Hur du blir rik

Det är lätt att dela med sig av hur ens portfölj går när allt är guld och gröna skogar, varje dag är en ny all time high och varje gång du postar hur långt över index din portfölj ligger i social media så får du massor av likes och glada tillrop. För min portfölj har något guld och gröna skogar inte existerat under 2022, tvärt om har det varit becksvart. Här kommer jag dela med mig av hur illa det gått för min portfölj under 2022.

Jag är så klart inte ensam, för många som investerar på börsen var 2022 ett tungt börsår. Ser du till index så var OMXS30 ner 15,55%, OMX Stockholm All-Share Cap GI ner 22,39% och internationellt så slutade Dow Jones USA Market Index på -20,68% och tekniktunga Nasdaq -33,10%.

Även om de flesta tycker att det suger att se sina pengar minska i värde är kan det nog också variera på hur du upplever det baserat på hur stor din portfölj det är. Det är en sak om du som relativt ny på börsen med ett litet kapital ser det minska med några tusenlappar mot hur det är för många av oss som varit med på börsen ett tag nu och där en större nedgång handlar en eller flera årslöner. Och naturligtvis än värre för de riktigt stora fiskarna på finanstwitter där en nedgång på 20-40% handlar om ett åttasiffrigt belopp, där är dock inte min egen portfölj än.

Detta är dock en sanning med modifikation, för personligen upplever jag att ju större min portfölj blivit desto overkligare har dessa summor börjat kännas. Lite som Monopolpengar. Det kändes mer på riktigt när jag var relativt ny på börsen med ett mindre kapital så att portföljen var upp eller ner någon tusenlapp om dagen på sin höjd. När portföljen började nå den nivån där den ofta var upp eller ner en månadslön och senare flera månadslöner på en dag så började det kännas alltmer på låtsas.

Jag tror att om jag inte varit publik med min utveckling så hade troligtvis 2022 inte berört mig nämnvärt. Jag hade nog inte tänkt på eller oroats över det alls. Just det där med att vara publik med sin utveckling är det jag upplever som jobbigt. Troligtvis är detta något jag mentalt bygger upp för mig själv snarare än verklighet. Dvs att jag tänker att de som följer mig på Twitter och läser min blogg har förväntningar på att jag skall prestera bra. Varför skulle någon följa en person som fokuserar på börsen om denne presterar dåligt? Samtidigt vet jag att detta är förväntningar som kanske inte alls existerar i verkligheten eller som jag själv åtminstone byggt upp till att vara mycket större än vad de verkligen är.

Personligen tror jag också att jag påverkas av att det har gått så bra historiskt innan de två senaste åren. Under de föregående 14 åren slog min portfölj index tio, vissa av dom riktigt stort, samtidigt som de år jag fick stryk handlade det ofta om bara med nån procentenhet. Till och med under tidigare kriser så har min portfölj klarat sig bra, jag var faktiskt en av få vars portfölj slutade på plus i kronor under finanskrisens år 2008. Jag har alltså vant mig med att min portfölj går bra, det har varit det normala. Men nu har plötsligt det motsatta, att den gått uselt blivit standard två år i rad.

Trots allt detta tror jag fortfarande att det är viktigt att vara ärlig och öppen, särskilt för oss som varit med ett tag och upplevt tidigare kriser så att vi kan visa för mindre erfarna investerare som kanske upplever ett år som detta som extremt tungt att de inte är ensamma. Att dåliga år är något som inträffar för alla på börsen. Och som jag nämnt många gånger tidigare, att se sitt sparande och investerande som ett maraton, inte en sprint och ur den synvinkeln kan till och med ett dåligt börsår vara positivt på längre sikt då du får fler aktier för ditt nysparande.

Det är också viktigt att komma ihåg att om ditt år varit bra eller dåligt inte bör avgöras bara av hur portföljen gått. Troligtvis har andra positiva och negativa saker inträffat under året och förhoppningsvis är de positiva sakerna i majoritet. Så är det i alla fall för mig, finns så mycket positivt och roligt i mitt liv att det med råge överväger att min portfölj, vilken består av pengar jag ändå inte tänkt använda på åratal råkat minska i värde just detta år. Faktum är att det i praktiken säger väldigt lite att titta på hur en portfölj utvecklats baserat på ett kalenderår. Du skulle ju lika gärna kunna ha den 13 april eller 22 augusti som utgångsdatum för det år du tittar på? Eller kanske än mer relevant studera din portfölj på 3, 5, 10 och 20 års sikt.

