Månad: augusti 2024

Kategorier
Fakta Tips

Måste arbeta tills jag dör

Visste du att under det senaste året har du inte kommit ett år närmare din pension, i stället har du faktiskt kommit längre från pensionen! Det vore så klart fantastiskt om anledningen var att du på något magiskt sätt slutat åldras och till och med blivit yngre. Men så är det naturligtvis inte.

Anledningen är att under de senaste tolv månaderna har den genomsnittliga pensionsåldern ökat med mer än 14 månader enligt Pensionsmyndigheten. Ökningen är så stor att Pensionsmyndigheten gick ut med ett pressmeddelande med titeln ”Genomsnittlig pensionsålder stiger kraftigt”.

I pressmeddelandet skriver de bland annat:
”Vår rapport visar en ökning i den genomsnittliga pensioneringsåldern som är ovanligt kraftig. Orsaken till den stora ökningen är de tre höjda åldersgränserna som påverkar vilken tid man kan börja ta ut sin pension.”

Detta är inget nytt. När jag började arbeta var min beräknade pensionsålder 65 år. I dag är min riktålder 69 år enligt Pensionsmyndigheten. Jag tror inte för ett ögonblick att det kommer att stanna där. När det väl är dags för mig om några årtionden tror jag att gränsen har höjts med åtminstone ett par år till.

Med anledning av att pensionsåldern ökar snabbare än vad vi blir äldre intervjuade Sveriges Radio privatpersoner om hur de upplevde det hela:

Julia Andersson, som i dag jobbar på förskola, berättade att hennes arbete är för slitsamt för att hon ska kunna jobba till 70. Därför håller hon nu, vid sidan av arbetet, på och utbildar sig till ett annat mindre slitsamt yrke där hon tror att chansen är högre att kroppen skall klara av att jobba till 70-årsåldern.

Mer extrem är Karin Sterzel som berättar att då hon tidigare har studerat ganska länge, arbetat deltid samt varit föräldraledig så utgår hon från att hon kommer att behöva arbeta tills hon dör.

Vilken situation befinner du dig i? Kanske är du ny på arbetsmarknaden och inser att risken är stor att du kommer behöva jobba till minst 75 innan du får någon pension. Kanske har du ett slitsamt yrke där du inte ser det som ett alternativ att arbeta till 70. Kanske känner du att även om det är viktigt att arbeta så kan det inte vara meningen med livet att arbeta tills du dör.

Finns det då någon räddning? Självklart finns det de. Men det är inte en räddning där du bara kan luta dig tillbaka och lämna över ansvaret på någon annan. Gör du det är det inte omöjligt att du tvingas arbeta tills att du dör. Den ende som kan ändra på situationen är du själv.

För att ändra på situationen behöver du under ditt yrkesliv regelbundet spara och investera. Varje gång lönen når ditt konto så avsätter du en del till din framtid innan du lägger resten på din nutid. Ju förr du börjar desto mindre behöver denna del vara då du har tiden på din sida. Men även om du passerat 50 år så är det inte omöjligt du kommer bara behöva vara än mer disciplinerad och sätta av större belopp.

Om en nybliven tjugoåring börjar spara och investera 1000 kr i månaden och gör det varje månad tills hon fyller 65 år, så har pengarna vuxit till nästan 9,5 miljoner kronor om de sätts in i en fond som ger i snitt 10% avkastning varje år. Dessa 9,5 miljoner kan sannolikt täcka upp för glappet som uppstår om hon går i pension vid 65 år i stället för vid 75 år eller vad nu pensionsåldern ligger på då.

För en nybliven 50-åring är läget tuffare, det finns helt enkelt inte lika mycket tid att låta pengarna att växa på och för ränta på ränta att agera. Men om denne nyblivna 50-åring i stället sparar och investerar 10 000 kr i månaden fram till 65-årsdagen så kommer han ändå upp i 4,2 miljoner kronor. Då är det också rimligt att pensionsåldern inte kommer att ha höjts lika mycket till dess som för 20-åringen. Så vår 50-åring kan kanske gå i pension redan vid 69 års ålder. Så även om summan är lägre är det bara fyra år den skall väga upp för i stället för tio för 20-åringen.

