I en bok jag läste för många år sedan och tyvärr har glömt titeln på berättar författaren Paul Zane Pilzer en intressant historia som jag tänkte återge här då jag tycker den känns relevant för hur vårt samhälle fungerar. Historian utspelar sig långt tillbaka i tiden.
På en liten isolerad ö bor tio familjer. Alla lever på fisk som männen fiskar medan kvinnorna är hemma och tar hand om hushållen. Trotts att alla män i byn fiskar varje dag från morgon till kväll så lyckas de inte fånga mer fisk än vad som krävs för att byn just ska klara att överleva. Så fiska är det enda de har tid för, inget annat.
En dag kommer en missionär till ön. Han har med sig en ny uppfinning, fiskenätet som han lär byborna att använda. Nu kan plötsligt två personer, en som sköter båten och en som sköter nätet, fånga all den fisken som det tidigare krävdes tio man för.
Byn ligger såpas isolerad att det på den tiden med de transportmöjligheter och förvaringsmöjligheter som de hade tillgång till inte är ett alternativ att försöka sälja överskottet till andra byar.
Helt plötsligt har byn drabbats av ett intressant problem. Om två personer kan fånga all den fisk som byn behöver så har byn plötsligt en arbetslöshet på 80%! Hela byn samlas för ett möte och diskuterar frågan. Vad ska vi göra nu när det räcker med två personer för göra allas jobb?
Jag har en lösning säger snart en av dem. Den som vill använda nätet måste betala 80% av fiskarna de fångar i skatt. Sedan används skatten för att de som inte har egen fisk ska få.
Du som läsare skrattar kanske nu? Vilket samhälle skulle få för sig att skatta de som jobbar hårt och driver samhället med 80%? Men faktum är att om du här i Sverige räknar in all skatt som människor betalar inklusive arbetsgivaravgifter på deras lön, moms de betalar i butiken, skatt på elen, skatt på sparande, skatt på bensin, skatt på boende osv så är inte 80% långt borta för vissa.
Det här är vad dom kunde ha gjort i stället:
Två fiskare (nummer ett och två), som är de bästa på att fiska och verkligen älskar att vara ute på vattnet, föreslår att de två skall fånga all fisk byn behöver. Därefter frågar de fiskare nummer tre om inte han som har så god hand om barn och som är så bra på att lära dem nya saker skulle kunna börja jobba som lärare och lära deras barn nya saker medan de är ute och fiskar.
Han svarar att det skulle han gärna göra, men hur ska han då få fisk? Då säger de två första att om han undervisar deras barn så ger de honom fisk i utbyte.
Sedan vänder de sig till fiskare nummer fyra som har byns finaste och bästa tak, det enda taket om inte läcker in när det regnar. Kan inte du göra sådana tak till våra hus och sedan underhålla dem när det behövs?
Han svarar att det skulle han gärna göra, han hatar nämligen att fiska! Men frågar sedan om vem som då ska ge honom fisk och vem ska undervisa hans barn när han håller på med tak hela dagarna? De andra svarar naturligtvis att de ger honom fisk och undervisar hans barn i utbyte mot att han sköter deras tak.
Och på liknande sätt fortsatte det med de återstående sex fiskarna tills alla hade hittat nya roller i samhället, roller som deras samhälle tidigare saknat. Inget av dessa jobb fans alltså från början. De var inte uppfunna än på den här lilla isolerade ön och tillkomsten av dessa nya yrken bidrar starkt till hela deras samhälles utveckling. Så är det i verkligheten med, ger du människor förutsättningar att göra saker de älskar så kommer de skapa nya jobb och tjäna pengar på saker som kanske inte ens existerade innan.
__________________________________________________________
Detta inlägg publicerades ursprungligen i min gamla blogg i mitten av 00-talet. Jag har uppdaterat texten språkligt samt bytt titel på den. Den ursprungliga titeln var Tio fiskare på en liten ö.