Kategorier
Från min gamla blogg

Skatt eller arbete

I en bok jag läste för många år sedan och tyvärr har glömt titeln på berättar författaren Paul Zane Pilzer en intressant historia som jag tänkte återge här då jag tycker den känns relevant för hur vårt samhälle fungerar. Historian utspelar sig långt tillbaka i tiden.

På en liten isolerad ö bor tio familjer. Alla lever på fisk som männen fiskar medan kvinnorna är hemma och tar hand om hushållen. Trotts att alla män i byn fiskar varje dag från morgon till kväll så lyckas de inte fånga mer fisk än vad som krävs för att byn just ska klara att överleva. Så fiska är det enda de har tid för, inget annat.

En dag kommer en missionär till ön. Han har med sig en ny uppfinning, fiskenätet som han lär byborna att använda. Nu kan plötsligt två personer, en som sköter båten och en som sköter nätet, fånga all den fisken som det tidigare krävdes tio man för.

Byn ligger såpas isolerad att det på den tiden med de transportmöjligheter och förvaringsmöjligheter som de hade tillgång till inte är ett alternativ att försöka sälja överskottet till andra byar.

Helt plötsligt har byn drabbats av ett intressant problem. Om två personer kan fånga all den fisk som byn behöver så har byn plötsligt en arbetslöshet på 80%! Hela byn samlas för ett möte och diskuterar frågan. Vad ska vi göra nu när det räcker med två personer för göra allas jobb?

Jag har en lösning säger snart en av dem. Den som vill använda nätet måste betala 80% av fiskarna de fångar i skatt. Sedan används skatten för att de som inte har egen fisk ska få.

Du som läsare skrattar kanske nu? Vilket samhälle skulle få för sig att skatta de som jobbar hårt och driver samhället med 80%? Men faktum är att om du här i Sverige räknar in all skatt som människor betalar inklusive arbetsgivaravgifter på deras lön, moms de betalar i butiken, skatt på elen, skatt på sparande, skatt på bensin, skatt på boende osv så är inte 80% långt borta för vissa.

Det här är vad dom kunde ha gjort i stället:
Två fiskare (nummer ett och två), som är de bästa på att fiska och verkligen älskar att vara ute på vattnet, föreslår att de två skall fånga all fisk byn behöver. Därefter frågar de fiskare nummer tre om inte han som har så god hand om barn och som är så bra på att lära dem nya saker skulle kunna börja jobba som lärare och lära deras barn nya saker medan de är ute och fiskar.

Han svarar att det skulle han gärna göra, men hur ska han då få fisk? Då säger de två första att om han undervisar deras barn så ger de honom fisk i utbyte.

Sedan vänder de sig till fiskare nummer fyra som har byns finaste och bästa tak, det enda taket om inte läcker in när det regnar. Kan inte du göra sådana tak till våra hus och sedan underhålla dem när det behövs?

Han svarar att det skulle han gärna göra, han hatar nämligen att fiska! Men frågar sedan om vem som då ska ge honom fisk och vem ska undervisa hans barn när han håller på med tak hela dagarna? De andra svarar naturligtvis att de ger honom fisk och undervisar hans barn i utbyte mot att han sköter deras tak.

Och på liknande sätt fortsatte det med de återstående sex fiskarna tills alla hade hittat nya roller i samhället, roller som deras samhälle tidigare saknat. Inget av dessa jobb fans alltså från början. De var inte uppfunna än på den här lilla isolerade ön och tillkomsten av dessa nya yrken bidrar starkt till hela deras samhälles utveckling. Så är det i verkligheten med, ger du människor förutsättningar att göra saker de älskar så kommer de skapa nya jobb och tjäna pengar på saker som kanske inte ens existerade innan.

__________________________________________________________
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg i mitten av 00-talet. Jag har uppdaterat texten språkligt samt bytt titel på den. Den ursprungliga titeln var Tio fiskare på en liten ö.

