I helgen lyssnade jag på ljudboken Don’t worry, make money av Richard Carlson. Boken var helt okej, men inga direkta nyheter, inget som jag inte redan kände till. Men han hade ett stycke som jag tyckte var väldigt bra och som jag tänkte citera här i bloggen som handlar om att skapa sin egen tur:
——————– En del människor ser ut att få all tur i världen, men när man tar sig en närmare titt på det hela blir man nästan chockad över hur mycket av turen som är skapad på egen hand. Sanningen är att även om tur ofta är en del av det som fått lyckade personer att lyckas så är tursamma personer nästan alltid sådana som sätter sig själva i situationer som ökar deras chans till tur. De ser till att synas och märkas, de jobbar hårt, de deltar i olika aktiviteter och ser till att de omkring dem får veta om de behöver hjälp, har en bra ide eller bara letar efter ett jobb.
Jag hade tur i en kurs jag läste på universitet för länge sedan. Mina vänner kunde inte tro sina ögon när jag fick högsta på kursen fast jag inte riktigt hade de kunskaper som krävdes eller hade uppfyllt alla de mål som hörde ihop med det bästa betyget. Vad de inte visste var att jag under hela kursens gång hade besökt läraren dagligen för att få extra hjälp. Läraren visste tack vare detta att jag verkligen försökte och la ner all min tid på kursen. Han visste att jag tagit del av och kunde nästan allt det material som vi skulle kunna för kursen.
Hade jag tur som fick högsta betyg? Absolut hade jag det. Men hade jag inte visat ett brinnande intresse för att lära mig det kursen innehöll hade jag inte haft i närheten av den turen jag hade. Läraren hade inte ens vetat vem jag var och än mindre brytt sig om jag klarade kursen eller ej. Men nu hade han lärt känna mig och börjat tycka om mig. Han ville att jag skulle lyckas, nästan lika mycket som jag själv ville det. Han visste att jag var ärlig, inte bara när det gällde att lära mig och att klara kursen men även i min vänskap till han och min respekt för honom som lärare och de kunskaper han besatt. Uppenbarligen befann jag mig nu i position för att ha tur.
Sedan dess har jag haft tur hundratals gånger. Jag har varit riktigt tursam tex det större antalet gånger jag fått varit gäst i olika radio och tv-program och där kunnat marknadsföra det jag gör. Medan andra gnäller över den bristfälliga marknadsföringen de får och sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa så är jag upptagen med att skicka de böcker jag skrivit och det pressmaterial och annat marknadsföringsmaterial jag tagit fram till producenter runt om i hela landet, ibland gör jag detta flera gånger om dagen och jag gör det månad in och månad ut.
Har jag tur? Utan tvekan! Men jag skapar en hel del av den turen själv genom att låta människor veta att jag finns och att jag är redo för lite tur. Jag har en bekant som nyligen fick sitt stora genombrott i karriären. Han har haft sån tur säger alla och de har helt rätt, han har haft en massa tur. Men var det bara tur eller hade det något att göra med att han kom till jobbet före de flesta av hans kollegor stigit ur sängen eller att han kom ihåg sin chefs födelsedag och chefens barns födelsedagar eller att han inte var rädd för att be om ursäkt när han hade fel och delade med sig av äran när han förtjänat den på egen hand? Jag tror att bägge delarna stämmer, han hade tur men han satte sig även i rätt situationer för att få tur.
Att skapa sin egen tur är ungefär som att plantera blommor. Du har mer tur med dina blommor om du planterar dem i den bästa jorden och ger dem optimala förutsättningar när det gäller vatten, sol och andra växtmöjligheter. Om du inte ger blommorna dessa förutsättningar kan du fortfarande ha tur och få riktigt fina blommor men chansen är lägre.
——————– Eller som vår egna Ingmar Stenmark ska ha sagt: ”Jag vet ingenting om tur… bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag.”
Hur skapar du din egen tur?
——————– Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2007. Språket har reviderats något.
En del människor tycker att det är svårt att få ett jobb,
särskilt yngre som jagar sitt första jobb men även en del äldre har svårt att
hitta ett jobb. Ibland låter det på dom som att det är hopplöst. Hur får man
ett jobb?
Samtidigt känner jag många yngre som haft flera jobb, extrajobb
vid sidan av skolan, sommarjobb, nytt jobb så fort de bytt stad och ett
heltidsjobb när de är klara med studierna. Jag känner till och med flera som
haft klart med heltidsanställning redan innan de gått ut gymnasiet. Självklart
även många äldre som inte gått arbetslösa en dag under deras liv. Hur kan det
vara så lätt för vissa att få ett jobb och så svårt för andra?
