För ett antal år sedan var jag på en middag med bordsplacering och de flesta vid mitt bord var sådana jag aldrig tidigare träffat, inklusive en herre i 50-årsåldern som satt bredvid mig och som jag kom att prata med en hel del under middagen.
Efter att ha talat med honom en stund så fick jag veta att han till vardags var grundare och VD för ett medelstort företag med ett hyggligt antal anställda. Det i sig och vad företaget gör var naturligtvis intressant att lyssna på. Men vad jag tyckte var mest intressant var vad han gjort när han inte satt på sitt kontor och var chef över alla sina anställda.
Den här mannen hade nämligen genom sitt entreprenörskap och företagande nått det läget i livet där han i princip kan göra vad han vill, han skulle inte behöva arbeta en dag till i sitt liv och ändå kunna leva gott fram till döden. Än hade han dock inte slutat som VD och sålt sitt företag, något som jag inte heller tror att han kommer att göra de närmaste åren även om han talade lite om det, min uppfattning är att han tycker att det är för roligt för att sluta med helt.
Vad han gjorde var att han en dag i veckan var ”ledig” från sitt företag och i stället jobbade som lärare i ett yrkesämne på en gymnasieskola. Han sa att han kände att det var hans sätt att ge tillbaka efter all framgång han haft i sitt yrkesliv och med sitt företag.
Naturligtvis var ämnet han undervisade i nära relaterat till vad hans företag jobbar med, dvs ett område där han verkligen är expert. Detta var uppenbarligen inget han gjorde för att han behövde pengarna, utan det var någon han verkligen ville göra och som han tyckte var rolig och givande.
Han undervisade i årskurs tre så det handlade alltså om elever som snart skulle ta studenten och ge sig ut på arbetsmarknaden. Han hade som personligt mål att fixa jobb åt minst två av sina elever varje läsår. Eftersom han själv undervisade dem så hade han bra koll på vilka av eleverna som var ambitiösa, vilka han kunde lita på och vilka som var drivna och duktiga inom hans ämne.
Genom sin roll som företagare hade han byggt upp ett stort kontaktnät med andra företagare i branschen. Dessa företagare har en personlig relation till honom och de vet att de kan lita på honom. Om han rekommenderar någon till dem så vet de att han inte skulle göra det om inte personen han rekommenderar verkligen var duktig och värd att anställa.
Hittills hade han med råge överträffat målet om att fixa jobb åt minst två av sina elever per läsår då han själv anställt ett par elever varje år samtidigt som han genom sina rekommendationer årligen fixat jobb för ytterligare ett par.
Vad skulle du göra med ditt liv när du kunde göra vad du ville och pengar inte var ett problem? Har du nån plan för hur du skulle kunna ”ge tillbaka” och hjälpa andra?
——————————————–
Inlägget publicerades ursprungligen i min gamla blogg under 2008 och har redigerats för publiceringen här.
Intressant!
Jag skulle engagera mig ännu mer än vad jag redan gör i den lokala idrotten. Just nu är jag aktiv ledare men skulle gärna sitta med i styrelse och göra mer för klubbarna. Känner dock inte att den tiden finns idag.
Vad skulle du göra?
Pappa betalar? – Bloggen om privatekonomi
Jag vet faktiskt inte helt säkert men jag inte att jag skulle göra något direkt omedelbart, fortsätta att jobba på mitt jobb åtminstone en tid till då jag trivs väldigt bra. Skulle jag säga upp mig så skulle jag nog inledningsvis leva så som jag lever under semestern/längre ledigheter. Därefter troligtvis börja köra på nån hobby i företagsform, nått som jag kanske inte hade kunnat leva på utan andra pengar men som jag tycker är väldigt roligt och dessutom råkar dra in nån eller några tusenlappar i månaden på. Troligtvis bo i ett annat land under den kallare och mörkare delen av året.
När det kommer till att ge tillbaka tror jag att jag skulle tycka det var jätteroligt att, likt mannen jag träffade på middagen, undervisa/föreläsa en dag i veckan. Jag skulle inte kunna erbjuda jobb så som han gjorde men förhoppningsvis skulle jag kunna förändra många ungdomars ekonomiska liv ändå genom att lära dom om just sparande, investerande, privatekonomi och kanske lite entreprenörskap.
På längre sikt har jag en dröm om att sätta upp nån slags stiftelse om jag når vissa ekonomiska mål i livet. Exakt vad den skulle göra är jag inte helt säker på men tänker mig nått i stil med att dela ut en miljon om året till olika aktiviteter för behövande barn och ungdomar i min hemstad.
Personligen har jag, tyvärr kan tyckas, aldrig satt ekonomin i första rummet. Huvudinriktningen har varit att prestera så bra som möjligt i mitt yrke som psykolog, psykoterapeut och idag som egen företagare. Idag är det viktigaste för mig att konstruera ett test, som mäter innovation och ett som mäter entreprenörskap, eftersom de test som finns inte är vetenskapligt hållbara, men tyvärr säljs ändå eftersom köparna saknar den kunskap som behövs för att göra en korrekt bedömning. Det här arbetet är mycket tillfredsställande för mig, eftersom det ger ny kunskap och är kreativt. Missa för övrigt inte min nya bok: ”Hur man blir entreprenör” på Ekerlids förlag.
Låter som ett intressant jobb och förhoppningsvis har du även genom att fokusera på ditt yrke och ditt egna företag byggt upp ett ekonomisk trygghet för framtiden den vägen. Lite likt mannen i inlägget, han hade inte fokuserat på börsen eller aktier eller så endast på att bygga sitt eget företag.