För länge sedan myntade ekonomibloggaren Miljonär innan 30 uttrycket snålmånad. På den tiden uppgick hans totala månadsutgifter normalt till 8000 kr resterande pengar sparades och investerades. Regelbundet höll han dock snålmånader där planen var att halvera utgifterna så att han levde på 4000 kr och alltså kunde spara ytterligare 4000 kr i månaden. Med en låg hyra, relativt låga lån/räntor och en matsedel som kunde se ut som nedan klarade han detta galant.
Frukost: 3 dl
fil och 1 dl müsli och 1 glas juice = 7 kr Lunch: Matlåda makaroner + 1
burk tonfisk + grönsaker = 10 kr Middag: Blodpudding + lite sylt
= 10 kr Övrigt: en multivitamintablett
+ en omega3 kapsel = 2 kr
Än i dag många år senare är hans klassiker där han resandes
i tjänsten, för att kunna spara det traktamente han fick brukade äta en burk
vita bönor i tomatsås eller ett paket nudlar värmda i ett glas varmvatten från
kranen på hotellrummet. Många ekonomibloggare inspirerades av detta och höll
egna snålmånader. Än i dag ser man då
och då på Finanstwitter folk som håller snålmånader för att kunna spara lite
extra. Själv höll jag aldrig någon snålmånad, jag var lite för bekväm och lat
av mig, det var helt enkelt okej för mig att spara lite mindre för att leva den
typ av liv jag själv trivdes bäst med. Men det är kanske dags att ändra på det?
Finns det något tillfälle där snålmånad kan vara extra kraftfullt
så är det verkligen i tider där börsen rasar att kunna skjuta in extra pengar
på börsen i svåra tider kan verkligen betala tillbaka mångfalt när börsen
stiger. Jag tror alla som hade möjlighet att skjuta in extra kapital under
finanskrisen är väldigt glada att dom gjorde det.
Om vi bortser från börskriser så påverkas effekten av ditt
sparande av hur mycket kapital du redan har. Om du sitter på tio miljoner så
innebär ett nysparande på 10 000 kr en månad endast en ökning på 0,1%,
inte särskilt mycket alltså! Om du däremot är nyare i din sparresa och endast
sitter på 100 000 kr så blir plötsligt ett nysparande på 10 000 kr en
ökning på 10%!
Nu finns alltså möjligheten att kombinera både och för dig
som är i början av din sparresa och du som redan har ett ansenligt kapital har
åtminstone möjligheten att skjuta till extra kapital under nedgången. Jag vill
dock lägga in en stor brasklapp som jag även gjort i tidigare inlägg, ingen vet
när botten är nådd, kanske vänder det i morgon kanske är detta bara början du
får själv försöka avgöra när det är rätt läge för just dig att köpa.
Själv har jag aldrig haft någon snålmånad men man kanske
skulle säga att jag ändå har påbörjat en superlight version av det då jag inför
mars bestämde mig för att för åtminstone en tid var det slut med att köpa
frukost på jobbet. Det är nämligen som så att jag under många år varit bekväm
av mig och köpt frukost i kafeterian på jobbet. Mackan är god och inte allt för
dyr men det byggs ju snabbt på om du köper en macka varje dag under ett års tid
så jag bestämde mig alltså för två veckor sedan att nu var det slut med det
åtminstone för en tid. I stället så har jag havregryn på jobbet och äter en
portion gröt om morgnarna. Jag hade inte börsen som främsta orsak då utan det
handlade mer om att äta bättre och nyttigare men sparandet blir ju en bonus.
En rätt futtig snålmånad måste jag erkänna, Miljonär innan 30
hade nog sett det som en förolämpning att ens överväga att kalla något sådant
för en snålmånad. Men ju mer börsen går ner desto mer motiverad blir jag att
spara in på utgifter för att kunna lägga mer på börsen så vem vet kanske tar
jag snart ytterligare ett steg och börjar minska ner på all restaurangmat jag
äter! Men att värma nudlar i ett handfat eller äta vita bönor i tomatsås direkt
ur burken kommer nog aldrig att inträffa trots att jag gillar både nudlar och
bönor.
