Hur du blir rik

Ränta på ränta har många gånger kallats för jordens åttonde underverk och jag är verkligen beredd att hålla med, det har haft en fantastisk effekt på min portfölj och min ekonomi. Men jag vet att ni vill ha klara siffror, svart på vitt så här kommer dom!

I början av min sparkarriär ägde jag främst Avanza Zero, så är inte direkt intressant eller meningsfullt att jämföra i siffror från den tiden. Det var första under hösten 2008, dvs under brinnande finanskris som jag gick över till aktier, dvs att förvalta min portfölj själv. I början hade jag dock aktier och Avanza Zero parallellt, det var först under 2009 jag sålde av fonden och enbart satsade på aktier.

Tittar man på från slutet av oktober 2008 vilket var då jag börjat köpa ordentligt med aktier så var min portfölj upp nästan 30% fram till årsskiftet. Ser man till helåret för 2008 slutade det enligt Avanza (dom beräknar % och kr olika) på -29,78% men faktiskt i plus när det kommer till kronor då jag hade lite pengar på börsen under större delen av året för att sedan lägga in relativt mycket pengar mot slutet när den steg.

Den sista lite mer detaljerade uppdateringen om min ekonomi skrev jag 2008 och sista gången jag gick in på den lite löst var i februari 2009, då hade jag slagit index två år i rad. Sedan dess har min portfölj utvecklats så här. Jag har inte hunnit uppdatera mitt dokument än så bilden nedan är bara fram till och med 2018. Men efter att ha gått på en stor nit i Swedbank, slutade jag på strax under +28% förra året.

Nu finns det så klart många olika index att jämföra med, då en kraftig majoritet av mina innehav under dessa år varit just stora svenska bolag så har det känts som ett ok val. På senare år har dock både mindre bolag och bolag noterade utanför landets gränser trillat in i portföljen, dessa utgör än så länge en relativt liten del av portföljen men i framtiden blir det kanske att lägga till ytterligare något jämförelseindex om den utvecklingen fortsätter.

Intressant är att 2010-2011, två år som jag nämnt i tidigare inlägg att mitt börsintresse nästan var helt borta och att jag knappt loggade in på mitt konto alls är två av de sämsta åren jämfört med index. Jag undrar hur dom sett ut om jag varit med aktiv och engagerad då?

Så exakt vilka aktier innehåller min portfölj? Det har jag inga planer på att avslöja, inte för att min portfölj innehåller något ”hemligt vapen”, någon superaktie få känner till, tvärt om är majoriteten välkända företag som många av er läsare säkerligen har i era portföljer. Det är stora, stabila och lite småtråkiga svenska företag tillsammans med några tillväxtaktier och några internationella företag.

Jag är egentligen inte superhemlig när det kommer till mitt innehav, om du tex följer mig på Twitter har du kanske sett jag kommenterar eller nämner specifika företag som ingår i min portfölj då och då. Anledningen att jag väljer att inte lista min portfölj i helhet är simpel, jag vill inte att du eller någon annan skall köpa en aktie bara för att jag äger den. Jag anser mig inte vara någon aktieguru, visst de senaste tio åren har gått bra, men det var nog mer tur än skicklighet och bara för att de senaste tio åren gått bra så är det inte på något sätt en garanti för att de kommande tio kommer gå lika bra.

Det är dina pengar det handlar om, det är du som förlorar pengarna om en investering du gör går dåligt. Därför ska du aldrig köpa en aktie bara baserat på att någon annan gjort det. Gör alltid din egen utvärdering av aktien och företaget och ta sedan ta sedan ett välgrundat och genomtänkt beslut.

Där var det sista av mina tillbakablickande inlägg över, nu är bloggen igång på riktigt!

