Kategorier
Allmänt om bloggen Tankar och funderingar

Bloggens framtid – Dags att gå i pension?

Om du är ny här så skapade jag i mitten av 00-talet Sveriges allra första ekonomiblogg. Jag hade inga förväntningar alls vid skapandet, och visste knappt vad bloggande innebar. Bloggen kom att fullkomligt explodera. Regelbunden uppmärksamhet i media och tusentals dagliga läsare.

Orsaken till att jag la ner min gamla blogg var att jag kände att jag hade skrivit färdigt. Jag hade fått ut det jag ville säga och att jag inte ville posta nya inlägg bara för sakens skull och för att fortsätta tjäna pengar på bloggen. Antingen skulle det vara kvalitet eller så fick det vara så jag slutade blogga.

Frågan är om jag nu nått samma punkt med denna blogg? Kanske har jag inte längre det som krävs? Är det slutligen dags för mig att göra som jag gjorde för så länge sedan med min gamla blogg. Lägga ner denna och gå i pension från bloggandet?

Anledningen till dessa tankar började år 2022. Det var ett riktigt dåligt bloggår för mig. Jag hade gått från att producera skapligt med blogginlägg 2021 till att knappt blogga alls under 2022. Under 2021 publicerade jag i genomsnitt 1,29 inlägg per vecka, men detta sjönk till endast 0,17 inlägg per vecka 2022, vilket är färre än ett inlägg i månaden.

Anledningarna till att det blev så få inlägg under 2022 var många. Jobb, universitetsstudier, vänner och familj var alla faktorer. Men i slutändan handlade det om att jag prioriterat andra intressen och hobbys över bloggen och att bloggen på grund av detta vart lidande. Därför satte jag som mål att skriva betydligt fler inlägg under 2023 än vad jag hade gjort under 2022. Även om jag inte trodde att jag skulle nå upp till 2021s inläggsfrekvens så var ett inlägg i veckan i snitt ett realistiskt mål.

Under 2023 lyckades jag med att mer än dubbla antalet inlägg jämfört med föregående år. Jag nådde 0,37 inlägg i veckan men även om det var en klar förbättring så var det ju mil ifrån ett inlägg i veckan. Det positiva är att jag lyckades mer än fördubbla antalet inlägg men det negativa är att denna fördubbling skedde från en väldigt låg nivå och inte var i närheten av mitt mål om ett inlägg i veckan.

Jag har funderat på varför jag numer publicerar så få inlägg. Om du bortser från faktorer som jobb och andra intressen så har jag identifierat ytterligare en faktor. Jag gick tillbaka och tittade på statistik från min gamla blogg och såg att jag i snitt under mitt mest produktiva år där publicerade 3,67 inlägg i veckan. Alltså inte långt från fyra inlägg i veckan! Hur är det möjligt att någon som kunde posta 3-4 inlägg i veckan helt plötsligt inte ens kunde publicera ett halvt?

Den kanske främsta anledningen till detta insåg jag faktiskt redan för ett par år sedan. Jag har alla gamla inlägg från min gamla blogg sparade och jag började läsa igenom dessa för att se om det fanns några favoriter som skulle vara värda att posta på nytt i min nya blogg. Det är lite pinsamt att erkänna men när jag började läsa igenom dessa gamla inlägg så insåg jag hur dåliga majoriteten av mina gamla blogginlägg var.

Det finns absolut guldkorn som är intressanta, lärorika eller motiverande och som väckte tanke hos läsarna och inspirerade vissa att börja spara och investera. Dessa var anledningen till att min gamla blogg vart så framgångsrik. Men många inlägg var rent skräp. Dåligt språk, snabbt hopslängda ofta ointressanta eller oinspirerande. Vissa inlägg kändes som att jag måste ha skrivit dom bara för att publicera ett nytt inlägg snarare än att jag faktiskt hade något relevant att säga.

Det handlade mer om kvantitet än kvalitet. Av de 3-4 inlägg jag postade i veckan var på sin höjd ett vad jag i dag skulle anse bra nog att publicera. Men även om jag dissar mina gamla inlägg nu så var det absolut inte hur jag kände då. Jag postade aldrig ett inlägg bara för sakens skull och jag upplevde att det jag postade var kvalitet och vettiga saker.

Vad har då förändrats under dessa år som gör att jag i dag finner många inlägg, som jag då tyckte var bra eller åtminstone helt okej, vara så dåliga? När jag i unga år startade min första blogg var jag verkligen inte någon skribent. Jag skulle inte påstå att jag är annat än en högst medioker skribent i dag men då var jag verkligen usel. Innan jag började blogga hade jag aldrig haft något intresse för skrivande. Jag var killen som på högstadiet fick tillbaka alla uppsatser vi skrev i svenskan full av röda markeringar.

När jag i 20-årsåldern började blogga bad jag en flickvän korrekturläsa en del av mina inlägg eftersom jag stavade som en kratta. Uppenbarligen lyckades jag ibland träffa rätt med mina texter, men det var nog minst lika mycket tur som skicklighet. Jag skrev dock massor av inlägg under mina mest aktiva år och det utvecklade mitt skrivande. Men som med ökningen i antal inlägg 2023 jämfört med 2022 så var det från en väldigt låg nivå.

Jag har fortsatt att utvecklas sedan dess. I mitt arbete läser jag mycket, och även om jag sällan läser böcker på fritiden, lyssnar jag mycket på ljudböcker, vilket troligen har bidragit till min utveckling. Sedan jag började arbeta har jag även tagit mig igenom ett antal distanskurser på högskolan. Men allra störst effekt på min språkliga utveckling kom definitivt så jag gick tillbaka till universitet på riktigt och läste en kandidat i Företagsekonom. Om min första utbildning hade varit mer praktisk än teoretisk så var denna tvärt om och utvecklade mitt skrivande massor.