Kategorier
Allmänt om bloggen Tankar och funderingar

Planer för 2023

Jag kommer här att först berätta om mina planer för bloggen för att sedan gå igenom mina planer för 2023 när det kommer till mitt investerande. Föregående år vart inte alls som jag hade tänkt mig för bloggen. Jag publicerade knappt några inlägg alls. Jag hamnade på ett snitt på 0,17 inlägg i veckan att jämföra med ett snitt på 1,29 inlägg i veckan denna bloggs första år och ett snitt på hela 3,67 inlägg i veckan mitt mest produktiva år med den gamla bloggen.

Jag skulle kunna komma med massa bortförklaringar som att jag pluggade heltid på universitet samtidigt som jag också jobbade heltid förra våren och jag skulle kunna lyfta att jag hade galet mycket på jobbet i höstas med massor av övertid som följd. Och absolut dessa saker har självklart bidragit till att antalet inlägg förra året minskade. Men jag skulle ljuga om jag påstod att det var den enda orsaken till att det blev som det blev. Det är uppenbart att jag prioriterade andra intressen och hobbys över bloggen och att denna därför vart lidande.

Att sträva efter att komma upp i samma inläggsfrekvens som i min gamla blogg är inte önskvärt. Jag insåg det inte då men när jag flera år senare läst igenom gamla inlägg har jag insett att även om det finns flera guldkorn så är mycket också skräp, sådant jag aldrig skulle publicera i dag. Jag vet även att det en stor del av våren kommer vara lik hösten, massor av arbete och en del övertid så det kommer definitivt komma perioder där jag inte publicerar några inlägg.

Men förra årets bloggproduktion var pinsamt, det får inte upprepas. Faktum är att jag är så bestämd i frågan att jag på Twitter redan den sista december postade att mitt nyårslöfte för 2023 är att publicera fler blogginlägg under januari än vad jag gjorde under hela föregående år sammanlagt. Detta kan jag lova både för att det är något jag verkligen vill göra men också för att jag vet att jag kommer att ha mycket ledig tid den närmaste veckan så skall försöka hinna med att skriva ett gäng inlägg då.

Ser man till längre sikt så antar jag att ett inlägg per vecka i snitt är ett realistiskt mål även om de inte kommer att vara jämnt fördelade över hela året. Det kommer säkert vara så att jag vissa månader publicerar ett helt gäng inlägg och andra kanske inte ett enda. Livet får styra helt enkelt och många intressen och hobbys slåss om en begränsad mängd tid.

En sak som jag vet att jag vill skriva är ett gäng allmänna inlägg som förklarar grundläggande saker. Ta ränta på ränta till exempel. De flesta som är aktiva inom sparande och investerande har nog stenkoll på ränta på ränta men jag kan inte räkna med att alla som hittar min blogg har det. En del som hittar min blogg är nybörjare som är nyfikna på att börja sin egen ekonomiska resa men som kanske ännu inte har koll på grunderna. Därför behöver jag i princip i varje inlägg där jag nämner termen ränta på ränta också förklara vad det är.

Genom att skriva ett gäng inlägg som förklarar grundläggande termer så kan jag i stället för att förklara dom varje gång de dyker upp i ett nytt inlägg bara länka till det inlägg som förklarar dom. Det tror jag både skulle göra mina inlägg tydligare för nybörjare samtidigt som mer erfarna investerare inte behöver läsa massa repriser om saker ni redan har koll på. Ränta på ränta var bara ett exempel, det finns så klart ett gäng olika termer som jag vill göra detta med.

När det kommer till mitt eget investerande så finns det ett par fokusområden. Det första är att jag sedan ett par år tillbaka letar efter nytt boende. Jag har ett gäng bevakningar på Hemnet. Men jag trivs samtidigt väldigt bra med mitt nuvarande boende vilket gör att jag är väldigt kräsen, det behöver vara perfekt för att jag skall överväga det. Ett tydligt tecken på detta är att jag endast var på en enda visning under förra året.

Det finns två saker jag främst är ute efter när det kommer till ett nytt boende och det är att jag dels skulle vilja ha ett rum mer än vad jag har i dag, ett rum som skulle bli en mix av kontor, gym och gamingrum. Detta är saker som jag i dag har utspritt över lägenheten vilket jag inte riktigt gillar. Jag köpte rätt mycket vikter under pandemin när jag inte ville gå till gymmet, det är inte sexigt att ha dom liggandes i vardagsrummet eller sovrummet. Samma med kontorsdelen, skrivbord, dator osv.

