Förra året skrev Gratis pengar på Twitter om att han köpt aktier för 100 000 kr när han var 18 år gammal och nu när han är 21 år är dom värda 160 000 kr. Ett inspirerande inlägg för så väl unga som gamla kan man tycka. Men som vanligt finns det alltid avundsjuka människor som stör sig på andras framgång. Det visade tex sig snabbt att vissa som kommenterade inte hade förstått att detta var pengar som han själv hade fått ihop genom att sommarjobba sedan han var 14 år samtidigt som han hade sett till att hålla utgifterna nere utan trodde det var pengar han hade fått och andra liknande missförstånd och ”dissar”.
Personligen så tycker jag att detta är ett viktigt budskap
till alla ungdomar, inte att de nödvändigtvis måste arbeta och leva sparsamt,
men att de i många fall har möjlighet att stå på egna ben och ta kontroll över
sin egen ekonomi redan i unga år. Om de senare väljer att lägga pengarna på
börsen, resor med vänner eller bygga upp en grundplåt till sin första egna
bostad är mindre viktigt.
Själv känner jag igen mig det han skriver, för mig har det alltid varit en självklarhet att vill man ha något får man spara ihop till det. Jag började sommarjobba i mellanstadiet och gjorde det sedan varje sommar under flera års tid. Vid några tillfällen extrajobbade jag med reklamutdelning och nått år jobbade jag extra på posten med julkortsorteringen i december.
Alla mobiler jag ägt sedan min första i grundskolan har jag betalt själv, inklusive telefonräkningen. Jag köpte min egen dator när jag gick på gymnasiet osv. Jag hade inte 100 000 när jag var 18 eftersom jag köpte saker samt åkte på resor med vännerna men jag behövde endast ta studielån under en lite del av mina studier och jag hade fått ihop ungefär 200 000 kr när jag köpte min första lägenhet när jag var 24 år.
Du som är ung i dag, hur ser din ekonomi ut och vilken är din syn på sparande och investerande? Du som är mer erfaren, hur såg din ekonomi ut när du var i den åldern och vilka råd och tips hade du själv givit till 18-åriga du om du kunnat?
Den senaste tiden har många glatt postat och skrivit om ATH
(all time high) och rekordår för sina portföljer. 2019 var ett fantastiskt år
och för många som kommit igång och sparat och investerat de senaste åren så var
de det bästa året någonsin.
Men för dig som sparar och investerar är det verkligen alltid
bra att börsen stiger? Frågan kan kännas dum, självklart vill du att dina
pengar skall öka i värde. Jag skulle själv inte ha något emot en portfölj som
alltid steg massor år ut och år in oavsett hur börsen i stort gick, men under
ett mer realistiskt scenario skulle det kunna vara så att du skulle tjäna ännu
mer pengar om börsen gick ner?
Så här skrev en av världens bästa investerare, Warren Buffett, i ett brev till aktieägarna i hans bolag Berkshire Hathaway: ————————- A short quiz: Om du planerar att äta hamburgare resten av ditt liv och du inte är en nötkreatursuppfödare skulle du då hoppas på högre eller lägre pris på kött? Om du planerar att då och då genom ditt liv köpa en ny bil och du själv inte är en biltillverkare, skulle du då hoppas på högre eller lägre pris på bilar? Svaret på bägge dessa frågor är nog självklart för alla.
But now for the final exam: Om du under de närmaste fem åren planerar att vara en nettoköpare av aktier, ska du då hoppas på högre eller lägre aktiepriser? Många investerar svarar fel på den här frågan. Trots att de kommer vara nettoköpare av aktier under många års tid så blir de glada när priserna stiger och ledsna när priserna sjunker.