Hade jag varit i början av min sparresa hade jag nog varit
än mer motiverad och det är någon stans det jag vill få till med det här
inlägget, om du är i början av din sparkarriär så om du någonsin funderat på
att spara lite extra för att kunna investera så är detta ett gyllene tillfälle.
Mina mackor sparar inte något enormt belopp varje månad men det blir ändå ett
antal tusenlappar på ett år och jag tror de flesta av oss skulle kunna spara
ett antal tusenlappar extra varje månad om vi gav oss på en snålmånad.
Har du själv någonsin haft en sparmånad? Hur var den i sådana
fall, berätta! Funderar du kanske på att ha din första nu för att utnyttja
börskrisen?
För ett par år sedan läste jag boken Det man ser och det
man inte ser av den franska ekonomen Frédéric Bastiat (1801 – 1850) vilket
är en samling av olika essäer, texter och artiklar av Bastiat. I den text som
givit boken sin titel, Det man ser och det man inte ser så berättar
Bastiat intressanta berättelser med ekonomisk anknytning. En av dessa fann jag
särskilt intressant då den tar upp en väldigt vanlig fördom, att det är bättre
för samhället att folk slösar än att folk sparar.
Detta är något som jag flera gånger mötes av när jag drev in
gamla blogg men som jag även upprepade gånger sett som svar/kommentarer på
webben när sparande och investerande diskuteras. Folk skriver saker i stil med
att visst det är kanske möjligt att du lyckas bli rik men det vore knappast bra
för Sverige om fler gjorde som du, det skulle aldrig fungera.
Essän har titeln Sparsamhet och lyx och nedan så citerar jag
en del av denna, en berättelse som handlar om två bröder, Mondor och Ariste.
Innan vi börjar så vill jag bara återigen påpeka att Bastiat levde i Frankrike
samt att han dog 1850 vilket betyder att en del av innehållet här kan låta lite
gammaldags och udda.
Sparsamhet och Lyx Mondor och hans bror Ariste har delat upp arvet efter sin far och har en inkomst på femtio tusen francs var per år. Mondor är en filantrop. Han slösar. Han köper nya möbler flera gånger om året, byter vagn varje månad. Folk talar om alla geniala idéer han har för att göra av med pengarna fortare. Kort sagt, han får livsnjutarna Balzac och Alexander Dumas att blekna vid jämförelse.
Vilket korus av lovsångare han har omkring sig! ”Berätta om
Mondor! Leve Mondor! Han är arbetarnas välgörare, folkets ängel! Det är sant
att han vräker sig i lyx, han stänker gyttja på fotgängare; hans värdighet och
människans värdighet i allmänhet lider visserligen lite av det… Men så vadå? Om
han inte gör någon nytta personligen så gör i alla fall hans pengar det! Han
får pengarna att cirkulera; hans gård är alltid full av köpmän som alltid går
därifrån nöjda. Säger man inte att pengar är runda för att de skall kunna
rulla?”
Ariste har valt ett helt annorlunda sätt att leva. Om han
inte är egoist så är han i alla fall individualist, för han spenderar
förnuftigt, söker bara måttfulla och rimliga nöjen, tänker på sina barns
framtid och, för att säga det rent ut, han sparar. Och hör bara vad massan
säger om honom:
”Vad är det för nytta med den där onödiga rike, den där
snåljåpen? Det är klart att det finns något imponerande och rörande i
enkelheten i hans liv. Han är för övrigt mänsklig, välvillig och generös. Men
han räknar. Han gör inte av med hela sin inkomst. Hans hus är inte ständigt
upplyst och fullt av folk. Vad har mattvävarna, vagnmakarna, hästhandlarna och
skräddarna att vara honom tacksamma för?”
