En god vän frågade mig nyligen ”Vad skall du göra med alla pengarna? Ska du köpa en lägenhet?”. En simpel fråga kan man tycka, vissa har ju väldigt tydliga mål som att bli miljonär innan de fyller 30 år och sluta arbeta innan de fyller 40 år eller köpa det där drömhuset eller kunna arbeta med en hobby på heltid.
Jag har aldrig haft några exakta och bestämda mål, så först gav jag helt enkelt det simpla svaret att ”något måste jag ju göra med de pengar som blir över varje månad, har jag dom bara liggandes på ett bankkonto så förlorar dom ju i värde pga inflationen”. För faktum är att oavsett hur mycket eller lite jag tjänat så har jag sällan lyckats göra av med allt. Få saker är ju så tråkigt som shopping! Om det inte gäller shopping av aktier förstås!
Men jag har också alltid varit intresserad av ekonomi, börsen, aktier, företag. Jag minns hur redan när jag gick i grundskolan så varje gång jag tog tåget till grannstaden så smet jag in i första klass för att se om det fanns något kvarlämnat nummer av Dagens Industri som jag kunde läsa under resan. Så att jag skulle köpa aktier när jag blev stor rådde det aldrig någon tvekan om.
Ju äldre jag blivit desto mer tveksam har jag blivit till vårt pensionssystem och vad för slags pension jag kommer att få från det om ett par årtionden. Det känns som att det är vardagsmat nu för tiden med artiklar om äldre som far illa på ålderdomshem, de som har svårt att få ekonomi att gå ihop eller på andra sätt inte har möjlighet att leva med den livskvalitet de skulle önska. För ett par år sedan läste jag en kurs i nationalekonomi på universitet och vi där tog oss en närmare titt på pensionssystemet. Det stärkte ytterligare min känsla av att jag inte kommer kunna lita på staten för att få den levnadsstandard jag vill ha när jag blir äldre.
Så ett mål är att jag ska kunna klara mig på egen hand som pensionär även om jag inte får ett öre från staten. Men jag kan inte säga att det är ett supermotiverande mål som får mig jättedriven eller något som fick min att börja spara och investera från första början. Tvärt om gör ju ränta på ränta det extremt lätt att nå dessa nivåer och om du börjat skapligt tidigt är det inte ens en utmaning. En så liten summa som 1000 kr i månaden över 45 år blir ju flera miljoner räknat på börsens snittavkastning.
Men trygghet är helt klart en av anledningarna till att jag sparar och investerar, det är en bra känsla att veta att vad som än händer under mitt liv så kommer jag att klara mig ekonomiskt. En annan viktig aspekt är kontrollen över sitt liv, möjligheten att kunna leva det liv jag trivs med snarare än det liv jag måste. Med det menar jag att jag kan ta jobb för att jag vill det och att jag tycker att jobbet är roligt och givande i stället för att ta ett jobb för att jag måste för att kunna betala hyran och få mat på bordet. Den dagen jag börjar vantrivas på mitt jobb så kan jag, utan att oroa mig för framtiden, gå in till chefen och säga upp mig. Det gör det också lättare att ställa krav på arbetsgivaren eftersom denne troligtvis behöver mig mer än vad jag behöver honom.
Sedan finns naturligtvis möjligheten att sluta arbeta tidigt. Det är inget jag har några planer för i dagsläget men det är ju en stor fördel att möjligheten finns då man aldrig vet hur ens motivation och glädje till att arbeta kan förändras i framtiden. Men jag tror chansen är större att jag i sådana fall går över till att ha en hobby som jobb snarare än att sluta arbeta helt.
Sedan finns ett annat enkelt svar, för att det är rätt roligt? Det är kul att investera, se pengarna växa över tid. Läsa på och lära sig mer. Se hur en analys man gjort visa sig framgångsrik eller för den sakens skull misslyckad och försöka komma på vad som gick snett. Ha grafer och nummer och följa utvecklingen över tid, i år, 1 år, 5 år, 10 år, 20 år.
Varför sparar och investerar du?