Anledningen till att jag i dag tycker att så många av mina gamla blogginlägg är så dåliga är helt enkelt att jag utvecklats med åldern. Jag har gått från att vara en relativt usel skribent till en medioker. Men inget gott som inte har något ont med sig. Detta är en anledning till att jag publicerar färre inlägg i dag. När jag i min gamla blogg skrev inlägg så tog dom kanske mellan 40 min och två timmar från idé till färdigt inlägg. Jag fick helt enkelt en idé och ordbajsade snabbt ihop något om det och postade inlägget.

Så ser inte processen ut i dag. I dag tar många inlägg runt fem timmar från idé till att allt är färdigt. Vissa betydligt längre än så. Mitt sista inlägg 2023, det om Charlie Munger, tog säkert en 10-12 timmar. Jag gör research på ett sätt som jag inte gjorde i den gamla bloggen. Jag har regelbundet ett gäng källor för ett inlägg. Detta gör att bara förarbetet till vissa inlägg tar någon eller några timmar innan jag ens börjat skriva.

Även själva skrivprocessen förändrats. Förr skrev jag ett inlägg, eventuellt fick en flickvän skumma igenom det och identifiera stavfel och sedan postades det. I dag skriver jag om texterna flera gånger innan de publiceras. Strukturen ändras. Stycken flyttas till andra delar av texten. Vissa saker tas bort, andra läggs till. Texten går helt enkelt igenom ett antal olika former innan jag känner att den är redo att publiceras. Sedan den sista delen är att i min gamla blogg hade jag nästan aldrig bilder, det var wall of text som publicerades. I dag har jag alltid ett gäng bilder till varje inlägg, det går åt mer tid än vad man kan tro att hitta bra och relevanta bilder som dessutom är fria att använda.

I min gamla blogg kunde jag alltså skriva och publicera flera inlägg på samma tid som det i dag tar för ett. Inte konstigt då att jag postade betydligt fler inlägg förr. En annan nackdel med att inläggen tar så mycket längre tid från start till mål är att det fått till effekt att många inlägg påbörjas utan att slutföras. När ett inlägg endast tar en timma så är det publicerat en timma efter att du fick idén men om det tar fem timmar så blir det en process som kan pågå under flera dagar. Då finns risken att du efter ett par dagar får annan idé som du ger högre prio och börjar skriva på den i stället.

Utan att överdriva så har jag ett dokument med strax under 100 inlägg som jag påbörjat men ännu inte slutfört sedan jag startade min nya blogg. Vissa av dessa är bara en titel och ett stycke medan några är nästan färdigskrivna inlägg och sedan så klart massor som befinner sig någonstans där i mellan.

Det är rimligt att ifrågasätta om hur jag skriver i dag är värt det. Vad tycker du, käre läsare? Jag är den förste att erkänna att flera av mina favoritbloggare definitivt inte skriver på det här sättet. Tvärt om har de ofta korta inlägg som mer handlar om några snabba tankar kring en fråga eller händelser. De postar inlägg som liknar de jag postade i min gamla blogg, även om de så klart är bättre skribenter och deras texter över lag hållet högre kvalitet.

Det går inte heller att komma ifrån att kvantitet över kvalitet inte behöver vara dåligt. En av mina favoritbloggare postar i princip dagligen. Många av inläggen är inte längre än några stycken, en snabb tanke om något. Vissa av inläggen kanske inte ger så mycket att läsa men tack vare den stora mängden, samt så klart att han är en mycket skickligare skribent än mig, gör att flera guldkorn dyker upp varje månad. Hade jag skrivit fyra gånger så många inlägg hade majoritet av dom säkert inte varit särskilt fantastiska men troligtvis hade kvantiteten också medfört att jag hade skrivit betydligt fler bra inlägg än vad jag gjorde under 2023.

Frågan är dock om jag kan göra detta. Jag tror att jag blivit lite skadad av mitt jobb och alla universitetsstudier. Jag tror att jag lite har tappat förmågan att kunna skriva kortar mindre bearbetade texter. Det kanske är något som jag borde börja träna på? Försöka hitta tillbaka till? Vad tycker du? Det sagt så kommer jag inte att lägga ner bloggen och gå i bloggpension. Mitt mål för 2024 är återigen att nå ett snitt på ett inlägg i veckan. Kan jag nå dit? Oklart. Men bara jag lyckas publicera fler inlägg än förra året så blir det ju två år på rad där bloggandet går och rätt håll och det vore väl inte så dåligt?

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Ett oerhört lyckat börsår är över

Det första inlägget jag publicerade förra året hade titeln Ett tungt börsår är över. I det inlägget delade jag med mig av hur oerhört dåligt min portfölj gått och hur jag hade blivit krossad av index. Jag nämnde även en del om att det kan vara mentalt påfrestande när du hela tiden ser andra lyckas bättre. Ett citat från förra årets inlägg:

Det är lätt att dela med sig av hur ens portfölj går när allt är guld och gröna skogar, varje dag är en ny all time high och varje gång du postar hur långt över index din portfölj ligger i social medier så får du massor av likes och glada tillrop. För min portfölj har något guld och gröna skogar inte existerat under 2022, tvärt om har det varit becksvart.

Anledningen att jag skrev detta inlägg, utöver att vara transparent mot mina läsare var för att jag tycker att det är oerhört viktigt att visa bägge sidorna av myntet. Om du är aktiv i social medier som finanstwitter så har du säkert märkt att posterna med positiva grafer, höga procent och nya rekord i perioder duggar tätt. Samtidigt så under perioder där börsen presterar sämre så minskar antalet sådana poster markant. Med få undantag ersätts dessa inlägg sällan med sådana som skildrar den nuvarande negativa utvecklingen, nedgående kurvor och stora förluster.

