Kategori: Tankar och funderingar

Att elpriset i Sverige har skenat till skyhöga nivåer har nog ingen kunnat undgå, vi har uppenbarligen totalt misslyckats med att bygga ut produktionen av el för att möta behovet. Det är även rimligt att gissa att behovet kommer att fortsätta öka de närmaste åren med elbilar, smarta hem och ökat teknikanvändande på jobb och i skolor.

Jag läste lokaltidningen på jobbet i dag och där skrev dom om så väl ensamstående mammor som stänger av elen och sover med sina barn under dubbla täcken, som pensionärer som tvingas ta av sina sparpengar för att ha råd att betala elräkningen till elbilar som är dyrare att köra än bensinbilar. Samma lokaltidning lyfter också kringkostnaderna för elen, dvs elskatten och momsen på elen bara sedan 90-talet har fyrdubblats.

Just det här med skatt och moms på elen gör detta till en ännu märkligare fråga för det betyder ju att staten tjänar pengar på ett högt elpris. Det vill säga staten får ju ut mer i skatt och moms om du köper el för 4000 kr än om du köper el för 2000 kr. Därför går att ifrågasätta vilket intresse staten verkligen har för att få ner elpriset till mer historiskt normala nivåer.

För att möta den ilska som el-kostnaden skapat hos befolkningen så har regeringen i dag i ett pressmeddelande gått ut med att de skall dela ut sex miljarder kronor i bidrag till de hushåll som drabbats av höga elpris.

I samma pressmeddelande säger finansministern att:
”Regeringen tar den här situationen på största allvar och avsätter därför sex miljarder för att kompensera de hushåll som fått höga elräkningar.”

Sedan fortsätter det med något jag tycker är mycket märkligt:
”Förslaget träffar över 1,8 miljoner hushåll och gäller i hela Sverige.”

Här är det något som inte stämmer? Enligt SCB finns det i Sverige 4,8 miljoner hushåll? Betyder detta att 3 miljoner hushåll inte drabbats av det höga elpriset? Hos Vattenfall kan du se historiska elpris och när jag jämför december 2021 med december 2020 så oavsett vilken elpris-region jag väljer så är ökningen skyhög. Då talar jag inte om en stor ökning på 5-10% utan en helt galen ökning där även den region som har lägst elpris sett en ökning på runt 300% och de med högst betydligt mer än så.

Visst fjärrvärme finns och det dämpar säkert smärtan för de som har det. Men det dämpar ju fortfarande bara kostnaden för uppvärmningen av boendet och inte allt som den drivs av el. Tvättmaskinen, TV, dator, mobil, kaffebryggaren, diskmaskinen, dammsugaren, lampor, musikanläggning, spisen, el-bilen och mycket annat är fortfarande el.

Det hela skulle möjligtvis kunna stämma om 3 miljoner hushåll sitter med bundet elpris, men den teorin spräcks då finansministerns pressekreterare bekräftar till Aftonbladet (artikeln numera bakom betalvägg) att bidraget gäller oavsett om du har rörligt eller bundet avtal.

Hur kan då 3 miljoner hushåll fått oförändrade eller sänkta elpriser i december och januari? Det kan omöjligt stämma och går inte ihop i mitt huvud? Det är väl snarast så att bortsett från de med bundet elavtal så har alla utan undantag fått kraftigt höjda elpriser? Alltså borde väl alla hushåll i Sverige omfattas av detta?

Eftersom informationen om detta kom i dag så ligger kanske inte alla kort på bordet än och det kanske kommer mer information om en snar framtid som tydliggör det hela och visar att det inte var något konstigt alls, men just nu är det något som inte stämmer.

Personligen tänker jag spontant att vore det inte vettigare att bara sänka skatt/moms på el tills det att de byggt ut elproduktionen så att den klarar av efterfrågan? Men det kanske dom inte vill göra pga det jag skrev tidigare att det ligger i statens egenintresse att hålla elpriset högt så att de får mer intäkter. Dagens bidrag är ju bara något tillfälligt, skall gälla för tre månader och summorna är säkert inget mot vad staten drar in årligen på moms och el-skatt.

Men det går ju inte heller att bara kolla på olika hushålls elförbrukning i stort. Tar du två hushåll, ett med en vuxen och ett med två vuxna så är det ju inte så att de med två vuxna automatiskt har en dubbelt så hög el-räkning som den som bor själv, tvärt om kan skillnaderna vara rätt små. Så även om de med två vuxna har en lite högre räkning så har ju ökningen i sig troligtvis varit värre för den som bor själv då dennes kostnad per person är högre.

Nu vet jag inte hur mycket allvar det låg i det men såg en del hånfulla kommentarer online i dag från folk som skadeglatt postade saker i stil med: Tack alla som bor i trånga små lägenheter i staden som nu skall få betala elen för min stora villa ute på landet!

Hur tycker och tänker du själv kring elpriset, skatten på el och det nya elbidraget?