Nu över till det jag vet många väntat på, siffrorna för hur min portfölj faktiskt gått under året. Innan du tittar på de fina siffrorna från Avanza nedan så är en sak du bör känna till att jag alltid predikat att du aldrig skall ha pengar du kan behöva inom en snar framtid på börsen. Då jag letar efter antingen ett nytt boende åt mig själv alternativt ett objekt att köpa för att hyra ut så jag har också ovanligt mycket pengar som inte är investerade i aktier. Över en halv miljon för att vara mer exakt. Eftersom dessa pengar inte påverkas av att börsen går upp eller ner så gör de indirekt att mitt verkliga resultat för året troligtvis hamnar någon eller några procentenheter mindre dåligt än vad Avanzas graf visar.

Hur gick din portfölj under 2022? Och än viktigare positiva och glädjegivande saker inträffade i ditt liv under förra året?

Den skyhöga inflationen med bland annat drastiskt ökade matpriser har inte gjort det billigare att leva i Sverige. Men har det blivit så dyrt att du behöver leta i soptunnor efter mat för att få det att gå runt?

Tänk att du inte har någon sambo eller barn, bara dig själv och en katt att försörja. Du har inte heller någon bil eller åker på dyra resor. Hur långt skulle du då klara dig på 15 000 kr i månaden? Lägg till att efter att du betalt för ditt boende så har du 7 500 kr kvar för allt annat den månaden. 7 500 kr skall alltså räcka till mat för dig och din katt, hygienartiklar, kläder och nöjen. Skulle det gå? Eller skulle du behöva leta i soptunnor efter mat, kläder, möbler och annat du har användning av för att klara din vardag?

Det behöver nämligen Emmi göra. Aftonbladet skriver om henne i dag med rubriken ”Emmi 28, har tvingats leta mat i soptunnor”. På grund av diagnoser arbetar hon inte utan får i stället ut 15 000 kr i bidrag varje månad. Av dessa går hälften till boendet. Hon har alltså 7 500 kr kvar att klara sig på.

”Jag dumpstrar av ekonomiska skäl, för att få allting att gå runt. Jag har gjort det till och från under tio års tid”

”Efter några minuters promenad gör hon ett fynd: I en trasig tvättkorg som någon ställt intill en sopstation hittar hon en förpackning med rökelser.”

”Om matpriserna stiger ännu mer vet hon inte hur hon ska klara sig.”

Emmi verkar, åtminstone baserat på artikel, vara en som hushållar med resurserna. Hon handlar bara från hyllan med varor som har kort datum, hon gör matlådor för infrysning, hon handlar livsmedel efter säsong och hon försöker hålla svinnet så lite som möjligt. Hon passar dessutom på att komplettera det hela genom att plocka ätbara växter ute i naturen.

När jag läser allt detta och börjar fundera så är det något som inte stämmer. Det som beskriv i artikeln går helt enkelt inte ihop. Låt oss spekulera i hennes ungefärliga kostnader utöver bostaden som redan är betalt. Enligt följande siffror från Mera djur så kostar det 300 – 600 kr i månaden att ha en katt (mat, kattsand, försäkring osv). Kostnaderna är i regel höga första året då du köper alla tillbehör, vaccinerar, kastrerar osv för att sedan bli lägre. Men låt oss räkna högt här, vi säger att Emmis katt kostar 500 kr i månaden. Då återstår 7 000 kr för henne att leva på.

Vad kan hon ha för kostnader som gör att hon behöver leta i soptunnor för att få ekonomin att gå ihop? Om vi börjar med maten så eftersom hon handlar efter säsong, gör matlådor och handlar råvarorna som är nedsatta i pris baserat på kort datum kan omöjligt hennes matkostnader vara särskilt dyra. Varor med kort datum brukar i regel vara nedsatta med runt 40%, åtminstone i matvarubutiken jag handlar. Men vad kan det kosta?

En bra riktlinje kan kanske vara att titta på ekonomibloggaren Sparo som tydligt räknat ut och publicerat sina matkostnader. Han undviker hel- och halvfabrikat. Han storhandlar, fokuserar på rabatter och säsongsvaror, köper storpack och slutligen så köper han ofta råvaror som är både goda, nyttiga och billiga. Detta kompletteras med att han då och då, likt Emmi, brukar plocka bär och svamp i skogen. Micke, som Sparo egentligen heter, är dessutom vegetarian, så han lägger inga pengar på kött. Vad kostar då allt detta honom i månaden? 2016 som inlägget är från så låg hans matkostnader på 663 kr/månad i snitt. Men då ingår inte bara mat i den summan utan även hygienartiklar.

