Författare: Jakob

De senaste åren har termen etiska eller oetiska investeringar blivit allt vanligare, ofta förknippat med till exempel gröna investeringar eller att ta avstånd till vissa typer av investeringar. Särskilt fonder marknadsför sig med dessa ord. Du vill väl månadsspara i en etisk fond? Det är inte heller ovanligt att se rubriker i stil med ”så etisk är din fond” eller ”så sparar du klimatsmart”.

Det finns en tveksamhet till hur dessa etiska fonder faktiskt skiljer sig från vanliga fonder. Morningstars analyschef sa tidigare i år i en intervju med DI (betalvägg) att han såg dessa fonder som ett marknadsföringsknep från storbankerna och att de så kallade ”etiska” fonderna i stora drag innehåller exakt samma bolag som vanliga fonder, men till en mycket högre avgift. Något han även kallade för ”Det är det nya sättet att ta betalt”.

En faktor som jag personligen tycker ofta glöms bort är att vad som faktiskt är etiskt eller oetiskt är något individuellt som kan varierar från person till person. Något som en person väljer bort på grund av att denna anser det vara oetiskt kan vara något som en annan person väljer att investera i och anser vara etiskt. Dessutom är det möjligt att människor gör skillnad på företag och företag inom samma bransch och gärna köper aktier i det ena och undviker det andra av etiska skäl.

Några exempel (dessa är påhittade och handlar inte om mig eller min syn på det hela):

Kärnkraft oetiskt
Kärnkraft är något som här i Sverige under flera årtionden setts som oetiskt. Vi får ett avfall som finns kvar oerhört länge för att inte tala om riskerna med kärnkraftsolyckor, utsläpp av radioaktiv strålning vilket kan innebära stora skador på människor så väl som djur. Därför gör jag av etiska skäl inga investeringar i företag som sysslar med kärnkraft direkt eller indirekt.

Kärnkraft etiskt
Klimatförändringar och globaluppvärmning är ett faktum, vi står inför en stor global utmaning. Kärnkraften är en av nycklarna till att lösa detta problem, den har låg klimatpåverkan och har stor betydelse för att nå en fossilfri elproduktion. Därför investerar jag av etiska skäl i kärnkraft.

Spel (gambling) oetiskt
Det finns människor med ett spelberoende, trots att de är vuxna, myndiga personer som borde kunna ta ansvar för sina egna liv inte klarar av detta och förlorar stora belopp till spelbolagen. Detta kan ruinera deras liv och slå hårt mot deras nära och kära. Vissa spelbolag tycks dessutom aktivt agera oetiskt och omoraliskt, titta tex på Socialdemokraterna som säljer lotter till skuldsatta mot kredit och driver tusentals till kronofogden (betalvägg). Därför väljer jag av etiska skäl att inte köpa aktier i spelbolag.

Spel (gambling) etiskt
En gång i månaden träffas jag och mina vänner för att kolla på fotboll tillsammans. För att göra det hela lite mer spännande och underhållande brukar vi lägga varsin tipsrad på omgångens matcher. Vi vinner sällan mer än några kronor, oftast inget alls, men det är inte därför vi spelar. Vi spelar för att det gör stunden tillsammans roligare och det ökar spänningen. Vi ser detta på samma sätt som ölen vi dricker till matchen och tacosarna vi äter efteråt, det är något som kostar ett par kronor och gör dagen trevligare. Jag anser det etiskt riktigt att äga aktier i ett företag som sprider glädje.

Jag tror ni börjar förstå principen, jag skulle kunna lägga till fler exempel som krigsmateriel, bilar osv men det är bara att konstatera att i de flesta fall där något är emot något av etiska skäl finns det andra som inte tycker det är oetiskt utan tvärt om något positivt och bra.

Tin Fonders Core Ny Teknik har ett förhållningssätt som jag finner intressant, de tror inte på exkludering av bolag som utgångspunkt för ansvarsfulla investeringar utan i stället på att föra dialoger med företagen:
”Genom exkludering flyr vi vårt ansvar. Genom inflytande kan vi påverka bolag i rätt riktning”

Det skulle alltså kunna ses som oetiskt att inte investera i oetiska bolag för om du inte gör det så kan du inte vara med att och styra dessa företag till det bättre.

Baserat på allt ovan tycker jag personligen att det blir lite konstigt med fonder och liknande som kallar sig för etiska, eftersom vad som är etiskt är så individuellt. I slutändan är fonden bara etisk ur fondförvaltarens synvinkel.

Därför vore det kanske lämpligare att kalla dessa fonder helt vanliga fonder sedan kan du som investerar själv välja om du vill investera i någon av dessa fonder baserat på fondens information kring vad den väljer att investera eller inte investera i snarare än att kalla det för etiskt eller oetiskt. Själv tror jag inte att jag skulle investera i något jag själv anser oetiskt, det har jag i alla fall inte gjort hittills. Men vad jag anser oetiskt är som vi redan konstaterat inte nödvändigtvis samma sak som du anser oetiskt. Jag tycker dock det är en intressant ide att i stället för att undvika det man tycker är oetiskt slänga sig med huvudet före in i det, investera och försöka vara med och styra till det bättre.

Hur tänker du? Vilken är din syn på etiskt vs oetiskt? Vad är etiskt och oetiskt för dig? Anser du att det varierar från person till person? Kan en hel bransch vara oetisk eller handlar det om individuella företag? Jag ser fram emot att ta del av dina tankar och åsikter i kommentarsfältet!