Samma när börsen går bra i stort men enskilda individer har en sämre period. Då kan dessa gå från att posta regelbundna uppdateringar till att bli relativt tysta. Men det märks mindre eftersom deras frånvaro är svår att upptäcka bland alla andra som postar positiva grafer och nya rekord.

Det är logiskt att det blir så, du behöver inte vara psykolog för att lista ut att det är betydligt lättare att visa världen hur det går för dig när det går bra än när det går dåligt. Men detta kan också ge en missvisande bild för alla som är nya på börsen och även för oss som investerat i många år kan det få en att ifrågasätta eller åtminstone bli tveksam till ens egen förmåga.

Därför tror jag att det är viktigt att fler vågar att dela med sig under svårare perioder på samma sätt som de gör under bättre perioder. Då skulle nybörjaren se att investeringar inte är en spikrak linje uppåt. Ibland går det bättre och ibland går det sämre och det är okej. Börsen är, för de allra flesta av oss, helt enkelt ett maraton och inte en sprint.

Jag är inte en sådan som postar massa grafer eller procent hit och dit på min Twitter eller i min blogg. Personligen tycker jag att sådana uppdateringar är rätt ointressanta då de säger väldigt lite om resan i stort. Jag är snarare en sådan som föredrar grafer som visar 10, 15 och 20 år. Det säger mycket mer om vart en persons portfölj är på väg än ”ett nytt rekord denna vecka”.

Däremot har jag, lite motvilligt, i regel uppdaterat mina följare en gång om året om hur min portfölj har presterat under det gångna året. Detta gör jag för att vara transparent, vilket känns viktigt när man offentligt förespråkar sparande och investering. En annan anledning till att jag aldrig varit särskilt förtjust i att dela med mig av hur min portfölj utvecklas är att jag inte anser mig vara någon speciellt fantastiskt investerare. Absolut jag har slagit index betydligt fler gånger än vad jag fått stryk av index men jag ser det som mer tur än skicklighet och jag vill inte att någon skall investera i ett bolag bara för att jag gjort det. Bättre att du gör din egen analys och kommer till en egen slutsats i om du vill investera i bolaget eller ej.

Med detta sagt är det naturligtvis roligare och enklare för mig att i år skriva en rubrik som är den totala motsatsen till förra årets rubrik. För det senaste året har varit det bästa på länge för min portfölj. 2020 var visserligen bättre jämfört med index men jag behöver gå tillbaka ända till 2013 för att hitta det senaste året där jag var upp mer i procent.

Hade inte portföljen gått ner en del under ett par dagar av andra halvan av december, vilket också medförde att portföljen inte slutade på årshögsta, så hade kanske till och med 2013 års siffror kunnat se sig slagna. Men det är svårt att klaga över att du inte slog rekord eller slutade på årshögsta efter ett så bra år. Faktum är att sedan finanskrisen, då jag gick från att främst ha fonder till att mer direkt förvalta mina pengar via aktier, har det varit få år som kunnat matcha detta års utveckling. Det kommer förmodligen att dröja ett tag innan jag upplever ett lika bra år igen.

Som jag tidigare nämnt postar jag sällan om mina egna investeringar, även om jag ibland nämner enskilda bolag på Twitter. Detta beror på att jag inte ser mig själv som någon speciell investerare. Dessutom vill jag inte att någon ska köpa en aktie bara för att en främling på internet äger den. Det sagt så här kommer de tre aktier som gått bäst respektive sämst i min portfölj under 2023:

Sämst
Delivery Hero: -44,61%
Tetys Oil: -28,17%
Sea: -22,18%

Bäst
Meta: +194,11%
Carnival: +134,49%
MercadoLibre: +85,64%

Men det du ser på Internet säger sällan hela sanningen, ibland inte halva eller ens en bråkdel av sanningen. Med enbart siffrorna ovan så borde väl mitt årsresultat vara ännu bättre? Om de sa hela sanningen? Men sanningen är så klart något annat. Detta är mina innehav som utvecklats bäst i procent vilket inte nödvändigtvis betyder att de gått bäst eller sämst i kronor.

Säg att du i början av året har innehav A som är värt 10 000 kr och innehav B som är värt 1 000 000 kr. Om då A är upp 100% och B är upp 10% så är det ju lätt att tro att A nu är värt massor om du inte känner till ursprungsvärdena. Men faktum är ju att innehav A ”bara” är upp med 10 000 kr medan innehav B är upp 100 000 kr.

Tyvärr så var inget av de innehaven som gick bäst under 2023 något av mina allra största innehav när året startade. Men turligt nog var inte heller något av de som gick sämst något av mina större innehav. Det är lätt att välja vad man visar för att framstå som bättre eller mer framgångsrik. Kom ihåg det när du läser bloggar, ser grafer och nya rekord på Twitter, Instagram eller TikTok.

Tänk även på att om ditt år varit bra eller dåligt inte bör vara avhängt enbart om din portfölj gått bra eller dåligt. Ditt liv består av så mycket mer. Troligtvis har så väl positiva som negativa saker inträffat under året som inte har något alls att göra med din portfölj. Vad är tex en portfölj som gått bra om du inte har hälsan eller om du mist någon när och kär? Det viktiga är att när du summerar allt bra och dåligt som hänt under året så väger de positiva sakerna tyngre än de negativa.

