Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Att inte gå i pension

Många som är aktiva inom ”spara och investera”-communityt online på tex Twitter och i bloggar har som mål att kunna gå i tidig pension. Planen är i regel att jobba hårt och spara mycket under ett antal år för att sedan kunna sluta arbeta tidigt och i stället leva på pengarna de sparat ihop.

I några extrema fall planeras det till och med att sluta arbeta innan de fyller 30 år. Men mer vanligt är kanske en 5-15 år innan normal pensionsålder. Det är inte orimligt att ha det målet, särskilt om du upplever ditt jobb som tråkigt och understimulerande.

Detta är säkert okej om du trivs på ditt jobb. Men om anledningen till att du vill sluta arbeta tidigt är att du vantrivs på jobbet, varför då fortsätta i 25 år till? Det leder bara till ytterligare 25 års lidande. Vore det inte bättre att skola om dig till något du brinner för, där du har roligt varje dag så att du kommer bort från lidandet inom en snar framtid? Samtidigt bör så klart inte jobb vara meningen med livet och det är fullt rimligt att alla inte vilja jobba fram till en pensionsålder.

Personligen var jag extremt driven och passionerad när jag började jobba. Men sen efter ett några år fick jag en downperiod där motivationen tröt. Då kändes tanken på en tidig ”pension” inte så dum. Men i stället gick jag tillbaka till universitet och pluggade några år och efter det har motivationen varit på topp. Varje dag har jag roligt på jobbet och just nu skulle jag inga tankar på att vilja sluta. Men det kan så klart komma att ändras, mer om det senare.

Staten flyttar dock ofta fram pensionsåldern, vilket gör det svårt att veta när du faktiskt kan gå i pension. När jag började jobba så var min beräknade pensionsålder 65 år. Förra året stod den som 67 år och i dag står den som 68 år när jag loggar in på Pensionsmyndighetens webbplats. Jag förväntar mig att gränsen flyttats fram till minst 70 år innan jag är i pensionsåldern och för den som föds i dag vågar jag inte ens tänka på var den kommer ligga på när det väl är deras tur.

Alltså är det logiskt och rimligt att spara och investera för att inte behöva jobba livet ut. Men behöver målet nödvändigtvis vara att sluta jobba tidigt? Kan målet i stället vara att försätta dig själv i en ekonomisk situation där du har möjlighet att jobba så länge du tycker att det är roligt? Det kan betyda att du slutar jobba relativt tidigt, det kan också betyda att du fortsätter med ett jobb du älskar långt efter normal pensionsålder.

Motsatsen till att vilja sluta jobba tidigt existerar faktiskt, de som vill fortsätta jobba även långt efter att de nått pensionsålder. Tittar du på många av de mest framgångsrika personerna i världen så jobbar de långt efter pensionsålder helt enkelt för att de har så roligt på jobbet. I kändisvärlden finns det gott om aktiva skådespelare, artister, konstnärer osv som jobbar mer eller mindre fram till döden. Nyligen gick finansprofilen Charlie Munger bort, 99 år gammal. Han var aktiv inom Warren Buffetts smått legendariska Berkshire Hathaway ända fram till slutet.

Tidigare i höst publicerade Sveriges Radio en intervju med 94-åriga Reimar Westerlind på teamat. Reimar berättar att han helt enkelt hoppade över att gå i pension. När han var i pensionsåldern så var det kris i hans bransch så han tyckte helt enkelt inte det var läge att lämna företaget och efter det har han bara fortsatt. Reimar säger att han inte har några planer på att trappa av utan att det tvärt om är en glädje att gå till jobbet varje dag, att han går dit med nöje eftersom det är så roligt.

I höst släpptes även en forskningsstudie inom området som studerat svenskar födda mellan 1949 och 1955, det vill säga deltagarna var mellan 68 och 74 år gamla. Enligt studien fortsätter ungefär en tredjedel av svenskarna att jobba när de nått pensionsåldern. En summa som var mycket högre än vad jag själv hade förväntat mig.

Hur mycket de jobbar varierar dock med åldern. Första året efter att de nått pensionsålder så jobbade 23% heltid men fem år senare så jobbade endast 11,5% heltid. Detta känns mer i linje men vad jag hade förväntat mig, dvs att folk väljer att trappa ner steg för steg.

Studien identifierar fyra huvudanledningar till varför folk väljer att jobba vidare efter pensionsålder och vilken effekt de olika anledningarna har på deras drivkraft att jobba vidare:

Ekonomiskt motiv
Är så simpelt som det låter, folk fortsätter att arbeta för att de behöver pengarna. Personer som jobbar vidare av ekonomiska skäl tenderar att behålla eller till och med öka arbetsengagemanget och ta på sig mer arbete. Dessa går sällan ner i tid.

Socialt motiv
För vissa är sociala kontakter på arbetsplatsen viktiga och de väljer att arbeta vidare för att behålla dessa sociala relationer. Enligt studien så går denna grupp ofta ner i tid eller helt lämnar arbetsmarknaden. Något forskarna tror kan bero på att de över tid hittar vägar att täcka sina sociala behov utanför arbetslivet.