Nu är ju 2016 några år sedan så priser har stigit och det framgår inte av artikeln att Emmi skulle vara vegetarian. Dessutom räknar jag fördomsfullt på att tjejer oftast lägger mer pengar på hygienartiklar än vad killar gör. Så låt oss räkna riktigt högt. Vi säger 2 000 kr i månaden, vilket är mer än tre gånger så mycket som Sparo spenderade 2016 på mat och hygienartiklar och säkert ger henne utrymme att äta på restaurang då och då. Men då återstår fortfarande 5 000 kr i månaden att leva för. Hon har ingen bil så varken drivmedel, reparationer eller bilförsäkring för en sådan behöver hon betala. Hon reser inte heller i väg på någon semester annat än om det är gratis.

Men vi tar och slänger på ett Netflixkonto för 99 kr i månaden, mobilkostnad för 200 kr i månaden (denna går lätt att få ner till <100 kr men folk är ofta okunniga där), försäkringar 70 kr, hon tar några öl/vin med vänner nån gång i månaden för 500 kr, hon har också en hobby som jag inte känner till eller vet något om men vi säger 500 kr i månaden för den med. Då återstår 3 631 kr. Sedan har jag säkert glömt något viktigt, så vi säger ytterligare 2 000 kr till för att leva, ge bort en födelsedagspresent ibland, ha roligt för eller köpa något nödvändigt osv. Då återstår fortfarande 1 631 kr.

Sedan behöver hon så klart kläder, men hur mycket gör du av med på kläder under ett år? Särskilt om du har ansträngd ekonomi och hittar kläder i soptunnor? Men vi räknar högt, vi säger 5 000 kr om året, vilket blir 417 kr i månaden. Då återstår fortfarande 1 214 kr.

Nu har jag säkert förenklat massor här och missat viktiga saker osv, det är inte meningen att det här skall vara exakt bara att det skall ge en tydlig bild av att något inte stämmer. Att leva för 7 500 kr utöver boendet är uppenbarligen inget lyxliv men det är inte heller något som skulle försätta en i en situation där du måste leta i soptunnorna för att få ekonomin att gå ihop. Artikeln måste utelämna något. Vad är det egentligen som äter upp alla pengar?

Detta är absolut inget som behöver vara Emmis fel det kan mycket väl vara journalisten som skrivit artikeln som utelämnar saker för att få situationen att verka värre än vad den är. Jag tycker personligen att en hel del av det Emmi gör enligt artikeln är positivt. Hon försöker hushålla med resurser, hon handlar mat med kort datum för att spara pengar, hon gör matlådor och hon fokuserar på säsongsvaror. Hon plockar mat i naturen. Hon återvinner dessutom saker, vilket helt klart slår slit och släng, även om det så klart gå att ifrågasätta hur hon kommer över dessa saker.

Nu jämfört jag mig inte på något sätt med Emmi på något sätt, hon har definitivt haft det tuffare än jag i livet och hon har ett par diagnoser som ger henne ytterligare utmaningar men jag själv brände jag under många års tid sällan mer än runt 12 000 kr i månaden (inklusive bostad) och när jag gick ner på halvtid på jobbet för att plugga på Universitet samtidigt så hade det ingen som helst påverkan på hur jag levde annat än att mitt sparande försvann.

På senare år har jag dock börjat äta alldeles för mycket restaurangmat för vad som är bra vare sig för plånbok eller midjemått så den summan har ökat med ett par tusenlappar. Då har jag endast halva hennes boendekostnad så helt klart slösar jag bort bra mycket mer än vad hon gör. Men jag vet samtidigt att om jag skulle hamna i en ekonomiska bekymmer så skulle jag kunna överleva på runt 3 000 – 4000 kr i månaden (exklusive boende) utan att behöva leta i soporna för att få det att gå ihop. Därmed inte sagt att jag skulle vilja leva på de summorna.

Hur skulle du klara dig på 7 500 kr i månaden om ditt boende var betalt och du bara hade dig själv att försörja?

De flesta av oss har vuxit upp med ett system där du förväntas jobba fram till den dagen du fyller 65-år och därefter gå i pension. Men det har även funnits möjlighet att gå tidigare än så, vilket har behövts inom vissa slitsamma yrken. Detta är dock något som inte bara är på väg att förändras, det har redan förändrats!

För en och en halv månad sedan tog riksdagen beslut om att höja åldern för att tidigast kunna få garantipension, bostadstillägg för pensionärer samt äldreförsörjningsstöd från 65 år till 66 år. I samband med detta beslutade de att även höja åldersgränsen för tidigast uttag av inkomstgrundad ålderspension från 62 år till 63 år. Bägge förändringarna kommer att börja gälla år 2023. Riksdagen säger själva att de vill ta steget bort från dagens ”65-årsnorm”.

