En relativt vanlig fråga som ofta dyker när personer som valt att spara i stället för att konsumera i hopp om att en dag kunna leva på avkastningen intervjuas i media är:
”Men vad skulle hända om alla bestämde sig för att sluta jobba och i stället leva på börsen? Hur skulle det då gå för vårt samhälle?”.
Dyker frågan inte upp i själva intervjun så gör den det nästan garanterat i kommentarsfältet eller på olika forum eller bloggar där intervjun eller ämnet diskuteras. Det är inte heller ovanligt att den kommentaren dyker upp om personer med det målet råkar nämna det för andra i sin bekantskapskrets.
Är det bara jag som tycker att detta är en extremt korkad fråga? Varför frågar ingen en polis: Men vad skulle hända om alla plötsligt bestämde sig för att bli poliser? Eller till sjuksköterskestudenten: Men hur skulle det gå för vårt samhälle om alla vart sjuksköterskor?
Svaret är enkelt, för det är inte en relevant frågeställning, det kommer aldrig att inträffa att alla i vårt samhälle plötsligt bestämmer sig för att bli poliser eller sjuksköterskor, på samma sätt som att det aldrig kommer att inträffa att alla i vårt samhälle plötsligt bestämmer sig för att spara stenhårt under många långa år i hopp om att en vacker dag i framtiden kunna leva på avkastningen.
Så varför ställs denna fråga gång på gång?
Jag tror att det handlar om vanlig, hederlig avundsjuka. Den som ställer frågan hade också velat [spara, säga upp sig, åka till Australien…], men rättfärdigar sin passivitet genom att intala sig att det egentligen handlar om att ta ansvar. Kanske lurar de sig själva, åtminstone ibland.
När det kommer till ekonomi tror jag det är extremt vanligt att folk lurar sig själva för att må bättre eller rättfärdiga sitt eget dåliga beteende:
”Jag vet att jag borde spara men i min situation är det helt omöjligt att spara”
”Jag vet att jag egentligen inte riktigt har råd med den där saken, men ibland måste man ju få unna sig lite vardagslyx, jag har verkligen gjort mig förtjänt av det”
Personligen ser jag dock fram emot den dagen en journalist ställer frågan till den där unga killen eller tjejen på polishögskolan eller sjuksköterskeutbildningen:
”Men hur skulle det se ut om alla valde att utbilda sig till poliser? Hur skulle det då gå för vårt samhälle?”.
Att äga en aktie är inget som skapar ett mervärde. Den enda som med säkerhet tjänar pengar på aktiehandel är banken. Människor kan tjäna pengar på två sätt, från inkomst av tjänst och från inkomst av kapital. Det är ett kretslopp. Om inga pengar genereras från inkomst av tjänst kommer inga nya pengar komma in på aktiemarknaden. Utan befintliga pengar kommer omfördelas inom marknaden. Och ju mer man omfördelar ju mer courtage kommer man betala. När du lever på kapitalinkomster så har du slutat vara nettoköpare och blir istället nettosäljare. vill man konsumera kommer man bli tvungen att sälja. Eller konsumera för utdelningen. Och eftersom andelen köpare kommer minska kommer också priserna och värdena minska.
Det är väl inget omöjligt scenario att tex 95% av samhället skulle bli automatiserat och att vi inte skulle behöva jobba i traditionell bemärkelse. Enda sättet att generera nya pengar vore tex om staten tog över ägandet av en del helautomatiserade företag och delade ut en medborgarlön tex
Jag tycker inte frågan är helt irrelevant och bör inte förlöjligas som du gör. Det kanske är irrelevant för oss men ingen framtid. Kapitalmarknaden är inget självförsörjande system utan är hela tiden i konstant behov av nya pengar som kan omfördelas till ägarna.
Du glömmer anledningen till att många företag utfärdar aktier, de behöver få in kapital för att förverkliga sina drömmar, gå från den lilla enskilda firman till jättebolaget med tusentals anställda.
Företagen skapar massor av jobb som sedan ger skatteintäkter och får samhället att fungera. Varje nytt företag som börsintroduceras är en ny sådan möjlighet.
Är väl ännu bättre om vi äger dessa helautomatiserade företag än om staten gör det? Staten är inte direkt kända för att vara bra på att driva företag, samtidigt som staten får in skatteintäkter både från företagen och från aktieägarna om företagen går bra.