De här omdömena, förskräckliga som de är för moralen,
grundar sig på det som fångar blicken: Slösarens utgifter, och på det som
skyms: Den ekonomiska broderns likvärdiga eller större utgifter. Men allting är
så väl arrangerat av den gudomlige skaparen av den sociala ordningen, att här
som överallt annars är ekonomi och moral i harmoni i stället för att krocka,
och Aristes vishet är inte bara mer värdig utan också mer lönsam än Mondors
dårskap. Och när jag säger lönsam menar jag inte bara för Ariste, eller ens
samhället generellt, utan för dagens arbetare och industri. För att bevisa
detta behöver man bara göra klart för intellektets syn de dolda konsekvenserna
av mänskligt handlande, som inte är tydliga för våra ögon.
Ja, effekterna av Mondors slösande syns lång väg; alla kan
se hans vagnar, de utsökta målningarna i hans tak, hans tjocka mattor, hans
ståtliga hus. Alla vet när hans fullblod tävlar. Hans middagar i Paris
fascinerar massan på boulevarderna och folk säger till varandra: ”Det där är en
rejäl karl som inte sparar sin inkomst utan säkert gör ett stort hål i sitt
kapital.” Det är det man ser.
Det är inte lika lätt att ur arbetarnas synvinkel se vad som
händer med Aristes inkomst. Men om vi spårar den så ser vi att allt, ner till
sista centime, går till att ge folkarbete, lika väl som Mondors inkomst gör
det. Det finns bara en skillnad: Mondors dumma slösande kommer kontinuerligt
att minska och till slut med nödvändighet sina helt. Aristes kloka spenderingar
kommer att öka från år till år. Och om det är på det viset så är ju
allmänhetens intresse i överensstämmelse med moralen.
Ariste spenderar tjugo tusen per år på sig själv och sitt
hus. Om inte det räcker för att göra honom lycklig förtjänar han inte att
kallas vis. Han rörs av de fattigast villkor och känner ett moraliskt ansvar
att hjälpa dem, så han ger tiotusen till välgörenhet. Han har vänner bland
köpmän, fabrikörer och bönder som har tillfälliga ekonomiska problem. Han
sätter sig in i deras situation för att effektivt och förnuftigt kunna hjälpa
dem, och han sätter av tio tusen till detta. Han glömmer heller inte att han
har döttrar som skall ha hemgifter, söner som skall ha en framtid, och därför
ålägger han sig att spara tiotusen franc om året.
Så här använder han alltså sin inkomst:
1. Personliga utgifter 20 000
fr
2. Välgörenhet 10 000
fr
3. Hjälp åt vänner 10 000
fr
4. Sparande 10 000
fr
Om vi går igenom var och en av posterna så ser vi att inte
en centime undgår att gå in i landets näringsliv.
Personliga utgifter. Dessa utgifter har exakt
samma effekter för arbetare och affärsmän som samma summa från Mondor. Det är
självklart; vi behöver inte prata mer om det.
Välgörenhet. De tio tusen francs som går hit går
också till att nära industrin och arbetet; de går till bagaren, slaktaren,
skräddaren, möbelhandlaren. Men brödet, köttet, kläderna och möblerna går inte
direkt till Ariste själv, utan till dem som han har valt i sitt ställe. Det här
enkla bytet från en konsument till en annan har ingen som helst effekt på
näringslivet. Om Ariste spenderar hundra sous eller ber en fattig att göra det
i hans ställe har ingen betydelse.
