Kategorier
Tankar och funderingar

På en personlig nivå var 2020 ett bra år för mig

Tar emot att säga det med tanke på hur svårt många haft det och fortfarande har det. Men även om du bortser från det uppenbara, att min portfölj gick riktig bra, så var mycket med 2020 positivt för mig på en rent personlig nivå. Förstå mig rätt pandemin har medfört massor av lidande och jag hoppas verkligen att vaccinen som nu börjat delas ut fungerar och sätter stopp för pandemin. Jag kommer dessutom säkert att få äta upp de positiva ord jag skriver nu under 2021.

Men vad jag menar med positivt så kan vi börja med att jobba hemifrån. På mitt jobb körde vi hemifrån från mars fram till semestern. Sedan var vi tillbaka på jobbet igen efter semestern för att köra ett par månader på plats innan vi återigen pga den eskalerande smittspridningen i samhället gick tillbaka till att jobba hemifrån i slutet av hösten.

Att jobba hemifrån har verkligen bidragit till ökat livskvalitet på flera olika sätt samtidigt som det har ökat effektiviteten på jobbet. Till att börja med så är jag kvällsmänniska, oavsett om jag går upp klockan 05 eller klockan 09 så börjar jag inte att bli trött på kvällen fören någon gång mellan midnatt och klockan 02.

Jag hade till och med två år där jag pendlade till grannstaden och var tvungen att gå upp riktigt tidigt varje morgon. Det medförde ingen skillnad på vilken tid på kvällen jag vart trött och somnade, så det handlar inte om att det är nått jag bara kan ändra på eller vänja mig av med, jag är helt enkelt en kvällsmänniska.

Att nu kunna sova en timma extra varje morgon gör stor skillnad för hur pigg jag är efter jobbet och hur mycket energi jag har på kvällarna. Detta medför att jag är betydligt aktivare både privat och socialt efter jobbet. Jag får mer gjort, tränar oftare, umgås mer med vänner, lagar bättre mat osv.

Nu har jag inte jättelångt till jobbet men även tiden det tar att ta sig till och från jobbet gör ju skillnad i hur mycket fritid man har. Även om det som i mitt fall inte är så långt utan kanske bara handlar om en 40 min om dagen så blir 40 min om dagen mycket tid om du slår ut det över varje vardag i flera månader. Då kan ni ju tänka er vilket lyft det måste vara för alla som pendlar 2-3 timmar om dagen.

Mina chefer uppmuntrar oss att röra på oss eftersom de vet att vi troligtvis blir mer stillasittande hemma än vad vi är på kontoret. Så de flesta dagar har jag givit jag mig ut på en långpromenad i solen mitt på dagen. Vi vet ju alla hur lite sol vi har vissa delar av året så att kunna komma ut och göra det medan den faktiskt är uppe gör helt klart skillnad! Jag har även ett rätt nice utegym i närheten som jag ofta tog svängen förbi när det var lite varmare ute.

En annan stor skillnad är att jag inte alls blir störd på samma sätt som jag ofta blir i ett öppet kontorslandskap med massa andra människor. På jobbet kan jag sällan sitta fokuserat med en sak längre än en kvart innan något annat stör, någon kommer med en fråga, en diskussion uppstår, du skall hjälpa någon osv, det behöver inte ens ha med dig att göra räcker med att två bredvid dig börjar snacka så hör du hela konversionen vare sig du vill det eller ej. Vi var ett helt gäng som i våras under ett onlinemöte konstaterade att det hade blivit betydligt mindre övertid under våren jämfört med normalt då vi helt enkelt blev klart med mer under ordinarie arbetstid då vi fick jobba i fred och inte vart störda lika mycket.

Ett annat lyft med jobbet som inte har med pandemin att göra är att vi flyttat till nya lokaler under året vilket har varit ett helt galet lyft, utan att överdriva för mycket så kan du tänka dig skillnaden på att flytta från typ baracker till en gamla klassisk byggnad med högt i tak, stora fönster och vacker utsikt.

Efter att jag passerade 30-strecket så minskade tiden med vänner. Många flyttade till andra delar av landet för jobb, en del bor till och med i andra länder, en del har börjat få familj och barn som tar upp mycket av tiden och på vardagarna efter jobbet så är många för trötta för att umgås och göra saker. Vi ses helt enkelt mer sällan jämfört med när vi var yngre.