Exemplen här är naturligtvis förenklade. Jag har inte bökat med skatter, fondavgifter (finns dock fonder som är gratis) och kanske blir snittavkastningen 8% eller 12% i stället för 10%. Men principen är den samma. Du behöver inte jobba tills att du dör, du kan till och med sluta arbeta betydligt tidigare än den stora massan. Men bara om du själv tar ansvar för din situation och ser till så att det blir så.

Hur börjar du då att spara och investera? Det är ett för stort ämne för att diskuteras här. Men om du läser denna blogg så hittar du matnyttig information inom området.

Kategorier
Tankar och funderingar

Nytt jobb

I går började jag på ett nytt jobb. Det är kul och spännande men samtidigt lite osäkert. Jag har varit på arbetsplatsen som jag just lämnat i rätt många år. Jag lämnade inte för att jag vantrivdes, tvärtom har jag haft det väldigt bra och roligt där. Jag lämnar för att jag känner att det är dags för en ny utmaning och att detta är rätt möjlighet för det. Jag vet att jag kommer lära mig massor och utvecklas på min nya arbetsplats.

Det osäkra kommer från att lämna en arbetsplats jag trivts på så bra. Där jag haft roligt nästan varje dag. Kommer jag trivas lika bra på min nya arbetsplats? Jag tror att jag kommer det, första intrycket är positivt, men man kan ju aldrig vara säker hur det känns på längre sikt.

Jag har alltid strävat efter att vara riktigt bra på mitt jobb. Jag tror att om du hela tiden försöker att bli bättre, lära dig nya saker och utvecklas så är chansen stor att du med tiden åtminstone presterar bättre än de som står stilla och trampar. Mina gamla chefer och kollegor vet att jag är bra, driven och strävar efter att lära mig nya saker. Detta har medfört att jag har fått extra ansvar, folk har rådfrågat mig, jag har haft möjlighet att vara med och påverka och jag har fått en större frihet.

Detta är något som min nya arbetsgivare och kollegor inte vet. Detta är något jag måste visa att jag kan leva upp till även på min nya arbetsplats. Det är inget som kommer gratis, utan jag måste förtjäna både tilltro och respekt.

För att visa detta har jag en plan. Givetvis omfattar den min strävan att hela tiden bli bättre. Att mäta resultat, göra utvärderingar, lyssna på skickliga kollegor och försöka lära mig av dessa. Men det är kanske inte något som syns direkt utan mer över ett par års tid.

Det främsta jag tror att jag kan göra som folk lägger märke till på lite kortare sikt är att synas. Jag har aldrig varit den som hade ett behov av uppmärksamhet eller strävat efter att stå i händelsernas centrum. Så jag tänker inga extrema saker. Men humor brukar vara en av mina starka sidor. En annan sak är att vara den som säger ”jag gör det” eller ”det kan jag fixa” när chefer och kollegor frågar vem som kan ta tag i något. Sen hjälper det säkert vara bland de första i Teamet på plats på morgonen och bland de sista som lämnar för dagen.

Jag har alltid varit den som ofta jobbar bättre hemifrån än på jobbet, när det kommer till administrativa saker. Då jag där kan jobba ostört samt vid tider och tillfällen när jag känner mig extra motiverad, fokuserad och energifylld. Historiskt har jag alltid lagt tid på så väl kvällar som helger när det behövts.

Detta har jag så klart tagit med mig till mitt nya jobb och redan första kvällen så fixade jag några småsaker som ingen hunnit lösa under dagen. Jag har inget lika konkret att fixa i kväll men jag kommer definitivt ta en liten avstämning och se om jag missat något eller bör förbereda något inför i morgon.

Vad gör du för att visa din bästa sida på en ny arbetsplats? Eller på din nuvarande? Det mesta jag har skrivit här är ju inte nya saker för mig, utan sådant jag alltid har gjort och troligtvis alltid kommer att göra.

