Många gånger har jag hört att januari är årets fattigaste månad. Personligen tycker jag sällan ett den ena månaden skiljer sig drastiskt från den andra när det kommer till ekonomi. Men det kanske har att göra med att jag tycker det är dötrist att shoppa, historiskt haft billiga hobbyer och jag brukar försöka genomföra dyrare inköp vid reor.
Jag förstår att alla inte lever så, tvärt om är ju till och med många öppna med att shoppande är en hobby för dom. Men det finns goda nyheter för er där januari verkligen är en fattigmånad. En av rubrikerna i en artikel Aftonbladet publicerade i veckan är just att ”Fattigjanuari blir lättare”.
Anledningen till att fattigjanuari kan komma att bli lättare är att inflationen sjönk mer än väntat i december. Att inflationen sjunker betyder fortfarande att saker bli dyrare, så det är inte det i säg som räddar fattigjanuari. I stället handlar det om att den sjuknade inflationen kan leda till en räntesänkning i slutet av januari. Dessutom kan fler räntesänkningar följa under året. En räntesänkning skulle naturligtvis betyda mer pengar kvar i plånboken för alla som har obundna lån.
Personligen vet jag inte hur positiv jag är till räntesänkningar då jag tror att låga räntor leder till att folk lånar mer än vad de borde. Men tyvärr är det ju så inflationen hanteras och är inflationen låg ska det eldas på, på samma sätt som det ska bromsas när den är hög.
Frågan är dock hur årets fattigaste månad märks i praktiken. Jag hade själv tänkt att det kanske var något jag kunde använda mig av för min nya hobby som jag berättade om tidigare i år. Den omfattar en hel del spenderande. Därför har jag följt priserna sen jag fick upp intresset för ett par månader sedan. Då märktes det tydligt att priserna var lägre i början av hösten för att sedan stiga i november och december när folk shoppar julklappar.
Men jag hade förväntat mig att priserna skulle gå tillbaka efter jul och kanske dessutom gå ner ännu lägre pga att januari ska vara årets fattigaste månad vilket skulle kunna betyda att fler säljer då de behöver pengarna till annat.
Än så länge har jag inte sett skymten av att jul är över och att januari skall vara fattig. I stället för att gå tillbaka till de priser som rådde under första halvan av hösten ligger de fortfarande kvar på de nivåer som var från december fram till jul.
Så kanske är bara fattigjanuari en myt? Eller mer troligt det är en marknad som jag är ny till och inte har tillräckligt bra koll på än. Kanske var det priserna under första halvan av hösten som var låga och perioden innan jul bara tog tillbaka dem till normala nivåer? Eller så är det helt enkelt en eftersläpning där säljare försöker hålla kvar med julpriserna så länge de kan men där det undan för undan när lite mer tid passerat kommer börja gå tillbaka. Dessutom är vi inte halvvägs genom januari än så fattigeffekterna syns kanske först om en vecka eller så?
Hur är januari för din ekonomi? Vilka erfarenheter har du att dela med dig av om årets fattigaste månad?
Att någon som regelbundet skriver om privatekonomi i form av sparande och investerande säger att just privatekonomi är livsviktigt är kanske inte så förvånande. Men ta inte mitt ord för det, lyssna på forskarna!
”Sambandet mellan överskuldsatta och psykisk ohälsa är väldigt starkt, säger Henrik Levinsson, lektor i psykologi”
Då sambandet är så starkt anser Henrik att vårdpersonal måste börja ställa frågor om patientens ekonomiska situation om denne visar symptom på att må psykiskt dåligt. Han säger att detta kan kännas närgånget, men att göra det kan rädda liv. Detta då en studie vid Lunds universitet visat att en av fem personer med stora skulder har försökt att ta sitt liv.
Att din ekonomi är på liv och död är något jag skrev om i bloggen redan för fem år sedan så Folkhälsomyndigheten hade släppt en rapport som konstaterade att privatekonomi tillsammans med sysselsättning var bland de absolut viktigaste faktorerna när det kommer till psykisk hälsa.