Nu under pandemin har folk plötsligt fått betydligt mycket mer tid över, energi, är piggare även på vardagar samtidigt som många andra aktiviteter som ofta tog upp vår tid har ställts. Det har medfört att vi fått massor av tid för varandra igen. Jag har flera vänner som jag umgåtts mer med under 2020 jämfört med de föregående fem åren tillsammans. I några fall vänner jag inte umgåtts med på åratal som jag nu är tillbaka med och ofta umgås med ett par gånger i veckan. Jag har till och med fått ett antal nya vänner när kompisar till kompisar har börjat vara med på aktiviteterna.

Naturligtvis sker allt detta digitalt under pandemin. Vi har två fasta kvällar i veckan där vi har spelkväll tillsammans men utöver dessa två kvällar så sker mycket spontant umgänge den vägen. Om man besöker vår Discordkanal (programmet vi använder för att kommunicera) på helt andra tider och dagar så sitter ofta ett gäng tillsammans där och umgås, gör saker tillsammans eller bara snackar skit. Folk kommer och går där om vart annat hela dagarna, kvällarna och nätterna.

En sak jag noterat att vissa andra klagar på, när jag läser om pandemin i media, är hur tråkigt de tycker att de är att vara hemma. Folk klättrar på väggarna, har det jättetråkigt och är desperata efter att komma ut och göra saker. Så har inte jag känt det alls. Sedan jag flyttade hemifrån för många år sedan och började arbeta så har jag alltid tänkt så här:
Oavsett hur kul det är att resa, träffa kompisar, vara ute på olika aktiviteter osv så finns det två platser där jag med största sannolikhet kommer att spendera majoriteten av mitt liv innan pensionen på och det är på jobbet och i mitt hem.

Därför har jag redan från början alltid tänkt som så att om det är dessa platser jag kommer att spendera mest tid på så måste dessa platser vara sådana som jag verkligen tycker om att vara på. Jag måste ha ett jobb som jag tycker är roligt och givande och jag måste ha ett hem där jag trivs så bra att jag knappt vill lämna det.

Därför har jag långt innan det vart tal om pandemier, social distansering, nedstängda samhällen, inga resor med mera alltid jobbat på att ha ett hem som jag verkligen trivs jättebra i. Där jag kan utöva flera av mina intressen och där jag utan att bli uttråkad lätt kan spendera långa perioder.

Under pandemin har jag dessutom fortsatt att utveckla mitt hem på det viset för att jag skall trivas så bra som möjligt hemma. Till exempel la jag ett par tusenlappar på en ny kontorsstol så att jag verkligen kan sitta bekvämt och ergonomisk, så att kroppen skall kännas bra och fungera efter timmar av hemmaarbete varje dag.

Eftersom jag inte vill besöka det vanliga gymmet så köpte jag redan i våras hem lite träningsutrustning som komplement till utegymmet jag har i närheten. Tyvärr var jag dock inte ensam om idén att köpa hem gymutrustning under pandemin så har blivit väldigt begränsade inköp och än i dag är många produkter är slut i lagret. Så jag planerar att köpa mer i framtiden så jag är bättre förbered nästa gång det behövs.

På jobbet har vi ett gäng VR-headset som jag testat ett antal gånger under de senaste året. När det visade sig att pandemin slog till med förnyad kraft under hösten passade jag på att köpa mitt livs första egna VR-headset. Både en rolig leksak, underhållande spel, bra träningspass via träningsappar och ett nytt sätt att umgås med vänner och kollegor i VR-världar. Jag tror även att jag kommer kunna använda det för vissa distansmöten på jobbet under våren.

Mycket med 2020 har helt enkelt som ni märker varit positivt för mig. Men jag är väldigt ödmjuk inför att det varit en enorm tragedi för andra och jag hoppas verkligen att vaccin nu kommer kunna rå bot på pandemin under de närmaste månaderna. Jag skulle inte heller bli förvånad om jag får äta upp mina ord och att pandemin drabbar mig betydligt värre under 2021.

Hur var ditt 2020 om vi bortser från börsen? Hur har du påverkats av pandemin? Positivt? Negativt? Hur har du utformat ditt hem för att kunna utöva många av dina intressen samt trivas så bra där att du inte får en tråkig stund?

