Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Därför blir så få svenskar rika

En sak som förundrat många med ett intresse för privatekonomi är hur den stora massan av invånare i vårt land kan vara så vilse när det kommer till privatekonomi och sparande. Medan finanstwitter diskuterar om de ska köra på en sparkvot på 50 eller 60 procent diskuterar många vanliga Svenssons hur de ska klara de sista dagarna innan nästa lön, trots att de i många fall tjänar mer än vad dessa twittrare med hög sparkvot gör.

Det är mer regel än undantag att dagstidningarna har olika artiklar om hur synd det är om människor som inte kan hantera sin privatekonomi. Jag minns tex när det var dags för skatteåterbäring och den inte dök upp på folks konton direkt på morgonen utan det kunde dröja hela dagen innan man fick pengarna. Då intervjuade Aftonbladet en besviken familj som planerat att storhandla den dagen, bland annat blöjor till sitt barn. Men eftersom skatteåterbäringen nu kom några timmar senare än vanligt så blev de tvungna att låna pengar till deras shoppande.

Vad beror det egentligen på att en stor del av vår befolkning har så svårt att hantera pengar, leva efter sina tillgångar, spara och investera?

Under mina studier vid Universitet har jag läst kurser som använt sig av olika teorier från beteendevetenskap och psykologi för att försöka förklara och förutse människors handlade och agerande. En sådan teori är The Theory of Planned Behavior som togs fram av psykologiprofessorn Icek Ajzen under mitten av 80-talet. Denna teori anser att beteenden bäst kan förutses genom en individs intentioner att genomföra beteendet och att intentionerna i sin tur bestäms av tre faktorer.

Den första faktorn är individens attityd till beteendet. Om attityden är positiv eller negativ bestäms av alla olika aspekter kring beteendet och den situation där det skall genomföras. Vissa av dessa kan vara positiva och andra negativa, i slutändan är det den sida som väger tyngst för individen som avgör om personens övergripande attityd till beteendet blir positiv eller negativ.

Den andra faktorn består av individens personliga normer samt upplevt socialt tryck för att genomföra beteendet. Med detta menas att individens intentioner till att genomföra ett beteende påverkas både av sin egen inställning till det så väl som av de förväntningar andra har på individen.

Den tredje faktorn är vilken grad av kontroll individen upplever att denne har över beteendet. Detta påverkas av både interna faktorer som personens förmågor, brister och känslor såväl som av externa saker som möjligheter, hinder och beroende av andra personer.

Vad har då denna teori att göra med svenskarnas brist på ekonomisk kompetens att göra? Personligen tror jag att de tre faktorerna ovan kan förklarar varför så många i vårt land vekar ha noll koll på sin ekonomi eller åtminstone inte sparar och investerar aktivt.

Jag har självklart inte genomfört någon studie inom området, detta är bara mina egna spekulationer och även om jag tror att dom stämmer på många människor i vårt land så skall det hela inte ses som fakta.

Attityd
Om vi tittar närmare på attityder så är det uppenbart att många i vårt land inte har en positiv attityd till sparande och investerande. I vårt land är det många som har en negativ attityd till personer som är rika, personer som har pengar, till aktier och företagande. Det känns mer som regel än undantag att rika personer, företag och aktieägare ses som de onda människorna i vårt samhälle, de som suger ut och utnyttjar den stora massan och att världen skulle vara en mycket bättre plats utan dom. Med den grundsynen är det så klart svårt att ha en positiv attityd till något som kan medföra att man själv bli en av de onda, en av utsugarna.

Jag läste en artikel som någon hade delat på Facebook, artikeln handlade om hur många människor som hade en miljonlön ”där du bor”. När jag själv såg artikeln tänkte jag, vad kul, det här kan nog vara inspirerande och motiverande, visa vad som är möjligt att nå i ens liv om man strävar efter en hög lön. Sedan klickade jag för att läsa kommentarer och en helt annan värld öppnades. Av de runt 40 kommentarer som fanns var det fullt av folk som spydde galla över artikeln, författaren, tidningen som publicerat den och människorna som hade miljonlöner. Vad jag kan minnas fanns det inte en enda positiv kommentar, inte en enda människa som såg det som positivt, inspirerande eller motiverande att någon annan lyckats. Inte konstigt att så få har en positiv syn till sparande och investerande om de har en så extremt negativ syn på att det går bra för någon annan ekonomiskt.

