Kategorier
Tankar och funderingar

Svår att följa dina mål?

I går publicerade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg där han lyfte att flera blogg och twitterprofiler inom ekonomi och finans har haft svårt att följa de mål de satte i unga dagar. Han lyfter bland annat hur jag tröttnade på bloggandet och under flera års tid inte hade något nysparande då jag jobbade halvtid och pluggade på universitet. Han lyfter att Finanskvinnan valde att sälja av sin portfölj för att i stället köpa hus för pengarna. Han berättar om hur Framtidsfeministen skjutit upp sina mål för att lägga pengar på sonen och hus. Han berättar även att någon som kom igång med det hela i lite äldre dagar, Onkel Tom som numera använder namnet Tid och pengar, hoppade av ekorrhjulet och flyttade ut på landet men att de några år senare är tillbaka i stan med heltidsjobb.

Därefter reflekterar han kring vad det kan beror på, han lyfter att många av oss satte mål i unga dagar och att mycket sedan kan hända genom åren som förändrar förutsättningarna eller ändrar målen. Men att detta också är okej, det är så livet fungerar, saker förändras och det gör inget. Om någon blir miljonär ett år tidigare eller ett år senare spelar ingen större roll och de som börjat med att bygga upp grunden till en förmögenhet nog är glada över det och har användning av det. Han använder även frasen FIRE är en uthållighetssport.

I det stora hela håller jag med om allt det han skriver, känns som sunda och visa ord. Men jag skulle vilja lyfta lite ur min synvinkel, hur jag ser på det hela och mina val. Till att börja med så har mitt fokus aldrig handlat om FIRE, jag tror inte ens att jag hade hört den termen under de åren jag drev min gamla ekonomiblogg och jag hade aldrig något specifikt mål om att sluta jobba eller så mitt mål var snarare att hamna i en situation där jag jobbar för att jag vill det inte för att jag måste. Men jag har ett liknande uttryck som jag brukar använda mig av och det är att sparande och investerande är ett maraton, inte en sprint.

Jag har alltid varit extremt långsiktig med mitt sparande och mycket annat i mitt liv, när det kommer till sparandet så har jag ofta inte bara tänkt tio eller tjugo år framåt i tiden. Jag har drömmar, tankar och idéer om hur det jag börjar bygga i dag skall utvecklas över århundraden. Troligtvis storhetsvansinne men det händer att jag har tankar kring hur det jag bygger i dag skulle kunna vara grunden för att bygga upp min familj finansiellt över generationer likt Wallenbergarna med flera.

Därför har jag heller aldrig satt några kortsiktiga mål som tio miljoner innan jag fyller 40 år eller att sluta arbeta innan jag fyller 35 år och liknande. När jag vart intervjuad av media back in the days så ville dom ha sensationsrubriker och fokuserade på att bli rik fort. Då hände det att jag sa saker som att det är möjligt att bli miljonär innan 30 och jag vet att det går att bli ekonomiskt fri innan 35 och liknande. Men det var som svar på deras frågor om vad som var möjligt och inte mina personliga mål, i min gamla blogg nämnde jag aldrig någonsin denna typ av mål.

Personligen tror jag att bristen på kortsiktiga mål kan ha bidragit till att jag hade ett antal år där jag inte hade något nysparande, för mig var det ju bara en kort paus från ett 100+ år långt projekt och inte att jag missade nått mål om att sluta jobba innan jag fyllde 35 tex. Därför upplevde jag inte att jag på nått sätt hade misslyckats med mina mål eller att dom var i fara, tvärt om allt tuffade ju på som det skulle, bostadslånen var avbetalade, portföljen passerade den första miljonen och jag såg det som att alla mina mål var på väg att gå i uppfyllelse.