Hjälp till vänner. Vännen som Ariste ger eller
lånar tio tusen francs får dem inte för att gräva ner dem; det strider mot vår
hypotes. Vännerna använder dem för att köpa varor eller betala en skuld. I
första fallet gynnas näringslivet. Vågar någon säga att det ligger en större
vinst i Mondors köp av ett fullblod för tio tusen än i Aristes eller hans väns
köp av tyg för tio tusen. Om pengarna används till att betala av en skuld blir
resultatet bara att en tredje person, borgenären, får pengarna och säkert
kommer att använda dem i sina affärer, sin fabrik eller för utvinning av
naturresurser. Han blir bara ytterligare en mellanhand mellan Ariste och
arbetarna. Andra namn, samma utgifter, och samma vinst för näringslivet.
Sparande. Då återstår de sparade tio tusen
francen. Om man bara ser till gynnande av konst, industri och arbetstillfällen
så är det här Mondor verkar vara Ariste överlägsen, även om Ariste moraliskt
verkar vara lite överlägsen Mondor.
Det är inte utan fysisk smärta jag åser sådana motsägelser mellan
naturens stora lagar. Om människan vore tvungen att välja mellan de här båda
sidorna, varav en skadar hennes intressen och den andra hennes samvete, skulle
vi förlora hoppet om hennes framtid. Lyckligtvis är det inte så. För att se
Ariste återfå sin ekonomiska överlägsenhet så väl som sin moraliska, behöver vi
bara lära oss det tröstande axiomet, som även om det ser motsägelsefullt ut, är
sant: Att spara är att spendera.
Vad är Aristes mål när han spar tio tusen francs? Är det att gräva ner
tvåtusen hundrasousmynt i trädgården? Absolut inte. Han vill få sitt kapital
och sin inkomst att växa. Följaktligen använder han de pengarna han själv inte
behöver till att köpa mark, ett hus, statsobligationer, aktier eller så sätter
han in dem på en bank eller hos en börsmäklare. Följ pengarna i alla dessa
hypotetiska användningsområden så blir ni övertygade om att genom olika
mellanhänder, som säljare eller låntagare, går pengarna till näringslivet lika
säkert som om Ariste, liksom sin bror, hade köpt möbler, juveler eller hästar
för dem. För när Ariste köper mark eller obligationer för tio tusen gör han det
för att han inte tycker att han behöver spendera pengarna. Det tycks vara det
ni har emot honom. Men på samma sätt kommer den som säljer marken eller
obligationerna till honom att vilja använda pengarna som han får, på ett eller
annat vis.
Från arbetarnas och industrins synvinkel finns det alltså
bara en skillnad mellan Aristes och Mondors handlande. Eftersom Mondors utgifter
sker direkt genom och omkring honom så ser man dem. Aristes utgifter sker
delvis genom olika mellanhänder och en bit ifrån, så ser man dem inte. Men för
alla som kan koppla ihop verkan med dess orsaker är det man inte ser lika
viktigt som det man ser. Beviset för detta är att i båda fallen cirkulerar
pengarna, de ligger inte mer orörliga på kistbotten hos den ekonomiska brodern
än hos den slösaktige.
Det är alltså fel att säga att sparande skadar industrin. I
det avseendet är det lika bra som lyxkonsumtion. Men det framgår som långt mer
överlägset, om våra tankar omfattar inte bara nuet utan en längre tidsperiod.
Tio år har gått. Vad har hänt med Mondor och hans rikedom
och hans enorma popularitet? Allt har försvunnit, han är ruinerad. I stället
för att varje år föra in femtio tusen francs i den offentliga ekonomin är han
troligen en börda för den. I varje fall ger han ingen glädje åt köpmännen
längre, han anses inte längre vara en gynnare av konsten och industrin. Han är
inte längre till någon nytta för sina arbetare, eller för sina barn, som han
lämnar i misär.
Vid slutet av samma tioårsperiod fortsätter Ariste att
omsätta sina inkomster, och han bidrar dessutom med större inkomster varje år.
Han får det nationella kapitalet att växa, det som utgör grunden för alla
löner. Och eftersom efterfrågan på arbetare bestäms av storleken på kapitalet
bidrar han till arbetarklassens progressivt ökande välstånd. Om han skulle dö
lämnar han efter sig barn som kan ta över detta arbete för utveckling och
civilisation.
