Media är i fullt av snyftartiklar. Folk med ekonomiska bekymmer, människor som har för mycket månad kvar i slutet av lönen. Sällan får vi artiklar som handlar om det motsatta, folk som är tar hand om sin egen ekonomi, sparar aktivt och har stora mål och drömmar för sin ekonomiska framtid.
Men ibland dyker det motsatta upp. Ibland får vi träffa människor som inte bara har koll på sin ekonomi, de jobbar hårt med en tydlig plan för att bli förmögna. En sådan är William 24 år som både SVT och Expressen skriver om.
William har det konkreta och osvenska målet att bli ekonomiskt oberoende vilket för honom betyder 15 miljoner kronor. Han hoppas nå dit riktigt fort med, redan inom omkring tre års tid planerar han att gå ner i tid redan när han är 27 år och att sluta helt när han är runt 35 år.
I dag däremot pushar han stenhårt. Han har två jobb och han sparar 18 000 – 25 000 kr i månaden. Spara är något han dessutom gjort länge trots att han endast är 24 år gammal. Han berättar att han sparat sedan han var 12 år gammal. Även om det på den tiden naturligtvis handlade om betydligt mindre belopp. Pengarna investeras naturligtvis i aktier och fonder.
Han delar även med sig av några av sina spartips. Många av hans tips handlar helt enkelt om sunt förnuft. Man behöver inte festa varje vecka. Du kan planera dina matinköp. Undvika onödig konsumtion. Du behöver sällan ha det nyaste. Handla när det är bra erbjudanden. Köpa kläder på rea.
Han och hans sambo har även flyttat från Stockholm till en mindre ort vilket innebar att hyran sjönk till en femtedel av vad han betalade tidigare samtidigt som bostaden är både större och ligger nära vattnet.
Jag vet att folk kommer att ha starka åsikter kring det liv William valt att leva. Vissa kommer att säga att det inte är värt det, andra kommer att säga att han kommer att misslyckas och några kommer att inspireras och jobba hårdare för att nå egna ekonomiska framgångar.
Personligen tycker jag inte att de första två spelar så stor roll, vem är jag att döma hur andra lever sitt liv så länge de gör det som de blir lyckliga av och det inte påverkar andra. Och vad gör det om han skulle misslyckas? Kanske når han bara en tredjedel på vägen, till fem miljoner. Är det ett misslyckande?
Vad tänker du själv om William? Hur mycket sparar du och när kommer du att bli ekonomiskt fri?
I början av hösten talade jag med en tjej jag känner. Hon hade då just blivit tillfrågad av vänner om att följa med på en resa men hade inte riktigt pengarna för det då hon redan lagt sina pengar på ett läger hon ville åka på. Då hon går på gymnasiet och inte haft något sommarjobb så var ekonomin tajt.
Jag rekommenderade henne då att se sig om där hemma. Vilka saker, kläder osv äger hon som hon inte längre använder och som hon skulle kunna sälja? Kanske vore det möjligt att finansiera resan genom att sälja saker hon inte längre behöver? Det började rätt bra och hon lyckades sälja för någon tusenlapp innan hon valde en annan väg och lyckades övertala sina föräldrar att betala för resten.
Men jag vart själv lite inspirerad av mina egna råd, kanske är det inte så dumt att leva som man lär? Genom åren har jag samlat på mig en hel del saker som jag inte längre använder. Redan för ett år sedan började jag ett projekt där jag rensade mina garderober, massor av kläder kasserades. I somras gjorde jag samma sak med mina byråer samt någon garderob jag inte gått igenom sist.
Näst på tur att rensa ut var böcker, filmer, en möbel och lite annat. Saker som bara ligger och tar upp plats, plats som jag hellre skulle använda till andra saker. Många av grejerna har jag inte använt på 10-17 år. Några har jag aldrig använt.
Hade det inte varit för mitt råd till henne tidigare så hade det mesta gått i soporna eller till återvinningen. Men nu tänkte jag att varför inte testa att sälja det mesta i stället. Jag gjorde lite research och kollade upp en del av sakerna online, en hel del böcker har tex inget värde alls men vissa går att sälja.