Vad som hände mig personligen började med att jag tappade motivationen till att blogga, jag hade haft huvudet överfullt av tankar och idéer när jag började, massor av saker jag ville dela med mig av men efter ett par år kände jag att jag hade skrivit av mig och fått ut det jag ville ha sagt och jag ville inte publicera skräpinlägg bara för att dra in läsare och tjäna pengar. I samband med detta hamnade även min passion för aktier och börsen i en svacka under ett par års tid. Men det var inte så att jag började shoppa upp alla pengar och överkonsumera eller på något sätt hade lagt ner planerna för min portfölj och min ekonomi. Tvärt om fortsatte jag förvalta portföljen och jag var hela tiden tvärsäker på att jag var på väg att lyckas om än lite långsammare än om jag jobbat på. Jag jobbade halvtid först en tid för att belöna mig själv för att lägenhetslånet var avbetalat men också för att jag var lite osäker kring vilken riktning jag ville ta med mitt yrkesliv. Sen fortsattes det med halvtidsarbetande när jag gick tillbaka till universitet och började plugga igen under ett par år.

Jag ser tiden innan jag började plugga igen som lite bortkastad, jag hade massor av tankar kring vad jag ville göra när jag jobbade deltid men det vart nästan inget av det. När jag väl började plugga igen så var det just vad jag behövde, extremt roligt och motiverande och jag lärde mig massor. Så fort jag var klar med studierna så vart det sedan heltid igen och sparandet har flutit på riktigt bra sedan dess och portföljen har flutit på bra hela tiden även åren då jag inte hade något nysparande.

Däremot räknade jag för något år sedan på hur mycket mer pengar jag hade haft i dag om jag fortsatt jobba heltid och sparat under dessa år och det rör sig om miljonbelopp, något jag tänkt skriva ett inlägg om i framtiden!

Kategorier
Från min gamla blogg Tips

Hur du fyller ett badkar med vatten

Ett badkar har ett litet hål i botten där vatten rinner ut. Vill du fylla badkaret så kan du sätta kranen på max så att vattnet vräker ner, men det är inte säkert att det räcker, kanske måste du även hälla på extra vatten från andra källor än kranen om du vill ha det fullt. Eller så kan du täppa igen det där lilla hålet i botten av badkaret innan du slår på kranen. Gör du det så kommer badkaret att bli fullt även om du bara låter kranen stå på minimum och droppa.

Om du inte har täppt till hålet kommer det att krävas oerhört mycket större mängder vatten som hela tiden fyller på badkaret för att både uppväga vattnet som rinner ut i botten samt att öka den totala mängden vatten som finns i badkaret.

När det gäller pengar så tror många att det bästa sättet att bli rik är att hela tiden öka intäkterna. Det är delvist rätt, men samtidigt så bryr sig de många inte om att täppa till hålen där pengarna rinner ut. Det är mer regel än undantag att folk lever så. De bränner hela tiden alla sina pengar och kämpar ständigt efter nya inkomster.

Vill du bli rik så bör det första du gör att täppa till läckorna i botten där pengarna rinner ut på samma sätt som du hade gjort med badkaret. Ju bättre du täpper till dessa desto snabbare kommer du att bli rik och desto rikare kommer du att bli. Även om du aldrig lyckas få någon ”kran” som släpper ut några större mängder pengar.

Det naturligtvis en stor fördel om du även ökar mängden pengar som kommer in till dig, men så länge du har stora luckor där samma pengar strax efter rinner ut så kommer du aldrig att bli särskilt rik.

Sedan så nöjer vi oss så klart inte heller med att fylla badkaret, vi vill få det att svämma över!

—————
Ursprungligen publicerat i min gamla blogg 2007.

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Lika ambitiös privat som på jobbet?

När det kommer till yrkeslivet har många människor ambitiösa planer, göra karriär, hur de ska få upp lönen, hur ofta de bör byta jobb, göra det där lilla extra, chefsroller och så vidare. Många människor har helt enkelt aktiva strategier för att bli framgångsrika i yrkeslivet.

Varför gör folk detta? Jo för att det fungerar! Med en uttalad strategi och höga ambitioner så når man i regel längre inom yrkeslivet, man blir befordrad, man får höjd lön, man byter jobb till andra man trivs bättre med eller som hjälper en att utvecklas. Om detta fungerar så bra, varför gör många det inte när det kommer till sina privatliv? Varför inte skapa mål, planer och ambitioner här att sträva efter på samma sätt som på jobbet?

