Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Förstör pendlandet dig?

Tänk om det fanns något i ditt liv som ledde till lägre välbefinnande, höjt blodtryck, negativa fysiska påfrestningar, ökad ångest och värre humör både på morgonen och kvällen. Dessutom har det en negativ påverkan på den tillfredsställelse du upplever med din fritid.

Låter hemskt va? Detta är helt klart något vi vill undvika!

Just dessa saker visar den data som den tyska socioekonomiska panelen (GSOEP) samlade in under 14 års tid. Orsaken till dessa problem är pendling till och från jobbet.

Enligt studien rapporterar människor med längre pendlingstid systematiskt lägre subjektivt välbefinnande. Ju längre pendlingstiden är, desto mer minskar personens livstillfredställelse.

Något som kan kompensera för detta är en högre lön. Enligt studien krävs det, för att kompensera för 23 minuters pendlingstid (enkel resa), en månadsinkomst som ligger 18,86% över genomsnittslönen.

Men bara det faktum att pendling är förknippat med så många negativa effekter som tidigare nämnda höjt blodtryck, fysiska åkommor, ökad ångest och sämre humör både på morgonen och kvällen borde vara tillräckligt för att fråga sig själv om det ens är värt en högre lön om du behöver pendla riktigt länge, säg en timma enkel resa. Dessutom visar analysen att det även påverkar pendlarens partner, som inte pendlar, livstillfredställelse.

Jag minns själv när jag studerade i grannstaden och därmed pendlade under två års tid. Från dörr till dörr vart det väl runt en och en halv timma enkel väg. Det spelade ingen roll om jag åkte hem kl 14:00 eller 21:00 jag var alltid lika trött när jag kom hem. Så jag kan definitivt känna igen mig i resultaten presenterade ovan.

Jag skulle gissa att de två åren är en av anledningarna till att sedan jag började jobba har jag alltid sökt till arbetsplatser som ligger inom promenad/cykelavstånd. Likaså när jag letat ny bostad har jag alltid fokuserat på områden som inte ligger allt för långt från jobbet. Jag upplever helt klart en ökad livskvalitet när jag inte behöver sitta i bil/buss/tåg en timma eller två varje dag.

Nu är så klart verkligheten inte så enkel för många. Du kanske inte har råd med bostäder som ligger nära ditt jobb och du kanske inte har möjlighet att välja och vraka mellan olika arbetsgivare som ligger på rätt ställen. Hyran måste betalas, du behöver få mat på bordet, och du kanske har en familj som måste försörjas.

Därför är det logiskt att många människor spenderar både en och flera timmar pendlande varje dag. Det viktiga är att vara medveten om de negativa faktorer studien visar på och att inse hur detta påverkar inte bara din utan kanske även din partners livskvalitet. Så att du har en plan för att komma vidare.

Om det är så att du verkligen älskar din arbetsgivare alternativt inte ser några direkta möjligheter att hitta ett lika givande jobb någon annanstans kanske denna plan skall fokusera på att bygga upp din ekonomi. Så att du inom några år får möjligheten att flytta närmare ditt jobb. Att leva sparsamt några år och verkligen pusha månadssparandet kan göra stor skillnad för ens ekonomi.

Annars bör kanske planen handla om att hitta arbetsgivare närmare där du bor. Antingen inom samma bransch eller om det inte är ett alternativ inom en annan bransch. Jag har flera vänner och bekanta som skolat om sig och helt bytt bransch. I dag finns det dessutom ofta möjlighet att skola om sig på distans så att du kan fortsätta jobba medan du pluggar. Det senare har jag själv utnyttjat och läst in ytterligare en universitetsexamen på distans medan jag arbetat.

Ett tredje alternativ som är populärt bland sparnördar på X (Twitter) är en lite mer extrem väg där de under ett antal år verkligen försöker minimera utgifter och maximera intäkter. Detta för att kunna spara så mycket som möjligt varje månad. Många av dessa mer extrema sparar över halva lönen. Dessa pengar investeras sen på börsen så att de stiger i värde. Allt med målet att kunna sluta arbeta och leva på sina investeringar 2-3 årtionden tidigare än vad den stora massan går i pension.