Kategorier
Allmänt om bloggen Tankar och funderingar

Utvärdering av 2020 och min comeback som bloggare

Som de flesta som läser detta säkert vet så startade jag i mitten av 00-talet Sveriges första ekonomiblogg. Den fullkomligt exploderade och snart poppade nya ekonomibloggar upp överallt och spred sig senare vidare till Twitter och det som i dag kallas för Finanstwitter.

Efter ett antal år, hundratals inlägg och miljoner sidvisningar började jag känna mig färdig, jag hade fått ut det jag ville ha sagt och att jag inte hade så mycket mer att tillföra. Jag hade helt enkelt skrivit av mig och kände att jag inte ville driva vidare bloggen bara för sakens skull, för att kunna dra in pengar på den och publicera inlägg som inte höll den nivå och kvalitet som jag själv kände att jag kunde stå för. Så i januari 2010 publicerade jag mitt sista inlägg.

Vill du läsa mer om hur det hela började, varför jag slutade och vad jag haft för mig under de tio år där jag inte bloggade så hittar du det här:
Hur det hela började
Vad har jag haft för mig sedan jag slutade blogga?

Tio år senare, för ett år sedan, så gjorde jag comeback. Tillbaka med en ny blogg. I detta inlägg kommer jag reflektera lite kring mitt första år tillbaka, hur det har gått, vad jag har lärt mig och lite tankar och funderingar. Jag kommer också att visa hur min egen portfölj utvecklats under året.

Om vi börjar med lite rena nummer, sedan jag publicerade mitt första inlägg för ett år sedan så har jag publicerat totalt 67 inlägg. Jag har dessa samlade i ett Word-dokument och det dokumentet är 145 sidor långt. Nu är naturligtvis inte dessa sidor helt fulla med text, det finns länkar till källor, en innehållsförteckning, ibland lite större luckor mellan ett inlägg slutar och nästa börjar på nästa sida osv. Men fortfarande mycket text, totalt innehåller det 52 224 ord och 298 506 tecken inklusive blanksteg.

Jag hade från början trott att jag skulle komma att publicera betydligt fler inlägg än så, hade nog ett personligt mål om uppåt 200 inlägg. Jag insåg uppenbarligen inte hur lång tid det skulle ta att skriva många av inläggen samt att det även visat sig att jag inte haft så mycket tid att fokusera på bloggen som jag trodde på förhand.

Tiden det tar att skriva inlägg är den första av skillnaderna mot min gamla blogg som jag insett först nu i efterhand. Inläggen jag skriver i dag tar ofta flera timmar styck. Det är inte ovanligt att de tar 3-5 timmar för ett inlägg. Skriva det, korrekturläsa, hitta passande bilder. Särskilt de som använder flera källor tar lång tid. Att hitta dessa och läsa dessa, inklusive de potentiella källor som jag sedan väljer att inte använda mig av i inlägget tar tid.

Under året så har jag skummat igenom hundratals inlägg från min gamla blogg (jag har dom alla sparade på datorn) och jag har insett flera saker när jag läst dom. Till att börja med så har jag insett att många av mina gamla inlägg är dåliga. Korta, hafsiga och mediokert skrivna. Vissa av de gamla inläggen är bara ett par stycken långa. Det finns så klart undantag, vissa inlägg är riktigt bra och säkert dessa som gjorde bloggen så stor när det begav sig, men dessa är i minoritet och det går säkert tio mediokra eller dåliga inlägg för varje bra.

Jag tror detta är anledningen till att jag så drastiskt underskattade hur mycket tid det skulle kräva att posta inlägg regelbundet, helt enkelt för att många av mina inlägg i den gamla bloggen inte krävde i närheten av lika mycket tid att skriva som de gör i dag.

Nu kanske det låter som att jag är väldigt hård mot min gamla blogg och det är jag också till viss del, men jag tror också att man kan vända på det hela. Min gamla blogg var nog bra med de standarder och den nivån jag befann mig på då. Men det har ju gått tio år sedan dess, jag har lärt mig massor, utvecklats, läst och skrivit en hel del. Inte minst när jag läste en kandidat riktad mot Finans på universitet. Där lästes massor av forskning, facklitteratur och massor av texter skrevs. Så jag tror det handlar lika mycket om att jag utvecklats oerhört mycket under dessa tio år som att bloggen var sämre för tio år sedan.