Hur påbörjar du ett inlägg som handlar om att föregående år varit ditt sämsta år någonsin på börsen? Det är ju inte direkt något du vill skryta om eller flagga öppet med. Typ hej, titta på mig, jag suger!

Det är lätt att dela med sig av hur det går när allt går bra och din portfölj slår nya rekord varje dag. Det är betydligt tyngre att göra samma sak när din portfölj går ner ett par månadslöner på en dag eller när den är ner ett sexsiffrigt eller ännu värre sjusiffrigt belopp för året. Det är inte jätteroligt att stå där med en portfölj som är på minus för året samtidigt som index är upp 30%.

Socialmedia gör det inte lättare, varje dag postar andra bilder på all time high grafer, nya rekord och framgångsrika trades. Detta kan ge känslan av att alla andra är genier medan du suger. Men det är lätt att glömma att de flesta människor känner så här och därmed också delar med sig när det går bra och är tysta dagar eller perioder det går mindre bra. Därför ser vi ofta bara halva sanningen.

Jag tror att det är viktigt att spela med öppna kort och vara ärlig, särskilt om du varit med ett tag och sett framgångar och motgångar tidigare. För den som är ny på börsen, särskilt de senaste åren, är det lätt att tro att allt alltid är guld och gröna skogar och varje dag slås ett nytt rekord. Men om din egen portfölj inte går lika bra är det lätt att du börjar känna dig usel när du ser andra hela tiden posta om hur bra det går för dom. Därför är det viktigt att visa bägge halvorna så att folk kan se att de inte är ensamma och att ibland går det bra och ibland går det mindre bra.

2021 var ett riktigt uselt år för min portfölj. Faktum är att det var det sämsta året någonsin i kronor och jämfört med index och detta med stor marginal. Så sent som i mitten av december låg jag på runt -12% men tack vare en stark slutspurt slutade jag på endast -5,53%. Senast min portfölj slutade på minus var för tio år sedan. Under de senaste 14 åren innan i år hade min portfölj slagit index tio, några av åren riktigt stort dessutom. De få år jag fått stryk av index har det i regel handlat om ett par procentenheter på sin höjd. Men i år vart jag totalt krossad för att inte säga förnedrad av index.

Jag har en relativt diversifierad portfölj med innehav i ett par olika länder och i ett gäng olika branscher så det handlar inte heller om att jag chansat och stoppat alla ägg i samma korg. Jag har bara lyckats träffa några av de sämre valen i branscher som också omfattar bolag som gått betydligt bättre. Det hela tyngdes extra av att mina två största innehav när året startade var två av aktierna som gick absolut sämst och bägge var ner 30-40% för året. En jobbig känsla var att så fort någon av mina aktier som hade gått dåligt började vända och gå upp massa igen, och jag började ta in på index, så var det snart en ny aktie där nått hände och den började falla.

Det som är positivt är att jag har varit med länge. Jag satt och lekte trader som liten i skolan och köpte och sålde Ericsson på Avanza under svallvågorna från IT-bubblan i början av 00-talet och jag investerade som en galning under finanskrisen då jag insåg att den troligtvis skulle vara ett av de bästa tillfällena att investera på under min livstid. Jag tror alla vi som varit med ett tag på börsen lärt oss att vår börsresa sällan en rak linje uppåt. Den går i stället i vågor, upp och ner, upp och ner men på en lite längre sikt går den alltid mer uppåt än nedåt. Börsen är helt enkelt ett maraton och inte en sprint.

Med det sagt så även med den erfarenheten jag har så är det inte alltid helt lätt att se min portfölj gå så oerhört dåligt jämfört med vad de flesta andra skyltar med. Hur upplever du liknande situationer med din portfölj eller enskilda innehav?

Om det konstaterades att övervikt och ohälsa var ett problem bland barn men att det samtidigt finns barn som genom god kost och motion har en utmärkt hälsa, vilken skulle din reaktion vara på det?

Skulle det vara att för att få det mer jämlikt måste nu barnen som har utmärkt hälsa börja äta snabbmat oftare, få en större godispåse på lördagarna samt begränsa deras möjligheter till motion? Kanske ska vi tvinga i dom en cigarett eller två med?

Eller skulle det vara att försöka hitta vägar för att få de barn som lever ohälsosamt att äta lite nyttigare och röra på sig mera? För att på så vis höja deras välmående och förhoppningsvis bidra till ett längre och hälsosammare liv även för dessa barn?

Frågan ovan kan tyckas dum och lite märklig, ingen vill väl tvinga hälsosamma barn att bli mer ohälsosamma? Och jag tror att få föräldrar vill se sina barn röka samt vara svaga och orkeslösa på grund av bristen på motion?

Om så är fallet borde inte samma lösning gälla för de flesta problem? Vi vill uppmuntra folk som gör rätt och försöka få de som gör saker som är mindre bra för deras framtid att ändra sitt beteende?