Normer och socialt tryck
Vi lever i en kultur där normen och det sociala trycket för många skriker ut att det är fel och fult att vara rikare än någon annan. Redan som små barn får vi läsa Bamse där Krösus sork, den ende som bryr sig om pengar i serien är ond, sedan går det hela vidare upp i åldrarna via media till vissa organisationer till en del av de politiska partierna osv. Den här delen tror jag dock att ni alla har god koll på, så låt oss gå vidare till en annan synvinkel som också påverkar normer och socialt tryck och det är överkonsumtion och konsumtionshets.

Dina grannar byter bil vart annat år, de åker på utlandssemester 2-3 gånger om året, de totalrenoverar köket trots att det bara är fyra år gammalt, de byter mobiltelefoner lika ofta som en annan borstar tänderna. Om alla grannar lever så här då kan ju inte din familj vara sämre? Då måste ju ni också göra det? Jag tror de flesta som läser detta känner igen det här beteendet och även om ni själva inte lever på det viset så har de flesta av er nog både en och två vänner eller kollegor som lever så.

Om den sociala normen och trycket säger att du skall konsumenterna mycket, ofta och dyrt så är det lätt att också göra det. För många har nog slösande och överkonsumtion blivit en så självklar livsstil att de inte ens reflekterar över att det skulle finnas något annat alternativ. Att ta ett lån då och då för att finansiera den där resan är ju inget konstigt, det gör ju alla andra och räntorna är ju ändå så låga att det typ nästan är gratis. Om du lever en livsstil med alla dessa utgifter är det inte heller lätt att få något över som du kan spara och investera.

Upplevd kontroll
Slutligen så har vi den sista faktorn, upplevd kontroll. Om en individ upplever att möjligheten att genomföra ett specifikt beteende ligger utanför dennes kontroll så kommer personen inte heller att genomföra det. Här är det i mina ögon väldigt uppenbart att en hel del personer i vårt land är mer eller mindre ekonomiskt handikappade vilket gör att de saknar kontroll över situationen. Om du inte vet hur man sparar, hur man flyttar pengar till tex en nätmäklare, hur man köper aktier, vilken aktie eller fond man bör köpa osv så kommer många inte heller att göra det. För många kan det nog till och med handla om ett ännu större steg, att man inte vet riktigt vad en aktie är eller hur dom fungerar, vilket gör aktier till något främmande, avlägset och kanske lite skrämmande.

En annan faktor som kan påverka synen på upplevd kontroll är att man inte tror att det är möjligt att bli rik eller i vissa fall ens att spara. Jag vet inte hur många gånger jag hört synpunkter i stil med att enda sättet att bli rik är att födas till det, vinna på lotto eller typ bli VD för nått stort företag och tjäna sjuka summor. På samma sätt har jag många gånger hört att det är nästintill omöjligt för personen i fråga att spara något med dennes dåliga lön eller med den livssituationen personen befinner sig i. Jag har själv suttit och talat med kollegor som tjänat mer än mig som tydligt förklarar att i dennes situation är det helt omöjligt att spara något samtidigt som jag själv satt där och tänkte att jag inte hade några större problem att spara halva min lön varje månad trots att jag tjänade mindre än min kollega.

Egna tankar
Även om ingen vetenskaplig studie genomförts och detta bara handlar om mina egna tankar och gissningar så tror jag verkligen att dessa faktorer är starkt bidragande till varför många i vårt land är så dåliga när det kommer till privatekonomi och sparande. Det finns säkert andra faktorer som också spelar in och vissa människor är säkert en mix av de olika delarna, dvs kanske har en positiv attityd men upplever att den inte har kontroll över beteendet och liknande men jag tror verkligen att om vi kunde ändra på hur folk i vårt land ser på de olika beståndsdelarna The Theory of Planned Behavior tar upp så skulle betydligt fler i vårt land vara i situationen där de funderar över hur hög deras sparkvot skall vara snarare än hur de ska klara sig sista dagarna av månaderna när lönen är slut.