Tillbaka till siffrorna, väldigt många läste min gamla blogg, de bästa dagarna hade jag över 10 000 sidvisningar på en dag. När jag startade min gamla blogg var jag ensam, det fanns ingen annan ekonomiblogg, det är lätt att lyckas på en marknad där du har monopol! Jag förstod naturligtvis att min nya blogg inte skulle komma i närheten av de siffrorna. Skulle jag ens nå 10 000 sidvisningar på ett år?

I dag finns det hundratals ekonomibloggar, konkurrensen är alltså stor och troligtvis har redan många som läser ekonomibloggar hittat sina favoriter som de läst dagligen i åratal, de har inget behov av ytterligare en blogg. Bloggande är inte heller lika populärt som det var då, när jag började i mitten av 00-talet var ju bloggande nått hyggligt nytt och ”hett” i Sverige och det fick mycket uppmärksamhet. I dag hör man få personer eller media tala om bloggar, i stället har annan media tagit över.

Jag hade inte heller direkt några planer på att marknadsföra min blogg annat än att posta på Twitter till mina få följare där. Jag ville helt enkelt inte lägga nått krut på att många skulle hitta en blogg som jag själv inte visste hur bra eller dålig den skulle bli, om jag skulle orka med den, om jag skulle tröttna efter ett par månader osv.

Men det har faktiskt gått bättre än förväntat, strax över 52 000 sidvisningar under året är definitivt betydligt fler än vad jag hade räknat med. De är lite ojämnt fördelade av logiska skäl. Innan jag startade bloggen hade jag förberett mig genom att skriva klart ett antal antal inlägg som var färdiga att postas.

Detta gjorde att jag kunde posta nästan dagligen inledningsvis vilket medförde att jag fick väldigt många läsare de första månaderna. Men efter att de inlägg jag hade fixat på förhand tog slut samtidigt som jag fick extremt mycket att göra på jobbet pga pandemin så började det att bli betydligt glesare mellan inläggen. Få inlägg publicerades mellan maj och november innan jag i slutet av november började få lite mer tid och antalet inlägg ökade på nytt vilket så klart visade sig i antalet sidvisningar som först sjönk drastiskt för att sedan öka igen mot slutet av året.

Återstår att se vilket publiceringstempo jag kommer att kunna hålla under 2021, jag hoppas att det inte blir samma medgång som jag hade under ett antal månader av 2020 men det är inte lätt, som sagt var ett inlägg tar ofta flera timmar att skriva.

Så vilka inlägg har varit de mest lästa inläggen under året? Här är de fem mest lästa:
Därför blir så få svenskar rika
Hur min portfölj utvecklats sedan jag slutade blogga
Miljonär innan 30
Dags att sälja allt
Börsen är för låg- och medelinkomsttagare!

Vilket är din egen favorit av alla inlägg jag publicerat under året? Jag funderade på att lista mina egna favoriter här, men jag vet inte riktigt vilka de är än och jag har inte riktigt tid att sitta och läsa igenom massa gamla inlägg om jag skall hinna posta det här inlägget innan midnatt. Men jag kanske återkommer med det i ett framtida inlägg om intresse finns.

Slutligen en stor skillnad mot förr är kommentarer. I min gamla blogg fick jag jättemycket kommentarer, det var inte ovanligt att ett inlägg fick 30-50 kommentarer och de mer populär inläggen kunde få 100+. Nu hade jag så klart fler läsare av den gamla bloggen vilket förklarar en del, men inte allt. Många av mina inlägg nu får inte en enda kommentar och de som får det får sällan fler än 1-3 stycken. Vad som förändrats är att många kommenterar på Twitter i stället när jag delar inlägget.

Jag vill tydliggöra att jag blir jätteglad för alla kommentarer oavsett om de kommer i bloggen eller på Twitter och jag uppskattar verkligen när ni tar er tid att skriva oavsett var ni gör det. Det är bara det att många av er skriver så bra och intressanta kommentarer som tillför inlägget saker därför hade det varit kul att ha dom på samma plats så att någon som hittar inlägget månader eller år senare också kan läsa er kommentar. Men som sagt var, var du än kommenterar någon stans så tack, jag uppskattar det verkligen!

Tänkte även passa på att nämna kort hur året på börsen gått, jag kommer troligtvis att skriva ett lite längre inlägg kring misstag jag gjort under året, men på bilden nedan från Avanza så kan ni se att min portfölj var upp strax över 30% under året.