Så var det för mig förra året, trots att jag hade ett riktigt uselt börsår och vart krossad av index så var ändå 2022 på det stora hela ett gott år för mig. Klart att det hade varit roligare att inte vara värdens sämsta investerare det året men det finns viktigare saker i livet än ett enskilt börsår. På samma sätt så är det inte hur min portfölj gått i år som fäller avgörandet om 2023 varit ett gott år för mig. Det har det som tur var varit och naturligtvis har en portfölj som flugit fram bidragit till det, men portföljen har inte varit det viktigaste.

Jag tror det är viktigt att ha en positiv syn på livet. Jag utgår tex från att 2024 kommer att bli ett mindre bra börsår för mig. Med tanke på att jag slog index stort i år är det bara rimligt att jag får stryk nästa år. Men jag är ändå helt övertygad om att 2024 kommer att bli ett bra år för mig på det hela. Jag har massor av tankar, planer och mål för 2024, de flesta helt utan anknytning till min portfölj, och som jag tror kommer bidra till ett riktigt gott år. Vissa av dem kommer jag kanske berätta om i ett kommande inlägg.

Hur gick din portfölj under 2023? Och än viktigare, oavsett hur din portfölj gick, vilka positiva och glädjegivande saker inträffade i ditt liv under förra året?

Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Att inte gå i pension

Många som är aktiva inom ”spara och investera”-communityt online på tex Twitter och i bloggar har som mål att kunna gå i tidig pension. Planen är i regel att jobba hårt och spara mycket under ett antal år för att sedan kunna sluta arbeta tidigt och i stället leva på pengarna de sparat ihop.

I några extrema fall planeras det till och med att sluta arbeta innan de fyller 30 år. Men mer vanligt är kanske en 5-15 år innan normal pensionsålder. Det är inte orimligt att ha det målet, särskilt om du upplever ditt jobb som tråkigt och understimulerande.

Detta är säkert okej om du trivs på ditt jobb. Men om anledningen till att du vill sluta arbeta tidigt är att du vantrivs på jobbet, varför då fortsätta i 25 år till? Det leder bara till ytterligare 25 års lidande. Vore det inte bättre att skola om dig till något du brinner för, där du har roligt varje dag så att du kommer bort från lidandet inom en snar framtid? Samtidigt bör så klart inte jobb vara meningen med livet och det är fullt rimligt att alla inte vilja jobba fram till en pensionsålder.

Personligen var jag extremt driven och passionerad när jag började jobba. Men sen efter ett några år fick jag en downperiod där motivationen tröt. Då kändes tanken på en tidig ”pension” inte så dum. Men i stället gick jag tillbaka till universitet och pluggade några år och efter det har motivationen varit på topp. Varje dag har jag roligt på jobbet och just nu skulle jag inga tankar på att vilja sluta. Men det kan så klart komma att ändras, mer om det senare.

Staten flyttar dock ofta fram pensionsåldern, vilket gör det svårt att veta när du faktiskt kan gå i pension. När jag började jobba så var min beräknade pensionsålder 65 år. Förra året stod den som 67 år och i dag står den som 68 år när jag loggar in på Pensionsmyndighetens webbplats. Jag förväntar mig att gränsen flyttats fram till minst 70 år innan jag är i pensionsåldern och för den som föds i dag vågar jag inte ens tänka på var den kommer ligga på när det väl är deras tur.

Alltså är det logiskt och rimligt att spara och investera för att inte behöva jobba livet ut. Men behöver målet nödvändigtvis vara att sluta jobba tidigt? Kan målet i stället vara att försätta dig själv i en ekonomisk situation där du har möjlighet att jobba så länge du tycker att det är roligt? Det kan betyda att du slutar jobba relativt tidigt, det kan också betyda att du fortsätter med ett jobb du älskar långt efter normal pensionsålder.

Motsatsen till att vilja sluta jobba tidigt existerar faktiskt, de som vill fortsätta jobba även långt efter att de nått pensionsålder. Tittar du på många av de mest framgångsrika personerna i världen så jobbar de långt efter pensionsålder helt enkelt för att de har så roligt på jobbet. I kändisvärlden finns det gott om aktiva skådespelare, artister, konstnärer osv som jobbar mer eller mindre fram till döden. Nyligen gick finansprofilen Charlie Munger bort, 99 år gammal. Han var aktiv inom Warren Buffetts smått legendariska Berkshire Hathaway ända fram till slutet.

Tidigare i höst publicerade Sveriges Radio en intervju med 94-åriga Reimar Westerlind på teamat. Reimar berättar att han helt enkelt hoppade över att gå i pension. När han var i pensionsåldern så var det kris i hans bransch så han tyckte helt enkelt inte det var läge att lämna företaget och efter det har han bara fortsatt. Reimar säger att han inte har några planer på att trappa av utan att det tvärt om är en glädje att gå till jobbet varje dag, att han går dit med nöje eftersom det är så roligt.

I höst släpptes även en forskningsstudie inom området som studerat svenskar födda mellan 1949 och 1955, det vill säga deltagarna var mellan 68 och 74 år gamla. Enligt studien fortsätter ungefär en tredjedel av svenskarna att jobba när de nått pensionsåldern. En summa som var mycket högre än vad jag själv hade förväntat mig.

Hur mycket de jobbar varierar dock med åldern. Första året efter att de nått pensionsålder så jobbade 23% heltid men fem år senare så jobbade endast 11,5% heltid. Detta känns mer i linje men vad jag hade förväntat mig, dvs att folk väljer att trappa ner steg för steg.

Studien identifierar fyra huvudanledningar till varför folk väljer att jobba vidare efter pensionsålder och vilken effekt de olika anledningarna har på deras drivkraft att jobba vidare:

Ekonomiskt motiv
Är så simpelt som det låter, folk fortsätter att arbeta för att de behöver pengarna. Personer som jobbar vidare av ekonomiska skäl tenderar att behålla eller till och med öka arbetsengagemanget och ta på sig mer arbete. Dessa går sällan ner i tid.

