Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Har du ett för stort självförtroende?

Visste du att studier har visat att omkring 90% av alla bilförare anser sig vara en bättre förare än medelbilisten? Lika så anser sig nästan alla människor ha en bättre humor än snittet, även människor som du nästan aldrig sett le. En studie vid ett universitet i USA visade att 94% av alla professorer där ansåg sig vara bättre än medelprofessorn.

Just optimism och ett för stort självförtroende är något som Nobelpristagaren Richard Thaler och juristen Cass Sunstein som var en del av Obamas team i Vita huset tar upp i ett av kapitlen i deras bok Nudge. Data visar gång på gång att människor är optimistiska och har ett alldeles för stort självförtroende jämfört med vad verkligheten säger att de borde ha.

Till exempel genomförde Thaler ett test på sina universitetsstudenter där dessa innan kursen startade fick fylla i en anonym enkät. En av frågorna som ställdes var hur de skulle placera sig betygsmässigt i kursen. Bland de 10% bästa, bland de 10% som kom därefter osv. Om du fördelar betyg på det här sättet så måste hälften av eleverna nå ett betyg som är bättre än medel och hälften av eleverna nå ett betyg som är sämre än medel. Trots denna vetskap så var det färre än 5% av eleverna som angav att de trodde att de skulle få ett betyg som var sämre än medlet och mer än hälften trodde att de skulle hamna i någon av de två bästa tiondelarna.

I Sverige slutar omkring 40% av alla äktenskap med skilsmässa. I USA finns det inga exakta siffror men enligt författarna ligger det på någon stans runt 40-50%. Trots att en sådan stor andel av alla äktenskap slutar i skilsmässa så vid tidpunkten runt äktenskapets start så uppger nästan alla par att det är 0% risk att just de kommer skilja sig. Samma resultat visas även när personer som har skiljt sig tidigare gifter om sig med en ny person.

För oss som är ekonomiintresserade kan det vara intressant att titta närmare på företag. I så väl Sverige som USA är det många nya företag som inte överlever de första åren. Detta är ingen hemlighet utan något de flesta känner till då det återkommande dyker upp i artiklar och nyheter och liknande. En undersökning genomfördes bland de som skulle starta företag. I denna fick de först besvara frågan om hur många nya företag inom deras bransch de trodde lyckades och därefter följdfrågan om hur stor de trodde chansen var att just deras egna företag skulle lyckas. På den första frågan svarade de flesta 50%, på den andra frågan svarade de flesta 90% och många svarade till och med 100%.

Nu för tiden känner alla rökare till riskerna med rökning, många av dom brukar till och med själva överdriva riskerna. Men detta gäller naturligtvis endast för andra. Många rökarna anser att risken för att just dom själva skall drabbas av lungcancer eller hjärtsjukdomar är lägre än för de flesta personer som inte röker.

Att studenter är optimistiska med ett kanske för stort självförtroende gäller inte bara tidigare nämnda betyg utan forskningen visar även att när studenter spekulerar om sin framtid så gäller samma sak. De anser att jämfört med sina klasskamrater så är risken lägre att studenten själv skall få sparken från ett framtida jobb, drabbas av hjärtattack, skilja sig eller bli alkoholist.

Är det då bra eller dåligt att så många har ett för stort självförtroende? Denna fråga diskuterar inte författarna i detalj men det troliga är att det varierar från fall till fall. Det är uppenbarligen inte bra att du tar risker genom att du själv inte tror att du skall drabbas av lungcancer och lotterier, casinon och liknande lever på att folk överskattar sin egen förmåga och är orimligt positiva. Det kan också skapa andra typer av risker som att många väljer att inte skaffa äktenskapsförord eftersom de ändå aldrig kommer att skilja sig, något som kan leda till mycket smärta, gräl och personliga tragedier om det trots allt inträffar. Något som äktenskapsförorden hade kunnat minska eller helt förhindrats om dessa hade skrivits när de fortfarande brydde sig om varandra och ville den andre väl.