Tyvärr föll min portfölj stort på senhösten och lyckades aldrig återhämta sig från det men jag är ändå väldigt nöjd med slutresultatet. Sedan jag började investera på riktigt så har jag slagit index alla år utom två, varav ett av dessa två tillfällen var 2019, så det är skönt att vara tillbaka på rätt sida igen.

Hur gick det för din portfölj under 2020?

Jag kommer nog att återkomma med ett inlägg om mina mål och tankar för 2021, särskilt när det gäller bloggen men kanske även hur jag skall investera.

Slutligen vill jag passa på att tacka alla som hjälpt mig under min bloggcomeback. Ni som har kommenterat mina inlägg här på bloggen eller på Twitter, ni som gillat mina blogginlägg på Twitter, ni som delat mina poster där, ni som har skrivit om min blogg och länkat till den på era egna bloggar och andra platser. Men även alla ni som följer mig i det tysta, ni som läser inläggen och det jag skriver på Twitter ni är värda massor ni med.

Tack och gott nytt år!

Kategorier
Inspiration Tankar och funderingar

När du är ekonomiskt fri och kan göra vad du vill

För ett antal år sedan var jag på en middag med bordsplacering och de flesta vid mitt bord var sådana jag aldrig tidigare träffat, inklusive en herre i 50-årsåldern som satt bredvid mig och som jag kom att prata med en hel del under middagen.

Efter att ha talat med honom en stund så fick jag veta att han till vardags var grundare och VD för ett medelstort företag med ett hyggligt antal anställda. Det i sig och vad företaget gör var naturligtvis intressant att lyssna på. Men vad jag tyckte var mest intressant var vad han gjort när han inte satt på sitt kontor och var chef över alla sina anställda.

Den här mannen hade nämligen genom sitt entreprenörskap och företagande nått det läget i livet där han i princip kan göra vad han vill, han skulle inte behöva arbeta en dag till i sitt liv och ändå kunna leva gott fram till döden. Än hade han dock inte slutat som VD och sålt sitt företag, något som jag inte heller tror att han kommer att göra de närmaste åren även om han talade lite om det, min uppfattning är att han tycker att det är för roligt för att sluta med helt.

Vad han gjorde var att han en dag i veckan var ”ledig” från sitt företag och i stället jobbade som lärare i ett yrkesämne på en gymnasieskola. Han sa att han kände att det var hans sätt att ge tillbaka efter all framgång han haft i sitt yrkesliv och med sitt företag.

Naturligtvis var ämnet han undervisade i nära relaterat till vad hans företag jobbar med, dvs ett område där han verkligen är expert. Detta var uppenbarligen inget han gjorde för att han behövde pengarna, utan det var någon han verkligen ville göra och som han tyckte var rolig och givande.

Han undervisade i årskurs tre så det handlade alltså om elever som snart skulle ta studenten och ge sig ut på arbetsmarknaden. Han hade som personligt mål att fixa jobb åt minst två av sina elever varje läsår. Eftersom han själv undervisade dem så hade han bra koll på vilka av eleverna som var ambitiösa, vilka han kunde lita på och vilka som var drivna och duktiga inom hans ämne.

Genom sin roll som företagare hade han byggt upp ett stort kontaktnät med andra företagare i branschen. Dessa företagare har en personlig relation till honom och de vet att de kan lita på honom. Om han rekommenderar någon till dem så vet de att han inte skulle göra det om inte personen han rekommenderar verkligen var duktig och värd att anställa.

Hittills hade han med råge överträffat målet om att fixa jobb åt minst två av sina elever per läsår då han själv anställt ett par elever varje år samtidigt som han genom sina rekommendationer årligen fixat jobb för ytterligare ett par.

Vad skulle du göra med ditt liv när du kunde göra vad du ville och pengar inte var ett problem? Har du nån plan för hur du skulle kunna ”ge tillbaka” och hjälpa andra?

——————————————–
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2008 och har redigerats för publiceringen här.

Kategorier
Tankar och funderingar

Vissa branscher kommer aldrig att gå tillbaka till hur de var innan pandemin

Pandemin har haft stor påverkan på vårt samhälle så väl privat som i våra yrkesliv. Folk har förlorat nära och kära, vissa har blivit av med jobbet, andra är permitterade, många jobbar hemifrån, företag har gått i konkurs eller riskerar att gå i konkurs. Ur ett investerarperspektiv har detta varit en så väl turbulent som lärorik period där möjligheter skapats samtidigt som mycket gått väldigt dåligt.

