Kategorier
Forskning Tankar och funderingar

Många är dåliga på ekonomi

Många människor har bristande förståelse när det kommer till privatekonomi och sparande. De senaste åren har jag läst ett par böcker av nobelpristagaren i ekonomi (Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne) professor Richard Thaler. Tyvärr minns jag inte vilken av hans böcker det var men det kan han varit Nudge, där ett gäng fakta om människors ekonomiska kompetens presenterades. Det var skrämmande läsning.

Enligt en undersökning som presenteras i boken så betalar inte fyra av tio amerikaner som använder kreditkort hela sin skuld varje månad på det kort de oftast använder. Detta trots att kreditkortsföretagen tar ut en hög ränta. Nästan en tredjedel hade ingen aning om hur mycket de betalade i ränta på det kortet. Ytterligare en tredjedel sa att räntan var på under 10% trots att majoriteten av alla kortföretag tog ut en ränta på över 10%, i vissa fall långt över 10%.

Mer än hälften av de tillfrågade i studien ovan sa att de inte lärt sig något eller bara väldigt lite om privatekonomi i skolan. En annan studie presenterad i boken visade att två tredjedelar av den vuxna befolkningen i USA inte förstod hur ränta på ränta fungerade.

Ytterligare en studie visade att endast 14% av highschool-studenterna förstod att över en period på 18 år så ger aktier normalt en större avkastning än statsobligationer. Under 23% av studenterna förstod hur och när inkomstskatt dras om de tjänade pengar, 53% förstod inte skillnaderna mellan de olika pensionslösningar och pensionssparande de har i USA. Hur ser det ut med folks koll på tjänstepension, premiepension, inkomstpension osv i Sverige?

En studie gjord i Storbritannien visade att en av fem inte hade någon aning om hur inflationen påverkar den framtida köpkraften på deras pensionssparande. Något jag själv kan känna igen hos en del av mina kollegor nu när inflationen i Sverige är hög och många dessutom råkar ut för reallönesänkningar.

En av tio av deltagarna i studien ovan visste inte vad som gav bäst rabatt på en TV som normalt kostar 250 pund, 10% eller 30 pund.

Thaler lyfter att frågorna i dessa undersökningar är på grundläggande nivån och baserat på dessa resultat är det rimligt att anta att endast en väldigt liten del av befolkningen skulle kunna besvara lite svårare frågor kopplade till privatekonomi och finans. Han säger att han tror att mycket av detta beror på politikers historiska ignorans när det kommer till att lära invånarna att klara sig själva och stå på egna ben.

Dessa studier var genomförde i USA och Storbritannien men jag är övertygad om att liknande brister finns även i Sverige. Det ser jag själv på människor i min närhet, kollegor, bekanta osv för att inte tala om att det var och varannan dag publicerar artiklar i media om folk med ekonomiska bekymmer. De senaste siffrorna jag hittar från Kronofogden är ett år gamla men då hade nästan 400 000 svenskar skulder där. Jag utgår från att risken är stor att dessa kan bli än fler till antalet när räntan stiger, elpriserna är galna och inflationen drar upp det mesta samtidigt som folk får reallönesänkningar.

Sedan behöver du ju inte ha skulder hos kronofogden för att ha ekonomiska bekymmer. Hur många ytterligare svenskar saknar marginaler? Har ett obefintligt sparande och ofta för mycket månad kvar i slutet på lönen?

För mig är inte detta någon ny fråga, tvärt om var det en av anledningarna till att jag startade min första blogg för många år sedan. Jag upplevde detta problem och ville försöka inspirera folk till hur de kunde förbättra sin ekonomiska framtid. Men långt från alla människor hittar till denna typ av bloggar eller har ens intresse av att läsa dom. Samma så är det få människor som inser sina egna brister och samtidigt har ork och motivation nog att söka in till en kurs/utbildning för att lära sig mera.

Jag har själv varit med om många situationer som visat på dessa brister. En gång utbrast en kollega att i hennes situation och med hennes lön var det minsann helt omöjligt att spara. Då tjänade hon betydligt mer än mig. Samtidigt sparade jag, trots att jag tjänade ett antal tusenlappar mindre i månaden ofta halva min lön på den tiden. Värt att nämna är att hennes barn var utflugna så det var inte så att hon hade mycket högre kostnader än mig på grund av barn. En annan gång frågade en 18-åring jag kände mig hur om hon skulle göra för att betala en räkning, hon hade nämligen fått en och hade ingen aning om hur hon skulle gå till väga.