Det andra är att jag skulle vilja ha en lägenhet med uthyrningsdel. Tanken är i princip att genom att hyra ut så skall jag helt kunna finansiera mitt eget boende samt använda eventuellt överskott för att betala av bostadslånet. Jag har i dagsläget inget lån alls på min bostadsrätt då jag betalat av det men jag skulle så klart ta ett nytt lån om jag köper en ny bostad. Sedan är jag så klart kräsen, som jag tidigare nämnde så trivs jag bra i min nuvarande lägenhet så det är många faktorer som behöver stämma, läge, föreningens ekonomi, våningsplan, närhet till jobbet, tillräckligt centralt i stan så att jag vet att det aldrig kommer vara några problem att hyra ut osv.

Eftersom jag är kräsen och det är svårt att hitta något jag verkligen vill ha är ett annat alternativ om räntan fortsätter uppåt och priserna börjar falla ordentligt att jag bor kvar i min nuvarande lägenhet och i stället köper ett objekt enbart för att hyra ut.

När det kommer till börsen så har jag inga drastiska planer. Jag ser regelbundet över mina innehav och säljer om det är något jag inte längre tycker passar in eller som jag inte längre tror på. Men förväntar mig inte några större förändringar. Däremot är jag som du kanske redan vet om du läste gårdagens inlägg kanske lite för likvid men över en halv miljon kronor. Även om jag vill ha tillgång till en skaplig summa likvider för ett eventuellt bostadsköp har jag överdrivet mycket nu så troligtvis kommer nog 250 000 – 350 000 kr av dessa att investeras på börsen under de närmaste månaderna så fort jag hittar bolag jag verkligen vill äga till priser jag tycker är rimliga. Utöver detta så tillkommer även en 5000 – 15000 kr i månaden från min lön men det är inget nytt.

Frågan är väl bara om nysparandet och de övriga pengarna kommer investeras i bolag jag redan har i min portfölj eller om nya läggs till. Skulle gissa på att det kommer läggas till några företag till portföljen under året samtidigt som kanske ett eller två försvinner. Men det är för tidigt för att säga än vilka dessa skulle bli.

Vad tycker du om mina planer? Vilka planer har du själv för 2023?

Kategorier
Tankar och funderingar

Ett tungt börsår är över

Det är lätt att dela med sig av hur ens portfölj går när allt är guld och gröna skogar, varje dag är en ny all time high och varje gång du postar hur långt över index din portfölj ligger i social media så får du massor av likes och glada tillrop. För min portfölj har något guld och gröna skogar inte existerat under 2022, tvärt om har det varit becksvart. Här kommer jag dela med mig av hur illa det gått för min portfölj under 2022.

Jag är så klart inte ensam, för många som investerar på börsen var 2022 ett tungt börsår. Ser du till index så var OMXS30 ner 15,55%, OMX Stockholm All-Share Cap GI ner 22,39% och internationellt så slutade Dow Jones USA Market Index på -20,68% och tekniktunga Nasdaq -33,10%.

Även om de flesta tycker att det suger att se sina pengar minska i värde är kan det nog också variera på hur du upplever det baserat på hur stor din portfölj det är. Det är en sak om du som relativt ny på börsen med ett litet kapital ser det minska med några tusenlappar mot hur det är för många av oss som varit med på börsen ett tag nu och där en större nedgång handlar en eller flera årslöner. Och naturligtvis än värre för de riktigt stora fiskarna på finanstwitter där en nedgång på 20-40% handlar om ett åttasiffrigt belopp, där är dock inte min egen portfölj än.

Detta är dock en sanning med modifikation, för personligen upplever jag att ju större min portfölj blivit desto overkligare har dessa summor börjat kännas. Lite som Monopolpengar. Det kändes mer på riktigt när jag var relativt ny på börsen med ett mindre kapital så att portföljen var upp eller ner någon tusenlapp om dagen på sin höjd. När portföljen började nå den nivån där den ofta var upp eller ner en månadslön och senare flera månadslöner på en dag så började det kännas alltmer på låtsas.

