Författare: Jakob

Att bli miljonär är något stort för många men också något som en hel del människor upplever som helt ouppnåeligt. Ingen kan bli miljonär på en vanlig lön! Miljonär är också ett ord som media ofta använder för att få dig att klicka på rubriker. En snabb sökning hos en av de stora tidningarna ger till exempel följande rubriker:

Sverige är ett land av gäng och miljonärer
Mystiska byn där alla är miljonärer
Miljonärens röst blir alltid hörd
Sveriges yngsta miljonär
Han blir bättre än sin miljonär till storebror
Alltid undrat hur det känns att bli miljonär
LO vill ha rättviseskatt för miljonärer
Tysk åklagare granskar fartglad miljonär
Solie, 72, är miljonär – ändå nekades hon hyresrätt
Vi behöver inte snälla miljonärer

Detta var bra en bråkdel av vad jag hittade, baserat på de senaste två åren hade nog listan kunnat göras minst fem gånger så lång. Det är uppenbart att en miljon är något stort och väldigt speciellt. Eller är det verkligen det?

Jag är av uppfattningen att en miljon inte riktigt är vad det en gång varit utan mer lever kvar på gamla meriter. Missförstå mig rätt, en miljon är mycket pengar, vad jag menar är att det kanske inte riktigt är så mycket pengar som det en gång varit. Jag tror att den mytiska bilden av miljonen baseras på vad en miljon en gång i tiden var, inte vad den är 2022. En gång i tiden var en miljon kronor något du kunde leva gott på resten av ditt liv, i dag motsvarar en miljon kronor endast 2,3 årslöner enligt SCBs siffror räknat på medellönen före skatt år 2020.

Som sagt var, en miljon är en ansenlig summa få skulle tacka nej till men samtidigt är inte direkt 2,3 årslöner en summa som skulle få många att gå in till chefen och säga upp sig eller än mindre en summa som du kan leva gott på resten av ditt liv.

Om vi i går tillbaka i tiden till fornstora dagar när dina föräldrar, dina far och morföräldrar och deras föräldrar var unga så hittar vi en helt annan typ av miljon än vad vi gör i dag. En miljon som jag tror ligger till grund för folks syn på en miljon som något enormt och ouppnåbart.

I dagens penningvärde motsvarade en miljon kronor år 1922, det vill säga för hundra år sedan, hela 28 570 652 kronor. Hoppar vi fram till 1942 så motsvarade en miljon då ungefär 22,5 kronor i dag. Hoppar vi sedan fram till 1962 så motsvarade en miljon då ungefär 12 miljoner kronor i dag. Hoppar vi sedan fram till 1982 så motsvarade en miljon då ungefär 3 miljoner kronor i dag.

Jag tror det är dessa miljoner våra far och morföräldrar hade i åtanke när de lärde våra föräldrar som i sin tur lärde oss om hur stort och ouppnåeligt en miljon kronor är. Det är belopp som dessa som ligger och mal någonstans i bakhuvudet och som gör att en miljon känns som något så sensationellt att vi klickar på tidningarnas rubriker för att läsa mer när det förekommer i titeln.

Med all respekt för att en miljon fortfarande är mycket pengar och att det, under en begränsad period, skulle kunna ha stor påverkan på många människors liv så skulle jag vilja sticka ut hakan och säga att vi i dag snarare borde tala om 10 miljoner kronor eller dollar/euro/pund-miljonär. En miljon kronor är fortfarande ett bra delmål på folks resa mot rikedom och en större summa än vad många svenskar lyckats spara ihop, men det är knappast en sensationell och livsförändrande summa för de flesta.

Jag vill till och med dra det så långt som att säga att en miljon kronor är något som alla som jobbar relativt enkelt kan spara ihop under ett fullt yrkesliv om de väljer att prioritera detta. Och för att sticka än fler i ögonen skulle jag vilja säga att så länge du får vara frisk och investerar hyggligt så är inte ens 10 miljoner någon omöjlighet för de flesta om du väljer att prioritera detta.

Vad innebär en miljon för dig? Hur skulle ditt liv förändras om du fick en miljon i dag?

Det är två månader sedan Rysslands invasion av Ukraina inleddes och som med alla krig har detta inneburit en mänsklig tragedi samtidigt som många imponerade av Ukrainas kämpaglöd och det otroliga ledarskap flera av deras framstående politiker och andra i ledande position visat.

Mitt kompetensområde ligger dock inte inom krig eller politik så jag lämnar över till de som är bättre lämpade att på djupet diskutera och debattera detta. I stället handlar denna text om hur du kan investerar under ett krig.