Det går att argumentera för att detta är något alla borde få lära sig från sina föräldrar. Det är logiskt att det borde vara så. Men tyvärr är verkligheten annorlunda, hur skall en förälder som själv inte behärskar dessa egenskaper kunna lära sina barn det?

Därför anser jag att detta borde vara något som fick större utrymme i skolan. Jag vet att så väl hemkunskapen i grundskolan och samhällskunskapen på gymnasiet innehåller en gnutta privatekonomi och i matematiken får de lära sig lite om ränta men det är uppenbart att detta inte räcker. Jag anser att det borde bli en egen kurs. En kurs i privatekonomi och sparande som lär eleverna allt från grundläggande saker som budget, betala räkningar och deklarera till effekten av ränta, skulder, amorteringar, ränta på ränta, sparande, investerande och grundläggande privatjuridik.

Detta skulle verkligen, rätt utformat kunna minska risken att människor hamnar i ekonomiska bekymmer öka chanserna till en rik och god ålderdom samt göra människor mer självständiga och oberoende. Ingen partner eller stat krävs längre för att de skall kunna stå på egna ben.

Har du människor i din bekantskapskrets som har svårt att hantera privatekonomin? Vad gör du för att försöka ändra deras beteenden? Upplever du ens att det är en idé att försöka?

Kategorier
Tankar och funderingar Tips

Diversifiering är bra

En stor skandal inträffar och skandalbolaget råkar dessutom vara det näst största innehavet i din portfölj. Aktien kraschar så klart. Katastrof! Du vet att detta kommer att bli ett mardrömsår för din portfölj och därmed din ekonomi och förmögenhet. Eller?

Jag kommer strax berätta om när detta hände min portfölj 2019 och om det betydde undergången för åratal av sparande eller ej. Men först tänkte jag berätta om något som hände betyder mer i närtid, nämligen i fredags.

Ett av mina större innehav har på senare år varit Kindred. Jag köpte dom i början av 2020 och dom steg massor sedan dess. Som mest var dom upp runt 274% och även om de hade backat tillbaka en del sedan toppen var de fortfarande värda ett ansenligt 6-siffrigt belopp. Så kom en dålig rapport i torsdags kväll och när börsen öppnade igen på fredag så rasade aktiekursen och slutade på nästan -16%.

Mardröm! Ett av portföljens största innehav rasar. Dessutom en dag där Stockholmsbörsen (OMXS30) stängde på -0,36% vilket gör att risken är stor att även de övriga innehaven också är ner. Mitt största och näst största innehav slutade till exempel bägge på runt -1,60%. Så måste ha varit totalt becksvart för portföljen. Hur mycket var den ner i fredags? -5%? -10%? -15%?

Faktum är att min portfölj slutade dagen med ”endast” -0,72%, vilket för mig kändes som en seger. Inte minst eftersom även mina två största innehav var ner en hel del och börsen i stort slutade på minus. Jag har haft många dagar där min portfölj varit ner betydligt mer än så samtidigt som Stockholmsbörsen slutat på plus.

Anledningen till att jag klarade mig så bra handlar naturligtvis om diversifiering. Jag hade ett antal innehav som gick i motsatt riktning. Ett av dom upp nästan +6% och ett annat, tyvärr lite mindre innehav, var upp över 10%.

Men hur gick det då 2019 när nedgången var betydligt större än -16%? Aktien det handlar om är Swedbank och år 2019 stod de som högst på strax under 215 kr. Sedan kom den så kallade penningtvättskandalen. Aktien kollapsade och var som lägst nere på runt 121 kr. Jag hade köpt Swedbank oförskämt billigt under finanskrisen och med åren hade aktien vuxit till att bli mitt näst största innehav. Detta var alltså inget skämt, det var en stor smäll mot min portfölj och jag gick från att ligga före index till att ligga långt efter det.

Men som jag sagt många gånger förr, börsen är ett maraton ingen sprint. Under resterande året så jobbade sig de andra innehaven i min portfölj stadigt uppåt och i slutet av året, trots denna totalkrasch så slutade min portfölj på +27,5% vilket inte var långt efter vad OMXS30 (inklusive utdelningar) stängde på.

Trots denna enorma smäll mot min portfölj slutade jag alltså året på kraftigt plus och hade det inte varit för skandalen så hade jag slagit index. Diversifiering är bra!

