Många människor har bristande förståelse när det kommer till privatekonomi och sparande. De senaste åren har jag läst ett par böcker av nobelpristagaren i ekonomi (Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne) professor Richard Thaler. Tyvärr minns jag inte vilken av hans böcker det var men det kan han varit Nudge, där ett gäng fakta om människors ekonomiska kompetens presenterades. Det var skrämmande läsning.
Enligt en undersökning som presenteras i boken så betalar inte fyra av tio amerikaner som använder kreditkort hela sin skuld varje månad på det kort de oftast använder. Detta trots att kreditkortsföretagen tar ut en hög ränta. Nästan en tredjedel hade ingen aning om hur mycket de betalade i ränta på det kortet. Ytterligare en tredjedel sa att räntan var på under 10% trots att majoriteten av alla kortföretag tog ut en ränta på över 10%, i vissa fall långt över 10%.
Mer än hälften av de tillfrågade i studien ovan sa att de inte lärt sig något eller bara väldigt lite om privatekonomi i skolan. En annan studie presenterad i boken visade att två tredjedelar av den vuxna befolkningen i USA inte förstod hur ränta på ränta fungerade.
Ytterligare en studie visade att endast 14% av highschool-studenterna förstod att över en period på 18 år så ger aktier normalt en större avkastning än statsobligationer. Under 23% av studenterna förstod hur och när inkomstskatt dras om de tjänade pengar, 53% förstod inte skillnaderna mellan de olika pensionslösningar och pensionssparande de har i USA. Hur ser det ut med folks koll på tjänstepension, premiepension, inkomstpension osv i Sverige?
En studie gjord i Storbritannien visade att en av fem inte hade någon aning om hur inflationen påverkar den framtida köpkraften på deras pensionssparande. Något jag själv kan känna igen hos en del av mina kollegor nu när inflationen i Sverige är hög och många dessutom råkar ut för reallönesänkningar.
En av tio av deltagarna i studien ovan visste inte vad som gav bäst rabatt på en TV som normalt kostar 250 pund, 10% eller 30 pund.
Thaler lyfter att frågorna i dessa undersökningar är på grundläggande nivån och baserat på dessa resultat är det rimligt att anta att endast en väldigt liten del av befolkningen skulle kunna besvara lite svårare frågor kopplade till privatekonomi och finans. Han säger att han tror att mycket av detta beror på politikers historiska ignorans när det kommer till att lära invånarna att klara sig själva och stå på egna ben.
Dessa studier var genomförde i USA och Storbritannien men jag är övertygad om att liknande brister finns även i Sverige. Det ser jag själv på människor i min närhet, kollegor, bekanta osv för att inte tala om att det var och varannan dag publicerar artiklar i media om folk med ekonomiska bekymmer. De senaste siffrorna jag hittar från Kronofogden är ett år gamla men då hade nästan 400 000 svenskar skulder där. Jag utgår från att risken är stor att dessa kan bli än fler till antalet när räntan stiger, elpriserna är galna och inflationen drar upp det mesta samtidigt som folk får reallönesänkningar.
Sedan behöver du ju inte ha skulder hos kronofogden för att ha ekonomiska bekymmer. Hur många ytterligare svenskar saknar marginaler? Har ett obefintligt sparande och ofta för mycket månad kvar i slutet på lönen?
För mig är inte detta någon ny fråga, tvärt om var det en av anledningarna till att jag startade min första blogg för många år sedan. Jag upplevde detta problem och ville försöka inspirera folk till hur de kunde förbättra sin ekonomiska framtid. Men långt från alla människor hittar till denna typ av bloggar eller har ens intresse av att läsa dom. Samma så är det få människor som inser sina egna brister och samtidigt har ork och motivation nog att söka in till en kurs/utbildning för att lära sig mera.