Jag skulle nog vilja vara lite kaxig här och säga att för de allra flesta (självklart finns det undantag) går det att få tag på ett jobb, däremot kan det vara mycket svårt att få sitt drömjobb. Men är du villig att jobba med saker du inte tycker är roliga eller en lön som inte motsvarar dina förväntningar är det oftast möjligt. Är du inte villig till detta, ja då blir det så klart mycket svårare. Jag hade själv en kompis från gymnasiet som inte hade haft ett jobb sedan han tog studenten, arbetslös i flera års tid. När en bekant till honom fick höra det sa han att till min kompis att han lätt fixa jobb åt honom på en välkänd hamburgerkedja där han själv jobbade. Då fnös min gamla gymnasiekompis högt och förklarade bestämt att det var under hans värdighet att jobba på ett sådant ställe. Jag kan inte säga att jag blev förvånad när jag träffade på honom många år senare och han fortfarande var arbetslös.
Hur fick jag själv jobb? Jag började sommarjobba från att jag var tio år tror jag det var och sommarjobbade sedan dess de flesta somrar därefter medan jag gick i skolan. Jag delade även då och då ut reklam tillsammans med en kompis och när jag gick på gymnasiet jobbade jag även extra på posten med julkortssorteringen. Så redan från unga år tjänade jag egna pengar men kanske än viktigare jag skaffade mig erfarenhet av att jobba och jag fick referenser jag kunde använda när jag sökte nya jobb.
Det finns gott om yrken som inte kräver akademiska studier, men jag valde att utbilda mig inom ett område jag var intresserad av. Medan jag pluggade sista året så kollade jag upp potentiella framtida arbetsgivare och på ett av företagen på min lista arbetade en gammal lärare jag hade haft några år tidigare.
Jag kontaktade min gamla lärare och som tur var kom han ihåg
mig. Jag berättade om utbildningen jag gick och hur den var relaterad mot det
dom gjorde på företaget. Frågade honom mer om vad dom gjorde och knöt an till
vilka praktiska erfarenheter jag hade av det. När han dessutom talade om deras
framtidsplaner och hur de skulle utöka och kommer behöva anställa flera inom
några månader så insåg jag att det här var ett guldläge till att få ett jobb.
Så jag frågade honom om han kunde fixa så att jag fick göra en praktik där vid
sidan av mina studier, ett par månaders obetalt arbete där jag fick chansen att
använda mig av det jag lärde mig på min utbildning på riktigt. Detta gick så
klart utmärkt.
När jag kom dit för att praktisera hade jag ett tydligt mål, att få ett jobb. Så under perioden jag var där såg jag till att göra ett bättre jobb än vad de hade förväntat sig, allt för att de skulle få en riktigt positiv bild av mig. Jag såg även till att lära känna så många som möjligt, bland annat folk i lite högre ställning och se till så att de visste vem jag var. När praktik var över fick jag höra från flera där hur nöjda det var över min praktik och jag fick en del presenter och liknande.
Ungefär två månader senare utannonserades jobben som jag visste skulle komma, de sökte fyra personer med de kompetenser jag hade. Jag skickar in min ansökan, i den berättar jag så klart om den tiden jag haft på företaget, hur bra jag trivdes där och jag gav några konkreta exempel på saker jag tillförde under min tid där samt att jag lyfte fler saker jag skulle vilja tillföra om jag fick chansen.
Som referenser så förutom några tidigare chefer från sommarjobb och julkortssorteringar skrev jag två mellanchefer på det aktuella företaget, som jag lärt känna rätt väl och som jag visste hade en positiv bild av mig. Självklart fick jag komma på intervju och det tog inte många minuter innan de förklarade att det ville anställa mig.
Jag trivdes bra på jobbet men det var inte drömjobbet och
jag visste att jag hade fått gå in lågt lönemässigt som ung och ny på
arbetsmarknaden så efter en tid började jag snegla efter andra jobb. Eftersom
jag nu hade ett jobb hade jag ingen anledning till att vara desperat efter ett
jobb eller behöva sälja mig billigt så jag kunde ta det lugnt och metodiskt och
bara söka om det dök upp nått jag verkligen ville ha.
Efter ungefär ett år på mitt första jobb så var det ett
företag som hade en ledig tjänst ute som jag vart intresserad av. Ett problem
var bara att jag inte kände någon som jobbade där, hade inga som helst
kontakter jag kunde använda mig av. Dessutom var jag betydligt yngre än vad som
brukar vara normalt när företag anställer personer för den här typen av jobb.