Förra året skrev jag dessutom om en studie vid Universitet i Bristol som hade undersökt hur sparande påverkar människors välbefinnande, både på kort och lång sikt. Studien visade på flera olika positiva effekter av sparande och även små mängder som sparas regelbundet ger förbättringar i psykisk hälsa och livskvalitet.
Med så mycket forskning som stöd vågar jag säga att min titel är korrekt, en sund privatekonomi är livsviktigt. Därför är det också viktigt att vi fortsätter att kämpa för att ge människor den ekonomiska kompetens som krävs för att ta goda ekonomiska beslut. Med tanke på att det regelbundet kommer rapporter om att antalet personer med skulder hos kronofogden är rekordstort så är det uppenbarligen så att vi inte är i närheten av att lyckas.
Själv tror jag på att göra en kurs i privatekonomi och sparande obligatorisk på gymnasiet är en start. Absolut jag vet att det finns privatekonomi i hemkunskapen i grundskolan och i samhällskunskapen på gymnasiet. Men det räcker uppenbarligen inte.
Hur tror du att vi bäst kan hjälpa människor att ta goda ekonomiska beslut och därmed också göra deras liv bättre?
För ganska exakt ett år sedan skrev jag mitt första inlägg kopplat till hälsa. Där satte jag upp hälsomål för året inom kategorierna sömn, kost och träning med det större övergripande målet att jag i slutet av 2024 skulle vara i bättre form än vad jag varit under de senaste tio åren. Inget litet mål. Men hur gick det då?
Sömn Sömn är en svår fråga. Jag berättade senast att jag hela mitt liv varit en kvälls/nattmänniska vilket inte går perfekt ihop med ett jobb där du börjar jobba på morgonen. Jag hade lyssnat mycket på vad sömnforskningen sa och försökt börja somna ett par timmar tidigare. Problemet var att när jag somnade några timmar tidigare så sov jag också mycket kortare tid. I stället för att ofta sova 7-8 timmar så vaknade jag plötsligt efter 6 timmar och kände mig inte utvilad när jag vaknade.
Jag har en klocka som mäter sömn och graderar den inom flera områden, tex hur länge du sovit, vad din vilopuls var, hur mycket tid som spenderas i djupsömn, rem-sömn och lätt sömn osv. Jag fick i regel rätt bra i alla kategorier förutom just längden på sömnen.
Sömnmätaren sätter sedan en poäng på sömnkvaliteten baserat på dessa graderat på en skala mellan 1 – 100. När jag skrev mitt förra inlägg så hade min snittpoäng månaderna innan legat på 80. Jag satte som mål att mot slutet av året haft åtminstone ett par veckor där snittpoängen hamnade på 90.
Tyvärr är sömnen en stor utmaning och jag är ännu inte i närheten av ett snitt på 90. Men den har åtminstone gått upp något, senaste månaden hade jag ett snitt på 82. Jag har börjat somna senare igen, dock tidigare än förr vilket gör att jag också sover lite längre. Sedan hände en annan sak jag kommer berätta om senare i detta inlägg som jag tror också haft en negativ effekt på poängen. Målet kvarstår för 2025 att mot slutet av året haft åtminstone ett par veckor med en snittpoäng på 90.
Kost Detta benämnde jag som något av min akilleshäl senast då en svaghet jag har är att äta restaurangmat. Målet jag satte upp var att minska antalet tillfällen jag äter restaurangmat. Jag har inte fört någon statistik på det men jag är rätt säker på att jag lyckats. Det har fortfarande blivit för många jobbluncher ute men när jag varit ledig har antalet restaurangluncher minskat ordentligt. Men även om jag lyckats så är målet det samma, att försöka minska restaurangmaten ytterligare under 2025.