Samtidigt är det lika uppenbart att vi behöver företag för att vårt samhälle skall gå runt. Utan folk som trodde på sig själva och var villiga att starta företag trots riskerna så skulle vi få mycket stora problem. Det skulle även kunna vara så att om alla trodde att de skulle lyckas mindre bra med sina utbildningar så hade de valt att inte utbilda sig. Hur funkar du? Är du optimistisk? Har du ett för stort självförtroende? Är det ett problem eller en möjlighet? Kanske är dessutom så att du är optimistisk och har ett stort självförtroende inom vissa områden men inte inom andra?

Bild nummer ett i detta inlägg kommer från: Ego photo created by kues1 – www.freepik.com

Kategorier
Tankar och funderingar

Skulle du kunna överleva på 15 000 kr i månaden?

Den skyhöga inflationen med bland annat drastiskt ökade matpriser har inte gjort det billigare att leva i Sverige. Men har det blivit så dyrt att du behöver leta i soptunnor efter mat för att få det att gå runt?

Tänk att du inte har någon sambo eller barn, bara dig själv och en katt att försörja. Du har inte heller någon bil eller åker på dyra resor. Hur långt skulle du då klara dig på 15 000 kr i månaden? Lägg till att efter att du betalt för ditt boende så har du 7 500 kr kvar för allt annat den månaden. 7 500 kr skall alltså räcka till mat för dig och din katt, hygienartiklar, kläder och nöjen. Skulle det gå? Eller skulle du behöva leta i soptunnor efter mat, kläder, möbler och annat du har användning av för att klara din vardag?

Det behöver nämligen Emmi göra. Aftonbladet skriver om henne i dag med rubriken ”Emmi 28, har tvingats leta mat i soptunnor”. På grund av diagnoser arbetar hon inte utan får i stället ut 15 000 kr i bidrag varje månad. Av dessa går hälften till boendet. Hon har alltså 7 500 kr kvar att klara sig på.

”Jag dumpstrar av ekonomiska skäl, för att få allting att gå runt. Jag har gjort det till och från under tio års tid”

”Efter några minuters promenad gör hon ett fynd: I en trasig tvättkorg som någon ställt intill en sopstation hittar hon en förpackning med rökelser.”

”Om matpriserna stiger ännu mer vet hon inte hur hon ska klara sig.”

Emmi verkar, åtminstone baserat på artikel, vara en som hushållar med resurserna. Hon handlar bara från hyllan med varor som har kort datum, hon gör matlådor för infrysning, hon handlar livsmedel efter säsong och hon försöker hålla svinnet så lite som möjligt. Hon passar dessutom på att komplettera det hela genom att plocka ätbara växter ute i naturen.

När jag läser allt detta och börjar fundera så är det något som inte stämmer. Det som beskriv i artikeln går helt enkelt inte ihop. Låt oss spekulera i hennes ungefärliga kostnader utöver bostaden som redan är betalt. Enligt följande siffror från Mera djur så kostar det 300 – 600 kr i månaden att ha en katt (mat, kattsand, försäkring osv). Kostnaderna är i regel höga första året då du köper alla tillbehör, vaccinerar, kastrerar osv för att sedan bli lägre. Men låt oss räkna högt här, vi säger att Emmis katt kostar 500 kr i månaden. Då återstår 7 000 kr för henne att leva på.

Vad kan hon ha för kostnader som gör att hon behöver leta i soptunnor för att få ekonomin att gå ihop? Om vi börjar med maten så eftersom hon handlar efter säsong, gör matlådor och handlar råvarorna som är nedsatta i pris baserat på kort datum kan omöjligt hennes matkostnader vara särskilt dyra. Varor med kort datum brukar i regel vara nedsatta med runt 40%, åtminstone i matvarubutiken jag handlar. Men vad kan det kosta?

En bra riktlinje kan kanske vara att titta på ekonomibloggaren Sparo som tydligt räknat ut och publicerat sina matkostnader. Han undviker hel- och halvfabrikat. Han storhandlar, fokuserar på rabatter och säsongsvaror, köper storpack och slutligen så köper han ofta råvaror som är både goda, nyttiga och billiga. Detta kompletteras med att han då och då, likt Emmi, brukar plocka bär och svamp i skogen. Micke, som Sparo egentligen heter, är dessutom vegetarian, så han lägger inga pengar på kött. Vad kostar då allt detta honom i månaden? 2016 som inlägget är från så låg hans matkostnader på 663 kr/månad i snitt. Men då ingår inte bara mat i den summan utan även hygienartiklar.