Min portfölj steg kraftigt efter att jag gått all in i slutet av finanskrisen och efter något år eller två av stigande kurser så kändes börsen inte lägre lika billig. Därför gick jag tillbaka till att betala av det som var kvar av mitt bolån då jag fortfarande hade de höga räntorna från 90-talet och tidigt 00-tal i minne. Jag minns inte exakt när det var, men runt 2011-2012, så stod jag plötsligt där med ett lägenhetslån som var avbetalt och en portfölj som var upp massor. Det var dags att belöna sig själv!

För att belöna mig själv beslutade jag mig för att ta ett år där jag bara jobbade halvtid. Baserat på att jag alltid haft en stor sparkvot oavsett om det gått till börsen eller till att betala på lånet så visste jag att jag inte skulle ha några problem att överleva på halva lönen. Problemet var bara att det skapade en slags ovana och helt plötsligt jobbade jag bara deltid ett år till och när jag jobbade heltid la jag alla pengar på att bygga upp den buffert som jag spenderat under finanskrisen så inget nytt kapital tillfördes portföljen. Jag kände att det var dags för en nystart så 2015 började jag, efter flera år i yrkeslivet att studera igen. När jag pluggat efter gymnasiet hade jag pluggat IT, nu var det dags för något helt annat, ekonomi!

Knappast ett bra beslut rent ekonomiskt eftersom det medförde att jag ett antal år framöver inte skulle ha något sparande, men en nystart var just vad jag behövde. Även om jag hela tiden haft kvar mitt intresse för börsen och aktier och hela tiden förvaltat min egen portfölj så hade även denna passion börjat tryta sedan jag slutat blogga. Till exempel tittade jag bara till min portfölj ett handfull gånger mellan 2010-2011. Nystarten och tiden på universitet gjorde så att jag hittade tillbaka till min passion för privatekonomi och börsen och mitt intresse nådde nivåer som jag inte hade upplevt på flera år.

Helt plötsligt läste jag kurser där jag fick värdera aktier, plugga portföljteori, läsa årsredovisningar, lära mig om företagens kostnad för kapital och läsa massor av forskning inom området. Runt omkring mig hade jag människor, i form av mina kursare, som delade mitt aktieintresse och jag gick från en vardag där jag i princip inte hade någon jag aktivt och regelbundet pratade aktier och börs med till en miljö där aktiediskussioner uppstår hela tiden. Eller som en av mina mindre aktieintresserade kursare utbrast när det hade diskuterats aktier en hel rast: ”snackar ni inte om nått annat än aktier?”.

Studentlivet innebar även många intressanta och inspirerande gästföreläsare av allt från en pensionerad partner på EY i New York som berättade om miljardinvesteringar han ansvarat för, till en svensk som försörjer sig som daytrader till i ekonomibloggsvärden kända personligheter som Magnus som har Fundamentalanalysbloggen och John och Johan från Börspodden. Allt eftersom min motivation ökade började jag även hitta tillbaka till ekonomibloggsvärlden och jag började läsa i kapp gamla favoritbloggar som Miljonär innan 30 där jag missa senaste årens inlägg samtidigt som jag hittade nya favoriter som influencern Sparo.

Den främsta anledningen att jag för många år sedan slutat blogga var att jag kände att jag hade skrivit av mig, jag hade fått ut allt jag ville ha sagt. Detta började nu ändras, den stimulerande och motiverande miljö jag befann mig i, diskussioner, forskningsartiklar, föreläsningar, och det nu aktiva och levande finanstwitter medförde att helt plötsligt började nya tankar och idéer dyka upp i mitt huvud, nya saker och kunskaper jag ville dela med mig av, saker som jag tror både skulle kunna vara intressant, lärorikt och motiverande för andra att läsa. Någon gång i mitten av 2017 skapade jag ett dokument på min dator där jag började lägga in idéer när de dök upp i mitt huvud, majoriten korta meningar och stycken i stil med ”detta är intressant skriv något om det” medan andra nästan halvfärdiga inlägg på 1-2 sidor.