Det är väl logiskt att anta att om dina planer, ambitioner, hårda arbete och liknande hjälper dig att nå dina mål i yrkeslivet så borde ett liknande upplägg ha samma effekt på ditt privatliv?

Vad tror du skulle hända om du satte upp mål och ambitioner för din hälsa, din träning, dina vänner, din hemmiljö, dina intressen och liknande? Och sedan regelbundet följer upp hur väl dina planer och dina ambitioner fungerar och om du märker att du är på väg att missa ett mål genast agerade för att styra upp situationen?

Det behöver ju inte ens handla om komplexa saker, säg att när du var yngre så umgicks du och din bästa vän nästan dagligen, men i dag när ni blivit äldre, fått familjer och kanske till och med bor en bit från varandra så träffas ni inte mer än någon gång i halvåret om ens det. Du saknar din vän och inser att ditt liv vore ännu bättre om ni kunde ses oftare. Lägg då upp en ambition för att träffa vännen en gång i månaden eller kanske till och med en gång i veckan om det är möjligt. Prata igenom läget med vännen och ni kanske kan hitta bestämda tider som fungerar för bägge, kanske ses ni andra lördagen varje månad, kanske kan ni träffas en kväll i veckan.

Detta skulle så klart kunna kombineras med andra av dina mål och ambitioner för privatlivet, kanske har du som mål att komma i bättre form, varför då inte styra upp så att du och din bästa vän spelar tex badminton tillsammans en gång i veckan.

Är du ambitiösare eller mer målmedveten i ditt yrkesliv än du är privat? Skulle du vilja ändra på det? Vilka saker i ditt privatliv tror du skulle kunna bli bättre om du skapade en plan för dessa och aktivt jobbade för att utföra den planen på samma sätt som du aktivt jobbar för olika mål på ditt jobb?

Kategorier
Från min gamla blogg Inspiration

Farfars gamla aktie

För snart 100 år sedan, 1921 gav Borgholms Elverk ut 416 aktier i företaget. De flesta aktier köptes av ortsbor. Det nominella värdet var 100 kr per aktie och en stor del av pengarna företaget fick in användes till att bytta ett nytt vackert hus som först blev elverk men i dag är bolagets kontor.

Inget konstigt med detta kan man tycka, det som gör denna historia lite speciell och mysig är det som hände senare. På 70-talet löstes de flesta av aktierna in men 23 aktier köpta av 12 olika personer löstes aldrig in. Borgholms Energi som företaget numer heter efterlyser nu de tolv aktieägarna för att kunna köpa tillbaka de sista aktierna. Det finns dock en stor skillnad mot när aktierna såldes, i dag har företaget en omsättning på 200 miljoner kronor och de saknade 23 aktierna är tillsammans värda flera miljoner. Allt detta berättar Aftonbladet om i en artikel.

Fyrabarnsmamman Susanne Grundstedt, 47, sondotter till Henning Ljungström som drev järnhandel i Borgholm på 20-talet och som köpte en aktie:
Detta låter ju helt otroligt, säger hon. Klart man blir jätteglad! Jag minns min farfar, han dog när jag var fem år. Och för ett par veckor sedan var jag faktiskt tillbaka i Borgholm där jag inte varit sedan min pappa avled för tio år sedan.”

Joakim Dillner, 46, från Lund tror att det är ett skämt när Aftonbladet berättar att hans morfar på 20-talet köpte en aktie som nu kan ge barnbarnen en rejäl slant.
”Vad ska jag tro? Är detta dolda kameran? undrar han. Men är det sant är det ju helt osannolikt.”

Visst är det en charmig historia? Inte den typ av snyftartiklar Aftonbladet normalt publicerar när de skriver något om ekonomi. Men främsta anledningen till att jag skriver detta inlägget är som så många gånger tidigare för att visa att det lönar sig att investera pengar. Gör du det inte i dag som måste du börja, hur mycket eller lite pengar du än tjänar.

Naturligtvis kan du aldrig räkna med att göra en affär som Borgholms Energi, troligtvis kommer till och med någon eller några av dina investeringar går åt helvete. Men jag är helt övertygad om att du alltid bör spara och investera en del av de pengar du tjänar och även om du råkar ut för några hack på vägen så kommer det med stor marginal att löna sig i slutändan.