Jag började under hösten i ett långsamt tempo sälja någon eller några saker åt gången. Nån bok gick för 150 kr, ett gäng mangaböcker jag haft sedan min ungdom gav en tusenlapp, en collectors edition till ett datorspel gick för 400 kr osv. När ytterligare en bok såldes för 199 kr tidigare i veckan så passerade jag 3000 kr. Jag har främst sålt över Tradera och Blocket. Jag testade även Marketplace men gillade det inte alls.
Jag gör alltså detta i ett väldigt chill tempo. Några saker här och där. Ett område eller två åt gången. Jag har tex inte alls börjat med filmer/serier samt möbeln än. Jag skulle uppskatta att jag med nuvarande tempo kanske blir klar någon gång nästa sommar. Baserat på resultatet hittills känns realistiskt att jag kommer få in uppåt 10 000 kr på detta.
Då försöker jag inte maximera intäkterna på något sätt utan snarare försöker jag lägga ut sakerna till priser som prioriterar att de skall bli sålda inom en rimlig tid då jag faktiskt vill bli av med dom och jag behöver använda utrymmet de tar upp i dag till andra saker.
Nu är inte 10 000 kr något enormt belopp men det är en summa som skulle kunna göra skillnad för någon som har hamnat i ekonomiskt trångmål. Men att det inte är något enormt belopp gör det också till ett realistiskt belopp för de flesta. Jag bor inte särskilt stort så det är inte orimligt att de flesta har minst lika många saker om inte mer, liggandes oanvända, väntandes på att flippas om till pengar.
Sedan finns så klart möjligheten att få dessa pengar att växa ytterligare. Du skulle om du märker att du gillar att sälja saker kan du återinvestera pengarna genom att köpa in saker på loppmarknader och secondhand-butiker som du kan sälja vidare dyrare. Eller kanske mer på den här bloggens tema, du kan investera pengarna.
Om vi tänker att du säljer saker du inte längre använder för 10 000 kr första året då du har lite mer saker och därefter för 5 000 kr per år och investerar dessa till en avkastning på 10% om året så växer det till över en miljon kronor på 30 år tid.
Inte så illa att få en miljon kronor för saker som ligger och skräpar längst in i någon garderob, bortglömda i ett källarförråd och orörda i nån bokhylla det senaste decenniet? Tycker du att 30 år är en för lång tid går det hela självklart att snabba upp om du har möjlighet att avsätta en del av lönen varje månad med.
Brukar du själv sälja vidare saker du inte längre använder?
Tänk vad härligt att låta dina grannar stå för dina kostnader! Det kan låta konstigt men så är det i dag i många bostadsrättsföreningar så väl som i hyresrätter. Till skillnad från elen där varje lägenhet betalas för sin egen förbrukning så har kostnaden för bostädernas förbrukning av vatten historiskt fördelats jämnt mellan alla husets lägenheter oavsett individuell förbrukning.
Enligt Wallenstam som äger många bostäder så är förbrukningen av vatten extremt ojämn mellan lägenheter. Nuvarande system skapar alltså orättvisa på riktigt och många människor skulle få sänka månadskostnaden om de slapp betala för extremförbrukarna.
När jag pluggade nationalekonomi på Universitet hösten 2016 så tittade vi på vilken effekt installationen av vattenmätare hade på förbrukningen. Det vill säga att varje lägenhetsinnehavare fick betala för sin egen förbrukning i stället för att kostnaden för hela husets förbrukning delades jämnt mellan alla boenden, oavsett egen förbrukning. Jag minns inga exakta siffror från den tiden, men siffrorna visade att förbrukningen sjönk drastiskt oavsett om det rörde sig om hyresrätter eller bostadsrätt.
Det var också detta som var målet. Att varje lägenhetsinnehavare får betala för sin egen förbrukning ökar ingens vinst, det fördelar bara kostnaderna rättvisare och framförallt minskar det konsumtionen av vatten.
Detta kallas för IMD (individuell mätning och debitering) vatten och grundar sig på EU:s direktiv om energieffektivisering som tillämpas genom lagen om energimätning i byggnader. Detta är obligatoriskt vid nyproduktion, men även för vissa ombyggnationer.
