Ofta kan det vara bra att stå på sig, ha standarder och värderingar du håller fast vid. Men en förutsättning för detta är att du står på egna ben och faktiskt själv kan göra de val som krävs för att hålla fast vid det du står för.
En som verkar ha hamnat på villovägar är Moa som tråkigt nog har blivit uppsagd. Hon letar nu efter ett nytt jobb som kan matcha den livsstil hon byggt upp tack vare det gamla jobbet. Problemet är att det jobb hon just vart av med normalt kräver att du gått en utbildning, men Moa fick jobbet ändå tack vare kontakter.
Problemet är alltså att hon inte har någon utbildning, men vill ha en lön som normalt kräver en utbildning. Moa säger att hon haft en lön och en livsstil som folk i hennes ålder normalt bara kan drömma om. Enligt artikeln finns det gott om jobb i Skellefteå där Moa bor, problemet är bara att de jobb hon kan få inte betalar lika hög lön som hennes gamla jobb. För att citera Moa:
”Alltså, jag vet ju att det låter konstigt men jag kan inte ta vilket jobb som helst. Jag kan inte börja jobba inom restaurang igen till exempel”
Medan de jobb hon vill ha kräver en utbildning:
”de som anställer vill gärna att man ska ha ganska hög utbildning”
En av anledningarna till att ett jobb med lägre lön inte är ett alternativ är att hon och hennes sambo för en tid sedan köpte ett hus för 2,5 miljoner kronor. Bortsett från ränta och amorteringar lägger de tydligen mycket på att renovera huset vilket gör att det kostar 20 000 kr i månaden. Det framgår inte av artikeln men jag utgår från att den summan är per person och att hon betalar 10 000 kr i månaden. Hennes sambo jobba på samma arbetsplats som Moa blivit uppsagd från men har som tur var kvar sitt jobb.
Jag tänker spontant att jag inledningsvis känner sympati för Moa, att bli av med jobbet kan inte vara kul, särskilt när det var så välbetalt sett till hennes avsaknad av utbildning. Men alternativet kan ju aldrig vara att tacka nej till andra typer av jobb? Det gäller ju att fixa ett nytt jobb så fort som möjligt. Hon nämner visserligen att hon tack vare försäkringar får ut rätt bra med pengar just nu men jag antar att de försäkringarna inte räcker för evigt?
Är det för dyrt med renoveringarna så är det ju bara att pausa dom tills ekonomin ser bättre ut. Kanske värt att lägga ett par år där de fokuserar på att amortera ner lånen innan de börjar renovera igen? För att på så vis få utgifterna under bättre kontroll?
Sedan finns ju en relativt enkel lösning på att hon vill ha jobb som kräver utbildning. Att hon skaffar sig den utbildning som krävs? I dag går det dessutom att läsa många utbildningar på distans på tex halvfart så om studielån inte känns som nog kan hon ju jobba och plugga samtidigt. Jag har själv läst in en examen på distans vid sidan om att jag jobbat så jag vet av egen erfarenhet att det går.
Hur hade du gjort i Moas situation?