Träning Här berättade jag att jag historiskt tränat mycket men att jag under ett par års tid pga ett antal olika skador tränat väldigt lite och i stället fokuserat på att promenera. Mellan 10 000 – 25 000 steg om dagen vart det i regel. Målet för året var att träna mer än vad jag gjort de senaste åren men utan att gå in för träningen så hårt och intensivt som jag gjort historiskt, vilket lett till skador.
Hur lyckades jag då? Jag skulle säga att jag lyckades rätt bra under våren. Både spinning och styrketräning regelbundet. Men sen direkt i början av juni vart jag sjuk. Mykoplamsa, sånt där du kan få lunginflammation av. Det fick inte jag, för mig visades symptomen på andra sätt. Först fick jag feber och var ordentligt sjukt några dagar, ungefär som när du har influensa. Sedan fick jag så där ont i halsen så att du har svårt att svälja vilket satt i under ett antal dagar.
Detta var dock den lätta biten. Det dryga var när det började bli lite bättre. Att det aldrig vart helt bra. Jag hade konstant hosta i kanske en månad och därefter sporadisk hosta i ytterligare en och en halv månad. Jag hade ont i halsen, dock inte alls lika ont som i början, vilket satt i under typ två månader. Det kom och gick lite, vissa dagar hade jag nästan inte ont i halsen alls för att sedan ha ont igen dagen efter. Ett annat tydligt tecken på att något var fel var min puls. Vid en lugn promenad till matvarubutiken (vi pratar verkligen lugn här, ingen powerwalk) kunde pulsen plötsligt vara uppe i 150.
Först mot mitten av december började jag känna mig helt återställd igen. Var du inte till vårdcentralen är naturligtvis en lätt fråga att ställa. Jag var inte dit först men efter att två personer som vart smittade vid samma tillfälle som mig varit in och de konstaterade lunginflammation och de fick antibiotika mot den så åkte jag också dit. De testade mig, konstaterade mykoplamsa men att i mitt fall så hade det inte satt sig på lungorna utan halsen samt att det verkade som att mitt immunförsvar var bättre än normalt på att bekämpa det.
Därför fick inte jag någon antibiotika utan fick gå runt och vara smårisig i tre och en halv månads tid. Detta gjorde naturligtvis att jag tappade tränandet helt under den perioden. På jobbet jobbat jag i ett team på fyra personer, det finns ytterligare några till runt teamet men huvudteamet är fyra. Inte långt efter att jag till sist börjat känna mig återställd så blir en i teamet långtidssjukskriven och en annan gick på föräldraledighet. Så plötsligt var teamet halverat. Vikarie togs så klart in, men dessa kan inte göra allt så det betydde drastiskt mycket mer övertid, kvällar och helger för mig. Detta gjorde att jag aldrig riktigt kom igång med träningen igen.
Jag tror att detta varit en bidragande faktor att jag inte nått så långt med sömnmålet som jag hade önskat då träning bidrar till bättre sömn. Så hade jag kunnat träna resten av året som jag gjorde de första månaderna så är det möjligt att min sömnpoäng hade varit åtminstone ett par poäng högre.
Det går att säga att jag nådde träningsmålet eftersom jag tränade mer under första halvan än vad jag gjorde under föregående år. Men jag skulle ändå se det som ett misslyckande om än utanför min kontroll. Under julledigheten kom jag äntligen igång med tränandet igen och målet för 2025 blir att träna mer än 2024 vilket inte borde vara svårt om jag får vara frisk.
Det större övergripande målet Att komma i bättre form än vad jag varit de senaste tio åren var ett stort mål. Och som jag skrev när jag satte det så att om jag misslyckades med målet och bara vart i den bästa form jag varit under de senaste fem åren, är det då verkligen ett misslyckande? Uppenbarligen gjorde min långa sjukperiod att jag inte var i närheten av att nå det målet. Men hade jag fortsatt som de första månaderna hade jag åtminstone nått några års förbättring.