Victoriahem inför just nu IMD vatten för sina hyresgäster i Järva. En viss mängd vatten ingår i hyran, mer för större lägenheter och mindre för små lägenheter. Använder man mindre blir det billigare, men går det åt mer blir det dyrare. Daniel Mattsson som är regionchef för Victoriahem förklarar det så här:
Hur mycket som ska ingå har förhandlats fram med Hyresgästföreningen. Kvoten har satts efter den genomsnittliga förbrukningen för området, vilket gör att den är högre än både Boverkets normer och trepartens rekommendationer.
Så här långt gissar jag på att du som läsare tycker att detta låter vettigt. IMD vatten sänker förbrukningen, minskar orättvisa samt kan ge många sänka månadskostnader. Det är väl super?
Men tydligen inte. För media har lyckats publicera snyftartiklar om hur synd det är om extremförbrukare som nu tvingas stå för sina egna kostnader. Men jag hittar få artiklar om hur mycket mer rättvist det blir för alla som nu slipper betala för dessa och får sänkta kostnader tack vare det. Artiklarna nämner bland annat folk med svag ekonomi som kan få ökade kostnader. Men rimligtvis måste det ju finnas massor av människor med svag ekonomi som får sänkta kostnader? Men dessa existerar tydligt inte i medias värld.
Just tidigare nämnda Victoriahems övergång till IMD vatten har orsakat denna typ av artikel. Victoriahems införande av vattenmätning i Järva som upprör hyresgästen Mohamed Hagi Farah: ”I Järva bor många trångt, det kommer att bli dyrare för oss. Många är nog oroliga över de vanliga hyreshöjningarna.”
Han fortsätter senare i artikeln: ”Här i Järva är det vanligt med stora familjer, många är oroliga över att det ska bli ännu dyrare att bo när de ska mäta vatten. Det känns som att Victoriahem bara vill tjäna pengar. Det här är ett område där det finns mycket ekonomisk fattigdom och det kommer att slå hårt mot oss. Många har det redan väldigt tufft som det är”
Och ännu längre fram i artikeln: ”Det är hårda tider, här jobbar många inom serviceyrken och riskerar att bli arbetslösa när företag tvingas spara på grund av lågkonjunkturen.”
När jag läser detta kommentarer slås jag av hur mycket det låter som att han talar i egen sak. Det låter som att han vet att han är en extremförbrukare och han gillar inte tanken på att behöva betala för det han faktiskt förbrukar.
Jag stör mig på att journalisten aldrig ifrågasätter det han säger. Till att börja med så har ju inte EU och svenska staten infört krav på IMD för att öka fastighetsägarnas vinst. Om jag förbrukar vatten för 200 kr i månaden och du för 100 kr i månaden och vi i dag betalar 150 kr var i månaden för det så är ju inte tanken att nu skall vi plötsligt börja betala mer än vad vi gör. Tanken är att du kommer få sänkt kostnad till 100 kr i månaden och jag får höjd kostnad till 200 kr i månaden.
Fast tanken är inte bara det, tanken är att det skall uppmärksamma hos för vad vattnet faktiskt kostar och få oss att se över vår vattenförbrukning. Så det verkliga resultatet kanske blir att du betalar 90 kr i månaden och jag 170 kr i månaden efter att vi bägge minskat mängden vatten vi förbrukar.
Journalisten möter inte heller argumentet om att det är vanligt med stora familjer med de faktum som de presenterar i texten. Att vattenmängden beräknats på snittet för just detta område, vilket som tidigare nämnts, gör att den är högre än både Boverkets normer och trepartens rekommendationer. Alltså tar redan hela systemet hänsyn till att i Järva är det vanligt med stora familjer. Varför tar inte journalisten upp det?
Det sista argumentet jag tycker är märkligt att journalisten inte bemöter är att många i boendet har ekonomiska bekymmer. Detta är ju något som kommer hjälpa många med svag ekonomi. Att de får sänkta kostnader dels genom att de inte längre behöver betala för extremförbrukarna men också genom att de boende får möjlighet att påverka sin kostnad genom att spara vatten. Som sagt var forskningen visar att i hus som inför IMD vatten så minskar också förbrukningen drastiskt.