I branscher som drabbats hårt av krisen finns bolag som står på ruinens brant och har fått sin börskurs halverad. Samtidigt finns det branscher där företagen blomstrar och börskursen fördubblats. Hur skall vi tänka för framtiden? Nästa år? Om två år? När kommer saker gå tillbaka till det normala? Vilka företag och aktier blir vinnarna när allt går tillbaka till det normal? Kommer vi ens att gå tillbaka till det normala?

För en tid sedan talade jag med en vän som reser mycket i jobbet. Han sa:
Alltså min teori att vi aldrig kommer komma upp i samma nivåer med flyg/hyrbilar/hotell. Jag ligger i snitt på 300 000 – 400 000 kr per år i utlägg, detta år ligger jag på 25 000. Så du kan tänka dig vilka enorma summor företag sparar, Hyrbil/bensin/flyg/hotell/traktamente/plus övriga kostnader. Ett möte i Italien kostar företaget cirka 15 000 i utlägg per person.

Alltså alla har vetat att det har varit dyrt innan men detta har snabbspolat den utvecklingen

Min vän är rätt säker på att de inte kommer gå tillbaka till i närheten av så mycket resande som innan pandemin. Självklart är den personliga kontakten ansikte mot ansikte viktigt för att både skapa och behålla relationer, men han tror att krisen fått många företag att inse att detta inte behöver ske lika ofta som det gjort tidigare. Kanske räcker det med att ses live en till två gånger i kvartalet i stället för en till två gånger i månaden och resterande möten kan ske digitalt?

Pandemin har dessutom fått utvecklingen av digitala kommunikationstjänster att ta fart än mer och nya funktioner och förbättringar kommer regelbundet. Samtidigt har många företag för första gången på riktigt faktiskt börjat lära sig hur digitala möten fungerar, hur du skall gå tillväga för att dessa skall bli bra och givande samt skapa fungerande rutiner för dessa.

Jag tror många av oss som deltagit i dessa möten sett en enorm utveckling från hur de såg ut och gick till i mars/april till hur de ser ut och fungerar nu i december. Självklart finns det fortfarande brister och det är uppenbart att vissa enskilda personer aldrig borde få hålla i ett digitalt möte men på det stora hela har det tagit stora steg framåt.

Om ett företag med bibehållna intäkter kan sänka sina resekostnader med flera miljoner om året så är det troligtvis ett rätt enkelt val?

Men det är inte bara resandet i tjänsten som kanske aldrig går tillbaka till hur det var innan, det är flera bolag som sagt att de kommer fortsätta låta anställda jobba på distans efter pandemin. Bland annat så inför Microsoft att de anställda fritt har möjlighet att arbeta på distans efter pandemin så länge de gör det mindre än halva arbetsveckan. Samt vid godkännande från chef även permanent hemarbete. Undantaget är vissa specifika roller där det är svårt eller omöjligt att arbeta på distans. Det samma gäller på Twitter där många av deras anställda inte kommer komma tillbaka till kontoret alls efter pandemin. I stället kan de fortsätta jobba hemifrån så länge de vill under förutsättning att deras arbete går att genomföra på distans.

Även Facebook flyttar tiotusentals jobb till hemmet och enligt deras vd Mark Zuckerberg så uppskattar de att upp till hälften av deras anställda kommer att jobba på distans inom fem till tio år. Dropbox går fullt över till distans, i ett uttalande säger de att de kommer att sluta be sina anställda att komma in till kontoret och att distansarbete kommer att bli det primära arbetssättet för alla anställda även efter att pandemin är över. För anställda som behöver träffas och arbeta tillsammans så kommer Dropbox att inrätta små studios runt om i världen där anställa kan träffas vid behov.

Tittar vi på Sverige så kom nyligen resultatet från en undersökning som visar att hela 95,8% av de som arbetat på distans under året vill fortsätta göra detta åtminstone på deltid även efter pandemin. Bland arbetsgivarna så uppger 15% att deras personal kommer att fortsätta arbeta på distans efter pandemin och 14% uppger att de är neutrala till om deras anställda fortsätter jobba på distans eller ej.

