Kategorier
Tankar och funderingar

400 000 svenskar fast hos kronofogden

I går presenterade Kronofogdemyndigheten statistik för 2019 som visade att strax under 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden. De lyfter det positiva att det är en minskning med 16 751 personer jämfört med 2018 men samtidigt har den sammanlagda summan dessa personer är skyldiga ökat och ligger i dag på 82,7 miljarder kronor. I Ljusnarsberg, den kommun där flest har skulder hos Kronofogden har över 10% av befolkningen det.

Visst är det bra att antalet minskar men i mina öron låter fortfarande siffrorna helt sjuka, strax under 400 000 personer, inse hur många människor det är! Och tänk om du besöker Ljusnarsberg, mer än var tionde person du ser när du går runt på stan där har skulder hos Kronofogden, det är helt galet!

Deras statistik visar också på att det finns stora skillnader mellan kvinnor och män, 62% av de skuldsatta som bor i Sverige är män och 38% är kvinnor. Denna skillnad kan ha att göra med att män är överrepresenterade bland brottslingar då brottsrelaterade skulder tillsammans med fordonsrelaterade skulder är nämligen två typer av skulder där män är kraftigt överrepresenterade. För kvinnorna gäller i stället att de är överrepresenterade inom skulder kopplade till näthandel och kreditgivare.

Även om antalet skuldsatta sjunkit så lyfter Kronofogden att det finns risker för att detta kommer att ändras, framförallt baserat på att vi haft en period av väldigt stark ekonomi och låg ränta vilket gör att många klarar av sina skulder. När ekonomin försvagas och räntan stiger är risken stor att antalet skuldsatta åter ökar.

Troligtvis kommer vi aldrig nå ett samhälle där ingen hamnar hos Kronofogden men vad kan vi göra för att åtminstone minska antalet personer som hamnar där? En del tror jag är att byta riktning från dagens samhälle där staten uppmuntrar att vi lånar och straffar de som sparar till ett samhälle som uppmuntrar sparande. Allra viktigast tror jag dock att utbildning är, många människor förstår inte konsekvensen av lånande, ränta på skulder, vad som händer om en räkning inte betalas i tid eller ens hur man gör för att spara på riktigt.

Själv började jag, i min gamla blogg, redan i mitten av 00-talet att lyfta frågan att ett ämne i stil med ”Privatekonomi och sparande” borde bli obligatoriskt på gymnasiet. Detta är något jag åter kommer att lyfta i min nya blogg. Skulle det lösa alla problem? Knappast men det är en start.

Hur tror du vi skulle kunna minska antalet personer som hamnar hos Kronofogden?

Kategorier
Tankar och funderingar

Skaffa inte barn du inte har råd med!

Strax innan jul publicerade Aftonbladet en artikel kring hur synd det är om familjer som ”inte har råd med julen”. Jag håller helt med, många familjer är det verkligen synd om, det har inträffat oväntade saker och de har hamnat i svåra situationer.

Artikeln kan du läsa följande citat av och om en av familjerna:
”Kommer vi kunna äta varje dag?”
”När man får pengarna andas man ut en sekund sen kommer den här ångesten över att allt kommer gå åt”
”Varje månad oroar de sig för hur de ska ha råd med allt. Vad händer om det kommer en oförutsägbar utgift?”
”Min man har bara ett par byxor då vi inte har råd att köpa ytterligare ett par till honom”

Ni börjar förstå problemet va? Det blir inte bättre när det framgår att mannen i familjen är så sjuk att han tex inte har möjlighet att vara tomte på julafton och lever på ersättning från försäkringskassan. Det här låter verkligen som en familj det är synd om.

Artikeln avslöjar att en bidragande orsak till att de har problem med ekonomin är att kvinnan i familjen pluggar och bara har CSN-bidraget (bidraget inte lånet) som inkomst. Lånet vågar hon inte ta då hon inte vet vilka arbetsmöjligheter hon har efter avklarade studier. Men det låter som att om hon skulle skaffa ett jobb när hon är färdig med studierna så skulle deras ekonomiska problem skulle lösas.

Men så kommer bomben, dom har tre barn och hon är gravid med ett fjärde! Vänta nu? Dom är osäkra om de kommer ha råd med mat på bordet och väljer ändå att skaffa ett fjärde barn? Medan hon fortfarande pluggar? I stället för att vänta till hon är färdig med studierna, har fått ett jobb och ekonomin är trygg igen?

Jag vet inte om artikeln utelämnar något, kanske var hennes man fullt frisk och bägge jobbade bara några månader tidigare när hon blev gravid och så plötsligt vart han sjuk och hon förlorade jobbet och kunde inte få något nytt så hon tvingades börja plugga för att kunna få ett nytt jobb. Men inget i artikeln får det att verka som att så skulle vara fallet.