Vad tänker du själv? Är det rimligt att behöva stå för sina egna kostnader?
Tänk om det fanns något i ditt liv som ledde till lägre välbefinnande, höjt blodtryck, negativa fysiska påfrestningar, ökad ångest och värre humör både på morgonen och kvällen. Dessutom har det en negativ påverkan på den tillfredsställelse du upplever med din fritid.
Låter hemskt va? Detta är helt klart något vi vill undvika!
Just dessa saker visar den data som den tyska socioekonomiska panelen (GSOEP) samlade in under 14 års tid. Orsaken till dessa problem är pendling till och från jobbet.
Enligt studien rapporterar människor med längre pendlingstid systematiskt lägre subjektivt välbefinnande. Ju längre pendlingstiden är, desto mer minskar personens livstillfredställelse.
Något som kan kompensera för detta är en högre lön. Enligt studien krävs det, för att kompensera för 23 minuters pendlingstid (enkel resa), en månadsinkomst som ligger 18,86% över genomsnittslönen.
Men bara det faktum att pendling är förknippat med så många negativa effekter som tidigare nämnda höjt blodtryck, fysiska åkommor, ökad ångest och sämre humör både på morgonen och kvällen borde vara tillräckligt för att fråga sig själv om det ens är värt en högre lön om du behöver pendla riktigt länge, säg en timma enkel resa. Dessutom visar analysen att det även påverkar pendlarens partner, som inte pendlar, livstillfredställelse.
Jag minns själv när jag studerade i grannstaden och därmed pendlade under två års tid. Från dörr till dörr vart det väl runt en och en halv timma enkel väg. Det spelade ingen roll om jag åkte hem kl 14:00 eller 21:00 jag var alltid lika trött när jag kom hem. Så jag kan definitivt känna igen mig i resultaten presenterade ovan.
Jag skulle gissa att de två åren är en av anledningarna till att sedan jag började jobba har jag alltid sökt till arbetsplatser som ligger inom promenad/cykelavstånd. Likaså när jag letat ny bostad har jag alltid fokuserat på områden som inte ligger allt för långt från jobbet. Jag upplever helt klart en ökad livskvalitet när jag inte behöver sitta i bil/buss/tåg en timma eller två varje dag.
Nu är så klart verkligheten inte så enkel för många. Du kanske inte har råd med bostäder som ligger nära ditt jobb och du kanske inte har möjlighet att välja och vraka mellan olika arbetsgivare som ligger på rätt ställen. Hyran måste betalas, du behöver få mat på bordet, och du kanske har en familj som måste försörjas.
Därför är det logiskt att många människor spenderar både en och flera timmar pendlande varje dag. Det viktiga är att vara medveten om de negativa faktorer studien visar på och att inse hur detta påverkar inte bara din utan kanske även din partners livskvalitet. Så att du har en plan för att komma vidare.
Om det är så att du verkligen älskar din arbetsgivare alternativt inte ser några direkta möjligheter att hitta ett lika givande jobb någon annanstans kanske denna plan skall fokusera på att bygga upp din ekonomi. Så att du inom några år får möjligheten att flytta närmare ditt jobb. Att leva sparsamt några år och verkligen pusha månadssparandet kan göra stor skillnad för ens ekonomi.
Annars bör kanske planen handla om att hitta arbetsgivare närmare där du bor. Antingen inom samma bransch eller om det inte är ett alternativ inom en annan bransch. Jag har flera vänner och bekanta som skolat om sig och helt bytt bransch. I dag finns det dessutom ofta möjlighet att skola om sig på distans så att du kan fortsätta jobba medan du pluggar. Det senare har jag själv utnyttjat och läst in ytterligare en universitetsexamen på distans medan jag arbetat.
Ett tredje alternativ som är populärt bland sparnördar på X (Twitter) är en lite mer extrem väg där de under ett antal år verkligen försöker minimera utgifter och maximera intäkter. Detta för att kunna spara så mycket som möjligt varje månad. Många av dessa mer extrema sparar över halva lönen. Dessa pengar investeras sen på börsen så att de stiger i värde. Allt med målet att kunna sluta arbeta och leva på sina investeringar 2-3 årtionden tidigare än vad den stora massan går i pension.