Samma undersökning berättar även att innan pandemin så hade antalet personer som arbetade minst halva veckan på distans tredubblats i USA mellan åren 1980-2010 och denna ökning har fortsatt snabbt sedan dess. De hänvisar också till Global Workplace Analytics som redan innan pandemin uppskattade att 25-30% av den amerikanska arbetsstyrkan kommer att arbeta hemifrån flera dagar i veckan i slutet av 2021.

Jag tror alla som läser detta inser vilka enorma belopp bolag kommer att kunna spara på hyror om de går från lokaler som rymmer hundratals, tusentals eller till och med tiotusentals till lokaler som bara rymmer en bråkdel av detta. Jag vet att på min egen arbetsplats så är lokalhyror den överlägset största kostnaden tillsammans med löner.

Om ett företag med bibehållna intäkter kan sänka sina lokalkostnader med flera miljoner om året samtidigt som det dessutom är något som deras anställda efterfrågar så är det troligtvis ett rätt enkelt val?

Slutligen så har troligtvis en del konsumtionsvanor förändrats. Jag tror visserligen att de som besökte restauranger innan pandemin kommer att börja besöka dom lika ofta igen efter pandemin men jag tänker främst på e-handeln. Denna har naturligtvis redan varit på framväxt under flera år så det är inget nytt att den ökar. Men jag tror pandemin kan få många som inte tidigare tagit steget över till e-handel att göra det. Jag har till exempel själv både bekanta och kollegor som för första gången någonsin handlar julklapparna online. Min gissning är att ett antal av dessa kommer att göra det nästa jul även om pandemin är över till dess.

Även om jag själv har handlat online i över 20 år nu så tänkte jag för första gången testa på att beställa hem matvaror från Willys för en tid sedan då jag försöker hålla mig isolerad. Det kunde jag glömma då de inte hade en enda ledig leveranstid de närmaste tio dagarna. Hur många som testat att få mat hemlevererat för första gången under pandemin kommer att fortsätta beställa hem mat efter den är över?

Som investerare är dessa saker jätteintressanta. Kommer hotellaktier någonsin att gå tillbaka till samma nivåer som innan krisen? Hur blir det med hyrbilar? Flygresor? Vad kommer hända med fastighetsbolagens aktiekurser om företagens behov av egna lokaler minskar drastiskt pga hemarbete? Lika så om behovet av butikslokaler minskar pga e-handel?

Vad kommer att hända med bostadspriserna om folk tack vare distansarbete inte längre behöver bo litet och dyrt mitt inne i storstaden utan kan bo stort och betydligt billigare ute på landet? Eller om massor av kontorslokaler görs om till bostäder?

Sedan sker så klart allt med kedjereaktioner, om en bransch eller område förändras så förändras även andra relaterade branscher och områden.

På vilka sätt tror du själv att ditt investerande kommer att förändras pga pandemin? Har det redan förändrats? Finns det vinnare vi bör investera i? Förlorare vi bör undvika? Nu lyfter jag själv bara tre olika områden i det här inlägget, arbetsresor, arbeta hemifrån och e-handel, men det finns säkert många fler områden som förändrats under pandemin. Dela gärna med dig av vad du tror och tänker om det hela genom att skriva en kommentar här i bloggen.

Kategorier
Tankar och funderingar

Måste du snåla för att spara och bli rik?

En sak jag ofta hör är att vi som sparar snålar, inte unnar oss saker och lever tråkiga liv. Att vi missar massor och att det inte är värt det. Jag tycker att det är ett intressant påstående då jag aldrig under hela mitt liv upplevt att jag snålat det minsta eller missat något. Tvärt om köper jag allt jag verkligen vill ha. Jag är dessutom villig att betala extra för kvalitet och prestanda. Jag äter ute/färdigmat oftare än vad som kan anses bra för vare sig plånbok eller midjemått och jag har många saker och tjänster som vissa skulle anse som onödiga.

Det finns givetvis sparare som faktiskt lever extremt snålt och sparsamt men efter att ha följt ekonomibloggare och folk på finanstwitter i åratal så upplever jag att det är betydligt vanligare att folk där lever mer som mig än att de toksnålar. Vad det däremot ofta handlar om är att inte leva en extravagant med en rent slösaktig livsstil. Att tänka igenom sina köp och se till att få valuta för pengarna i ställt för att spontanshoppa och överkonsumera.