Nu är ju 2016 några år sedan så priser har stigit och det framgår inte av artikeln att Emmi skulle vara vegetarian. Dessutom räknar jag fördomsfullt på att tjejer oftast lägger mer pengar på hygienartiklar än vad killar gör. Så låt oss räkna riktigt högt. Vi säger 2 000 kr i månaden, vilket är mer än tre gånger så mycket som Sparo spenderade 2016 på mat och hygienartiklar och säkert ger henne utrymme att äta på restaurang då och då. Men då återstår fortfarande 5 000 kr i månaden att leva för. Hon har ingen bil så varken drivmedel, reparationer eller bilförsäkring för en sådan behöver hon betala. Hon reser inte heller i väg på någon semester annat än om det är gratis.

Men vi tar och slänger på ett Netflixkonto för 99 kr i månaden, mobilkostnad för 200 kr i månaden (denna går lätt att få ner till <100 kr men folk är ofta okunniga där), försäkringar 70 kr, hon tar några öl/vin med vänner nån gång i månaden för 500 kr, hon har också en hobby som jag inte känner till eller vet något om men vi säger 500 kr i månaden för den med. Då återstår 3 631 kr. Sedan har jag säkert glömt något viktigt, så vi säger ytterligare 2 000 kr till för att leva, ge bort en födelsedagspresent ibland, ha roligt för eller köpa något nödvändigt osv. Då återstår fortfarande 1 631 kr.

Sedan behöver hon så klart kläder, men hur mycket gör du av med på kläder under ett år? Särskilt om du har ansträngd ekonomi och hittar kläder i soptunnor? Men vi räknar högt, vi säger 5 000 kr om året, vilket blir 417 kr i månaden. Då återstår fortfarande 1 214 kr.

Nu har jag säkert förenklat massor här och missat viktiga saker osv, det är inte meningen att det här skall vara exakt bara att det skall ge en tydlig bild av att något inte stämmer. Att leva för 7 500 kr utöver boendet är uppenbarligen inget lyxliv men det är inte heller något som skulle försätta en i en situation där du måste leta i soptunnorna för att få ekonomin att gå ihop. Artikeln måste utelämna något. Vad är det egentligen som äter upp alla pengar?

Detta är absolut inget som behöver vara Emmis fel det kan mycket väl vara journalisten som skrivit artikeln som utelämnar saker för att få situationen att verka värre än vad den är. Jag tycker personligen att en hel del av det Emmi gör enligt artikeln är positivt. Hon försöker hushålla med resurser, hon handlar mat med kort datum för att spara pengar, hon gör matlådor och hon fokuserar på säsongsvaror. Hon plockar mat i naturen. Hon återvinner dessutom saker, vilket helt klart slår slit och släng, även om det så klart gå att ifrågasätta hur hon kommer över dessa saker.

Nu jämfört jag mig inte på något sätt med Emmi på något sätt, hon har definitivt haft det tuffare än jag i livet och hon har ett par diagnoser som ger henne ytterligare utmaningar men jag själv brände jag under många års tid sällan mer än runt 12 000 kr i månaden (inklusive bostad) och när jag gick ner på halvtid på jobbet för att plugga på Universitet samtidigt så hade det ingen som helst påverkan på hur jag levde annat än att mitt sparande försvann.

På senare år har jag dock börjat äta alldeles för mycket restaurangmat för vad som är bra vare sig för plånbok eller midjemått så den summan har ökat med ett par tusenlappar. Då har jag endast halva hennes boendekostnad så helt klart slösar jag bort bra mycket mer än vad hon gör. Men jag vet samtidigt att om jag skulle hamna i en ekonomiska bekymmer så skulle jag kunna överleva på runt 3 000 – 4000 kr i månaden (exklusive boende) utan att behöva leta i soporna för att få det att gå ihop. Därmed inte sagt att jag skulle vilja leva på de summorna.

Hur skulle du klara dig på 7 500 kr i månaden om ditt boende var betalt och du bara hade dig själv att försörja?

Kategorier
Tankar och funderingar

När kommer du att få gå i pension?