Kategorier
Tankar och funderingar Tips

Problemet med viktiga beslut

Ju viktigare beslut är desto färre chanser får du i regel att träna på det. De flesta vet exakt vilket märke av mjölk de ska välja i butiken, vilken typ av bröd de ska köpa och i vilken mängd de ska köpa för att det ska räcka i en vecka. Vissa kan till och med plocka ut de perfekta avokadosarna. Detta kan folk tack vare träning och erfarenhet.

Men när det kommer till de riktigt stora sakerna i livet som äktenskap får de flesta bara en chans på sig, eller på sin höjd två till tre chanser under en livstid. Att köpa bostad kan gå på flera miljoner och även det är en sak som många bara gör på sin höjd en handfull gånger under livet.

En sådan viktig sak är att spara till pensionen. Du har bara en chans att börja pensionsspara, när du väl nått pensionen är det för sent. Det positiva är att du åtminstone har möjlighet att göra justeringar under resans gång. Men börjar du för sent kanske inte ändringar räcker för att du ska ha möjlighet att nå dina mål och drömmar.

Därför kan det vara smart att få hjälp och råd av andra med mer erfarenhet inom det aktuella området innan du tar vissa av de viktigare besluten i ditt liv. Detta är egentligen inget konstigt, och du gör det säkert regelbundet för mindre viktiga saker. Trots att du regelbundet äter på restaurang i din hemstad frågar du kanske en vän om restaurangrekommendationer när du besöker en ny stad.

Hur mycket ska du spara till pensionen? Vissa förespråkar att du bör spara så att du åtminstone har lika mycket att röra dig med som när du jobbade. Nu får du ju äntligen massor av ledig tid att göra saker. Du kan resa utomlands ett par gånger om året, hålla på med hobbyer som kostar en hel del pengar osv.

Andra anser att du behöver klart mindre pengar som pensionär. Nu kommer du kunna leva mer ekonomiskt. Du kan laga maten själv i stället för att äta jobblunchen på restaurang. Kostnader för resor till och från jobbet försvinner. Dessutom har du mer tid att leta resor och handla när priset är som bäst.

Går jag in på Pensionsmyndighetens webbsida och ser vad prognosen säger att jag ska få före skatt, räknar om det till efter skatt och jämför med vad jag idag får ut efter skatt, så hamnar skillnaden på 16 334 kr i månaden.

Tar jag 16 334 kr gånger tolv för att motsvara ett helt år och därefter räknar med att leva i tjugo år efter pensionen. Då är det 3 920 160 kr jag skulle behöva spara ihop till pensionen om jag vill ha samma summa att röra mig med när jag är pensionär som när jag jobbar.

En annan anledning att vissa förespråkar att du kan behöva mycket pengar till pensionen är osäkerheten. Statens pensionssystem går vissa år med underskott samtidigt som pensionsåldern höjs regelbundet. När jag själv började arbeta sa prognosen att jag skulle gå i pension när jag var 65 år, nu är den uppe i 68. Jag skulle inte bli förvånad om den är uppe i minst 70 år när det väl är dags för mig på riktigt om ett par årtionden. Hur kommer det se ut för en ungdom som börjar sitt första jobb i år? Vad händer om du inte kan eller vill jobba så länge?

En annan osäkerhet är att det vi talar om i dag är bara prognoser, vem vet vad de riktiga summorna blir när jag väl går i pension om några årtionden? För att inte tala om hur de ser ut när någon som är 18 år i dag går i pension. Särskilt med tanke på att pensionssystemet redan i dag går med underskott vissa år.

Summorna kan ha ändrats drastiskt tills dess. Kommer det ens att vara en summa du kan leva för? Eller är pensionen då så utspädd att den bara är ett litet bidrag till din pension, resten behöver du fixa själv. Jag är själv inte främmande för tanken att pension någon gång i framtiden kommer att byta namn till pensionsbidrag för att signalera att det är just ett bidrag till din pension, resten behöver du spara ihop till själv.

Vilka är då de rätta svaren kring hur mycket du behöver spara ihop till pensionen? Min åsikt är att vad som är bäst varierar från person till person. Vissa kommer behöva mer andra mindre. Jag vet själv att jag utan problem skulle klara mig på hälften av den månadsinkomst jag har idag. Jag har rätt billiga intressen och hobbys och jag tycker att shopping är dötrist. Lägg därtill att med ett avbetalat bostadslån blir de fasta kostnaderna rätt låga.