I går presenterade Kronofogdemyndigheten statistik för 2019 som visade att strax under 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden. De lyfter det positiva att det är en minskning med 16 751 personer jämfört med 2018 men samtidigt har den sammanlagda summan dessa personer är skyldiga ökat och ligger i dag på 82,7 miljarder kronor. I Ljusnarsberg, den kommun där flest har skulder hos Kronofogden har över 10% av befolkningen det.

Visst är det bra att antalet minskar men i mina öron låter fortfarande siffrorna helt sjuka, strax under 400 000 personer, inse hur många människor det är! Och tänk om du besöker Ljusnarsberg, mer än var tionde person du ser när du går runt på stan där har skulder hos Kronofogden, det är helt galet!

Deras statistik visar också på att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män, 62% av de skuldsatta som bor i Sverige är män och 38% är kvinnor. Denna skillnad kan ha att göra med att män är överrepresenterade bland brottslingar då brottsrelaterade skulder tillsammans med fordonsrelaterade skulder är nämligen två typer av skulder där män är kraftigt överrepresenterade. För kvinnorna gäller i stället att de är överrepresenterade inom skulder kopplade till näthandel och kreditgivare.

Även om antalet skuldsatta sjunkit så lyfter Kronofogden att det finns risker för att detta kommer att ändras, framförallt baserat på att vi haft en period av väldigt stark ekonomi och låg ränta vilket gör att många klarar av sina skulder. När ekonomin försvagas och räntan stiger är risken stor att antalet skuldsatta åter ökar.

Troligtvis kommer vi aldrig nå ett samhälle där ingen hamnar hos Kronofogden men vad kan vi göra för att åtminstone minska antalet personer som hamnar där? En del tror jag är att byta riktning från dagens samhälle där staten uppmuntrar att vi lånar och straffar de som sparar till ett samhälle som uppmuntrar sparande. Allra viktigast tror jag dock att utbildning är, många människor förstår inte konsekvensen av lånande, ränta på skulder, vad som händer om en räkning inte betalas i tid eller ens hur man gör för att spara på riktigt.

Själv började jag, i min gamla blogg, redan i mitten av 00-talet att lyfta frågan att ett ämne i stil med ”Privatekonomi och sparande” borde bli obligatoriskt på gymnasiet. Detta är något jag åter kommer att lyfta i min nya blogg. Skulle det lösa alla problem? Knappast men det är en start.

Hur tror du vi skulle kunna minska antalet personer som hamnar hos Kronofogden?

Strax innan jul publicerade Aftonbladet en artikel kring hur synd det är om familjer som ”inte har råd med julen”. Jag håller helt med, många familjer är det verkligen synd om, det har inträffat oväntade saker och de har hamnat i svåra situationer.

Artikeln kan du läsa följande citat av och om en av familjerna:
”Kommer vi kunna äta varje dag?”
”När man får pengarna andas man ut en sekund sen kommer den här ångesten över att allt kommer gå åt”
”Varje månad oroar de sig för hur de ska ha råd med allt. Vad händer om det kommer en oförutsägbar utgift?”
”Min man har bara ett par byxor då vi inte har råd att köpa ytterligare ett par till honom”

Ni börjar förstå problemet va? Det blir inte bättre när det framgår att mannen i familjen är så sjuk att han tex inte har möjlighet att vara tomte på julafton och lever på ersättning från försäkringskassan. Det här låter verkligen som en familj det är synd om.

Artikeln avslöjar att en bidragande orsak till att de har problem med ekonomin är att kvinnan i familjen pluggar och bara har CSN-bidraget (bidraget inte lånet) som inkomst. Lånet vågar hon inte ta då hon inte vet vilka arbetsmöjligheter hon har efter avklarade studier. Men det låter som att om hon skulle skaffa ett jobb när hon är färdig med studierna så skulle deras ekonomiska problem skulle lösas.

Men så kommer bomben, dom har tre barn och hon är gravid med ett fjärde! Vänta nu? Dom är osäkra om de kommer ha råd med mat på bordet och väljer ändå att skaffa ett fjärde barn? Medan hon fortfarande pluggar? I stället för att vänta till hon är färdig med studierna, har fått ett jobb och ekonomin är trygg igen?

Jag vet inte om artikeln utelämnar något, kanske var hennes man fullt frisk och bägge jobbade bara några månader tidigare när hon blev gravid och så plötsligt vart han sjuk och hon förlorade jobbet och kunde inte få något nytt så hon tvingades börja plugga för att kunna få ett nytt jobb. Men inget i artikeln får det att verka som att så skulle vara fallet.

Hur tänker man då? Om man skaffar ett fjärde barn när man inte ens har råd att ta han om sig själva och de tre barn man har redan i dag? I mina öron låter det extremt egoistiskt av föräldrarna samtidigt som mitt hjärta lider med barnen.

Jag undrar även varför journalister som skriver denna typ av artiklar aldrig lyfter dessa frågor utan bara skriver om hur synd det är om personerna artikeln handlar om. Varför frågar tex inte journalisten hur dom tänkte när de bestämde sig för att skaffa ett fjärde barn när de redan innan har svårt att få vardagen att gå ihop? Varför frågade dom inte om varför de inte kunde vänta med ett fjärde barn tills att hon var klar med studierna har skaffat ett jobb?

Vilken är din syn på det hela? Kommentera!