Pendlar du? Har du en plan för att minska den tid du spenderar pendlandes varje dag? Eller du kanske tvärt om gillar att pendla och är undantaget till vad studien visar?
Svenskar älskar att jämföra sig med sina medmänniskor. Vilken bil de kör, när de renoverade köket senast, hur fint de bor och hur ofta de reser utomlands. Men i Sverige är det också fult att prata om pengar vilket gör det svårare att veta vem som faktiskt är rik.
Kanske äger banken både den nya bilen och bostaden, lån som dessutom användes för att finansiera den senaste utlandsvistelsen. Vi kan inte heller utgå från vilket jobb de har för att avgöra om de är rika eller ej. Hög inkomst blir snabbt samma sak som höga utgifter vilket hindrar att en förmögenhet byggs upp.
Våra vänner på Avanza publicerade i veckan något som kan ge oss en hint om hur rika andra är och ge dig något att jämföra med. Detta gör dom genom att titta på något som de kallar för milstolpar. Dvs hur många som nått en viss mängd pengar på sitt konto hos Avanza. Milstolparna är 100 000 kr, 500 000 kr, 1 000 000 kr och 5 000 000 kr.
De har sedan delat upp befolkningen i sju åldersgrupper. 18-24 år, 25-34, 35-44, 45-54, 55-64, 65-74 och 75+. Värt att notera när du tittar på siffrorna är att den första och den sista åldersgruppen inte matchar de övriga i antal år de omfattar så inte fullt jämförbart.
I den första åldersgruppen, 18-24 år så har 20% nått 100 000 kr, 2% 500 000 kr och 0,5% nått 1 000 000 kr. Antalet i gruppen som nått en miljon är för litet för vara med i statistiken. Värt att tänka på är att troligtvis har något som är 24 år kommit längre på sin resa än någon som är 18 år. Om vi bara delar det jämnt skulle det kunna vara som så att 20% av de som är 21 år har nått just 100 000 kr, men tittar vi på de som är 18 år kanske bara 14% har det och tittar vi på de som är 24 år kanske 26% har det. Men det ger i alla fall en riktlinje om hur det ligger till.
För 25-34 år så har 30% nått 100 000 kr, 8% har nått 500 000 kr, 3% har nått en miljon och 0,1% har nått fem miljoner.
För 35-44 år så har 42% nått 100 000 kr, 16% har nått 500 000 kr, 8% har nått en miljon och 1% har nått fem miljoner.
För 45-54 år så har 45% nått 100 000 kr, 21% har nått 500 000 kr, 12% har nått en miljon och 2% har nått fem miljoner.
För 55-64 år så har 47% nått 100 000 kr, 23% har nått 500 000 kr, 13% har nått en miljon och 2% har nått fem miljoner.
För 65-74 år så har 52% nått 100 000 kr, 27% har nått 500 000 kr, 17% har nått en miljon och 3% har nått fem miljoner.
För 75+ år så har 55% nått 100 000 kr, 32% har nått 500 000 kr, 22% har nått en miljon och 6% har nått fem miljoner.
En faktor vi inte får glömma är att detta bara gäller folk som har ett konto hos Avanza. Det saknar så klart majoriteten av svenskarna så i verkligheten är troligtvis siffrorna betydligt lägre.
Därför är det rimligt att antaga att om du är 18 år och har 100 000 kr sparat så tillhör du inte de 20% rikaste i din åldersgrupp utan åtminstone de 10% rikaste, troligtvis är andelen längre än så. Kanske tillhör du till och med de 5% eller 2% rikaste sett till din ålder.
Så dessa siffror behöver alltså tas med ett ton salt eftersom så många inte har ett konto hos Avanza, men troligtvis ger de en bättre bild av hur rik eller fattig du är jämfört med de som är jämngamla med dig än vilken bil de kör eller var de bor.
Så hur ligger du själv till jämfört med din åldersgrupp? Själv har jag en bit kvar till där jag vill ligga men jag är åtminstone nere på en ensiffrig procent. Jag saknar dessutom 10 miljoner som en milstolpe för då hamnar vi ju vid omkring dollarmiljonär vilket åtminstone jag tycker är en intressant milstolpe.
