Kategori: Tankar och funderingar

Jag har för många år sedan insett att jag inte är i närheten av så duktig att jag kan förutspå börsen och dess svängningar, ibland går den upp, ibland går den ner. Visst vore det underbart att kunna tajma toppar och bottnar, köpa på botten och sälja på toppen, men jag vet att om jag skulle försöka mig på det är det minst lika troligt att jag skulle misslyckas totalt och köpa på toppen och sälja på botten. Det sagt så känner jag mig mer vilse än någonsin på börsen just nu, jag tycker inte att den känns logisk alls.

Jag var med på börsen under finanskrisen och jag är med i dag. Nu kanske bara det är jag som är en taskig amatör som tror mig veta betydligt mer än vad jag egentligen gör. Men i mina ögon så upplever jag den nuvarande krisen som betydligt värre än finanskrisen. Under finanskrisen tuffade de flesta företag på som vanligt, ja vissa fick ekonomiska bekymmer, vissa tvingades säga upp folk men samhället fortsatte, de flesta gick till jobbet, tjänade pengar, shoppade och konsumerade som vanligt. Nu under finanskrisen så befinner sig många länder i mer eller mindre total isolation, i princip allt stängt.

Så här beskrev en av mina släktingar, som bor i ett annat europeiskt land, situationen där för mig:
”Sitter hemma och har mina föreläsningar online. Allting är typ stängt utom mataffärer. Försöker komma ut varje dag för en promenad eller idrotta lite på en gräsmatta, mycket mer finns det inte att göra. Värst är att man inte kan träffa sina vänner på så länge”

I mina ögon så borde detta rimligtvis leda till en betydligt värre situation för de flesta företag jämfört med finanskrisen där nästan allt tuffade på som vanligt.

För att jämföra med finanskrisen så enligt Ekonomifakta gick ca 483,5 bolag i konkurs per månad under 2008 och ca 570 i månaden under 2009. I mars i år, dvs förra månaden, så gick 770 företag i konkurs enligt Tillväxtanalys.

Enligt SCB var arbetslösheten som högst 8,6% under finanskrisen. Enligt finansminister Magdalena Andersson så finns risken arbetslösheten når 13,5% i år. Då vet vi ju att troligtvis är både siffran med konkurser och arbetslösheten lägre än vad den skulle kunna vara då mycket hålls vid konstgjord andning tack vare de korttispermitteringar staten infört. Vad kommer hända när dessa upphör? Jag har redan nu bekanta som är permitterade som räknar med att vara arbetslösa snart.

Tittar man på antal varsel så krossar nuvarande läget både 90-talskrisen, it-bubblan och finanskrisen, se bilden nedan:

Slutligen BNP, när det var som värst under finanskrisen, det fjärde kvartalet 2008 så föll BNP med ca 4%. Redan nu räknar konjunkturinstitutet i sitt basscenario med att BNP kommer att falla med 5% under andra kvartalet 2020 och Finansministern säger att BNP kan komma att falla med så mycket som 10% sett till hela året.

Nu kanske ni förstår varför denna krisen i mina amatörögon verkar mycket värre än finanskrisen. Då talar jag naturligtvis om den finansiella synvinkeln, med tanke på att folk dör av Corona är den humanitära krisen givetvis redan mycket värre. Men då kommer det konstiga, börsen. Så här agerade börsen och min portfölj under finanskrisen:

Som ni kan se var börsen ned över 50% från toppen till botten och i slutet av grafen, december 2009 så är den fortfarande inte i närheten av vad den var innan det började gå ut för. Som tur var gick min egen portfölj lite bättre.

Då har vi coronakrisen, som i mina ögon verkar vara så mycket värre, men uppenbarligen delar inte börsen den synen:

Som ni kan se så ser coronakrisen knappt ut att vara nått alls i jämförelse med finanskrisen, en pytteliten ”bump on the road”. Är det verkligen så här? Var finanskrisen mycket värre än coronakrisen? Eller har vi bara sett början på coronakrisen, är detta lugnet före stormen? ligger det riktiga börsraset framför oss?

Vad tror du?