Men i slutändan är att ha sparat för mycket ett problem som du lättare kan lösa än att ha sparat för litet. Har du sparat för lite är nästan det enda du kan göra att fortsätta jobba i stället för att gå i pension alternativt att drastiskt förändra din livsstil. Men har du sparat för mycket så kan du ju i värsta fall skämma bort barnbarnen lite extra, åka på ytterligare någon resa varje år och kanske lägga pengar på en ny hobby. Det är ett problem vi kan leva med!

Kategorier
Min ekonomi Tankar och funderingar

Svårt att hitta investeringar

Sedan jag började investera har min portfölj större delen av tiden bestått av aktier. Det var aktier som fick min portfölj att resa sig stark ur finanskrisen. Det var aktier som tog mig ur Covidkraschen och det är aktier som gjort att jag majoriteten av åren slagit index.

Jag upplever dock att ju större min portfölj blivit desto svårare har jag att hitta aktier jag vill köpa. Jag gissar att detta är en psykologisk grej. Det är helt enkelt lättare för mig att köpa aktier i ett bolag för 50 000 kr än 500 000 kr.

Tidigare i veckan sålde jag ett innehav som var värt ungefär 500 000 kr. Men vad sjutton ska jag köpa för det? Jag hade samma problem sist jag sålde aktier för en större summa. Det är naturligtvis ett lyxproblem att ha men likväl är det ett problem.

Jag har svårt att se mig själv slänga in 500 000 kr i en enskild aktie, vilket betyder att jag måste hitta flera. Det är lättare att hitta ett företag jag vill köpa än att hitta fem. Det finns så klart flera bolag jag skulle vilja äga, men kanske inte köpa till nuvarande värdering?

Under den senaste veckan har både svenska och internationella börser gått ner en del. Troligtvis skulle det bli lättare för mig att hitta något att köpa om den senaste veckans börsklimat fortsätter under ett par veckor till, så att vi fick ett riktigt börsfall.

Men även om ett litet ras vore trevligt, så är det ju knappast något jag varken kan räkna med eller bygga min strategi på. Nästa vecka kan det ju lika gärna gå spikrakt uppåt. Hade jag kunnat se in i framtiden hade jag varit multimiljardär.

Som jag nämnt hade jag samma problem förra gången jag sålde aktier. Jag lyckades då återinvestera majoriteten i både nya bolag och genom att köpa mer i bolag jag redan ägde. Men 150 000 investerades i fonder i väntan på att jag skulle hitta något nytt bolag jag vill äga till ett pris jag är villigt att betala.

Detsamma har jag gjort den här gången. Lagt en del i fonder i väntan på något intressantare. 125 000 kronor fördelades på 25 000 kr i Avanza Zero och 100 000 i Avanza Global. Vilket var samma fonder som jag köpte förra gången.

Men jag har fortfarande 400 000 kr kvar från min aktieförsäljning som inte är investerade alls. Dessutom har jag kvar fonderna från förra fondköpet (vilka stigit lite i värde), vilket betyder att jag efter nya köpet strax över 300 000 kr i fonder. Dvs sammanlagt 700 000 kr, där tanken är att de ska investeras i aktier. Men jag har i skrivande stund ingen aning om vilka aktier jag vill investera dem i.

Just nu känns det mer troligt att ytterligare ett par hundratusen “parkeras” i fonder tills vidare. Samtidigt är det kanske inte helt fel att vara lite extra likvid med krigskassa om den senaste veckans skakigheter på börsen fortsätter. Men som sagt var, vem kan se in i framtiden? Risken är ju stor att jag i stället köper för sent och missar en uppgång.

Hur hade du gjort? Och vilka aktier är du i dagsläget intresserad av att köpa till nuvarande värdering? Kanske kan jag hitta något intressant bland dina favoriter.

Kategorier
Tankar och funderingar

Om du lever på din portfölj, vad jobbar du med då?