Socialt motiv
För vissa är sociala kontakter på arbetsplatsen viktiga och de väljer att arbeta vidare för att behålla dessa sociala relationer. Enligt studien så går denna grupp ofta ner i tid eller helt lämnar arbetsmarknaden. Något forskarna tror kan bero på att de över tid hittar vägar att täcka sina sociala behov utanför arbetslivet.

Personliga motiv
Många fortsätter att arbeta för att de finner personlig mening och tillfredsställelse i sitt arbete. Dessa går sällan ner i tid och lämnar sällan arbetsmarknaden. Enligt studien så tyder mycket på att personlig tillfredställelse är en viktig faktor för att behålla arbetsengagemang.

Organisatoriskt motiv
Här hamnar alla de som fortsätter att arbeta baserat på efterfrågan från arbetsgivaren eller organisationens behov snarare än egna personliga motiv. Likt gruppen socialt behov så trappar dessa i regel ner i tid eller sluttar jobba helt med tiden.

Förhoppningsvis kommer ingen som är privatekonomiskt intresserade och spenderar tid på ekonomibloggar som denna att hamna i gruppen som fortsätter att jobba för att det måste, av ekonomiska skäl. Än bättre har du kanske till och med lyckas inspirera och motivera några av dina nära och kära så att de inte heller hamnar där. Av de fyra grupperna är denna verkligen mardrömmen, att du tvingas jobba kvar fast du inte vill då du behöver pengarna för att klara din vardag.

Det sociala alternativet känns logiskt om du trivs på din arbetsplats, då får du många vänner där och det kan vara svårt att lämna dessa. Men jag tror detta är något som kanske är värst om du är först i din sociala grupp att nå pensionsålder. Ju fler av dina vänner som går i pension, oavsett om de jobbar på samma arbetsplats eller andra desto större del av ditt sociala liv kan ske på vardagar utanför arbetsplatsen.

När det kommer till organisation och att arbetsgivaren ber dig att stanna så är det förstås smickrande att vara uppskattad och att de vill ha kvar en, så jag förstår att många inledningsvis tackar ja. Men jag förstår också att dessa inom en relativt snar framtid börjar trappa ner. Lojalitet är inte nödvändigtvis något negativt, men du har varit lojal mot arbetsgivare i årtionden, förr eller senare måste du börja prioritera dig själv.

Slutligen har vi det personliga motivet vilket är anledningen till att tidigare nämnda Reimar Westerlind och många andra inom sina områden framgångsrika personer väljer att jobba kvar. Du har helt enkelt för roligt på jobbet för att inte gå till det. Ditt jobb känns givande och meningsfullt. Om du har ett sådant jobb kommer du kanske inte vilja gå i pension och det är kanske just för dig rätt val att fortsätta jobba betydligt längre än de flesta.

Driv, motivation och hur roligt något är kan så klart ändras med tiden. Kanske känner jag inte detsamma om mitt jobb om tio år eller om tjugo år som jag gör i dag. Mitt långsiktiga mål är att ha roligt och göra det jag trivs med. Den dagen jag slutar ha roligt på jobbet är nog den dagen jag slutar att jobba. Alternativt blir dagen då något annat lockar mycket mer dagen jag slutar att jobba.

Jag tror dock att när jag slutar mitt vanliga jobb och får mer fritid, kommer en av mina hobbys att utvecklas till något större. Det vill säga att jag börjar dra in pengar på något av mina intressen till så stor skala att jag startar företag. Det behöver nödvändigtvis inte handla om enorma belopp bara större än för att räknas som vanlig hobbyverksamhet. Denna typ av jobb kommer jag nog att fortsätta med tills att jag dör, även om det mitt framtida företag gör så klart kan komma att förändras under resans gång i samband med vad jag tycker är roligt och är passionerad för förändras.

Vad har du själv för planer? När skall du sluta jobba? Eller ska du verkligen sluta jobba?

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

Är det möjligt att både unna sig och spara samtidigt?

Många som sparar kritiseras av andra för att aldrig unna sig. Du måste ju leva med! Samtidigt kritiseras folk som kanske unnar sig lite väl mycket för att de inte sparar. Du måste ju ha marginaler om något oväntat inträffar! Tänk om det vore möjligt att både äta kakan och ha den kvar? Är det möjligt att både unna sig och spara samtidigt?

Om du är snål kommer inte ha några problem att spara, men du kommer också att ha svårt att unna dig saker. Om du är slösaktig köper du allt, impulsen styr, shopping är en passion. Du kommer unna dig men ha svårt att spara då pengarna snabbt tar slut.

Jag har själv en kompis som tillhörde den snålare skaran när han gick på gymnasiet. Hans föräldrar spenderade då, pga jobb, ett år utomlands. Min kompis och hans bror hade fått massa pengar från föräldrarna för att täcka årets kostnader. När min kompis bror bad min snåla kompis att köpa toalettpapper så svarade min kompis: nej jag behöver inte toalettpapper, jag kan gå på toa i skolan. Han lyckades även med konststycket att snusa i flera år utan att köpa en snusdosa själv.

Motsatsen är så klart alla människor som har för mycket månad kvar i slutet av lönen. Jag minns än i dag hur en äldre kollega för ett antal år sedan högt förklarade att med hennes lön är det minsann helt omöjligt att spara. Då tjänade hon mycket mer än mig och hennes barn var utflugna så hon hade inte den kostnaden. Själv satt jag där och valde att inte nämna att jag utan att anstränga mig kunde spara flera tusenlappar i månaden på min lägre lön trots att jag upplevde mig själv som ganska slösaktig.