Jag har en konservativ investeringsfilosofi, det mesta av mina pengar är investerade i stora, stabila och tråkiga företag. Jag har aldrig satsat på att bli rik fort eller snabba cash. Det har alltid handlat om långsiktighet, årtionden, sekel och generationer. Jag har också under majoriteten av tiden inte haft någon belåning alls även om jag på senare år vid några få tillfällen utnyttjad möjligheten att låna till 0% ränta hos Avanza när tillfälliga möjligheter uppstått.

Den enda sak jag ångrar från finanskrisen är att jag inte lånade massor, det var ett perfekt tillfälle att verkligen låna så mycket jag bara kunde och dra maximal nytta av hävstångseffekten. Jag insåg vilket gyllene tillfälle finanskrisen var och jag gick verkligen all in där på alla andra sätt än kraftfull belåning. Det har fått mig att börja tänka på nuvarande situation, kanske är det dags att belåna portföljen ordentligt eller om räntan blir lägre den vägen belåna bostaden för att köpa aktier.

Personligen tycker jag att situationen är svårare att bedöma än finanskrisen. Under finanskrisen gjorde jag mina första större köp när börsen var ner 46% och jag fortsatte därefter att investera regelbundet hela vägen ner den sista biten tills det vände runt 52-53% ner om jag minns rätt. Då investerade jag i bolag som jag upplevde hade straffats orimligt hårt av finanskrisen och som dessutom i vissa fall var sådana som faktiskt kunde gynnas av krisen. Det kändes verkligen som att jag handlade på rea och fick fina bolag för småpengar.

I dag är i skrivande stund börsen ner runt 28% sedan årsskiften och då var ju börsen först upp en 7-8% i början av året innan det vände nedåt så själva nedgången är större än så. Men trots att börsen är ner mycket tycker jag att det är klart svårare att bedöma situationen nu än under finanskrisen. Har det värsta passerat eller är detta böra början? Vilka långsiktiga effekter i form av lågkonjunktur, nedskärningar, konkurser osv väntar oss under de närmaste året eller två?

För varje procentenheter börsen går ner blir jag dock allt mer sugen på att shoppa igen och för att kunna göra det riktigt rejält antingen belåna portföljen eller belåna bostaden om det ger bättre ränta. Då jag i dagsläget inte har några direkta skulder och lägenhetslånet sedan länge är avbetalat skulle inte en belåning, ens om den var riktigt stor, kännas riskfyllt då den fortfarande bara skulle utgöra en mindre del av mina totala tillgångar och räntan är verkligen inget problem. Skulle det vara så att nedgången passerar -40% kommer jag seriöst börja överväga belåning och når den -50% kommer jag nog nästan säkert göra det även om osäkerheten den här gången troligtvis medför att jag inte lånar så mycket som jag hade gjort under en ny finanskris.

Vilka är dina egna tankar om belåning och nuvarande situation? Du kanske redan har belånat portföljen eller på annat sätt lånat för investeringar? Eller så kanske du absolut inte kommer göra det. Berätta!

Coronaviruset sprider sig som en löpeld över världen och tidningar och annan media svämmar över av artiklar om vilka som drabbats, var de drabbats, hur det sprids, dödlighet osv. Den mänskliga aspekten av det hela är naturligtvis stor och berör många, men då detta är en ekonomiblogg lämnar jag den biten till andra som är mer lämpade att skriva om den och fokuserar på ekonomibiten.

Vi aktieintresserade har fått se börsen och våra portföljer slaktas. Trots att min egen portfölj gått förhållandevis bra och just nu slår index stort så är jag ner ett par hundratusen. Det är dessutom omöjligt att veta hur djup och lång den ekonomiska svackan blir, har vi sett det värsta nu eller är detta bara starten på en lång börsnedgång?

Jag är ingen expert på Corona, virus eller pandemier och jag kan endast spekulera i de långsiktiga ekonomiska effekterna och påverkan på börsutvecklingen. Om du ser en ekonom, ekonomibloggare, finanstwitterprofil eller annat löst pack som ger konkreta råd och säger vad som kommer hända och hur börsen kommer att utvecklas på grund av Coronautbrottet så var mycket försiktig och källkritisk.