Hur tänker man då? Om man skaffar ett fjärde barn när man inte ens har råd att ta han om sig själva och de tre barn man har redan i dag? I mina öron låter det extremt egoistiskt av föräldrarna samtidigt som mitt hjärta lider med barnen.

Jag undrar även varför journalister som skriver denna typ av artiklar aldrig lyfter dessa frågor utan bara skriver om hur synd det är om personerna artikeln handlar om. Varför frågar tex inte journalisten hur dom tänkte när de bestämde sig för att skaffa ett fjärde barn när de redan innan har svårt att få vardagen att gå ihop? Varför frågade dom inte om varför de inte kunde vänta med ett fjärde barn tills att hon var klar med studierna har skaffat ett jobb?

Vilken är din syn på det hela? Kommentera!

Kategorier
Tankar och funderingar

Har du verkligen råd att köpa ny mobil?

Förra veckan gick min mobil oväntat sönder då jag klantade mig och den åkte i golv en gång för mycket. Jag brukar ha som mål att en mobil skall hålla i minst fem år och då min bara hade några månader kvar till dess samtidigt som den har börjat strula lite så hade jag med största sannolikhet ändå bytt ut den under 2020 så det var ingen stor katastrof om än irriterande.

Detta fick mig dock att tänka på en diskussion jag hade med en bekant i julas. Av någon anledning kom vi in på mobiler och att köpa ny. Jag berättade då att jag brukar köpa ny runt vart femte år men det varierade lite på när min gick sönder och att man så klart hoppades att den skulle hålla så länge som möjligt. Han berättade då att han just skaffat ny mobil och undrade varför jag själv haft mobilen i uppåt fem år, själv hade han haft sin gamla i ca ett och ett halvt år.

Detta fick mig att börja räkna lite på vilken effekt att byta mobil var 1,5 år jämfört med vart femte år har på ekonomin, särskilt om man som min vän köper nyaste dyra till skillnad från mig som ofta köper förra årets modell på någon rea. För att göra det enkelt för mig så räknade jag på att den dyra mobilen kostar 10 000 kr och förra årets modell på rea kostar 5 000 kr. Men som alla vet så finns det mobiler som är betydligt dyrare än 10 000 kr och mycket billigare än 5 000 kr så i praktiken kan skillnaden vara mycket större än mina beräkningar nedan.

Om du köper en ny mobil för 10 000 kr vart 1,5 år blir ca 556 kr i månaden medan 5000 kr över 5 år blir ca 83 kr i månaden. Låt oss säga att du köper din första mobil när du fyller 20 år och du lever fram tills du fyller 80 år. Då har du med 556 kr i månaden lagt över 400 000 kr på telefoner medan om du i stället lägger 83 kr i månaden så har du lagt nästan 60 000 kr på telefoner, dvs en skillnad på 340 000 kr över en livstid, rätt stor skillnad va?

Men vad händer om du skulle köra på 83 kr i månaden och investera mellanskillnad, 473 kr i månaden eller 5 676 kr om året. Med 8% årlig avkastning växer mellanskillnaden till nästan 7,7 miljoner kronor till den dag du fyller 80 år. Skulle du lyckas nå en avkastning på 12% blir summan 47,5 miljoner kronor.

Har du verkligen råd med en ny mobil? Eller råd har du nog, men är det värt det?

Kategorier
Inspiration

Semester i ett år?

Nu när du varit tillbaka på jobbet i ett par veckor efter lite ledighet runt jul och nyår är risken stor att du redan börjat sakna din semester. Tänk vad skönt det vore att ha en riktigt lång semester. Vad säger om att vara ledig i ett års tid? Omöjligt säger du, är det verkligen det säger jag!

Vad krävs för att du skall kunna vara ledig från jobbet i ett års tid? Det är faktiskt inte svårare än att om du lever på halva din lön under ett års tid och sparar den andra halvan kan du därefter vara ledig i ett års tid och leva på den sparade halvan.

Säg att du tjänar 300 000 kr om året efter skatt, om du då snålar ordentligt och lever på 150 000 kr under ett år så har du sedan ytterligare 150 000 kr kvar som du kan leva för under nästa år utan att behöva jobba en sekund. Själva summorna här är naturligtvis bara ett exempel, kanske behöver du 250 000 kr om året för att klara dig och du sparar endast 50 000 kr per år, då tar det dig fem år att spara ihop 250 000 kr för att kunna vara ledig i ett helt år.

Ju mindre pengar du klarar dig på per år desto mindre pengar behöver du spara för att kunna vara ledig i ett år och ju mer pengar du tjänar i förhållande till detta desto kortare period behöver du spara för att kunna vara ledig i ett år. Många strävar efter att tjäna mer pengar för att kunna köpa fler saker, men är ledighet vad du strävar efter så är låga utgifter minst lika viktigt.