—————————–
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg 2007

Kategorier
Forskning

Din tidshorisont avgör om du blir fattig eller rik

Den före detta Harvardprofessorn Edward Banfield studerade social och ekonomisk rörlighet i USA och internationellt under nästan 50 års tid. Han försökte ta reda på anledningen till att vissa individer och familjer över ett par generationer klättrade från de lägre socioekonomiska grupperna till högre samtidigt som andra gjorde motsatsen. Vissa gick till och med hela vägen från en av de lägre gruppera till en av de högsta under bara en livstid. Faktum är att 2015 fanns det i USA över tio miljoner dollarmiljonärer och majoriteten av dessa var så kallade ”self-made” dvs de startade utan förmögenhet eller stora arv och lyckades bli dollarmiljonärer under sin egen livstid.

Varför sker detta för en grupp människor och inte för alla? Banfield försökte genom sin forskning ta reda på vilka gemensamma nämnare de personer som lyckas göra denna resa har. 1970 presenterade han vad han hade kommit fram till i boken The Unheavenly City. Tyvärr har jag själv inte haft möjlighet att läsa den boken, så det jag skriver i detta inlägg är baserat på hur andra beskrivit hans forskning i texter jag har läst.

På den tiden då Banfield publicerade sin bok trodde många eller åtminstone ville de tro att fattigdom och rikedom bara handlade om slump, tur eller otur. Att det var något som drabbade oskyldiga personer som inte själva hade någon kontroll eller val över vad som hände och att enskilda människor inte själva kunde styra över om de vart fattiga eller rika. Resultaten av Banfields forskning var kontroversiella då de kraftigt skiljde sig från denna gängse tro.

Han forskning visade att när han studerade folks ekonomiska framgångar eller misslyckanden så var deras tidshorisont den största och tydligaste faktorn till om folk lyckades eller misslyckades ekonomiskt. I sin forskning delade han in samhället i sju klasser, i en skala från lägst till högst:
Lower lower class
Upper lower class
Lower middle class
Middle middle class
Upper middle class
Lower upper class
Upper upper class

Hans forskning visade att personerna som tillhörde dessa olika grupper hade ett längre tidsperspektiv eller tidshorisont ju högre upp i skalan de låg nu oavsett vilken grupp de hade tillhört från början av sina liv, deras utbildningsnivå eller deras nuvarande livssituation. Deras tidshorisont var den enda konstanta skillnaden mellan personerna i de olika samhällsgrupperna.

För individerna i den lägsta gruppen Lower lower class var deras tidshorisont ofta bara några timmar eller till och med endast några minuter, till exempel en alkoholist som endast tänker på nästa sup. På andra sidan av skalan, de högst upp, Upper upper class så är deras tidshorisont åratal, årtionden och till och med framtida generationer. Banfields forskning visade att framgångsrika människor är extremt framtidsorienterade och tänker ofta år in i framtiden när de fattar sina dagliga beslut och tänker på vilka effekter dessa beslut kan få på lång sikt för personens liv, familj eller jobb.

Det är ingen slump att vissa människor köper en lott varje dag i hopp om att bli rika i dag medan andra människor i stället lägger de lottpengarna på investeringar som åratal senare gör dom rika.

Vilken är din egen tidshorisont? Själv har jag alltid varit väldigt långsiktig, ett bra exempel på det är när jag var liten, då ville folk sällan spela brädspel med mig då mina favoritspel var sådana där en spelomgång ofta tog 1-2 timmar medan dom ville spela spel som tog 5-10 minuter. Jag älskade de längre spelen där jag kunde ha en långsiktig plan och strategi och jobba för något nu som jag skulle skörda frukterna av en timma senare.  Detta har levt kvar hela mitt liv och jag har nästan alltid varit långsiktig och haft långsiktiga planer i det mesta jag gjort, däribland sparandet och investerandet där jag från första början varit långsiktig och då menar jag inte långsiktig som 5-10 år, snarare 30, 40, 50, 60 år.