Detta dokument växte undan för undan och i dag är det fullt av idéer till inlägg. När jag skapade dokumentet hade jag ingen tanke på att verkligen börja blogga igen men allteftersom dokumentet växte med allt fler och fler idéer till inlägg så började också idén om att börja blogga igen kännas allt mer på riktigt.

Om jag börjar blogga igen så var min tanke att det tidigast skulle bli i slutet av 2019 eftersom jag i dagsläget verkligen inte hade tid för det. Det går åt en hel del tid att sätta upp själva bloggen och få allt som man vill men än mer för att det sedan går åt otroligt mycket tid att driva en blogg som håller åtminstone hygglig kvalitet.  Mer troligt var att jag skulle starta någon gång under 2020. Om det nu alls skulle bli så att jag började blogga igen, vilket var långt ifrån säkert.

Men till sist bestämde jag mig och nu står vi här, den nya bloggen är live och jag har skrivit mina första inlägg. Har du några funderingar kring perioden efter att jag slutade blogga så var inte rädd för att fråga genom att kommentera här.

I morgon ska vi ta oss en titt på hur min portfölj utvecklats sedan jag slutade blogga, missa inte det!

Så länge jag kan minnas har jag haft ett intresse för ekonomi, börsen och aktier. Till exempel så minns jag när jag var i grundskoleåldern, varje gång jag då åkte tåg så smet jag alltid in i förstaklass för där brukade det ligga kvarlämnade exemplar av Dagens Industri som jag sedan tog med mig ut till de vanliga vagnarna och läste under resan. Var detta intresse kommer från vet jag inte riktigt då det aldrig varit något som diskuterades hemma eller bland mina kompisar när jag var liten.

Jag gick fortfarande i skolan och hade inte börjat med aktier under åren där IT-bubblan växte så den påverkade mig inte mer än att jag fick ett intresse för IT. Mitt främsta minne från den tiden var att jag hörde någon vis man, tror det var en amerikan, säga att den dagen då taxichaufförerna ger aktietips är kraschen nära. Efter det dröjde det bara någon månad eller två innan jag började se löpsedlar där ”taxichaufförer” och annat folk som troligtvis inte är börsexperter började uttala sig i media om aktier och vilka aktier man bör äga. Kraschen var nära.

I efterdyningarna av IT-bubblan började jag för första och troligtvis sista gången i mitt liv att trada. Jag satt i skolan och köpte och sålde Ericsson för studiebidraget under lektionerna. Jag lyckades göra en vinst på 10 000 kr eller något sådant men som tur var insåg jag snabbt att mitt tradande inte hade något alls med skicklighet att göra utan handlade om ren tur, jag hade lika gärna kunnat förlora allt, så jag slutade trada nästan direkt.

Första halvan av 00-talet var perioden då bloggandet slog igenom stort i Sverige, överallt på internet poppade nya bloggar upp, det fanns hur mycket som helst inom områden som sport, resor, mode, musik, matlagning och olika typer av mer eller mindre personliga bloggar. Själv hade jag noll intresse för dessa typer av bloggar så jag var helt oberörd av denna nya fluga.

Av en slump hittade jag några år senare ett par utländska ekonomibloggar som jag fastnade lite för och efter ytterligare ett par månader började jag se mig omkring efter svenska motsvarigheter men hur jag än letade kunde jag inte hitta en enda svensk ekonomiblogg. Jag hade själv inte haft någon tanke på eller intresse av att blogga men när jag inte kunde hitta något svenskt alternativ så tänkte jag till sist att jag får väl starta en själv då och i mitten av 00-talet startade jag Sveriges första ekonomiblogg. Redan första månaden exploderade bloggen och jag nådde omkring 10 000 sidvisningar och efter ett och ett halvt år hade den nått över 1 miljon sidvisningar. Resten är historia eller vad det nu är man brukar säga?