Det hela blir än intressantare om vi sätter det i en större skala, vara ledigt i ett års tid låter galet mycket för de flesta, men vi vill vara ännu extremare här, varför vara ledig i ett års tid när du kan vara ledig i tio! Kan du tänka dig det, TIO års semester!

Går vi tillbaka till summan vi hade i början, 300 000 kr i årslön efter skatt, vi lever för 150 000 kr och vi sparar 150 000 kr, då är det inte svårare än att vi behöver arbeta i tio år för att kunna vara lediga i 10 år därefter. Samma sak gäller naturligtvis här, beroende på intäkter och utgifter så kanske du bara behöver arbeta i fem år för att vara ledig i tio eller så kanske du behöver arbeta i 20 år för att vara ledig i tio, faktum kvarstå dock, om du vill kan du vara ledig i tio år, det är helt galet länge!

Nu tror jag att du förstått principen och att det faktiskt går att vara ledig väldigt länge så länge dina intäkter är högre än dina utgifter, nu tar vi överkursen, bonusen!

Säg att du följt stegen i det här inlägget, du har under tio års tid sparat 150 000 kr om året och levt för 150 000 kr om året. Då har du efter tio år 1 500 000 kr, dvs 1,5 miljon! Dessa pengar skulle du då kunna leva på under tio års tid. Men vad skulle hända om du i stället investerade pengarna och fick en avkastning på 10% efter skatt varje år?

10% avkastning på 1,5 miljoner är 150 000 kr, detta betyder att om 150 000 kr är allt du behöver per år för att överleva så skulle du kunna ta semester resten av ditt liv!

Exemplen i den här texten är naturligtvis förenklade och hur man når en avkastning på 10% per år kan man skriva många och långa inlägg om, det kommer jag inte göra här. Målet med detta inlägg var att visa för dig att det faktiskt inte är omöjligt eller ens jättesvårt att förändra ditt ekonomiska liv.  Det är möjligt att få ihop till ett års ledighet, hur lång tid det tar är naturligtvis upp till dig och dina förutsättningar.

Kategorier
Tankar och funderingar

Spara eller låna?

Regelbundet dyker artiklar upp i media som lyfter problematiken med att folk är högt skuldsatta. Artiklar som handlar om hur folk kommer få lämna sina hem eller drabbas av stora problem om räntan höjs. Att låna tycks även blir allt vanligare när det kommer till helt vanlig konsumtion, folk lånar för att köpa prylar, teknik, resor och mycket annat. Minst lika ofta dyker artiklar om hur svårt pensionärerna har det upp. Fattigpensionärer som knappt har råd att betala hyra. Dessutom tror många att det kan bli ännu värre i framtiden med en åldrande befolkning.

Jag slår vad om att majoriteten av er som läser detta anser att detta inte är en bra utveckling. I stället vore en lägre skuldsättningsgrad, gärna i kombination med sparande som kan ge en tryggare ålderdom att föredra. Därför är det lätt att finna det märkligt att våra politiker tycker precis tvärt om, de gillar att vi skuldsätter oss och vill motverka sparande. För mig låter detta både konstigt och ohållbart på längre sikt.

I dag tar staten ut skatt på sparande och ger bidrag till de som lånar, kan det bli ett tydligare för oss invånare vad staten vill att vi skall göra? Om jag sparar blir jag bestraffad av staten och om jag lånar belönar staten mig? Vore det inte rimligare att staten i stället sänkte skatten på sparande och minskade eller ännu bättre helt avskaffade de bidrag du får när du lånar? Det skulle vara en politik som sände en tydlig signal till invånarna att ta ansvar för sin egen ekonomi, att sparande är något bra och att lånande är något som de bör vara försiktiga med. Det om något vore väl en ansvarsfull politik som skulle bidra till att många fick en ekonomiskt tryggare ålderdom?

Varför gör då staten detta trots att det låter som ren galenskap och uppmuntrar till något som är på gränsen till rent destruktivt beteende? Jag tror svaret är enkelt, kortsiktighet och maktberoende. För många politiker och politiska partier är det viktigare att hålla sig kvar vid makten än att föra en ansvarsfull politik. På kort sikt är sparande något dåligt och lånande något bra. När du sparar skjuter du upp konsumtion i dag för att i stället kunna konsumera mer i framtiden, när du lånar gör du tvärt om, du konsumerar extra i dag för att i stället kunna konsumera mindre i framtiden.

På kort sikt betyder ökad konsumtion här och nu att det går bättre för landet, fler jobb skapas, mer skatteintäkter kommer in, politikerna kan helt enkelt klappa sig om magen och säga till väljarna titta vad bra det går under vår ledning och så röstar vi på dom i nästa val igen! Men detta är bara kortsiktigt, en dag kommer skulderna och de tomma plånböckerna i kapp och då går det brant utför. Det är lite som att kissa i byxan när det är kallt ute, för en liten stund blir det varmt men snart fryser det till och blir ännu kallare och jävligare än vad det var innan.