Hur ändrar man då på dessa saker? Mycket av den upplevda kontrollen tror jag man kan förändra genom utbildning och positiva exempel från verkligheten. Men i många fall tror jag att attityder och normer kan vara väldigt svåra att förändra, särskilt om de sitter djupt ideologiskt förankrade. Jag har själv genom åren förändrat en del människors attityder och normer bara genom mitt bloggande, detta vet jag då jag fått meddelanden och mail genom åren från folk som tackat mig för att jag öppnat deras ögon och visat vad som är möjligt och att de nu håller på och föräldrar sin livsstil. Jag har till och med haft folk som skrivit att de nu är miljonärer efter att ha inspirerats av mig för många år sedan och jag tror att de flesta andra ekonomibloggare som funnits med ett tag varit med om liknande saker.

Men det är stor skillnad på att genom kunskap, exempel och inspiration få någon som i dag överkonsumerar till att börja konsumera lite mindre och spara det som blir över och något helt annat att försöka förändra någon som sedan barnsben fått lära sig att ha mer pengar än någon annan är något fult och att aktier, företag och liknande är av ondo.

Vad tycker och tänker du om det hela? Och hur tror du att vi bäst kan förändra folks attityder, normer och upplevd kontroll när det kommer till privatekonomi och sparande?

Kategorier
Forskning

Din tidshorisont avgör om du blir fattig eller rik

Den före detta Harvardprofessorn Edward Banfield studerade social och ekonomisk rörlighet i USA och internationellt under nästan 50 års tid. Han försökte ta reda på anledningen till att vissa individer och familjer över ett par generationer klättrade från de lägre socioekonomiska grupperna till högre samtidigt som andra gjorde motsatsen. Vissa gick till och med hela vägen från en av de lägre gruppera till en av de högsta under bara en livstid. Faktum är att 2015 fanns det i USA över tio miljoner dollarmiljonärer och majoriteten av dessa var så kallade ”self-made” dvs de startade utan förmögenhet eller stora arv och lyckades bli dollarmiljonärer under sin egen livstid.

Varför sker detta för en grupp människor och inte för alla? Banfield försökte genom sin forskning ta reda på vilka gemensamma nämnare de personer som lyckas göra denna resa har. 1970 presenterade han vad han hade kommit fram till i boken The Unheavenly City. Tyvärr har jag själv inte haft möjlighet att läsa den boken, så det jag skriver i detta inlägg är baserat på hur andra beskrivit hans forskning i texter jag har läst.

På den tiden då Banfield publicerade sin bok trodde många eller åtminstone ville de tro att fattigdom och rikedom bara handlade om slump, tur eller otur. Att det var något som drabbade oskyldiga personer som inte själva hade någon kontroll eller val över vad som hände och att enskilda människor inte själva kunde styra över om de vart fattiga eller rika. Resultaten av Banfields forskning var kontroversiella då de kraftigt skiljde sig från denna gängse tro.

Han forskning visade att när han studerade folks ekonomiska framgångar eller misslyckanden så var deras tidshorisont den största och tydligaste faktorn till om folk lyckades eller misslyckades ekonomiskt. I sin forskning delade han in samhället i sju klasser, i en skala från lägst till högst:
Lower lower class
Upper lower class
Lower middle class
Middle middle class
Upper middle class
Lower upper class
Upper upper class

Hans forskning visade att personerna som tillhörde dessa olika grupper hade ett längre tidsperspektiv eller tidshorisont ju högre upp i skalan de låg nu oavsett vilken grupp de hade tillhört från början av sina liv, deras utbildningsnivå eller deras nuvarande livssituation. Deras tidshorisont var den enda konstanta skillnaden mellan personerna i de olika samhällsgrupperna.