Jag väljer att hålla kvar med samma mål för 2025, gäller bara att vara frisk och kunna träna över hela året så tillsammans med god sömn och kost är det inte omöjligt. Och skulle jag bara nå den bästa form jag varit i under de senaste fem åren i stället för tio så är det ju inte fy skam det heller.
Jag har som vanligt många mål och tankar inför det år som ligger framför oss. Likt förra året kommer jag att fokusera på min ekonomi och investeringar samt bloggen. Jag kommer även att nämna lite om mitt nya jobb och lite om mina hobbys. Vi kommer så klart även att följa upp de mål jag satte förra året, hur har dom gått?
Förra året satte jag även mål för hälsan, det kommer jag göra i år med men likt förra året får det bli ett eget inlägg. Låt oss börja lite kortfattat om bloggen då jag redan skrev lite om mål relaterat till den när jag skrev om bloggens framtid. Jag vill fortfarande skriva fler inlägg kopplad till forskning, fler guider och fler personporträtt. Det vart visserligen några inlägg som byggde på forskning under 2024 men man får nog ändå säga att det var ett mål jag misslyckades med förra året men målen står kvar.
Förra året hade jag ett mål sett till antal inlägg vilket jag lyckades att nå. För 2025 kommer jag inte att sätta något mål kopplat till antal inlägg men i stället för skojs skull kommer jag fokusera på sidvisningar utan att ta det allt för allvarligt. När min gamla blogg var som störst hade jag runt 1,5 miljoner sidvisningar om året har jag för mig. Förra året hade denna blogg strax över 63 000 sidvisningar. För skojs skull blir mitt blogg-mål att nå minst 100 000 sidvisningar under 2025.
När jag satte mina mål för 2024 så visste jag inte att jag under året skulle bli headhuntad till ett nytt jobb där jag efter ett par månaders uppsägningstid påbörjade mitt nya jobb i augusti. Jag skrev ett inlägg om detta i mitten av augusti där jag berättade om utmaningarna med att börja ett nytt jobb samt satte lite mål kopplade till det nya jobbet. Eftersom jag bara varit där under ett par månader tycker jag att det ännu är för tidigt att utvärdera dessa mål. Men jag kommer nog att skriva ett eget inlägg om det nya jobbet i framtiden där jag går in lite mer på det.
De mål eller kanske snarare planer jag satte då var: Min nya arbetsplats vet inte hur bra jag är, det måste jag visa. Lära från nya kollegor och sträva efter att bli bättre. Synas och lära känna nya kollegor, ge dom en god bild av mig och nätverka. Vara den som ställer upp och tar på sig uppgifter och ansvar. Få saker gjorda fort, även utanför vanlig arbetstid.
Dessa mål står kvar och kommer att utvärderas senare när jag jobbat där lite längre.
När det kommer till min privatekonomi berättade jag förra året att jag letar ny bostad. Det gör jag fortfarande så inget nytt på den fronten. Då bostad är något väldigt viktigt för mig och bytet inte är akut är det inget jag kommer stressa fram utan det är helt okej om det tar några år att hitta rätt.
Jag trivs på det stora hela bra i min nuvarande bostad. Bostadslånet är sedan länge avbetalat vilket gör mina boendekostnader relativt låga. Men jag är sugen på lite större. Framför allt vill jag ha ett rum till som jag kan avsätta till att bli en kombination av hemmagym och kontor/arbetsplats. Detta för att få bort skrivbord/dator/vikter osv från resten av lägenheten.
Som jag nämnde förra året är också tanken att inte röra min portfölj när jag väl köper en ny bostad. Jag har sparat ihop en ansenlig summa pengar som bara sitter på ett högräntekonto vilket tillsammans med pengarna jag får in när jag säljer min nuvarande samt att jag kanske också tar ett bolån bör räcka mer än väl.