När jag började blogga hade jag väldigt lite pengar på börsen och majoriteten av de jag hade där var i en indexfond. Börsen hade på kort tid stigit med en bra bit över 100% sedan it-bubblan och som nybörjare upplevde jag att den började kännas lite dyr och samtidigt behövde man inte gå tillbaka längre än tidigt 00-tal för att hitta en boränta på över 6% och tittade man lite längre tillbaka, till 90-talet så var boräntor på 10-20% ingen ovanlighet så det kändes vettigt att i stället fokusera på att betala av det lägenhetslån jag nyligen tagit. Därför gick en liten del av mitt sparande varje månad till börsen och en stor del till lägenhetslånet.

Jag kände dock att jag inte ville låsa upp mig helt utan ha pengar tillgängliga om en intressant möjlighet skulle uppstå, därför betalade jag inte av på lånet månadsvis utan satte undan pengarna och gjorde en större amortering årsvis i stället. På så vis hade jag pengar tillgängligt om en intressant investeringssituation skulle uppstå. Detta upplägg visade sig vara perfekt när finanskrisen kom 2008. Mot slutet av året hade jag mycket pengar på mitt amorteringskonto eftersom det innehöll nästan ett års avsättningar och utöver det så hade jag dessutom en skaplig summa avsatt på ett buffertkonto jag haft sedan jag började arbeta som backup om nått oförutsett skulle inträffa som påverkade min ekonomi negativt.

När börsen rasat så mycket som den då hade gjort kände jag att detta kommer troligtvis vara ett av de bästa tillfällen att köpa aktier under min livstid, dags att ta både pengarna jag satt av för amorteringar, mitt buffertkonto och så mycket jag kan av min lön de närmaste månaderna och lägga allt på börsen. Resultatet vart fantastiskt. Trots att min portfölj var ner 29% under 2008 så var den på plus i rena kronor i avkastning enligt Avanza på grund av att jag hade relativt lite pengar under perioden när börsen gick ner och betydligt mer pengar under slutet av året då börsen steg kraftigt och efter cirka två års tid hade portföljen stigit med över 130%.

Efter denna stora uppgång började börsen i mina amatörögon att se dyr ut och jag hade fortfarande de höga boräntorna från tidigt 00-talet och 90-talet i minnet så jag började åter att fokusera på bolånet. Så här i efterhand är det uppenbart att det var ett misstag att fokusera på bolånet med tanke på hur räntorna sett ut de senaste 10 åren och att jag hade fått ut väldigt mycket mer av de summorna om jag lagt de på börsen i stället. Men det är lätt att vara efterklok och backtrada.

Under alla dessa år växten bloggen i rasande fart och trots att allt fler ekonomibloggar dök upp höll den sig på förstaplatsen på alla topplistor för ekonomibloggar (något som var populärt på den här tiden) när det kom till antalet besökare. Men trots att bloggen gick så bra och jag var mitt inne i den bästa tiden någonsin för min portfölj så började mitt intresse för att blogga att avta under 2009. Jag kände att genom de hundratals inlägg jag skrivit genom åren så hade skrivit av mig, jag hade fått ur mig det mesta jag ville ha sagt och att jag inte hade så mycket kvar att tillägga. Detta medförde att antalet inlägg jag skrev stadigt minskade samtidigt som jag kände att kvalitén på det jag skrev vart sämre och sämre och jag ville inte skriva dåliga inlägg bara för sakens skull, för att locka besökare och för att tjäna pengar på bloggen. Kunde jag inte skriva inlägg som höll den standard och nivå som jag förväntade av mig själv, inlägg jag kunde känna mig stolt över så fick det vara.

En annan sak som gjorde det lättare för mig att sluta blogga var att till skillnad mot när jag började blogga som ensam ekonomibloggare i Sverige så hade det under de senaste åren dykt upp flera nya ekonomibloggar och det tomrum min blogg en gång fyllde var nu fyllt flera gånger om av alla dessa nya bloggar. Med min trytande motivation kändes läget perfekt att dra mig tillbaka och lämna över facklan till andra mer motiverade och passionerade skribenter så i januari 2010 skrev jag mitt sista inlägg.