Detta är samma sak som om de hade blivit glada över att priset på hamburgaren de snart skall köpa stiger. Denna reaktion är oförståelig! Endast den som skall sälja tillgångar inom en snar framtid borde bli glada om priset stiger. Den som skall köpa bör föredra sjunkande priser. ————————-
Denna text av Warren Buffett ger onekligen ett annat
perspektiv av det hela. Jag tror dock inte att Buffett menar det rakt av utan
eftertanke eller kompromisser. Om tex hamburgarna sjunker pga att köttet är
ruttet så gör det ingen glad på samma sätt som om att aktiekursen på ett
företag sjunker för att det är ett riktigt skitbolag så bör du ju inte köpa det
bara för att skiten blivit billigare.
Det hela påverkas det hela av din nuvarande situation och dina mål. Warren Buffett gör tex så stora köp att han ofta når en inflytelserik position över företaget. Då är det naturligtvis en stor fördel med lägre kurser eftersom du köper en större andel av företaget till ett lägre pris. Dessutom när uppgången väl kommer är det ju en fördel för dig ju fler aktier du äger.
Det hela påverkas även av din kassa. Buffett är känd för att ha en enorm krigskassa på flera miljarder tillgängliga för köp vilket ger honom goda möjligheter att slå till om möjligheter till bra affärer plötsligt dyker upp. Har du inga pengar så tjänar du inte mycket på sjunkande priser.
Var du befinner dig spelar också roll, om du sitter på 100 miljoner
och en krasch tar 50 av dom är du nog mindre glad om du inte också har massor
av kontanter du kan fynda för under kraschen. Om du däremot sitter på 10 000
kr och kraschen tar 5000 av dom så är det onekligen stort fyndläge för ditt månadssparande
samtidigt som du inte förlorat mycket.
Om vi går tillbaka till hamburgare så vad som verkligen är
intressant är om priset på kött från tillverkare AAA går ner pga att det varit
en stor skandal där tillverkare BBB och CCC fuskat och myglat med sitt kött
vilket medfört att priset på det felfria köttet från tillverkare AAA dragits
med i fallet när hela marknaden gått ner.
På samma sätt kan du se på börsen, som jag sa tidigare att om
ett enskilt företag rasar för att det är ett dåligt företag så vill du inte äga
det även om priset gått ner. Men om hela börsen drabbas av en stor nedgång så
kommer ofta så väl dåliga som bra företag att dras med i fallet. Här uppstår
lägen där du kan köpa fantastiska bolag till fyndpris, det gäller bara att du lyckas
identifiera vilka företag som är vad.
Tittar du på när IT-Bubblan brast så fanns det massor av
företag som inte hade något alls med IT att göra som drogs med i fallet,
företag som var sunda och tuffade på bra. Samma inträffade under finanskrisen,
i princip hela börsen föll fritt oavsett om företaget hade något med den
lånekris som pågick att göra eller ej.
Själv tjänade jag massor av pengar tack vare finanskrisen
och den har varit otroligt bra för min portfölj. Faktum är att jag tack vare
denna ser fram emot nästa stora börskris och hur jag skall kunna dra nytta av
det jag lärde mig förra gången för att tjäna ännu mer pengar då.
Om du håller på med aktier så strävar du alltid efter att
slå index med den enkla motiveringen att om du inte kan slå index så kan du ju
lika gärna lägga pengarna i en indexfond i stället. Själv har jag haft förmånen
av en portfölj som slagit index ganska ordentligt de senaste åren, även om det
troligtvis beror mer på tur än skicklighet.
Förra året låg jag 2-3 procentenheter över index när Swedbank, vilka då var ett av mina två överlägset största innehav, slog till med ett jätteras under andra halvan av februari och plötsligt låg jag i stället ett par procentenheter under index. Detta fortsatte sedan med fler nedgångar i aktien och som mest var Swedbank ner över 43%. Detta tillsammans med att även ett annat av mina större innehav gick knackigt gjorde att jag större delen av året låg efter index och även slutade året under index.
