Kategorier
Tankar och funderingar Tips

Vikten av att behandla dina kunder väl

Jag äter regelbundet restaurangmat, antingen hos restaurangen men även ofta via hemkörning. Vissa skulle kalla det en svaghet, andra skulle se det som att leva det goda livet och unna sig något. Personligen är jag nog villig att erkänna att jag kanske gör det lite oftare än vad som är bra för vare sig plånbok eller midjemått och att jag definitivt hade varit rikare om jag lagade all mat själv och investerade pengarna jag sparade på det.

Det här inlägget handlar dock inte om mina matvanor utan om hur olika företag behandlar sina kunder och vilka konsekvenser det kan få för företaget om de behandlar kunderna bra eller dåligt. Som exempel för den här artikeln kommer jag att använda just restaurangen då jag uppenbarligen är en frekvent kund hos dessa.

Jag har bott i samma stadsdel i femton års tid. Ett kvarter bort har jag min närmaste restaurang, en restaurang som troligtvis hade varit ett av mina standardval. Dom har både mer vanlig mat samt snabbmat i form av Pizza. Den mer vanliga maten hade varit något jag regelbundet köpt hem till middag och pizzan nått jag köpte någon gång då och då till exempel när kompisarna kom över för att kolla fotboll en helg och liknande. Med tanke på hur länge jag har bott i den här stadsdelen är det inte orimligt att anta att jag vid det här laget skulle ha spenderat ett 5-siffrigt belopp på den restaurangen genom åren. Men det har jag inte.

Första gången jag besökte restaurangen för en herrans massa år sedan och jag skulle betala så räckte jag fram mitt kort till personen i kassan. Döm om förvåning när personen i kassan börjar att skälla ut mig! Jag får bestämt förklarat för mig att ”cash is king” och att restaurangen får betala avgifter på alla kortköp och hur korkad jag är och vilken dålig kund och människa jag är som vill betala med kort och att jag verkligen borde betala med kontanter i stället. Jag vart så chockad och förvånad att jag inte ens vart arg eller sa något jag bara betalade och gick. Sedan dess har jag inte satt min fot där igen.

I ett köpcentrum i min närhet har jag en restaurang som jag regelbundet besökte under ett par års tid. Sedan beställde jag från dom online. När det hade gått 40 minuter längre än utlovad leveranstid hör jag av mig till supporten och får till svar att dom är sena pga brist på bud men att dom jobbar på det. När maten fortfarande inte kommit efter 80 min efter utlovad tid hör jag av mig på nytt. Då bekräftar dom att de till sist fått tag i ett bud och att dom nu kan lova att maten kommer, med beräknad leveranstid till ganska exakt två timmar efter den ursprungliga leveranstiden.

Det intressanta är att hela tiden medan det här pågår är att om jag går in för att göra en ny beställning så anges beräknad leveranstid till att vara lika kort som när jag ursprungligen la mig beställning (då var beräknad leveranstid 50 min). Alltså ljuger dom antingen när de talar med mig eller så ljuger dom i appen där du beställer.

Jag och mina vänner som väntar på maten är hungriga som djur, men äntligen ska vi få äta, det är bara 5 min kvar till leverans! Då plingar det till i mobilen med meddelandet ”restaurangen har avbrutit beställningen”. Dom hör alltså inte av sig, dom ber inte om ursäkt trots att dom vet att vi väntat i flera timmar och blivit lovad leverans, dom erbjuder inte någon kompensation, ingenting. När jag försöker få tag i dom så svarar dom inte utan har stängt för kvällen. Som jag tror ni förstår har jag inte besökt den restaurangen igen, vare sig fysiskt eller online och mina vänner som skulle äta med mig har naturligtvis inte heller gjort det.

En tredje restaurang jag handlade från online levererade bara hälften av de maträtter vi hade beställt. Jag kontaktade dom direkt över telefon för att meddela att dom glömt packa ner mat och att vi var hungriga och bad dom leverera den saknade maten så fort som möjligt. Jag fick då till svar att det tydligen var helt omöjligt för dom att skicka ny mat och att jag i stället, om några dagar, skulle få tillbaka pengarna för maten som inte hade levererats. Dom lämnade oss alltså hungriga då alla inte fått sin mat och dom försökte inte rätta till sitt misstag, dom bad oss inte ens om ursäkt eller erbjöd nån form av kompensation.

Det är mycket möjligt att en enda kund inte är något för dom, att det handlar om så små belopp att dom inte bryr sig. Men samtidigt är det lätt att misstänka att om en restaurang behandlar en kund som skit så är risken stor att de även behandlar andra kunder som skit och ser man till över flera års tid kan det till sist bli hundratals personer som undviker restaurangen i stället för att äta där regelbundet. Kanske hade dessa människor gjort stor skillnad för restaurangen nu under pandemin?