De flesta av oss har vuxit upp med ett system där du förväntas jobba fram till den dagen du fyller 65-år och därefter gå i pension. Men det har även funnits möjlighet att gå tidigare än så, vilket har behövts inom vissa slitsamma yrken. Detta är dock något som inte bara är på väg att förändras, det har redan förändrats!

För en och en halv månad sedan tog riksdagen beslut om att höja åldern för att tidigast kunna få garantipension, bostadstillägg för pensionärer samt äldreförsörjningsstöd från 65 år till 66 år. I samband med detta beslutade de att även höja åldersgränsen för tidigast uttag av inkomstgrundad ålderspension från 62 år till 63 år. Bägge förändringarna kommer att börja gälla år 2023. Riksdagen säger själva att de vill ta steget bort från dagens ”65-årsnorm”.

Tror du som är 20 år i dag att dessa gränser fortfarande kommer att gälla när du fyller 66 år? Tror ens du som är 50 år i dag att dessa gränser kommer vara kvar den dagen du fyller 66 år? Det gör inte jag, jag tror att vi kommer få se flertalet höjningar under de närmaste årtiondena. Frågan är bara om det är 68, 70 eller 75 år som gäller när det väl är dags för dig eller mig att gå i pension.

En av anledningarna till att jag själv redan i tidiga år började att spara och investera var att jag kände en oro över vårt pensionssystem. 20-nått-åriga jag kände det helt enkelt inte som någon självklarhet att jag skulle få någon pension när jag blev gammal och om jag fick det räknande jag inte med att den skulle vara tillräcklig för att leva det liv jag vill leva. Dessutom är det bara att slå upp en dagstidning för att hitta rubriker och skrämmande berättelser om pensionärer som har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Dessa tankar stärktes när vi inom ramen av en kurs i nationalekonomi som jag läste på universitet studerade Pensionsmyndighetens rapport från det året. Rapporten visade att det togs ut mer pengar ur systemet än vad som sattes in och det enda som räddade allt det året var att pensionsmyndighetens börsportfölj var upp tillräckligt för att täcka skillnaden. Hur kommer det att gå i år när börsen i dagsläget är ner mer än 20%?

Det finns ett par problem med dagens system, ett av dom är hur stor andeldel av vårt liv vi arbetar ett annat är alla som inte arbetar. När min 97-åriga morfar var ung förväntades folk börja jobba när det var runt 12-14 år och levde sällan mycket längre än 70 år. Ett arbetsliv på 50 år skulle alltså försörja några få år som pensionär. I dag börjar många inte att jobba förrän de är 25-30 år (tex ligger medelåldern på en kandidatexamen i Sverige på 28,3 år) samtidigt som medellivslängden för kvinnor ligger på 84,8 år och för män på 81,2 år. Detta innebär att du i dag kan hamna i en situation där 37 års arbetsliv skall försörja 20 års pension.

Det andra stora problemet är att så många inte jobbar.  Enligt Arbetslöshetsrapporten 2022, vars siffror bygger på 2019 så hade vi då 723 940 personer i åldern 20 – 64 år som inte arbetar, detta efter att studenter och pensionärer räknats bort. Samtidigt var det 4 792 000 personer som arbetade. Värt att notera här är att för att räknas in i gruppen som arbetar så räcker det med att du arbetar i endast en timma under en vecka, så det är rimligt att antaga att denna grupp omfattar många som egentligen inte kan leva på sin lön.

Det är helt enkelt uppenbart, med senare intåg i yrkeslivet, ökad medellivslängd och så många som inte arbetar så får pensionssystemet problem. Därför är det också logiskt att de nu höjer gränserna. Systemet håller helt enkelt inte annars. Men kommer denna förändring att räcka? Kommer vi nu alla glatt kunna gå i pension vid 66 år och få en god pension som gör att vi kan leva gott våra sista år? Nej som jag skrev tidigare så tror jag inte det, vi jobbar för lite och kanske framför allt vi som arbetar skall försörja för många som inte arbetar för att det skall hålla. Vi kommer få se fler höjningar. Ett alternativ vore att drastiskt höjas hur mycket av vår lön som sätts av för pension varje månad.