Är diversifiering alltid bra?
Att diversifiering i de allra flesta fall är något bra tror jag de flesta som läser detta håller med om. Men är det alltid bra? Nej faktum är att det inte alltid är det. För en väldigt liten grupp extremt skickliga investeringar är det troligtvis bättre att lägga alla ägg i en korg eller att åtminstone ha väldigt få korgar. Det är så klart mycket bättre att ha tre aktier som i snitt är upp 60% än att ha tjugo aktier som i snitt är upp 12%.

Så är du är extremt skicklig, verkligen vet vad du gör, känner bolagen utan och innan och dessutom har tiden att följa dom aktivt så kan det vara bättre att ha en väldigt liten och koncentrerad portfölj med bolag du vet kommer gå bra.

Men min uppfattning är att väldigt få investerare är på den nivån och har den tiden. Jag vet att jag själv varken är så skicklig eller lägger den tid som krävs. Faktum är att även om jag hade varit så skicklig som det krävs, vilket jag inte är, så hade det ändå inte räckt. Jag jobbar om dagarna och har massa annat fokus på en hel del av min fritid. Ibland kan det dröja ett dygn eller två innan jag lägger märke till viktigare nyheter gällande bolaget och det händer sällan att jag läser en rapport samma dag som den släpps.

Min åsikt är att för nästan alla är en diversifierad portfölj att föredra. Men kanske är just du undantaget som vinner på en koncentrerad portfölj? Vad säger du själv? Och om inte har det funnits tillfällen där din portfölj räddats av diversifiering eller kanske tillfällen där du önskat att du haft en mer diversifierad portfölj?

Kategorier
Tankar och funderingar

Svårt att överleva på 40 000 i månaden efter skatt?

Tänk att du inte har några barn, du är 20 år gammal och får ut 40 000 kr i månaden efter skatt. Ja du läste rätt, efter skatt, inte före skatt! Ändå får du inte ekonomin att gå ihop och du har du på bara de senaste nio månaderna samlat på dig skulder på 200 000 kr, dvs du bränner 62 000 kr i månaden, främst på konsumtion.

Troligtvis är det inte bara jag som undrar hur detta är möjligt, det låter som någon nån har hittat på. Men så är det inte, den situationen är verklighet för Viktor enligt gårdagens artikel hos Aftonbladet.

Personligen tycker jag att det är svårt att förstå hur det är möjligt. Jag har aldrig haft i närheten av några 40 000 kr efter skatt. Faktum är att 40 000 kr är nästan 7000 kr mer än vad median-månadslönen i Sverige låg på 2021 och då pratar vi om före skatt. Dvs 40 000 kr i månaden efter skatt är väldigt mycket mer än vad de flesta svenskar har att röra sig med.

När jag själv var 20 år så pluggade jag fortfarande så jag hade ingen lön då men jag minns att jag sparade ca 1000 kr av studiemedlet varje månad. Jag hittade ett inlägg från min gamla blogg skrivit hösten 2006 då var jag igång och jobbade. Enligt det inlägget tjänade jag då 21 500 kr i månaden, före skatt. Detta var innan Alliansen hade infört jobbskatteavdraget så mer än i dag gick till skatt på den tiden. Ändå sparade jag enligt inlägget i regel 3000 – 4000 kr i månaden. Då har jag aldrig haft några specifika sparmål eller snålat utan bara sparat det pengarna som varit kvar i slutet av månaden.

Nu är det lätt att tro att jag skriver detta för att klappa mig själv på axeln och visa hur bra jag är. Men det är inte meningen, jag vill bara lyfta fram hur svårt det är för mig att ens koppla att någon kan dra in flera gånger så mycket lön efter skatt som jag gjorde då och ändå inte få det att räcka så att personen behöver låna mer än en månadslön av vad jag tjänade före skatt då för att pengarna skall räcka. Sedan har naturligtvis inflationen gjort sitt så summorna är inte rakt av jämförbara men jag tror ändå de ger en skaplig bild.