Vad vi kan göra är däremot att spekulera, särskilt på lite kortare sikt, finns det företag som på kort sikt kan gynnas av Coronautbrottet? Företag som kanske kommer slå alla förväntningarna när Q1 rapporterna börjar trilla in senare i vår och Q2orna därefter? Är det möjligt? Finns det sådana företag? Ja det borde det finnas, åtminstone på kortare sikt, på längre sikt är det svårare att veta.

Till att börja med så kan vi konstatera att världen över undviker folk aktiviteter som innebär mycket folk på liten yta eller bara att umgås mindre face to face och stannar hemma i stället. Avanzas Nicklas Andersson noterade att ”tiotals miljoner människor befinner sig i lockdown i Kina. Hur spenderar man tiden? Kineserna laddar ned appar, tonvis av appar”. Massor av mobilspel men även andra typer av appar som utbildningsappar har ökat drastiskt då föräldrar inte vill att deras barn skall missa utbildning när skolorna har stängt.

Det är rimligt att anta att detta även gäller annan typ av underhållning som folk konsumerar i hemmet. Kanske har Netflixtittandet och andra liknande streamingtjänster ökat drastiskt? Troligtvis är det inte bara mobilspelandet som ökat utan även dator och tv-spelandet. Lyssnar folk mer på ljudböcker? Om folk undviker att gå ut på restaurang beställer dom då mat för hemkörning i stället? Ni förstår tänket.

Sedan har vi så klart butikerna, ingen kan nog ha undgått tidningsrubrikerna med tillhörande bilder på tomma hyllor i matvarubutiker och apotek. I vissa områden verkar folk bunkra upp ordentligt konserver, toapapper, alla möjliga typer av mediciner, munskydd har varit slut länge osv. Kan vi förvänta oss att de stora matvarukedjorna slå Q1 förväntningarna med råge? Det går även att ta steget längre, vilka är det som tillverkar dessa produkter som säljer slut? Vilka gör toalettpapper? Vilka producerar råvarorna som används för att skapa det? Osv osv. Jag tror ni fattar principen.

Det går även att lägga läkemedelsbolag till listan även om det med min bristfälliga kompetens gör det svårare att förutspå vinnarna där. Vilka mediciner är det apoteken länsats på? Är något läkemedelsbolag ledande inom vaccin och kan ses som en favorit till att få fram ett vaccin mot detta?

Slutligen om du vill vara riktigt cynisk och tror att det kommer bli mycket värre än vad det redan är så är även begravningsbyråer vinnare.

Vad tror du själv? Vilka typer av företag kan gynnas på kort eller lång sikt av detta virusutbrott?

I går publicerade Miljonär innan 30 ett intressant inlägg där han lyfte att flera blogg och twitterprofiler inom ekonomi och finans har haft svårt att följa de mål de satte i unga dagar. Han lyfter bland annat hur jag tröttnade på bloggandet och under flera års tid inte hade något nysparande då jag jobbade halvtid och pluggade på universitet. Han lyfter att Finanskvinnan valde att sälja av sin portfölj för att i stället köpa hus för pengarna. Han berättar om hur Framtidsfeministen skjutit upp sina mål för att lägga pengar på sonen och hus. Han berättar även att någon som kom igång med det hela i lite äldre dagar, Onkel Tom som numera använder namnet Tid och pengar, hoppade av ekorrhjulet och flyttade ut på landet men att de några år senare är tillbaka i stan med heltidsjobb.

Därefter reflekterar han kring vad det kan beror på, han lyfter att många av oss satte mål i unga dagar och att mycket sedan kan hända genom åren som förändrar förutsättningarna eller ändrar målen. Men att detta också är okej, det är så livet fungerar, saker förändras och det gör inget. Om någon blir miljonär ett år tidigare eller ett år senare spelar ingen större roll och de som börjat med att bygga upp grunden till en förmögenhet nog är glada över det och har användning av det. Han använder även frasen FIRE är en uthållighetssport.