Jag har själv varit med om många situationer som visat på dessa brister. En gång utbrast en kollega att i hennes situation och med hennes lön var det minsann helt omöjligt att spara. Då tjänade hon betydligt mer än mig. Samtidigt sparade jag, trots att jag tjänade ett antal tusenlappar mindre i månaden ofta halva min lön på den tiden. Värt att nämna är att hennes barn var utflugna så det var inte så att hon hade mycket högre kostnader än mig på grund av barn. En annan gång frågade en 18-åring jag kände mig hur om hon skulle göra för att betala en räkning, hon hade nämligen fått en och hade ingen aning om hur hon skulle gå till väga.
Det går att argumentera för att detta är något alla borde få lära sig från sina föräldrar. Det är logiskt att det borde vara så. Men tyvärr är verkligheten annorlunda, hur skall en förälder som själv inte behärskar dessa egenskaper kunna lära sina barn det?
Därför anser jag att detta borde vara något som fick större utrymme i skolan. Jag vet att så väl hemkunskapen i grundskolan och samhällskunskapen på gymnasiet innehåller en gnutta privatekonomi och i matematiken får de lära sig lite om ränta men det är uppenbart att detta inte räcker. Jag anser att det borde bli en egen kurs. En kurs i privatekonomi och sparande som lär eleverna allt från grundläggande saker som budget, betala räkningar och deklarera till effekten av ränta, skulder, amorteringar, ränta på ränta, sparande, investerande och grundläggande privatjuridik.
Detta skulle verkligen, rätt utformat kunna minska risken att människor hamnar i ekonomiska bekymmer öka chanserna till en rik och god ålderdom samt göra människor mer självständiga och oberoende. Ingen partner eller stat krävs längre för att de skall kunna stå på egna ben.
Har du människor i din bekantskapskrets som har svårt att hantera privatekonomin? Vad gör du för att försöka ändra deras beteenden? Upplever du ens att det är en idé att försöka?
Det är samma intryck jag fått med! Och det allra märkligaste är att folk generellt är så anti att ta kontroll över sin ekonomi, att de hellre fortsätter sträva efter ett status quo där de går back varenda månad än att göra något åt det. Förstår egentligen inte varför det skulle vara så himla ångestfyllt, det är ju en härlig känsla att få kontroll och koll. Och mer pengar över. Men självklart kan det innebära vissa uppoffringar eller att vissa utgifter måste ryka. Men är det egentligen så hemskt?
Jag minns inte någon som helst ekonomiundervisning från skolan, utan det viktigaste kommer från min pappa som var ekonomiskt savvy. Även min mamma var ekonomiskt lagd, men minns inte att jag fick någon vidare utbildning i ämnet, dock kommer man ju, tycker jag, ofta till en punkt där man helt enkelt måste få lite bättre kostnadskontroll.
/Katarina
Jag minns så väl på jobbet för ett par år sedan. Jag och en kollega hade lunchrast och satt och pratade lite om sparande och fonder. Detta gjorde vi lugnt bara vi två tillsammans, vi pratade inte högt, vi satt inte nära nån annan och vi försökte inte heller att få med nån annan i diskussionen.
Efter ett tag ser jag hur en kollega en bit bort tittar på oss. Hon ser riktigt plågad ut i ansiktsuttrycket, nästan som om hon mår dåligt. Hon går fram till oss och säger högt med plågad röst:
”Snälla kan ni inte prata om nått annat, det där är så sjukt tråkigt!”
Mina föräldrar visade aldrig nått intresse för sparande och investerande när jag var liten, däremot hade vi mer knapert än överflöd så var naturligt att inte slösa pengar (dom fanns ju inte att slösa) och fokusera på billiga nöjen.
Själv snålar jag inte, köper allt jag verkligen vill ha, men försöker vara ekonomiskt intelligent och få valuta för mina pengar, köpa vid rätt tillfälle. Tycker dock shopping i regel är tråkigt och har billiga intressen så blir pengar över att investera varje månad utan att jag ens försöker.