Hur lyckas då Viktor göra av med alla pengar? Han berättar att sedan han började jobba och tjäna massor av pengar så har hans shoppingvanor förändrats, ny dator och en pizzaugn inhandlades snabbt. Dessa två saker tycker jag personligen inte är nått konstigt. Om hans dator var gammal är det rätt naturligt att byta ut den när du börjar tjäna pengar och har du en passion för matlagning eller kanske specifikt pizza så låter inte en pizzaugn som något orimligt även om jag själv inte har någon koll på just det området. Det som följer sen däremot, där hittar vi inledningen till problemen, han berättar nämligen att han köpte tillbehör till grillen trots att han inte har någon grill! Om du börjar köpa tillbehör till saker du inte har, ja då är nog de flesta överens om att ditt shoppingbeteende är lite märkligt. Han säger själv att han levde ett lyxliv och köpte allt han ville ha utan att tänka efter.

Viktor tycks ha problem med tristess då flera av hans vänner flyttat från staden för att jobba efter gymnasiet. Faktum är att han säger att han hade så tråkigt att han bestämde sig för att skaffa ett extrajobb bara för att fördriva tiden när han var ledig. Detta borde dock inte vara negativt för hans ekonomi om än inte kanske optimalt för hans livskvalitet. Kunde han inte ha skaffat sig en hobby eller två i stället om han var uttråkad? Kanske en hobby som samtidigt hade låtit honom träffa nya människor?

Många är skeptiska till att lägga massa pengar på saker, som hans grilltillbehör, däremot brukar upplevelser ses som mer positivt. Men just upplevelser har varit en stor bov när det kommer till Viktors ekonomi. Han åkte nämligen på fotbollsresor runt om i Sverige flera gånger i månaden. Eftersom han är rädd för att förlora kontakten med sina vänner från gymnasiet så bjuder han dessutom med sig en eller två vänner varje resa och han står för allt, tågresa, matchbiljett, hotellövernattning, mat och öl. Det mesta betalas med kredit.

Jag tror de flesta av oss varit med om att vänner spridit ut sig efter gymnasiet, olika universitet och högskolor, jobb runt om i landet. Jag kan identifiera mig med det då två av mina allra närmaste vänner hamnade i andra städer. Jag kan även identifiera mig i fotbollsintresset, jag spelade själv fotboll tills skador satte stopp för det och till och med därefter så försökte jag spela lite till på lägre nivå. Nästan varje vecka kollar jag på fotboll på tvn. En av vänner jag nämnde var dessutom lagkamrat med mig i flera år. Så jag fotbollsintresset fanns inte bara hos mig utan även hos mina vänner.

Vi har också träffats för att kolla fotboll tillsammans genom åren, särskilt innan folk började få familjer. Extremt sällan var det dock på plats på någon arena, även om det inträffat någon enstaka gång. I stället har vi framför allt kollat på Premier League tillsammans hemma i nåns lägenhet och alla har själva fått betala sina egna eventuella resekostnader, köpt sin egen öl och om övernattning krävts sovit över hemma hos någon. Vid de tillfällen vi varit på en arena har så klart alla betalt för sina egna biljetter. Nu är jag den förste att erkänna att detta är inte något som skedde flera gånger i månaden som i Viktors fall utan snarast ett par gånger om året. Men å andra sidan träffade vi ju inte bara varandra när vi skulle kolla fotboll så vi träffade varandra oftare än så och under rätt många års tid åkte vi dessutom på en semester tillsammans varje sommar.

Jag tycker helt klart att Viktor skall fortsätta kolla på fotboll på plats på arenorna om det betyder mycket för honom. Men i stället för att åka landet runt varje månad så räcker det kanske med hemmamatcherna? Och om hans vänner då kan sova över hos honom i stället för på hotell så kan de kanske betala för resorna själva? Och lagar de maten tillsammans hemma hos honom spar de in mycket pengar där med.

Sedan finns det ju nu för tiden rätt bra sätt att hålla kontakt och umgås med vänner som spritt sig över hela landet utan att det kostar några direkta pengar. Han berättar att en av de första sakerna han la pengar på var en ny dator, varför inte använda den? När pandemin slog till och folk inte längre umgicks på samma sätt som tidigare så började jag och några vänner med schemalagda spelkvällar digitalt två gånger i veckan. Det växte snabbt när vänner till vänner ville vara med, vissa kvällar var vi 40-50 pers tillsammans. Dessutom så helt plötsligt så umgicks jag varje vecka med vänner som jag i vissa fall knappt träffat de senaste tio åren då de numera bor på andra ställen i landet.