För individerna i den lägsta gruppen Lower lower class var deras tidshorisont ofta bara några timmar eller till och med endast några minuter, till exempel en alkoholist som endast tänker på nästa sup. På andra sidan av skalan, de högst upp, Upper upper class så är deras tidshorisont åratal, årtionden och till och med framtida generationer. Banfields forskning visade att framgångsrika människor är extremt framtidsorienterade och tänker ofta år in i framtiden när de fattar sina dagliga beslut och tänker på vilka effekter dessa beslut kan få på lång sikt för personens liv, familj eller jobb.

Det är ingen slump att vissa människor köper en lott varje dag i hopp om att bli rika i dag medan andra människor i stället lägger de lottpengarna på investeringar som åratal senare gör dom rika.

Vilken är din egen tidshorisont? Själv har jag alltid varit väldigt långsiktig, ett bra exempel på det är när jag var liten, då ville folk sällan spela brädspel med mig då mina favoritspel var sådana där en spelomgång ofta tog 1-2 timmar medan dom ville spela spel som tog 5-10 minuter. Jag älskade de längre spelen där jag kunde ha en långsiktig plan och strategi och jobba för något nu som jag skulle skörda frukterna av en timma senare.  Detta har levt kvar hela mitt liv och jag har nästan alltid varit långsiktig och haft långsiktiga planer i det mesta jag gjort, däribland sparandet och investerandet där jag från första början varit långsiktig och då menar jag inte långsiktig som 5-10 år, snarare 30, 40, 50, 60 år.

Kategorier
Forskning

Skit i skolan och bli rik?

För något år sedan släpptes boken The Wealth Elite: A Groundbreaking Study of the Psychology of the Super Rich. Boken presenterar resultaten av forskning som gjorts på rika personer, hur dom tänker, uppträder och tjänar sina förmögenheter. Tyvärr har jag själv inte haft möjligheten att läsa boken än men MarketWatch publicerade nyligen en artikel baserat på boken där de tittat på vad multimiljonärer har gemensamt.

Majoriteten av miljonärerna som låg till grund för forskningen hade förmögenheter på mellan 30 miljoner euro och en miljard euro.

Till att börja med så visade forskningen att de som blivit rika på egen hand oftare hade hållit på med tävlingsidrott eller drivit ett eget företag vid sidan av studierna än att de fått toppbetyg. En anledning till att tävlingsidrott var en av de vanligaste sakerna multimiljonärer hade gemensamt tror dom beror på att det lär människor att hantera vinster så väl som förluster. Dom skyller inte ifrån sig när de förlorar, de kan inte skylla på konkurrenterna eller marknaden, utan inser att det var deras eget fel.

Att driva ett eget företag vid sidan om studierna lärde dom att tänka som entreprenörer och att arbeta med kunder. Allra viktigast var att dom lärde sig att sälja, något som många anser vara viktigare än allt de lärde sig i skolan.

När det kom till deras betyg kunde de inte hitta någon som helst korrelation mellan vilka betyg de fått i skolan och om de senare i livet blivit förmögna eller ej. De konstaterade att dom som var bäst i skolan inte tillhörde de som vart rikast.

De visade sig även att multimiljonärer i regel är överoptimistiska och lär sig genom erfarenhet snarare än att plugga och analysera något. De är inte heller konflikträdda utan att ta och hantera konflikter med andra om dessa skulle uppstå. De är samvetsgranna med en hög grad självdisciplin och är mer öppna för nya erfarenheter. De är inte rädda för att gå mot strömmen, tänka annorlunda, och göra saker annorlunda jämfört med den stora massan.

Efter att ha tagit del av den här forskningen bör man skita i skolan? Hoppa av och göra något annat? Mitt svar är nej, även om en utbildning inte alltid hjälper dig till en ekonomisk framgång så kan den ge mycket tillbaka på andra sätt i form av kunskap, stimulans och kanske allra viktigaste det håller dörrar öppna.