Sedan så sprider sig sånt här, det är inte bara personen som blivit dåligt behandlad som kan komma att bojkotta restaurangen, det är även personer i dennes närhet. Om vi går tillbaka till den första restaurangen i texten ovan. Jag har tre släktingar som bor i samma stadsdel, en som bor i stadsdelen bredvid samt en som tidigare jobbade i stadsdelen. För alla dessa släktingar berättade jag om hur restaurangen behandlat mig och varnade dom för den. Lika så har jag haft ett par kollegor som bott i stadsdelen och några vänner. Alla följer säkert inte mitt råd om att undvika restaurangen, men jag vet att ett antal av dom gör det.

När ett företag behandlar en kund dåligt så sprids det helt enkelt och får till effekt att personer i deras nätverk undviker företaget. I slutändan sett till över flera års tid så kan det nog handla om rätt ansenliga belopp för mindre butiker och restauranger.

Vad kan då företag göra annorlunda när nått blir fel för att hålla kunderna nöjda och komma trots allt? Låt oss ta två positiva exempel som hänt mig, som gjort att jag fortsätt att vara kund hos restaurangerna trots att dom gjort fel.

Det första exemplet är en restaurang jag beställde från men när maten levererades så upptäckte jag att jag bara hade fått en av de två maträtterna jag beställt. När jag ringde dom så bad dom genast om ursäkt och sa att dom skulle rätta till det hela så fort som möjligt. Dom skickade en ny bil med den saknade maten och som kompensation skickade dom dessutom med gratis efterrätt (vilket jag inte hade beställt) samt att dom talade om att nästa gång jag vart hungrig så var det bara att höra av sig till dom så skulle jag få en gratis lunch.

Exempel nummer två är en restaurang som av misstag hade råkat levererat fel maträtt till mig. Jag fick alltså mat och maten kom i tid, men det var inte den mat jag beställt (dock snarlik mat). Troligtvis hade dom blandat ihop det under leverans och en annan kund hade fått min beställning. Dom bad genast om ursäkt, jag fick behålla den felaktiga maten jag fått, vilket jag sa var okej när dom frågade (annars hade dom skickat ny mat) samt att jag ett par dagar senare fick ett presentkort för två måltider hos restaurangen i brevlådan.

Bägge dessa händelser gav mig en positiv bild av dessa restauranger och jag handlar gärna från dom igen i framtiden. Som ni märker är det inga stora saker som krävs för att behålla en kund när en restaurang gjort fel. En ursäkt, en omleverans, en gratis efterrätt, ett presentkort på en ny måltid eller liknande.

Hade jag varit restaurangägare hade det varit en självklarhet för mig att göra den här typen av saker, det kostar oss i princip ingenting samtidigt som det ju faktiskt är vi som gjort fel och det är vårt ansvar att ställa det tillrätta. Jag tycker att följande citat av Warren Buffett passar bra in här:
It takes 20 years to build a reputation and five minutes to ruin it. If you think about that, you’ll do things differently”.

Vilka erfarenheter har du av företag som behandlat dig så dåligt att du inte längre är kund hos dom eller tvärt om företag som gjort det där lilla extra så att du i stället rekommenderar dom till släkt och vänner?

Kategorier
Tips

Hur du ger dina barn en god finansiell hälsa

Så sent som 2019 publicerade Folkhälsomyndigheten en rapport som visade att ekonomi tillsammans med sysselsättning är de två absolut viktigaste faktorerna när det kommer till psykisk hälsa. Något jag skrev om här: Din ekonomi är på liv och död. Det värsta är dock att det hela inte bara går ut över dig, det går ut över dina barn! Rapporten visade att barn till föräldrar med dålig ekonomi oftare drabbas av psykisk ohälsa än barn till föräldrar med ordnad ekonomi.

Hur gör vi för att detta inte skall inträffa? För att vi själva skall klara oss väl och kanske ännu viktigare, hur ger vi våra barn en god finansiell hälsa? Nyligen släppte Kantar Sifo resultatet av en undersökning vilken hade till syfte att försöka ta reda på vilken typ av människor som tenderar att ha en sämre finansiell hälsa och varför.

Enligt undersökningen är sambandet mellan kunskaper i privatekonomi och sparande tydligt. Rapporten visar att barn och unga som får lära sig om privatekonomi både sparar mera och har en lägre risk att drabbas av betalningspåminnelser och betalningsanmärkningar som vuxna. Bland de som fått lära sig om privatekonomi sparar drygt 70% minst 10% av sin inkomst.

