Stor oro för ekonomin bland barnfamiljer

Vad tror du skulle hända om dina kostnader ökade med 1000 kr? För många människor så riskerar det då att gå åt helvete! Är du en av dom?

Det är nog ingen som kunnat undgå att märka att vi har skyhög inflation i Sverige, de senaste siffrorna visar att inflationen för december förra året hamnade på 12,3% (KPI). För att motverka detta har Riksbanken i flera omgångar höjt räntan. Målet är att räntehöjningarna skall bidra till att få ner inflationen till den runt 2%. Så länge inflationen är mil över målet så är det rimligt att anta att höjningarna kommer att fortsätta.

Tidigare i veckan släpptes en ny undersökning som visar att var femte svensk inte skulle klara en ökad kostnad på 1000 kr i månaden. Läget är allra värst för barnfamiljer med yngre barn där 57% av familjerna oroade sig för kommande räntehöjningar.

Dessa ökade utgifter och räntehöjningar var inte långt borta. I dag slog riksbanken till och höjde räntan. Denna höjning medför att många familjers räntekostnader ökar med 1000 kr eller mer i månaden.

Vad kommer detta få för effekt? Kommer barnfamiljer hamna på gatan? Kommer bostadsmarknaden att krascha? Personligen tror jag inte att det är riktigt så illa som undersökningen visade. Jag tror att många människor kommer hitta sätt att prioritera om  när det kommer till sina utgifter vilket gör att även om 1000 kr är mycket pengar för många så kommer det inte utlösa en lavin där massor tvingas sälja sina bostäder och priserna rasar med 50-60% på ett par veckor. Däremot är det fullt möjligt att ”pyspunkan” kommer fortsätta. Fortsätter räntan uppåt ordentligt i kommande höjder kan naturligtvis situationen förändras.

Jag vill också vända på det hela och undra lite hur folk tänker om de har så små marginaler att var femte svensk inte skulle klara av en ökad kostnad på 1000 kr eller att så många barnfamiljer tycks att nästan helt sakna marginaler. Detta skriver jag inte på något sätt för att lyfta upp mig själv på en piedestal eller för att trycka ner någon som redan har det jobbigt. Jag är genuint förvånad över att så många kan utsätta sig själva för en sådan situation, särskilt om de har små barn.

Jag förstår naturligtvis att det i några fall kan ha handlat om situationer utanför deras kontroll, allvarliga sjukdomar, olyckor och liknande. Det är givetvis inte de människorna jag talar om, för detta gäller ju nästan 60% av barnfamiljerna, dvs gott om fullt friska människor med jobb.

När jag själv köpte min första bostad under andra halvan av 00-talet låg bolåneräntan jag fick på runt 2% om jag minns rätt. Men inte jag tog lånet och köpte min bostad så kollade jag i backspegeln och såg räntor på 5%+ i början av 00-talet och räntor på 10-20% under 90-talet. Därför var det naturligt för mig att först räkna på hur jag skulle klara av mitt lån om räntan steg till 5%, 10%, 15%. Jag hade inte vågat köpa om jag inte hade haft marginalerna att klara en kraftigt ökad ränta. Det avgjorde hur stort jag kunde köpa, i vilken stadsdel osv. Att köpa stort och centralt var helt enkelt inte ett alternativ och att göra en stor renovering i samband med köpet var också att glömma.

Det tänket har följt med mig sedan dess och jag har svårt att tro att jag någonsin kommer kunna köpa en bostad utan att tänka och räkna på det sättet. Vad händer om räntan stiger till 10%? Klarar jag det?

Den etta jag hade hyrt tidigare var klart mindre än den tvåa som jag köpte som min första bostad. Så jag hade inte möbler att fylla lägenheten. Några köptes nya men många skaffades begagnade. Sedan med åren allteftersom min ekonomi vart starkare byttes saker ut mot nyare och finare. Men jag har än i dag många år senare kvar bland annat köksbordet som min morfar snickrade ihop själv och en gammal bokhylla jag fick ta över från min farmor.

Nu tror jag inte på något sätt att majoriteten av barnfamiljerna levt lyxliv, köpt allt nytt och fint eller lever i enorma hus. Men kan det vara att vissa av dom lever större än vad de har råd med? Eller i lägen som de kanske inte har råd med? Eller kanske köpt inredning, prylar, renoveringar för lånade pengar?

Så hade åtminstone jag själv känt det, om jag var rädd för nästa räntehöjning så skulle jag känna att jag levde i en bostad jag inte hade råd med. Kanske behöver inte alla barnen ha egna rum? Kanske behöver det inte finnas en TV i varje sovrum, det kanske räcker med en i vardagsrummet? Kanske behöver inte köket rivas ut var tredje år för att du tröttnat på det trots att det är ett fullt fungerande och fint kök? Kanske behöver inte hela familjen åka på 2-3 dyra semesterresor varje år?

Jag tror att ni fattar principen och jag vill återigen göra det väldigt tydligt med att jag vet att många familjer har det svårt pga orsaker som ligger helt utanför deras kontroll och familjer som aldrig skulle ens drömma om sakerna ovan. Det är inte de familjerna jag menar. Men om detta gäller nästan 60% av familjerna med yngre barn måste det finnas många familjer med så väl jobb som hälsa och inga extraordinära händelser utanför deras egen kontroll. Och för just de familjerna har jag svårt att se att det kan finnas så många andra orsaker än deras egna val?

Hur tänker du själv kring det hela? Både din egna ekonomi, dina kollegor, vänner, främlingar? Vad är orsaken till att så många inte klarar av ökade utgifter på 1000 kr och att nästan 60% av barnfamiljerna är oroliga för räntehöjningar?