oetiskt. Själv tror jag inte att jag skulle investera i något jag själv anser oetiskt, det har jag i alla fall inte gjort hittills. Men vad jag anser oetiskt är som vi redan konstaterat inte nödvändigtvis samma sak som du anser oetiskt. Jag tycker dock det är en intressant ide att i stället för att undvika det man tycker är oetiskt slänga sig med huvudet före in i det, investera och försöka vara med och styra till det bättre.

Hur tänker du? Vilken är din syn på etiskt vs oetiskt? Vad är etiskt och oetiskt för dig? Anser du att det varierar från person till person? Kan en hel bransch vara oetisk eller handlar det om individuella företag? Jag ser fram emot att ta del av dina tankar och åsikter i kommentarsfältet!