Pendlar du? Har du en plan för att minska den tid du spenderar pendlandes varje dag? Eller du kanske tvärt om gillar att pendla och är undantaget till vad studien visar?

Kategorier
Fakta Tankar och funderingar

Är du rikare än din granne?

Svenskar älskar att jämföra sig med sina medmänniskor. Vilken bil de kör, när de renoverade köket senast, hur fint de bor och hur ofta de reser utomlands. Men i Sverige är det också fult att prata om pengar vilket gör det svårare att veta vem som faktiskt är rik.

Kanske äger banken både den nya bilen och bostaden, lån som dessutom användes för att finansiera den senaste utlandsvistelsen. Vi kan inte heller utgå från vilket jobb de har för att avgöra om de är rika eller ej. Hög inkomst blir snabbt samma sak som höga utgifter vilket hindrar att en förmögenhet byggs upp.

Våra vänner på Avanza publicerade i veckan något som kan ge oss en hint om hur rika andra är och ge dig något att jämföra med. Detta gör dom genom att titta på något som de kallar för milstolpar. Dvs hur många som nått en viss mängd pengar på sitt konto hos Avanza. Milstolparna är 100 000 kr, 500 000 kr, 1 000 000 kr och 5 000 000 kr.

De har sedan delat upp befolkningen i sju åldersgrupper. 18-24 år, 25-34, 35-44, 45-54, 55-64, 65-74 och 75+. Värt att notera när du tittar på siffrorna är att den första och den sista åldersgruppen inte matchar de övriga i antal år de omfattar så inte fullt jämförbart.

I den första åldersgruppen, 18-24 år så har 20% nått 100 000 kr, 2% 500 000 kr och 0,5% nått 1 000 000 kr. Antalet i gruppen som nått en miljon är för litet för vara med i statistiken. Värt att tänka på är att troligtvis har något som är 24 år kommit längre på sin resa än någon som är 18 år. Om vi bara delar det jämnt skulle det kunna vara som så att 20% av de som är 21 år har nått just 100 000 kr, men tittar vi på de som är 18 år kanske bara 14% har det och tittar vi på de som är 24 år kanske 26% har det. Men det ger i alla fall en riktlinje om hur det ligger till.

För 25-34 år så har 30% nått 100 000 kr, 8% har nått 500 000 kr, 3% har nått en miljon och 0,1% har nått fem miljoner.

För 35-44 år så har 42% nått 100 000 kr, 16% har nått 500 000 kr, 8% har nått en miljon och 1% har nått fem miljoner.

För 45-54 år så har 45% nått 100 000 kr, 21% har nått 500 000 kr, 12% har nått en miljon och 2% har nått fem miljoner.

För 55-64 år så har 47% nått 100 000 kr, 23% har nått 500 000 kr, 13% har nått en miljon och 2% har nått fem miljoner.

För 65-74 år så har 52% nått 100 000 kr, 27% har nått 500 000 kr, 17% har nått en miljon och 3% har nått fem miljoner.

För 75+ år så har 55% nått 100 000 kr, 32% har nått 500 000 kr, 22% har nått en miljon och 6% har nått fem miljoner.

En faktor vi inte får glömma är att detta bara gäller folk som har ett konto hos Avanza. Det saknar så klart majoriteten av svenskarna så i verkligheten är troligtvis siffrorna betydligt lägre.

Därför är det rimligt att antaga att om du är 18 år och har 100 000 kr sparat så tillhör du inte de 20% rikaste i din åldersgrupp utan åtminstone de 10% rikaste, troligtvis är andelen längre än så. Kanske tillhör du till och med de 5% eller 2% rikaste sett till din ålder.

Så dessa siffror behöver alltså tas med ett ton salt eftersom så många inte har ett konto hos Avanza, men troligtvis ger de en bättre bild av hur rik eller fattig du är jämfört med de som är jämngamla med dig än vilken bil de kör eller var de bor.

Så hur ligger du själv till jämfört med din åldersgrupp? Själv har jag en bit kvar till där jag vill ligga men jag är åtminstone nere på en ensiffrig procent. Jag saknar dessutom 10 miljoner som en milstolpe för då hamnar vi ju vid omkring dollarmiljonär vilket åtminstone jag tycker är en intressant milstolpe.