Senast jag fick stryk av index var 2014, då kändes det rätt okej. Dels för att det var under en period då mitt aktie- och börsintresse var lågt och jag varken följde portföljen eller börsen särskilt aktivt. Men kanske än mer för att jag de två föregående åren krossat index riktigt stort vilket fick det att kännas naturligt med ett lite sämre mellanår. Kanske är det också som så att 2014 är så länge sedan att jag inte riktigt minns hur jag verkligen kände och upplevde det hela så här i efterhand.
Nu och under föregående år är läget annorlunda, mitt börsintresse är på topp och jag kollar portföljen flera gånger om dagen, jag läser finansnyheter, jag följer ekonomibloggar och finanstwitter. Särskilt de två sista medför att jag hela tiden ser hur andra investerare lyckas eller misslyckas.
Mitt börsfokus har alltid varit långsiktigt, jag bryr mig inte så mycket om hur min portfölj går just i dag, jag bryr mig om hur den går på 5, 10, 20 års sikt. Så är det fortfarande men mitt ökade intresse och framförallt att jag numera dagligen ser hur det går för andra gör att jag omedvetet jämför mig kortsiktigt med andra på ett sätt som jag inte tidigare gjort. Dessutom så känns det på nått sätt att om man som jag skall twittra och blogga om ekonomi och börsen så bör man ju på något sätt visa att man verkligen vet vad man håller på med, att det inte bara är tomma ord. Varför ska jag lyssna på någon som inte ens slår index?
Självklart är allt det här korkat, det är långsiktigheten som räknas för den egna portföljen och alla vet att även världens bästa investerare (vilket jag inte är i närheten av att vara) har mindre bra år och man behöver inte ens själv vara särskilt framgångsrik för att ha både goda synpunkter och kunna lära ut bra saker. Men ändå är det något som påverkar mig, åtminstone lite, psykologiskt nu när jag är en aktiv del av finanstwitter och ekonomibloggarna. Samtidigt finns det kanske en välbehövligt positiv sida av det hela, att man kommer ner på jorden och blir lite ödmjukare till sin egen förmåga.
Vad tycker och tänker du om det hela? Hur påverkas du
psykologiskt om du ligger över eller under index?
Hur många av er som läser detta tycker att en krona är
mycket pengar? Troligtvis ingen. Det är nog till och med vissa av er som inte
skulle bry er om att plocka upp en krona ni såg liggandes någon stans på marken
när ni var ute. Ni skulle inte heller tycka att något som bara kostar en krona
eller två var särskilt dyrt. Tvärt om köper ni varje dag saker som kostar
väldigt många fler kronor än bara en.
Men en sak är säker, alla som läser detta skulle, om ni vill, kunna spara en krona om dagen. Det är jag säker på att ingen förnekar, inte ens de som lever på studiemedel, är arbetslösa eller som lever på någon form av sjukpension/förtidspension.
Däremot så skulle nog de flesta av er också säga att visst kan ni spara en krona om dagen, det är ju inget problem men det vore ju helt meningslöst. En krona om dagen är ju inga pengar alls, det kommer inte att leda någon vart.
Låt oss se om du har rätt! Vi ska ta oss en titta på vad en
krona om dagen kan göra. Låt oss anta att du eller någon du känner fick ett
barn i dag. Under hela dennes uppväxt så ger du eller någon annan barnet en
krona om dagen och från den dagen barnet fyller 18 så tar barnet som nu är en
ungdom själv över sparandet och spar en krona om dagen.
Låt oss säga att barnet heter Sara och alla kronorna stoppar
Sara i sin madrass. När hon 65 år senare ska gå i pension så har hon då 23 725
kronor i sin madrass. En okej summa men inte direkt imponerande, eller hur? Men
vänta, ge inte upp så här fort. Vi ska nu ta oss en titt på hur Sara kan få
betydligt mycket mer pengar.