Därför visste jag att det skulle bli svårt att få jobbet, men jag bestämde mig för att försöka ändå och gick in för intervjun till 100%. Jag la ner ett antal timmar på att ta reda på mer om företaget, jag läste all information jag kunde hitta på deras webbsida om deras planer, mål, visioner och historia. Därefter vävde jag ihop dessa med min ansökan. Detta visade för företaget att jag verkligen var intresserad av att jobba för dem och jag fick komma på intervju trotts min ringa ålder.
Under intervjun använde jag mig utav det jag lärt mig om
företaget under de konversationer vi hade, jag berättade om vad jag skulle
kunna bidraga med, vilka mina visioner var. Jag hade även förberett mig med ett
20 tal frågor om företaget och jobbet som jag hade uppskrivna i blocket jag
hade med mig.
Dessa saker är något som alla borde göra, när jag pratar med bekanta som aldrig fått något jobb och jag frågar dem om hur mycket tid det lagt ner på att ta reda på mer om företaget, hur de förberett sig, vilka frågor de haft, hur de anpassat sin CV efter företaget så har de oftast sett ut som frågetecken.
Tyvärr fick jag inte jobbet, men jag hade gjort ett så gott och proffsigt intryck att företagets chef personligen ringde upp mig i stället för det vanliga ”tack för visat intresse men tjänsten är tyvärr tillsatt” brev som de normalt skickade ut till de som sökt men inte fått jobbet. Chefen började prata om lite allt möjligt, han var tydligen på semester nu och befann sig uppe i fjällen eller något sådant. Jag hakade så klart på och visade intresse för det han sa och vi pratade rätt länge. Chefen sa i princip rakt ut att de inte anställt mig pga min unga ålder men att de verkligen funnit mig intressant och att han var intresserad av mig för framtiden. Han berättade att då de är ett växande företag så räknar han med att anställa fler nästa år och att han då gärna såg att jag sökte.
Ett år senare annonserade dom också ut att de sökte mer
personal och när jag såg det så skickade jag på nytt in en ansökan till dom.
Den här gången hade jag en relation att använda mig av, den lilla korta jag
fått med chefen. Så jag skrev helt sonika i min ansökan om vår träff förra året
och att jag fortfarande var väldigt intresserad av att jobba för dem. Hänvisade
till mitt och chefens samtal förra året och om att han sagt att han gärna ville
träffa mig i år. Vart så klart kallad till intervju och den han knappt börja
innan de förklarade att de ville ha mig.
Detta är två exempel på hur jag fått jobb, hur jag tänkt, hur jag gått tillväga, hur jag förberett mig, hur jag jobbat extra för att bygga upp meriter och referenser osv. Men varför inte hjälpa till du med och göra den här texten ännu bättre för folk som letar jobb genom att dela med dig av dina egna tips och erfarenheter genom att kommentera!
—————————————————- Detta inlägg publicerades ursprungligen under 2006 i min gamla blogg, texten har dock uppdaterats och bearbetats en hel del för denna nypublicering.
Ett vanligt misstag som folk gör är att de aldrig slutför sina idéer. De går runt med huvudet överfull av olika projekt de skulle vilja genomföra och som de tror skulle kunna ge dem ekonomisk eller annan typ av framgång. Det kan vara allt från ett företag de vill starta till en uppfinning de jobbar på till en ny tjänst de tror kommer att revolutionera marknaden eller varför bara inte ta en hobby till nästa nivå.
Vad många gör är att de fastnar i tillverknings eller
planeringsfaserna, de vill helt enkel få fram den perfekta produkten innan de
börjar sälja den. Tyvärr är det sällan går att få fram en perfekt produkt,
hitta det perfekta läget att starta sitt företag, de perfekta anställda osv. Detta
kallar jag för ”ladda, sikta, skjut”. De flesta fastnar i att sikta fasen, om
inte för alltid så för en väldigt lång tid. Detta är en tid som du hade kunnat
använda för att marknadsföra din produkt, sälja den, hitta nya kunder.
Ett exempel på detta är om du styr en kanon så kan du
spendera år med att flytta kanonen, rikta den åt sidorna, höja den och sänka
den i hopp mot att du skall träffa exakt rätt när du väl skjuter. Jag slår vad
om att nästan alla ni som läser detta har minst ett ”ladda, sikta, skjut”
projekt eller idé bakom er. En idé ni ville genomföra men som fastnat i
planerings eller tillverkningsstadiet. Har jag inte rätt?