Jag tror att om jag inte varit publik med min utveckling så hade troligtvis 2022 inte berört mig nämnvärt. Jag hade nog inte tänkt på eller oroats över det alls. Just det där med att vara publik med sin utveckling är det jag upplever som jobbigt. Troligtvis är detta något jag mentalt bygger upp för mig själv snarare än verklighet. Dvs att jag tänker att de som följer mig på Twitter och läser min blogg har förväntningar på att jag skall prestera bra. Varför skulle någon följa en person som fokuserar på börsen om denne presterar dåligt? Samtidigt vet jag att detta är förväntningar som kanske inte alls existerar i verkligheten eller som jag själv åtminstone byggt upp till att vara mycket större än vad de verkligen är.

Personligen tror jag också att jag påverkas av att det har gått så bra historiskt innan de två senaste åren. Under de föregående 14 åren slog min portfölj index tio, vissa av dom riktigt stort, samtidigt som de år jag fick stryk handlade det ofta om bara med nån procentenhet. Till och med under tidigare kriser så har min portfölj klarat sig bra, jag var faktiskt en av få vars portfölj slutade på plus i kronor under finanskrisens år 2008. Jag har alltså vant mig med att min portfölj går bra, det har varit det normala. Men nu har plötsligt det motsatta, att den gått uselt blivit standard två år i rad.

Trots allt detta tror jag fortfarande att det är viktigt att vara ärlig och öppen, särskilt för oss som varit med ett tag och upplevt tidigare kriser så att vi kan visa för mindre erfarna investerare som kanske upplever ett år som detta som extremt tungt att de inte är ensamma. Att dåliga år är något som inträffar för alla på börsen. Och som jag nämnt många gånger tidigare, att se sitt sparande och investerande som ett maraton, inte en sprint och ur den synvinkeln kan till och med ett dåligt börsår vara positivt på längre sikt då du får fler aktier för ditt nysparande.

Det är också viktigt att komma ihåg att om ditt år varit bra eller dåligt inte bör avgöras bara av hur portföljen gått. Troligtvis har andra positiva och negativa saker inträffat under året och förhoppningsvis är de positiva sakerna i majoritet. Så är det i alla fall för mig, finns så mycket positivt och roligt i mitt liv att det med råge överväger att min portfölj, vilken består av pengar jag ändå inte tänkt använda på åratal råkat minska i värde just detta år. Faktum är att det i praktiken säger väldigt lite att titta på hur en portfölj utvecklats baserat på ett kalenderår. Du skulle ju lika gärna kunna ha den 13 april eller 22 augusti som utgångsdatum för det år du tittar på? Eller kanske än mer relevant studera din portfölj på 3, 5, 10 och 20 års sikt.

Nu över till det jag vet många väntat på, siffrorna för hur min portfölj faktiskt gått under året. Innan du tittar på de fina siffrorna från Avanza nedan så är en sak du bör känna till att jag alltid predikat att du aldrig skall ha pengar du kan behöva inom en snar framtid på börsen. Då jag letar efter antingen ett nytt boende åt mig själv alternativt ett objekt att köpa för att hyra ut så jag har också ovanligt mycket pengar som inte är investerade i aktier. Över en halv miljon för att vara mer exakt. Eftersom dessa pengar inte påverkas av att börsen går upp eller ner så gör de indirekt att mitt verkliga resultat för året troligtvis hamnar någon eller några procentenheter mindre dåligt än vad Avanzas graf visar.

Hur gick din portfölj under 2022? Och än viktigare positiva och glädjegivande saker inträffade i ditt liv under förra året?

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Har du ett för stort självförtroende?

Visste du att studier har visat att omkring 90% av alla bilförare anser sig vara en bättre förare än medelbilisten? Lika så anser sig nästan alla människor ha en bättre humor än snittet, även människor som du nästan aldrig sett le. En studie vid ett universitet i USA visade att 94% av alla professorer där ansåg sig vara bättre än medelprofessorn.

