Kategori: Tankar och funderingar

Att ekonomiska bekymmer leder till psykisk ohälsa är inget nytt, det är något jag skrivit om tidigare. Det värsta är dessutom att det inte bara påverkar dig, det ökar även risken att dina barn drabbas av psykisk ohälsa.

Därför är den rapport Kronofogdemyndigheten släppte förra månaden alarmerande. Under det första halvåret så ökade antalet krav som skickas till kronofogden och under de senaste två åren har det sammanlagda kravbeloppet ökat med 70%. Det totala kravbeloppet är nu uppe i 18,4 miljarder kronor. Under den första halvan av 2024 fick Kronofogden in omkring 676 000 krav vilket är en ökning med ungefär 66 000 krav jämfört med samma period förra året.

Enligt Davor Vuleta, privatekonomisk talesperson hos Kronofogden finns det inget tecken på att utvecklingen mot fler och större krav skulle avta. Allt fler personer har svårt att betala. Detta kan enligt Davor leda till en negativ kedjeeffekt där företag som inte får betalt för sina varor och tjänster tvingas till uppsägningar, något som i sint tur kan påverka samhällets ekonomi i stort.

Ökningen av antalet mål sker i alla åldersgrupper, men den grupp som sett den största procentuella ökningen är personer i åldern 55-64 år, där låg ökningen på 17%. Det län där ökningen varit störst är Värmlands län med hela 22%.

Detta är som sagt var skrämmande siffror inte minst då ekonomiska bekymmer leder till psykisk ohälsa. Det är också skrämmande att åldern 55 – 64 år är så drabbat. I denna grupp bör eventuella barn vara utflugna eller åtminstone snart vara det vilket borde medföra en bättre ekonomi. Denna grupp är dessutom nära pensionsålder. Vad säger det om människors möjlighet att gå i pension om de har skulder hos Kronofogden?

För mig har det alltid varit viktigt att ungdomar skall få utbildning i privatekonomi och sparande i skolan, mer än vad de redan får i kurser som hemkunskap och samhällskunskap. Men dessa siffror visar att även äldre behöver stöd när det kommer till att lära sig hantera sin ekonomi.

Det säg att du inte kan lära en gammal hund att sitta. Men jag är säker på att det går att lära alla att hantera sin privatekonomi och sparande. Dock är jag orolig för att alla kanske inte vill lära sig eller göra de förändringar som krävs.

Jag minns än i dag hur en äldre kollega med utflugna barn och som tjänade flera tusenlappar mer i månaden än vad jag gjorde högt förklarade att i hennes situation var det minsann helt omöjligt att spara. Jag valde att inte säga något om att jag, med min lägre lön, utan att anstränga mig eller ens direkt försöka ofta sparade 5 000 kr eller mer i månaden. Jag bara sparade det som råkade vara kvar på kontot i slutet av månaden.

Sedan är jag så klart medveten om att alla som hamnat hos kronofogden inte gjort det pga okunskap. Alla kan ha otur i livet, drabbas av sjukdomar osv. Men om du är frisk och alltid sett till för att anpassa dina utgifter till dina inkomster med lite marginal minskar risken att du hamnar hos Kronofogden drastiskt. Detta gäller inte bara shopping utan saker som mat, resor, bostad, eventuell bil osv. Då bygger du med tiden upp en ordentlig buffert för oväntade utgifter och kanske till och med en mindre förmögenhet om du långsiktigt och diversifierat investerar ditt sparande.

Har du själv varit i ekonomiska bekymmer eller känner någon som är det, dela gärna med dig av dina erfarenheter.

Alla har vi hört historierna om idrottare, artister och lottovinnare som plötsligt blir förmögna över en natt. Då de inte lärt sig hantera pengar så försvinner pengarna nästan lika snabbt som de kom in och några år senare är de utblottade.

Nu varnar experter för att det samma är på väg att hända med helt vanliga millennials, vilket uppmärksammats av Expressen. Omkring 90 biljoner dollar kommer, inom en 20-årsperiod, att ärvas av millennials. En generation, som enligt experterna, är slarvig och hellre lägger pengar på att få avokadomackor hemkörda, än på en handpenning för en bostad.

Salvatore Buscemi säger att millennials är mycket dåligt förberedda i jämförelse mot de tidigare generation som byggde upp dessa förmögenheter. Tidigare generationer formades av händelser som världskrig och andra svåra tider. Men trots att millennials levt under den stora finanskris som var 2008 så är de ändå den generation som är troligast att leva från lön till lön utan något sparande.

Den yngre generationen har enligt Buscemi mer kortsiktiga ekonomiska mål jämfört med de tidigare generationerna. Han tror inte heller att de pengar millennials ärver kommer att användas till att starta företag eller investeras. Millennials är helt enkelt inte redo att bli förmögna.

Psykologen Paul Hokemeyer berättar i samma artikel att de som själva byggt upp sina förmögenheter är tryggare i sin egen förmåga och i vetskapen om att de kan bygga upp sin förmögenhet på nytt om de skulle förlora den.