När det kommer till portföljen var jag lite vilsen förra året och visste inte riktigt vad jag skulle köpa. Detta har kvarstått, därför har jag en hel del pengar som jag inte riktigt vet vad jag vill lägga på och därför ligger en halv miljon i fonder och ytterligare en del i likvider i väntan på vad jag skall köpa. Nu börjar jag dock att få lite tankar och har ett gäng bolag som jag kommer att titta närmare på under januari så förhoppningsvis blir det ett köp eller två den närmaste tiden.
Jag har inga konkreta planer för mitt nysparande, det har jag aldrig haft. Men eftersom jag tycker att shopping är dötråkigt och jag historiskt haft billiga intressen och hobbys så har det alltid funnits pengar kvar i slutet av månaden oavsett hur mycket eller lite jag tjänat. Så det är inget jag känner att jag behöver sätta mål för och det är inget jag oroa mig för.
Men det kanske är på väg att bli ändring på det. Jag har nämligen under det senaste året återupptäckt en hobby jag hade när jag gick på gymnasiet och några år efter det. Och det är en hobby som lätt kan kosta mycket pengar.
Vad ville man allra helst ha i present när man gick på lågstadiet och mellanstadiet? TV-spel så klart! När jag var liten hade vi inte ett överflöd av pengar, det betydde att du kanske fick två dyrare saker per år, en i födelsedagspresent och en i julklapp. Vilket betydde ett TV-spel i födelsedagspresent och ett i julklapp. Det känns nästan lite svårt att tro när jag i dag ser små barn som haft sitt Nintendo i 2-3 år och redan har typ 20+ spel.
I slutet av gymnasiet hade jag börjat få en hygglig egen ekonomi. En äldre kusin började runt den tiden att köpa gamla begagnade TV-spel. Han köpte spel som han inte hade haft när han var liten. Inspirerad av honom började jag göra det samma, köpa de där spelen vi inte hade råd med när jag var liten.
Jag hade så klart fortfarande en begränsad ekonomi så det handlade så klart om att försöka hitta spel till ett bra pris. Man kanske hittade något spel på en loppmarknad och ibland hittade man ett fynd på någon av de auktionssidor som finns online.
Intresset höll i sig i några år innan verkligheten tog över när man var klar med studier fick ett jobb och andra intressen började att locka mer. Men många år senare, närmare bestämt i somras så började jag av en ren slump titta på en YouTube video där en amerikan filmade när han var ute och samlade gamla spel från 80, 90 och 00-talet. Jag fastnade för hans videos, de skickade på något sätt tillbaka mig till när jag gjorde samma sak i slutet av gymnasiet.
Två månader senare gjorde jag mitt första köp. Sedan dess har jag väl handlat för omkring 20 000 – 25 000 kr skulle jag gissa på. Så det är möjligt att det där med billiga hobbys är över för mig. Det positiva är dock att jag är prismedveten och försöker hitta bra deals. Och skulle man tröttna kan man sälja spelen och få igen det mesta.
Vilka mål har du för 2025? Och vilka kostsamma hobbysar har du?
Det har varit en lång väntan på att Avanza skall uppdatera exakt hur 2024 gick för min portfölj. Till att börja med hade jag utländska innehav vilket gjorde att mitt börsår pågick ända fram till och med den 31/12. Men sen hade jag också några fonder och det har tagit tid för dom att uppdateras.
Först hände inget med fonderna under ett par dagars tid. Sen uppdaterades dom till sist, men utvecklingen hos Avanza förändrades inte. Men efter ytterligare någon dag så uppdaterades till sist siffrorna hos Avanza till vad jag gissar på är min slutgiltiga utveckling. Så här gick 2024 för min portfölj:
Jag var på väg upp mot +30% innan det gick utför i slutet av året. Så klart vill man alltid nå ännu längre och högre siffror, men det är svårt att klaga när året i slutändan varit så gott som det varit för min portfölj.
Frågan är bara vad framtiden har att vänta nu när jag haft två riktigt goda år på raken med +38% år 2023. Är det nu det vänder? Eller kan portföljen fortsätta att hålla huvudet över index?
Hur var 2024 för din portfölj? Vad tror du om 2025?