Det är ingen tvekan om att sparande är moraliskt överlägset lyxkonsumtion. Det är trösterikt att tänka för den som kan se bortom de omedelbara effekterna till de mer långsiktiga, innebär sparande samma ekonomiska överlägsenhet.
———————— Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg år 2007
Coronaviruset sprider sig som en löpeld över världen och
tidningar och annan media svämmar över av artiklar om vilka som drabbats, var
de drabbats, hur det sprids, dödlighet osv. Den mänskliga aspekten av det hela
är naturligtvis stor och berör många, men då detta är en ekonomiblogg lämnar
jag den biten till andra som är mer lämpade att skriva om den och fokuserar på
ekonomibiten.
Vi aktieintresserade har fått se börsen och våra portföljer slaktas. Trots att min egen portfölj gått förhållandevis bra och just nu slår index stort så är jag ner ett par hundratusen. Det är dessutom omöjligt att veta hur djup och lång den ekonomiska svackan blir, har vi sett det värsta nu eller är detta bara starten på en lång börsnedgång?
Jag är ingen expert på Corona, virus eller pandemier och jag
kan endast spekulera i de långsiktiga ekonomiska effekterna och påverkan på börsutvecklingen.
Om du ser en ekonom, ekonomibloggare, finanstwitterprofil eller annat löst pack
som ger konkreta råd och säger vad som kommer hända och hur börsen kommer att
utvecklas på grund av Coronautbrottet så var mycket försiktig och källkritisk.
Vad vi kan göra är däremot att spekulera, särskilt på lite kortare sikt, finns det företag som på kort sikt kan gynnas av Coronautbrottet? Företag som kanske kommer slå alla förväntningarna när Q1 rapporterna börjar trilla in senare i vår och Q2orna därefter? Är det möjligt? Finns det sådana företag? Ja det borde det finnas, åtminstone på kortare sikt, på längre sikt är det svårare att veta.
Till att börja med så kan vi konstatera att världen över undviker folk aktiviteter som innebär mycket folk på liten yta eller bara att umgås mindre face to face och stannar hemma i stället. Avanzas Nicklas Andersson noterade att ”tiotals miljoner människor befinner sig i lockdown i Kina. Hur spenderar man tiden? Kineserna laddar ned appar, tonvis av appar”. Massor av mobilspel men även andra typer av appar som utbildningsappar har ökat drastiskt då föräldrar inte vill att deras barn skall missa utbildning när skolorna har stängt.
Det är rimligt att anta att detta även gäller annan typ av
underhållning som folk konsumerar i hemmet. Kanske har Netflixtittandet och
andra liknande streamingtjänster ökat drastiskt? Troligtvis är det inte bara
mobilspelandet som ökat utan även dator och tv-spelandet. Lyssnar folk mer på ljudböcker?
Om folk undviker att gå ut på restaurang beställer dom då mat för hemkörning i
stället? Ni förstår tänket.
Sedan har vi så klart butikerna, ingen kan nog ha undgått tidningsrubrikerna med tillhörande bilder på tomma hyllor i matvarubutiker och apotek. I vissa områden verkar folk bunkra upp ordentligt konserver, toapapper, alla möjliga typer av mediciner, munskydd har varit slut länge osv. Kan vi förvänta oss att de stora matvarukedjorna slå Q1 förväntningarna med råge? Det går även att ta steget längre, vilka är det som tillverkar dessa produkter som säljer slut? Vilka gör toalettpapper? Vilka producerar råvarorna som används för att skapa det? Osv osv. Jag tror ni fattar principen.
Det går även att lägga läkemedelsbolag till listan även om det med min bristfälliga kompetens gör det svårare att förutspå vinnarna där. Vilka mediciner är det apoteken länsats på? Är något läkemedelsbolag ledande inom vaccin och kan ses som en favorit till att få fram ett vaccin mot detta?