Allt ser inte mörkt ut för Viktor, det verkar faktiskt som att han äntligen börjat ta tag i saker. Han berättade för sina föräldrar om skulderna, satte samman alla krediter i ett samlingslån med lägre ränta. Samlingslånet i hans mammas namn och han har börjat betalar av det hela. Så mycket pengar som han tjänar så är ju faktiskt inte en skuld på 200 000 kr så mycket. Han skulle kunna betala av den på ett år om han la 16 667 kr i månaden på det och med hans lön har han ju då fortfarande 23 333 kr kvar till mat, hyra och nöjen.

Det enda jag kan ställa mig lite kritiskt till är att han endast betalar av 2000 kr i månaden trots att han har 40 000 kr i efter skatt. Han borde lätt kunna betala av mycket mer än så per månad. Men jag ser det ändå som något positivt, nu har han en plan, och har börjat styra upp situationen. Skulderna minskar och jag misstänker att nu när hans föräldrar är insatta i situationen så är det slut på att bränna mer än vad han tjänar. Hur skulle du klara dig om du har 40 000 efter skatt varje månad och inte hade några barn att försörja? Har du vänner eller släktingar som likt Viktor trots hög inkomst ofta har för mycket månad kvar i slutet på lönen?

Kategorier
Allmänt om bloggen Tankar och funderingar

Planer för 2023

Jag kommer här att först berätta om mina planer för bloggen för att sedan gå igenom mina planer för 2023 när det kommer till mitt investerande. Föregående år vart inte alls som jag hade tänkt mig för bloggen. Jag publicerade knappt några inlägg alls. Jag hamnade på ett snitt på 0,17 inlägg i veckan att jämföra med ett snitt på 1,29 inlägg i veckan denna bloggs första år och ett snitt på hela 3,67 inlägg i veckan mitt mest produktiva år med den gamla bloggen.

Jag skulle kunna komma med massa bortförklaringar som att jag pluggade heltid på universitet samtidigt som jag också jobbade heltid förra våren och jag skulle kunna lyfta att jag hade galet mycket på jobbet i höstas med massor av övertid som följd. Och absolut dessa saker har självklart bidragit till att antalet inlägg förra året minskade. Men jag skulle ljuga om jag påstod att det var den enda orsaken till att det blev som det blev. Det är uppenbart att jag prioriterade andra intressen och hobbys över bloggen och att denna därför vart lidande.

Att sträva efter att komma upp i samma inläggsfrekvens som i min gamla blogg är inte önskvärt. Jag insåg det inte då men när jag flera år senare läst igenom gamla inlägg har jag insett att även om det finns flera guldkorn så är mycket också skräp, sådant jag aldrig skulle publicera i dag. Jag vet även att det en stor del av våren kommer vara lik hösten, massor av arbete och en del övertid så det kommer definitivt komma perioder där jag inte publicerar några inlägg.

Men förra årets bloggproduktion var pinsamt, det får inte upprepas. Faktum är att jag är så bestämd i frågan att jag på Twitter redan den sista december postade att mitt nyårslöfte för 2023 är att publicera fler blogginlägg under januari än vad jag gjorde under hela föregående år sammanlagt. Detta kan jag lova både för att det är något jag verkligen vill göra men också för att jag vet att jag kommer att ha mycket ledig tid den närmaste veckan så skall försöka hinna med att skriva ett gäng inlägg då.

Ser man till längre sikt så antar jag att ett inlägg per vecka i snitt är ett realistiskt mål även om de inte kommer att vara jämnt fördelade över hela året. Det kommer säkert vara så att jag vissa månader publicerar ett helt gäng inlägg och andra kanske inte ett enda. Livet får styra helt enkelt och många intressen och hobbys slåss om en begränsad mängd tid.

En sak som jag vet att jag vill skriva är ett gäng allmänna inlägg som förklarar grundläggande saker. Ta ränta på ränta till exempel. De flesta som är aktiva inom sparande och investerande har nog stenkoll på ränta på ränta men jag kan inte räkna med att alla som hittar min blogg har det. En del som hittar min blogg är nybörjare som är nyfikna på att börja sin egen ekonomiska resa men som kanske ännu inte har koll på grunderna. Därför behöver jag i princip i varje inlägg där jag nämner termen ränta på ränta också förklara vad det är.

Genom att skriva ett gäng inlägg som förklarar grundläggande termer så kan jag i stället för att förklara dom varje gång de dyker upp i ett nytt inlägg bara länka till det inlägg som förklarar dom. Det tror jag både skulle göra mina inlägg tydligare för nybörjare samtidigt som mer erfarna investerare inte behöver läsa massa repriser om saker ni redan har koll på. Ränta på ränta var bara ett exempel, det finns så klart ett gäng olika termer som jag vill göra detta med.