Samtidigt sparar gruppen med bristande kunskaper inom privatekonomi mindre vilket gör att de är mer sårbara om livet tar en oönskad vändning. Till exempel har dom en ökad risk för att inte kunna bo kvar i sin befintliga bostad om de skulle bli arbetslösa, skilja sig eller bli långvarigt sjuk.

Allra bäst är om du kan väcka ditt barns intresse för privatekonomi, för bland de som verkligen var intresserade av privatekonomi i unga år så ser siffrorna ännu bättre ut. Bland dessa sparar åtta av tio minst 10% av lönen och 85% kan bo kvar i sin bostad även om något oförutsett inträffar som får negativa konsekvenser för ekonomin, som en plötslig arbetslöshet.

-Intresse för privatekonomi i unga år har betydelse för vilken förmåga man har att hantera sin ekonomi senare i livet. Det är inte den enda förklaringen, men kunskap och intresse ökar möjligheten att fatta bra beslut gällande sin privatekonomi och minskar risken för misstag. Därför är det viktigt att vi tidigt börjar prata med barn om pengar, säger Arturo Arques.

Jag tror att ni börjar förstå principen, det är jätteviktigt för barns hälsa att de lär sig om ekonomi och ju större intresse de får för det desto bättre kommer deras finansiella hälsa att bli. Men hur väcker vi barns intresse för privatekonomi eller åtminstone ge dom så goda grundkunskaper att de klarar att stå på egna ben när de blir vuxna?

Artikeln jag länkade till tidigare i det här inlägget lyfter ett par förslag. Till att börja med så påverkas barn och unga av hur du som vuxen pratar om ekonomi, därför är det viktigt att du talar enkelt och lustfullt om ekonomi. De rekommenderar även att du tar hjälp av appar eller spel, intresset ökar om de tycker att det är intressant och roligt.

Vecko- eller månadspeng är också en bra väg att gå då det kan vara både roligt och lärorikt att själv få bestämma över pengar samtidigt som det lär dom att hushålla med resurserna och förstå pengars värde. Detta görs med fördel i kombination med att barnet eller ungdomen uppmuntras att spara en del av pengarna, tex sätta upp ett mål om att längre fram kunna köpa något lite större och roligare. När barnet blir lite äldre bör denne även få tillgång till digitala banktjänster och lära sig hantera dessa. Det är också viktigt att barnet får göra misstag med pengarna och lära sig av misstagen så att de blir erfarenheter.

Själv har jag inte några direkta minnen av att mina föräldrar pratade privatekonomi med mig, men jag fick dock veckopeng och senare månadspeng. Trots att det aldrig varit något mina föräldrar diskuterade så har jag av någon konstig anledning hade jag ändå ett intresse av sparande, investerande och företagande redan från unga år.

Kanske påverkades jag omedvetet av min familjs ekonomiska situation, vi hade det på det stora hela gott, jag har verkligen intet att klaga på, men vi hade inte ett överflöd. Tex så reste vi aldrig på utlandssemestrar, de gånger vi åt på restaurang så var det ofta något speciellt och dyrare saker fick vi barn ofta spara ihop till själva.

Detta medförde att det var en självklarhet att sommarjobba, ibland hjälpte jag en kompis att dela ut reklam under grundskolan och under gymnasiet så jobbade jag extra på postens julkortssortering. Min första egna mobil i grundskolan köptes för pengar jag hade tjänar ihop på det här sättet och jag har betalt varenda mobilräkning själv sedan dess. Lika så min första egna dator (familjen hade en gemensam). Från årskurs 8 började jag resa utomlands på semester med mina kompisar nästan varje år, till den brukade jag få ett litet bidrag till mat från mamma men själva resan, hotell, aktiviteter där, festande osv betalade jag för helt själv.

Jag har alltid tyckt att det är viktigt för barn och ungdomar att sommarjobba, genom det lär man sig massor, inte minst att pengar inte bara dyker upp rent magiskt när man ber mamma och pappa om dom. Det hjälper en att förstå pengars värde och att spara ihop till något, tex en mobil och köpa den för egna pengar är inte bara lärorikt jag skulle gissa på att det också ofta betyder att du är mer rädd om den, för du inser hur mycket det skulle kosta om den går sönder och du måste köpa en ny.

En förälder som jag personligen tycker gör ett fantastiskt jobb med att utbilda sina barn i privatekonomi är Stefan Thelenius. Han har sedan barnen var små låtit dom varit med och bestämma över sina egna aktieportföljer. Barnens intresse har gått i vågor men det har förutom att vara lärorikt för dom även varit intressant för oss andra som kunnat följa deras ekonomiska resa genom hans blogg.

Här kan ni se den senaste uppdateringen om hans dotter Ebbas portfölj, med citat som ”Pappa, jag är på bra humör – vi kan gå igenom min portfölj om du vill?”: Ebbas snöboll 2021.