Dit vi vill nå är ”ladda, skjut, sikta”. Om vi i stället för
en kanon har en kryssningsmissil så kan vi genast avfyra den, sedan medan den
är i luften så kan vi i efterhand styra den mot målet. Och det är viktigt att
kunna sikta i efterhand för troligtvis kommer målet ständigt att röra på sig.
Så är det i företagsvärlden.
Det är så du måste börja lansera alla dina projekt, idéer,
företag, drömmar osv. För om du jobbar på detta sätt så kommer dina produkter,
dina idéer eller vad de nu är du håller på med att nå ut, du kommer att kunna
börja sälja, tjäna pengar. Även om produkten inte är perfekt. Jag säger
naturligtvis inte att ni inte ska tänka, planera eller att du skall göra massa
förhastade saker, men det är viktigt att du kommer vidare och inte bara
planerar din dröm resten av ditt liv.
Ett lysande exempel på detta är datorprogram. Hade tex
Microsoft jobbat efter ”ladda, sikta skjut” principen hade dom fortfarande inte
släppt ett program, Windows hade inte funnits och Bill Gates hade inte tjänat
ett öre. Han och de andra på Microsoft hade än i dag suttit och försök få till
det perfekta operativsystemet i stället för att varit ute och sålt
operativsystem som bara är bra.
Vad Microsoft och andra företag som håller på med mjukvara i
stället gör är att de tar fram en hyfsat bra produkt och börjar genast sälja
den. Sedan medan produkten säljs så tar det parallellt fram nya förbättrade
versionen av den. Version 1, version 2, version 3 osv.
På samma sätt måste du börja jobba oavsett om du gör och säljer datorprogram, strumpor, cyklar eller bara vill förverkliga en dröm. Spendera inte resten av ditt liv med att försöka fram den perfekta produkten för att sedan inte hinna med att sälja ett exemplar av den innan du dör. Ta i stället fram en fungerande produkt eller tjänst, börja genast sälja den och jobba vid sidan om försäljningen med att uppdatera och förbättra det du gör eller säljer. Eller bara så enkelt som att dö inte utan att ha prövat på en av dina stora drömmar.
Det är på detta sätt jag jobbar med den här bloggen, hade jag väntat med att starta den tills jag var superbra på ekonomi och kunde allt samt hade 30 års erfarenheter av aktier och företagande så hade med största sannolikhet denna blogg aldrig blivit av. Det jag i stället gör är att jag laddar och skjuter, dvs jag har fått upp bloggen på webben och börjat jobba med den. Samtidigt så kan jag sikta under resans gång.
Mitt stora intresse för ekonomi och företagande gör att jag
hela tiden lär mig mera vilket förhoppningsvis även kommer att medföra att om du
läser den här bloggen om 3 år så kommer de blogginlägg jag skriver då vara bättra
än de jag skriver i dag. Varför då inte vänta tills om tre år med att göra den
här bloggen om jag kommer att vara så mycket bättre då? Svaret är enkelt, dels
så genom att jag har den här bloggen så tvingas jag till att hela tiden
fortsätta utbilda mig, lära mig mer så att jag har något vettigt att skriva om
här. Dessutom så kommer jag förhoppningsvis under dessa tre år att ha hunnit
samla på mig en hel del trogna läsare, jag tycker det är bättre att om tre år
ha 500 läsare om dagen i en blogg som gått från hyfsad till bra än att ha 0
läsare till den nystartade superbra bloggen.
Så åter igen, en av nycklarna till ekonomisk framgång och till att du skall lyckas med vad du åtar dig att göra är att LADDA, SKJUT, SIKTA!
—————————————————- Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg i mitten av 00-talet och var faktiskt ett av mina allra första inlägg. Jag har uppdaterat texten lite språkligt.
Nu när du varit tillbaka på jobbet i ett par veckor efter
lite ledighet runt jul och nyår är risken stor att du redan börjat sakna din
semester. Tänk vad skönt det vore att ha en riktigt lång semester. Vad säger om
att vara ledig i ett års tid? Omöjligt säger du, är det verkligen det säger
jag!
Vad krävs för att du skall kunna vara ledig från jobbet i
ett års tid? Det är faktiskt inte svårare än att om du lever på halva din lön
under ett års tid och sparar den andra halvan kan du därefter vara ledig i ett
års tid och leva på den sparade halvan.