Varje öre av vår pension som hamnar i statens händer är dock en ökad risk för oss då vi inte själva kontrollerar dessa pengar. Vi vet inte när vi kommer kunna få ut pengarna, vi vet inte hur mycket vi kommer få. När som helst kan åldersgränser höjas, när som helst kan pensioner sänkas. Det enda du kan kontrollera själv är pengar du faktiskt väljer att spara på egen hand, så se till att göra det.

Skulle pensionssystemet funka bra och du inte tvingas jobba tills du dör så är det värsta som händer att du har pengar till lite extra guldkant på tillvaron. Samtidigt kan ett ordentligt sparande och investerande under många år ge dig möjlighet att sluta arbeta tidigare än pensionssystemets gränser, om du skulle vilja det.

Personligen tror jag att vi på sikt kommer få se ett namnbyte där pension byter namn till pensionsbidrag för att tydliggöra att detta inte är din pension, det är ett bidrag till din pension resten förväntas du spara ihop själv.

När tror du att du själv kommer kunna gå i pension sett till vanliga pension? Tror du att den pension du kommer få kommer att räcka till det liv du vill leva på ålderns höst? Kommer du, om du vill, kunna gå i pension tidigare tack vare eget sparande?

Kategorier
Tankar och funderingar

En miljon kronor är inte vad det har varit

Att bli miljonär är något stort för många men också något som en hel del människor upplever som helt ouppnåeligt. Ingen kan bli miljonär på en vanlig lön! Miljonär är också ett ord som media ofta använder för att få dig att klicka på rubriker. En snabb sökning hos en av de stora tidningarna ger till exempel följande rubriker:

Sverige är ett land av gäng och miljonärer
Mystiska byn där alla är miljonärer
Miljonärens röst blir alltid hörd
Sveriges yngsta miljonär
Han blir bättre än sin miljonär till storebror
Alltid undrat hur det känns att bli miljonär
LO vill ha rättviseskatt för miljonärer
Tysk åklagare granskar fartglad miljonär
Solie, 72, är miljonär – ändå nekades hon hyresrätt
Vi behöver inte snälla miljonärer

Detta var bra en bråkdel av vad jag hittade, baserat på de senaste två åren hade nog listan kunnat göras minst fem gånger så lång. Det är uppenbart att en miljon är något stort och väldigt speciellt. Eller är det verkligen det?

Jag är av uppfattningen att en miljon inte riktigt är vad det en gång varit utan mer lever kvar på gamla meriter. Missförstå mig rätt, en miljon är mycket pengar, vad jag menar är att det kanske inte riktigt är så mycket pengar som det en gång varit. Jag tror att den mytiska bilden av miljonen baseras på vad en miljon en gång i tiden var, inte vad den är 2022. En gång i tiden var en miljon kronor något du kunde leva gott på resten av ditt liv, i dag motsvarar en miljon kronor endast 2,3 årslöner enligt SCBs siffror räknat på medellönen före skatt år 2020.

Som sagt var, en miljon är en ansenlig summa få skulle tacka nej till men samtidigt är inte direkt 2,3 årslöner en summa som skulle få många att gå in till chefen och säga upp sig eller än mindre en summa som du kan leva gott på resten av ditt liv.

Om vi i går tillbaka i tiden till fornstora dagar när dina föräldrar, dina far och morföräldrar och deras föräldrar var unga så hittar vi en helt annan typ av miljon än vad vi gör i dag. En miljon som jag tror ligger till grund för folks syn på en miljon som något enormt och ouppnåbart.

I dagens penningvärde motsvarade en miljon kronor år 1922, det vill säga för hundra år sedan, hela 28 570 652 kronor. Hoppar vi fram till 1942 så motsvarade en miljon då ungefär 22,5 kronor i dag. Hoppar vi sedan fram till 1962 så motsvarade en miljon då ungefär 12 miljoner kronor i dag. Hoppar vi sedan fram till 1982 så motsvarade en miljon då ungefär 3 miljoner kronor i dag.