Kategorier
Tankar och funderingar

Chockhöjd hyra – Jag hoppar från balkongen!

Årets hyresförhandlingar beskrevs som de tuffaste någonsin med höga krav från bägge parter. Resultatet blev de högsta hyreshöjningarna på decennier. Enligt Hyresgästföreningen hamnade genomsnittshöjningen på cirka fem procent.

Hyresgästföreningen säger sedan att de inte är nöjda med den här typen av höga höjningar men att de gjort allt de kunde. Och med tanke på att vissa hyresvärdar ville ha en höjning upp mot tjugo procent och i snitt ville dom ha tolv procent så är de fem procent de kom överens om bättre.

Anledningen till att hyresvärdarna vill ha så höga höjningar är naturligtvis att deras kostnader för fastigheten har ökat dramatiskt på grund av de senaste årens skyhöga inflation. Även Hyresgästföreningen själva erkänner att de skenande kostnaderna har skapat en tuff situation för fastighetsägarna.

I artikeln där allt detta presenteras lyfter Fastighetsägarna fram ett logiskt argument till höjningarna. Om driftskostnaderna av fastigheten ökar drastiskt samtidigt som intäkterna inte följer med är risken stor att kvaliteten på boendet blir sämre. Det vill säga att om höjningarna blir för låga kan det komma att gå ut över hyresgästernas boende.

I spåren av hyreshöjningar har flertalet reportage dykt upp i media om personer det är synd om och som nu riskerar att få det svårare att klara sig. En sådan är Tina. Sedan hyresvärden började föra diskussioner om att höja hyran för 570 lägenheter känner sig hon inte säker på att hon kommer kunna bo kvar. Samtidigt säger hon också att hon inte orkar flytta:
Jag har bott här i flera decennier. Jag har hela min bekantskapskrets här. Jag är ensam, min son bor i Tyskland, jag har ingen som kan hjälpa mig med någonting. Och jag har ryggproblem. Jag orkar inte flytta.

Tinas hyresvärd är allmännyttiga fastighetsbolaget Signalisten där Socialdemokraten Jimmy Blomqvist Larsson är ordförande. Han understryker att hyresärendet drivs av tjänstemän och att det inte är en fråga för styrelsen, men säger att det hittills inte har funnits skäl att överpröva tjänstemännens bedömning. Han säger även att:
Vi som bolag står inför stora behov framåt. För att säkra finansieringen och kunna ta ansvar för fastigheterna 10-20 år framåt i tiden behöver man öka hyresintäkten. Någonstans måste ekvationen gå ihop.

Tina berättar att hon själv var en av de som röstade på S under det senaste valet. Den främsta anledningen till detta var just bostadsfrågan där Socialdemokraterna gick till val på att alla skulle kunna bo kvar i sina hem. Hon säger att det som sker nu känns som ett svek:
– Jag hoppar nog från balkongen. Men vad ska jag göra? Jag orkar inte flytta.

I en annan artikel får läsarna träffa Kristoffer som säger att årets höjning känns orimlig. Efter höjningen hamnar hans nya hyra på 5109 kr i månaden, vilket äter upp en ordentlig bit av hans lön som ligger på omkring 20 000 kr i månaden efter skatt. Han berättar att eftersom han har hamnat på efterkälken ekonomiskt har han trots sin inkomst inte råd att lägga pengar på nöjen:
-Men man får ett tråkigare och mer isolerat liv när man inte kan inte umgås med folk lika mycket. Man går inte ut för man har inte råd att följa med på saker. Man blir ledsen.

Missförstå mig rätt, jag tror att få människor vill ha högre kostnader, vissa människor hamnar på riktigt i stora bekymmer om kostnaderna ökar drastiskt och vissa människor är det verkligen synd om.

Men det går att se på det hela ur en annan synvinkel. Bostadsrätterna. Om årets hyreshöjning på omkring fem procent bara vore ett påhitt för fastighetsägarna att tjäna mer pengar så borde rimligtvis inte bostadsrätterna höja hyran. För där finns det ju ingen som tjänar pengar på att höja hyran, det är ju de som bor i lägenheterna som äger allt och är de som bestämmer hyran.

