Jul att kan bli en dyr affär. Inte bara all julmat som kostar utan även julklappar. Detta kan bli extra smärtsamt om du har små barn som hemskt gärna önskar sig något fint av tomten. Personligen är jag av uppfattningen att julklappar inte behöver kosta skjortan. Absolut gillar jag att skämma bort mina unga små släktingar men det var aldrig jag tog för givet när jag var liten.
Du behöver helt enkelt inte ett rum fyllt av hundratals leksaker för att ha roligt om dagarna. Tvärt om tror jag att om tillgången till leksaker är mer begränsad så kommer du att ha roligare med de du väl har och uppskatta dom mer. Det sagt så kan jag verkligen känna med de föräldrar som har det snäppet värre. De som inte har det lätt att få ihop det ihop inför julen och som inte vill göra barnen besvikna.
Som jag berättade om i ett tidigare inlägg så rekommenderade jag en ung tjej jag känner att se sig om där hemma, om det fanns saker hon inte längre använde som hon kunde sälja. Detta för att finansiera en resa med hennes vänner som hon verkligen ville följa med på, men där de pengar som krävdes inte fanns. Som jag sa i det inlägget så var jag inspirerad att göra det samma. Inte för att jag nödvändigtvis behövde pengarna men jag har många saker som jag inte använt på åratal, ibland mer än ett årtionde, som det verkligen var dags att göra sig av med.
Tidigare i veckan så sålde jag ett gammalt spel. När hon som skulle köpa det kom för att hämta det så berättade hon när vi småpratade lite att hon först tänkt köpa ett nytt till sin son men att det var så dyrt. Nu har jag ingen aning om hennes finansiella situation. Den behöver inte vara dålig kanske tyckte hon bara att ett nytt hade varit för dyrt för att ge bort som julklapp, inte att hon inte hade råd med det. Det finns trots allt gränser för vad de flesta människor tycker är en rimlig kostnad för en julklapp.
Men det fick mig att tänka på alla de som julen är en svår tid för. De vill inte göra något besviken, ett bra julbord, fina julklappar till barnen och gör det bästa för att få ihop det med begränsade medel. Det positiva tror jag är att du som barn sällan märker av sådant. När jag var liten hade vi under flera år en begränsad ekonomi.
Utlandsresor med familjen existerande inte. Däremot hade vi en liten stuga som mamma och pappa hade gått samman med en av deras vänner för att köpa. Den saknade el och rinnande vatten samt låg ett par km in i en skog. Att äta på restaurang var något som bara skedde vid speciella tillfällen. Jag och min bror fick dela sovrum upp på högstadiet.
När det kom till presenter så brukade vi få en dyrare sak (400-600 kr) varje födelsedag och en i julklapp. Julklappen fick vi i regel gemensamt, en dyrare att dela på. Men det fanns också enstaka jular där vi fick nått dyrare tillsammans, som julen där vi fick ett Super Nintendo.
Jag hade dock ingen aning om att vi hade under flera år hade haft en begränsad ekonomi, det insåg jag först betydligt senare när jag var äldre. Anledningen till detta var att det aldrig var något problem, i alla fall inget vi barn märkte av. Vi hade en utmärkt uppväxt och roligt varje dag. Att leka är i regel gratis och att man inte badade i TV-spel var inget problem det heller för på den tiden var det fullt naturligt att låna spel av sina kompisar. Lånbyta brukade vi kalla det, jag lånade ett av dina och du ett av mina under någon eller några veckor.
Lika så hade man alltid roligt på loven, inget man behöver åka utomlands för. Jag älskade att spela fotboll så på sommarlovet var man ute och spelade fotboll med kompisarna hela dagarna. På vintern brukade vi ta oss in i en idrottshall som sällan var låst så vi kunde spela fotboll hela dagarna inomhus då.
Nu förstår jag att det är stor skillnad på att ha det knapert och ha det knapert. När vi hade som minst pengar jobbade bara min mor. Men det finns de som har det betydligt fattigare än vad vi hade. Särskilt eftersom min mormor och morfar hade odlingsbar mark och kunde förse både oss och mina kusiner med alla grönsaker, äpplen och potatis vi behövde.
Vissa har det betydligt värre, särskilt om föräldrarna befinner sig i något slags missbruk. Det tror jag verkligen att barnen märker av. Men att det är lite knapert och att föräldrarna köper en fin men begagnad julklapp, det tror jag till och med kan vara gott på lite längre sikt. Detta då barnen lär sig att verkligen uppskatta de saker de faktiskt får. Och kanske ännu mer genom när de själva bli äldre och inser hur föräldrarna kämpade för att de skulle få en god jul så kommer de verkligen att uppskatta det och vara tacksamma för det.
Hur ser du på det hela? Har du haft det svårt att få det att gå ihop? Har du några tips och tricks för den som har svårt att ge sina barn en god jul?