Just optimism och ett för stort självförtroende är något som Nobelpristagaren Richard Thaler och juristen Cass Sunstein som var en del av Obamas team i Vita huset tar upp i ett av kapitlen i deras bok Nudge. Data visar gång på gång att människor är optimistiska och har ett alldeles för stort självförtroende jämfört med vad verkligheten säger att de borde ha.

Till exempel genomförde Thaler ett test på sina universitetsstudenter där dessa innan kursen startade fick fylla i en anonym enkät. En av frågorna som ställdes var hur de skulle placera sig betygsmässigt i kursen. Bland de 10% bästa, bland de 10% som kom därefter osv. Om du fördelar betyg på det här sättet så måste hälften av eleverna nå ett betyg som är bättre än medel och hälften av eleverna nå ett betyg som är sämre än medel. Trots denna vetskap så var det färre än 5% av eleverna som angav att de trodde att de skulle få ett betyg som var sämre än medlet och mer än hälften trodde att de skulle hamna i någon av de två bästa tiondelarna.

I Sverige slutar omkring 40% av alla äktenskap med skilsmässa. I USA finns det inga exakta siffror men enligt författarna ligger det på någon stans runt 40-50%. Trots att en sådan stor andel av alla äktenskap slutar i skilsmässa så vid tidpunkten runt äktenskapets start så uppger nästan alla par att det är 0% risk att just de kommer skilja sig. Samma resultat visas även när personer som har skiljt sig tidigare gifter om sig med en ny person.

För oss som är ekonomiintresserade kan det vara intressant att titta närmare på företag. I så väl Sverige som USA är det många nya företag som inte överlever de första åren. Detta är ingen hemlighet utan något de flesta känner till då det återkommande dyker upp i artiklar och nyheter och liknande. En undersökning genomfördes bland de som skulle starta företag. I denna fick de först besvara frågan om hur många nya företag inom deras bransch de trodde lyckades och därefter följdfrågan om hur stor de trodde chansen var att just deras egna företag skulle lyckas. På den första frågan svarade de flesta 50%, på den andra frågan svarade de flesta 90% och många svarade till och med 100%.

Nu för tiden känner alla rökare till riskerna med rökning, många av dom brukar till och med själva överdriva riskerna. Men detta gäller naturligtvis endast för andra. Många rökarna anser att risken för att just dom själva skall drabbas av lungcancer eller hjärtsjukdomar är lägre än för de flesta personer som inte röker.

Att studenter är optimistiska med ett kanske för stort självförtroende gäller inte bara tidigare nämnda betyg utan forskningen visar även att när studenter spekulerar om sin framtid så gäller samma sak. De anser att jämfört med sina klasskamrater så är risken lägre att studenten själv skall få sparken från ett framtida jobb, drabbas av hjärtattack, skilja sig eller bli alkoholist.

Är det då bra eller dåligt att så många har ett för stort självförtroende? Denna fråga diskuterar inte författarna i detalj men det troliga är att det varierar från fall till fall. Det är uppenbarligen inte bra att du tar risker genom att du själv inte tror att du skall drabbas av lungcancer och lotterier, casinon och liknande lever på att folk överskattar sin egen förmåga och är orimligt positiva. Det kan också skapa andra typer av risker som att många väljer att inte skaffa äktenskapsförord eftersom de ändå aldrig kommer att skilja sig, något som kan leda till mycket smärta, gräl och personliga tragedier om det trots allt inträffar. Något som äktenskapsförorden hade kunnat minska eller helt förhindrats om dessa hade skrivits när de fortfarande brydde sig om varandra och ville den andre väl.

Samtidigt är det lika uppenbart att vi behöver företag för att vårt samhälle skall gå runt. Utan folk som trodde på sig själva och var villiga att starta företag trots riskerna så skulle vi få mycket stora problem. Det skulle även kunna vara så att om alla trodde att de skulle lyckas mindre bra med sina utbildningar så hade de valt att inte utbilda sig. Hur funkar du? Är du optimistisk? Har du ett för stort självförtroende? Är det ett problem eller en möjlighet? Kanske är dessutom så att du är optimistisk och har ett stort självförtroende inom vissa områden men inte inom andra?