Så hur ska det gå för alla millennials som får ärva pengar? Kommer det likt vissa idrottare och lottovinnare att förlora allt? Influencern Sparo anser att om så sker är det i mångt och mycket deras eget fel. Men även deras föräldrar har ett visst ansvar. Pengar är något du måste lära dig att hantera och föräldrar bör hjälpa barnen att få de verktyg som krävs och hur de använder dessa verktyg.

Jag såg själv något liknande nyligen, då rörde det en grupp ännu yngre än mellennials. I en undersökning hade 80 ungdomar i åldern 17-19 svarat på frågan om de visste hur de betalade en räkning. Endast 8,7% av de svarande hade någonsin betalt en räkning själv och hela 36,3% svarade att de inte hade en aning om hur du betalar en räkning.

När jag pratar med vänner i min egen ålder så verkar de som att de flesta betalade sina första räkningar på högstadiet, någon stans mellan 13-15 år alltså. Jag minns inte exakt när jag betalade min första räkning men jag vet att jag i åttan köpte min första egna mobiltelefon och från den dagen betalade jag mobilräkningen varje månad.

Så även om artikeln handlar om mellennials så finns risken att problemet blir ännu större med kommande generationer. Men jag tror inte heller att det är så lätt som att säga att detta bara rör de yngre generationerna. När min farmor gick bort i mitten av 00-talet så såldes hennes bostadsrätt vilket gav min far runt en miljon i arv efter skatt. Dessa pengar är sedan många år tillbaka slut. Samtidigt ser jag många yngre som faktiskt regelbundet sparar och investerar. Och bland de som ännu inte gör det så är det många som är nyfikna och frågar oss mer erfarna om råd och tips.

Det är helt enkelt svårt att dra alla över en kam även om jag så klart kan dela åsikten om att äldre ofta är bättre på att hushålla med resurserna. Jag minns inte mycket av min farmor och farfars konsumtionsvanor då de gick bort relativt tidigt i mitt liv, särskilt farfar. Men mormor och morfar har alltid hushållit med resurserna.

Vad tror du? Hur kommer det att gå när mellennials i framtiden får ärva stora belopp?

I går började jag på ett nytt jobb. Det är kul och spännande men samtidigt lite osäkert. Jag har varit på arbetsplatsen som jag just lämnat i rätt många år. Jag lämnade inte för att jag vantrivdes, tvärtom har jag haft det väldigt bra och roligt där. Jag lämnar för att jag känner att det är dags för en ny utmaning och att detta är rätt möjlighet för det. Jag vet att jag kommer lära mig massor och utvecklas på min nya arbetsplats.

Det osäkra kommer från att lämna en arbetsplats jag trivts på så bra. Där jag haft roligt nästan varje dag. Kommer jag trivas lika bra på min nya arbetsplats? Jag tror att jag kommer det, första intrycket är positivt, men man kan ju aldrig vara säker hur det känns på längre sikt.

Jag har alltid strävat efter att vara riktigt bra på mitt jobb. Jag tror att om du hela tiden försöker att bli bättre, lära dig nya saker och utvecklas så är chansen stor att du med tiden åtminstone presterar bättre än de som står stilla och trampar. Mina gamla chefer och kollegor vet att jag är bra, driven och strävar efter att lära mig nya saker. Detta har medfört att jag har fått extra ansvar, folk har rådfrågat mig, jag har haft möjlighet att vara med och påverka och jag har fått en större frihet.

Detta är något som min nya arbetsgivare och kollegor inte vet. Detta är något jag måste visa att jag kan leva upp till även på min nya arbetsplats. Det är inget som kommer gratis, utan jag måste förtjäna både tilltro och respekt.

För att visa detta har jag en plan. Givetvis omfattar den min strävan att hela tiden bli bättre. Att mäta resultat, göra utvärderingar, lyssna på skickliga kollegor och försöka lära mig av dessa. Men det är kanske inte något som syns direkt utan mer över ett par års tid.

Det främsta jag tror att jag kan göra som folk lägger märke till på lite kortare sikt är att synas. Jag har aldrig varit den som hade ett behov av uppmärksamhet eller strävat efter att stå i händelsernas centrum. Så jag tänker inga extrema saker. Men humor brukar vara en av mina starka sidor. En annan sak är att vara den som säger ”jag gör det” eller ”det kan jag fixa” när chefer och kollegor frågar vem som kan ta tag i något. Sen hjälper det säkert vara bland de första i Teamet på plats på morgonen och bland de sista som lämnar för dagen.

Jag har alltid varit den som ofta jobbar bättre hemifrån än på jobbet, när det kommer till administrativa saker. Då jag där kan jobba ostört samt vid tider och tillfällen när jag känner mig extra motiverad, fokuserad och energifylld. Historiskt har jag alltid lagt tid på så väl kvällar som helger när det behövts.

Detta har jag så klart tagit med mig till mitt nya jobb och redan första kvällen så fixade jag några småsaker som ingen hunnit lösa under dagen. Jag har inget lika konkret att fixa i kväll men jag kommer definitivt ta en liten avstämning och se om jag missat något eller bör förbereda något inför i morgon.

Vad gör du för att visa din bästa sida på en ny arbetsplats? Eller på din nuvarande? Det mesta jag har skrivit här är ju inte nya saker för mig, utan sådant jag alltid har gjort och troligtvis alltid kommer att göra.