Kategori: Forskning

Tänk om det fanns något i ditt liv som ledde till lägre välbefinnande, höjt blodtryck, negativa fysiska påfrestningar, ökad ångest och värre humör både på morgonen och kvällen. Dessutom har det en negativ påverkan på den tillfredsställelse du upplever med din fritid.

Låter hemskt va? Detta är helt klart något vi vill undvika!

Just dessa saker visar den data som den tyska socioekonomiska panelen (GSOEP) samlade in under 14 års tid. Orsaken till dessa problem är pendling till och från jobbet.

Enligt studien rapporterar människor med längre pendlingstid systematiskt lägre subjektivt välbefinnande. Ju längre pendlingstiden är, desto mer minskar personens livstillfredställelse.

Något som kan kompensera för detta är en högre lön. Enligt studien krävs det, för att kompensera för 23 minuters pendlingstid (enkel resa), en månadsinkomst som ligger 18,86% över genomsnittslönen.

Men bara det faktum att pendling är förknippat med så många negativa effekter som tidigare nämnda höjt blodtryck, fysiska åkommor, ökad ångest och sämre humör både på morgonen och kvällen borde vara tillräckligt för att fråga sig själv om det ens är värt en högre lön om du behöver pendla riktigt länge, säg en timma enkel resa. Dessutom visar analysen att det även påverkar pendlarens partner, som inte pendlar, livstillfredställelse.

Jag minns själv när jag studerade i grannstaden och därmed pendlade under två års tid. Från dörr till dörr vart det väl runt en och en halv timma enkel väg. Det spelade ingen roll om jag åkte hem kl 14:00 eller 21:00 jag var alltid lika trött när jag kom hem. Så jag kan definitivt känna igen mig i resultaten presenterade ovan.

Jag skulle gissa att de två åren är en av anledningarna till att sedan jag började jobba har jag alltid sökt till arbetsplatser som ligger inom promenad/cykelavstånd. Likaså när jag letat ny bostad har jag alltid fokuserat på områden som inte ligger allt för långt från jobbet. Jag upplever helt klart en ökad livskvalitet när jag inte behöver sitta i bil/buss/tåg en timma eller två varje dag.

Nu är så klart verkligheten inte så enkel för många. Du kanske inte har råd med bostäder som ligger nära ditt jobb och du kanske inte har möjlighet att välja och vraka mellan olika arbetsgivare som ligger på rätt ställen. Hyran måste betalas, du behöver få mat på bordet, och du kanske har en familj som måste försörjas.

Därför är det logiskt att många människor spenderar både en och flera timmar pendlande varje dag. Det viktiga är att vara medveten om de negativa faktorer studien visar på och att inse hur detta påverkar inte bara din utan kanske även din partners livskvalitet. Så att du har en plan för att komma vidare.

Om det är så att du verkligen älskar din arbetsgivare alternativt inte ser några direkta möjligheter att hitta ett lika givande jobb någon annanstans kanske denna plan skall fokusera på att bygga upp din ekonomi. Så att du inom några år får möjligheten att flytta närmare ditt jobb. Att leva sparsamt några år och verkligen pusha månadssparandet kan göra stor skillnad för ens ekonomi.

Annars bör kanske planen handla om att hitta arbetsgivare närmare där du bor. Antingen inom samma bransch eller om det inte är ett alternativ inom en annan bransch. Jag har flera vänner och bekanta som skolat om sig och helt bytt bransch. I dag finns det dessutom ofta möjlighet att skola om sig på distans så att du kan fortsätta jobba medan du pluggar. Det senare har jag själv utnyttjat och läst in ytterligare en universitetsexamen på distans medan jag arbetat.

