Författare: Jakob

Jag har för många år sedan insett att jag inte är i närheten av så duktig att jag kan förutspå börsen och dess svängningar, ibland går den upp, ibland går den ner. Visst vore det underbart att kunna tajma toppar och bottnar, köpa på botten och sälja på toppen, men jag vet att om jag skulle försöka mig på det är det minst lika troligt att jag skulle misslyckas totalt och köpa på toppen och sälja på botten. Det sagt så känner jag mig mer vilse än någonsin på börsen just nu, jag tycker inte att den känns logisk alls.

Jag var med på börsen under finanskrisen och jag är med i dag. Nu kanske bara det är jag som är en taskig amatör som tror mig veta betydligt mer än vad jag egentligen gör. Men i mina ögon så upplever jag den nuvarande krisen som betydligt värre än finanskrisen. Under finanskrisen tuffade de flesta företag på som vanligt, ja vissa fick ekonomiska bekymmer, vissa tvingades säga upp folk men samhället fortsatte, de flesta gick till jobbet, tjänade pengar, shoppade och konsumerade som vanligt. Nu under finanskrisen så befinner sig många länder i mer eller mindre total isolation, i princip allt stängt.

Så här beskrev en av mina släktingar, som bor i ett annat europeiskt land, situationen där för mig:
”Sitter hemma och har mina föreläsningar online. Allting är typ stängt utom mataffärer. Försöker komma ut varje dag för en promenad eller idrotta lite på en gräsmatta, mycket mer finns det inte att göra. Värst är att man inte kan träffa sina vänner på så länge”

I mina ögon så borde detta rimligtvis leda till en betydligt värre situation för de flesta företag jämfört med finanskrisen där nästan allt tuffade på som vanligt.

För att jämföra med finanskrisen så enligt Ekonomifakta gick ca 483,5 bolag i konkurs per månad under 2008 och ca 570 i månaden under 2009. I mars i år, dvs förra månaden, så gick 770 företag i konkurs enligt Tillväxtanalys.

Enligt SCB var arbetslösheten som högst 8,6% under finanskrisen. Enligt finansminister Magdalena Andersson så finns risken arbetslösheten når 13,5% i år. Då vet vi ju att troligtvis är både siffran med konkurser och arbetslösheten lägre än vad den skulle kunna vara då mycket hålls vid konstgjord andning tack vare de korttispermitteringar staten infört. Vad kommer hända när dessa upphör? Jag har redan nu bekanta som är permitterade som räknar med att vara arbetslösa snart.

Tittar man på antal varsel så krossar nuvarande läget både 90-talskrisen, it-bubblan och finanskrisen, se bilden nedan:

Slutligen BNP, när det var som värst under finanskrisen, det fjärde kvartalet 2008 så föll BNP med ca 4%. Redan nu räknar konjunkturinstitutet i sitt basscenario med att BNP kommer att falla med 5% under andra kvartalet 2020 och Finansministern säger att BNP kan komma att falla med så mycket som 10% sett till hela året.

Nu kanske ni förstår varför denna krisen i mina amatörögon verkar mycket värre än finanskrisen. Då talar jag naturligtvis om den finansiella synvinkeln, med tanke på att folk dör av Corona är den humanitära krisen givetvis redan mycket värre. Men då kommer det konstiga, börsen. Så här agerade börsen och min portfölj under finanskrisen:

Som ni kan se var börsen ned över 50% från toppen till botten och i slutet av grafen, december 2009 så är den fortfarande inte i närheten av vad den var innan det började gå ut för. Som tur var gick min egen portfölj lite bättre.

Då har vi coronakrisen, som i mina ögon verkar vara så mycket värre, men uppenbarligen delar inte börsen den synen:

Som ni kan se så ser coronakrisen knappt ut att vara nått alls i jämförelse med finanskrisen, en pytteliten ”bump on the road”. Är det verkligen så här? Var finanskrisen mycket värre än coronakrisen? Eller har vi bara sett början på coronakrisen, är detta lugnet före stormen? ligger det riktiga börsraset framför oss?

Vad tror du?

Jag har en konservativ investeringsfilosofi, det mesta av mina pengar är investerade i stora, stabila och tråkiga företag. Jag har aldrig satsat på att bli rik fort eller snabba cash. Det har alltid handlat om långsiktighet, årtionden, sekel och generationer. Jag har också under majoriteten av tiden inte haft någon belåning alls även om jag på senare år vid några få tillfällen utnyttjad möjligheten att låna till 0% ränta hos Avanza när tillfälliga möjligheter uppstått.

Den enda sak jag ångrar från finanskrisen är att jag inte lånade massor, det var ett perfekt tillfälle att verkligen låna så mycket jag bara kunde och dra maximal nytta av hävstångseffekten. Jag insåg vilket gyllene tillfälle finanskrisen var och jag gick verkligen all in där på alla andra sätt än kraftfull belåning. Det har fått mig att börja tänka på nuvarande situation, kanske är det dags att belåna portföljen ordentligt eller om räntan blir lägre den vägen belåna bostaden för att köpa aktier.

Personligen tycker jag att situationen är svårare att bedöma än finanskrisen. Under finanskrisen gjorde jag mina första större köp när börsen var ner 46% och jag fortsatte därefter att investera regelbundet hela vägen ner den sista biten tills det vände runt 52-53% ner om jag minns rätt. Då investerade jag i bolag som jag upplevde hade straffats orimligt hårt av finanskrisen och som dessutom i vissa fall var sådana som faktiskt kunde gynnas av krisen. Det kändes verkligen som att jag handlade på rea och fick fina bolag för småpengar.

I dag är i skrivande stund börsen ner runt 28% sedan årsskiften och då var ju börsen först upp en 7-8% i början av året innan det vände nedåt så själva nedgången är större än så. Men trots att börsen är ner mycket tycker jag att det är klart svårare att bedöma situationen nu än under finanskrisen. Har det värsta passerat eller är detta böra början? Vilka långsiktiga effekter i form av lågkonjunktur, nedskärningar, konkurser osv väntar oss under de närmaste året eller två?

För varje procentenheter börsen går ner blir jag dock allt mer sugen på att shoppa igen och för att kunna göra det riktigt rejält antingen belåna portföljen eller belåna bostaden om det ger bättre ränta. Då jag i dagsläget inte har några direkta skulder och lägenhetslånet sedan länge är avbetalat skulle inte en belåning, ens om den var riktigt stor, kännas riskfyllt då den fortfarande bara skulle utgöra en mindre del av mina totala tillgångar och räntan är verkligen inget problem. Skulle det vara så att nedgången passerar -40% kommer jag seriöst börja överväga belåning och når den -50% kommer jag nog nästan säkert göra det även om osäkerheten den här gången troligtvis medför att jag inte lånar så mycket som jag hade gjort under en ny finanskris.

Vilka är dina egna tankar om belåning och nuvarande situation? Du kanske redan har belånat portföljen eller på annat sätt lånat för investeringar? Eller så kanske du absolut inte kommer göra det. Berätta!