Författare: Jakob

Ofta när förmögenheter diskuteras i media talas det om den rikaste procenten. Hur oerhört mycket de äger och tjänar. Men vad krävs egentligen för att tillhöra den rikaste procenten? Är det möjligt att själv bli en del av den utan stora arv eller extremt lyckat entreprenörskap?

När jag börjar leta är det svårt att hitta några exakta siffror kring vad som krävs. Men vi kan ju börja med att räkna ut hur många människor som tillhör den rikaste procenten. Enligt de senaste siffrorna från SCB som jag lyckades hitta uppgick Sveriges befolkning till 10 551 707 personer förra året. Det skulle betyda att en procent motsvarar 105 517 personer.

Enligt Forskning och Framsteg hade de rikaste 70 000 individerna i Sverige år 2019 en snittförmögenhet på omkring 50 miljoner kronor. Men då handlar det ju om snittet, det är rimligt att antaga att vissa sitter på miljarder medan andra sitter på klart mindre än 50 miljoner kronor. Alltså bör summan för att faktiskt tillhöra topp 70 000 varit betydligt lägre. Men samtidigt är det också rimligt att gissa på att snittet stigit sedan år 2019.

Nu gissar jag friskt, men baserat på dessa siffror är det nog rimligt att antaga att för att tillhöra den rikaste procenten, de rikaste 105 517 personerna i Sverige så krävs i dag en förmögenhet på någonstans mellan 10 – 30 miljoner kronor.

Helt klart stora belopp men definitivt ingen omöjlighet att spara ihop till på egen hand om du investerar dina pengar och låter ränta på ränta göra jobbet över årtiondena. Om du sparar och investerar 5 000 kr i månaden till en avkastning om 10% så har du omkring 17 miljoner efter 35 år. Om du i stället dubblar sparandet till 10 000 kr i månaden så når du samma siffror efter omkring 28 år.

Så jag tror inte att det är omöjligt att nå den rikaste 1% i landet genom att bara spara och investera. Som jag ser det finns det dock två stora utmaningar. Den första är att ha den disciplin och prioriteringar i livet som det krävs för att spara så stora belopp varje månad i åratal. Den andra är att med största sannolikhet kommer de summor som krävs att fortsätta att stiga. Bara för att du någon gång i framtiden når upp till de summor som krävs för att tillhöra den rikaste procenten år 2024 så behöver det inte betyda att du är i närheten av de summor som krävs om tjugo år.

Vad tror du, är min uppskattning om den rikaste procenten i Sverige realistisk? Eller är jag helt fel ute? Tror du att det är möjlighet att själv bli en del av den rikaste procenten bara genom simpelt sparande och investerande? Kommer du någon gång i framtiden att tillhöra denna procent? Eller du kanske redan gör det? Dela med dig av dina tankar!

En vanlig fråga som ofta ställs när nya människor träffas handlar om vad de jobbar med. Kanske är du sjuksköterska, sitter i kassan i en butik, är lärare, rörmokare, ekonom eller något helt annat. Men vad svarar du om du lever på din aktieportfölj?

Nu kan det låta som en främmande fråga för många, hur realistiskt är det egentligen att leva på sin aktieportfölj? Det kan man väl bara göra om du fått ärva stora summor? Det är faktiskt möjligt utan några arv. Den som verkligen prioriterar det och jobbar fokuserat på att nå dit kan ofta nå det på runt 15-20 år. Men mer realistiskt för de allra flesta är att nå dit på 25-35 år, det är något som de flesta skulle kunna klara av.

Men då återstår frågan, om du har nått dit och i dag lever på din aktieportfölj, vad svarar du när någon undrar vad du jobbar med? Är du pensionär? Är du investerare? Förvaltare? Jobbar med din hobby? Eller du kanske svarar ditt gamla yrke som du hade innan du började leva på portföljen?

Jag vet faktiskt inte vad jag hade svarat. Vet inte ens om jag skulle sluta arbeta. Så länge jag trivs med mitt jobb och har roligt där varje dag kommer jag nog att fortsätta. Skulle jag säga upp mig så skulle jag troligtvis låta någon av mina hobbys växa sig lite större och seriösare. Det skulle sannolikt leda till egenföretagande och då antar jag att jag skulle svara det även om jag inte drog in nog med pengar på företagandet för att kunna leva gott på det utan kombinerade det hela med pengar från portföljen.

Vad hade du svarat?

Media är i fullt av snyftartiklar. Folk med ekonomiska bekymmer, människor som har för mycket månad kvar i slutet av lönen. Sällan får vi artiklar som handlar om det motsatta, folk som är tar hand om sin egen ekonomi, sparar aktivt och har stora mål och drömmar för sin ekonomiska framtid.

Men ibland dyker det motsatta upp. Ibland får vi träffa människor som inte bara har koll på sin ekonomi, de jobbar hårt med en tydlig plan för att bli förmögna. En sådan är William 24 år som både SVT och Expressen skriver om.

William har det konkreta och osvenska målet att bli ekonomiskt oberoende vilket för honom betyder 15 miljoner kronor. Han hoppas nå dit riktigt fort med, redan inom omkring tre års tid planerar han att gå ner i tid redan när han är 27 år och att sluta helt när han är runt 35 år.

I dag däremot pushar han stenhårt. Han har två jobb och han sparar 18 000 – 25 000 kr i månaden. Spara är något han dessutom gjort länge trots att han endast är 24 år gammal. Han berättar att han sparat sedan han var 12 år gammal. Även om det på den tiden naturligtvis handlade om betydligt mindre belopp. Pengarna investeras naturligtvis i aktier och fonder.

Han delar även med sig av några av sina spartips. Många av hans tips handlar helt enkelt om sunt förnuft. Man behöver inte festa varje vecka. Du kan planera dina matinköp. Undvika onödig konsumtion. Du behöver sällan ha det nyaste. Handla när det är bra erbjudanden. Köpa kläder på rea.

Han och hans sambo har även flyttat från Stockholm till en mindre ort vilket innebar att hyran sjönk till en femtedel av vad han betalade tidigare samtidigt som bostaden är både större och ligger nära vattnet.

Jag vet att folk kommer att ha starka åsikter kring det liv William valt att leva. Vissa kommer att säga att det inte är värt det, andra kommer att säga att han kommer att misslyckas och några kommer att inspireras och jobba hårdare för att nå egna ekonomiska framgångar.

Personligen tycker jag inte att de första två spelar så stor roll, vem är jag att döma hur andra lever sitt liv så länge de gör det som de blir lyckliga av och det inte påverkar andra. Och vad gör det om han skulle misslyckas? Kanske når han bara en tredjedel på vägen, till fem miljoner. Är det ett misslyckande?

Vad tänker du själv om William? Hur mycket sparar du och när kommer du att bli ekonomiskt fri?