Ett tredje alternativ som är populärt bland sparnördar på X (Twitter) är en lite mer extrem väg där de under ett antal år verkligen försöker minimera utgifter och maximera intäkter. Detta för att kunna spara så mycket som möjligt varje månad. Många av dessa mer extrema sparar över halva lönen. Dessa pengar investeras sen på börsen så att de stiger i värde. Allt med målet att kunna sluta arbeta och leva på sina investeringar 2-3 årtionden tidigare än vad den stora massan går i pension.

Pendlar du? Har du en plan för att minska den tid du spenderar pendlandes varje dag? Eller du kanske tvärt om gillar att pendla och är undantaget till vad studien visar?

De flesta inser nog att det är bra att ha någon form av sparande. Oavsett om det är för att klara av oväntade utgifter, kunna åka på semester eller på sikt sätta lite extra guldkant på tillvaron. Men färre vet kanske att sparande både kan få dig att sova bättre om nätterna och stärka din psykiska hälsa.

Detta har nämligen en studie vid universitet i Bristol visat. Studien undersöker hur sparande påverkar människors välbefinnande, både på kort och lång sikt. Studien bygger på tidigare forskning samt en ny analys av storskaliga undersökningsdata från den så kallade ”Understanding Society”-studien. Rapporten släpptes i juli 2024 och för att göra en lång historia kort här är de viktigaste punkterna:

1. Positiv korrelation mellan sparande och välbefinnande – Personer som sparar regelbundet upplever generellt mindre oro över ekonomi, högre livstillfredsställelse och bättre psykisk hälsa. Dessa effekter är starkare för låginkomsttagare och yngre vuxna.
2. Sparande ger trygghet och bättre sömn – Att ha en sparbuffert bidrar till lugn och trygghet. Det minskar behovet av att låna, vilket i sin tur minskar risken för skuld och ekonomiska svårigheter.
3. Små förändringar i sparande ger mätbara resultat – Även små mängder som sparas regelbundet ger förbättringar i psykisk hälsa och livskvalitet. Detta gäller särskilt för dem som tidigare inte har sparat.
4. Faktorer som påverkar – Medan sparande bidrar till ökat välbefinnande, påverkas individens psykiska hälsa även av faktorer som inkomst, arbete, familjesituation och ålder. Sparande kan inte ersätta dessa grundläggande faktorer men fungerar som ett skyddsnät.

Rapporten rekommenderar att ”belöna beteendet, inte saldot”, det vill säga att uppmuntra regelbundet sparande oavsett belopp, eftersom själva sparandet har en stark positiv inverkan på välbefinnandet.

Jag har som du kanske känner till som läsare av den här bloggen eller som följare av mig på X (Twitter) alltid predikat om vikten av att spara och investera. Att kontroll över sin privatekonomi och på så vis också ta kontroll över din framtid. Denna ståndpunkt blir knappast svagare av resultatet av denna studie. Tvärtom gör det min tro på att alla bör ha kontroll över sin egen privatekonomi än starkare.

Som tur är har jag hittills aldrig mått dåligt. Det kommer säkert komma en dag då jag gör det. Men kanske är just att jag alltid varit intresserad av sparande och investerande en av orsakerna till att jag hittills mått så bra.

Har du själv märkt att din sömn eller ditt välmående påverkas av hur din privatekonomi ser ut?

Många som är aktiva inom ”spara och investera”-communityt online på tex Twitter och i bloggar har som mål att kunna gå i tidig pension. Planen är i regel att jobba hårt och spara mycket under ett antal år för att sedan kunna sluta arbeta tidigt och i stället leva på pengarna de sparat ihop.

I några extrema fall planeras det till och med att sluta arbeta innan de fyller 30 år. Men mer vanligt är kanske en 5-15 år innan normal pensionsålder. Det är inte orimligt att ha det målet, särskilt om du upplever ditt jobb som tråkigt och understimulerande.