Alla får uppenbarligen inte med sig detta hemifrån, särskilt för en förälder som själv inte har koll på privatekonomi och har egna ekonomiska bekymmer kan det ligga väldigt långt bort att lära sina barn att det finns bättre sätt att hantera ekonomin på. Jag har själv genom åren hjälpt flera yngre när det kommer till privatekonomi, tex fick jag för ett par år sedan en fråga, från en myndig ungdom, som kan låta väldigt simpel i mångas öron: hur gör jag för att betala en faktura? Även om den frågan kan låta simpel för mig och dig så behöver den inte vara det för en 18-åring som i princip aldrig sett en faktura eller kanske inte ens varit inloggad på en internetbank.

Vad kan vi då göra för att hjälpa alla dessa ungdomar som inte får med sig kunskaper om privatekonomi hemifrån och kanske inte heller har ett tillräckligt stort intresse för det för att lära sig massa på egen hand? Svaret är skolan. Både i kursen Hemkunskap i grundskolan och i kursen Samhällskunskap på gymnasiet så ingår det lite privatekonomi. Det finns säkerligen många lärare inom dessa ämnen som gör ett jättebra jobb med att lära ungdomarna privatekonomi, men räcker det? Privatekonomi är bara en liten del av dessa kurser, det är massor av saker läraren skall hinna med under året så ofta tvingas läraren bara avsätta ett par veckor på sin höjd för ett enskilt moment som privatekonomi.

Kursen Samhällskunskap 1a1 är på 50 poäng vilket betyder att den normalt går över en termin. Om höstterminen börjar sista veckan i augusti och slutar ett par dagar innan jul samt har ett höstlov mitt i så innebär det alltså att kursen pågår i cirka 3 månader och 2-3 veckor. Under denna korta tid skall eleverna utöver privatekonomi också lära sig följande:

  • Demokrati och politiska system på lokal och nationell nivå samt inom EU. Internationella och nordiska samarbeten. Medborgarnas möjligheter att påverka politiska beslut på de olika nivåerna. Maktfördelning och påverkansmöjligheter i olika system och på olika nivåer utifrån olika demokratimodeller och den digitala teknikens möjligheter. Digitalisering och mediers innehåll samt nyhetsvärdering när det gäller frågor om demokrati och politik.
  • De mänskliga rättigheterna; vilka de är, hur de förhåller sig till stat och individ och hur man kan utkräva sina individuella och kollektiva mänskliga rättigheter.
  • Folkrätten i väpnade konflikter. Den internationella humanitära rätten och skyddet för civila i väpnade konflikter.
  • Arbetsmarknad, arbetsrätt och arbetsmiljö. Arbetsmarknadens parter, deras olika roller och betydelse för samhällsutvecklingen. Digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden.
  • Gruppers och individers identitet, relationer och sociala livsvillkor med utgångspunkt i att människor grupperas utifrån kategorier som skapar både gemenskap och utanförskap.
  • Källkritik. Metoder för att söka, kritiskt granska, värdera och bearbeta information från källor i digital och annan form.
  • Presentation i olika former, till exempel debatter och debattinlägg.

Om allt detta samt privatekonomi skall hinnas med på tre och en halv månad så inser nog alla att det inte blir många veckor privatekonomi hur duktig läraren än är på att lära ut om det och hur viktigt läraren själv än anser att det är.

Därför har jag länge predikat för att en kurs i privatekonomi och sparande borde bli obligatorisk på gymnasiet. En kurs där eleverna får lära sig allt från hur de betalar en räkning till hur de deklarerar, till konsumenträtt, till sparande och investerande, hur ränta på ränta fungerar osv. Redan den 9 augusti 2006 skrev jag ett inlägg med titeln ”Privatekonomi i skolan” i min gamla blogg där jag lyfte vikten av att en sådan kurs vart obligatorisk på gymnasiet. Detta följdes sedan av ett antal inlägg på samma tema genom åren. Men tyvärr står vi här år 2021 och saknar fortfarande den kursen trots så mycket forskning och undersökningar om folks välmående pengar på vikten av det.

I stället har privata organisationer som Ung Privatekonomi och Unga aktiesparare fått jobba hårt för att utbilda våra ungdomar i dessa kunskaper. Dom gör ett fantastiskt jobb men de når endast ut till en bråkdel av alla unga och ofta så träffar de bara på dessa ungdomar under en enskild timma eller två. Så jag står fast vid det jag predikat i runt 15 års tid nu, en kurs i sparande och privatekonomi borde bli obligatoriskt på gymnasiet för att rädda de tusentals ungdomar som saknar föräldrar som lär dom.

Hur står det till med din egen finansiella hälsa och vad gör du för att hjälpa andra i din närhet att få ett intresse eller åtminstone kunskap om privatekonomi?