Jag tror det är dessa miljoner våra far och morföräldrar hade i åtanke när de lärde våra föräldrar som i sin tur lärde oss om hur stort och ouppnåeligt en miljon kronor är. Det är belopp som dessa som ligger och mal någonstans i bakhuvudet och som gör att en miljon känns som något så sensationellt att vi klickar på tidningarnas rubriker för att läsa mer när det förekommer i titeln.

Med all respekt för att en miljon fortfarande är mycket pengar och att det, under en begränsad period, skulle kunna ha stor påverkan på många människors liv så skulle jag vilja sticka ut hakan och säga att vi i dag snarare borde tala om 10 miljoner kronor eller dollar/euro/pund-miljonär. En miljon kronor är fortfarande ett bra delmål på folks resa mot rikedom och en större summa än vad många svenskar lyckats spara ihop, men det är knappast en sensationell och livsförändrande summa för de flesta.

Jag vill till och med dra det så långt som att säga att en miljon kronor är något som alla som jobbar relativt enkelt kan spara ihop under ett fullt yrkesliv om de väljer att prioritera detta. Och för att sticka än fler i ögonen skulle jag vilja säga att så länge du får vara frisk och investerar hyggligt så är inte ens 10 miljoner någon omöjlighet för de flesta om du väljer att prioritera detta.

Vad innebär en miljon för dig? Hur skulle ditt liv förändras om du fick en miljon i dag?

Kategorier
Tankar och funderingar

Hur investerar du bäst under ett krig?

Det är två månader sedan Rysslands invasion av Ukraina inleddes och som med alla krig har detta inneburit en mänsklig tragedi samtidigt som många imponerade av Ukrainas kämpaglöd och det otroliga ledarskap flera av deras framstående politiker och andra i ledande position visat.

Mitt kompetensområde ligger dock inte inom krig eller politik så jag lämnar över till de som är bättre lämpade att på djupet diskutera och debattera detta. I stället handlar denna text om hur du kan investerar under ett krig.

Kriget har fått börser välden över att rasa och för många som sparar och investerar smärtar det ordentligt kolla portföljen. Vi är många som sett portföljen minska med rätt ansenliga belopp sedan årsskiftet. Detta har dock redan inträffat så detta inlägg handlar inte om hur du kan skydda dig från större nedgångar utan hur du kan tänka nu. Inlägget har dessutom fokus på börsen, det finns många andra tillgångsslag som fastigheter, guld, crypto med mera som alltid kan vara aktuellt för att diversifiera tillgångarna och sprida risken.

Så hur skall du då investera på börsen i en situation som denna, när ett krig fått allt att rasa och läget på så väl börsen som i omvärlden ser mörkt och dystert ut? Skall du sälja allt?

Nu har vi som tur var inte något kärnvapenkrig, men Ryssland har hotat med det så risken finns om det fortsätter att eskalera. För en tid sedan så läste jag en intressant åsikt angående investeringar och kärnvapenkrig och den löd:
Om aktier faller i värde enbart baserat på hotet om kärnvapenkrig så köp dippen.
1. Om kärnvapenkriget inte inträffar så kommer du att tjäna pengar.
2. Om kärnvapenkriget inträffar så kommer du inte behöva pengarna.

Dessa tankar är onekligen cyniska och jag tror att vi alla desperat hoppas att vi aldrig kommer behöva uppleva ett kärnvapenkrig. Men det ligger också en hel del i detta tankesätt. Om kriget slår till ordentligt och kommer till Sverige, vilket värde kommer kronan att ha då? Kommer vi ens kunna köpa något för den? Om vi överlever det vill säga.

Om vi utgår från att kriget kommer hålla sig till Ukraina och inte eskalera till kärnvapen eller ett världskrig, hur skall du då tänka? Onekligen hade det varit bäst att sälja innan kriget och sedan köpa tillbaka massa när det hela gått ner. Men det alternativet har redan seglat iväg, så vad återstår då för oss? Det finns, med fokus på börsen, tre alternativ:
1. Sälj
2. Köp
3. Sitt still i båten

Om du tror att det skall bli värre så är det rimligt att sälja, om du tror att det värsta är över och börsen kommer börja återhämta sig så köp. Om du inte riktigt vet vart det bär vägen kan det tredje alternativet att sitta still med de investeringar du har men utan att köpa ett nytt också vara ett alternativ.