Detta är säkert okej om du trivs på ditt jobb. Men om anledningen till att du vill sluta arbeta tidigt är att du vantrivs på jobbet, varför då fortsätta i 25 år till? Det leder bara till ytterligare 25 års lidande. Vore det inte bättre att skola om dig till något du brinner för, där du har roligt varje dag så att du kommer bort från lidandet inom en snar framtid? Samtidigt bör så klart inte jobb vara meningen med livet och det är fullt rimligt att alla inte vilja jobba fram till en pensionsålder.

Personligen var jag extremt driven och passionerad när jag började jobba. Men sen efter ett några år fick jag en downperiod där motivationen tröt. Då kändes tanken på en tidig ”pension” inte så dum. Men i stället gick jag tillbaka till universitet och pluggade några år och efter det har motivationen varit på topp. Varje dag har jag roligt på jobbet och just nu skulle jag inga tankar på att vilja sluta. Men det kan så klart komma att ändras, mer om det senare.

Staten flyttar dock ofta fram pensionsåldern, vilket gör det svårt att veta när du faktiskt kan gå i pension. När jag började jobba så var min beräknade pensionsålder 65 år. Förra året stod den som 67 år och i dag står den som 68 år när jag loggar in på Pensionsmyndighetens webbplats. Jag förväntar mig att gränsen flyttats fram till minst 70 år innan jag är i pensionsåldern och för den som föds i dag vågar jag inte ens tänka på var den kommer ligga på när det väl är deras tur.

Alltså är det logiskt och rimligt att spara och investera för att inte behöva jobba livet ut. Men behöver målet nödvändigtvis vara att sluta jobba tidigt? Kan målet i stället vara att försätta dig själv i en ekonomisk situation där du har möjlighet att jobba så länge du tycker att det är roligt? Det kan betyda att du slutar jobba relativt tidigt, det kan också betyda att du fortsätter med ett jobb du älskar långt efter normal pensionsålder.

Motsatsen till att vilja sluta jobba tidigt existerar faktiskt, de som vill fortsätta jobba även långt efter att de nått pensionsålder. Tittar du på många av de mest framgångsrika personerna i världen så jobbar de långt efter pensionsålder helt enkelt för att de har så roligt på jobbet. I kändisvärlden finns det gott om aktiva skådespelare, artister, konstnärer osv som jobbar mer eller mindre fram till döden. Nyligen gick finansprofilen Charlie Munger bort, 99 år gammal. Han var aktiv inom Warren Buffetts smått legendariska Berkshire Hathaway ända fram till slutet.

Tidigare i höst publicerade Sveriges Radio en intervju med 94-åriga Reimar Westerlind på teamat. Reimar berättar att han helt enkelt hoppade över att gå i pension. När han var i pensionsåldern så var det kris i hans bransch så han tyckte helt enkelt inte det var läge att lämna företaget och efter det har han bara fortsatt. Reimar säger att han inte har några planer på att trappa av utan att det tvärt om är en glädje att gå till jobbet varje dag, att han går dit med nöje eftersom det är så roligt.

I höst släpptes även en forskningsstudie inom området som studerat svenskar födda mellan 1949 och 1955, det vill säga deltagarna var mellan 68 och 74 år gamla. Enligt studien fortsätter ungefär en tredjedel av svenskarna att jobba när de nått pensionsåldern. En summa som var mycket högre än vad jag själv hade förväntat mig.

Hur mycket de jobbar varierar dock med åldern. Första året efter att de nått pensionsålder så jobbade 23% heltid men fem år senare så jobbade endast 11,5% heltid. Detta känns mer i linje men vad jag hade förväntat mig, dvs att folk väljer att trappa ner steg för steg.

Studien identifierar fyra huvudanledningar till varför folk väljer att jobba vidare efter pensionsålder och vilken effekt de olika anledningarna har på deras drivkraft att jobba vidare:

Ekonomiskt motiv
Är så simpelt som det låter, folk fortsätter att arbeta för att de behöver pengarna. Personer som jobbar vidare av ekonomiska skäl tenderar att behålla eller till och med öka arbetsengagemanget och ta på sig mer arbete. Dessa går sällan ner i tid.