Tror du som är 20 år i dag att dessa gränser fortfarande kommer att gälla när du fyller 66 år? Tror ens du som är 50 år i dag att dessa gränser kommer vara kvar den dagen du fyller 66 år? Det gör inte jag, jag tror att vi kommer få se flertalet höjningar under de närmaste årtiondena. Frågan är bara om det är 68, 70 eller 75 år som gäller när det väl är dags för dig eller mig att gå i pension.

En av anledningarna till att jag själv redan i tidiga år började att spara och investera var att jag kände en oro över vårt pensionssystem. 20-nått-åriga jag kände det helt enkelt inte som någon självklarhet att jag skulle få någon pension när jag blev gammal och om jag fick det räknande jag inte med att den skulle vara tillräcklig för att leva det liv jag vill leva. Dessutom är det bara att slå upp en dagstidning för att hitta rubriker och skrämmande berättelser om pensionärer som har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Dessa tankar stärktes när vi inom ramen av en kurs i nationalekonomi som jag läste på universitet studerade Pensionsmyndighetens rapport från det året. Rapporten visade att det togs ut mer pengar ur systemet än vad som sattes in och det enda som räddade allt det året var att pensionsmyndighetens börsportfölj var upp tillräckligt för att täcka skillnaden. Hur kommer det att gå i år när börsen i dagsläget är ner mer än 20%?

Det finns ett par problem med dagens system, ett av dom är hur stor andeldel av vårt liv vi arbetar ett annat är alla som inte arbetar. När min 97-åriga morfar var ung förväntades folk börja jobba när det var runt 12-14 år och levde sällan mycket längre än 70 år. Ett arbetsliv på 50 år skulle alltså försörja några få år som pensionär. I dag börjar många inte att jobba förrän de är 25-30 år (tex ligger medelåldern på en kandidatexamen i Sverige på 28,3 år) samtidigt som medellivslängden för kvinnor ligger på 84,8 år och för män på 81,2 år. Detta innebär att du i dag kan hamna i en situation där 37 års arbetsliv skall försörja 20 års pension.

Det andra stora problemet är att så många inte jobbar.  Enligt Arbetslöshetsrapporten 2022, vars siffror bygger på 2019 så hade vi då 723 940 personer i åldern 20 – 64 år som inte arbetar, detta efter att studenter och pensionärer räknats bort. Samtidigt var det 4 792 000 personer som arbetade. Värt att notera här är att för att räknas in i gruppen som arbetar så räcker det med att du arbetar i endast en timma under en vecka, så det är rimligt att antaga att denna grupp omfattar många som egentligen inte kan leva på sin lön.

Det är helt enkelt uppenbart, med senare intåg i yrkeslivet, ökad medellivslängd och så många som inte arbetar så får pensionssystemet problem. Därför är det också logiskt att de nu höjer gränserna. Systemet håller helt enkelt inte annars. Men kommer denna förändring att räcka? Kommer vi nu alla glatt kunna gå i pension vid 66 år och få en god pension som gör att vi kan leva gott våra sista år? Nej som jag skrev tidigare så tror jag inte det, vi jobbar för lite och kanske framför allt vi som arbetar skall försörja för många som inte arbetar för att det skall hålla. Vi kommer få se fler höjningar. Ett alternativ vore att drastiskt höjas hur mycket av vår lön som sätts av för pension varje månad.

Varje öre av vår pension som hamnar i statens händer är dock en ökad risk för oss då vi inte själva kontrollerar dessa pengar. Vi vet inte när vi kommer kunna få ut pengarna, vi vet inte hur mycket vi kommer få. När som helst kan åldersgränser höjas, när som helst kan pensioner sänkas. Det enda du kan kontrollera själv är pengar du faktiskt väljer att spara på egen hand, så se till att göra det.

Skulle pensionssystemet funka bra och du inte tvingas jobba tills du dör så är det värsta som händer att du har pengar till lite extra guldkant på tillvaron. Samtidigt kan ett ordentligt sparande och investerande under många år ge dig möjlighet att sluta arbeta tidigare än pensionssystemets gränser, om du skulle vilja det.

Personligen tror jag att vi på sikt kommer få se ett namnbyte där pension byter namn till pensionsbidrag för att tydliggöra att detta inte är din pension, det är ett bidrag till din pension resten förväntas du spara ihop själv.

När tror du att du själv kommer kunna gå i pension sett till vanliga pension? Tror du att den pension du kommer få kommer att räcka till det liv du vill leva på ålderns höst? Kommer du, om du vill, kunna gå i pension tidigare tack vare eget sparande?