Men snål och slösaktig är de två extremerna, det finns mellansteg. Låt mig introducera ekonomiskt omedveten och ekonomiskt medveten. Som ekonomiskt omedveten varken snålar eller slösar du. Du köper helt enkelt det du behöver när du behöver det. Går kontorsstolen du har till ditt hemmakontor sönder köper du en ny. Börjar din telefon efter några års användande bli seg köper du en ny. Är det dags för en ny jacka så köper du en ny.

Dessa saker behöver inte vara billiga, tvärt om kanske du unnar dig ordentligt. Du kan ha en förkärlek för kvalitet eller exklusivare märken. Detta ger troligtvis också utrymme för att litet sparande. Du kan sätta av några hundralappar eller kanske till och med någon tusenlapp i månaden.

Det sista alternativet, det som jag anser att alla bör sträva efter, är ekonomiskt medveten. Detta lämnar likt den ekonomiskt omedvetne utrymme för att unna dig, köpa dyrare saker, exklusiva märken osv. Faktum är att detta alternativ lämnar på sikt störst utrymme av de olika alternativen när det kommer till att unna sig, till och med mer än för den slösaktige. Samtidigt så lämnar det även ett stort utrymme för att spara.

Den ekonomiskt medvetne köper allt denne vill ha, men när det är möjligt så sker köpen vid rätt tillfälle. I stället för att köpa den nya kontorsstolen när den gamla går sönder så lägger du som medveten in ett par olika modeller av stolar till bevakning på en prisbevakningssite när du märker att din nuvarande börjar bli sliten. Några månader senare får du ett larm om priset på en av dom sänks med 1500 kr och du slår till.

Den ekonomiskt medvetne vet att runt var fjärde år behöver hon byta mobil så när det börjar bli dags kommer detta inte som någon överraskning i stället kan köpet enkelt tajmas in så att förra årets modell köps när den nya modellen släpps och den gamla reas ut billigt.

Den ekonomiskt medvetne har kanske en förkärlek för märkeskläder, kläder som är betydligt dyrare än andra, men passar på att köpa dom när de är på rea och nersatta med 50%.

Detta lämnar en hel del utrymmer för att äta kakan och ha den kvar. Du köper saker, du köper fina grejer, du lägger pengar på kvalitet och dina intressen. Men genom att du försöker att genomföra köpen vid rätt tillfälle så lämnar det samtidigt utrymme för ett större sparande.

Ju mer ekonomiskt medveten jag själv blivit desto mer försöker jag göra detta. Jag har ofta produkter för stora belopp på bevakning på Prisjakt och de flesta saker jag vill ha men som jag inte behöver akut köper jag den vägen.

Under årets sommar brände jag en hel del pengar. Jag köpte en ny säng, nytt täcke, nya kuddar och övriga sängkläder. Här valde jag att köpa lite dyrare saker som ergonomiska kuddar, täcke och lakan som är specialutformat för att sänka temperaturen och leda bort värme osv. Jag bytte även ut en stor del av vardagsporslinet. Sedan skaffade jag en persienn till ett fönster som saknade en vilket innebar att ta en firma som mätte, tillverkade den i deras fabrik och slutligen installerade den.

Vissa saker som persiennen var det bara att glatt betala fullt pris för. Men mycket annat passade jag på att köpa på de stora reor som var i somras. Tex är det sängrea i de flesta butiker varje sommar där många modeller är nersatta med 30-60%. De ergonomiska kuddarna kostade runt 1200 kr styck i stället för 1600 kr osv. Totalt hade allt det jag shoppade i somras gått på runt 50 000 kr men eftersom jag valde att handla vid rätt tillfälle så slutade det på cirka 27 000 kr.

Skillnaden är alltså runt 23 000 kr vilka jag kan spara, investera på börsen. Eller om jag skulle vilja ”unna” mig ännu fler saker.

Nu kanske någon säger att det är ju bra att spara pengar men jag orkar inte hålla koll på priser och jaga rabatter hela tiden. Grejen är den att nu för tiden behöver du inte göra det. Alla vet att det snart kommer en stor rea i samband med Black Friday. Alla vet att det därefter kommer en stor rea under mellandagarna osv. Lägg sedan till prisjämförelsetjänster som låter dig lägga in ett objekt till bevakning, glömma bort det och få en notis 8 månader senare när det är på rea. Vart jag vill komma är att det i princip inte krävs någon tid alls för att jaga bra priser nu för tiden. De stora har du koll på och de små får du en notis om i mobilen när de inträffar.

Den som slösar har sällan möjlighet att faktiskt unna sig utöver lite spontanshopping eftersom det sällan finns några pengar kvar att unna sig för. Pengarna börjar sina inte långt efter att lönen kommit och snart finns det inte mycket över till annat än mat på bordet.

Den som är ekonomiskt medveten bygger med tiden upp en åtminstone mindre förmögenhet. Jag hade själv betalt av mitt bostadslån innan jag fyllde 30 år och har i dag dessutom ytterligare ett par miljoner i tillgångar i form av investeringar och likvider. Detta gör att jag i dag kan unna mig vad jag vill när jag vill det. Och då har jag aldrig snålat för att nå ditt jag är i dag, tvärt om så har jag alltid köpt det jag verkligen vill ha och jag har ätit restaurangmat betydligt oftare än vad som är bra för midjemåttet.

Allteftersom den ekonomiskt medvetnes förmögenhet byggs upp når du en situation där du kan unna dig även när det inte sker vid rätt tillfälle. Jag har tex just köpt en ny mobil och en ny smartwatch. Bägge är av nya modeller och beställdes veckan innan de släpptes. Dessutom den dyrare pro-modellen på mobilen och motsvarande dyrare variant av klockan. Allt betalades kontant utan upplåsning på något abonnemang eller avbetalningsplan.