Socialt motiv
För vissa är sociala kontakter på arbetsplatsen viktiga och de väljer att arbeta vidare för att behålla dessa sociala relationer. Enligt studien så går denna grupp ofta ner i tid eller helt lämnar arbetsmarknaden. Något forskarna tror kan bero på att de över tid hittar vägar att täcka sina sociala behov utanför arbetslivet.

Personliga motiv
Många fortsätter att arbeta för att de finner personlig mening och tillfredsställelse i sitt arbete. Dessa går sällan ner i tid och lämnar sällan arbetsmarknaden. Enligt studien så tyder mycket på att personlig tillfredställelse är en viktig faktor för att behålla arbetsengagemang.

Organisatoriskt motiv
Här hamnar alla de som fortsätter att arbeta baserat på efterfrågan från arbetsgivaren eller organisationens behov snarare än egna personliga motiv. Likt gruppen socialt behov så trappar dessa i regel ner i tid eller sluttar jobba helt med tiden.

Förhoppningsvis kommer ingen som är privatekonomiskt intresserade och spenderar tid på ekonomibloggar som denna att hamna i gruppen som fortsätter att jobba för att det måste, av ekonomiska skäl. Än bättre har du kanske till och med lyckas inspirera och motivera några av dina nära och kära så att de inte heller hamnar där. Av de fyra grupperna är denna verkligen mardrömmen, att du tvingas jobba kvar fast du inte vill då du behöver pengarna för att klara din vardag.

Det sociala alternativet känns logiskt om du trivs på din arbetsplats, då får du många vänner där och det kan vara svårt att lämna dessa. Men jag tror detta är något som kanske är värst om du är först i din sociala grupp att nå pensionsålder. Ju fler av dina vänner som går i pension, oavsett om de jobbar på samma arbetsplats eller andra desto större del av ditt sociala liv kan ske på vardagar utanför arbetsplatsen.

När det kommer till organisation och att arbetsgivaren ber dig att stanna så är det förstås smickrande att vara uppskattad och att de vill ha kvar en, så jag förstår att många inledningsvis tackar ja. Men jag förstår också att dessa inom en relativt snar framtid börjar trappa ner. Lojalitet är inte nödvändigtvis något negativt, men du har varit lojal mot arbetsgivare i årtionden, förr eller senare måste du börja prioritera dig själv.

Slutligen har vi det personliga motivet vilket är anledningen till att tidigare nämnda Reimar Westerlind och många andra inom sina områden framgångsrika personer väljer att jobba kvar. Du har helt enkelt för roligt på jobbet för att inte gå till det. Ditt jobb känns givande och meningsfullt. Om du har ett sådant jobb kommer du kanske inte vilja gå i pension och det är kanske just för dig rätt val att fortsätta jobba betydligt längre än de flesta.

Driv, motivation och hur roligt något är kan så klart ändras med tiden. Kanske känner jag inte detsamma om mitt jobb om tio år eller om tjugo år som jag gör i dag. Mitt långsiktiga mål är att ha roligt och göra det jag trivs med. Den dagen jag slutar ha roligt på jobbet är nog den dagen jag slutar att jobba. Alternativt blir dagen då något annat lockar mycket mer dagen jag slutar att jobba.

Jag tror dock att när jag slutar mitt vanliga jobb och får mer fritid, kommer en av mina hobbys att utvecklas till något större. Det vill säga att jag börjar dra in pengar på något av mina intressen till så stor skala att jag startar företag. Det behöver nödvändigtvis inte handla om enorma belopp bara större än för att räknas som vanlig hobbyverksamhet. Denna typ av jobb kommer jag nog att fortsätta med tills att jag dör, även om det mitt framtida företag gör så klart kan komma att förändras under resans gång i samband med vad jag tycker är roligt och är passionerad för förändras.

Vad har du själv för planer? När skall du sluta jobba? Eller ska du verkligen sluta jobba?