Kriget har fått börser välden över att rasa och för många som sparar och investerar smärtar det ordentligt kolla portföljen. Vi är många som sett portföljen minska med rätt ansenliga belopp sedan årsskiftet. Detta har dock redan inträffat så detta inlägg handlar inte om hur du kan skydda dig från större nedgångar utan hur du kan tänka nu. Inlägget har dessutom fokus på börsen, det finns många andra tillgångsslag som fastigheter, guld, crypto med mera som alltid kan vara aktuellt för att diversifiera tillgångarna och sprida risken.

Så hur skall du då investera på börsen i en situation som denna, när ett krig fått allt att rasa och läget på så väl börsen som i omvärlden ser mörkt och dystert ut? Skall du sälja allt?

Nu har vi som tur var inte något kärnvapenkrig, men Ryssland har hotat med det så risken finns om det fortsätter att eskalera. För en tid sedan så läste jag en intressant åsikt angående investeringar och kärnvapenkrig och den löd:
Om aktier faller i värde enbart baserat på hotet om kärnvapenkrig så köp dippen.
1. Om kärnvapenkriget inte inträffar så kommer du att tjäna pengar.
2. Om kärnvapenkriget inträffar så kommer du inte behöva pengarna.

Dessa tankar är onekligen cyniska och jag tror att vi alla desperat hoppas att vi aldrig kommer behöva uppleva ett kärnvapenkrig. Men det ligger också en hel del i detta tankesätt. Om kriget slår till ordentligt och kommer till Sverige, vilket värde kommer kronan att ha då? Kommer vi ens kunna köpa något för den? Om vi överlever det vill säga.

Om vi utgår från att kriget kommer hålla sig till Ukraina och inte eskalera till kärnvapen eller ett världskrig, hur skall du då tänka? Onekligen hade det varit bäst att sälja innan kriget och sedan köpa tillbaka massa när det hela gått ner. Men det alternativet har redan seglat iväg, så vad återstår då för oss? Det finns, med fokus på börsen, tre alternativ:
1. Sälj
2. Köp
3. Sitt still i båten

Om du tror att det skall bli värre så är det rimligt att sälja, om du tror att det värsta är över och börsen kommer börja återhämta sig så köp. Om du inte riktigt vet vart det bär vägen kan det tredje alternativet att sitta still med de investeringar du har men utan att köpa ett nytt också vara ett alternativ.

Hur vet du då om botten är nådd eller om det kommer bli värre? Om det fanns ett lätt svar på den frågan hade alla byggt stora förmögenheter nu antingen genom att köpa eller genom att blanka. Men det är ingen lätt fråga, det är omöjligt att veta helt säkert. Det finns säkert många som kommer följa sin magkänsla och få rätt, kanske till och med skryta om det efteråt men det kommer också finnas många som kommer göra helt fel.

Vad jag själv gör är att jag inser att jag inte är skicklig nog att kunna förutspå krigets utveckling och hur det kommer att påverka börsen de närmaste månaderna. Det av mina innehav som gått bäst i år är upp 36%, det som gått sämst är ner 60%. Men jag kan inte ta beslut om innehav bara baserat på hur de gått hittills i år. Det är inte så lätt som att säga att innehavet som är upp 36% är superbra och jag borde köpa mer av det och innehavet som är ner 60% är uruselt så det behöver jag sälja på en gång. Kanske har ett innehav tryckts ner orimligt mycket pga kriget samtidigt som ett annat innehav stigit orimligt mycket av samma anledning.

Därför behöver du se över varje innehav för sig och försöka ta hänsyn till nuvarande situation och vad du tror om dess framtid från och med i dag och framåt snarare än att bara fokusera på hur mycket de gått upp eller ner. Tror jag att innehavet som är upp 36% kommer fortsätta att stiga under året? Eller kommer det till och med att rasa när kriget tar slut? Kommer innehavet som är ner 60% att fortsätta falla, eller är det tvärt om köpläge nu då det pressats ner orimligt mycket?

Detta är egentligen inget nytt, även när vi inte har ett pågående krig som påverkar börserna runt om i världen så bör du regelbundet se över dina innehav och ställa dig dessa frågor. De kriterier som gjorde att du köpte en aktie för två år sedan kanske inte längre stämmer och du borde sälja? Kanske stämmer i stället dessa villkor fortfarande och du borde tvärt om köpa mer nu när du kan få en bra aktie till ett lägre pris.