Hur väl passar jag själv in på sakerna ovan? Jag höll på med tävlingsidrott tills skador satte stopp för det och jag drev under ett par år ett eget företag jag startade upp medan jag pluggade. Jag gillar erfarenhet men jag gillar helt klart också att lära mig via att tex läsa mig till något och jag älskar att analysera saker, särskilt data som är ett resultat av något jag gjort för att se vad jag kan förbättra. Jag har alltid sett mig själv som en optimistisk person. Jag kan inte säg att jag gillar konflikter, jag försöker nog hellre vara diplomatisk än att söka upp dom, men är det något som är extremt viktigt för mig så står jag på mig. När det kommer till självdisciplin så är svaret nja, jag har extremt hög självdisciplin inom vissa områden och riktigt dålig inom andra. Hur väl man går mot strömmen eller gör saker annorlunda är svårt att veta men bara som en sådan sak att man håller på med sparande och investerande och driver en sådan här blogg skiljer ju sig helt klart från den stora massan.

Hur väl stämmer detta in på dig? Är det något du skulle kunna förändra i ditt liv för att bli mer lik de som lyckas finansiellt?

Kategorier
Forskning

Din ekonomi är på liv och död!

Folkhälsomyndigheten publicerade förra året en rapport där ett antal faktorer som påverkar den psykiska hälsan presenterades. Vissa av dessa faktorer som var du är född eller vem du tycker om är svårt att göra något åt, men en av nyckelfaktorerna som du har ett stort inflytande över är din egen ekonomi. Faktum är att rapporten konstaterar att ekonomi tillsammans med sysselsättning är de två absolut viktigaste faktorerna när det kommer till psykisk hälsa.

Folkhälsomyndigheten har delat upp befolkningen i fem grupper baserat på inkomst och i den gruppen med lägst inkomst fanns hälften av alla psykiatriska diagnoser samt en tredjedel av alla självmord.

Nu vet nog de flesta att hög inkomst och god ekonomi långt från alltid är samma sak, det finns gott om människor med hög lön som badar i skulder och knappt får det att gå runt samtidigt som det finns en hel del människor med mer blygsam lön som i stället för att slösa och överkonsumera tålmodigt över tid byggt upp en förmögenhet. Men jag tror ändå att man kan dra slutsatsen att god ekonomi minskar risken för psykiska problem och en dålig ekonomi ökar risken.

Men det är en sak att göra val i ditt liv som drabbar dig själv negativt, något som är betydligt värre är att ekonomiska svårigheter inte bara drabbar dig själv, det drabbar dina barn! Rapporten visar att barn till föräldrar med dålig ekonomi oftare drabbas av psykisk ohälsa än barn till föräldrar med ordnad ekonomi.

Självklart kan ekonomiska problem komma plötsligt och det finns definitivt människor som det är synd om då de drabbats av så mycket elände i livet att det inte är rimligt att de skulle ha kunnat skydda sig mot det. Men de allra flesta i vårt land har definitivt goda möjligheter till en trygg ekonomi om de aktivt väljer det och strävar efter det. Så länge du har en inkomst kan du göra av med mindre pengar än du får in och spara mellanskillnaden. Självklart är detta lättare ju mer du tjänar men det finns gott om människor som sparar en del av studiemedlet, pensionen, a-kasseersättningen, socialbidraget, deltidsjobbet osv.  När du nu tagit del av resultatet av denna rapport och vet vilka negativa effekter en ekonomi i oordning kan ha för ditt liv borde det kunna motivera dig till att styra upp en bättre ekonomisk framtid och där med också en hälsosammare framtid för dig och din familj.

Vill man gå ett steg längre kan man också ifråga sätta om du verkligen ska skaffa barn innan du fått ordning på ekonomin. Med vad vi nu vet, vad du riskerar att utsätta ditt barn för, kan det uppfattas som rätt egoistiskt att skaffa barn innan ekonomin är under åtminstone någorlunda kontroll. Men det är inget jag kommer att diskutera i den här bloggposten, men använd gärna kommentarfunktionen för att dela med dig av dina egna tankar och åsikter.