Men tittar man på bostadsrätterna så ser man en helt annan bild än de fem procent som hyresrättsinnehavarna är så upprörda över. Föreningen där jag bor höjde hyran med 14% förra året om jag minns rätt. Där omkring var det i alla fall. Även året innan det var det en saftig höjning. Men jag är ju bara en person så det säger väldigt lite om ens nått om hur det ser ut i verkligheten.

Det visar sig att höjningarna ser betydligt värre ut för många hyresrätter. I snitt så höjdes hyran för bostadsrätter med 10 procent mellan 2022-2023 och med 11 procent mellan 2023-2024 för de 2200 bostadsrätter som höjde hyran och ingick i en analys av Nabo.

Enligt Nabos analys räcker dock inte detta:
Det är bra att föreningarna höjer avgifterna men det är inte tillräckligt. Utifrån avgiftsnivån för januari 2024 ser vi ett behov av avgiftsökning på över 20 procent i genomsnitt.

Enligt en artikel som publicerades i höstas så säger analystjänsten Allabrf att de tror att avgiftshöjningar på 10-15 procent i de flesta fall är otillräckliga. Samt att var fjärde boende i bostadsrätt riskerar 40 procent höjda månadsavgifter. Än värre är det för den grupp på cirka 250 000 bostadsrätter som har allra sämst ekonomi. Där kan höjningar om 60 procent krävas.

Så jämför man med bostadsrätter så känns det som att höjningarna för hyresrätter är beskedliga. Men jag antar att det är lättare för tidningarna att skriva reportage om hur synd det är för någon som bor i en hyresrätt än om någon som bor i en bostadsrätt.

Men i slutändan anser jag att bostadsrättsföreningarnas dramatiska höjningar visar att de senaste årens drastiska kostnadsökningar i de flesta fall kräver höjda hyror. Och om det krävs för många bostadsrätter är det också rimligt att det krävs för en stor andel av hyresrätterna.

Hur har din egen hyra förändrats de senaste åren? Bor du i hyresrätt eller bostadsrätt? Eller kanske någon annan boendeform?

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Ta hjälp av andra eller vara self-made

Den engelska termen self-made är något många bär med stolthet. Jag tänkte själv så när jag hade fått ihop min första miljon. Jag hade gjort det utan att få ett stort arv eller att vinna på lotto. Jag hade med en lön som var en bra bit under medellönen i Sverige sparat och investerat så att det långsamt över tid hade nått en miljon kronor. Jag var self-made!

Nyligen lyssnade jag på en ljudbok som fick mig att tänka om. Boken heter Tools of Titans – The Tactics, Routines, and Habits of Billionaires, Icons, and World-Class Performers av Tim Ferriss. Det som fick mig att tänka om var förorden till boken skrivna av en viss Arnold Schwarzenegger.

Så här går en, av mig, något nedkortad version av hans förord:

Jag är inte en self-made man.

Varje gång jag håller ett tal på en affärskonferens, eller pratar med studenter, eller gör en Reddit AMA, är det alltid någon som säger det.

”Guvernör/Governator/Arnold/Arnie/Schwarzie/Schnitzel (beroende på var jag är), som en self-made man, vad är din framgångsformel?”

De blir alltid förvånade när jag tackar dem för komplimangen men säger, ”Jag är inte en self-made man. Jag har fått mycket hjälp.”

Det är sant att jag växte upp i Österrike utan rinnande vatten. Det är sant att jag flyttade till Amerika ensam med bara en gymväska. Och det är sant att jag arbetade som murare och investerade i fastigheter så jag blev miljonär innan jag ens svingade svärdet i Conan the Barbarian.

Men det är inte sant att jag är self-made. Mitt liv byggdes på en grund som skapades av föräldrar, tränare och lärare; av vänliga själar som lånade ut soffor eller ett rum på gymmet där jag kunde sova; av mentorer som delade med sig av visdom och råd; av idoler som motiverade mig från tidningssidor (och senare från personliga möten).

Jag hade en stor vision, och jag hade eld i magen. Men jag skulle aldrig ha kommit någonstans utan min mammas hjälp med mina läxor (och hennes örfilar när jag inte var redo att studera), utan min pappas uppmaning att ”vara användbar”, utan lärare som förklarade hur man säljer, eller utan tränare som lärde mig grunderna i tyngdlyftning.