Jag har dock aldrig ansett mig vara något geni när det kommer till börsen, visst det har gått bra historiskt, men det beror nog på minst lika mycket tur som skicklighet. När kriget började satt jag först still i båten i kanske en och en halv månad då jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig, jag har varit med om flera kriser men aldrig ett krig. Därefter har jag fortsätter mitt månadssparande och köper mer av företag som jag gillar och tror på i framtiden. Under våren har jag sålt av ett företag som jag inte längre trodde på och jag har köpt ett nytt företag som jag haft på bevakning länge. Det finns även ytterligare ett par företag som jag skulle vilja addera till min portfölj men pengarna är begränsade.

Det är fullt möjligt att börsen kommer åka utför ytterligare, vi kanske inte är i närheten av botten. Men jag tror inte att jag är så skicklig att jag kommer träffa rätt, om jag försöker är risken stor att jag antingen köper alldeles för tidigt eller alldeles för sent. Så för mig tror jag att det bästa är att i stället för att försöka tajma saker perfekt köpa mer när jag får min lön, några köp sker säkert innan botten och några efter, det är okej för mig. Jag har dock en liten diversifiering i mitt sparande då jag letar ny bostadsrätt så allt mitt sparande går inte till börsen utan en del hamnar i lägenhetskassan med.

Min gissning är att för de flesta andra är ett liknande upplägg bra, åtminstone om du likt mig är långsiktig. Med långsiktig tänker jag personligen i former som 5, 10, 20, 50 år. Pengar du behöver för att klara dina utgifter eller som du behöver använda inom en snar framtid skall du absolut inte ha på börsen vare sig det är krig i världen eller ej.

Tror du dig skicklig nog för att tajma botten perfekt så kör på det och tror du att vi bara sett början av kriget och att det kommer bli mycket värre så är det nog vettigt att sälja av. Allra bäst hade naturligtvis varit om du är så fantastisk bra på att läsa av omvärlden och förutsäga saker att du sålt innan kriget började och sedan kunna köpa tillbaka allt betydligt billigare, om du lyckats med det så hatten av bara att gratulera!

Hur investerar du själv i krigstider? Vilka är dina egna tankar kring det hela?

Det är inte bara slöseri om de smartaste hjärnorna ägnar sig åt finansmarknaden. Det är direkt farligt, eftersom syftet aldrig är långsiktigt. En del av mig tycker det är lite synd att en så driven och samhällsintresserad ung kvinna har hamnat i aktievärlden. Varför inte i politiken eller i en mer samhällsnyttig verksamhet?

Åsikterna ovan är naturligtvis inte mina, jag tycker att det är fantastiskt om så väl smarta som mindre begåvade människor väljer att ägna åtminstone lite tid på finansmarknaden. Sedan kan personens intresse och begåvning avgöra om personen köper ett gäng stora trygga fonder, försöker sig på mer aktiv förvaltning i egen regi eller börjar jobba inom finansmarknaden. Åsikterna ovan direkta citat från Aftonbladets ledare.

Jag förstår inte varför media gång på gång vill hoppa på folk med ett intresse för finansmarknaden, börsen, investerande och andra liknande aktiviteter som i mina ögon snarare är ett måste för en trygg framtid. Särskilt kvinnor verkar de gilla att hoppa på. Jag har tidigare skrivit om att Tjejer inte skall äga aktier baserat på två debattartiklar där kvinnor själva trycker ner andra kvinnor genom att skuldbelägga dom och tala om för dom vad som är rätt och fel att göra som kvinna. Jag är som sagt var på den motsatta sidan, det är fantastiskt bra för kvinnor (och män) att spara, investera och trygga sin egen framtid, något jag lyft i Är det extra viktigt för kvinnor att spara och investera?

Nu handlar inte denna ledarartikeln bara om sparande och investerande den handlar främst om att en kvinna har en ledande roll i finansvärlden. Varför är det hemskt? Varför är det något dåligt? Tvärt om är det väl fantastiskt om unga tjejer kan få kvinnliga förebilder som visar att kvinnor är minst lika bra som män inom området och som visar att kvinnor är utmärkta i ledande roller inom finansmarknaden?

Ledarartikeln lyfter också att intresset för aktier och fonder blir allt större bland unga, något som både Ungdomsbarometern och Statistiska Centralbyråns mätningar konstaterat. Detta tycker ledarskribenten så klart är dåligt och anser i stället att dagens ungdomar borde vara mer som Greta Thunberg och engagera sig i organisationer som Fridays for future.