Nästa månad kommer jag troligtvis att köpa en ny dator, denna kommer att gå på runt 20 000 – 30 000. Även denna kommer köpas kontant utan någon avbetalningsplan eller liknande. Jag var i början av hösten på en weekend med några barndomsvänner, senare denna månad har vi en ny inplanerad.

Förra veckan var jag ut med en vän som studerar, det vart taxiresa, middag på restaurang, öl på en pub osv. Utan att tveka stod jag för hela notan. Min vän erbjöd sig att Swisha men det ignorerade jag. I dag skulle min mor och jag åka och hälsa på morfar. På vägen dit skulle mamma in i en matvarubutik och handla. När hon plockade fram sitt kort för att betala tog jag i stället fram mitt och betalade.

Dessa saker skriver jag inte på något sätt för att skryta eller för att framstå som bättre än någon annan. Tvärt om så har jag som alla andra brister och jag säger och gör säkert ofta saker som andra stör sig på. Det är dessutom långt från alltid jag betalar för någon annan, nu råkade dessa två tillfällen ha inträffat med några dagas mellanrum av en ren slump. Det kan gå månader utan att jag gör något sådant.

Var jag vill komma är att jag, trots att jag nästan hela mitt yrkesliv tjänat under medellönen i Sverige, befinner jag mig i dag i en situation där jag nu kan unna mig saker jag verkligen vill ha utan att behöva reflektera särskilt mycket över priset eller att det har någon påverkan på min ekonomi i övrigt. Dit har jag kommit genom att ha försökt vara ekonomiskt medveten under många år.

Än i dag väljer jag i regel att köpa vid rätt tillfälle snarare än här och nu. Men när det är saker som är viktiga för mig, saker som rör vänner eller nära och kära eller saker som kanske är lite onödigt men som är givande för något intresse eller hobby jag har så kör jag bara.

Om jag som tjänat under medellönen i Sverige nästan hela mitt yrkesliv kunnat ta mig dit så kan du också. Jag är till och med säker på att du kan lyckas mycket bättre än mig ekonomiskt, jag har trots allt varit rätt slösaktig i perioder.

Om jag tagit mig till en situation där jag kan äta kakan och ha den kvar samtidigt så kan du med! Var befinner du dig själv i dag? Är du en spara eller en slösa? Hur ser din långsiktiga plan ut?

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar Tips

Det är lätt att bli rik

Att bli rik är något som i folkmun ibland framstår som nått magiskt och ouppnåeligt för de allra flesta. Det är helt enkelt inget som vanliga människor blir. Rik blir du om du har tur och vinner på lottot, blir fotbollsproffs, riktigt stor kändis eller äger ett framgångsrikt företag. Sedan har vi så klart den vanliga åsikten att nästan alla som är rika är det för att de föddes rika av rika föräldrar.

Andra är av åsikten att vi har en stat som hindrar oss från att bli rika. Detta genom lagar, bestämmelser och höga skatter som begränsar möjligheten för dig att tjäna större summor pengar. Om du dessutom lyckats få ihop en större summa pengar vare sig det är genom hårt arbete, ett arv, idogt sparande, lyckade investeringar eller något annat så är staten där och beskattar dessa pengar om och om igen.

Dessa åsikter är både korrekta och totalt felaktiga på samma gång. Naturligtvis underlättar det om du vinner miljoner på lottot, blir ett fotbollsproffs i Real Madrid, har miljoner av följare i social media eller startar ett framgångsrikt bolag. Men du kan också bli rik genom ett helt vanligt jobb.

Absolut gör staten vissa saker, som till exempel höga skatter, vilket gör det svårare för oss medborgare att stå på egna ben och bygga upp något eget. Men trots dessa så är det möjligt att bli rik, det tar bara längre tid än vad det hade gjort annars. Och även om vi har problem i vårt land finns det också saker som är bra och kan underlätta att du når framgång.

Jag skulle faktiskt vilja gå så långt som att säga att det är lätt att bli rik. Men saker kan vara lätta och svåra samtidigt. Ett bra exempel på det är att gå ner i vikt. Det finns ingen överviktig person som inte vet att en hälsosammare livsstil med faktorer som bättre kost och mer motion med största sannolikhet skulle medföra att de gick ner i vikt. Det är inte svårt, alla vet det? Ändå är det samtidigt oerhört svårt med tanke på att många miljoner människor världen över skulle vilja gå ner i vikt, vet hur man går ner i vikt och ändå inte går ner i vikt.

Lite så är det med att bli rik. Lika många känner inte till hur du blir rikt som vet att deras livsstil kunde vara hälsosammare. Men många har ändå sett artiklar i tidningar, lärt sig lite om det på Samhällskunskapen på gymnasiet, kanske sett nått om det på TV, läst en blogg, sett ett YouTube-klipp eller två.

För att bli rik räcker det med att du konsumerar för mindre än vad du drar in varje månad och investerar mellanskillnaden. Om du gör detta relativt brett och tråkigt genom till exempel några fonder så är det nästan omöjligt att inte bli rik om du är villig att hålla på tillräckligt länge. Problemet är att få är villiga att vänta på att bli rika. Allra helst ska du bli rik redan i går.

Det är säkerligen en anledning till att spel för pengar är så populärt i vårt land. Enligt Folkhälsomyndigheten har de flesta i Sveriges vuxna befolkning någon gång spelat om pengar och nästan 60% har spelat om pengar det senaste året. Det bidrar säkert också till att många ser till idrottsproffs, kändisar, musiker, företagare osv för ofta dyker dom bara upp plötsligt i ditt medvetande när de plötsligt lyckas stort och media skriver om dom. Det verkar gå fort och snabbt. Vad du inte ser är åratal och ibland till och med årtionden av hårt arbete som föregått framgången.