När det kommer till mitt eget investerande så finns det ett par fokusområden. Det första är att jag sedan ett par år tillbaka letar efter nytt boende. Jag har ett gäng bevakningar på Hemnet. Men jag trivs samtidigt väldigt bra med mitt nuvarande boende vilket gör att jag är väldigt kräsen, det behöver vara perfekt för att jag skall överväga det. Ett tydligt tecken på detta är att jag endast var på en enda visning under förra året.

Det finns två saker jag främst är ute efter när det kommer till ett nytt boende och det är att jag dels skulle vilja ha ett rum mer än vad jag har i dag, ett rum som skulle bli en mix av kontor, gym och gamingrum. Detta är saker som jag i dag har utspritt över lägenheten vilket jag inte riktigt gillar. Jag köpte rätt mycket vikter under pandemin när jag inte ville gå till gymmet, det är inte sexigt att ha dom liggandes i vardagsrummet eller sovrummet. Samma med kontorsdelen, skrivbord, dator osv.

Det andra är att jag skulle vilja ha en lägenhet med uthyrningsdel. Tanken är i princip att genom att hyra ut så skall jag helt kunna finansiera mitt eget boende samt använda eventuellt överskott för att betala av bostadslånet. Jag har i dagsläget inget lån alls på min bostadsrätt då jag betalat av det men jag skulle så klart ta ett nytt lån om jag köper en ny bostad. Sedan är jag så klart kräsen, som jag tidigare nämnde så trivs jag bra i min nuvarande lägenhet så det är många faktorer som behöver stämma, läge, föreningens ekonomi, våningsplan, närhet till jobbet, tillräckligt centralt i stan så att jag vet att det aldrig kommer vara några problem att hyra ut osv.

Eftersom jag är kräsen och det är svårt att hitta något jag verkligen vill ha är ett annat alternativ om räntan fortsätter uppåt och priserna börjar falla ordentligt att jag bor kvar i min nuvarande lägenhet och i stället köper ett objekt enbart för att hyra ut.

När det kommer till börsen så har jag inga drastiska planer. Jag ser regelbundet över mina innehav och säljer om det är något jag inte längre tycker passar in eller som jag inte längre tror på. Men förväntar mig inte några större förändringar. Däremot är jag som du kanske redan vet om du läste gårdagens inlägg kanske lite för likvid men över en halv miljon kronor. Även om jag vill ha tillgång till en skaplig summa likvider för ett eventuellt bostadsköp har jag överdrivet mycket nu så troligtvis kommer nog 250 000 – 350 000 kr av dessa att investeras på börsen under de närmaste månaderna så fort jag hittar bolag jag verkligen vill äga till priser jag tycker är rimliga. Utöver detta så tillkommer även en 5000 – 15000 kr i månaden från min lön men det är inget nytt.

Frågan är väl bara om nysparandet och de övriga pengarna kommer investeras i bolag jag redan har i min portfölj eller om nya läggs till. Skulle gissa på att det kommer läggas till några företag till portföljen under året samtidigt som kanske ett eller två försvinner. Men det är för tidigt för att säga än vilka dessa skulle bli.

Vad tycker du om mina planer? Vilka planer har du själv för 2023?

Kategorier
Tankar och funderingar

Ett tungt börsår är över

Det är lätt att dela med sig av hur ens portfölj går när allt är guld och gröna skogar, varje dag är en ny all time high och varje gång du postar hur långt över index din portfölj ligger i social media så får du massor av likes och glada tillrop. För min portfölj har något guld och gröna skogar inte existerat under 2022, tvärt om har det varit becksvart. Här kommer jag dela med mig av hur illa det gått för min portfölj under 2022.

Jag är så klart inte ensam, för många som investerar på börsen var 2022 ett tungt börsår. Ser du till index så var OMXS30 ner 15,55%, OMX Stockholm All-Share Cap GI ner 22,39% och internationellt så slutade Dow Jones USA Market Index på -20,68% och tekniktunga Nasdaq -33,10%.