I dag gjorde Ulla Andersson, riksdagsledamot och ekonomiskpolitisk talesperson för Vänsterpartiet just det motsatta. På Twitter gick hon ut och kritiserade de människor som använder sparformen ISK för att spara för en tryggare framtid och la till det hånfulla citatet
”Snacka om att de har skatterabatt på det och då på bekostnad av alla andra i det här landet.”

Om vi bryr oss om andra människor och vill andra väl borde vi väl stötta, lära och försöka uppmuntra de som i dag inte sparar till att börja göra det? På samma sätt som problemet inte är de hälsosamma barnen så är inte problemet här de som försöker ta ansvar för sin framtid, stå på egna ben samt kunna få lite guldkant på pensionen i stället för att riskera att behöva jobba tills de är 80 år.

Problemen är att det finns barn som lever ohälsosamt och att det finns vuxna som har för mycket månad kvar i slutet på lönen. För att minska den senare gruppen måste vi hjälpa folk, lära dom hur de sparar och vikten av att spara. Hjälpa dom att se över sina utgifter, sin konsumtion, vad de lånar till och så vidare.

Faktum är att ju mindre du tjänar desto viktigare är det att du sparar och desto större effekt kommer det att få på din framtid. Det är inte rika riksdagsledamöter med löner som vi vanliga dödliga bara kan drömma om som kommer att behöva oroa sig för sin pension. Det är för oss vanliga knegare som jobbat hela livet med en lön under medellönen i Sverige som ett sparande kan göra drastisk skillnad.

Och bara så att Ulla vet, jag tillhör dom där som har pengar i en ISK. Min portfölj är troligtvis Sveriges sämsta portfölj 2021, jag är ner massor! Och trots att jag alltså förlorat stora belopp så måste jag betala skatt på portföljen! Att jag måste betala skatt för att förlora pengar, på vilket sett sker det till bekostnad på andra?

Jag tror att de flesta delar min åsikt om att ett sunt privatekonomiskt beteende omfattar att du är försiktig med lån samt att du har ett sparade. Sparandet kan gå till flera olika saker, allt från till nästa semester, till buffert för oväntade utgifter samt på längre sikt till att kompensera för låga pensioner så att du har möjlighet till lite guldkant på tillvaron även efter att du har slutat arbeta.

Lån i sig är inte av ondo, men du bör inte låna till saker du inte har råd med eller ta lån där du riskerar att hamnar i trångmål om räntan stiger med ett par procentenheter. Särskilt konsumtionslån bör du vara försiktig med. Vi har dessutom i relativ närtid, under den senaste finanskrisen, sett vilka problem hög skuldsättning kan medföra. En av grundorsakerna till krisen var att människor hade lånat till bostäder de inte hade råd med och följderna av krisen kom att påverka länder så väl som privatpersoner och företag under flera års tid.

Baserat på detta så väl som att många riskerar att få en person som inte räcker till är det rimligt att om staten skall försöka påverka människor ekonomiskt så ska den försöker uppmuntra folk att spara och att vara försiktiga med lån. Är detta vår svenska stat och politiker gör? Nej konstigt nog väljer dom att göra precis tvärt om?

I dag tar staten ut skatt på sparande, en skatt de dessutom höjt på senare år samtidigt som de ger bidrag till de som lånar i form av ränteavdrag. Är det bara i mitt huvud det inte känns rimligt? Särskilt som vi dagligen kan läsa nya artiklar i media om hur tufft det är för många pensionärer och att vi behöver spara om vi vill få oss en dräglig standard på ålderns höst? Vore det då inte lämpligare för staten att reducera skatten på sparande och minska eller till och med avskaffa de ränteavdrag du får när du lånar?

Faktum är ju att den som sparar först har betalt skatt på sin lön, sedan får den betala ytterligare skatt på den delen av lönen personen väljer att spara för att sedan, när personen använder sig av de sparade pengarna för konsumtion, kanske för att få en drägligare standard på ålderns höst beskattas på pengarna en tredje gång när personen använder dom. Är det rimligt om vi vill uppmuntra till sparande?

En sänkt skatt på sparande skulle kunna medföra att fler sparade och att folk sparade mera. Detta i sin tur får dubbelt effekt eftersom anledningen till att många företag börsnoteras är att få in kapital för att kunna växa och göra investeringar och det är ju vi som sparar som köper aktier och bidrar till dessa företags möjligheter att verka på börsen. Företag som växer och gör investeringar medför nya jobb och nya skatteintäkter.

På kort sikt är det möjligt att ett ökat sparande och att folk är mer restriktiva med konsumtionslån skulle ha en negativ effekt på samhällsekonomin, men jag är övertygad om att det på längre sikt skulle ha en positiv och sund effekt på så väl samhällsekonomi som privatekonomi och ge oss en rikare ålderdom med en högre levnadsstandard.