Slutligen om du vill vara riktigt cynisk och tror att det kommer bli mycket värre än vad det redan är så är även begravningsbyråer vinnare.
Vad tror du själv? Vilka typer av företag kan gynnas på kort eller lång sikt av detta virusutbrott?
I går publicerade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg där han lyfte att flera blogg och twitterprofiler inom ekonomi och finans har haft svårt att följa de mål de satte i unga dagar. Han lyfter bland annat hur jag tröttnade på bloggandet och under flera års tid inte hade något nysparande då jag jobbade halvtid och pluggade på universitet. Han lyfter att Finanskvinnan valde att sälja av sin portfölj för att i stället köpa hus för pengarna. Han berättar om hur Framtidsfeministen skjutit upp sina mål för att lägga pengar på sonen och hus. Han berättar även att någon som kom igång med det hela i lite äldre dagar, Onkel Tom som numera använder namnet Tid och pengar, hoppade av ekorrhjulet och flyttade ut på landet men att de några år senare är tillbaka i stan med heltidsjobb.
Därefter reflekterar han kring vad det kan beror på, han
lyfter att många av oss satte mål i unga dagar och att mycket sedan kan hända
genom åren som förändrar förutsättningarna eller ändrar målen. Men att detta
också är okej, det är så livet fungerar, saker förändras och det gör inget. Om
någon blir miljonär ett år tidigare eller ett år senare spelar ingen större
roll och de som börjat med att bygga upp grunden till en förmögenhet nog är
glada över det och har användning av det. Han använder även frasen FIRE är en
uthållighetssport.
I det stora hela håller jag med om allt det han skriver,
känns som sunda och visa ord. Men jag skulle vilja lyfta lite ur min synvinkel,
hur jag ser på det hela och mina val. Till att börja med så har mitt fokus aldrig
handlat om FIRE, jag tror inte ens att jag hade hört den termen under de åren
jag drev min gamla ekonomiblogg och jag hade aldrig något specifikt mål om att
sluta jobba eller så mitt mål var snarare att hamna i en situation där jag
jobbar för att jag vill det inte för att jag måste. Men jag har ett liknande
uttryck som jag brukar använda mig av och det är att sparande och investerande
är ett maraton, inte en sprint.
Jag har alltid varit extremt långsiktig med mitt sparande och mycket annat i mitt liv, när det kommer till sparandet så har jag ofta inte bara tänkt tio eller tjugo år framåt i tiden. Jag har drömmar, tankar och idéer om hur det jag börjar bygga i dag skall utvecklas över århundraden. Troligtvis storhetsvansinne men det händer att jag har tankar kring hur det jag bygger i dag skulle kunna vara grunden för att bygga upp min familj finansiellt över generationer likt Wallenbergarna med flera.
Därför har jag heller aldrig satt några kortsiktiga mål som
tio miljoner innan jag fyller 40 år eller att sluta arbeta innan jag fyller 35
år och liknande. När jag vart intervjuad av media back in the days så ville dom
ha sensationsrubriker och fokuserade på att bli rik fort. Då hände det att jag
sa saker som att det är möjligt att bli miljonär innan 30 och jag vet att det
går att bli ekonomiskt fri innan 35 och liknande. Men det var som svar på deras
frågor om vad som var möjligt och inte mina personliga mål, i min gamla blogg
nämnde jag aldrig någonsin denna typ av mål.
Personligen tror jag att bristen på kortsiktiga mål kan ha
bidragit till att jag hade ett antal år där jag inte hade något nysparande, för
mig var det ju bara en kort paus från ett 100+ år långt projekt och inte att
jag missade nått mål om att sluta jobba innan jag fyllde 35 tex. Därför
upplevde jag inte att jag på nått sätt hade misslyckats med mina mål eller att
dom var i fara, tvärt om allt tuffade ju på som det skulle, bostadslånen var avbetalade,
portföljen passerade den första miljonen och jag såg det som att alla mina mål
var på väg att gå i uppfyllelse.