Det är inget fel med att vilja bli rik fort men du måste vara medveten om att ytterst få blir rika fort och det är verkligen ingen garanti att du kommer lyckas att bli rik fort. Om du däremot är villig att bli rik långsamt kommer du nästan garanterat att lyckas. Många av Sveriges mest förmögna familjer är det för att de är långsiktiga och har byggt upp sina förmögenheter inte bara över årtionden utan i många fall över flera generationer.

Det behöver inte heller vara någon motsats, du kan jobba hårt på att bli rik fort, men du kan samtidigt har en backupplan som gör dig rik långsamt om du skulle misslyckas med att bli rik fort. Det viktiga är bara att misslyckande i din snabba plan inte får gå ut över din långsamma plan genom att du tex börjar nalla på de pengarna för att täcka förluster eller misslyckanden i din snabba plan.

Så vad är egentligen möjligt om du är villig att bli rik långsamt? Låt oss ta några konkreta exempel. Om jag loggar in på pensionsmyndighetens webbsida så säger den att min beräknade pensionsålder är 68 år. Det betyder att jag har ett antal år kvar innan jag ens är halvvägs genom mitt yrkesliv. Men jag skulle bli förvånad om dessa 68 år fortfarande gäller när jag faktiskt börjar närma mig det. När jag en gång i tiden började arbetade var prognosen att jag skulle arbeta till 65 så det har redan höjts med tre år.

Därför känns det inte orimligt att tänka sig att någon som bara är 20 år i dag kommer få arbeta till åtminstone ett par år efter 70. Men låg oss vara konservativa här och räkna på en pensionsålder på 70 år för någon som är 20 år i dag.

Om denna 20-åring sparar 100 kr av sin lön i månaden fram till pensionen och investerar den till någon slags snittavkastning för börsen så skulle dessa 100 kr i månaden växa till 3,2 miljoner kronor till pensionen. Med respekt för de som har det tufft att få det att gå ihop så är 100 kr i månaden väldigt lite.

När jag pluggade på universitet för sex år sedan så sparade många av mina kursare 500-1 000 kr i månaden (vissa mer än så till och med). Ett sparande på 500 kr i månaden skulle vid pensionen ha vuxit till 16 miljoner kronor och ett sparande på 1 000 kr i månaden skulle ha vuxit till 32 miljoner kronor.

SCB har siffror för medellön i Sverige, exakt vad den blir efter skatt beror bland annat på vilken kommun du bor i och om du är med i svenska kyrkan. Löst räknat så hamnar medellönen efter skatt på runt 28 300 kr. Denna siffra är alltså för en person, om du har ett hushåll med två vuxna som bägge tjänar som medellönen hamnar vi alltså på 56 600 kr i månaden efter skatt.

Sett till dessa siffror inser nog många att om du väljer att prioritera det så är det möjligt att spara betydligt mer än 1000 kr i månaden. Särskilt om du kan hitta ett billigt boende och har möjlighet att avvara bil. Det finns gott om individer som inte har någon extremlön men som ändå sparar 5000 – 15000 kr i månaden. Tittar du på extremer går det även att hitta de som sparar 15 000 – 25 000 kr i månaden utan någon jättelön. I det senare fallet ofta ett hushåll med gemensamt sparande.

Vid 5 000 kr respektive 10 000 kr i månaden så skulle det första växa till omkring 161 miljoner kronor till pensionen och det andra till 322 miljoner.

Ett rimligt argument många lyfter är att de är okej med att inte bli rika snabbt men de vill inte heller vänta till pensionen med att bli rika. Självklart är det jag skriver här ingen motsättning mot det. Det finns inget som säger att du behöver spara fram till pensionen. Det är ju inte som att du har 0 kr dagen innan pension och så på pensionsdagen så växer det magiskt plötsligt till 50 miljoner kronor. Du kan när som helst under resans gång sluta spara och använda de pengar du fått ihop fram till dess. Eller helt enkelt sluta spara och bara låta det du redan sparat ihop växa vidare utan några nyinsättningar.

Alla dessa siffror är så klart extrema förenklingar där jag inte brytt mig om att justera för skatt Investeringssparkontot, inte räknat på att beloppet du sparar troligtvis varierar över ditt yrkesliv då din lön i slutet av karriären är markant högre än i början. Jag har också valt en simpel rakt avkastning på och ett snitt där andra människor hade kanske valt ett annat snitt eller justerat avkastningen år för år för att matcha börsens faktiska svängningar.

Tanken är inte att ta fram några exakta siffror utan mer visa vad som är möjligt. Jag tror inte det spelar inte någon stor roll om siffran på slutet blir 50 miljoner, 100 miljoner eller 150 miljoner. Budskapet är ändå det samma, det är lätt att bli rik så länge du är villig att prioritera det i ditt liv och är villig att låta det ta tid.

Tro nu inte att jag anser att du skall spara 20 000 kr i månaden eller ens 10 000 kr i månaden. Jag är övertygad att om du bara lägger 1 000 kr i månaden så kommer det räcka för att du skall bli rikare än majoriteten i vårt land. En annan vanligt förekommande förhållningsregel som vissa kör på är att 10% av din lön skall sparas och investeras resten kan du med gott samvete konsumera upp.

I slutändan handlar det om dina egna mål, ambitioner och prioriteringar för vad som är rätt för dig. Livet handlar om så mycket mer än bara sparande och investerande. Men det är lätt att bli rik om du verkligen prioriterar det och är långsiktig.

Hur mycket sparar och investerar du?