Om jag aldrig hade sett ett magasin med Reg Park på omslaget och läst om hans resa från Mr. Universe till att spela Herkules på vita duken, skulle jag kanske fortfarande joddla i de österrikiska Alperna. Jag visste att jag ville lämna Österrike, och jag visste att Amerika var exakt där jag hörde hemma, men Reg visade att min vision var möjlig och gav mig min plan.

Joe Weider tog mig till Amerika och tog mig under sina vingar, främjade min bodybuildingkarriär och lärde mig om affärer. Lucille Ball tog en stor chans och gav mig mitt första uppdrag som gästskådespelare, vilket blev mitt första genombrott i Hollywood. Och 2003, utan hjälp av 4 206 284 kalifornier, skulle jag aldrig ha blivit vald till guvernör i den stora delstaten Kalifornien.

Så hur kan jag någonsin hävda att jag är self-made? Att acceptera den titeln förminskar varje person och varje råd som tog mig hit. Och det ger fel intryck – att man kan göra det ensam.

Jag kunde inte. Och sannolikheten är att du inte heller kan det.

Vi behöver alla bränsle. Utan hjälp, råd och inspiration från andra, stannar vårt sinne, och vi sitter fast utan någonstans att gå. Jag har varit välsignad med att hitta mentorer och idoler vid varje steg i mitt liv, och jag har haft turen att möta många av dem.

blond man hero angry expression

Oavsett om det är en morgonrutin, en filosofi, träningstips, eller bara motivation för att ta dig igenom dagen, finns det ingen på denna planet som inte drar nytta av lite hjälp utifrån. Jag har alltid sett världen som mitt klassrum, sugit upp lektioner och berättelser för att driva mig framåt. Jag hoppas att du gör detsamma.

Det värsta du någonsin kan göra är att tro att du vet tillräckligt.

Sluta aldrig lära dig. Någonsin.

Du kan erkänna att du inte kan göra det ensam. Det kan jag definitivt inte. Ingen kan.

— Arnold Schwarzenegger Så är du self-made? Eller vem har hjälpt dig på din resa?

Kategorier
Inspiration

Ekonomiråd från John Cena?

När vi tänker på kändisar – idrottsstjärnor, musiker och filmstjärnor – är det ofta deras extravaganta livsstil och snabba spenderande som sticker ut, snarare än att de delar med sig av ekonomiska tips. Så när jag av en slump såg en intervju med skådespelaren och WWE-stjärnan John Cena där han pratade om pengar, blev jag glatt överraskad.

Om du inte känner till John Cena, är han kanske mest känd för sina roller i filmer som The Fast and the Furious-serien, Suicide Squad och Bumblebee. Han har också haft en framgångsrik karriär inom wrestling, där han har vunnit flera titlar i WWE. Men det var som sagt var varken hans film- eller wrestlingkarriär som fångade mitt intresse den här gången, utan hans tankar om privatekonomi.

I intervjun blev John tillfrågad om sitt unika sätt att använda Instagram. Med över 20 miljoner följare postar han bara bilder utan någon som helst förklaring, bilder som ofta framstår som helt slumpmässigt för hans följare. En av dessa bilder föreställde Benjamin Franklin, och intervjuaren bad John förklara vad han menade med just den posten.

Cena förklarade då att han nyligen hade läst Poor Charlie’s Almanack, en bok av den legendariska investeraren Charlie Munger, som även var Warren Buffetts närmaste rådgivare. I boken refererar Munger ofta till Benjamin Franklin, och det var just en av dessa referenser som inspirerade John. Franklin, som levde på 1700-talet, experimenterade med konceptet ränta-på-ränta och använde sina investeringar för att finansiera flera välgörenhetsprojekt över tid.

John fortsatte med att säga att han tycker att alldeles för få människor lär sig att hantera pengar på ett bra sätt. Han undrade varför privatekonomi inte lärs ut mer i skolorna, och avslutade med att förklara att anledningen till att han postade bilden på Benjamin Franklin var att han själv lärt sig om ränta-på-ränta genom Franklin, via Charlie Munger.