Själv föredrar jag att lyssna på forskningen där en rapport från Folkhälsomyndigheten visar att ekonomi är en av de absolut viktigaste faktorerna när det kommer till psykisk hälsa. En undersökning från Kantar Sifo visar att barn och unga som får lära sig om privatekonomi både sparar mera och har en lägre risk att drabbas av betalningspåminnelser och betalningsanmärkningar som vuxna. Så det är onekligen fantastiskt bra att barn och ungdomars intresse för aktier och fonder ökar!

Vilken är din syn på det hela? Tycker du likt Aftonbladet att det är förskräckligt att unga smarta kvinnor ägnar sig åt finansmarknaden och att det är dåligt att barn och ungas intresse för aktier och fonder ökar? Eller tycker du något helt annat om det?

Att elpriset i Sverige har skenat till skyhöga nivåer har nog ingen kunnat undgå, vi har uppenbarligen totalt misslyckats med att bygga ut produktionen av el för att möta behovet. Det är även rimligt att gissa att behovet kommer att fortsätta öka de närmaste åren med elbilar, smarta hem och ökat teknikanvändande på jobb och i skolor.

Jag läste lokaltidningen på jobbet i dag och där skrev dom om så väl ensamstående mammor som stänger av elen och sover med sina barn under dubbla täcken, som pensionärer som tvingas ta av sina sparpengar för att ha råd att betala elräkningen till elbilar som är dyrare att köra än bensinbilar. Samma lokaltidning lyfter också kringkostnaderna för elen, dvs elskatten och momsen på elen bara sedan 90-talet har fyrdubblats.

Just det här med skatt och moms på elen gör detta till en ännu märkligare fråga för det betyder ju att staten tjänar pengar på ett högt elpris. Det vill säga staten får ju ut mer i skatt och moms om du köper el för 4000 kr än om du köper el för 2000 kr. Därför går att ifrågasätta vilket intresse staten verkligen har för att få ner elpriset till mer historiskt normala nivåer.

För att möta den ilska som el-kostnaden skapat hos befolkningen så har regeringen i dag i ett pressmeddelande gått ut med att de skall dela ut sex miljarder kronor i bidrag till de hushåll som drabbats av höga elpris.

I samma pressmeddelande säger finansministern att:
”Regeringen tar den här situationen på största allvar och avsätter därför sex miljarder för att kompensera de hushåll som fått höga elräkningar.”

Sedan fortsätter det med något jag tycker är mycket märkligt:
”Förslaget träffar över 1,8 miljoner hushåll och gäller i hela Sverige.”

Här är det något som inte stämmer? Enligt SCB finns det i Sverige 4,8 miljoner hushåll? Betyder detta att 3 miljoner hushåll inte drabbats av det höga elpriset? Hos Vattenfall kan du se historiska elpris och när jag jämför december 2021 med december 2020 så oavsett vilken elpris-region jag väljer så är ökningen skyhög. Då talar jag inte om en stor ökning på 5-10% utan en helt galen ökning där även den region som har lägst elpris sett en ökning på runt 300% och de med högst betydligt mer än så.

Visst fjärrvärme finns och det dämpar säkert smärtan för de som har det. Men det dämpar ju fortfarande bara kostnaden för uppvärmningen av boendet och inte allt som den drivs av el. Tvättmaskinen, TV, dator, mobil, kaffebryggaren, diskmaskinen, dammsugaren, lampor, musikanläggning, spisen, el-bilen och mycket annat är fortfarande el.

Det hela skulle möjligtvis kunna stämma om 3 miljoner hushåll sitter med bundet elpris, men den teorin spräcks då finansministerns pressekreterare bekräftar till Aftonbladet (artikeln numera bakom betalvägg) att bidraget gäller oavsett om du har rörligt eller bundet avtal.

Hur kan då 3 miljoner hushåll fått oförändrade eller sänkta elpriser i december och januari? Det kan omöjligt stämma och går inte ihop i mitt huvud? Det är väl snarast så att bortsett från de med bundet elavtal så har alla utan undantag fått kraftigt höjda elpriser? Alltså borde väl alla hushåll i Sverige omfattas av detta?

Eftersom informationen om detta kom i dag så ligger kanske inte alla kort på bordet än och det kanske kommer mer information om en snar framtid som tydliggör det hela och visar att det inte var något konstigt alls, men just nu är det något som inte stämmer.

Personligen tänker jag spontant att vore det inte vettigare att bara sänka skatt/moms på el tills det att de byggt ut elproduktionen så att den klarar av efterfrågan? Men det kanske dom inte vill göra pga det jag skrev tidigare att det ligger i statens egenintresse att hålla elpriset högt så att de får mer intäkter. Dagens bidrag är ju bara något tillfälligt, skall gälla för tre månader och summorna är säkert inget mot vad staten drar in årligen på moms och el-skatt.