Personliga motiv
Många fortsätter att arbeta för att de finner personlig mening och tillfredsställelse i sitt arbete. Dessa går sällan ner i tid och lämnar sällan arbetsmarknaden. Enligt studien så tyder mycket på att personlig tillfredställelse är en viktig faktor för att behålla arbetsengagemang.

Organisatoriskt motiv
Här hamnar alla de som fortsätter att arbeta baserat på efterfrågan från arbetsgivaren eller organisationens behov snarare än egna personliga motiv. Likt gruppen socialt behov så trappar dessa i regel ner i tid eller sluttar jobba helt med tiden.

Förhoppningsvis kommer ingen som är privatekonomiskt intresserade och spenderar tid på ekonomibloggar som denna att hamna i gruppen som fortsätter att jobba för att det måste, av ekonomiska skäl. Än bättre har du kanske till och med lyckas inspirera och motivera några av dina nära och kära så att de inte heller hamnar där. Av de fyra grupperna är denna verkligen mardrömmen, att du tvingas jobba kvar fast du inte vill då du behöver pengarna för att klara din vardag.

Det sociala alternativet känns logiskt om du trivs på din arbetsplats, då får du många vänner där och det kan vara svårt att lämna dessa. Men jag tror detta är något som kanske är värst om du är först i din sociala grupp att nå pensionsålder. Ju fler av dina vänner som går i pension, oavsett om de jobbar på samma arbetsplats eller andra desto större del av ditt sociala liv kan ske på vardagar utanför arbetsplatsen.

När det kommer till organisation och att arbetsgivaren ber dig att stanna så är det förstås smickrande att vara uppskattad och att de vill ha kvar en, så jag förstår att många inledningsvis tackar ja. Men jag förstår också att dessa inom en relativt snar framtid börjar trappa ner. Lojalitet är inte nödvändigtvis något negativt, men du har varit lojal mot arbetsgivare i årtionden, förr eller senare måste du börja prioritera dig själv.

Slutligen har vi det personliga motivet vilket är anledningen till att tidigare nämnda Reimar Westerlind och många andra inom sina områden framgångsrika personer väljer att jobba kvar. Du har helt enkelt för roligt på jobbet för att inte gå till det. Ditt jobb känns givande och meningsfullt. Om du har ett sådant jobb kommer du kanske inte vilja gå i pension och det är kanske just för dig rätt val att fortsätta jobba betydligt längre än de flesta.

Driv, motivation och hur roligt något är kan så klart ändras med tiden. Kanske känner jag inte detsamma om mitt jobb om tio år eller om tjugo år som jag gör i dag. Mitt långsiktiga mål är att ha roligt och göra det jag trivs med. Den dagen jag slutar ha roligt på jobbet är nog den dagen jag slutar att jobba. Alternativt blir dagen då något annat lockar mycket mer dagen jag slutar att jobba.

Jag tror dock att när jag slutar mitt vanliga jobb och får mer fritid, kommer en av mina hobbys att utvecklas till något större. Det vill säga att jag börjar dra in pengar på något av mina intressen till så stor skala att jag startar företag. Det behöver nödvändigtvis inte handla om enorma belopp bara större än för att räknas som vanlig hobbyverksamhet. Denna typ av jobb kommer jag nog att fortsätta med tills att jag dör, även om det mitt framtida företag gör så klart kan komma att förändras under resans gång i samband med vad jag tycker är roligt och är passionerad för förändras.

Vad har du själv för planer? När skall du sluta jobba? Eller ska du verkligen sluta jobba?

0 0 votes
Article Rating
Subscribe
Notify of
guest

3 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
Visa alla kommentarer
Katarina
Katarina
6 månader sedan

Jag gjorde som du, bytte yrke vid 45 års ålder för att nu jobba med något jag älskar. Just nu tänker jag inte sluta om jag skulle nå FIRE relativt snart, men jag tänker att det finns ytterligare ett motiv att vilja spara för FIRE, om man har ett yrke som tex vårdyrken eller andra tunga/stressiga/påfrstande yrken där man kanske känner sig utsliten långt innan ordinarie pensionsålder. Då kanske de känner sig ok nu, men inser att de inte kommer orka ända till 65, för att inte nämna 68. Jag var där innan jag bytte jobb, att jag kände att jag inte skulle orka med det jobbet tills jag går i pension, speciellt inte efter en tids sjukdom. Nu känns det annorlunda. Jag tänker att även om man lämnar yrkesarbetet så är nog det viktigaste att man fortsätter göra något, aktivera sig, göra något för andra, engagera sig i saker man brinner för, håller huvudet och kroppen pigga. Lite som japanerna med sitt Ikigai. Såg en video med en liten japansk gumma som gjorde mochi för hand och sålde på olika ställen, trots att hon var rätt gammal. Och detta efter ett redan långt yrkesliv. Men hon funderade på att dra ner lite om några år eller så. 😉 Den dagen man slår sig till ro och liksom stänger av hjärnan och kroppen för nya utmaningar åldras man nog avsevärt snabbare, det är iaf min teori.
K

trackback
5 månader sedan

[…] Det inlägg som lästes av flest personer var också ett av de sista jag postade under 2023, Att inte gå i pension. Många som talar om att spara och investera talar även om att gå i pension tidigt. I detta […]

3
0
Jag skulle uppskatta din åsikt, kommentera!x
()
x