Hur vet du då om botten är nådd eller om det kommer bli värre? Om det fanns ett lätt svar på den frågan hade alla byggt stora förmögenheter nu antingen genom att köpa eller genom att blanka. Men det är ingen lätt fråga, det är omöjligt att veta helt säkert. Det finns säkert många som kommer följa sin magkänsla och få rätt, kanske till och med skryta om det efteråt men det kommer också finnas många som kommer göra helt fel.

Vad jag själv gör är att jag inser att jag inte är skicklig nog att kunna förutspå krigets utveckling och hur det kommer att påverka börsen de närmaste månaderna. Det av mina innehav som gått bäst i år är upp 36%, det som gått sämst är ner 60%. Men jag kan inte ta beslut om innehav bara baserat på hur de gått hittills i år. Det är inte så lätt som att säga att innehavet som är upp 36% är superbra och jag borde köpa mer av det och innehavet som är ner 60% är uruselt så det behöver jag sälja på en gång. Kanske har ett innehav tryckts ner orimligt mycket pga kriget samtidigt som ett annat innehav stigit orimligt mycket av samma anledning.

Därför behöver du se över varje innehav för sig och försöka ta hänsyn till nuvarande situation och vad du tror om dess framtid från och med i dag och framåt snarare än att bara fokusera på hur mycket de gått upp eller ner. Tror jag att innehavet som är upp 36% kommer fortsätta att stiga under året? Eller kommer det till och med att rasa när kriget tar slut? Kommer innehavet som är ner 60% att fortsätta falla, eller är det tvärt om köpläge nu då det pressats ner orimligt mycket?

Detta är egentligen inget nytt, även när vi inte har ett pågående krig som påverkar börserna runt om i världen så bör du regelbundet se över dina innehav och ställa dig dessa frågor. De kriterier som gjorde att du köpte en aktie för två år sedan kanske inte längre stämmer och du borde sälja? Kanske stämmer i stället dessa villkor fortfarande och du borde tvärt om köpa mer nu när du kan få en bra aktie till ett lägre pris.

Jag har dock aldrig ansett mig vara något geni när det kommer till börsen, visst det har gått bra historiskt, men det beror nog på minst lika mycket tur som skicklighet. När kriget började satt jag först still i båten i kanske en och en halv månad då jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig, jag har varit med om flera kriser men aldrig ett krig. Därefter har jag fortsätter mitt månadssparande och köper mer av företag som jag gillar och tror på i framtiden. Under våren har jag sålt av ett företag som jag inte längre trodde på och jag har köpt ett nytt företag som jag haft på bevakning länge. Det finns även ytterligare ett par företag som jag skulle vilja addera till min portfölj men pengarna är begränsade.

Det är fullt möjligt att börsen kommer åka utför ytterligare, vi kanske inte är i närheten av botten. Men jag tror inte att jag är så skicklig att jag kommer träffa rätt, om jag försöker är risken stor att jag antingen köper alldeles för tidigt eller alldeles för sent. Så för mig tror jag att det bästa är att i stället för att försöka tajma saker perfekt köpa mer när jag får min lön, några köp sker säkert innan botten och några efter, det är okej för mig. Jag har dock en liten diversifiering i mitt sparande då jag letar ny bostadsrätt så allt mitt sparande går inte till börsen utan en del hamnar i lägenhetskassan med.

Min gissning är att för de flesta andra är ett liknande upplägg bra, åtminstone om du likt mig är långsiktig. Med långsiktig tänker jag personligen i former som 5, 10, 20, 50 år. Pengar du behöver för att klara dina utgifter eller som du behöver använda inom en snar framtid skall du absolut inte ha på börsen vare sig det är krig i världen eller ej.

Tror du dig skicklig nog för att tajma botten perfekt så kör på det och tror du att vi bara sett början av kriget och att det kommer bli mycket värre så är det nog vettigt att sälja av. Allra bäst hade naturligtvis varit om du är så fantastisk bra på att läsa av omvärlden och förutsäga saker att du sålt innan kriget började och sedan kunna köpa tillbaka allt betydligt billigare, om du lyckats med det så hatten av bara att gratulera!

Hur investerar du själv i krigstider? Vilka är dina egna tankar kring det hela?