Om Sara i stället valt att sätta alla kronor på ett
bankkonto med 2% ränta så skulle hon när hon fyller 65 år i stället ha 48 818
kr. Inte heller detta är någon stor summa men i alla fall mer än dubbelt så
stor som hon hade haft om hon lagt pengarna i madrassen. I dag erbjuder inte
bankkonton särskilt mycket ränta, men så har det inte alltid sett ut och det
kan mycket väl ändras igen i framtiden. Säg att hon i stället hade haft ett bankkonto
med en ränta på 4%, då hade Sara haft 111 970 kr. Alltså över hundratusen
kronor genom att bara spara en krona om dagen. Ingen hisklig summa men i alla
fall lite pengar.
Säg att Sara i stället valt att investera pengarna på börsen. Hon lyckas nå en avkastning på 8% om året. Med den avkastningen växer pengarna till 728 185 kr. Nu börjar det likna något!
Snittet för vad den svenska börsen stigit med under de senaste 50 åren ligger på mellan 11,5-13% om året beroende på vilken tidsperiod personen som tagit fram statistiken kollat på. Skulle Sara i stället hålla det snittet (tex genom att lägga pengarna i en indexfond) så skulle pengarna, om vi räknar på 12% plötsligt ha växt till 5 385 505 kr! Alltså över 5 miljoner kronor. En krona om dagen som växer till över 5 miljoner kronor, I LIKE!
Warren Buffett, av många ansedd som en av världens bästa investerare har under de senaste 35 åren haft en snittavkastning på 17,1%. Om vi räknar på den summan får vi över 71 miljoner kronor! Ja du läste rätt, en krona om dagen hade blivit över 71 miljoner kronor! Nu tycker du inte längre att en krona om dagen är så litet och värdelöst va?
Att nå en avkastning i stil med den Buffett har nått är knappast rimligt att förvänta sig, men nån stans runt 7-13% om året är betydligt mer realistiskt.
Om Sara i stället för att spara och investera en krona om
dagen sparade och investerade tio kronor om dagen. Då skulle Sara vid 12%
avkastning ha nästan 54 miljoner kronor när hon fyller 65 år. Skulle hon spara
och investera 3 000 kronor i månaden till 12% så skulle hon plötsligt ha över 531
miljoner kronor när hon fyller 65 år!
Detta fenomen kallas för ränta på ränta och är något jag kommer att skriva mer om i bloggen i framtiden. Tänk på allt detta nästa gång du har en krona i din hand och funderar på vad du ska göra med den!
—————————————————- Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2007. Jag har uppdaterat texten lite språkligt samt ändrat detaljer som ränta på bankkonton och snittavkastningar.
En relativt vanlig fråga som ofta dyker när personer som valt att spara i stället för att konsumera i hopp om att en dag kunna leva på avkastningen intervjuas i media är: ”Men vad skulle hända om alla bestämde sig för att sluta jobba och i stället leva på börsen? Hur skulle det då gå för vårt samhälle?”.
Dyker frågan inte upp i själva intervjun så gör den det nästan
garanterat i kommentarsfältet eller på olika forum eller bloggar där intervjun
eller ämnet diskuteras. Det är inte heller ovanligt att den kommentaren dyker
upp om personer med det målet råkar nämna det för andra i sin bekantskapskrets.
Är det bara jag som tycker att detta är en extremt korkad
fråga? Varför frågar ingen en polis: Men vad skulle hända om alla plötsligt
bestämde sig för att bli poliser? Eller till sjuksköterskestudenten: Men hur
skulle det gå för vårt samhälle om alla vart sjuksköterskor?
Svaret är enkelt, för det är inte en relevant
frågeställning, det kommer aldrig att inträffa att alla i vårt samhälle
plötsligt bestämmer sig för att bli poliser eller sjuksköterskor, på samma sätt
som att det aldrig kommer att inträffa att alla i vårt samhälle plötsligt
bestämmer sig för att spara stenhårt under många långa år i hopp om att en
vacker dag i framtiden kunna leva på avkastningen.
