Det är rimligt att olika människor har olika syn på privatekonomi, sparande och hur deras pengar bäst används. Men ibland kan jag som är passionerad kring vikten av att ha kontroll över sin egen ekonomi och framtid känna att jag har svårt att förstå hur vissa tänker.
Här tänkte jag dela med mig av några specifika händelser ur mitt eget liv som fått mig att reflektera kring sådant. En av dom skedde på mitt dåvarande jobb för många år sedan. Jag satt i personalrummet med några kollegor när en av dom med bestämd röst talade om sparande. Det jag visste om henne var att hon tjänade betydligt mer än mig i månaden, samt att hennes barn hade flyttat hemifrån så hon hade inga kostnader relaterat till barn som bor hemma.
Det hon så tydligt och bestämt förklarade var att med hennes lön och ekonomiska situation var det minsann helt omöjligt att spara. Jag valde då att inte säga något om att jag med min betydligt lägre lön inte hade några problem att spara 5 000 – 10 000 kr i månaden. Naturligtvis kan det ha funnits något i hennes ekonomiska historia som gjorde att hon verkligen hade ekonomiska bekymmer. Men jag jobbade med henne i ett antal år och såg aldrig något som pekade åt det hållet.
En annan händelse som inträffade på ett gammalt jobb för några år sedan är att jag och en kollega satt och pratade sparande och fonder på lunchrasten. Vi satt inte i en grupp med andra och prackade på dom vår diskussion utan vi satt helt själva och talade i normal samtalston. Plötsligt kommer en kollega och ställer sig någon meter bort och tittar på oss en liten stund. Sedan får hon ett ansiktsuttryck som jag inte kan beskriva som annat än plågat sen nästan skriker hon fram ”Snälla kan ni inte prata om något annat det där är så sjukt tråkigt!”.
Jag undrar vad som får en människa att reagera så över att andra lite diskret tillsammans pratar om sparande och fonder utan att göra minsta försök att pracka på andra det. Tvärt om hade hon inte kommit fram till oss och lyssnat en stund hade hon inte ens hört vad vi sa. Jag vet inte hur ni brukar göra men om några människor diskuterar ett område jag tycker är tråkigt eller ointressant så brukar jag bara gå vidare? Dessutom fick hennes ansiktsuttryck det att kännas som att det handlade om mer än bara att det vi pratade om var tråkigt.
Den tredje händelsen jag tänkte dela med mig av handlar om en bekants sambo. De bodde i en relativt nybyggd bostadsrätt. Dvs inget var slitet utan högst ett par år gammalt. Sambon jobbade som mäklare och just då hade bostadsmarknaden en svacka. Det såldes betydligt färre lägenheter än normalt i staden under en period. Detta påverkade så klart deras ekonomi samtidigt som hon hade ”långtråkigt” pga brist på jobb.
Då kommer hon på den briljanta idén att hon vill renovera köket. Det är dags för något nytt! Detta trots att deras ekonomi är svag pga att hon inte får några jobb och att köket är rätt nytt, modernt och fräscht. Något som min bekante bestämt sa nej till. De är inte längre sambos utan hon är ett ex.
Detta var bra tre exempel ur mitt eget liv, jag hade nog kunnat komma på minst tio till om jag velat. Det är svårt för mig att kunna sätta mig in i hur dessa människor tänker kring sitt eget liv, sin ekonomi och att ta ansvar för sin egen framtid.
Hur tänker du själv kring andra människors syn på pengar? Har du några exempel ur ditt eget liv du vill dela med dig av så dela gärna med dig via kommentarsfunktionen här på bloggen.