Även om de flesta tycker att det suger att se sina pengar minska i värde är kan det nog också variera på hur du upplever det baserat på hur stor din portfölj det är. Det är en sak om du som relativt ny på börsen med ett litet kapital ser det minska med några tusenlappar mot hur det är för många av oss som varit med på börsen ett tag nu och där en större nedgång handlar en eller flera årslöner. Och naturligtvis än värre för de riktigt stora fiskarna på finanstwitter där en nedgång på 20-40% handlar om ett åttasiffrigt belopp, där är dock inte min egen portfölj än.

Detta är dock en sanning med modifikation, för personligen upplever jag att ju större min portfölj blivit desto overkligare har dessa summor börjat kännas. Lite som Monopolpengar. Det kändes mer på riktigt när jag var relativt ny på börsen med ett mindre kapital så att portföljen var upp eller ner någon tusenlapp om dagen på sin höjd. När portföljen började nå den nivån där den ofta var upp eller ner en månadslön och senare flera månadslöner på en dag så började det kännas alltmer på låtsas.

Jag tror att om jag inte varit publik med min utveckling så hade troligtvis 2022 inte berört mig nämnvärt. Jag hade nog inte tänkt på eller oroats över det alls. Just det där med att vara publik med sin utveckling är det jag upplever som jobbigt. Troligtvis är detta något jag mentalt bygger upp för mig själv snarare än verklighet. Dvs att jag tänker att de som följer mig på Twitter och läser min blogg har förväntningar på att jag skall prestera bra. Varför skulle någon följa en person som fokuserar på börsen om denne presterar dåligt? Samtidigt vet jag att detta är förväntningar som kanske inte alls existerar i verkligheten eller som jag själv åtminstone byggt upp till att vara mycket större än vad de verkligen är.

Personligen tror jag också att jag påverkas av att det har gått så bra historiskt innan de två senaste åren. Under de föregående 14 åren slog min portfölj index tio, vissa av dom riktigt stort, samtidigt som de år jag fick stryk handlade det ofta om bara med nån procentenhet. Till och med under tidigare kriser så har min portfölj klarat sig bra, jag var faktiskt en av få vars portfölj slutade på plus i kronor under finanskrisens år 2008. Jag har alltså vant mig med att min portfölj går bra, det har varit det normala. Men nu har plötsligt det motsatta, att den gått uselt blivit standard två år i rad.

Trots allt detta tror jag fortfarande att det är viktigt att vara ärlig och öppen, särskilt för oss som varit med ett tag och upplevt tidigare kriser så att vi kan visa för mindre erfarna investerare som kanske upplever ett år som detta som extremt tungt att de inte är ensamma. Att dåliga år är något som inträffar för alla på börsen. Och som jag nämnt många gånger tidigare, att se sitt sparande och investerande som ett maraton, inte en sprint och ur den synvinkeln kan till och med ett dåligt börsår vara positivt på längre sikt då du får fler aktier för ditt nysparande.

Det är också viktigt att komma ihåg att om ditt år varit bra eller dåligt inte bör avgöras bara av hur portföljen gått. Troligtvis har andra positiva och negativa saker inträffat under året och förhoppningsvis är de positiva sakerna i majoritet. Så är det i alla fall för mig, finns så mycket positivt och roligt i mitt liv att det med råge överväger att min portfölj, vilken består av pengar jag ändå inte tänkt använda på åratal råkat minska i värde just detta år. Faktum är att det i praktiken säger väldigt lite att titta på hur en portfölj utvecklats baserat på ett kalenderår. Du skulle ju lika gärna kunna ha den 13 april eller 22 augusti som utgångsdatum för det år du tittar på? Eller kanske än mer relevant studera din portfölj på 3, 5, 10 och 20 års sikt.

Nu över till det jag vet många väntat på, siffrorna för hur min portfölj faktiskt gått under året. Innan du tittar på de fina siffrorna från Avanza nedan så är en sak du bör känna till att jag alltid predikat att du aldrig skall ha pengar du kan behöva inom en snar framtid på börsen. Då jag letar efter antingen ett nytt boende åt mig själv alternativt ett objekt att köpa för att hyra ut så jag har också ovanligt mycket pengar som inte är investerade i aktier. Över en halv miljon för att vara mer exakt. Eftersom dessa pengar inte påverkas av att börsen går upp eller ner så gör de indirekt att mitt verkliga resultat för året troligtvis hamnar någon eller några procentenheter mindre dåligt än vad Avanzas graf visar.

Hur gick din portfölj under 2022? Och än viktigare positiva och glädjegivande saker inträffade i ditt liv under förra året?