Vad som hände mig personligen började med att jag tappade motivationen till att blogga, jag hade haft huvudet överfullt av tankar och idéer när jag började, massor av saker jag ville dela med mig av men efter ett par år kände jag att jag hade skrivit av mig och fått ut det jag ville ha sagt och jag ville inte publicera skräpinlägg bara för att dra in läsare och tjäna pengar. I samband med detta hamnade även min passion för aktier och börsen i en svacka under ett par års tid. Men det var inte så att jag började shoppa upp alla pengar och överkonsumera eller på något sätt hade lagt ner planerna för min portfölj och min ekonomi. Tvärt om fortsatte jag förvalta portföljen och jag var hela tiden tvärsäker på att jag var på väg att lyckas om än lite långsammare än om jag jobbat på. Jag jobbade halvtid först en tid för att belöna mig själv för att lägenhetslånet var avbetalat men också för att jag var lite osäker kring vilken riktning jag ville ta med mitt yrkesliv. Sen fortsattes det med halvtidsarbetande när jag gick tillbaka till universitet och började plugga igen under ett par år.
Jag ser tiden innan jag började plugga igen som lite
bortkastad, jag hade massor av tankar kring vad jag ville göra när jag jobbade
deltid men det vart nästan inget av det. När jag väl började plugga igen så var
det just vad jag behövde, extremt roligt och motiverande och jag lärde mig
massor. Så fort jag var klar med studierna så vart det sedan heltid igen och
sparandet har flutit på riktigt bra sedan dess och portföljen har flutit på bra
hela tiden även åren då jag inte hade något nysparande.
Däremot räknade jag för något år sedan på hur mycket mer
pengar jag hade haft i dag om jag fortsatt jobba heltid och sparat under dessa år
och det rör sig om miljonbelopp, något jag tänkt skriva ett inlägg om i
framtiden!
Ett badkar har ett litet hål i botten där vatten rinner ut. Vill du fylla badkaret så kan du sätta kranen på max så att vattnet vräker ner, men det är inte säkert att det räcker, kanske måste du även hälla på extra vatten från andra källor än kranen om du vill ha det fullt. Eller så kan du täppa igen det där lilla hålet i botten av badkaret innan du slår på kranen. Gör du det så kommer badkaret att bli fullt även om du bara låter kranen stå på minimum och droppa.
Om du inte har täppt till hålet kommer det att krävas
oerhört mycket större mängder vatten som hela tiden fyller på badkaret för att
både uppväga vattnet som rinner ut i botten samt att öka den totala mängden
vatten som finns i badkaret.
När det gäller pengar så tror många att det bästa sättet att bli rik är att hela tiden öka intäkterna. Det är delvist rätt, men samtidigt så bryr sig de många inte om att täppa till hålen där pengarna rinner ut. Det är mer regel än undantag att folk lever så. De bränner hela tiden alla sina pengar och kämpar ständigt efter nya inkomster.
Vill du bli rik så bör det första du gör att täppa till
läckorna i botten där pengarna rinner ut på samma sätt som du hade gjort med
badkaret. Ju bättre du täpper till dessa desto snabbare kommer du att bli rik
och desto rikare kommer du att bli. Även om du aldrig lyckas få någon ”kran”
som släpper ut några större mängder pengar.
Det naturligtvis en stor fördel om du även ökar mängden
pengar som kommer in till dig, men så länge du har stora luckor där samma
pengar strax efter rinner ut så kommer du aldrig att bli särskilt rik.
Sedan så nöjer vi oss så klart inte heller med att fylla badkaret, vi vill få det att svämma över!
————— Ursprungligen publicerat i min gamla blogg 2007.