Tänk att du går in till chefen och säger upp dig. Äntligen är din aktieportfölj så stor att du kan leva på den! Trots att du har ett antal år kvar till normal pensionsålder behöver du inte längre arbeta. Helgen efter är du bortbjuden på middag där du träffar på nya bekantskaper. Självklart ställer någon den klassiska frågan, vad jobbar du med?

Är du ny till sparande och investerande kan scenariot ovan låta främmande. Men om du haft något årtionde eller två av fokuserat sparande och investerande så känns det troligtvis inte längre orealistiskt. Och vi vet alla att frågan ”Vad jobbar du med?” garanterat kommer ställas var och varannan gång du träffar nya människor.

Om du hade befunnit dig i den situationen, vad hade du då svarat? Jag jobbar inte? Jag är investerare? Jag är pensionär? Något annat? Innan du läser vidare så kommentera nedan med ditt svar!

Jag ställde denna fråga på X (Twitter) och fick 935 svar. Med största sannolikhet är samtliga som svarande intresserade av privatekonomi och aktivt sparar och investerar. Deras förutsättningar för detta varierar säkert enormt, från arbetslösa till studenter, ensamstående, sjukskrivna, medelinkomsttagare, höginkomsttagare och allt däremellan.. Samt så klart några som redan lever på portföljen.

Så här svarade de:

Som du kan se dominerar Jag är investerare stort, följt av Jag jobbar inte och slutligen är det rätt jämnt mellan Jag är pensionär och Annat. De som valde Annat har haft möjlighet att berätta mer genom att svara på undersökningen. Här är några av svaren:
Konsult.
Fritidsforskare.
Livsnjutare.
”Jag svarar alltid taxichafför, så slipper man jobbiga följdfrågor. Ingen verkar intresserad av taxichafförer.”
Kriminalare
Arbetslös.
Yrket personen hade innan för att hålla förmögenheten hemlig.
”Jag gör lite allt möjligt beroende på vad som dyker upp och verkar roligt brukar starta en intressant konversation.”
Problemlösare.
Livsstilsfanatiker och poet.
Dagdrivare.
Egenföretagare.
Ska du skita i.
Säger att jag tagit ett sabbatsår för att undvika följdfrågor.
Frilansande mecenat.
Rentier.

Efter att ha läst dessa, har du ändrat åsikt om vad du svarat? Kommentera igen!

Själv hade jag nog svarat investerare eller någon variant av det. Jag tror dock inte att jag kommer att hamna i den situationen. Då menar jag inte att jag inte kommer ha en portfölj som är stor nog att leva på, det kommer jag så klart att ha. Vad jag menar är att jag inte tror att jag kommer sluta arbeta långt innan pension, troligtvis inte efter pension med.

Jag har alltid tänkt att jag vill maximera att ha roligt här i livet. Just nu har jag ett jobb jag tycker är väldigt roligt, jag ser oftast fram emot att gå till jobbet och även om allt naturligtvis inte är roligt där så har jag roligt varje dag. Det betyder dock inte att det alltid kommer vara så. Kanske har jag helt tröttnat på det om tio, tjugo eller trettio år.

Då skulle jag naturligtvis sluta. Men jag tror att den dagen jag slutar att arbeta på ett vanligt jobb, oavsett om det är för att leva på portföljen eller för att jag faktiskt gå i pension som vanligt så skulle jag starta företag. Kanske inte med målet att det skulle bli stort eller tjäna massor av pengar. Men med mer tid och energi för mina hobbyer så vet jag att jag skulle tjäna pengar på någon eller några av dem.

Det har hänt mig flera gånger tidigare medan jag faktiskt jobbar. Så med mer tid och energi är det lätt att räkna ut att det skulle bli mer sådant och summorna lite större. Så det naturliga svaret skulle bli något i stil med egenföretagare eller vad mitt företag håller på med, även om jag inte tjänar några enorma belopp på det.

Just nu är det som lockar mest med att sluta att jobba tidigt möjligheten att flytta till varmare breddgrader. Jag gillar verkligen inte kyla och jag blir tröttare och segare när det är mörkt ute halva året. Men eftersom jag inte vill flytta ifrån släkt och vänner, är inte detta alternativ lika lockande som det annars hade varit.