Men det går ju inte heller att bara kolla på olika hushålls elförbrukning i stort. Tar du två hushåll, ett med en vuxen och ett med två vuxna så är det ju inte så att de med två vuxna automatiskt har en dubbelt så hög el-räkning som den som bor själv, tvärt om kan skillnaderna vara rätt små. Så även om de med två vuxna har en lite högre räkning så har ju ökningen i sig troligtvis varit värre för den som bor själv då dennes kostnad per person är högre.

Nu vet jag inte hur mycket allvar det låg i det men såg en del hånfulla kommentarer online i dag från folk som skadeglatt postade saker i stil med: Tack alla som bor i trånga små lägenheter i staden som nu skall få betala elen för min stora villa ute på landet!

Hur tycker och tänker du själv kring elpriset, skatten på el och det nya elbidraget?

Hur påbörjar du ett inlägg som handlar om att föregående år varit ditt sämsta år någonsin på börsen? Det är ju inte direkt något du vill skryta om eller flagga öppet med. Typ hej, titta på mig, jag suger!

Det är lätt att dela med sig av hur det går när allt går bra och din portfölj slår nya rekord varje dag. Det är betydligt tyngre att göra samma sak när din portfölj går ner ett par månadslöner på en dag eller när den är ner ett sexsiffrigt eller ännu värre sjusiffrigt belopp för året. Det är inte jätteroligt att stå där med en portfölj som är på minus för året samtidigt som index är upp 30%.

Socialmedia gör det inte lättare, varje dag postar andra bilder på all time high grafer, nya rekord och framgångsrika trades. Detta kan ge känslan av att alla andra är genier medan du suger. Men det är lätt att glömma att de flesta människor känner så här och därmed också delar med sig när det går bra och är tysta dagar eller perioder det går mindre bra. Därför ser vi ofta bara halva sanningen.

Jag tror att det är viktigt att spela med öppna kort och vara ärlig, särskilt om du varit med ett tag och sett framgångar och motgångar tidigare. För den som är ny på börsen, särskilt de senaste åren, är det lätt att tro att allt alltid är guld och gröna skogar och varje dag slås ett nytt rekord. Men om din egen portfölj inte går lika bra är det lätt att du börjar känna dig usel när du ser andra hela tiden posta om hur bra det går för dom. Därför är det viktigt att visa bägge halvorna så att folk kan se att de inte är ensamma och att ibland går det bra och ibland går det mindre bra.

2021 var ett riktigt uselt år för min portfölj. Faktum är att det var det sämsta året någonsin i kronor och jämfört med index och detta med stor marginal. Så sent som i mitten av december låg jag på runt -12% men tack vare en stark slutspurt slutade jag på endast -5,53%. Senast min portfölj slutade på minus var för tio år sedan. Under de senaste 14 åren innan i år hade min portfölj slagit index tio, några av åren riktigt stort dessutom. De få år jag fått stryk av index har det i regel handlat om ett par procentenheter på sin höjd. Men i år vart jag totalt krossad för att inte säga förnedrad av index.

Jag har en relativt diversifierad portfölj med innehav i ett par olika länder och i ett gäng olika branscher så det handlar inte heller om att jag chansat och stoppat alla ägg i samma korg. Jag har bara lyckats träffa några av de sämre valen i branscher som också omfattar bolag som gått betydligt bättre. Det hela tyngdes extra av att mina två största innehav när året startade var två av aktierna som gick absolut sämst och bägge var ner 30-40% för året. En jobbig känsla var att så fort någon av mina aktier som hade gått dåligt började vända och gå upp massa igen, och jag började ta in på index, så var det snart en ny aktie där nått hände och den började falla.

Det som är positivt är att jag har varit med länge. Jag satt och lekte trader som liten i skolan och köpte och sålde Ericsson på Avanza under svallvågorna från IT-bubblan i början av 00-talet och jag investerade som en galning under finanskrisen då jag insåg att den troligtvis skulle vara ett av de bästa tillfällena att investera på under min livstid. Jag tror alla vi som varit med ett tag på börsen lärt oss att vår börsresa sällan en rak linje uppåt. Den går i stället i vågor, upp och ner, upp och ner men på en lite längre sikt går den alltid mer uppåt än nedåt. Börsen är helt enkelt ett maraton och inte en sprint.

Med det sagt så även med den erfarenheten jag har så är det inte alltid helt lätt att se min portfölj gå så oerhört dåligt jämfört med vad de flesta andra skyltar med. Hur upplever du liknande situationer med din portfölj eller enskilda innehav?