Säg att du tjänar 300 000 kr om året efter skatt, om du
då snålar ordentligt och lever på 150 000 kr under ett år så har du sedan
ytterligare 150 000 kr kvar som du kan leva för under nästa år utan att behöva
jobba en sekund. Själva summorna här är naturligtvis bara ett exempel, kanske behöver
du 250 000 kr om året för att klara dig och du sparar endast 50 000 kr
per år, då tar det dig fem år att spara ihop 250 000 kr för att kunna vara
ledig i ett helt år.
Ju mindre pengar du klarar dig på per år desto mindre pengar
behöver du spara för att kunna vara ledig i ett år och ju mer pengar du tjänar
i förhållande till detta desto kortare period behöver du spara för att kunna
vara ledig i ett år. Många strävar efter att tjäna mer pengar för att kunna köpa
fler saker, men är ledighet vad du strävar efter så är låga utgifter minst lika
viktigt.
Det hela blir än intressantare om vi sätter det i en större
skala, vara ledigt i ett års tid låter galet mycket för de flesta, men vi vill
vara ännu extremare här, varför vara ledig i ett års tid när du kan vara ledig
i tio! Kan du tänka dig det, TIO års semester!
Går vi tillbaka till summan vi hade i början, 300 000
kr i årslön efter skatt, vi lever för 150 000 kr och vi sparar 150 000
kr, då är det inte svårare än att vi behöver arbeta i tio år för att kunna vara
lediga i 10 år därefter. Samma sak gäller naturligtvis här, beroende på
intäkter och utgifter så kanske du bara behöver arbeta i fem år för att vara
ledig i tio eller så kanske du behöver arbeta i 20 år för att vara ledig i tio,
faktum kvarstå dock, om du vill kan du vara ledig i tio år, det är helt galet länge!
Nu tror jag att du förstått principen och att det faktiskt
går att vara ledig väldigt länge så länge dina intäkter är högre än dina
utgifter, nu tar vi överkursen, bonusen!
Säg att du följt stegen i det här inlägget, du har under tio
års tid sparat 150 000 kr om året och levt för 150 000 kr om året. Då
har du efter tio år 1 500 000 kr, dvs 1,5 miljon! Dessa pengar skulle
du då kunna leva på under tio års tid. Men vad skulle hända om du i stället
investerade pengarna och fick en avkastning på 10% efter skatt varje år?
10% avkastning på 1,5 miljoner är 150 000 kr, detta
betyder att om 150 000 kr är allt du behöver per år för att överleva så
skulle du kunna ta semester resten av ditt liv!
Exemplen i den här texten är naturligtvis förenklade och hur man når en avkastning på 10% per år kan man skriva många och långa inlägg om, det kommer jag inte göra här. Målet med detta inlägg var att visa för dig att det faktiskt inte är omöjligt eller ens jättesvårt att förändra ditt ekonomiska liv. Det är möjligt att få ihop till ett års ledighet, hur lång tid det tar är naturligtvis upp till dig och dina förutsättningar.
Allt för ofta hör man om idrottare som dragit in enorma summor under sina karriärer för att sedan bara något eller några år senare vara utblottade. Enligt Sports Illustrade så har nästan 80% av alla NFL-spelare gått i personlig konkurs eller dras med stora ekonomiska problem inom två år från att deras karriärer är över.
Därför känns det oerhört uppfriskande att se denna video där boxaren Anthony Joshua, som efter sin senaste seger i december har tillgångar på över en miljard kronor, visa upp sitt enkla boende:
En livsstil som är långt från lyx och överflöd som man
normalt ser i klipp om andra världsstjärnor. Nu är detta hur han bor när han tränar
inför matcher, han har säkert mer lyx och bekvämligheter privat den delen av
året då han inte bort i träningslägenheten, men ändå!
Mer fantastiskt blir det med NFL-spelaren Brandon Copeland
som spelar för New York Jets. Under säsongsuppehållen föreläser han för
ungdomar tillsammans med en professor om sparande och privatekonomi. Själv så
lever han på 10-15% av sin lön och säger att han inte har något behov av att
synas med pengar.
Han kom till insikt med hur viktigt sparande och
investerande är när han åkte på en skada som gjorde att han under en period
endast fick ut en bråkdel av sitt kontrakt på runt 10 miljoner. Nu är hans mål
att få ungdomar att förstå konceptet och veta hur de skall gå tillväga.
Personligen rekommenderar han en sparkvot på hela 50%!
Vill du läsa mer om Brandon så har Aktiepsararna skrivit en artikel om honom som du finner här.