Bild nummer ett i detta inlägg kommer från: Ego photo created by kues1 – www.freepik.com

Kategorier
Tankar och funderingar

Skulle du kunna överleva på 15 000 kr i månaden?

Den skyhöga inflationen med bland annat drastiskt ökade matpriser har inte gjort det billigare att leva i Sverige. Men har det blivit så dyrt att du behöver leta i soptunnor efter mat för att få det att gå runt?

Tänk att du inte har någon sambo eller barn, bara dig själv och en katt att försörja. Du har inte heller någon bil eller åker på dyra resor. Hur långt skulle du då klara dig på 15 000 kr i månaden? Lägg till att efter att du betalt för ditt boende så har du 7 500 kr kvar för allt annat den månaden. 7 500 kr skall alltså räcka till mat för dig och din katt, hygienartiklar, kläder och nöjen. Skulle det gå? Eller skulle du behöva leta i soptunnor efter mat, kläder, möbler och annat du har användning av för att klara din vardag?

Det behöver nämligen Emmi göra. Aftonbladet skriver om henne i dag med rubriken ”Emmi 28, har tvingats leta mat i soptunnor”. På grund av diagnoser arbetar hon inte utan får i stället ut 15 000 kr i bidrag varje månad. Av dessa går hälften till boendet. Hon har alltså 7 500 kr kvar att klara sig på.

”Jag dumpstrar av ekonomiska skäl, för att få allting att gå runt. Jag har gjort det till och från under tio års tid”

”Efter några minuters promenad gör hon ett fynd: I en trasig tvättkorg som någon ställt intill en sopstation hittar hon en förpackning med rökelser.”

”Om matpriserna stiger ännu mer vet hon inte hur hon ska klara sig.”

Emmi verkar, åtminstone baserat på artikel, vara en som hushållar med resurserna. Hon handlar bara från hyllan med varor som har kort datum, hon gör matlådor för infrysning, hon handlar livsmedel efter säsong och hon försöker hålla svinnet så lite som möjligt. Hon passar dessutom på att komplettera det hela genom att plocka ätbara växter ute i naturen.

När jag läser allt detta och börjar fundera så är det något som inte stämmer. Det som beskriv i artikeln går helt enkelt inte ihop. Låt oss spekulera i hennes ungefärliga kostnader utöver bostaden som redan är betalt. Enligt följande siffror från Mera djur så kostar det 300 – 600 kr i månaden att ha en katt (mat, kattsand, försäkring osv). Kostnaderna är i regel höga första året då du köper alla tillbehör, vaccinerar, kastrerar osv för att sedan bli lägre. Men låt oss räkna högt här, vi säger att Emmis katt kostar 500 kr i månaden. Då återstår 7 000 kr för henne att leva på.

Vad kan hon ha för kostnader som gör att hon behöver leta i soptunnor för att få ekonomin att gå ihop? Om vi börjar med maten så eftersom hon handlar efter säsong, gör matlådor och handlar råvarorna som är nedsatta i pris baserat på kort datum kan omöjligt hennes matkostnader vara särskilt dyra. Varor med kort datum brukar i regel vara nedsatta med runt 40%, åtminstone i matvarubutiken jag handlar. Men vad kan det kosta?

En bra riktlinje kan kanske vara att titta på ekonomibloggaren Sparo som tydligt räknat ut och publicerat sina matkostnader. Han undviker hel- och halvfabrikat. Han storhandlar, fokuserar på rabatter och säsongsvaror, köper storpack och slutligen så köper han ofta råvaror som är både goda, nyttiga och billiga. Detta kompletteras med att han då och då, likt Emmi, brukar plocka bär och svamp i skogen. Micke, som Sparo egentligen heter, är dessutom vegetarian, så han lägger inga pengar på kött. Vad kostar då allt detta honom i månaden? 2016 som inlägget är från så låg hans matkostnader på 663 kr/månad i snitt. Men då ingår inte bara mat i den summan utan även hygienartiklar.