Personligen har jag alltid sett på det hela som att man skulle kunna dela in ens konsumtionsbeteende i en skala:
Parasit – försöker leva på andra/utnyttja andra.
Snål – undviker att köpa saker till varje pris.
Medveten konsument – försöker göra genomtänkta köp vid rätt tillfälle och plats
Omedveten konsument – köper det den behöver, men utan tanke på när eller var köpet sker.
Slösaktig konsument – Köper för köpandets skull, flashar gärna med denne köpt, lever för att shoppa, ”shopping är en hobby”. Överkonsumtionens ansikte utåt och miljöns värsta fiende.
Korkad konsument – som föregående men har verkligen noll koll, shoppar för pengar denne inte har, lånar för att shoppa och upprätthålla imagen av en viss livsstil.

Naturligtvis är gränserna flytande och alla bryter mot dom ibland, till med den snåle köper saker ibland och det händer att den korkade gör en bra deal på rean. Jag tror att få vill tillhöra någon av extremerna, parasit eller korkad konsument. Nästa steg, snål och slösaktig konsument klingar nog inte heller jättebra i mångas öron men det finns en del som inte har något emot att befinna sig i dessa grupper. Det finns faktiskt rätt många människor i vårt land som har shopping som en hobby och är helt öppna med det. I gruppen snål hittar du tex de mest dedikerade inom sparande och investerande och dessa ser det absolut inte som någon negativt att vara snål, snarare som något positivt.

Till viss del är jag bered att hålla med, i dagens slit och slängsamhälle där du bekräftas som individ av vad du köper och äger är det en frisk fläkt med alla människor som väljer att stå utanför detta. Det enda problemet jag har med snålhet är om det går ut över andra, så länge du bara är snål mot sig självt så är det nog ett rätt sunt leverne, betydligt sundare än att vara slösaktig och leva med konsumtionshets.

Men om vi ser det hela ur en större synvinkel, vilken av dessa sex grupper skulle du helst vilja tillhöra? Min gissning, med reservation för att jag kan ha totalt fel, är att de flesta skulle välja den medvetne konsumenten om de kunde. Den medvetne konsumenten innebär ju att du köper allt det du behöver och verkligen vill ha, men till ett rimligt pris så att du känner att du får valuta för dina pengar och utan att låta konsumtionshets styra din vardag.

Även om de mest extrema spararna tillhör den snålare gruppen så är min uppfattning är att majoriteten av de som aktivt sparar och investerar befinner sig i gruppen medvetna konsumenter. Många shoppar regelbundet, äger märkeskläder reser lite då och då osv, de ser bara till att göra det genomtänkt och på en rimlig nivå.

För mig är det viktigt att känna att jag får valuta för pengarna och jag försöker vara förutseende och planera in större och dyrare inköp till reor. Det är lätt gjort med hjälp av bevakningslistor vilket gör att det knappt tar någon tid alls. Jag räknar med att ha sparat runt 4000-5000 kr under 2020 genom att ha gjort inköp under reor jämfört med om jag hade handlat utanför reorna. Naturligtvis hade du velat spara så mycket det bara gick hade det varit bättre att inte köpa dessa saker alls, så hade den snåle gjort.

Nu säger jag inte att 4000 – 5000 kr är nått snitt för varje år, men låt oss göra det enkelt för oss och säg att du sparar 4000 kr varje år jämfört med den omedvetne konsumenten. Du gör det från att du är 20 år till att du dör vid 90 år, då skulle du, om du investerade pengarna nå 11,7 miljoner kronor vid 8% årlig avkastning, 34,7 miljoner kronor vid 10% och 104 miljoner kronor vid 12%.

Som du märker går det att bli väldigt rik bara genom att göra medvetna köp jämfört med omedvetna köp utan att för den sakens skull snåla. Men även den omedvetne konsumenten kan i regel spara en skaplig summa varje månad bara genom att främst köpa det den behöver och inte shoppa för shoppandets skull. Så de där 4000 kr om året kan för många människor bli både en och flera tusenlappar i månaden utan att för den sakens skull snåla.

Och det fungerar verkligen, i den här gruppen hittar du många ekonomibloggare och massor av folk på finanstwitter vars förmögenheter växer varje månad utan att de för den sakens skull behöva leva på nudlar, ha trasiga kläder, aldrig köpa en pryl och inte varit på någon semesterresa sedan grundskolan.

Hur ser du på det hela? Måste man snåla för att spara och på sikt bli rik?