I det stora hela håller jag med om allt det han skriver, känns som sunda och visa ord. Men jag skulle vilja lyfta lite ur min synvinkel, hur jag ser på det hela och mina val. Till att börja med så har mitt fokus aldrig handlat om FIRE, jag tror inte ens att jag hade hört den termen under de åren jag drev min gamla ekonomiblogg och jag hade aldrig något specifikt mål om att sluta jobba eller så mitt mål var snarare att hamna i en situation där jag jobbar för att jag vill det inte för att jag måste. Men jag har ett liknande uttryck som jag brukar använda mig av och det är att sparande och investerande är ett maraton, inte en sprint.

Jag har alltid varit extremt långsiktig med mitt sparande och mycket annat i mitt liv, när det kommer till sparandet så har jag ofta inte bara tänkt tio eller tjugo år framåt i tiden. Jag har drömmar, tankar och idéer om hur det jag börjar bygga i dag skall utvecklas över århundraden. Troligtvis storhetsvansinne men det händer att jag har tankar kring hur det jag bygger i dag skulle kunna vara grunden för att bygga upp min familj finansiellt över generationer likt Wallenbergarna med flera.

Därför har jag heller aldrig satt några kortsiktiga mål som tio miljoner innan jag fyller 40 år eller att sluta arbeta innan jag fyller 35 år och liknande. När jag vart intervjuad av media back in the days så ville dom ha sensationsrubriker och fokuserade på att bli rik fort. Då hände det att jag sa saker som att det är möjligt att bli miljonär innan 30 och jag vet att det går att bli ekonomiskt fri innan 35 och liknande. Men det var som svar på deras frågor om vad som var möjligt och inte mina personliga mål, i min gamla blogg nämnde jag aldrig någonsin denna typ av mål.

Personligen tror jag att bristen på kortsiktiga mål kan ha bidragit till att jag hade ett antal år där jag inte hade något nysparande, för mig var det ju bara en kort paus från ett 100+ år långt projekt och inte att jag missade nått mål om att sluta jobba innan jag fyllde 35 tex. Därför upplevde jag inte att jag på nått sätt hade misslyckats med mina mål eller att dom var i fara, tvärt om allt tuffade ju på som det skulle, bostadslånen var avbetalade, portföljen passerade den första miljonen och jag såg det som att alla mina mål var på väg att gå i uppfyllelse.

Vad som hände mig personligen började med att jag tappade motivationen till att blogga, jag hade haft huvudet överfullt av tankar och idéer när jag började, massor av saker jag ville dela med mig av men efter ett par år kände jag att jag hade skrivit av mig och fått ut det jag ville ha sagt och jag ville inte publicera skräpinlägg bara för att dra in läsare och tjäna pengar. I samband med detta hamnade även min passion för aktier och börsen i en svacka under ett par års tid. Men det var inte så att jag började shoppa upp alla pengar och överkonsumera eller på något sätt hade lagt ner planerna för min portfölj och min ekonomi. Tvärt om fortsatte jag förvalta portföljen och jag var hela tiden tvärsäker på att jag var på väg att lyckas om än lite långsammare än om jag jobbat på. Jag jobbade halvtid först en tid för att belöna mig själv för att lägenhetslånet var avbetalat men också för att jag var lite osäker kring vilken riktning jag ville ta med mitt yrkesliv. Sen fortsattes det med halvtidsarbetande när jag gick tillbaka till universitet och började plugga igen under ett par år.

Jag ser tiden innan jag började plugga igen som lite bortkastad, jag hade massor av tankar kring vad jag ville göra när jag jobbade deltid men det vart nästan inget av det. När jag väl började plugga igen så var det just vad jag behövde, extremt roligt och motiverande och jag lärde mig massor. Så fort jag var klar med studierna så vart det sedan heltid igen och sparandet har flutit på riktigt bra sedan dess och portföljen har flutit på bra hela tiden även åren då jag inte hade något nysparande.

Däremot räknade jag för något år sedan på hur mycket mer pengar jag hade haft i dag om jag fortsatt jobba heltid och sparat under dessa år och det rör sig om miljonbelopp, något jag tänkt skriva ett inlägg om i framtiden!