Ofta hör man det klassiska uttrycket det är inte de stora intäkterna som gör dig rik, det är de små utgifterna. Ett uttryck som både hyllats och bespottas. Nu går det naturligtvis allra snabbast att bli rik om du har både stora intäkter och små utgifter, men det ligger ändå mycket i detta klassiska ordspråk.
För länge sedan läste jag en bok som innehöll statistik och forskning kring rika personer i USA. En av sakerna som hade undersökts var hur vanligt det var att folk ur olika yrkesgrupper blev rika. De noterade att även om det var vanligare att läkare blev rika än lärare, eftersom läkarna tjänade mycket mer pengar, så var det sett till inkomsten förhållandevis många lärare som blev rika och förhållandevis få läkare som blev det. Vad kunde det bero på?
Förklaringen till detta handlade om vilken livsstil och förväntningar som ställdes på olika yrken. Som nyexaminerad läkare kastas du genast in i en värld där dina kollegor åker på dyra utlandssemestrar flera gånger om året, de kör nya dyra bilar, de bor i dyra villor i stadens finare områden osv. Så den nyexaminerade läkaren tar ett billån för att köpa en ny fin bil, lånar för att köpa ett dyrt hus och de få pengar blir över efter att räntorna betalats bränns på resor och annat ”lyx”. Allt eftersom läkarens lön sedan stiger genom åren byts bilen ut mot ännu nyare och dyrare modeller, villan byts ut mot en ännu större i ett ännu finare område. Det enda som återstår i slutet av månaden är lånen.
Samtidigt i andra ändan finns den nyexaminerade läraren. Där ses det inte som något konstigt när han köper en begagnad gammal bil för några tusenlappar, bor i en mindre lägenhet i ett område som inte tillhör stadens finare och ingen reagerar på att han tio år senare kör runt i samma begagnade bil eller att han fortfarande har samma gamla kavaj med lappar under armbågarna som han hade första dagen han klev in på jobbet. Denna livsstil medför att många lärare har pengar över i slutet av månaden, pengar som rätt förvaltade växer med tiden.
Allt detta trillade upp i minnet när jag läste en av kommentar till ett gammalt inlägg i influensern Sparos blogg. Tyvärr valde personen att kommentera anonymt så jag kan inte ge denne den kred som förtjänas, men såhär skrev personen:
Hade en fantastiskt spännande diskussion med min bästa vän sedan barndomen angående sparande och ekonomi. Vi kommer båda från ”arbetarhem” och är uppvuxna i miljonprojektet på 70-80-talet. Under de senaste 15 åren har min vän tjänat nästan dubbelt så mycket som mig. Skillnaden är att han spenderat pengarna på allt vi inte hade när vi var små. Han har de dyra bilarna, den stora villan, poolen, osv. När vi skulle boka en gemensam semester så kom vi in på ekonomi.
Han sa: ”Jag skulle vilja åka till XXXX över julhelgen, har du verkligen råd med det!?”
Jag svarade: ” Inga problem, använder alltid en del av mina utdelningar till semesterresorna”.
Han: ”Utdelningar??!”
Jag: ”Ja, utdelningar från mina aktier, man får utdelning en eller flera gånger per år”
Det hela slutade med att jag visade mitt avanzakonto. Kompisen var chockad.
Han: ”Helvete! Du är ju tät som f…n”
Själv hade han 25 000:- på ett sparkonto. Mitt var då strax över 2 miljoner. Skillnaden mellan att lära sig hur man förbättrar sin privatekonomi när man är runt 25år gammal istället för att slösa upp allt. Han har nu börjat sin resa som investerare.
Det är inte de stora intäkterna som gör dig rik, det är de små utgifterna!