Nu är ju 2016 några år sedan så priser har stigit och det framgår inte av artikeln att Emmi skulle vara vegetarian. Dessutom räknar jag fördomsfullt på att tjejer oftast lägger mer pengar på hygienartiklar än vad killar gör. Så låt oss räkna riktigt högt. Vi säger 2 000 kr i månaden, vilket är mer än tre gånger så mycket som Sparo spenderade 2016 på mat och hygienartiklar och säkert ger henne utrymme att äta på restaurang då och då. Men då återstår fortfarande 5 000 kr i månaden att leva för. Hon har ingen bil så varken drivmedel, reparationer eller bilförsäkring för en sådan behöver hon betala. Hon reser inte heller i väg på någon semester annat än om det är gratis.

Men vi tar och slänger på ett Netflixkonto för 99 kr i månaden, mobilkostnad för 200 kr i månaden (denna går lätt att få ner till <100 kr men folk är ofta okunniga där), försäkringar 70 kr, hon tar några öl/vin med vänner nån gång i månaden för 500 kr, hon har också en hobby som jag inte känner till eller vet något om men vi säger 500 kr i månaden för den med. Då återstår 3 631 kr. Sedan har jag säkert glömt något viktigt, så vi säger ytterligare 2 000 kr till för att leva, ge bort en födelsedagspresent ibland, ha roligt för eller köpa något nödvändigt osv. Då återstår fortfarande 1 631 kr.

Sedan behöver hon så klart kläder, men hur mycket gör du av med på kläder under ett år? Särskilt om du har ansträngd ekonomi och hittar kläder i soptunnor? Men vi räknar högt, vi säger 5 000 kr om året, vilket blir 417 kr i månaden. Då återstår fortfarande 1 214 kr.

Nu har jag säkert förenklat massor här och missat viktiga saker osv, det är inte meningen att det här skall vara exakt bara att det skall ge en tydlig bild av att något inte stämmer. Att leva för 7 500 kr utöver boendet är uppenbarligen inget lyxliv men det är inte heller något som skulle försätta en i en situation där du måste leta i soptunnorna för att få ekonomin att gå ihop. Artikeln måste utelämna något. Vad är det egentligen som äter upp alla pengar?

Detta är absolut inget som behöver vara Emmis fel det kan mycket väl vara journalisten som skrivit artikeln som utelämnar saker för att få situationen att verka värre än vad den är. Jag tycker personligen att en hel del av det Emmi gör enligt artikeln är positivt. Hon försöker hushålla med resurser, hon handlar mat med kort datum för att spara pengar, hon gör matlådor och hon fokuserar på säsongsvaror. Hon plockar mat i naturen. Hon återvinner dessutom saker, vilket helt klart slår slit och släng, även om det så klart gå att ifrågasätta hur hon kommer över dessa saker.

Nu jämfört jag mig inte på något sätt med Emmi på något sätt, hon har definitivt haft det tuffare än jag i livet och hon har ett par diagnoser som ger henne ytterligare utmaningar men jag själv brände jag under många års tid sällan mer än runt 12 000 kr i månaden (inklusive bostad) och när jag gick ner på halvtid på jobbet för att plugga på Universitet samtidigt så hade det ingen som helst påverkan på hur jag levde annat än att mitt sparande försvann.

På senare år har jag dock börjat äta alldeles för mycket restaurangmat för vad som är bra vare sig för plånbok eller midjemått så den summan har ökat med ett par tusenlappar. Då har jag endast halva hennes boendekostnad så helt klart slösar jag bort bra mycket mer än vad hon gör. Men jag vet samtidigt att om jag skulle hamna i en ekonomiska bekymmer så skulle jag kunna överleva på runt 3 000 – 4000 kr i månaden (exklusive boende) utan att behöva leta i soporna för att få det att gå ihop. Därmed inte sagt att jag skulle vilja leva på de summorna.

Hur skulle du klara dig på 7 500 kr i månaden om ditt boende var betalt och du bara hade dig själv att försörja?